Utspelet: ”Emma Kullberg till landslaget”

I går tillbringade jag alltså eftermiddagen på Valhalla IP för den damallsvenska toppmatchen mellan de lag som låg etta och trea inför den nionde omgången, Göteborg och Kif Örebro.

Underhållningsmässigt var det en okej match, men inte mycket mer. Mållösa tillställningar når sällan de riktigt höga fotbollshöjderna.

Det var Emma Berglund:s första damallsvenska match på drygt två år. Tyvärr blev det inte mer än 15 minuter på planen för den meriterade mittbacken. Efter matchen bytte jag några ord med en mycket besviken Berglund, som konstaterade att hon hade haft för bråttom in i spel efter sin bristning.

Hon hade tränat för fullt under hela veckan utan att ha känt något, men när det blev match gick det inte. Det hade inte dragit till lika hårt som när hon fick lårskadan, men det lär ju ändå dröja några veckor innan hon är tillbaka i spel igen.

Den kvarten hon gjorde var dock väldigt lovande. Berglund tog nämligen huvudrollen i matchupptakten. Hon frispelade först skyttedrottningen Rebecka Blomqvist i nionde minuten. En minut senare hade Berglund själv ett fint volleyskott. Båda avsluten räddades dock fint av matchens klart bästa spelare i den första halvleken – Örebros målvakt Danielle Rice.

Blomqvists friläge fick mig att börja specialstudera Kif Örebros försvarsspel. Jag reagerade nämligen på att friläget uppstod direkt på en långpassning från Berglund. Bollen gick från Göteborgs backlinje och över hela Örebros lag. Så lätt skall det inte vara att få frilägen.

Det kändes lite överraskade att ett lag som släppt in så lite mål som Örebro tillät Göteborg att få ett så ”enkelt” friläge i matchupptakten.

Örebro spelade 3–5–2 med en ganska utpräglad trebackslinje. Just 3–5–2 känns numera som trenden i damallsvenskan, som det vanligaste spelsystemet. Lite intressant här är ju att det var 4–3–3, eller snarare 4–2–3–1 som dominerade i VM. Alla semifinallag spelade 4–2–3–1 och alla åtta kvartsfinallag hade fyrbackslinje.

Göteborg spelar ju ett 4–4–2, där man offensivt ofta har ett centrerat mittfält för att öppna för sina löpstarka och offensiva ytterbackar. Längst fram har man vassa duon Rebecka Blomqvist och Pauline Hammarlund.

Örebros försvarsspel var verkligen otroligt modigt. När Blomqvist i 24:e minuten fick sitt andra friläge tänkte jag att Örebro tog väldigt stora risker i sin försvarsuppställning. Ofta klev vänsterbacken Maja Regnås upp mot Elin Rubensson, vilket lämnade Frida Abrahamsson och Emma Kullberg ensamma mot de båda målfarliga Göteborgsanfallarna.

När Berglund frispelade Blomqvist mötte dessutom Hammarlund bollen, och drog med sig Kullberg uppåt. Så när passningen slogs var två av tre Örebrobackar på väg uppåt. Att lyfta backlinjen när man inte har press på bollföraren brukar vara lite av en självmordstaktik, framför allt om motståndarna har snabba djupledsforwards.

Men de två gånger Göteborg hittade frilägen stod Danielle Rice i vägen. Dessutom hade Örebro lite flyt. Returen på det första friläget gick nämligen rakt till Hammarlund, som dock inte hann styra bollen mot målet. Tränare Stefan Ärnsved kommenterade risktagandet i försvarsspelet så här:

”Så har vi spelat hela tiden. Vi gjorde exakt likadant mot Eskilstuna, där det blev två mot två mot Felicia Rogic och Loreta Kullashi. Det löste sig då med. Sedan är det livsfarligt ibland, och Dani (Rice) höll oss kvar i matchen i första halvleken i dag. … Vi har en defensiv organisation som tjejerna tror stenhårt på. Det var sjätte nollan av nio nu. Vi får energi av att ju längre matcherna går, att vi tror på vårt försvarsspel.”

I paus var det 8–1 i avslut till Göteborg, och jag hade räknat till 3–0 i hundraprocentiga målchanser. Göteborg fortsatte att äga matchen under den andra halvlekens första kvart, där skapade man ytterligare två fina målchanser. Gästerna såg slitna ut, och man satt bara och väntade på hemmalagets ledningsmål. Framför allt hade Örebro svårt på mittfältet, som blev genomspelat lite för lätt.

Då gjorde Ärnsved ett par byten. In kom Ellen Karlsson och Sara Lilja Vidlund, och man flyttade ner Heather Williams på mittfältet. Plötsligt fick gästerna mycket bättre defensiv kontroll. Den sista halvtimman var det Örebro som var närmast ett segermål. Ärnsved igen:

”Vi har några rejäla chanser. Vi är hyggliga i vårt omställningsspel. Vi behöver bara bli ännu bättre på att göra mål på våra chanser. När Heather får komma ner och spela åtta och Ellen, som haft en lite överansträngd baksida, får komma in och tillföra energi blir vi starka på mittfältet. Vi fick lite effekt av det bytet. Likadant när Jenna (Hellstrom) går ut när hon blir trött och Emma Lindén kommer in med energi på högerkanten. 0–0 borta mot ett Champions Leaguelag får vi vara stolta över.”

Sara Lilja Vidlund är 17 år (fyller 18 i september) och fanns med på den lista över landets 13 största talanger födda 2001–03 som Expressen publicerade i fredags. Enligt rubriken har man tagit ut de 15 största talangerna, men listan innehåller bara 13 namn.

Noterbart är att det är en lista där sex av 13 spelare kommer från Stockholmsområdet och fyra från Skåne. Ingen av talangerna kommer från norr om huvudstaden. Dessutom saknas det målvakter och mittbackar på den lista som förstås toppas av Hanna Bennison, med Evelina Duljan som tvåa. Noterbart också att de har blandat ihop Hanna Lundkvist med Hanna Lundqvist.

Sara Lilja Vidlund

Lilja Vidund är på sjätte plats. Och hon visade igår att hon är värd den placeringen. Hon gav Örebro ett bra djupledshot, inte minst sista kvarten när Göteborg flyttade fram och gick för seger.

Hon hade också den andra halvlekens bästa målchans, men frispelad av Williams fick inte Lilja Vidlund ordning på benen, och det blev ett halvdant avslut rakt på Jennifer Falk.

När vi ändå är inne på unga talanger gillade jag vad jag såg av 19-åriga Jonna Dahlberg. Det är en bolltrygg mittfältare med bra blick. Dock såg det ut som att hon har en hel del att lära i försvarsspelet.

Jag har gnällt på flera domarinsatser på sistone. Den här gången fanns det inte mycket att gnälla på, utan Laura Rapp klarade alla viktiga situationer bra. Det var väl egentligen bara en gång hon var lite illa ute.

Vid en inläggsfrispark 80:e minuten kolliderade Jennifer Falk och Beata Kollmats, och båda blev liggande. Göteborg valde dock att spela vidare, Blomqvist hade ett bra kontringsläge. Domare Rapp lät spelet gå. Men när Emma Kullberg bröt och det blev anfall åt andra hållet blåste hon av. Det kändes lite tveksamt.

Kullberg är däremot inte tveksam för tillfället. 27-åringen ansågs ju vara en jättetalang när hon kom fram i moderklubben Umeå IK. Men det riktiga lyftet kom inte. Och på senare år har hon varit runt, bland annat ett par säsonger i division I för Umeå Södra/Team TG.

Emma Kullberg

Men när jag såg henne i Kungsbacka i fjol tyckte jag att hon var klart bättre än jag sett tidigare. Då spelade hon defensiv innermittfältare och bar KDFF upp i damallsvenskan. I år i Kif Örebro har hon flyttat runt lite. De senaste matcherna har hon spelat i mitten av trebackslinjen och är en väldigt stor anledning till att Kif nu har fem raka nollor.

När jag pratade med tränare Ärnsved efter matchen sa han:

”Man får ju skicka en passning till Gerhardsson: Emma Kullberg till landslaget. Det är det enda jag har att tillägga i det här. Alla bollar bakom löser hon liksom.”

Lagkapten Frida Abrahamsson var också otroligt imponerad av sin backlinjekollega. Efter genrepet i våras pratade jag just med Abrahamsson. Då gällde min fråga var i tabellen man skulle tippa Kif Örebro. Svaret löd:

”Kommer vi på plats tio eller bättre är jag nöjd.”

Nu ligger Kif på medaljplats, med bara 3,5 poäng till serieledning och 2,5 till en Champions Leagueplats. Och man kommer som sämst ligga femma efter nio omgångar. Ner till elfte plats har man 13 poäng. Trots det har inte lagkapten Abrahamsson formulerat om målsättningen. Hon säger:

”Vår målsättning är fortfarande att hålla oss kvar. Att det har gått så här bra känns som en bonus. Det är skitkul. … Det är väldigt många matcher kvar, och vi måste fortsätta att ta en match i taget, det är klart att det känns jättebra i nuläget. … Vi bytte ut elva spelare från förra året, så det tog några matcher innan vi lärde känna varandra på planen. Men jag har ändå känt från början att vi har haft en bra kemi och gruppdynamik. Vi har hela tiden haft kul ihop, och jag tror att det gör att man vill jobba stenhårt för varandra – och då får man en känsla av att: ‘Vi tror på det här’.”

I mars var nog Örebrospelarna ganska ensamma om att tro på sitt lag. Då trodde alla experter att de skulle få slåss med LB och Kungsbacka om nytt kontrakt. Men nu är det inte längre någon som tror att Kif Örebro skall åka ur. Frågan är hur långt det kommer att bära. Övre halvan?

Det ser i alla fall bra ut på spelarsidan. I backlinjen är återvändaren Sejde Abrahamsson på väg tillbaka efter sin korsbandsskada. Hon har gjort två korta inhopp under sommaren, men en liten känning i baksida lår gjorde att hon blev kvar på bänken hela matchen i går. Även Emma Östlund är på väg tillbaka.

För Göteborg blev det en tung lördagseftermiddag. Frida Abrahamssons bästa kompis Pauline Hammarlund ansåg att 0–0-matchen kändes som en förlust. Och det kan man förstå, för Göteborg hade ju 5–0 i klara målchanser efter 60 minuter. Men i en så här jämn och oviss serie måste man ta sina chanser. Man har inte råd att missa två rena frilägen.

Med sju–åtta minuter kvar av matchen tappade man dessutom serieledningen. Då gjorde nämligen Glodis Perla Viggosdottir 2–1 till Rosengård mot Kungsbacka, vilket innebar att Malmöklubben numera är överst i tabellen.

Kanske att det hade med att det var 30 grader varmt och lördag – men det kom bara 711 åskådare till Malmö IP och 965 till Valhalla. Inför matchen i Göteborg hade GP ett par artiklar om vilken effekt VM skulle ha på publiktillströmningen.

Eller snarare vilken effekt VM inte skulle ha. Göteborg FC:s ordförande Peter Bronsman sa så här till Göteborgs-Posten:

”Visst, det kom 35 000 till Avenyn, men det är landslaget. Vi får göra vår egen grej. Det är jättesvårt att rida på och kopiera andras framgångar.”

Så är det ju. Men frågan är om Göteborgs grej, med fri entré är rätt grej. Jag har varit skeptisk från början. I en krönika skriver GP:s Mattias Balkander om att VM inte har något med damallsvenskan att göra, om att den damallsvenska produkten måste bära sig själv. Han skriver också att så här om fri entré:

”Vem skulle välja bort en match på grund av en hundring? Även här handlar det om att leverera en produkt – och sända signaler att man tror på den.”

Det är bara att hålla med. Jag noterar att Portland Thorns lockade 3 420 betalande åskådare till en träningsmatch i våras. Visst kostade biljetterna bara fem till nio dollar, men ändå – publiken betalade för att se en träningsmatch. Och det långt innan USA tog VM-guld.

I kväll avslutas omgång nio med matcherna Linköping–Piteå och Djurgården–Eskilstuna. Jag noterar att Piteå satt 14 timmar i buss i går på grund av inställt flyg. Klubben visar att man är bättre förberedda än vad LB07 var i våras. Vi får se om bussresan sitter i benen, eller om den kanske tvärtom kan bli tändvätska för norrbottningarna.

I övrigt noterar jag nyheter kring våra svenska Italienproffs. Lagkapten Julia Molin tackade i går för sig i Verona. Vart hon är på väg skrev hon däremot inte.

Det blir även klubbyte för Jenny Hjohlman. Efter 1,5 säsonger lämnar hon Florentia för nykomlingen Empoli:

Jag noterar också att den svenska nyförvärvsduon nu har checkat in hos Wolfsburg:

View this post on Instagram

Settled in Wolfsburg and excited to be here 🐺

A post shared by Fridolina Rolfö (@fridolinarolfo) on

2019 startar med ett rejält uppsamlingsheat

Jag tänkte inleda 2019 med att blicka tillbaka på förra årets två sista veckor. Den mest anmärkningsvärda svenska övergången under den perioden var ju helt klart Marija Banusic:s flytt från Beijing till Montpellier.

Banusic hade ett tungt 2018 där hon bland annat tappade sin landslagsplats. I nuläget känns hon ganska långt ifrån VM-truppen, i varje fall om Peter Gerhardsson kommer att fortsätta att jobba utifrån upplägget med två spelare på varje position.

Banusic känns ju egentligen bara aktuell i tiarollen. Och i nuläget ser jag åtminstone Kosovare Asllani, Fridolina Rolfö och Anna Anvegård som starkare kandidater på den positionen. Banusic lär behöva göra en kanonvår i Frankrike för att kunna ta en VM-plats.

Noterbart är ju att Banusics övergång kan öppna för en annan svensk forward med en tung höst bakom sig, nämligen Stina Blackstenius.

Gerhardssons förstaval som toppforward har bara gjort mål i två av 16 matcher i höst. Blackstenius hade en glödhet vecka i slutet av oktober där hon gjorde fem mot Metz och ett mot Lille. Men utöver det har det varit torka för Vadstenas fotbollsstolthet. Det har ju ryktats sedan sommaren 2017 att hon vill hem till Linköping, även om hon själv har dementerat i offentliga sammanhang.

Inklusive Banusic har Montpellier nu sju forwards. Kanske att man därmed överväger att släppa Blackstenius, som bara har ett halvår kvar på sitt kontrakt. Det skulle inte bara vara bra för henne själv, utan även för landslaget. För förbundskapten Gerhardsson hade ju sannolikt uppskattat att Asllani och Blackstenius fått ett halvår att spela ihop sig innan VM.

Dagarna innan jul förlängde en annan landslagsforward sitt kontrakt med Växjö. Anna Anvegård skrev in bara på för 2019, utan även för 2020. Intressant att hon efter lång tids fundering alltså förlängde med två år. Det måste väl innebära att Anvegård tror att Växjö kommer att bli ännu bättre de kommande åren.

En som däremot tackade nej till sin klubbs kontraktsförslag var Olivia Schough.

Samtidigt som Göteborg offentliggjorde intressanta värvningen av norska Vilde Böe Risa meddelades att Schough troligen kommer att lämna. Hon gjorde en stark säsong 2018, och vann den (i och för sig högst opålitliga) damallsvenska assistligan i stor stil.

Samtidigt tyckte jag att Amanda Johnsson Haahr var uppe på Schoughnivå i slutet av säsongen. Utan att ha någon insyn i förhandlingarna har jag funderat lite över om Göteborgsledningen kanske väljer att satsa på den sannolikt billigare Johnsson Haahr till årets serie.

Vi som följer Schough på sociala medier kan inte undgå att se att hon umgås mycket med Rosengårdsspelare. Där har hon ju både flera före detta lagkompisar, samt flera landslagskompisar. Kanske att hon hoppas hamna i Malmö den här säsongen?

Tillbaka till Göteborg. För där finns Årets spelare i damallsvenskan 2018. I varje fall när spelarna själva får välja.

Elin Rubensson var inte nominerad i en enda kategori till Fotbollsgalan. Men när med- och motspelare får rösta anses hon alltså vara damallsvenskans bästa spelare. Jag protesterar inte, för trots att hon inte var nominerad hade jag ju henne som potentiell vinnare av priset som årets mest värdefulla spelare.

Det är Spelarföreningen som håller i de damallsvenska spelarnas omröstningar. De tar även ut årets bästa elva. Den såg ut så här:

Personligen hade jag velat ha med Kosovare Asllani i laget. Annars har jag inga stora synpunkter.

En nyhet som gått ganska obemärkt förbi var att även elitettans skytteligavinnare förlängde sitt kontrakt dagarna innan jul. Sandra Lagerbratt spelar alltså med Lidköping även i år.

En liga rullar på under helgerna, och det är W-league i Australien. Det är en liga som har inletts på ett väldigt jämnt och spännande sätt.

I dag på morgonen svensk tid vann Melbourne City borta mot Western Sydney Wanderers med 2–1 i det som måste ha varit årets första tävlingsmatch alla kategorier inom damfotbollen.

Resultatet innebär att Melbourne efter åtta omgångar ligger på femte plats med 13 poäng. Men man har bara tre poäng upp till serieledande lokalkonkurrenten Melbourne Victory. Faktum är att åtta av de nio lagen fortfarande har realistiska chanser att nå slutspelet.

I toppen av skytteligan delar tre spelare på ledningen med åtta mål vardera. Det handlar om Veronica Latsko (Adelaide United), Sam Kerr (Perth Glory) och Sverigebekanta Natasha Dowie (Melbourne Victory).

Det är ganska många spelare som väljer att dubblera spel i USA:s NWSL och i Australiens W-league. En av dem är japanska Yuki Nagasato, som fick ett lyft igen under 2018 efter ett par tunga år. Kanske att 31-åringen kan dyka upp i Japans VM-trupp till sommaren. Nagasato har inte spelat i landslaget sedan våren 2016, då japanskorna överraskande missade kvalet till OS.

Men den här mottagningen och avslutet visar ju att hon har kvar sina kvaliteter:

Nagasato har för övrigt nyligen startat en blogg – en andra blogg. Hon har bloggat på japanska i över 13 år. Men nu tar hon klivet och skriver även för oss som inte klarar att tyda de japanska tecknen.

Ligan i Australien rullar alltså. Ligorna i Italien och Spanien har tagit ett mycket kort jullov. Båda har nått halvtid och återstartar redan på trettondagsafton.

I Italien leder Juventus tabellen efter halva serien. Petronella Ekroth:s lag är en poäng före Milan och tre före Fiorentina med Stephanie Öhrström.

Lana Clelland

Skytteligan leds av skotska Lana Clelland (Fiorentina) och Valentina Giacinti (Milan), båda på elva mål. Ingen av de svenska spelarna i ligan har gjort mål under de första elva omgångarna. Här speltid i ligan för kvintetten:

Ekroth, Juventus – 7 matcher, 377 minuter
Öhrström, Fiorentina – 8 matcher, 720 minuter
Saga Fredriksson, Sassuolo – 3 matcher, 237 minuter
Jenny Hjohlman, Florentia – 9 matcher, 686 minuter
Julia Molin, Verona – 11 matcher, 990 minuter

Det går bra för svensklagen. Bakom Juventus och Fiorentina ligger Sassuolo på fjärde plats, Florentia på sjätte och Verona på nionde.

I Spanien är det mästarinnorna Atletico Madrid som leder efter 15 av 30 omgångar. Atletico är en poäng före Barcelona och sex före Levante. Barca är obesegrat medan de båda andra topplagen står på varsin förlust.

Skytteligan leds av Albacetes Alba Redondo på elva mål, ett före fjolårets vinnare, mexikanska Charlyn Corral från Levante.

Spanien är en tänkbar motståndare för Sverige i en eventuell åttondelsfinal i årets VM. Precis som under EM för två år sedan har spanjorskorna problem med att hitta en utpräglad målskytt.

Jag tror ju att den målskytten i framtiden kommer att heta Claudia Pina. Men det är för tidigt att tro att 17-åringen skall bära den spanska offensiven redan till sommaren. Även om hon gör mål både med höger och vänster fot – och med huvudet.

Skottland: Celtic blir den första skotska klubb att satsa på ett professionellt damlag.

Norge/Tyskland: Man hade ju hoppats att LSK:s talangfulla innermittfältare Ingrid Syrstad Engen skulle ta vägen via Sverige ut i världen. Men så blev det inte. Veckan innan jul stod det klart att den 20-åriga landslagsspelaren fortsätter karriären med 2,5 år i Wolfsburg.

Det blir allt trängre på den tyska storklubbens mittfält…

Österrike: 2018 års spelare i Österrike heter Sarah Zadrazil. Den 25-åriga mittfältaren spelar sin klubbfotboll ihop med Amanda Ilestedt i Turbine Potsdam.

Island: Nyligen utsågs Sara Björk Gunnarsdottir till årets spelare i Island. I helgen fick hon ett ännu finare pris, då utsågs den före Rosengårdsmittfältaren till årets idrottare i sitt hemland.

Danmark/England: Veckan innan jul stod det klart att Manchester City släpper Nadia Nadim från hennes kontrakt. Danskan ville ju bort från den engelska storklubben redan i somras, men tvingades då kvar. Frågan är vad klubben vann på det.

För under hösten har Nadim, som fyller 31 i morgon, bara spelat två hela matcher, och det i olika cuper.

Tyskland: Nya förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg tagit ut sin första trupp. Det handlar om en bred trupp för ett träningsläger.

Men den är ändå intressant, för den innehåller bland annat Essens Lena Oberdorf som fyllde 17 år den 19 december samt Sjoeke Nüsken som fyller 18 om tre veckor. Även kvintetten Tanja Pawollek, Giulia Gwinn, Lena Lattwein, Klara Bühl och Sydney Lohmann är fortfarande tonåringar.

Sju av 30 uttagna spelare i den tyska landslagstruppen är alltså under 20 år. Man skulle ju önska att det stod lika många unga talanger och bankade på dörren till den svenska VM-truppen, men så är det inte. Årgångarna 1998–2002 känns rätt tunna.

Men förhoppningsvis kommer det bättre tider framöver. I varje fall har flickfotbollen haft en lysande utveckling här i Västsverige sedan hemma-EM 2013.

Allra sist ett klipp med lite fotbollsgodis från förra året:

Skotska guldhjältar i Australien

När Skottland var i Göteborg och mötte Sverige med ett B-betonat landslag laddade mittfältsstjärnan Kim Little och mittbacken Jennifer Beattie för australiska W-leagues Grand Final.

Kim Little

Kim Little

Medan landslagskompisarna gjorde en slät figur spelade Little och Beattie guldroller i finalen mot Sydney FC för sitt Melbourne City FC.

Beattie stötte in 1–0 på retur på en egen nick. Assist till Little, som slog inlägget. 2–0 gjorde Little själv på en läckert placerad frispark. Kyah Simon reducerade på straff innan matchen punkterades genom sena Melbournemål från Beattie Goad och Lisa De Vanna. Och ja, jag har stavat rätt – Beattie kan både vara ett för- och efternamn.

Melbourne City FC blev alltså årets första mästarlag. Klubben gick alltså obesegrad igenom sin första säsong någonsin. Se förresten alla finalens fem mål på den här länken.

Nu skall de australiska landslagsspelarna ladda för det förestående OS-kvalet. Det kvalet känns minst lika tufft som det europeiska. Utöver Australien skall Japan, Kina, Nordkorea, Sydkorea och Vietnam göra upp om två OS-platser.

* I Italien spelades det svensk- och toppmöte. Det vann Lisa Ek och Fiorentina mot Stephanie Öhrström och Verona med 3–1. Resultatet innebar att Verona föll från första till fjärde plats, en poäng bakom serieledande Mozzanica. Fiorentina ligger trea, ett mål bakom serieledarna och med färre gjorda mål än tvåan Brescia.

Som synes på klippet nedan var Öhrström chanslös på alla tre målen. Däremot var Fiorentinas schweiziska landslagsmålvakt Gaelle Thalmann snett ute vid ett par tillfällen.

* I Frankrike var det cupomgång. Lyon vilade nästan hela sin startelva, inklusive Lotta Schelin, när man vann sin match med 11–0 mot Châtenoy. PSG var inte lika reservbetonat när man besegrade Lorient med 6–0, men laget vilade båda sina svenska spelare. Även Linda Sembrant vilade. Däremot spelade Sofia Jakobsson hela matchen när Montpellier vann med 5–1 Toulouse.

Enda svensklaget som förlorade var St Etienne. De föll med 1–0 mot andraligalaget Vendenheim.

* Slutligen till Nordamerika där OS-kvalet nu bara är åtta dagar borta. Natten mot nästa torsdag drar det i gång, och både USA och Kanada presenterade sina kvaltrupper i slutet av förra veckan.

Heather O'Reilly i aktion

Heather O’Reilly

Noterbart i USA:s trupp var att rutinerade spelare som Christie Rampone och Heather O’Reilly var petade. Däremot var 17-åriga Mallory Pugh med. Det här är en tydlig signal om att Jill Ellis nu tar chansen att fullt ut göra en generationsväxling.

Tom Sermanni försökte ju göra en sådan härom året, men då var de äldre spelarna så starka att det ledde till att han fick sparken. Nu har Abby Wambach med fler slutat och gjort plats för föryngringen.

I den 20 spelare stora truppen finns inte mindre än sju spelare som inte var med i guldlaget i VM. Det innebär alltså att tio regerande världsmästare saknas. De sju nya spelarna är utöver Pugh, Emily Sonnett, Jaelene Hinkle, Samantha Mewis, Crystal Dunn, Lindsey Horan och Stephanie McCaffrey.

I Kanadas trupp ingick flera Sverigebekanta spelare, som exempelvis tilltänkta Rosengårdsmålvakten Erin McLeod och fjolårets damallsvenska spelare Shelina Zadorsky och Josee Belanger.

I truppen fanns också flera framtidsspelare. Jessie Fleming fyller 18 i mars, men känns ju redan rutinerad. Hon har ju dock redan varit med ett tag i John Hermans trupp. I OS-kvaltruppen fanns även ett par unga spelare som jag inte hört talas om innan. Jag tänker på Gabrielle Carle, som också är född 1998 och fyllde 17 i december. Och på Deanne Rose som är född 1999. Där fanns också 95:or som VM-spelarna Kadeisha Buchanan och Ashley Lawrence samt nykomlingarna Rebecca Quinn och Nichelle Prince.

Se hela truppen här:

Succédebut av Pugh – och Nya Zeeland mot OS

Jag ljög i nattens inlägg. Jag gick inte alls och la mig efter den första halvleken av USA–Irland.

Jag missade första kvarten av den andra halvleken, men när jag var redo för sängen och skulle släcka ner datorn såg jag att Jill Ellis hade bytt in Mallory Pugh. Plötsligt hittade jag en anledning till att sitta uppe ytterligare en halvtimme för att se klart matchen.

Och det blev succé för Pugh. Hon gjorde nämligen så här:

USA vann med 5–0 efter 4–0 i halvtid. Jag tror dock inte att Ellis fick riktigt det test hon hade hoppats på. Som jag skrev i det första inlägget var Irland för dåligt och naivt, vilket gjorde att USA inte testades i att möta ett lågt och tajt försvar – vilket lär vänta i OS-kvalet.

Ellis gjorde flera byten i halvtid för att få testa flera nya spelare. Spelmässigt sett var den andra halvleken riktigt dålig från båda lagen.

Nu var det här en träningsmatch, och en träningsmatch helt utan nerv. Men vad jag såg kändes ingen av de nya spelarna fullt ut redo för landslagsspel ännu. Jag var exempelvis nyfiken på hyllade mittbacken Emily Sonnett, men hon kändes slarvig i passningsspelet. Hon imponerade inte alls.

Pugh var spännande att se. Hon är kvick och har bollen som klistrad vid fötterna när hon kommer rättvänd. Kan hon lära sig att röra sig smartare utan boll blir hon otroligt svårstoppad framöver. Fast känslan är ändå att hon får följa OS på tv, och istället rikta in sig på U20-VM i år.

Den av de nya som känns mest intressant är dribblern Stephanie McCaffrey. Henne skulle jag gärna ha på bänken i OS om jag var Ellis. Det är en sådan där joker som kan komma in och förändra en matchbild.

* USA är ju inte klart för OS ännu. Deras kval börjar den 10 februari med match mot Costa Rica. Nya Zeeland är inte heller helt klart ännu, fast i praktiken kan Football Ferns packa väskorna. Ali Riley och de andra vann nämligen första kvalmatchen av två mot Papua Nya Guinea med hela 7–1. Tisdagens retur blir alltså en ren transportsträcka.

Jag har tidigare varit inne på hur orättvis fördelningen av OS-platser är. Att Oceanien har en av tolv platser i OS tillhör det mest orimliga, speciellt sedan Australien flyttade till Asien.

Nu har Nya Zeeland en bekväm resa till Rio, medan topplag från Europa och Asien kommer att missa OS. Tuffast blir nog trots allt det asiatiska kvalet där i första hand Japan, Australien, Kina och Nordkorea för upp om två platser.

* Så lite ligafotboll. I Italien tajtade det till sig rejält i tabelltoppen sedan tidigare serieledarna Mozzanica åkt på säsongens första förlust. Tabellfemman Tavagnacco vann med 2–0 och öppnade för de båda svensklagen.

Verona med Stephanie Öhrström på bänken tog nämligen chansen, vann med 3–0 mot Zaccaria och gick upp i serieledning på 25 poäng.

Fiorentina med Lisa Ek vann också sin match och är också med i guldstriden på allvar. Bakom Verona ligger nämligen numera tre lag på 23 poäng – bara ett mål skiljer tvåan Mozzanica från trean Brescia och fyran Fiorentina. Jämnt var ordet.

* I Spanien har de största rubrikerna den senaste tiden inte handlat om fotboll, utan om raggning. Elena Pavel i Sporting de Huelva har nämligen anklagat en domare för att ha stött på henne under en ligamatch. Man slutar aldrig att förvånas.

* Slutligen blev serietrean Sydney FC första laget till final i Australien. Lagets amerikanska forward Jasmyne Spencer gjorde enda målet i semifinalen mot Canberra United. Sydney till final alltså. I natt avgörs om det blir Melbourne City FC eller Brisbane Roar med svenska Sofie Persson i truppen som väntar i finalen.

Läget inför returerna i Champions League

Här är en liten genomgång inför veckans åttondelsfinalreturer i Champions League. Notera att oddsen gäller vilket lag jag tror går vidare, alltså inte själva matchen. Här är först onsdagens sex matcher:

16.00 WolfsburgChelsea – ställning 2–1
TV/stream: Eurosport1 direktsänder från 15.45.
Odds: 90–10
Jag hade 80–20 till Nilla Fischer:s lag mot Hedvig Lindahl och Marija Banusic:s inför dubbelmötet. I och med att Wolfsburg vann i London med 2–1 har tyskornas favorittryck förstärkts. Chelsea måste ju nu göra minst två mål i Tyskland, och det tror jag inte att de lyckas med. I varje fall inte utan att Wolfsburg gör minst lika många.

Det känns nämligen som att Wolfsburg börjar hitta alltmer rätt med sitt lagbygge. Helgens 4–0-seger mot Essen vittnar om det. Bara en vecka tidigare behövde man ju förlängning för att slå ut samma lag ur cupen. Höjdpunkter från ligamötet ser du här.

18.00 Lyon–Atletico Madrid – ställning 3–1
TV/stream: Tänkbar länk.
Odds: 99–1
Det var 99–1 inför första mötet här mötet och de siffrorna behöver jag inte ändra, även om Atletico faktiskt nådde ett bättre resultat än väntat på hemmaplan.

Men Lyon kommer garanterat att vinna även hemmamatchen och lugnt vandra vidare mot kvartsfinal. Noterbart i dag att klubben har förlängt kontrakten med glödheta Ada Hegerberg med tre år och Elodie Thomis med två år.

18.00: FFC Frankfurt–LSK Kvinner – ställning 2–0
TV/stream: Direktsänds av Eurosport1.
Odds: 95–5
Jag hade 70–30 till Frankfurt inför dubbelmötet. Men med tysk 2–0-ledning redan inför hemmamötet är Lilleströms chans att avancera nu nere i fem procent.

Deras chans ligger nog i att få ett tidigt mål. Och med tanke på att de regerande mästarinnorna föll med närmast chockerande 4–0 i Freiburg i helgen kanske det i så fall kan smyga in lite osäkerhet i laget.

Fast mer troligt är att Frankfurt är extremt revanschsuget och tar en säker hemmaseger mot det norska svensklaget. Noterbart i LSK är för övrigt att man inte erbjuder isländska landslagsmålvakten Gudbjörg Gunnarsdottir förlängt kontrakt. Damallsvenskan nästa?

19.00 Barcelona–Twente – ställning 1–0
TV/stream: Streamas av Barca-tv. Länk här:

Odds: 60–40
Det här var en på förhand vidöppen åttondelsfinal. Jag höll Twente som knappa favoriter med 51–49 eftersom slog ut Bayern München i förra omgången. Twente är inte på något sätt uträknat nu heller, speciellt inte som man får tillbaka sin lagkapten Anouk Dekker från avstängning.

Men Barca kändes något starkare i första matchen och har med sig en ledning till hemmaplan. Därmed har favorittrycket nu smugit över på spansk planhalva. Fast säker känner jag mig inte. Det här är en match man bör helgardera på tipset…

19.00 Fortuna Hjörring–Brescia – ställning 0–1
TV/stream: Länk här.
Odds: 45–55
Hade 60–40 till Hjörring inför dubbelmötet. Men Bresicas 1–0-seger hemma vänder på siffrorna. 1–0 är ett bra hemmaresultat och gör italienskorna mål i Danmark måste Fortuna göra tre. Därmed ser jag det nu som att Brescia har tagit över favoritskapet, om än med knapp marginal.

20.00: PSG–KIF Örebro – ställning 1–1
TV/stream: Den här länken kan funka.
Odds: 80–20
Jag hade 90–10 inför första matchen. Örebros fina insats där höjer deras chans en aning, men PSG är ändå storfavoriter. Inte minst då det är gräs som gäller – och det är fransyskorna som går vidare på 0–0.

Ett försvarsstarkt Örebro måste alltså lämna tryggheten och anfalla om man skall avancera. När det sker kan PSG få ytor som de inte är vana vid att få.

Annars har ju försnacket här handlat om terrordåd och om huruvida matchen skulle flyttas. Nu blir det spel i Paris som tänkt. Och Örebro verkar ha accepterat det, så då kan vi släppa den frågan.

Här är torsdagens båda matcher:

15.00 Zvezda 2005–Slavia Prag – ställningen 1–2
TV/stream: –.
Odds: 51–49
Det här är nog den allra sämsta åttondelsfinalen. Jag trodde på rysk totalseger inför dubbelmötet – och gör det fortfarande. Att förlora med 2–1 borta är ok, då har man enligt statistiken 50,4 procents chans att avancera. Men Slavia Prag är inte på något sätt borta ur diskussionen. Helgardera…

19.00 FC RosengårdVerona – ställningen 3–1
TV/stream: –.
Odds: 97–3
Rosengård har avancemanget som i en liten ask. Även om Marta skulle missa matchen släpper inte Malmölaget in tre mål på hemmaplan mot Verona. Sverige får minst ett lag i vårens kvartsfinalspel.

Champions League och sanslös soppa i Sirius

Rosengård säkrade i praktiken sitt avancemang till Champions Leagues kvartsfinal genom att vinna med 3–1 i Italien i går. Mer om Champions League senare.

I dag har fokus varit riktat mot Uppsala. Där har Sirius klubbledning gjort ett par missar för mycket och man har nu återigen dragit på sig spelartruppens missnöje.

Jag har följt soppan på distans ett tag. Det började ju i höstas med att damlaget blev flyttat från sin vanliga träningsplan för herrlagets skull. Om man som klubbledning tar ett sådant beslut, även om det är på goda grunder, måste man förstå att det innebär att man tappar förtroende i damlaget.

Eftersom ett förlorat förtroende är sanslöst svårt att återfå, gäller det att vara taktisk när man förankrar ett sådant beslut. Gubbarna i Sirius klubbledning verkar inte ha varit ett dugg taktiska. De verkar inte heller bry sig speciellt mycket om sitt damlag, även om de hänvisar till ett informationsmöte och säger att man bryr sig om damerna.

Här är ett gratis tips till Sirius klubbledning: det är inte vad man säger som räknas, utan vad man gör. Det räcker alltså inte att säga att man bryr sig, man måste visa det i aktiv handling.

Tyvärr är det här den risk som finns i alla föreningar som har både herr- och damfotboll på programmet. Sirius lär tyvärr inte vara den sista klubben som gör bort sig i den här frågan.

Så till roligare saker, alltså veckans Champions Leaguematcher. Rosengårds 3–1-seger i Verona gick inte att se på tv eller stream. Men här är i alla fall lite höjdpunkter:

Marta visade vägen genom att göra som hon ofta gör – alltså skjuta mellan benen på en försvarare. Marta fick senare i matchen kliva av till följd av en fotskada. Hon är osäkert startande i returen. Men det bör inte påverka utfallet.

Om inte Rosengård gör bort sig fullständigt på hemmaplan blir det avancemang, vare sig Marta spelare eller inte. Till kvartsfinalen kommer Malmölaget sannolikt till spel med ett nytt lag, kanske även ledd av ny tränare.

Gaelle Enganamouit är klar – ett utmärkt nyförvärv, precis den spelare man behöver för att få rejäl tyngt i anfallsspelet. Stämmer uppgifterna om att Erin McLeod är på väg in har man snart också en av världens allra bästa målvakter. McLeod har jag sett på nära håll – hon är grymt bra. Tyvärr lär det innebära att Zecira Musovic kommer att få svårt att få speltid framöver.

* Här är fler klipp från de första åttondelsfinalerna av Champions League. Det blev inget svenskmål, men däremot en hel del norsk briljans:

LSK Kvinner–Frankfurt 0–2

Twente–Barcelona 0–1

Chelsea–Wolfsburg 1–2

Atletico Madrid–Lyon 1–3

Brescia–Fortuna Hjörring 1–0

Slavia Prag–Zvezda 2005 Perm 2–1

* Den här helgen är lite av en mellanhelg i Europa. I Frankrike är det matchfritt. Däremot spelas det två rätt intressanta matcher i söndagens tyska ligaomgång. Dels tar serieledande Bayern München emot höstens skrällag, nuvarande trean SC Sand. Dels tar Wolfsburg emot fyran SGS Essen. Wolfsburg, Sand, Essen och Frankfurt står alla på 13 poäng efter sju omgångar. Bayern har sex fler.

DFB-tv direktsänder Bayern–Sand med start 14.00 på söndag.

* Slutligen också alla mål från förra helgens omgång i franska D1 Feminine. Där har vi däremot svenska målskyttar. Både Kosovare Asllani och Lotta Schelin hittade nämligen nätet:

Guide till åttondelsfinalerna i Champions League

För en gångs skull var det nästan uteslutande okej vinnare på gårdagens fotbollsgala. Jag tycker dock det här med Årets genombrott är ett konstigt pris.

Stina Blackstenius gjorde nio mål på 1117 minuters speltid i damallsvenskan 2013. I år gjorde hon sju på 1464. Jag tycker nog alltså att hon fick sitt genombrott i damallsvenskan redan för två år sedan. I flicklandslagen har hon hela tiden varit dominant och elva minuters speltid i A-landslaget kan väl knappast kallas för ett genombrott?

Det viktigaste priset är Diamantbollen. Där förstår ni som läste bloggen i går att jag tycker att juryn gjorde ett utmärkt val i Hedvig Lindahl.

Diamantbollsjuryn bestod för övrigt av Karl-Erik Nilsson, Pia Sundhage och Marika Domanski Lyfors för Svenska fotbollförbundet plus Max Wiman och Pia Rehnquist från Sydsvenskan. Den sammansättningen kan man ha många synpunkter på. Men när de nu valde rätt släpper jag den bollen för tillfället.

Hedvig Lindahl kan ni för övrigt se på Eurosport i morgon. Då visar kanalen nämligen Chelseas första möte med Wolfsburg i Champions Leagues åttondelsfinaler. Här är en genomgång av de åtta matcherna. Först morgondagens sex matcher:

Notera att oddsen handlar om dubbelmötena, inte den första matchen.

18.00: LSK Kvinner–FFC Frankfurt

TV/stream: Länk finns här.
Tips: 30–70
LSK är ju ett av många svensklag som har avancerat. I truppen finns både Mimmi Löfwenius och Emma Lundh. Laget avslutade toppserien svagt i helgen. Förhoppningsvis för de norska mästarinnorna berodde 0–4 hemma mot Kolbotn på att fokus helt var inriktat på Frankfurt.

Tyskorna är regerande mästarinnor i Champions League och klara favoriter i det här dubbelmötet. Men LSK vimlar av norska landslagsspelare och bör kunna bjuda riktigt vasst motstånd, inte minst på hemmaplan.

För att det skall bli norskt avancemang krävs nog att isländska målvakten Gudbjörg Gunnarsdottir är frisk och överträffar sig själv i 180 minuter plus tillägg.

19.00: KIF Örebro–PSG
TV/stream: Franska beIN Sport sänder. Länk här.
Tips: 10–90
Örebro fick i dag klartecken från licensnämnden till fortsatt damallsvenskt spel. Det var förstås ett glädjebesked. Hemma på konstgräset kan laget ha en liten chans att nå ett bra resultat mot stjärnspäckade PSG, inte minst om Michelle De Jongh har konserverat storformen.

Men över två matcher skall det bli säker seger för fransyskorna. De värvade ju för övrigt Örebros bästa spelare i somras, Lisa Dahlkvist. Det blir kul att se om hon lockar någon publik när hon kommer hem till Närke i PSG:s dräkt, även om varken hon eller Caroline Seger kanske inte kommer att spela.

Personligen hade jag gärna varit på plats på Behrn Arena i morgon. Men så blir det inte. Det verkar dock som att matchen skall går att se via stream. Hittar jag en länk delar jag den här.

19.00 Twente–Barca
TV/stream: Direktsänds på webben av Barca-TV. Länk här:

Tips: 51–49
Det här känns som en vidöppen åttondelsfinal. Jag räknar dock Twente som knappa favoriter eftersom de har visat sig vara ett bra kontringslag. Det gjorde man vid den knappa förlusten mot PSG i fjol och inte minst när man slog ut Bayern München tidigare i höst.

Gissningsvis kan Twente slippa att föra spelet även mot Barca, något som bör passa den nederländska ligatvåan.

20.00 Chelsea–Wolfsburg
TV/stream: Eurosport direktsänder från 19.45. De sänder dessutom ett sammandrag på torsdag morgon klockan 9.30.
Tips: 20–80
Även i den tredje åttondelsfinalen har vi svenskintresse. Det här är ju ett svenskmöte mellan Hedvig Lindahl och Nilla Fischer. Dessutom visas matchen glädjande nog på svensk tv.

Wolfsburg är förstås storfavoriter mot de engelska mästarinnorna. Men tyskornas stjärnmålvakt Almuth Schult är skadad och missar hela dubbelmötet. Det lär bli 20-åriga Merle Frohms som ersätter. Frohms har sett bra ut när jag sett henne spela, men hon är ändå oprövad på internationell nivå, något som kan gynna Chelsea.

Det kan även att Wolfsburg har hackat inledningsvis på säsongen. Man har en bred och namnkunnig trupp, men har inte fått elvan att klicka. Senast i helgen vann man efter ett sent segermål av Ewa Pajor mot Essen i cupen.

Faktum är att Wolfsburg sedan premiärsegern med 8–0 mot Jena har spelat nio riktiga tävlingsmatcher med facit i form av fem segrar, två kryss och två förluster. Målskillnaden är 14–5 på de nio matcherna – och då gjordes fyra av målen hemma mot serbiska Subotica. Det tyska storlaget är alltså varken lika målfarligt eller defensivt stabilt som vi vant oss vid.

Storspelar Hedvig Lindahl kan Chelsea alltså trots allt ha lite skrällchans.

20.00 Atletico Madrid–Lyon
TV/stream: Franska beIN Sport skall sända matchen. Länk här.
Tips: 1–99
Det här mötet kommer Lyon att vinna hur säkert som helst. Även här har vi förstås svenskintresse i form av Lotta Schelin. Den mest intressanta frågan är hur mycket speltid svenskan får. Hon har återigen ingått i startelvan på sistone, vilket borde glädja Pia Sundhage.

20.30 Brescia–Fortuna Hjörring
TV/stream: Skall går att se här.
Tips: 40–60
Första matchen utan svenskt deltagande. Kanske också den minst intressanta matchen totalt sett. Inget av de här lagen har med slutsegern att göra. Inte ens nära. Hjörring känns som ett mer stabilt cuplag än Brescia, vilket bör innebära att det blir danskt i kvartsfinal.

Här är torsdagens båda matcher:

18.30 Slavia Prag–Zvezda 2005
TV/stream: –.
Tips: 30–70
Ytterligare en match som är både fri från svenskt deltagande och från något större allmänintresse. Jag vet väldigt lite om de här båda lagen, men sett till tradition och kvalitet på ligorna borde det bli rysk totalseger.

20.30 Verona–FC Rosengård
TV/stream: –.
Tips: 10–90
Det här skall Rosengård vinna. Stephanie Öhrström:s Verona bjöd hyfsat motstånd när lagen möttes härom året. Rosengård har ett sämre lag nu, men skall ändå vara minst en klass bättre. Speciellt som man fick ihop laget bra på slutet av damallsvenskan. Vi skall alltså ha ett svenskt lag i vårens kvartsfinalspel.

Det om Champions League. Innan jag bryter tänkte jag slå ett slag för genomgången av målen från förra helgens omgång i franska D1 Feminine. Det är rätt många sevärda mål där, bland annat ett av Sofia Jakobsson.

Dessutom noteras en av årets största målvaktstavlor innan Kosovare Asllani:s första mål för säsongen. Apropå PSG bjöd Erika även på en läcker lobb. Även Lyon gjorde två riktigt snygga mål, dels en känslig känsliga styrning från Camille Abily, dels en läcker volley från Corine Petit. Se alla målen här: