Nomineringar, prispengar och satsning i Borås

Under onsdagskvällen hade vi på Borås Tidning en trevlig damfotbollsnyhet. Då kunde vi nämligen berätta att det planeras en seriös elitsatsning i Borås från och med säsongen 2020.

Vi har inte haft något elitlag i Boråsområdet, eller Sjuhäradsbygden som vi brukar kalla det, sedan Dalsjöfors gick i konkurs som serieledare i näst högsta divisionen sommaren 2012. Sedan dess har mycket handlat om huruvida Elfsborg är berett att även göra en damfotbollssatsning. Den frågan är ännu inte avgjord, utan under utredning.

Men numera finns det alltså en grupp som är beredd att satsa, med eller utan Elfsborg. Och med fem division I-lag i området och ytterligare ett par precis utanför finns det spelarmaterial. Inte minst kommer det fler talanger underifrån än på många år, vilket ger framtidshopp.

Torsdagens damfotbollsnyhet utanför min bygd handlade om damernas kamp för högre prispengar på VM. Det blir intressant att se vart den frågan landar.

En annan sak som diskuterades under torsdagen var nomineringarna till Fotbollsgalan. Här är de kategori för kategori:

Årets målvakt: Loes Geurts (Kopparbergs/Göteborg FC), Hedvig Lindahl (Chelsea FC) och Zećira Mušović (FC Rosengård).

Jag antar att upplägget är sådant att det skall vara två kandidater från landslaget och en från damallsvenskan. Om det är så finns det inte mycket att invända mot här. Geurts har storspelat i damallsvenskan och de andra två är landslagets etta och tvåa.

Vinner gör Lindahl, även om jag tycker att Geurts också hade varit en högst värdig vinnare.

Hedvig Lindahl

Årets back: Hanna Glas (Eskilstuna United DFF/Paris Saint-Germain FC), Nilla Fischer (VfL Wolfsburg) och Linda Sembrant (Montpellier Hérault SC).

Fischer och Sembrant har varit landslagets bästa backar och Glas har haft en jätteutveckling under året. Ändå är jag rätt tveksam till om Glas skulle varit med här, för jag tycker nog inte att hon var allsvenskans bästa back så länge hon var med. Juryn har ju lyft fram Sif Atladottir i en annan kategori. Jag hade nog haft med henne här också.

Vinna bör ju Fischer göra. Lagkapten i ett lag som vann dubbeln i Tyskland och spelade final i Champions League.

Nilla Fischer

Årets mittfältare: Kosovare Asllani (Linköpings FC), Jelena Čanković (Växjö DFF) och Caroline Seger (FC Rosengård).

Cankovic är en både kul och spännande nominering. Däremot tycker jag inte att Kosovare Asllani borde vara med här – hon har ju varit forward under mer än halva säsongen. Asllani borde alltså ha varit nominerad i nästa kategori.

In borde man istället ha plockat Elin Rubensson, som jag ser som huvudorsaken till att Göteborg slåss om SM-guldet i morgon.

Vinner gör nog Seger. Min röst går dock till Asllani, även om hon är i fel kategori. Hon har varit så bra i år att hon förtjänar ett pris.

Caroline Seger

Årets forward: Anna Anvegård (Växjö DFF), Stina Blackstenius (Montpellier Hérault SC) och Anja Mittag (FC Rosengård).

Här hade jag alltså velat plocka in Asllani. Det hade väl tyvärr fått bli på Anvegårds bekostnad, även om jag tycker att Växjöforwarden också är värd att få vara med på galan.

Här känns inte vinnaren självklar. Blackstenius är förstaval i landslaget, men har knappast briljerat under året. Mitt val faller på Mittag, men jag tror att Blackstenius vinner juryns gunst.

Stina Blackstenius

Damallsvenskans mest värdefulla spelare: Sif Atladóttir (Kristianstads DFF), Julia Karlernäs (Piteå IF DFF) och Seger.

I fjol hade det här priset väldigt konstiga nomineringar. I år är det bättre, men ändå inte klockrent. Seger är viktig för Rosengård, men jag tycker att Anja Mittag är ännu viktigare. Jag tror alltså att Malmölaget hade klarat sig bättre utan Seger än utan Mittag. Vad tror ni?

Atladottir hade jag inte tänkt på, men jag har ju sett henne närmast agera enmansförsvar i Kristianstad vid några tillfällen i år, så hennes betydelse för lagets försvarsspel är verkligen stort.

Karlernäs har varit viktig för Piteå, och är inte heller någon dålig kandidat. Fast återigen tycker jag att juryn har förbisett Elin Rubensson, som jag hade kunnat tänka mig som segrare i den här kategorien. Nu tror jag istället att det blir seger för Seger.

Caroline Seger

Årets genombrott: Anvegård, Rebecka Blomqvist (Kopparbergs/Göteborg FC) och Julia Zigiotti Olme (Hammarby IF FF/ Kopparbergs/Göteborg FC).

Tre bra kandidater, där min röst går till Anvegård. Jag tror att juryn tycker likadant.

Anna Anvegård

Årets tränare: Stellan Carlsson (Piteå IF DFF), Jonas Eidevall (FC Rosengård) och Marcus Lantz (Kopparbergs/Göteborg FC).

Även här är det tre bra kandidater. Sett till spelarmaterial och förutsättningar bör det stå mellan Carlsson och Lantz. Gissningsvis går det till Lantz.

Marcus Lantz

Diamantbollen

Här finns det inga förhandsnomineringar. Men jag tycker ju att det bör stå mellan Nilla Fischer och Kosovare Asllani. Sannolikt kommer även Caroline Seger att finnas med i diskussionen.

Min vinnare är Fischer, som har tyngst meriter när det gäller titlar under året. Nu skall ju gamla meriter inte räknas in, men det känns ju även som en faktor att Fischer aldrig fått Diamantbollen tidigare. 2014 blev hon ju närmast bestulen på den.

Nilla Fischer

Det var det om fotbollsgalan. Innan jag sätter punkt har jag ju lovat att dela med mig av lite funderingar kring måndagens seriefinal, Rosengård–Piteå.

Redan när jag såg laguppställningarna anade jag vartåt det lutade. För på många sätt känns det som att Piteå förlorade matchen i samma ögonblick som Nina Jakobsson åkte på sin fotskada.

Jag hörde efter matchen att Jakobsson inte hade tränat på en hel vecka, och att hon är stort frågetecken för lördagens avslutningsmatch. Där kan Piteå tappa guldet.

Nina Jakobsson

För när spelet kom igång blev det tydligt att Piteå saknade Jakobsson i uppspelsfasen. Hennes förmåga att få fast bollen högt upp i planen är på många sätt guld värd för norrbottningarna. Utan henne riskerar däremot anfallen att bli väldigt korta, och man är lite för beroende av att Madelen Janogy skall göra något på egen hand.

Det såg vi i den första halvleken som gick klart till Rosengård. Malmölaget ställde upp 3–4–1–2 mot Piteås 3–4–3. Innan paus var det Rosengård som vann den taktiska matchen. De hittade dels flera gånger in bakom Piteås vänsterförsvar, där Ronja Aronsson flera gånger hamnade fel under de första 25–30 minuterna.

Rosengård hittade även ofta in till pigga Ebba Wieder i ytan mellan Piteås backlinje och mittfält. Oftast var det uppspel från backlinjen som antingen gick direkt till Wieder, eller via tillbakaspel från forwardsduon Mittag/Lisa-Marie Utland.

Så långt imponerade Rosengårds backlinje i uppspelen. Nathalie Björn var exempelvis mycket bra. Simone Boye Sörensen var också lysande. Danskan balanserar mellan geni och katastrof, hon blandar ju nämligen fantastiska genomskärare med rena indianare. Alltså en spelare som kan avgöra matcher åt båda håll. I måndags var hon dock betydligt mycket mer geni än katastrof.

Tyvärr var det ju en miss från June Pedersen som avgjorde matchen. Jag såg att SVT:s experter även gav Cajsa Andersson en släng av sleven. Det tycker jag är orättvist. Känslan var att Piteå ville locka upp Rosengårds forwards och mittfältare för att sedan kunna spela in på ytan mellan hemmalagets backlinje och mittfält.

Anderssons igångsättning av spelet hade lett till större ytor att sätta uppspelet på – om bara tillbakapassningen varit bättre.

Cajsa Andersson

På presskonferensen konstaterade Stellan Carlsson att det var tråkigt att målet kom på en sådan situation, men att det ändå bara varit en tidsfråga innan Rosengård skulle göra mål – Anja Mittag hade ju bud på några till i den första halvleken.

Men efter paus såg det annorlunda ut. Piteå tätade både till den lucka Wieder hade utnyttjat och fick kontroll på sin vänsterkant. Dessutom hittade de ytor att spela på mellan Rosengårds innermittfält och kantspelare.

Piteå gjorde en bra andra halvlek, dock utan att tvinga Zecira Musovic till någon riktig kanonräddning. En hörna i ribban och en hörna som nickades bort på mållinjen var gästernas bästa chanser. Min statistik över klara målchanser slutade 6–2 i hemmafavör.

Utöver nämnda spelare var det en skön kamp på innermittfält, där jag imponerades av Ellen Löfqvist:s presspel och av Caroline Segers uppoffrande arbete, framför allt i den andra halvleken.

11 tankar om “Nomineringar, prispengar och satsning i Borås

  1. Hur har Ebba Wieder varit under säsongen? Jag har bara sett henne från seriefinalen och hennes första halvlek var fantastisk. Visade upp en teknik och förmåga att hitta ytor som man inte ser hos många svenska spelare. Var detta en engångsföreteelse eller brukar hon vara så här bra?

    • Jag trodde stenhårt på henne för några år sedan, men har tyckt att hon stått still de senaste två säsongerna. Delvis för att hon har flyttats runt i laget. Hon har varit ytterback, defensiv innermittfältare, släpande forward och yttermittfältare. Jag hade tänkt skriva om att hon sannolikt behövde röra på sig till en klubb där hon kunde få både mer speltid och en större roll.

      Den första halvleken i måndags var väldigt lovande, där tillhörde hon planens absolut bästa spelare. Kanske att hon kan få sitt lyft här framöver

  2. Det verkar som att damfotbollen på västkusten och närområdet är på gång uppåt igen: KGFC topplag i DA, Kungsbacka nya i DA och utlovad satsning i Borås (kanske också Lidköping i DA). Det behövs som motvikt till södra Sveriges dominans i eliten. På samma sätt vore det bra med ett SM-guld för Piteå och att dra fokus längre norrut. Visserligen har Stockholm/Solna tre lag (2019?) i eliten, men på blygsamma och svajiga placeringar. När får vi se en riktig toppsatsning i Stockholm (jovisst, jag kan väl hojta Stockholm United ännu en gång ut i rymden…)?

    Ja……nomineringar och galor. Kanske mest kul för nominerade, pristagare och de som är på plats på partyt. Kanske Fotbollsgalan är på väg att bli lika urvattnad som Melodifestivalen med B-artister och utan någon större spänning? En gäspning i folkhemmet?

    Vems pris är det egentligen? SvFF? I så fall begripligt om de puffar för landslagsnivån. Finns det några kriterier juryn går efter eller är det bara personlig tycke och smak? Har någon utslagsröst? Det går naturligtvis att ha många synpunkter på både juryns sammansättning, alternativa uppläggningar och de nominerade. Om varken DA och EE tränare eller intresserade damfotbollsanhängare eller bloggare för den delen har input till nomineringar eller pristagare blir det ett ytterst litet urval av ”experter” som styr.

    Klart att det går att hitta andra värdiga kandidater i de flesta kategorier, vilket bloggen Hattrick listat exempel på. Hur kom Musovic med i kategorin målvakter, men inte Andersson som kanske tar sitt tredje raka SM-guld och har kommit med i landslaget under året? Kanske är det viktigare att spela i ”rätt” klubb än att prestera? Cankovic är visserligen bra, men bleknar i jämförelse med Rubensson som inte nominerades. Är Cankovic ett ”alibival” för att juryn ska visa sig ”initierad” och att den minsann sett fler spelare än de vanligen uppmärksammade? Ibland träffar juryn rätt, men det vore väl för magstarkt att förbise Anvegård (också) som visat sig hålla i DA och gjort A-landslagsdebut.

    • ”Hur kom Musovic med i kategorin målvakter, men inte Andersson som kanske tar sitt tredje raka SM-guld och har kommit med i landslaget under året? Kanske är det viktigare att spela i ”rätt” klubb än att prestera? ”—————tänker inte använda din svarsretorik och ge sig på dig som person- ”The Observer”, detta brukar du göra bra själv med dina kommentarer till andra, i stället kan jag hålla med dig i just den frågan om målvakter, om du visar dig att du tänker konsekvent. Därför ser det konstig ut att du inte nämner Lindahl som också hon nominerades utan ett vettig grund. Hon satte nämligen mest på bänken i sitt klubb och hade rätt en dålig säsong bakom sig. Medverkan i landslaget ser jag inte överhuvudtaget som ett bedrift från någons spelare sidan. Snarare hur bra spelar man oavsett i vilket lag de spelar
      ”Cankovic är visserligen bra, men bleknar i jämförelse med Rubensson som inte nominerades. Är Cankovic ett ”alibival” för att juryn ska visa sig ”initierad” och att den minsann sett fler spelare än de vanligen uppmärksammade? Ibland träffar juryn rätt, men det vore väl för magstarkt att förbise Anvegård (också) som visat sig hålla i DA och gjort A-landslagsdebut.”—————här överdriver du klart betydelse av Rubensson i det laget som har även Roddar, Curmark , de spelare med ungefär samma stuk som ovannämnda
      Cankovic är den spelare som möjliggjorde Anvegård att göra så många mål hon gjort. Den typ av spelare som Anvegård är faktiskt beroende av en duktig passningsspelare som Cankovic är det.
      Att Anvegård konkurrerar om ”årets forward” talar egentligen om kvalite på den DA, som är lågt. Däremot årets genombrott kan hon passa in.

      • Sedan att man gjorde ”nomineringar” innan DA är avslutat säger en hel del om Fotbollsgalan. Istället var det ”lobbyverksamhet” för de nominerade som satte agendan

  3. Inför slutomgången i Damallsvenska i morgon lördag. Här kommer några huvuddomare att stå i rampljuset. Pernilla Larsson ska döma Göteborg-Rosengård, medan Lovisa Johansson ansvarar för rättsskipningen i mötet Piteå-Växjö. Niklas Andersson blåser i pipan när LB07 tar sig an Djurgården, och så är det unga, coola Ulrica Löv som dömer enväldigt när Hammarby möter Vittsjö i den för båda lagen så ödesavgörande matchen på Kanalplan.

  4. Ping: Diamantbollen – och Arnth till Arsenal | En blogg om internationell damfotboll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.