Kerr klar för Chelsea – tar Anderssons tröja

Chelseas nummer 20 heter inte Jonna Andersson så länge till. I dag presenterades världens bästa forward Sam Kerr som nyförvärv av Londonklubben.

Kerr skall spela i nummer 20, vilket innebär att Andersson får byta tröja. Framöver kommer svenskan att ha 25 på ryggen.

Att Sam Kerr väljer Chelsea för de kommande 2,5 åren är en megaframgång för klubben – och för engelska ligan WSL. Australiskan var kopplad till i princip alla större klubbar i Europa, och således till alla de större ligorna.

Hon valde den klubb som kom trea i England i fjol. En klubb som i och för sig leder ligan just nu, men som inte spelar i Champions League den här säsongen, och som inte på något sätt är säker på att få spela Champions League nästa höst.

Men det faktum att WSL numera är Europas starkaste liga sett till bredd påverkade Kerr i hennes val. WSL har inte samma vassa topp som Frankrike, Tyskland och Spanien, men den engelska toppen är betydligt bredare. Det är tre klubbar som är seriösa kandidater till titlarna i England, och ytterligare fem–sex lag har potential att skaka toppklubbarna.

Samantha Kerr

Det engelska förbundet gör för övrigt väldigt mycket bra för damfotbollen. Även om det finns otroligt mycket mer pengar i engelsk fotboll än i svensk kanske vår svenska förbundsledning skulle göra en studieresa till London? Där finns mycket att lära.

Kerr och Australien har för övrigt spelat två landskamper den senaste veckan. Båda mot Chile, och båda med uddamålet, 2–1 respektive 1–0. Den första matchen sågs för övrigt av fina 20 029 åskådare – nytt publikrekord för damfotboll i Australien.

Sam Kerr gjorde båda målen i den första matchen, och assisterade Emily Gielnik till segermålet i den andra. I den där andra matchen missade Kerr även en straff. Eller, den räddades av Chiles målvakt Natalia Campos.

Totalt stannar Kerr på 40 mål på 41 matcher för klubb- och landslag under 2019 – ett fantastiskt bra facit. Och det finns inget som talar för att Kerr kommer att sluta göra mål när hon nu kommer till Europa. Tvärtom skall det bli väldigt intressant att se om hon hinner att vinna skytteligan i WSL – trots att hon bara kommer att spela halva säsongen. Jag håller det inte på något sätt som omöjligt.

Slutligen så glömde jag att jag faktiskt inte har kommenterat lördagens stormatch mellan England och Tyskland här i bloggen. Jag twittrade däremot ganska friskt, och konstaterade bland annat att tyskorna startade med tre spelare födda på 2000-talet.

Det handlade om Klara Bühl, Lena Oberdorf och den för mig nya bekantskapen Sophia Kleinherne från Frankfurt. Som jämförelse har ingen spelare född på 2000-talet ännu startat någon landskamp för Sverige. Hanna Bennison blev första 2000-talare att spela A-landskamp för vårt landslag, men hon gjorde ju ”bara” ett inhopp. Oddsen är dock rätt låga för att Bennison även blir första 2000-talist att starta i landslaget.

Tyskland vann med 2–1 och var totalt sett det bättre laget i en match där den första halvleken höll högsta världsklass, medan den andra var rätt sömnig. Framför allt visade tyskorna högsta världsklass under de första 20 minuterna – då var det ren utklassning.

Matchen innehöll utöver fina mål och en straffräddning också en riktigt ful tackling från Sara DoorsounBeth Mead. Doorsoun slapp dock undan det röda kortet, något som kändes väldigt tveksamt. Matchen dömdes av världens bästa domare, Stephanie Frappart, men tyvärr visade hennes team ingen världsklass. Utöver den missade utvisningen fick England tillgodoräkna sig ett offsidemål.

Men Tyskland vann alltså. Och det var 18-åriga Klara Bühl gjorde det snygga segermålet i matchens slutskede. Se det och övriga höjdpunkter här:

Lindahl imponerade även dagen efter

Det är dagen efter i Lyon. Dagen efter att Sveriges guld- och finaldrömmar slogs i kras.

Vid lunchtid åkte jag till landslagets hotell och deltog i dagens pressträff. Där var vi tillbaka i normalläge. Jämfört med i tisdags var det dubbelt så stor lokal, men nästan bara hälften så många journalister. Sverige är nämligen inte längre intressant för utländsk media.

Pressträffen inleddes med att läkaren Houman Ebrahimi berättade om läget för Kosovare Asllani. Det var under kontroll, han uteslöt inte ens spel på lördag. Men det känns väl ändå högst tveksamt om någon som burits ut på bår efter en smäll mot nacken en onsdag skall spela redan tre dagar senare igen.

Nathalie Björn

Vi fick även veta att Nathalie Björn hade 38,5 grader i feber inför semifinalen. Det låter onekligen som att det måste ha varit ett ganska lätt beslut att stoppa hennes medverkan. Björn var däremot feberfri nu på torsdagsmorgonen.

Noterbart i övrigt var att Elin Rubensson fick en krampkänning i matchen, vilket gjorde att hon tvingades byta.

De spelare som var med på pressträffen var Hanna Glas, Fridolina Rolfö och Hedvig Lindahl. Jag har nedan samlat vad de sa, där har jag även samlat citat jag plockade upp i mixade zonen i natt.

Under dagens pressträff fick vi veta att Lindahl och Caroline Seger tidigare haft en liten maktkamp och att Lindahl gärna hade velat vara lagkapten. Jag måste säga att jag har imponerats något enormt av Hedvig Lindahl både på och vid sidan av planen på senare år. Och jag är inte ensam. Simon Bank formulerar det väl i den här krönikan.

Lindahl känns så otroligt trygg i sig själv och hon säger verkligen bra saker. Hennes viktigaste citat finns nedan.

Ganska exakt 12.30 i dag lämnade jag vårt svenska landslag för den här turneringen. Jag har sedan länge planerat att var i Lyon för att se semifinalerna och finalen, och det var både dyrt och krångligt att kombinera det med att även se bronsmatchen på plats i Nice. Det får alltså bli Sverige–England på tv på lördag.

Här är först citaten från mixade zonen, som jag klev in i ganska exakt vid midnatt:

Hanna Glas

Hanna Glas (tårögd):
– Det är så tungt, man får se sin dröm… Det är de som får den besannad (hon tittar mot jublande holländskor), medan vår är krossad. Det kändes verkligen som att vi skulle vinna i dag, och ta oss till final. … Vi är så nära, men faller på målsnöret. Det känns som att vi gör en bra match och förtjänar att vinna, det gör att det känns ännu surare.

– Det är okej att bryta ihop i dag, men vi vet att det är en ny viktig match på lördag, och vi har ännu chans på medalj. Det blir nog inte så svårt att ladda om. Vi är sugna på att möta och vinna mot England, och vi har ändå kommit hit för att ta medalj.

– Det tråkigt att vi inte kan få in den i våra bra perioder, när vi skapar så många chanser och har så många fasta situationer. Sedan kändes det som att deras mål kom liksom från ingenstans, jag vet knappt vad som hände. Men det är så det är, man måste sätta de lägen man får – och det gjorde de i dag.

Lina Hurtig

Lina Hurtig:
– Det var en jämn match, så det kändes jävligt surt att de fick det där målet.

– Där och då kändes det som att hon (Desiree van Lunteren) tog min fot istället för bollen. Men jag har inte sett situationen igen, så jag vet inte. Jag vill inte kommentera domarinsatsen mer nu. Alla som såg matchen såg ju att den inte var bra.

Nathalie Björn:
– Det medicinska teamet tog beslutet, det var hemskt att inte kunna spela en semifinal. Det är klart att jag ville spela, men det var bara att lyssna på vad de hade att säga. Men jag mår bra. Jag har feber, men jag mår bra.

– Det klart att man alltid vill spela, men jag hade kanske inte kunnat det – eftersom de tog det beslutet. Men det suger riktigt hårt att inte kunna vara med på planen, och att vi inte vinner.

– Det var riktigt jobbigt att sitta där på bänken om inte kunna bidraga som man vill. Det är tungt.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson:
– Det är jävligt tungt. Vi ville spela finalen – och vi kommer inte att göra det. Det känns som att en dröm har blivit krossad. Vi förlorar inte mot ett lag som är mycket bättre än oss i dag, det känns extra tungt. Vi hade lika gärna kunnat vinna den här matchen och fått spela final på söndag.

– Det är mycket som inte gick vår väg. Jag tycker att vi utför en bra match. Men jag inte säga att den är tillräckligt bra eftersom vi inte står i finalen. Men det är svårt att prata om matchen nu när det är så mycket känslor som rör sig i huvudet, och hjärtat.

– Ladda om? Vi får ta den här kvällen och natten. Men i morgon måste vi ladda om, vi har fortfarande en medalj att spela om.

– Vad jag upplevde på planen var att domaren blåste väldigt mycket, att det var många avbrott i matchen. Men så här efteråt tänker man mer på sin egen insats och lagets.

Linda Sembrant

Linda Sembrant:
– Det gör jävligt ont, det svider. Det är svårt att beskriva, det är så mycket som försvinner från det man så gärna vill. Det är mycket känslor, men så är fotbollen – den ger bra känslor, och den ger tuffa känslor.

Det måste vara en av de tyngsta förlusterna i karriären?
– Ja, det är det helt klart. Verkligen. Det är ju de största matcherna, de som är allra bäst att vinna och som svider mest om man förlorar. Det är sådana här matcher man vill spela som spelare, som jag älskar att spela. Man har mycket att vinna och mycket att förlora.

– Det kändes bra, och vi gjorde en hel del bra saker. Det var bra lägen åt båda hållen. De lyckades får dit en, det fick inte vi. De är effektiva, det är inte vi. I sådana här matcher får man inte så många chanser, utan du måste vara effektiv. Det är tufft just nu.

– Vi måste ladda om. På något sätt förlåter man inte sig själv om man inte kan ladda om. Just nu är det väldigt tufft, det känns som att vi var så nära en final, att kanske få spela sin största match i karriären. Så det svider otroligt mycket. Men vi får ladda – vi har gjort det förr.

– De kommer rättvända mot vårt mittfält, och sticker igenom bollen upp mot Miedema. Jag kliver fram och försöker bryta framför, och bollen går ut i sidan. Där kommer hon (Jackie Groenen) i den innerkorridoren. Hon kom med tajming och var ensam i ytan. Tyvärr sätter hon den i hörnet. Annars har de inte så många lägen i matchen.

– Jag skulle inte säga att jag är så jävla nöjd med domaren, det kändes inte som att hon var klockren i sina beslut. Hon blåste en hel del fel. Hon hade inte sin bästa dag.

Nilla Fischer

Nilla Fischer:
– När man förlorar tycker man oftast att det är orättvist. Men jag tycker att det var en jämn match, vilket lag som helst av oss kunde vunnit. Det var mycket kamp, och vi har chanser att göra mål.

– Jag trodde fan i mig att den skulle gå in. Sedan när hon får handen på den… Men ja, nu gick den inte in.

– Det är bara en stor besvikelse. Jag har sagt innan också att det är mitt sista VM. Men jag väntar med att säga något om utgången inför lördag. Vi har gjort det oerhört bra hittills och vi trodde att vi skulle vinna i dag. Vi hade alla möjligheter.

Och här nedan är en sammanfattning av vad spelarna sa på dagens pressträff:

Hanna Glas:
– Det tog ett tag att somna, men jag fick ändå sex timmar. Man har bearbetat matchen lite, och redan nu börjar man känna revanschlusta till lördag. Nu vill man bara åka hem med en medalj.

– England är ett riktigt bra lag, det vet vi om. De var i semifinal i EM också, så det kommer att bli en tuff match. Det lag som vill mest på lördag tror jag tar det.

– Jag tycker att Lucy Bronze är den bästa högerbacken i världen, utan tvekan. Sedan om hon är världens bästa spelare, det är svårt att säga. Hennes fysik är hennes största egenskap. Hennes offensiva spel, hon har bra kvaliteter som gör att hon kan komma till bra inläggslägen och avslut.

– Jag tror ändå att England har stor respekt för oss. Englands högerkant är bra, men samtidigt tycker jag även att Beth Mead till vänster är en väldigt duktig spelare. Hon gjorde ett jättefint assist i förra matchen. Det gäller att se upp med många spelare, det är så bra kvalitet på många.

Glas fick förstås en fråga om straffsituationen:

– Det är så klart tungt när man väl ser händelsen i efterhand. Där och då var det inget jag märkte eller reflekterade över. Det var nog många andra i laget som inte heller tänkte på det. Men det är gjort, och det kommer inte att ändra utgången av semifinalen. Det känns tungt, det är bara lärdomar vi får ta med oss till nästa match, att verkligen vara bättre på att förstärka situationerna.

Vill man förstärka situationerna?
– Förstärka var kanske fel ord. Men i alla fall vara tydligare mot domarna, som så många spelare gjort, så att de kan titta på situationerna igen.

Fridolina Rolfö

Fridolina Rolfö:

Hon fick kommentera Glas påstående om att det svenska laget kanske tydligare behöver förstärka/påtala missade domslut för domarna:

– Absolut, det är ju tydligen det som krävs. Men det stör mig väldigt mycket att det skall behöva vara på det sättet. Jag tycker att domaren skall kunna se situationerna ändå. Absolut att vi kan ge mer reaktion och skrika, fast jag tycker inte att Lina skall behöva förstärka.

– Ingen här är mätt. Vi gick in med en inställning att ta oss hela vägen i det här mästerskapet. Och vi har chans på en medalj, så mätt är jag absolut inte.

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl:
– England är ett bra lag. Nu vann vi senast vi möttes, men jag tror inte att de hade med alla sina spelare. Men vi är också ett bra lag en bra dag. I slutet av en turnering är de andra förutsättningar som råder, det här med återhämtningsdagar och hur man hanterar en motgång – som både dom och vi har haft. Det blir spännande att se vilket lag som är bäst rustat för att reda ut det här.

Ellen White har verkligen en näsa för målchanser. Hon har varit bra i Birmingham också, hon är en duktig djupledslöpare och en duktig boxspelare, så henne behöver vi ha koll på. Men det känns som att vi har mött Vivianne Miedema nu, och henne behövde vi också ha koll på. Så vi är inne i det tankesättet.

– Vi behöver läsa in oss på White. Jag känner att jag har ganska bra koll på henne, men de som inte har det måste skaffa sig det. Vi måste vara redo på att det kommer att tempoväxlas när det finns lägen. Precis som att Nederländerna är bra offensivt är England det. Så vi behöver göra ett lika bra jobb som vi gjorde mot Miedema i går.

Carly Telford är väldigt explosiv, reaktionssnabb och duktig på fötterna. Det är framför allt det som är hennes styrkor. Även om hon skulle få spela sin tredje VM-match har hon inte riktigt rutin på den här nivån, och det kanske är något vi kan utnyttja.

Lindahl höll ett litet tal till lagkompisarna efter förlusten. Hon fick frågan om vad det innehöll.

– Nu var det vad jag säger igen. Jag glömmer ju bort det… Men jag kommer ihåg att jag sa i bussen, jag hade ju sagt till er i media att jag var så besviken och väldigt arg och så där. Men jag ville vara tydlig mot laget att mot dem är jag väldigt stolt. Det är många tjejer som aldrig spelat VM förr, som kommit in och gjort bra insatser. Kolla Julia Zigiotti:s glidtackling mot van de Sanden i kontring. Det är många grejer som är väldigt bra från det här unga gänget.

– Man får tänka på att vi är rankade nia – och vi är jättebesvikna över att vi inte är bland de två bästa i världen. Och det är ju helt enormt bra. Vi har ju inte i närheten av samma förutsättningar som USA och England – jag vet inte hur det är i Nederländerna – när det gäller kronor och ören som satsas i damfotbollsprojekt i Sverige. Vi har ju inte samma muskler i förbundet. Ändå står vi här och är besvikna. Det är ju ett väldigt gott betyg. Vi har också en fin tradition. Det var någon som sa att det där är ju två giganter som spelar i den andra matchen. Men jag kände att historiskt i damfotbollen är Sverige en gigant. Sedan har det hänt grejer, att damfotbollskartan har ritats om de senaste åren. Men uppenbarligen har vi fortfarande en chans att hänga med. Det är spännande med den nya, unga generationen om vi kan sätta en standard som de får försöka att upprätthålla när vi edan lämnar över stafettpinnen.

Caroline Seger… Vi är lite som två partier i opposition. Har varit i alla fall. Nu har vi äntligen haft en koalitionsregering de senaste fem åren. Innan dess var vi lite så här (låter knytnävarna möta varandra). Vi stångades, vem skall leda det här egentligen. Jag är otroligt tacksam för Caroline Segers passion för fotboll och ork att leda vidare. Jag insåg i år faktiskt att det är en jäkla tur att vi har Caroline Seger, för jag har ju två barn hemma och kommer inte ihåg hälften av det hon kommer ihåg. Hon kan lägga hela sitt fokus på det här gänget och laget liksom. Jag är jättetacksam, jag tycker att Seger verkligen har spelat bra i det här världsmästerskapet och visat att hon har förmåga att resa sig. Hon kan få kritik under åren, men sedan hittar hon en ny nivå. Och jag hade så gärna velat gå ut i en final med henne, Nilla och de lite yngre, som Kosse och Sempan. Men nu blev det inte så. Fast det kommer ett OS runt hörnet, vi kanske kan ta ett OS-guld i stället. Jag är väldigt glad för Seger, att hon kommer upp i 200 landskamper. Hon kommer att ta Sjögrans rekord.

Hur yttrade sig maktkonflikten?
– Vi har aldrig någonsin hängt, på det sättet. Vi har velat ha samma roll under många år, tror jag. Men de senaste fem åren har vi samarbetat väldigt bra. Det märks framför allt på planen. Vi får ofta någon typ av ögonkontakt, och vi löser vissa taktiska grejer och samarbetar väldigt bra.

– Jag har alltid någon gång velat vara lagkapten för landslaget. Men aldrig bett om det. Då har jag i varje fall velat vara en informell ledare. Nu kommer jag aldrig att vara lagkapten för landslaget, för jag har målvaktsposition. Men jag är väldigt stolt och glad över att vi har Seger, jag tycker att hon gör ett väldigt bra jobb i sin roll.

Det konstaterades att Lindahl nu är den svensk som har spelat flest VM-matcher.

– Det är ju roligt med sådana rekord och så där. Men det är inte hela världen. Jag är stolt över att jag har fått vara med länge. Jag är tacksam för Marika (Domanski Lyfors) som tog med mig för en massa år sedan, att jag fått göra mina misstag på vägen. Jag hoppas att någon kan slå mitt rekord någon gång framöver.

– Jag känner personligen att jag har spelat med ett lugn som jag aldrig någonsin haft på den här nivån innan. Jag känner att jag hittade det lagom till åttondelsfinalen – då kände jag att nu har jag helkoll liksom. Det är ju roligt att det också är andra som ser det.

Är det din sista VM-match på lördag?
– Det vet man ju aldrig. Men jag tror att någon snart slänger ut mig med huvudet före. Allvarligt tycker jag att det är jobbigt, jag tänker också på barnen hemma. Min fru har sagt att jag måste vara med nästa sommar, så då gör jag det igen. Men det är jobbigt när man tar sig så här långt i turneringen. Inför EM 2013 kände jag att ”jag har nog bara ett par–tre år kvar”. Men sedan hittar man ny motivation. Och orkar man hålla fysiken i gång så visst. Men jag tror att det här är mitt sista VM.

Försvarsspel, straffar och uteblivna straffar

Vi börjar kunna räkna in slutspelslagen. Inför dagens spel var bara Tyskland 100-procentigt klart för åttondelsfinal. Nu vet vi att de får sällskap av bland annat Frankrike, Italien och England.

Japan är med sina fyra poäng väldigt nära säkrat avancemang. Troligen kan de räkna in slutspelsplatsen redan innan de spelar avslutningsmatchen mot England.

Just England vann kvällens sista match med 1–0 mot Argentina. England imponerade i den första halvleken i premiären mot Skottland. I de övriga tre halvlekarna har laget däremot sett rätt beskedligt ut.

Jordan Nobbs

Med Jordan Nobbs knäskadad har man egentligen bara en kreatör, och hon – Fran Kirby – har inte fått spelet att stämma i de tre senaste halvlekarna. Chelseastjärnan låg dock bakom kvällens snygga segermål.

Hon släppte ut bollen perfekt till Beth Mead på vänsterkanten. Mead följde upp med ett inspel av högsta världsklass. Bollen gick bakom Argentinas backlinje och fram till en helt fristånde Jodie Taylor med grym precision. Skönt för Taylor att bli matchvinnare, hon hade inte gjort mål i landslaget på över ett år.

England vann alltså, men det var Argentina som imponerade på mig i kväll. Laget visade att den hållna nollan mot Japan inte var någon tillfällighet. Det Argentina som hade 0–10 i Copa America i fjol på två matcher mot Brasilien (2x 0–3) och en mot Chile (0–4) har utvecklats enormt under det senaste året.

Jag såg att tränargurun Raymond Verheijen härom dagen fullständigt slaktade nivån på de tränare som uppträder i VM.

Men Argentinas förbundskapten Carlos Borrello skall ha stort beröm för hur han har utvecklat sitt lag, och hur han får det att spela efter sina resurser. Man agerar aggressivt, på och ibland över gränsen till det tillåtna. Det kan kännas destruktivt, men jag kan inte se att Argentina hade gjort bättre resultat på något annat sätt.

Och mot England hade man dessutom en bra målvakt. Mot Japan tyckte jag att rutinerade Vanina Correa kändes som en säkerhetsrisk. Mot England briljerade Correa med flera fina räddningar – bland annat tog hon en straff från Nikita Parris.

För Argentina gäller nu att laget med 99-procentig säkerhet avancerar till slutspel vid seger i avslutningsmatchen mot Skottland. Det blir förresten en betydligt intressantare och öppnare match än jag på förhand hade tänkt mig.

Jag tänker då mest på utgången, för rent spelmässigt är ju kanske inte ordet öppen det som bäst kategoriserat Argentinas båda matcher.

Både Japan och England har haft vansinnigt svårt att komma till målchanser mot Argentina. Noterbart här är att Sveriges assisterande förbundskapten Magnus Wikman var lite sur efter premiärsegern mot Chile. Han tycker att landslaget har fått för hård kritik för att man skapar för lite målchanser.

På ett sätt håller jag med Wikman. Det är absolut inte lätt att skapa målchanser på beställning. Samtidigt tycker jag att det är befogat med kritik mot Sveriges anfallsspel den senaste tiden.

Jag fattade exempelvis inte varför man inte tog varje chans att flytta upp våra mest nickstarka spelare på fasta situationer mot Chile, för att sedan lyfta in bollar i straffområdet. Jag tycker inte heller att kvaliteten på just de fasta situationerna har varit så bra som man blivit van vid. Där finns stor förbättringspotential.

Tillbaka till dagens matcher. Först ut var Japan–Skottland 2–1. Det var en match där Japan var det klart bättre laget i 60 minuter, medan Skottland för andra matchen i rad växte in i det och stod för en fin slutforcering.

 

 

Japanskorna hade många chanser i början, och kunde ha haft en större ledning än 2–0. Samtidigt var 1–0 ett mål där skotska mittbacken Jennifer Beattie hade kunnat rädda, om hon varit lite modigare. Men mittbacken både vände sig bort och duckade istället för att stå kvar och försöka stoppa Mana Iwabuchi:s målskott.

Och 2–0 var en billig straff. Jag säger inte att den var feldömd, för Rachel Corsie tog tag i axeln på Yuika Sugasawa, vilket gör det möjligt att blåsa straff. Men Corsies tilltag såg inte ut att vara speciellt hårt, det var snarare den typen av kontakt som domarna brukar släppa i minst 99 procent av fallen.

Straffar var för övrigt samtalsämnet i eftermiddags. Vid 2–0 såg det nämligen ut som att Skottland borde ha haft straff för hands på högerbacken Risa Shimizu. Den situationen såg betydligt mycket klarare ut än den japanska straffen. Men det verkar som att inte VAR-rummet konsulterades kring den japanska handsen – vilket känns väldigt konstigt. Att det var konstigt tyckte för övrigt även skotskorna.

På slutet reducerade inhopparen Lana Clelland, men närmare kom inte Skottland. Känslan är ändå att laget bör ha god chans till avancemang om man vinner sin avslutningsmatch mot Argentina. Tre poäng och max ett minusmål i målskillnad bör räcka.

För Japan känns alltså avancemanget nästan klart. Frågan är bara vilken position i gruppens sluttabell som japanskorna kommer att få.

Ett lag som i praktiken är borta från slutspel är Jamaica. I och med dagens 5–0-förlust mot ett imponerande starkt Italien krävs nämligen att Reggae Girlz vinner stort mot Australien i sista matchen. Sannolikt kommer det att krävas en 5–0-seger för att Jamaica skall kunna bli trea i grupp C. Och det kommer förstås inte att hända. Jamaica kommer överhuvud taget inte att vinna mot The Matildas. Men det hade varit kul om reggeaflickorna i alla fall fick göra ett mål i VM.

Mot Italien gav man bort en väldigt onödig straff ganska tidigt i matchen, något lag som Jamaica inte har råd med på den här nivån.

Själva straffen finns det anledning att diskutera. Den räddades först av Jamaicas mycket talangfulla målvakt, 19-åriga Sydney Schneider. VAR visade dock att Schneider var en decimeter framför mållinjen när Cristiana Girelli slog till bollen – vilket gjorde att italienskan fick en chans till. Och då gjorde hon mål.

Jag tycker att det var korrekt att straffen fick slås om. Schneider bröt mot reglerna genom att vara för långt fram. Däremot reagerade jag över att Jamaicamålvakten varnades för sitt övertramp. Det tyckte jag var ett alldeles för hårt straff. Det kanske är rätt, men i så fall är ju risken överhängande att många lag kommer att tvingas ställa utespelare i målet vid straffläggningar framöver. För hur ofta sker det inte att målvakterna trampar över vid straffar?

Jamaica är alltså i praktiken utslaget. Italien är däremot klart för åttondelsfinal redan inför avslutningsmatchen mot Brasilien. Där har man dessutom råd att förlora med uddamålet, och ändå hålla brasilianskorna bakom sig i tabellen. Om det även räcker till gruppseger är beroende av vad matchen Australien–Jamaica slutar.

I premiären var det Barbara Bonansea som briljerade, och gjorde två mål. I dag blev Cristiana Girelli tremålsskytt och inhopparen Aurora Galli satte två. Italienskorna visar på fin offensiv bredd.

I morgon väntar två matcher från grupp E. De spelas enligt följande:

15.00: Nederländerna–Kamerun

21.00: Kanada–Nya Zeeland

Kunglig presentation av Englands VM-trupp

Englands VM-trupp håller just nu på att presenteras på sociala medier.

Phil Neville valde en lite annorlunda väg att meddela sitt lag. Han lät 23 kändisar släppa varsin spelare. Först ut var ett kungligt budskap om att lagkapten Steph Houghton är med.

Efter prins William har bland annat även Emma Watson, James Corden, Olly Murs, Alex Scott, Ian Wright, Raheem Sterling, Ellie Goulding, Alan Shearer och David Beckham presenterat varsin spelare under förmiddagen.

Det här är ett lysande PR-knep som gör att VM-truppen når ut långt utanför den vanliga damfotbollskretsen. Dessutom gör upplägget att man blir lika nyfiken på vilka som får presentera spelare som vilka som kommer med.

Hur truppen ser ut?

Här är de 23 spelarna:

Målvakter (3): Karen Bardsley (Manchester City), Carly Telford (Chelsea) och Mary Earps (Wolfsburg, Tyskland).

Backar (8): Stephanie Houghton, Abbie McManus och Demi Stokes (Manchester City), Lucy Bronze (Lyon, Frankrike), Leah Williamson (Arsenal), Alex Greenwood (Manchester United), Millie Bright (Chelsea), Rachel Daly (Houston Dash, USA),

Mittfältare (6): Jill Scott, Georgia Stanway och Kheira Walsh (Manchester City), Karen Carney (Chelsea), Jade Moore (Reading) och Lucy Staniforth (Birmingham).

Forwards (5): Fran Kirby (Chelsea), Beth Mead (Arsenal), Toni Duggan (Barcelona, Spanien), Nikita Parris (Manchester City), Ellen White (Birmingham) och Jodie Taylor (Seattle Reign, USA).

Det är en stark trupp som domineras av spelare från Manchester City – åtta stycken. Chelsea har med fyra, medan det engelska mästarlaget Arsenal bara har två. Vi har med två spelare som varit i damallsvenskan, dels målvakten Karen Bardsley (Linköping) dels forwarden Jodie Taylor (Göteborg).

Noterbart också att fem spelare har klubbadress utanför England.

Bland de spelare som lämnas utanför truppen märks Lyons Izzy Christiansen och Manchester Citys talangfulla målvakt Ellie Roebuck. Det blir inte heller plats för USA-baserade Chioma Ubogagu, som ju testats under vintern.

Christiansen skadade foten i mars, och opererades kort därefter. Många trodde att hon trots det skulle vara med i truppen. Men förbundskapten Neville vågade tydligen inte chansa på att hon skulle bli fullt återställd i tid. En annan spelare som missar VM på grund av skada är ju Arsenals korsbandsskadade mittfältare Jordan Nobbs.

England spelar i grupp D mot i tur och ordning Skottland, Argentina och Japan.

Kanonmål av Jakobsson, Helin, Afrika och F17-VM

Irma Helin

Det tycks vara så att silly season lugnar ner sig en aning under helgerna. Det hetaste den här helgen har varit att Djurgården skrivit tvåårskontrakt med Irma Helin.

Det är förstås väldigt viktigt för klubben. Dels för att Helin är en skicklig spelare, men även för att hon sin unga ålder till trots faktiskt redan är en kulturbärare.

Jag har aldrig träffat Helin, men hon verkar vara en både påläst och intressant person. Det tog ett tag, men till slut har jag lyssnat igenom det här poddavsnittet från Fotboll Stockholm där Mårten Bergman intervjuar Helin. Det var ett bra samtal om både det ena och det andra. Kul för övrigt att hon kallar Stellan Carlsson för supertränare. Och då är podden ändå inspelad innan damallsvenskan var slutspelad.

Även om det har varit rätt lugnt på hemmaplan har en hel del svenska spelare varit igång runt om i Europa. Mest framträdande har Sofia Jakobsson varit. Hon smällde in ett riktigt kanonskott borta mot Guingamp.

Det var Jakobssons andra ligamål för säsongen. Montpellier vann med 5–1 och när halva den franska ligan är spelad har laget nu avancerat till fjärde plats. De kan nog sluta trea till slut, men högre lär det inte bli. Det är ju nämligen tolv poäng upp till tvåan PSG och 14 till ledande Lyon.

Lyon har spelat utan viktiga Eugenie Le Sommer i några veckor. Men i gårdagens 4–1-seger mot Fleury var stjärnan tillbaka i startelvan, och hon gjorde mål redan i femte minuten.

I skytteligan är det PSG:s Marie-Antoinette Katoto som dominerar. Hon gjorde båda målen i dag när PSG under sista kvarten vände 1–0-underläge borta mot Rodez till 2–1-seger. Totalt har Katoto gjort tolv mål. Tvåa i skytteligan är Ada Hegerberg med tio, och tredjeplatsen delas mellan Linda Sällström (Paris FC) och Clarisse Le Bihan (Montpellier).

Stina Blackstenius är bästa svenska spelare i skytteligan. Hon har gjort sex mål, varav fem i samma match. Blackstenius verkar dock fortsatt skadad, för hon ingick inte i Montpelliers trupp i går. Utöver Jakobsson spelade däremot Linda Sembrant från start. I PSG återfanns Hanna Glas i startelvan och Annahita Zamanian på bänken. Däremot börjar man undra hur det står till med Emma Berglund. Hon spelade i två matcher för en månad sedan. Men nu har hennes namn inte funnits med i laguppställningarna på ett tag.

I England har ingen svensk spelare varit farten i helgen. Chelsea har varit spelledigt, Amanda Nildén har inte ingått i Brightons matchtrupp på en månad och Jessica Samuelsson är tydligen skadad igen.

View this post on Instagram

C’mon you Gunners! 🔴⚪️

A post shared by Jessica Samuelsson (@jessicasamuelsson15) on

Arsenal klarade sig dock bra utan ytterbacken från Norrköping. Det blev hemmaseger med 4–1 mot Brighton i dag efter att tre nederländska spelare hittat målet. Brighton tog dock ledningen.

Nederländsk målskytt nummer 1: Vivianne Miedema:

Nederländsk målskytt nummer 2: Dominque Bloodworth (hette tidigare Janssen):

Nederländsk målskytt nummer 3: Danielle van de Donk:

Arsenals fjärde mål gjordes av Beth Mead:

Efter nio av 20 omgångar leder Arsenal tabellen med full poäng. Men Manchester City är också obesegrat och ligger bara sex poäng bakom. Och på söndag möts just City och Arsenal i Manchester. Bortaseger där och ligan känns avgjord.

Skulle däremot City vinna kan det bli riktigt spännande. Arsenals trupp är rejält skadedrabbad, och i dagens hemmamatch hade Londonklubben bara fyra spelare på bänken.

Så till Tyskland där Wolfsburg i dag vann med hela 9–0 i bortamatchen mot det vanligtvis svårspelade SC Sand. Skytteligaledaren Ewa Pajor gjorde för övrigt bara ett av målen.

Nilla Fischer spelade hela matchen för ett Wolfsburg som börjar göra den starka Frauen-Bundesliga ointressant. Efter nio omgångar har man full poäng och 45–1 i målskillnad. Avståndet ner till tvåan Bayern München är sju poäng och till trean Potsdam är åtta.

Fridolina Rolfö spelade hela matchen och gjorde 4–0-målet när Bayern vann med 4–1 mot Werder Bremen. Det var Rolfös andra ligamål den här säsongen. Amanda Ilestedt spelade 59 minuter när Potsdam vann med 3–0 mot Leverkusen.

Så till Italien där Cristiana Girelli och Barbara Bonansea gjorde målen när Juventus vann dagens toppmöte mot Fiorentina med 2–0.

Juventus hakar därmed på serieledande AC Milan. Avståndet mellan storklubbarna är en poäng. Fiorentina är i sin tur fyra bakom Juventus, fast med en match mindre spelad.

I Australien är Melbourne Victory, Perth Glory och Adelaide United obsegrade när lagen i W-league har spelat tre eller fyra matcher.

Trots att den tidigare Hammarbyspelaren Elise Kellond-Knight gjorde två mål för Melbourne City vann Perth lagens möte i morse med klara siffror, 5–2. Storstjärnan Sam Kerr gjorde två mål och spelade även fram till Rachel Hill till ett.

I de afrikanska mästerskapen vann som väntat Nigeria sin sista gruppmatch med klara siffror. Asisat Oshoala gjorde tre av målen när Ekvatorialguinea besegrades med 6–0. Hela det nigerianska tremannamittfältet bestod för övrigt av damallsvenska spelare; Rita Chikwelu (gjorde ett mål), Sonia Okobi och Ayinde Halimatu. I backlinjen återfanns även Sverigebaserade Osinachi Ohale och Josephine Chukwunonye. Däremot spelade inte Faith Ikidi som skadade sig i 4–0-segern mot Zambias landslag, kallat Shepolopolo.

Eftersom Sydafrika och Zambia spelade 1–1 blev det som väntat Banyana Banyana (Sydafrika) och The Super Falcons (Nigeria) som gör Kamerun och Mali sällskap i semifinalerna. De spelas på tisdag enligt följande Sydafrika–Mali och Kamerun–Nigeria.

Slutligen till F17-VM i Uruguay. Där är nu tre semifinallag klara. Lördagens båda kvartsfinaler slutade 1–1 och fick avgöras på straffar. Även dagens första kvartsfinal gick till straffar, men den här gången blev det 2–2. I går var det först Spanien som straffade ut Nordkorea.

Sedan var det Nya Zeeland som skrällde sig vidare till en historisk VM-semifinal genom att besegra Japan. Inget fotbollslandslag från Nya Zeeland har någonsin tidigare nått en semifinal i ett världsmästerskap. De unga Football Ferns ledningsmål var för övrigt en snygg hörnvariant.

Och alldeles nyss skrev även Mexikos U17-landslag historia genom att för första gången nå en VM-semifinal. Mexikanskorna med svenska Felicia Escobar Särnbratt i truppen kvitterade två gånger i matchen mot Ghana och vann efter straffar.

Trots att Ghana är utslaget talar mycket för att deras Mukaram Abdulai vinner skytteligan. Hon har nämligen gjort mål i alla Ghanas fyra matcher, och totalt kommit upp i sju fullträffar. Det lär bli svårt att slå.

Den sista kvartsfinalen spelas 23.00 svensk tid mellan Tyskland och Kanada. Den sänds på Eurosport 2.

 

Viktiga svenskmål i Frankrike

På torsdag, i Ungern, drar tävlingsåret i gång för vårt A-landslag. Flera av spelarna genrepade i dag med viktiga ligamatcher, och inte mindre än tre av våra offensiva spelare blev målskyttar.

Jag börjar i Frankrike där Montpellier stod för en otroligt stark andra halvlek i nyckelmatchen mot PSG. I den halvleken gjorde laget från den franska sydkusten tre mål, vilket ledde till en hyperviktig 3–0-seger.

Sofia Jakobsson

Det var Sofia Jakobsson som visade vägen genom att först rulla in 1–0 på ett friläge i 49:e minuten. En kvart senare fick hon ett nytt friläge, där hon föll och fick straff. Den satte Janice Cayman till 2–0.

Jakobsson och Linda Sembrant ingick i Montpelliers startelva, medan Stina Blackstenius var bänkad från start. Den Vadstenafostrade powerforwarden byttes in i minut 69 istället för danska Katrine Veje. Fem minuter senare tog Blackstenius emot en rensning från Jakobsson på egen planhalva, och satte sedan fart. PSG-backarna lyckades aldrig fånga in Blackstenius, som gjorde 3–0.

Montpelliers 3–0-seger kan bli oerhört viktig. Den innebär nämligen att laget nu vinner det inbördes mötet med PSG. De båda lagen har lika många poäng i nuläget, men Parislaget har fem matcher kvar, medan Montpellier bara har fyra. Dock skall noteras att PSG har kvar ett möte med suveräna serieledarna Lyon. Sannolikt måste PSG ta poäng i den matchen för att få spela i Champions League till hösten.

Lyon vann för övrigt med 4–0 mot Albi idag. Därmed har man nu 18 raka segrar och målskillnaden 88–4. Man behöver fem poäng till för att säkra ytterligare en ligaseger.

Ada Stolsmo Hegerberg

I skytteligan ryckte Ada Stolsmo Hegerberg ytterligare genom att göra två mål i dag. Norskan har gjort 26 mål och leder med nio före PSG:s talang Marie Antoinette Katoto. Blackstenius gjorde sitt tolfte mål och ligger fyra i skytteligan, medan Jakobsson gjorde sitt sjunde och delar tiondeplatsen.

I tyska Frauen-Bundesliga finns det inte längre något obesegrat lag. I omgång 15 sprack nämligen Turbine Potsdams förlustnolla. Wolfsburg med Nilla Fischer vann svenskmötet mot Potsdam med Amanda Ilestedt med 1–0. Segerskytt blev norska Caroline Graham Hansen i den andra halvleken.

Resultatet innebär att Wolfsburg har ett järngrepp om ligaguldet, samt att Potsdam nu får det svårt att ta en plats i Champions League. Med sju omgångar kvar har man nämligen fem poäng upp till Freiburg och sju upp till Bayern München (som dock har en match mer spelad).

Fridolina Rolfö

Bayern vann för övrigt den svåra bortamatchen mot SC Sand med övertygande 4–0. Där visade formstarka Fridolina Rolfö vägen genom att sätta 1–0 redan i sjätte minuten. Det var Rolfös sjätte mål i ligan, en notering som placerar henne på en delad fjärdeplats i skytteligan. Pernille Harder leder överlägset på 14, medan Lina Magull är tvåa på tio.

Även i England spelades det viktiga matcher. Där stärkte Chelsea sin ligaledning, trots att man ”bara” fick 1–1 i Londonderbyt mot Arsenal.

Huvudkonkurrenten Manchester City är nämligen väldigt formsvagt för tillfället. I dag föll man mycket överraskande med 2–0 hemma mot tabellsexan Reading. På sina åtta senaste matcher har City bara vunnit två under ordinarie tid – tyvärr handlar det om de båda matcherna mot Linköping.

I dag startade City med exakt samma elva som startade på Linköping Arena i onsdags. Kanske är det spelschemat som knäcker laget, tränare Nick Cushing borde nog ha valt att rulla på lite fler spelare.

I Londonderbyt spelade hela svensktrion Hedvig Lindahl, Magdalena Eriksson och Jonna Andersson 90 minuter. Chelsea tog ledningen med 1–0 när Ramona Bachmann och Fran Kirby utnyttjade ett misstag från Arsenalmålvakten Sari van Veenendaal.

Arsenal kvitterade genom Beth Mead just före paus.

I den haltande ligatabellen står nu Chelsea på 29 poäng, vilket är tre fler än tvåan Manchester City. Chelsea har dock spelat 13 matcher, medan City bara står på tolv. Arsenal är på fjärde plats, åtta poäng bakom Chelsea. Dock har Arsenal bara spelat elva matcher, vilket gör att de kan komma upp i 27 poäng om de vinner sina hängmatcher. Minst tre lag är alltså inblandade i guldstriden.

I Spanien vann både Atletico Madrid och Barcelona i dag. Det innebär att Atletico är kvar i tabelltoppen, en poäng före Barca. Fem omgångar återstår.

På svensk mark har det varit en träningsmatch mellan Vittsjö och IFK Kalmar i dag. Resultatet blev 1–1, vilket sannolikt var väldigt viktigt för självförtroendet i Kalmar.

Slutligen till landslagsfotbollen. I förra inlägget nämnde jag att de Asiatiska mästerskapen drar igång kommande vecka. Det gör även de Sydamerikanska mästerskapen. När det gäller Asien genrepade andrahandsfavoriterna Japan i dag genom att vinna med klara 7–1 mot Ghana. Japanskorna utnyttjade snyggt vid flera tillfällen en naivt högt stående ghanansk backlinje: