Den tionde omgångens segrarlag heter Kif Örebro, Linköping och Eskilstuna. Med bara en omgång till halvtid har fortfarande fler än hälften av lagen chansen i den damallsvenska guldstriden.
Det tajtades ju nämligen till igen i toppen. Det i och med att toppmötet mellan trean Vittsjö och ettan Rosengård slutade mållöst inför 1418 åskådare på Vittsjö IP, samtidigt som även tvåan Göteborg kryssade.
Av att döma från det här klippet med höjdpunkter var Vittsjö närmast segern i Skånederbyt. Om de rödblå hade vunnit skulle vi ha haft fyra lag i delad tabelltopp på 20 poäng.
Nu leder Rosengård på 21 poäng, en före Göteborg och Örebro. Avståndet är bara tre poäng ner till femman Vittsjö. Och i praktiken har fortfarande åtta lag chans på guldet. Eskilstuna är ju nämligen ikapp de andra lagen i och med att de har full poäng och målskillnaden 8–0 efter VM-uppehållet. I dag vann man med klara 3–0 hemma mot Kungsbacka.
Jag var på Valhalla och såg en tuff och tät drabbning mellan Sveriges båda Champions League-representanter Göteborg och Piteå. Det slutade 1–1, vilket väl på något sätt var rättvist. Även om jag tyckte att gästerna var närmast segern.
Båda lagen hade bytt ganska mycket i elvorna jämfört med helgens omgång. I Göteborg var Elin Rubensson sjuk, medan både Emma Berglund och Natalia Kuikka har problem med lårskador. Det innebar att laget bara hade tre utespelare på bänken. Där satt även Jennifer Falk eftersom tränare Marcus Lantz hade bytt målvakt. Loes Geurts fick chansen, och skötte sig utmärkt.
Hos Piteå vilades trion Lena Blomqvist, Selina Henriksson och Nina Jakobsson. Det innebär att Stellan Carlsson gav samtliga de spelare han hade med sig söderut under den här veckan speltid i de båda matcherna.
Rebecka Blomqvist gjorde Göteborgs mål, vilket innebär att hon är kvar i toppen av skytteligan med åtta mål. Ny tvåa med sju är lite oväntat den nickstarka Kristianstadsbacken Therese Ivarsson. Hon gjorde båda sitt lags mål i Växjö i dag, dock kom inget på nick. Istället gjorde hon först 1–1 på en straff som hon själv fixade, fast självklart inte borde ha fått. Domare Laura Rapp gick på årets sämsta filmning.
En s.k straffsituation i dagens möte mellan @VxjDFF och @KDFF1998. Vill ju ogärna säga detta, men ska vi verkligen behöva VAR i damallsvenskan? Eller ska vi bara lära oss att spela ärlig fotboll?🤪 pic.twitter.com/hJa44q6S0P
Sedan blev Ivarsson stor poängräddare när hon sköt 2–2-målet på övertid.
Kristianstad står därmed på 15 poäng, vilket är sex bakom Rosengård. I sista omgången innan serien vänder ställs KDFF mot det stora skrällgänget Kif Örebro. Nykomlingen vann i dag hemma mot Djurgården med 3–1. Olivia Schough:s tröstmål i 88:e minuten innebar att Örebros nolla sprack efter 561 minuter.
Fast det gråter säkert inte örebroarna speciellt mycket över. Dagens tre poäng innebär ju att man har 20 poäng efter tio omgångar, och bara är en poäng bakom Rosengård. Bloggkollega Jared Burzynski hade igår uppgifter om att det bästa resultat en damallsvensk nykomling någonsin gjort var 1992 då Älvsjö AIK kom fyra med 42 poäng. Det innebar ett snutt på 1,91 poäng per match.
17 points in 9 games – @KIFOrebro average an impressive 1.89 point per game, which is on par with Damallsvenskan's all-time highest PPG averages for a league newcomer.
Current record was set in 1992 by @AlvsjoAIKFF who averaged 1.91 PPG throughout the season.#OptaJared
Efter tio omgångar ligger Örebro trea, och poängsnittet 2,0 är över rekordnoteringen. Man måste verkligen imponeras av den prestation som Örebros nederlagstippade och på pappret ganska profillösa lag har stått för.
På pappret har Djurgården ett mycket starkare lag än Örebro. Men i verkligheten har stockholmarna varit vårens stora besvikelse. Dagens resultat ändrar inte den saken.
I dagens sista match vann Linköping säkert med 4–0 borta mot LB07. Det innebär att LFC är uppe på fjärde plats, och därmed smyger med i guldstriden. Från matchen noteras en riktig drömräddning av Emma Holmgren på ett vasst skott från Sophie Sundqvist i matchinledningen.
Det noteras också att Filippa Angeldahl blev tvåmålsskytt, medan Stina Blackstenius stod för en av årets grövsta missar i damallsvenskan, när hon sköt över ett helt tomt mål.
På söndag och måndag avslutas vårsäsongen, bland annat med spännande mötet Linköping–Göteborg. Det känns som ett ganska bra läge för LFC att möta göteborgarna, för de har inte spelat sin bästa fotboll i de två senaste omgångarna.
I dag har Fifa meddelat nomineringarna till deras pris The Best, som årligen går till världens bästa spelare och världens bästa tränare.
I år har man nominerat tolv spelare. Bland dem finns ingen svensk, inte ens fjolårets vinnare Marta Vieira da Silva platsar.
Faktum är att ingen av de tre tidigare vinnarna är med. Alltså platsar inte heller Carli Lloyd (vann 2016) eller Lieke Martens (2017). Bland det dussin spelare som har chansen att bli bäst i världen säsongen 2018/19 finns fyra amerikanskor, två vardera från Norge, Frankrike och England samt en spelare vardera från Australien och Holland.
Megan Rapinoe lär ligga väl till för att vinna. Den spelare som har prisats som bäst i årets stora mästerskap brukar ju nämligen också oftast vinna Fifas pris.
Övriga kandidater är:
Från USA: Rose Lavelle, Alex Morgan och Julie Ertz.
England: Lucy Bronze och Ellen White
Frankrike: Wendie Renard och Amandine Henry
Norge: Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg
Australien: Sam Kerr
Holland: Vivianne Miedema
🚨 Here they are! 🚨#TheBest Women's Player nominees:
I övrigt i dag noterar jag att Kungsbacka DFF har fått hjälp med att få ordning på ekonomin. Det var verkligen välbehövligt för klubben, som ju balanserar på ruinens brant.
På onsdagsförmiddagen blev det officiellt, det blir minst två svenska spelare i CD Tacon kommande säsong. Sofia Jakobsson gör alltså som Kosovare Asllani, och flyttar till den spanska liganykomlingen som är uppköpt av Real Madrid men som spelar med Tacons klubbmärke kommande säsong.
I dag har det hänt saker i USA. Först kom förbundet US Soccer med sin syn på lönedispyten med damlandslaget. Sedan meddelade förbundskapten Jill Ellis att hon slutar när höstens victory tour är över.
Jag börjar med Ellis. Det var The Equalizer som först avslöjade nyheten om att hon skall lämna jobbet som amerikansk förbundskapten. Strax efter bekräftade förbundet i den länkade artikeln ovan.
For everything she has done and everything she has meant to this program we say, THANK YOU ❤️
Eliis blev nyligen den första förbundskapten att vinna två VM-guld. Totalt under sina drygt fem år på posten har hon vunnit över 100 matcher. Hon är nog inte den bästa tränare som världsfotbollen har sett, men hon är definitivt en av de framgångsrikaste.
Den närmaste tiden lär det spekuleras vilt om vem som skall ta över efter henne. Jag har redan sett Paul Riley (North Carolina Courage), Mark Krikorian (Florida State University) och Jitka Klimkova (USA:s U20-landslag) nämnas som kandidater. Fler lär dyka upp de kommande dagarna.
Tidigare i dag var alltså även dispyten mellan förbundsledningen och damlandslaget kring jämställda ersättningar uppe på dagordningen. Den dispyt som gått så långt att landslaget har stämt förbundet.
Ni kanske minns hur de amerikanska supportrarna på plats på Groupama Stadium i Lyon skanderade ”Equal pay” när prisutdelningen skulle dra igång efter VM-finalen.
I dag skrev USA:s förbundsordförande Carlos Cordeiroett öppet brev till supportrar och andra inblandade på förbundets hemsida.
Där konstaterade Cordeiro att USA har olika struktur för ersättningar till herr- och damlandslag. Herrarna har bara ersättning vid landskamper de spelar, medan ett antal damer är avlönade av förbundet, och alltså får lön även när de inte är med i landskamper.
Till det öppna brevet bifogade ordföranden ett faktablad där det konstateras att om man tar bort prispengar från Fifa har USA:s förbund under den senaste tioårsperioden betalat mer i ersättning till sitt dam- än till sitt herrlandslag.
En talesman för landslaget svarade kort därefter att förbundets siffror inte stämmer. Det lär följa fler turer i den här följetongen innan parterna är överens.
I dag kom också spännande nyheter från Danmark. Där får man nu en ny högstaliga. Den liga som tidigare har hetat Elitedivisionen eller 3F-ligaen kommer under det kommande tre åren att heta Gjensidige Kvindeligaen. Matcherna kommer att streamas på MyCujoo.
The new and re-branded danish league will be sponsored by Gjensidige Forsikring, and will now be called Gjensidige Kvindeligaen. It's a three year deal, and TV2 Sporten is reporting that it is worth 6 mio. DKK. It's a historic deal for the Danish League. https://t.co/lzrziwXOQY
I Spanien väntade supportrarna till Tacon/Real Madrid i dag på att få se Sofia Jakobsson presenterad som nyförvärv. De får vänta minst en dag till på svenskan.
Däremot presenterades franska Aurelie Kaci i dag som nyförvärv. Den Lyonfostrade ytterbacken/yttermittfältaren har tidigare spelat i både Lyon, PSG och det franska landslaget. De två senaste säsongerna har hon blivit spansk mästarinna med Atletico Madrid. Nu byter hon alltså klubb i den spanska huvudstaden.
På hemmaplan har den andra omgången av Svenska cupen dragit igång i dag med 4–0-seger för Umeå borta mot Sunnanå och med 6–0-seger för Mallbacken borta mot Hertzöga.
I morgon är det full omgång i damallsvenskan. Då får vi bland annat se om Kif Örebros nolla även klarar en sjätte raka match. Och vi får se om Rosengård och Eskilstuna fortsätter att vara utan poängförlust efter VM-uppehållet.
I går hyllade jag för övrigt Eskilstunas 1–0-mål mot Djurgården. Jag hann kollade lite mer noggrant på den första halvleken i dag, och då upptäckte jag att Eskilstuna hade en nästan exakt likadan situation 2,5 minuter innan drömmålet.
Även då bröt sig Sonia Okobi in från vänsterkanten och Loreta Kullashi backade ut på en central yta, lite till höger. Den gången chippade Kullashi fram bollen till Felicia Rogic som var mycket nära att göra mål.
Kullashi hade alltså redan innan sitt mål sett att det uppstod en väldigt stor yta mellan Hanna Folkesson och Olivia Schough i Djurgårdens försvarsspel när Okobi klev in i planen. Vaket.
Det började viskas redan i går. Och vid lunchtid i dag kom uppgifter från flera olika länder om att det var klart att Sofia Jakobsson blir lagkompis med Kosovare Asllani i CD Tacon/Real Madrid. Asllani fyller för övrigt 30 år i dag – grattis.
The only rumour there is left about Sofia Jakobsson's next club is CD Tacon/Real Madrid. Confirmation supposed to come tomorrow.
Min gissning om vart Jakobsson är på väg ser alltså ut att bli korrekt. Om hon presteras av Tacon i morgon blir Spanien hennes sjätte högstaliga – flest av alla kvinnliga svenska fotbollsspelare. Efter att hon lämnade damallsvenskan och Umeå sommaren 2011 har hon i tur och ordning spelat i högsta divisionerna i Ryssland, England, Tyskland och Frankrike.
Jakobssons äventyr i England blev misslyckat, mest eftersom hon kom till landet för tidigt. Chelsea var i uppbyggnadsstadie, och verksamheten var inte professionell.
Nu ser hon alltså ut att komma till ett Tacon/Real Madrid i uppbyggnadsstadie. Ändå tycker jag att det här är ett vettigt val. I Chelsea saknades den rätta uppbackningen. Men Tacon är ju lovat stor uppbackning från Real, så det lär inte vara något fel på organisationen runt laget.
Och med Thaisa och Asllani redan i truppen ser det ut som att Tacon bör bli tillräckligt starkt för att ge Real ett bra utgångsläge inför det 100-procentiga övertagandet nästa sommar.
Här är en skiss på hur Tacons trupp kan komma att se ut kommande säsong:
Jag frågade hur många av de här spelarna som var under kontrakt. Och fick följande svar:
3 Maybes from rumours. (Jacobsson, Sousa & Guagni) Okoye, Blanca, Pipa and P.Carballo can go to other clubs and Ana Valles and Marta perernau waiting confirmation. That's why we said potential squad?
I går spelades ju finalen i F19-EM i går. Där vann Frankrike med 2–1 mot Tyskland, vilket innebär att Frankrike nu är uppe på fem EM-guld i åldersklassen.
Här är segermålet från lagkapten Maelle Lakrar från Montpellier – alltså den klubb Sofia Jakobsson nu lämnar:
I går kväll kikade jag en stund på NWSL-matchen Seattle–Chicago. Där imponerades jag stort av smarta och eleganta Yuki Nagasato. För mig är det oförklarligt hur hon kan stå utanför Japans landslag. Fullständigt oförklarligt.
Jag har sparat de läckraste godbitarna till sist. Först stod troligen Jelena Cankovic för årets assist i damallsvenskan i lördags. Kolla hur hon spelar fram till Hailie Mace vid 4–1-målet. Inte nog med att Cankovic klackade fram bollen, hon slog även en tunnel på en Kungsbackaback i aktionen. Ett konstnummer.
Ett annat konstnummer var Eskilstunas 1–0-mål mot Djurgården. Och då tänker jag inte bara på att Loreta Kullashi satte bollen i krysset, utan på hela förarbetet.
Det börjar med att Sonia Okobi på vänsterkanten med en kroppsfint i bollmottagningen fintar upp Ingibjörg Sigurdardottir på läktaren.
I det läget befinner sig målskytt Kullashi på högerkanten. Man ser att hon sneglar efter ytan i mitten, där Hanna Folkesson befinner sig. Okobi driver in just mot den ytan. Där har Folkesson utöver Okobi sitt fokus riktat mot duon Felicia Rogic och Fanny Andersson som båda går i djupled.
Folkesson vrider inte på huvudet, och ser därmed inte hur Kullashi snyggt backar in på den yta som djurgårdaren precis lämnat. Inte heller Olivia Schough eller Malin Diaz uppfattar i tid vad som är på gång att hända. Men passningen från Okobi är precis, och avslutet från Kullashi är ännu bättre.
Det är verkligen ett riktigt klassmål – en glödhet kandidat till årets mål i damallsvenskan. I klippet nedan ser man bara det sista momentet. Men personligen njuter jag alltså minst lika mycket av Okobis aktion och Kullashis smarta rörelsemönster som av själva skottet.
Som jag anade inför den nionde omgången blev det FC Rosengård omgångens vinnare. Dagens mållösa match i Linköping gör att avstånden neråt växer.
Det är i praktiken bara Göteborg som kan passera Malmöklubben i nästa omgång. Och både Linköping och Piteå är numera i princip 5,5 poäng bakom, medan Kristianstad har 6,5 poäng upp till serieledning.
Jag har bara tittat högst sporadiskt på dagens matcher, och har följaktligen inga matchanalyser att komma med. Jag konstaterar bara att både Linköping och Piteå är mållösa efter VM-uppehållet. Jag noterar också att Eskilstuna gjorde 3–0 borta mot Djurgården i dagens andra match. Inför VM-uppehållet hade sörmlänningarna 2–7 på sju matcher. Nu har man 5–0 på två matcher och är uppe på elva poäng och nollmålskillnad.
Eskilstuna har hemmamatch mot Kungsbacka i nästa omgång och kan då ta upp jakten på lagen ovanför på allvar. Djurgården däremot är lite av seriens besvikelse så här långt. De var höglösa senast – trots seger, och nu blev det storstryk när man fick spela på Tele2 Arena. Innan serien vänder har man bortamatch mot Kif Örebro och hemmamatch mot Rosengård. Ett tufft schema.
På onsdag 19.00 väntar för övrigt något som numera är väldigt ovanligt i våra högsta fotbollsserier, nämligen en full omgång. Där är Skånederbyt Vittsjö–Rosengård omgångens godbit. Men även Göteborg–Piteå känns ju som en högintressant match.
I går tillbringade jag alltså eftermiddagen på Valhalla IP för den damallsvenska toppmatchen mellan de lag som låg etta och trea inför den nionde omgången, Göteborg och Kif Örebro.
Underhållningsmässigt var det en okej match, men inte mycket mer. Mållösa tillställningar når sällan de riktigt höga fotbollshöjderna.
Det var Emma Berglund:s första damallsvenska match på drygt två år. Tyvärr blev det inte mer än 15 minuter på planen för den meriterade mittbacken. Efter matchen bytte jag några ord med en mycket besviken Berglund, som konstaterade att hon hade haft för bråttom in i spel efter sin bristning.
Hon hade tränat för fullt under hela veckan utan att ha känt något, men när det blev match gick det inte. Det hade inte dragit till lika hårt som när hon fick lårskadan, men det lär ju ändå dröja några veckor innan hon är tillbaka i spel igen.
Den kvarten hon gjorde var dock väldigt lovande. Berglund tog nämligen huvudrollen i matchupptakten. Hon frispelade först skyttedrottningen Rebecka Blomqvist i nionde minuten. En minut senare hade Berglund själv ett fint volleyskott. Båda avsluten räddades dock fint av matchens klart bästa spelare i den första halvleken – Örebros målvakt Danielle Rice.
Blomqvists friläge fick mig att börja specialstudera Kif Örebros försvarsspel. Jag reagerade nämligen på att friläget uppstod direkt på en långpassning från Berglund. Bollen gick från Göteborgs backlinje och över hela Örebros lag. Så lätt skall det inte vara att få frilägen.
Det kändes lite överraskade att ett lag som släppt in så lite mål som Örebro tillät Göteborg att få ett så ”enkelt” friläge i matchupptakten.
Örebro spelade 3–5–2 med en ganska utpräglad trebackslinje. Just 3–5–2 känns numera som trenden i damallsvenskan, som det vanligaste spelsystemet. Lite intressant här är ju att det var 4–3–3, eller snarare 4–2–3–1 som dominerade i VM. Alla semifinallag spelade 4–2–3–1 och alla åtta kvartsfinallag hade fyrbackslinje.
Göteborg spelar ju ett 4–4–2, där man offensivt ofta har ett centrerat mittfält för att öppna för sina löpstarka och offensiva ytterbackar. Längst fram har man vassa duon Rebecka Blomqvist och Pauline Hammarlund.
Örebros försvarsspel var verkligen otroligt modigt. När Blomqvist i 24:e minuten fick sitt andra friläge tänkte jag att Örebro tog väldigt stora risker i sin försvarsuppställning. Ofta klev vänsterbacken Maja Regnås upp mot Elin Rubensson, vilket lämnade Frida Abrahamsson och Emma Kullberg ensamma mot de båda målfarliga Göteborgsanfallarna.
När Berglund frispelade Blomqvist mötte dessutom Hammarlund bollen, och drog med sig Kullberg uppåt. Så när passningen slogs var två av tre Örebrobackar på väg uppåt. Att lyfta backlinjen när man inte har press på bollföraren brukar vara lite av en självmordstaktik, framför allt om motståndarna har snabba djupledsforwards.
Men de två gånger Göteborg hittade frilägen stod Danielle Rice i vägen. Dessutom hade Örebro lite flyt. Returen på det första friläget gick nämligen rakt till Hammarlund, som dock inte hann styra bollen mot målet. Tränare Stefan Ärnsved kommenterade risktagandet i försvarsspelet så här:
”Så har vi spelat hela tiden. Vi gjorde exakt likadant mot Eskilstuna, där det blev två mot två mot Felicia Rogic och Loreta Kullashi. Det löste sig då med. Sedan är det livsfarligt ibland, och Dani (Rice) höll oss kvar i matchen i första halvleken i dag. … Vi har en defensiv organisation som tjejerna tror stenhårt på. Det var sjätte nollan av nio nu. Vi får energi av att ju längre matcherna går, att vi tror på vårt försvarsspel.”
I paus var det 8–1 i avslut till Göteborg, och jag hade räknat till 3–0 i hundraprocentiga målchanser. Göteborg fortsatte att äga matchen under den andra halvlekens första kvart, där skapade man ytterligare två fina målchanser. Gästerna såg slitna ut, och man satt bara och väntade på hemmalagets ledningsmål. Framför allt hade Örebro svårt på mittfältet, som blev genomspelat lite för lätt.
Då gjorde Ärnsved ett par byten. In kom Ellen Karlsson och Sara Lilja Vidlund, och man flyttade ner Heather Williams på mittfältet. Plötsligt fick gästerna mycket bättre defensiv kontroll. Den sista halvtimman var det Örebro som var närmast ett segermål. Ärnsved igen:
”Vi har några rejäla chanser. Vi är hyggliga i vårt omställningsspel. Vi behöver bara bli ännu bättre på att göra mål på våra chanser. När Heather får komma ner och spela åtta och Ellen, som haft en lite överansträngd baksida, får komma in och tillföra energi blir vi starka på mittfältet. Vi fick lite effekt av det bytet. Likadant när Jenna (Hellstrom) går ut när hon blir trött och Emma Lindén kommer in med energi på högerkanten. 0–0 borta mot ett Champions Leaguelag får vi vara stolta över.”
Sara Lilja Vidlund är 17 år (fyller 18 i september) och fanns med på den lista över landets 13 största talanger födda 2001–03 som Expressen publicerade i fredags. Enligt rubriken har man tagit ut de 15 största talangerna, men listan innehåller bara 13 namn.
Noterbart är att det är en lista där sex av 13 spelare kommer från Stockholmsområdet och fyra från Skåne. Ingen av talangerna kommer från norr om huvudstaden. Dessutom saknas det målvakter och mittbackar på den lista som förstås toppas av Hanna Bennison, med Evelina Duljan som tvåa. Noterbart också att de har blandat ihop Hanna Lundkvist med Hanna Lundqvist.
Sara Lilja Vidlund
Lilja Vidund är på sjätte plats. Och hon visade igår att hon är värd den placeringen. Hon gav Örebro ett bra djupledshot, inte minst sista kvarten när Göteborg flyttade fram och gick för seger.
Hon hade också den andra halvlekens bästa målchans, men frispelad av Williams fick inte Lilja Vidlund ordning på benen, och det blev ett halvdant avslut rakt på Jennifer Falk.
När vi ändå är inne på unga talanger gillade jag vad jag såg av 19-åriga Jonna Dahlberg. Det är en bolltrygg mittfältare med bra blick. Dock såg det ut som att hon har en hel del att lära i försvarsspelet.
Jag har gnällt på flera domarinsatser på sistone. Den här gången fanns det inte mycket att gnälla på, utan Laura Rapp klarade alla viktiga situationer bra. Det var väl egentligen bara en gång hon var lite illa ute.
Vid en inläggsfrispark 80:e minuten kolliderade Jennifer Falk och Beata Kollmats, och båda blev liggande. Göteborg valde dock att spela vidare, Blomqvist hade ett bra kontringsläge. Domare Rapp lät spelet gå. Men när Emma Kullberg bröt och det blev anfall åt andra hållet blåste hon av. Det kändes lite tveksamt.
Kullberg är däremot inte tveksam för tillfället. 27-åringen ansågs ju vara en jättetalang när hon kom fram i moderklubben Umeå IK. Men det riktiga lyftet kom inte. Och på senare år har hon varit runt, bland annat ett par säsonger i division I för Umeå Södra/Team TG.
Emma Kullberg
Men när jag såg henne i Kungsbacka i fjol tyckte jag att hon var klart bättre än jag sett tidigare. Då spelade hon defensiv innermittfältare och bar KDFF upp i damallsvenskan. I år i Kif Örebro har hon flyttat runt lite. De senaste matcherna har hon spelat i mitten av trebackslinjen och är en väldigt stor anledning till att Kif nu har fem raka nollor.
När jag pratade med tränare Ärnsved efter matchen sa han:
”Man får ju skicka en passning till Gerhardsson: Emma Kullberg till landslaget. Det är det enda jag har att tillägga i det här. Alla bollar bakom löser hon liksom.”
Lagkapten Frida Abrahamsson var också otroligt imponerad av sin backlinjekollega. Efter genrepet i våras pratade jag just med Abrahamsson. Då gällde min fråga var i tabellen man skulle tippa Kif Örebro. Svaret löd:
”Kommer vi på plats tio eller bättre är jag nöjd.”
Nu ligger Kif på medaljplats, med bara 3,5 poäng till serieledning och 2,5 till en Champions Leagueplats. Och man kommer som sämst ligga femma efter nio omgångar. Ner till elfte plats har man 13 poäng. Trots det har inte lagkapten Abrahamsson formulerat om målsättningen. Hon säger:
”Vår målsättning är fortfarande att hålla oss kvar. Att det har gått så här bra känns som en bonus. Det är skitkul. … Det är väldigt många matcher kvar, och vi måste fortsätta att ta en match i taget, det är klart att det känns jättebra i nuläget. … Vi bytte ut elva spelare från förra året, så det tog några matcher innan vi lärde känna varandra på planen. Men jag har ändå känt från början att vi har haft en bra kemi och gruppdynamik. Vi har hela tiden haft kul ihop, och jag tror att det gör att man vill jobba stenhårt för varandra – och då får man en känsla av att: ‘Vi tror på det här’.”
I mars var nog Örebrospelarna ganska ensamma om att tro på sitt lag. Då trodde alla experter att de skulle få slåss med LB och Kungsbacka om nytt kontrakt. Men nu är det inte längre någon som tror att Kif Örebro skall åka ur. Frågan är hur långt det kommer att bära. Övre halvan?
Det ser i alla fall bra ut på spelarsidan. I backlinjen är återvändaren Sejde Abrahamsson på väg tillbaka efter sin korsbandsskada. Hon har gjort två korta inhopp under sommaren, men en liten känning i baksida lår gjorde att hon blev kvar på bänken hela matchen i går. Även Emma Östlund är på väg tillbaka.
För Göteborg blev det en tung lördagseftermiddag. Frida Abrahamssons bästa kompis Pauline Hammarlund ansåg att 0–0-matchen kändes som en förlust. Och det kan man förstå, för Göteborg hade ju 5–0 i klara målchanser efter 60 minuter. Men i en så här jämn och oviss serie måste man ta sina chanser. Man har inte råd att missa två rena frilägen.
Med sju–åtta minuter kvar av matchen tappade man dessutom serieledningen. Då gjorde nämligen Glodis Perla Viggosdottir 2–1 till Rosengård mot Kungsbacka, vilket innebar att Malmöklubben numera är överst i tabellen.
Kanske att det hade med att det var 30 grader varmt och lördag – men det kom bara 711 åskådare till Malmö IP och 965 till Valhalla. Inför matchen i Göteborg hade GP ett par artiklar om vilken effekt VM skulle ha på publiktillströmningen.
Eller snarare vilken effekt VM inte skulle ha. Göteborg FC:s ordförande Peter Bronsman sa så här till Göteborgs-Posten:
”Visst, det kom 35 000 till Avenyn, men det är landslaget. Vi får göra vår egen grej. Det är jättesvårt att rida på och kopiera andras framgångar.”
Så är det ju. Men frågan är om Göteborgs grej, med fri entré är rätt grej. Jag har varit skeptisk från början. I en krönika skriver GP:sMattias Balkander om att VM inte har något med damallsvenskan att göra, om att den damallsvenska produkten måste bära sig själv. Han skriver också att så här om fri entré:
”Vem skulle välja bort en match på grund av en hundring? Även här handlar det om att leverera en produkt – och sända signaler att man tror på den.”
Det är bara att hålla med. Jag noterar att Portland Thorns lockade 3 420 betalande åskådare till en träningsmatch i våras. Visst kostade biljetterna bara fem till nio dollar, men ändå – publiken betalade för att se en träningsmatch. Och det långt innan USA tog VM-guld.
I kväll avslutas omgång nio med matcherna Linköping–Piteå och Djurgården–Eskilstuna. Jag noterar att Piteå satt 14 timmar i buss i går på grund av inställt flyg. Klubben visar att man är bättre förberedda än vad LB07 var i våras. Vi får se om bussresan sitter i benen, eller om den kanske tvärtom kan bli tändvätska för norrbottningarna.
I övrigt noterar jag nyheter kring våra svenska Italienproffs. Lagkapten Julia Molin tackade i går för sig i Verona. Vart hon är på väg skrev hon däremot inte.
Rosengård tog årets största seger i damallsvenskan. Man vann med 6–1 hemma mot Kungsbacka, ett resultat som innebär att Malmöklubben nu toppar tabellen.
I Göteborg blev det nämligen 0–0 i toppmötet mellan hemmalaget och Kif Örebro. Jag var på plats på Valhalla och återkommer senare med en längre analys av matchen.
Nu nöjer jag mig med att konstatera att den nederlagstippade nykomlingen från Närke efter uppehållet har spelat bortamatcher mot de båda lag som representerar Sverige i Champions League i höst. Facit är fyra poäng och målskillnaden 3–0. Visst är det imponerande?
Vittsjö är ny tabelltrea och Växjö har fått andrum i bottenstriden. Det blev resultatet av dagens båda intressanta matcher i damallsvenskan.
Vi är många som ofta skriver om hur jämn årets damallsvenska är. Men om vi börjar i botten så man undrar ju lite över lagens jämnhet. I förra omgången imponerade LB07 spelmässigt, och var det klart bättre laget i matchen mot Djurgården. Samtidigt blev Växjö totalt överkört av Rosengård.
I dagens match på Myresjöhus Arena var däremot Växjö flera klasser bättre än LB07. De första tio minuterna kom inte gästerna över mittlinjen, och till slut hade jag 14–3 i småländsk favör i klara målchanser. Man undrar ju hur bra Rosengård var senast, och hur dåligt Djurgården var.
Anna Anvegård
Utöver tre poäng och andrum i bottenstriden var det förstås glädjande för Växjö att storstjärnan Anna Anvegård gjorde två mål. Det var garanterat även ett berg som föll från hennes eget hjärta. Jag minns nämligen mitt och TT-reportern Marie Karlsson:s samtal med Anvegård efter segern mot Thailand i Nice, alltså Växjöspelarens första och hittills enda VM-match från start.
Då pratade Anvegård om hennes målskytte under våren. Eller snarare hennes uteblivna målskytte.
”Jag har gjort många mål tidigare och jag hoppas att det skall lossna.”
Har det grämt dig under våren, att du inte har gjort så många mål?
”Ja, det var rätt så tufft och man har tänkt på det rätt mycket. Speciellt när det inte har gått så bra för laget. Är man van vid att göra mycket mål förväntar sig folk att man skall göra det. Och gör man inte det för man höra det. Men det är inte det värsta – det är att man tänker på det själv. … Jag ligger inte sömnlös, men det har varit några tuffa veckor, det skall jag inte ljuga om. Men det är en ny upplevelse, och man får lära sig från det.”
Tänker man negativa tankar när chanserna dyker upp, eller kommer det efteråt?
”Nej, inte när jag spelar, då är det bara att göra det bästa av situationen. Det kommer efter matcherna, att man blir besviken på sin insats, att man inte lyckas att hjälpa laget. … Jag är väldigt självkritisk, och jag vet att jag hade ett läge i första halvlek – det tänker man på, det gör man. … Ibland kollar jag mina matcher i efterhand, men jag tycker att det är rätt så jobbigt att se mig själv spela. Då tänker jag att jag borde ha sprungit på det där viset, eller gjort så. Så det är inte jätteofta jag kollar matcherna.”
Kommer du att kolla på den här?
”Kanske första halvlek. Vi kommer ju att kolla klipp allihop.”
Gissningsvis kommer Anvegård gärna att kolla klippet med höjdpunkter från 3–1-segern mot LB07.
Det var för övrigt en match där båda lagen spelade 3–5–2. I Växjös variant är Jennie Nordin numera balansspelare på mittfältet, vilket väl borde vara en ny roll för henne. Eller?
En fundering jag hade var varför Anvegård lägger alla Växjös hörnor. Har man en spelare som är vass i straffområdet vill man väl ha henne i straffområdet? Inte vid hörnflaggan.
En annan fundering var att 3–0-målskytten Signe Holt Andersen blev avvinkad för offside alldeles för många gånger. Anvegård får nog försöka lära Andersen hur man löper på rätt sida om offsidelinjen. För om danskan hade varit lite smartare i löpningarna hade hon fått minst tre–fyra frilägen i den här matchen.
Slutligen noteras att LB07 värvade Dallas Dorosy som målskytt, och amerikanskan behövde exakt 60 minuter i damallsvenskan innan hon hittade målet för första gången. Bland mycket negativt för Malmöklubben den här dagen får väl Dorosys mål räknas som det positiva.
Men annars är det mest mörker för LB. Efter nio av 22 omgångar har laget nu fyra poäng upp till fast mark. Och i de närmaste fyra omgångarna väntar bara topplag, bland annat två möten med nya tabelltrean Vittsjö. Vittsjö vann nämligen till slut derbyt mot Kristianstad med klara 3–0.
Till min stora glädje tillät den nya sajten på damallsvenskan.tv att man såg två matcher parallellt. Jag hade därmed på båda dagens matcher samtidigt, en på datorn och en på mobilen. I den första halvleken låg fokus på matchen i Växjö och i den andra körde jag Skånederbyt på den större skärmen.
Då fick jag och 1527 åskådare se ett Vittsjö som var klassen bättre än Kristianstad. När jag var på Vittsjö Idrottspark i söndags sa tränare Thomas Mårtensson att hans lag var väldigt bra på att kontrollera matchbilden – när man var i ledning. Det var en analys som stämde bra in på fredagens match.
Nu kollade jag alltså inte på matchen koncentrerat under den första halvleken, men det jag såg hade jag 2–2 i klara målchanser. I halvlekens slutminuter borde Kristianstad ha tagit ledningen. Efter att Sabrina D’Angelo räddat Amanda Edgren:s friläge fick Svava Ros Gudmundsdottir öppet mål från åtta–nio meter. Visst studsade bollen, men sådana där lägen får man inte missa i jämna matcher. Då riskerar man att förlora.
Och så blev det. Istället gav Ebba Hed Vittsjö ledningen efter 49.57. Efter att ha kastat ett inkast fick Leandra Smeda tillbaka bollen nära höger hörnflagga. Den sydafrikanska VM-spelaren slog ett högt inlägg som Kristianstadsmålvakten Brett Maron helt missbedömde. Bollen damp ner mitt framför målet, precis framför fötterna på Hed, som inte gjorde något misstag.
Maron rusade direkt rakt till domare Tess Olofsson för att protestera. Jag antar att hemmamålvakten ansåg att hon blivit ojust attackerad av Clara Markstedt i luftduellen. Olofsson godkände dock målet, och det kändes helt korrekt.
Markstedt var nämligen först på plats i duellen, och vad jag kan se går dessutom Vittsjöspelaren rent på bollen.
Tove Almqvist
Drygt fem minuter senare kom 2–0 när Tove Almqvist nickade in ett inlägg från Hed. Och med en kvart kvar stod Almqvist för ett läckert förarbete till Markstedts 3–0-mål. Kristianstad försökte, men skapade egentligen inte en enda klar målchans efter paus. Trots att Vittsjö saknade båda sina ordinarie ytterbackar i den andra halvleken spelade man säkert av matchen.
Tove Almqvist var för övrigt lysande i den andra halvleken. Hon såg ut att trivas utmärkt i den tiaroll som hon hade den här dagen.
För Vittsjö väntar nu närmast tre matcher mot Malmölag. På onsdag väntar ett riktigt roligt toppmöte hemma mot Rosengård – blir det fyrsiffrig publiksiffra då? Sedan vänder serien med två matcher mot LB07. Vinner man två av de tre matcherna kommer laget att ligga på medaljplats efter tolv omgångar.
För Kristianstad var förlusten tung. Inte bara för att man åkte på en käftsmäll mot lillasyster Vittsjö. Utan även för att avståndet upp till de två Champions Leagueplatserna sannolikt kommer att växa igen. Det blir således press på KDFF att vinna de tre kommande matcherna mot Växjö, Örebro och Linköping för att på allvar hänga med i toppen.
Lilie Persson och Pia Sundhage
Det om damallsvenskan. När jag läst nyheterna om Pia Sundhage:s jobb i Brasilien lite mer noggrant noterar jag att hon även fått chansen att ta med sig en assisterande förbundskapten. Lilie Persson verkar inte vara aktuell. Så man undrar ju vem det kan bli. Kanske Tony Gustavsson kan vara intresserad?
Inför sommaruppehållet var sju lag fortfarande i högsta grad med i damallsvenskans guldstrid. Vi har fortfarande sju lag inom fyra poäng i tabelltoppen.
Så många kommer förstås inte att hänga kvar över tid, och den nionde omgången är en omgång som lär öka avstånden i serien. Det är nämligen en omgång med fem matcher mellan lag som ligger bredvid varandra i tabellen. Även om det ännu är för tidigt att prata om avgörande matcher så är det i alla fall flera väldigt viktiga.
På förhand ser Rosengård ut som den troliga vinnaren den här helgen. Man möter jumbon Kungsbacka på hemmaplan, en match som bara måste sluta med hemmaseger. Tre poäng till Malmöklubben kan räcka till övertagen serieledning. För ettan Göteborg har en lurig hemmamatch mot trean Örebro.
I kväll startar den här högintressanta omgången med två matcher, dels mötet mellan tian Växjö och elvan LB07, dels derbyt mellan de båda 14-poängarna Kristianstad och Vittsjö. Tidigare i veckan funderade jag över att åka och se någon av de intressanta matcherna. Men värmeböljan fick mig att strunta i en fredagsutflykt. Det var mer lockande med att bada än sitta ett par timmar i bil i 30-gradig värme.
Matchen i Växjö är en vattendelare i nedflyttningsstriden. Formsvaga Växjö har fyra raka förluster och blev överkört mot Rosengård i söndags. LB såg bra ut spelmässigt i lördags, men föll på övertid mot Djurgården. Sett till förra omgången borde kanske Malmölaget hållas som favorit. Men samtidigt har vi sett att Växjö är betydligt stabilare lag på gräs, och på hemmaplan.
Det känns alltså som en vidöppen match. Vidöppet känns även derbyt i nordöstra Skåne mellan Kristianstad och Vittsjö. Där borde det kunna bli en riktigt fin publiksiffra. Kan vi få se 2000 på Kristianstad fotbollsarena?
Publiksiffrorna var för övrigt genomgående bra i förra omgången. Alla hemmalag hade en bit över sina snitt. Gissningsvis är det en liten VM-effekt. Vi får se hur länge den håller i sig.
Den andra stora ligan som rullar i sommar har fått en stor VM-effekt. Jag pratar NWSL i USA, där det har varit väldigt bra publiksiffror den senaste veckan.
As many of the USWNT World Cup champions returned to NWSL action over the weekend, all 4 home clubs noted significant increases in attendance (last season’s home average in brackets)…
Bäst var det i Chicago, där hela 17388 åskådare såg hemmalaget ta en meriterande trepoängare genom att vinna med 2–1 mot mästarinnorna North Carolina Courage. I Utah fick 15 931 personer bland annat se Christen Press göra det här målet:
— Our Game Magazine (@OurGameMagazine) July 20, 2019
I går spelades två matcher till i NWSL, där kom 5 003 Sky Blue–Washington 0–1 och makalösa 22 329 såg serieledande Portland vinna med hela 5–0 mot Houston. USA är inte bara bäst i världen på att spela fotboll, de har även de överlägset högsta publiksiffrorna.
Tillbaka till damallsvenskan där omgångens toppmatch spelas på Valhalla i morgon, lördag 13.45. Då kommer trean Örebro på besök till serieledande Göteborg. De möttes på samma ställe i genrepet inför serien. Då åkte jag till Valhalla med tanken att jag skulle tippa Göteborg som etta i tabellen och Örebro sist.
Men Örebro vann säkert, och jag omvärderade närkingarna så mycket att jag flyttade upp dem till åttonde plats – jag såg ingen expert som hade Kif högre. Men ännu så länge har alltså nykomlingen med råge överträffat alla lågt ställda förväntningar. Och som sagt, man vann på Valhalla i genrepet. Det gör att jag inte utesluter att det kan bli en ny skräll den här gången.
Det är för övrigt intressant att titta på de båda lagens målskillnad inför matchen. Göteborg har 20–8, vilket har givit 18 poäng. Medan Örebro har 10–9 och 16 poäng. Närkingarna har alltså 1,8 poäng per mål, medan Göteborg har 0,9 poäng per mål. Skillnad.
Rebecka Blomqvist
I Göteborg finns både ettan (Rebecka Blomqvist) och tvåan (Pauline Hammarlund) i skytteligan. Bloggarkollega Jared Burzynski konstaterar att det är troligt att vi får en svensk skytteligavinnare för första gången på tio år. Det är ju för övrigt ett tecken på att kvaliteten har sjunkit på de utländska spelarna i damallsvenskan.
De senaste två gångerna vi hade svenska skytteligasegrare i damallsvenskan kom de för övrigt från Göteborg.
Rebecka Blomqvist & Pauline Hammarlund leading the Damallsvenskan Golden Boot race is a good reason to remind ourselves that last two domestic players to have won this award also played for @goteborgfc.
Om Örebro lyckas skrälla på Valhalla lär Rosengård ta över serieledningen 75 minuter senare. Då är ju deras match mot Kungsbacka över. Hittills är 5–0 största segersiffrorna i årets serie. Står det sig efter lördagen?
På söndag avslutas omgången med möte mellan de båda andra 14-poängarna Linköping och Piteå klockan 17.00 och en timme senare möts åttan Djurgården och nian Eskilstuna.
Den första matchen har en liten måste-stämpel för de tre senaste årens båda svenska mästarlag. För regerande mästarinnorna från Piteå väntar nu två riktiga nyckelmatcher på fyra dagar. Efter besöket i Linköping skall laget till Göteborg på onsdag. Man får inte kamma noll på de båda bortamatcherna om guldhoppet skall kännas rimligt när serien vänder.
För mästarinnorna från 2016 och 2017, Linköping, gäller det att snabbt anpassa sitt spelsätt till den nya sammansättningen av truppen. Matchen i Eskilstuna i måndags var ju långt ifrån imponerande. Nu lär ju dock Stina Blackstenius vara tillbaka i startelvan. Räcker det?
Även det här är en väldigt svårtippad match. Piteå har vunnit i Linköping de två senaste åren. I år hade jag utgått från kryss i mitt tips.
Slutligen då matchen Djurgården–Eskilstuna, en match mellan de två lagen som ligger mittemellan de sju topplagen och de tre lagen i nedflyttningsstriden. Segraren i den här matchen kommer att få kontakt med lagen ovanför, medan förloraren riskerar att återigen vara indraget i nedflyttningsstriden.
Båda lagen vann senast. Medan Djurgårdens seger var högst turlig kändes United väldigt stabilt. Jag håller därmed Eskilstuna som knappa favoriter här.
Det väntar alltså en riktigt öppen och spännande damallsvensk omgång i högsommarhettan.
Heta har ju även svenska spelare och ledare varit på transfermarknaden den här sommaren. Nu väntar vi ju egentligen bara på besked om vart Sofia Jakobsson är på väg. Utan att egentligen ha någon aning börjar jag få en känsla av att hon kanske kan komma att hålla Kosovare Asllani sällskap i Tacon/Real Madrid.
Klubbarna nere på kontinenten börjar en efter en dra igång sin försäsong, så besked kring Jakobsson lär komma inom kort.
En spelare som ryktas bli klubbkompis med Asllani är Brasiliens mittback Kethellen, som dock är bunden till kontrakt i Frankrike. Fast här sägs Tacon ha råd att köpa loss kontraktet…
Brazilian international Kathellen Sousa is yet another transfer target for Real Madrid. The defender is under contract with Bordeaux until 2020, but the Spanish club are willing to pay a big fee for her. (Source: @espnWBrasil) pic.twitter.com/Gm8MMeJyKY
— Womens Transfer News (@womenstransfer) July 22, 2019
After the announcement of Asllani, Real Madrid have two more players said to be of high priority: Thaisa and Alia Guagni. Thaisa has left Milan in search of a new club, with Roma also reportedly interested. Guagni is playing for her home club of Fiorentina. (Source: @diarioas) pic.twitter.com/z8sisPhbsP
— Womens Transfer News (@womenstransfer) July 22, 2019
Flera svenska spelare har ju bytt upp sig i sommar. Som bekant har duon Fridolina Rolfö och Hedvig Lindahl flyttat till Europas näst bästa lag, Wolfsburg. Och Amanda Ilestedt tar ett par steg uppåt i Frauen-Bundesligas tabell när hon går till Bayern München.
Dessutom har ju Asllani och Linda Sembrant (Juventus) gått till stora, klassiska herrfotbollsklubbar.
Det tyngsta steget i sommar tar dock Pia Sundhage. Ju mer man tänker på det, desto större blir det. Sundhage blir alltså första utlänning någonsin att leda ett brasilianskt A-landslag i fotboll. Det är nästan obeskrivligt stort.
Pia Sundhage
Sundhage från lilla Marbäck utanför Ulricehamn har verkligen gjort en makalös fotbollsresa. Den började på små arenor med Marbäcks IF, IFK Ulricehamn och Falköpings KIK, men har nu tagit henne till ledande länder i fyra världsdelar. Som spelare var hon proffs i Italien.
Som ledare har hon varit assisterande förbundskapten i Kina och huvudansvarig förbundskapten i USA, Sverige och nu Brasilien. En otroligt fin meritlista. Otroligt.
Snart flyttar Sundhage till Rio de Janeiro med uppdraget att få ordning på Brasiliens misskötta damfotboll. Hon har 2+2 år på sig, och med sig i bagaget har hon viktiga erfarenheter av hur man har jobbat i flera andra ledande damfotbollsnationer.
En av hennes viktigaste uppgifter i förstaläget är att få alla spelare att vilja spela i landslaget igen. Det har ju varit flera bojkotter på senare år. Det skall bli riktigt spännande att se hur Sundhage klarar det här.
Sundhage är veckans hetaste internationella damfotbollsnyhet. Andra övergångar som det pratats om är att Sari van Veenendaal flyttar till Madrid, men VM:s bästa målvakt blir inte klubbkompis med Kosovare Asllani utan har istället skrivit på för mästarlaget Atletico.
— At. Madrid Femenino (@AtletiFemenino) July 20, 2019
I den italienska huvudstaden verkar Roma göra en seriös satsning på att utmana Juventus och Fiorentina om ligatiteln i år. En av de spelare man plockat in är storasyster Hegerberg, Andrine.
Till Storbritanniens huvudstad, där West Ham har gjort ett par spännande rekryteringar de senaste dagarna. Först värvade man den spännande australiensiska forwarden med det svåruttalade namnet, Jacynta Galabadaarachchi. Sedan anslöt den tidigare Lyonmittfältaren Kenza Dali. West Ham kom sjua förra säsongen, nu verkar Londonklubben sikta högre.
— West Ham United Women (@westhamwomen) July 25, 2019
West Ham United are delighted to announce the signing of highly-rated Australian forward Jacynta Galabadaarachchi! ⚒#WelcomeJacyntahttps://t.co/9C1kW6Ov2T
— West Ham United Women (@westhamwomen) July 19, 2019
En annan Londonklubb som värvat spännande är nykomlingen i WSL, Tottenham. I deras lagbygge märks bland annat tekniska Gemma Davison och Nya Zeelands Ria Percival.
Tottenham have released their list of players for the upcoming FAWSL season, and there are some big names on it. The list includes Siri Worm, Gemma Davison, Becky Spencer, and Ria Percival. (Source: @SpursWomen) pic.twitter.com/4BNLsS6u53
— Womens Transfer News (@womenstransfer) July 5, 2019
Efter det huvudstadssvepet blir det lite ungdomsfotboll. F19-EM är framme vid final. Där möts Tyskland och Frankrike. Båda lagen vann sina semifinaler med 3–1, tyskorna mot Holland och Frankrike efter förlängning mot Spanien.
Det är två stormakter som möts i finalen. Tyskland har sex EM-titlar i F19, medan Frankrike har fyra. Frankrike gör sin tredje final på de fyra senaste åren, Tyskland sin andra raka.
Jag såg stora delar av Frankrikes semifinal mot Spanien på uefa.tv. Spanjorskorna hade fem raka finaler och hade inte släppt in något mål i turneringen. Men båda de sviterna är nu brutna.
Tyvärr var det en rätt stängd och tråkig match. Jag tyckte att Spanien hade bra kontroll i 85 minuter utan att skapa några vassa målchanser. Fransyskorna tog över sista fem av ordinarie tid och var sedan klart bättre i förlängningen.
Noterbart var att både det andra det tredje franska målet gjordes av den 15-åriga jättetalangen Vicki Becho Desbonne. PSG-forwarden fyller 16 i oktober, och blir väldigt spännande att följa framöver. Uppfattade jag kommentatorn på uefa.tv rätt är hon den yngsta spelaren som gjort mål i ett EM-slutspel för U19-lag. Hon får vara med i turneringen tre gånger till.
Becho var en ny spännande bekantskap. Annars är Frankrikes största stjärnor Lyons vänsterback Selma Bacha och PSG:s vänsterytter Sandy Baltimore.
I det spanska laget är högeryttern Eva Navarro och måltjuven Claudia Pina affischnamnen. Pina är ju en favoritspelare. Men i semifinalen var hon blek. Kanske att hon lidit av att sitta på bänken i Barcelona det senaste året. Men nu ryktas det att forwardstalangen är på väg till Valencia, vilket lär vara bra för 17-åringens utveckling.
De fyra semifinallagen Spanien, Frankrike, Tyskland och Holland är de fyra nationer som dominerar europeisk flickfotboll, och således även de som på sikt kommer att ha flest spelare att välja mellan till sina damlandslag.
Tittar vi på hur många gånger olika länder varit i EM-semifinal i F19 under de fem senaste åren får vi följande lista:
5 gånger: Spanien
3 gånger: Frankrike, Tyskland och Holland
1 gång: Sverige, Schweiz, Norge och Danmark.
Det är en ganska tydlig lista. I Norge har man nu vidtagit åtgärder. Där satsar landets motsvarighet till EDF nästan fem miljoner kronor på att elitklubbarna skall bli bättre på att fostra unga talanger.
12 fotballklubber får midler til å ansette en utviklingssjef for jentetalenter i Norge 🎉 https://t.co/EpfqL2wrFy
— Toppfotball Kvinner (@Kvinnefotball1) July 4, 2019
Men i Sverige har vi flera elitlag som inte tar ansvar för fostran av unga spelare. Här behövs krafttag om vi inte skall halka efter ännu mer än vi redan har gjort.
Härom dagen fick Vadao sparken. Nu, strax efter midnatt, natten mot torsdag kommer uppgifterom att det är klart att han ersätts med Pia Sundhage. I natt sas det att det skulle bli officiellt närsomhelst.
Fechado! Sueca bicampeã olímpica com os EUA será a nova treinadora da seleção brasileira feminina | blog da gabriela moreira | Globoesporte https://t.co/iKYFPx5dRg
Det dröjde cirka 14 timmar, men strax efter två nu på eftermiddagen svensk tid bekräftar Svenska Fotbollförbundet att Sundhage lämnar sitt jobb med Sveriges flicklandslag för att ta över Brasiliens A-landslag. Hon säger:
”En otroligt inspirerande utmaning. Det går inte att säga nej till en sådan möjlighet.”
Ytterligare någon timme senare bekräftade även Brasiliens fotbollsförbund att Sundhage blir landets första utländska förbundskapten i fotboll någonsin – både herr- och damfotboll inräknat.
CBF anuncia Pia Sundhage como a nova treinadora da Seleção Brasileira Feminina!
Bicampeã olímpica e presente nas últimas três finais, sueca assume a Seleção Brasileira com os Jogos de Tóquio 2020 no horizonte. Seja bem-vinda! pic.twitter.com/2wGsaHeuMi
Två Mia från Skåne var onsdagens huvudpersoner inom svensk damfotboll. En i positiv bemärkelse och en i tråkig.
Vi börjar väl med den tråkiga nyheten. Den konstiga knäskada som Kristianstads Mia Carlsson har dragit på sig handlade om en skada med en lös broskbit. Hon har i dag undersökts av Malmö FF:s läkare Per Herbertsson, som i Kristianstadsbladet bedömde att backstjärnan riskerar att ha spelat klart för i år:
”Om vi behöver fästa tillbaka fragmentet som är löst tar det nog 6–9 månader. Det såg inte särskilt bra ut på magnetröntgen, men ibland ser det bättre ut när man öppnar upp.”
I bästa fall kan Carlsson vara tillbaka i början av september. Dystert för backen, däremot fick Maja Bodin betydligt trevligare besked av läkare Herbertsson. Bodin skall genomgå magnetkameraundersökning för säkerhets skull, men den preliminära diagnosen är att hon kan vara tillbaka i träning om två veckor.
Den andra skånska Mia som varit på tapeten i dag är Mia Persson. Hon har presenterats som ny spelare av Slavia Prag, alltså det lag som slog ut FC Rosengård ur Champions League i fjol.
Slavia blev ”bara” tvåa bakom lokalkonkurrenten Sparta Prag förra säsongen. Nu skall Persson hjälpa laget att åter få kliva högst upp på tronen – precis som man gjorde fyra säsonger i rad 2014–17.
Dessutom skall förstås Slavia spela i Champions League den här säsongen. Där är laget sjätterankat, och kan således bli motståndare till våra båda oseedade svenska representanter redan i sextondelsfinal.
Det om dagens nyheter. Sedan förra inlägget har jag hunnit se både Eskilstuna–Linköping 2–0 och Rosengård–Växjö 5–0.
Som underhållning var matchen på Tunavallen rätt dålig. Efter 29 minuter hade jag inte antecknat en enda målchans. Så långt var det mest intressant lagens uppställningar. Båda spelade med trebackslinjer. Så spelade ju Eskilstuna redan i våras, även om jag mer kategoriserade det som en fembackslinje i premiären. Då hade man dock bara en forward i ett 5–4–1. Nu spelade man 3–5–2, eller kanske snarare 3–1–4–2.
Eskilstuna har ju kvar sin vårtrupp intakt, medan Linköping har tappat Kosovare Asllani och ersatt henne med Nilla Fischer. Jag gissar att det var just den förändringen som fick tränare Olof Unogård att även ändra spelsystem.
Jag såg att Rainer Fussgängerskrev i sin blogg om att vi fick se ett annat Eskilstuna än i våras. Jag vet faktiskt inte om det var så stor skillnad på hemmalaget. Däremot fick vi se ett helt nytt Linköping. Unogård ställde upp sitt lag 3–4–3 i anfall och vred ner till 4–4–2 i försvar.
Han skrällde också genom att låta Matilda Haglund vakta målet och starta de båda 00-orna Alva Selerud och Wilma Thörnkvist på varsin kant, Selerud på mittfältet och Thörnkvist i anfallet.
Den som fick lämna plats i anfallet var Stina Blackstenius. Unogård förklarade det i Corren med att forwardsstjärnan har haft ett tufft spelprogram:
”Hon är en av de som matchats hårdast. Hon har bara gjort varannan träning med oss sedan hon kom från VM. Nilla Fischer har också spelat mycket men hon har en annan spelstil. Stinas stil med många starka löpningar sliter på kroppen och hon har matchats hårt den senaste tiden.”
Och visst är det rimligt att matcha Blackstenius med viss försiktighet. Hon har ju inte haft någon längre ledighet sedan förra sommaren. Jag förstår även Unogårds tanke med att byta spelsystem. Vårens system var ju mer eller mindre skräddarsytt för Asllani – en spelare som inte längre är kvar.
Men det är alltid svårt att byta system mitt i säsongen, speciellt när man inte har haft tillgång till flera av nyckelspelarna på träning. Problemen syntes, för LFC kändes otrimmat och uddlöst i offensiven, det trots att jag räknade till 4–2 i klara målchanser i Linköpingsfavör.
Kollar vi på de tre orutinerade nykomlingarna i startelvan är Matilda Haglund en målvakt som är lätt att gilla. Hon är en modern målvakt med bra fötter, en målvakt som spelar ut bollen vilket alltmer börjar bli en förutsättning för målvakter. Jämförelsen med Eskilstunas Emelie Lundberg är slående. Lundberg är en stabil, gammaldags målvakt med begränsad känsla i fötterna. Hon sparkar ofta ut bollen mot en yta. Haglund försöker passa den till en medspelare.
Haglund gynnas för övrigt av den nya regeln för inspark, den som gör att lagen i allt större utsträckning passar igång bollen i eget straffområde. Kanske att det just är genom den regeln som hon gick före annars stabila Emma Holmgren i måndags.
Det här klippet på hur en modern målvakt kan jobba är i och för sig från herrfotboll, men det är intressant. Hur många damallsvenska målvakter skulle kunna driva lagets spel i uppspelsfas?
— The @coachdogge Project (@coach_dogge) July 22, 2019
Tittar vi framåt i laget fick jag ingen riktig bild av Thörnkvist. Däremot tyckte jag att det såg ut som att Alva Selerud är en bättre passningsspelare än Elin Landström. Därav förstår jag valet av 19-åringen på vänsterkanten. Dock tappade LFC defensivt på spelarvalet, något som kostade på, eftersom Selerud hade roller i båda baklängesmålen.
1–0 var dock en kollektiv kollaps i Linköpings defensiv. Jag kämpar med att få mina division IV-spelare att ha fokus på att i första hand kontrollera ytorna rakt framför eget mål vid motståndarinkast, och inte lockas att flytta ut hela backlinjen mot den långsida där inkastet läggs.
Linköpings backlinje valde verkligen gräsliga positioner vid ett Unitedinkast. När Loreta Kullashi i andraläget lyfte in sitt inlägg hade alla LFC:s backar flyttat över så långt att de låg till höger om eget målområde. Man lämnade därmed forwarden Alva Selerud ensam framför målvakt Haglund.
Till råga på allt var alla LFC-försvarare passiva. Man hade både numerära överlägen ute på kanten (tre mot två) och vid främre ytan (fyra mot två). Men man satte ingen press på kanten och släppte bollen igenom främre ytan. Framför målet var det tydligt att Selerud inte är en van försvarsspelare, vilket öppnade för Tia Hälinen att komma först på bollen.
Sju minuter senare kom 2–0. Det gjorde det på en snabb kontring efter en LFC-hörna. Där var det tonåringarna Thörnkvist och Selerud som låg kvar och säkrade för Linköpings del. Thörnkvist klev helt korrekt ut på kanten mot bollförande Kullashi.
Selerud däremot visade återigen defensiv orutin då hon lade fokus på att följa Thörnkvist ut mot kanten för att ge understöd. Samtidigt glömde hon helt av att hålla koll på centrala löpningar. I en sådan kom Fanny Andersson, något däremot Kullashi hade koll på.
Just Loreta Kullashi var för övrigt matchens behållning. I princip var allt hon gjorde av hög klass. Det såg verkligen lovande ut, både för Eskilstuna och för landslaget. För är hon så här bra även fortsättningsvis måste Peter Gerhardsson ringa henne ganska snart.
Linköpings VM-spelare var däremot rätt bleka. Frida Maanum prisades som lagets bästa, och det var nog korrekt. Men inte heller norskan presterade på sin högsta nivå.
Noterbart var att Corren hälsade Nilla Fischer välkommen tillbaka till damallsvenskan med att ge henne en etta i betyg. Det fick även ytterligare fem LFC-spelare, vilket innebar ett snitt på 1,5.
När det gäller Fischer gjorde Eskilstuna ett taktisk drag genom att sätta Felicia Rogic (tidigare Karlsson) på att plocka bort Fischer i uppbyggnadsfas. Därmed fick Lisa Lantz och Emma Lennartsson sköta uppspelen, vilket såg så där ut.
Apropå Rogic så räknade jag alltså bara till två hemmamålchanser – och båda blev mål. Men det borde ha varit tre målchanser, för i 89:e minuten var Rogic helt fri till höger i straffområdet. Men istället för att försöka göra 3–0 stannade hon till, vände hemåt, och slog sedan ett felpass som gjorde att LFC kunde anfalla.
Man undrar ju lite hur Rogic tänkte där. Personligen tycker jag alltid att man skall försöka göra mål i frilägen. Men säg att Rogics pappa, tränare Magnus ”Munken” Karlsson, har beordrat sina spelare att spela på klockan vid ledning i slutminuterna. Då kan man ju förstå att inte Rogic gick på avslut. Däremot kan jag aldrig förstå varför hon vände hemåt, och inte sprang ner till närmaste hörnflagga.
Den här matchen var för övrigt den första jag såg på nya damallsvenskan.tv. Den spontana känslan är att det nya upplägget känns lite proffsigare och snyggare. Och att det faktiskt är bättre bild.
Däremot reagerar jag varje gång kommentatorerna uttalar spelares namn på felaktigt sätt. Och kommentatorn hackade på flera namn i matchen i Eskilstuna. Men än värre var det i Rosengård–Växjö, där jag bland annat fick lära känna Mack-Lojd, VM-spelare Avvne-gard, Kanne-ryd och Ben-i-sonn. Plus att Öttling sköt i ribban och Add-lesha Grabb-uss gjorde efterlängtad debut i Växjö efter sin korsbandsskada.
Jag har själv kommenterat matcher och vet att man kan säga fel ibland. Det har även hänt att jag missat att fråga om uttal på namn som jag borde ha kollat upp. Men det finns gränser för vad som är acceptabelt. De som tittar på damallsvenskan.tv är sannolikt väl insatta i minst det ena lagets laguppställning, vilket gör att okunniga kommentatorer snabbt blir avslöjade. Det funkar liksom inte att genomgående kalla Växjös största stjärna för Anna Avvnegard.
Nu när kommentatorerna är på plats på arenorna är det ju inte svårare för dem än att gå ner och hugga någon ledare i respektive lag och kolla spelarnas namn. Både för kommentatorernas egen skull, och för oss tittare. Man tappar ju fokus på spelet när Macklojd tar ner en hörna. Eller Kanneryd rakar in ett inlägg.
Benisson, eller Bennison som Hanna ju egentligen heter har i dag skrivit på ett kontrakt med Rosengård som gäller över 2022. Det skall Malmöklubben jubla högt över.
För det tycks ju inte finnas någon broms för mittfältstalangen. Jag trodde att hon skulle få en svacka, men ännu finns det inte något som talar för det. Tvärtom börjar jag tycka att det är dags att 16-åringen testas av Gerhardsson.
Bennison är löpstark och nyttig i presspelet. Offensivt är hon mästerlig på att flytta bollen på förstatillslaget och hon söker alltid i första hand alternativ framåt i planen.
Rosengård imponerade för övrigt stort i söndags. Jag räknade till 12–2 i klara målchanser, och det var 11–3 i hörnor. Nu skall det sägas direkt att Växjö var direkt dåligt, så vi får vänta någon match till innan vi drar för långtgående slutsatser kring Malmöklubben.
Men känslan från den här matchen var att man kanske inte skall behöva lida så mycket av tappen av Anja Mittag och Iva Landeka. Tränare Jonas Eidevall ställde upp sitt lag 3–5–2, eller möjligen 3–2–3–2 med Sanne Troelsgaard som central mittfältare bredvid Caroline Seger, och med Bennison i en mer offensiv mittfältsroll. Framför dem huserade Jelena Cankovic som ett mellanting mellan forward och mittfältare.
Rosengård kändes mer passningssäkert än på länge, mycket beroende på tillskottet av Cankovic. Det skall bli spännande att se Malmöklubben mot bättre motstånd än Växjö.
Smålänningarna var tillbaka i trebackslinje, nu när man har sin fjärde tränarkonstellation på mindre än två år. Alla tränarbyten betyder förstås mycket för tryggheten i laget, och klubbledningen får ta på sig stor skuld för att Växjö är så dåligt som man nu är.
Efter 30 minuter noterade jag ett stort frågetecken efter Växjö, samt skrev att laget saknar eget spel – det lag som var så passningssäkert i fjol klarar knappt av att slå två passningar i rad till rätt adress.
I det läget hade jag 4–0 i målchanser till Rosengård, som dessutom hade fått ett mål och en nick i ribban bortdömda för offside. Växjö hade inte haft något.
Och när smålänningarna äntligen fick till ett bra anfall i minut 33 blev de bestulna på en frispark i kanonläge av en feg domare. Det var inte fler spelare med i kontringen än att Ulrica Löv måste ha sett hur Glodis Perla Viggosdottir tacklade ner en icke bollförande Signe Holt Andersen precis innan bollen slogs mot danskan. Men det som i min bok är solklar frispark, samt varning på isländskan, var ingenting i Lövs.
För Växjö väntar alltså en sexpoängsmatch hemma mot LB07 på fredag. Det är verkligen en högintressant match, mellan ett LB som såg bra ut senast och ett Växjö som alltså måste upp flera nivåer.
Det om damallsvenskan. Jag avrundar inlägget med två internationella nyheter. Den första är från Brasilien där Vadao har fått sparken som förbundskapten.
Vad jag kan komma på är han den första förbundskaptenen som fått lämna efter VM. Eller har jag missat någon? Vi får se om det blir Pia Sundhage som ersätter.
Vadão deixa o comando da Seleção Brasileira Feminina.
Det är för övrigt oroligt i fler av Sydamerikas VM-lag. I Argentina har flera VM-spelare ställts eller själva ställt sig vid sidan inför Sydamerikanska spelen, som skall avgöras i Peru. Orsaken är att spelarna har krävt bättre förutsättningar från förbundet.
The Argentine women's national team are headed to the #Lima2019 games without captain @EstefiBanini_10 and several others from WWC squad as punishment demanding better resources. I wrote about it, with Pablo Alabarces, here: https://t.co/edUXfqIRpC
I skymundan har för övrigt U19-EM hållit på i drygt en vecka. Under torsdagen är det semifinaler. Där gör fyra länder som alla har förutsättningar att dominera europeisk damfotboll framöver upp om guldet. Semifinalerna är nämligen Tyskland–Holland och Frankrike–Spanien. Tyvärr sänds inte turneringen på någon svensk tv-kanal.
Inför kvällens hemmamatch mot Linköping hade Eskilstuna bara gjort två mål på sju matcher i damallsvenskan.
Nu har laget gjort fyra – och framför allt har man fått andrum i bottenstriden. Dagens 2–0-seger mot Linköping innebär ju nämligen att United har fyra poäng ner till nedflyttningsstrecket.
Jag har kollat på herrallsvenskan i kväll, och har bara följt resultatuppdateringar från matchen på Tunavallen. Men den känsla man får efter den här omgången angående bottenstriden är ju att Kungsbacka kommer att åka ner i elitettan, samt att LB07 och Växjö slåss om att undvika att följa med.
Just Växjö och LB möts på fredag på Myresjöhus arena. Det är på alla sätt en riktig sexpoängsmatch.
För Linköping var det här en tung förlust. Laget åkte ner på fem plats i tabellen i den här omgången, och plötsligt är det fyra poäng upp till serieledning. Det var väl inte vad de hade tänkt sig att få ut av Nilla Fischer:s återkomst.
Vad passar bättre en regnig semestersöndag än att ge sig iväg på en liten utflykt? Min utflykt gick till Vittsjö Idrottspark, en plats man måste tycka om.
Det var bara andra gången jag var där, men det räcker för att känna den härliga atmosfären. Jag vet att Anders Nilsson skrev i Aftonbladets allsvenska fotbollsbilaga inför seriestart att ”Sverige behöver inte fler Vittsjö” och att den krönikan väckte känslor.
I grunden har förstås Nilsson rätt i att det krävs att stora aktörer med ekonomiska muskler om svenska damfotbollsklubbar skall kunna stärka sin internationella konkurrenskraft.
Men personligen tycker jag nog att det tvärtom behövs fler Vittsjö och Mallbacken. Alltså orter där folket känner ett äkta engagemang för sina damlag, där allt kring lagen inte bara bygger på föräldrar som egentligen bara bryr sig om sina egna döttrar. Jag tycker faktiskt att man med blotta ögat kan se att hemmalaget är viktigare för folket på plats i Vittsjö än det exempelvis är i Göteborg.
Jag pratade lite med Lisa Klinga och Thomas Mårtensson efter matchen i går. Mårtensson konstaterade att det bara är två ”bylag” kvar i svensk elitfotboll, utöver Vittsjö just nämnda Mallbacken. Även om båda lagen är överlevare sa han att han upplevde att det blev svårare och svårare för en klubb som Vittsjö att hålla sig kvar på elitnivå.
Klinga är Stockholmstjejen som spelade Champions Leaguefinal med den klubb hon fick huvuddelen av sin fotbollsfostran, Tyresö FF, men som nu är inne på sin femte säsong i nordöstra Skånes skogar. Hon förklarar vad det är som är så speciellt med Vittsjö:
”Det är en liten förening som vill mycket. Och alla runt omkring är engagerade och jobbar för att hela tiden bli bättre och bättre. … Vi har ett gång gubbar som är med i 300-klubben som är hur gulliga som helst. De är alltid runtom och stöttar och hjälper till med allt möjligt. Det är mycket det som gör att man trivs, att hela byn är engagerad. Det är en jättehärlig miljö att vara i.”
Fotbollsmässigt nämner hon också tränare Mårtensson som en stor anledning till att hon trivs så bra i Vittsjö. Och det är väl tveklöst så att han är värd stora hyllningar för det jobb han har gjort i klubben.
I går var han dock väldigt missnöjd med matchen. Inför avspark hade hans lag tagit tio poäng på fyra hemmamatcher, och hade målskillnaden 6–0. Inklusive bortamatcherna hade man släppt in minst mål i serien, bara tre stycken.
Nu släppte man fyra i samma match. Mer om det strax, men jag tyckte nog att Mårtensson och Klinga var lite överdrivet självkritiska efter matchen. För det var verkligen en högklassig damallsvensk match, en match som kändes jämnare än vad slutresultatet 2–4 berättade. Jag räknade till 7–5 i målchanser till Göteborg.
Det fanns alltså ganska mycket att glädjas åt på båda sidor. En kul sak var att det var 929 åskådare på välfyllda läktare. Det trots att det närmast var monsunregn innan matchstart. Det kändes som att halva Vittsjön regnade föll ner över samhället ungefär en timme innan matchstart. Och att resten av sjön föll ner över planen i matchupptakten.
Trots den stora regnmängden märktes det knappt på planen, den klarade verkligen allt regn förbluffande fint.
Utöver vädret hade båda lagen tunga skador i sina backlinjer. På de två raderna närmast framför mig på läktaren satt dels CJ Bott och dels Emma Berglund och Beata Kollmats. Dessutom hade Vittsjö Nellie Persson på bänken med lättare skadekänning.
Göteborgsduon bör kunna vara tillbaka i träning den här veckan, vilket bör innebär att det tar ytterligare någon eller några veckor innan de är matchklara.
Känslan var att Vittsjöduon har lite närmare till spel. Bott bröt handleden i första halvleken av VM-matchen mot Kanada för en dryg månad sedan. Jag bytte några ord med henne, och hon hoppas kunna spela med handskydd inom kort.
Det var tydligt att Vittsjö led mer av skadorna i sin backlinje än vad Göteborg gjorde. Men hemmalaget inledde ändå matchen bäst och satte bra press på serieledarna under de första fem–sex minuterna.
Sedan tilltog övergick regnet i skyfall, och matchen ändrade karaktär. Nu var det Göteborg som tog över genom att sätta press på Vittsjö. I den pressen kom också matchens första mål av Rebecka Blomqvist. Just då kändes Göteborg som det klart bättre laget, och inget tydde på något annat än en klar bortaseger.
Men knappt 4,5 minuter senare ändrade matchen karaktär igen när Alexandra Benediktsson nickade in en hörna till 1–1. Plötsligt var Vittsjö med igen. Resten av halvleken var jämn med chanser åt båda håll.
Slutminuterna i den första halvleken blev matchavgörande. Efter 43.50 hade Summer Green ett superläge, fint framspelad av Tove Almqvist. Greens avslut på volley var bra, men det hjälpte inte eftersom Jennifer Falk:s räddning var fantastisk. Göteborgsmålvaktens förflyttning från ena stolpen till den andra var makalöst snabb.
Någon sekund in på övertiden var det istället Göteborg som tog ledningen. Via Benediktssons huvud hamnade ett inlägg från Emma Koivisto hos Julia Roddar till vänster i Vittsjös straffområde.
Roddars skott gick mellan benen på Almqvist och passerade sedan en offsidestående Pauline Hammarlund innan den gick in i burgaveln. Min personliga uppfattning är att Hammarlund påverkar spelet genom att skymma målvakt Sabrina D’Angelo. Men på VM släppte de ju några mål av det här slaget, bland annat Tysklands 1–0 mot Nigeria.
Så det verkar vara den korrekta tolkningen att man skall få vara i den typen av offsideposition som Hammarlund var. Och vad jag såg hade domarna ingen diskussion om att eventuellt döma bort målet.
Baklängesmålet var förstås tungt för hemmalaget som gjorde en bra halvlek. Och bara 23 sekunder in i den andra halvleken blev det ännu tyngre. Då lobbade nämligen Hammarlund in 3–1 till Göteborg på en härligt precis passning från Elin Rubensson.
Och i 59:e minuten punkterades matchen helt när Rebecka Blomqvist sprang igenom och gjorde sitt andra mål för dagen fram till 4–1. Det målet kändes lite väl lätt. Det var en inspark från Falk som Hammarlund skarvade in bakom Vittsjös backlinje till Blomqvist.
Både vid 3–1 och framför allt vid 4–1 var det tydligt att Vittsjö har problem med snabbheten i mittförsvaret. Resten av matchen spelade Göteborg av på ett bra sätt. På presskonferensen efter matchen konstaterade tränare Mårtensson att hans lag är bättre på att styra tempot i matcherna från ledning än från underläge. Och att Vittsjö blev både utspritt och lite stressat i den andra halvleken.
Här tror jag även att snabbheten i backlinjen är en faktor. I underläge måste man ofta trycka upp lite högre, och då riskerar ett lite långsamt mittförsvar att bli straffat.
4–1-målet kändes lite billigt, men totalt sett skall det ju sägas att Göteborg var väldigt effektivt. Och 3–1-målet var verkligen högklassigt. När Rubensson vann bollen ute vid sidlinjen hade både Vittsjös backlinje och målvakt D’Angelo ganska bra positioner. Men Rubenssons lyftning till Hammarlund var så högklassig att alla Vittsjöspelare framstår som felplacerade när bollen går når forwarden.
På slutet fick en göteborgare också göra mål i matchen. Det var Paulina Nyström som i sitt tredje damallsvenska inhopp gjorde sitt första mål. Hon gjorde det för Vittsjö. Nyström är en spelare jag trott mycket på sedan jag såg henne första gången i Hovås/Billdal för drygt tre år sedan. Då gjorde nu 18-åriga Nyström också mål, den gången i elitettan.
Jag noterar för övrigt att Nyström har spelat fem matcher för Lörby i division I. Man har ju hört en hel del kritik mot F19-serien, och på så sätt är det ett väldigt bra upplägg för talanger som är på väg in i damallsvenskan att få spela seniorfotboll på hyfsat hög nivå.
På samma sätt släpper ju Linköping spelare till IFK Norrköping, Kungsbacka till Jitex och Kristianstad till Asarum. Det finns säkert fler exempel.
Tillbaka till gårdagens match i Vittsjö. Peter Gerhardsson var på plats, och intervjuades i halvtid. Då fick han en signerad Peps Persson-CD av Vittsjö, en gåva förbundskaptenen verkade väldigt nöjd över. Gerhardsson hade många spelare att titta på. Han hade ju fyra VM-spelare i Göteborg. Dessutom borde han ju kolla lite extra på deras forwardsduo Blomqvist/Hammarlund. De båda ligger nu etta respektive delad tvåa i skytteligan med sju respektive sex mål.
Hos Vittsjö gissar jag att Gerhardsson hade blicken på de båda yttermittfältarna Michelle De Jongh och Tove Almqvist. De Jongh gjorde sin 100:e match i damallsvenskan, och borde stå och knacka på dörren till landslaget. Hon är löpvillig och försöker hela tiden vara konstruktiv. Framför allt var hon bra före paus. I den andra halvleken klev Almqvist istället fram, och visade fin klass.
Under VM låg mycket fokus på domarinsatsen. Det gjorde inte eftersnacket i går. Men det kunde mycket väl ha gjort det, för jag såg två klara straffar som inte blåstes. Det pratades om en tredje också, men den uppfattade inte jag.
De jag såg var dels en till Göteborg efter 29 minuter i den första halvleken. Då använde Tove Almqvist armen i en nickduell, något som väckte starka känslor hos Göteborgsspelarna, men som inte fick domare Sandra Almkvist från Örebro att agera. Almqvist hade uppe armen i axelhöjd – alltså skulle det ha varit straff.
Det skulle även ha varit straff till Vittsjö i mitten av den andra halvleken när en Göteborgsback skickade bort Clara Markstedt i en duell framför målet. Jag stod då precis bakom för att se om jag kunde få några bra bilder, så jag såg tydligt situationen. Jag, flera Vittsjöspelare och hemmapubliken tyckte alla att det var solklar straff. Det tyckte däremot inte domare Almkvist – och hon bestämde.
Hon är relativt ny i högsta serien, men det är inget skäl att vara feg. För en feg domare är också en dålig domare. Bra domare blåser däremot straff när det är berättigat, vilket det var minst två gånger i går.
En lite kul detalj efter situationen där Markstedt borde ha fått straff var att en hemmasupporter då ropade till domare Almkvist och frågade om hon hade fått frikort på Liseberg. Det var tydligt att budskapet nådde fram, för hon lyfte instinktivt blicken.
Ytterligare en situation där jag tycker att domaren borde ha agerat var vid Paulina Nyströms 4–2-reducering. Där kom Jennifer Falk väldigt billigt undan. Göteborgsmålvakten var helt snett ute, och mejade ner en Vittsjöspelare, som jag tror var De Jongh.
Det borde definitivt ha varit en varning på Falk. Men som jag konstaterade under VM, i den här typen av situationer kommer målvakterna nästan alltid undan. Det är dåligt, för de attackerar oftast försvarslösa motståndare. När man har hoppat för att nicka en boll har man nämligen väldigt liten chans att parera den typen av smällar som Falk delade ut.
Det blev en väldigt lång rapport från Vittsjö. Det spelades ju två matcher till igår. Inför den damallsvenska återstarten hade just Vittsjö släppt in minst mål av alla – tre. Näst minst hade Piteå släppt in – fem.
Men båda de starkaste försvaren blev rejält sargade igår. I Piteå skrällde nämligen Kif Örebro och vann med klara 3–0. Därmed är de regerande mästarinnorna nu nere på sjunde plats, medan Kif Örebro är trea. Jag utfärdade en varning för nykomlingen efter att ha sett dem kontra sönder Göteborg i genrepet. Men att Kif skulle vara så här bra hade jag inte kunnat ana.
De 1876 åskådarna lär inte ha varit nöjda med Piteås försvarsspel. Normalt stabila Cajsa Andersson hade en tung dag och bjöd bland annat på 3–0-målet. För Piteås del får vi hoppas att Faith Ikidi snart är spelklar igen. Nu blev lagets försvarsgeneral kvar på bänken hela matchen.
Även på Malmö IP noterades en fin publiksiffra. 1644 fick se Rosengård vinna med förkrossande 5–0 mot Växjö. Det var smålänningarnas andra 5–0-förlust för säsongen.
Den första var mot Linköping. Den gången fick jag kritik för att jag var mer kritisk mot Växjös försvarsspel än positiv till LFC:s offensiv. Gårdagens ras har jag inte sett. Men jag noterar att Växjö skrev så här på sitt officiella twitterkonto vid ställningen 4–0:
Vi ska inte ta något från FCR de har varit bättre men målen vi släpper in idag är bjudningar
Klart är att Växjö redan nu kan glömma målet om att spela Champions League nästa år. Det är bra med målsättningar, och för Växjö bör de nog formuleras om till att försöka vara kvar i damallsvenskan även nästa säsong.
Efter åtta omgångar är nämligen Växjö nu tolv poäng från en Champions Leagueplats. Och det känns inte säkert att laget slutar topp två ens om det tar full poäng på de sista 14 omgångarna.
Växjö har 2–17 i målskillnad, varav 1–14 på bortaplan. Noterbart är att det ändå är på bortaplan som man har tagit sin enda seger.
För Rosengård noteras att laget har 13 olika målskyttar på lagets 21 mål. Den bredden skojar man inte bort.
Innan jag lämnar matchen måste jag reagera på ytterligare en feg domarinsats. För nog måste väl Nellie Karlsson ha rött kort vid straffsituationen mot Anam Imo i slutet av matchen?
Visst har regeln om målchansutvisning ändrats så att försvararen bara skall ha gult kort om den försöker att spela på bollen. Men det kan ju inte vara tanken att man skall få dra i en motståndare i flera meter innan man försöker nå bollen. För mig är Karlssons aktion ett solklart rött kort. Och det borde det även ha varit för domaren.
Allra sist tänkte jag ge lite beröm till Eskilstuna Uniteds hemsida. Bakom den ganska tråkiga rubriken ”Matchsnack med Munken” ryms svar på flera spännande frågor kring laget.
Artiklar på officiella hemsidor om kommande matcher brukar ofta vara ganska slätstrukna, mycket beroende på att många tränare i princip alltid säger samma saker inför matcherna. Men här får vi svar på hur man tänker om sommarvärvningar, om varför de båda nigerianska VM-spelarna satt mycket på bänken i våras och hur tränaren ser på att laget bara har gjort två mål. Det gillar man.
Två damallsvenska matcher är spelade efter VM-uppehållet och det är fortsatt rekordjämnt i toppen. Vi har nu sju lag inom två poäng efter att Kristianstad vunnit med klara 5–0 mot Kungsbacka.
5–0 är för övrigt årets största segerresultat hittills i serien. Utöver gårdagens match i Varberg har även Linköping vunnit med de siffrorna mot Växjö.
En trafikolycka på E6 gjorde att jag fastnade i en bilkö och kom till Påskbergsvallen först när det hade spelats drygt 25 minuter, och stod 0–1. En annan som drabbades av samma trafikproblem var förbundskapten Peter Gerhardsson, som kom samtidigt som jag. Han konstaterade att det räcker med en veckas semester.
Jag och Gerhardsson missade dramatiken i början av matchen. Dramatiken där 17-åriga Maja Bodin spelade huvudrollen både på ett roligt och ett riktigt tråkigt sätt.
I sin första damallsvenska match från start visade Bodin vägen genom att trycka in matchens första mål efter hörna. En stund senare fick hon dock en smäll mot knät och tvingades kliva av. Jag såg inte situationen, men hon såg ut att ha väldigt ont där hon låg på båren. Och de som såg vad som hände hade farhågor om att det kunde vara en allvarlig skada.
Efter matchen pratade jag med Kristianstads tränare Elisabet Gunnarsdottir, som berättade att Bodin verkligen har kämpat sig in i startelvan. Nättrabyprodukten har pendlat till Kristianstad i två år, och har 75 minuter enkel resa. Under sina två första år i klubben har hon ofta hamnat utanför matchtruppen, men har aldrig ens varit nära att ge upp. Och nu hade hon alltså äntligen slagit sig in i startelvan.
Det var klasskillnad i matchen. Kristianstad vann hur säkert och stabilt som helst. Den korta tid jag fick se isländska Svava Ros Gudmundsdottir imponerade hon stort. Hon hade ett fint assist till Sofia Hagman:s 2–0-mål och gjorde snyggt själv 3–0. Sedan klev isländskan av.
I den andra halvleken tog Amanda Edgren över som huvudrollsinnehavare. Hon gjorde ett mål och hade en boll till inne, fast det målet dömdes till synes korrekt bort för offside.
Mia Carlsson
Kristianstad såg alltså väldigt bra ut. Dock oroar skador så här i återstarten. Utöver Maja Bodin saknades nämligen viktiga Mia Carlsson i matchtruppen. Enligt tränare Gunnnarsdottir har Carlsson fått en konstig knäskada. En skada som kommer att hålla borta Carlsson från spel minst några veckor. Hon drog på sig den utanför fotbollen, och exakt vad som skadats är svårt att säga, man måste gå in i knät för att se mer exakt.
Vi håller självklart tummarna för att skadorna på Carlsson och Bodin är lindriga och att båda snart är tillbaka på planen.
Även Kungsbacka inleder damallsvenskans andra halvlek med lite skadeproblem. Viktiga forwarden Jenny Danielsson satt på läktaren i går. Kungsbacka såg väldigt uddlöst utan den finländska landslagsspelaren. Hallänningarna måste upp flera nivåer om man skall ha minsta chans att hålla sig kvar.
Gårdagens första match var den i Malmö mellan LB07 och Djurgården. Där vann Djurgården med 1–0 efter att Olivia Schough slagit en hörna direkt i mål på övertid.
Det ger Djurgården andrum i bottenstriden. Laget ligger nu i ett ingenmansland mellan de sju topplagen och de fyra bottengängen.
Jag har kollat på matchens första halvtimma, och utifrån den hör Djurgården helt klart mer hemma i botten än i toppen. Utifrån den halvtimman borde nämligen LB07 ha vunnit den här matchen. Så långt var det Malmölaget som både hade det genomtänkta spelet och även bäst lägen.
Jag gillade vad jag såg av LB, det kändes som att Renee Slegers nu har satt riktigt fin prägel på det unga och talangfulla laget. Och att Nellie Lilja är en spelartyp som lyfter Malmöklubben.
Nellie Lilja
Nu har jag alltså bara sett 30 minuter, men en negativ sak för LB är att laget trots fint uppbyggnadsspel kändes ganska uddlöst. Hos Djurgården kändes det tvärtom. Jag såg inga linjer i deras spel, men när de kom fram till motståndarnas straffområde kändes laget farligt.
Skillnaden i offensiv tyngd är väl också en stor orsak till att Djurgården har nio poäng, medan LB ligger under nedflyttningsstrecket med fyra.
Jag har från början trott att Malmöklubben skall åka ut. Och i säsongsupptakten såg jag inte mycket som talade emot mitt tips. Men nu har det hänt saker som gör att jag inte tänker räkna bort LB än på ett tag. Det blir spännande att se om laget framöver också kan omsätta sitt fina grundspel i poäng.