Finalhelg i Australien – och på sätt och vis i Tyskland

Vi är framme vid en helg där det internationella fokuset i första riktas mot Australien och Tyskland. I Australiens W-league är det stor final klockan 6.30 på lördagsmorgonen svensk tid, och i Tyskland är det stor seriefinal.

Men först till Australien där det är Sydney FC och Perth Glory som gör upp om årets mästartitel. De lagen kom trea och fyra i grundserien, båda på 19 poäng. De tog sig till slutspelet på bättre målskillnad än femman Melbourne City.

Sydney har en hemmabetonad trupp kryddad med fyra amerikanska spelare i målvakten Aubrey Bledsoe samt utespelarna Sofia Huerta, Danielle Colaprico och Savannah McCaskill. Men det är ändå bland hemmaspelarna lagets stjärnor finns.

Caitlin Foord

Snabba Caitlin Foord är lagets skyttedrottning med nio fullträffar. Hon prisades som bästa unga spelaren i VM 2011. Det är åtta år sedan, ändå har Foord bara hunnit bli 24 år. Hon flyttas runt ganska rejält i sina lag, jag skulle säga att hon lika ofta är ytterback, yttermittfältare och forward.

Andra Sydneyspelare som också är profiler i The Matildas är Alanna Kennedy, Chloe Logarzo, Princess Ibini och förstås rutinerade Lisa De Vanna.

I Perth är Samantha Kerr förstås lagets superstjärna. Hon är född och uppvuxen i just Perth och spelar alltså för sitt riktiga hemmalag. Kerr är 25 år och redan tidernas bästa målskytt både i W-league och i USA:s NWSL. Den här säsongen har det blivit 16 fullträffar på tolv matcher i Australiens högstaliga.

Även om Perths trupp liknar Sydneys så tillvida att man har fyra amerikanska spelare – Rachel Hill är väl den mest välkända av dem – så skulle jag säga att sett till namn är det Sydney som har bredden. Perth har Kerr, vilket inte är det sämsta.

Jag håller Sydney som favoriter, men hemmaplan har inte visat sig vara någon stor fördel när det gäller finaler i W-league. Tre av de fyra senaste har slutat med bortasegrar.

Finalen målas upp lite som en match mellan Kerr och Foord.

När jag hör namnen Foord och Kerr ihop kommer det upp en bild från ett hotell i tyska Augsburg i mitt huvud. Jag satt i lobbyn och skrev en text dagen efter att Sverige hade slagit ut Australien från VM 2011. Då kom tonåringarna Kerr, Foord och ytterligare någon och satte sig vid bordet bredvid. De hade sina samlaralbum framme, och diskuterade vilka  bilder de saknade.

Jag tyckte att det där var så sött, och har ofta efteråt tänkt på att samlarbilderna på just Kerr och Foord har blivit betydligt mer åtråvärda för varje år som gått sedan 2011.

Apropå Augsburg hade jag på Bayernderbyt mellan just Augsburg och Bayern München i herrarnas Bundesliga på tv:n samtidigt som jag skrev det här inlägget. Den matchen dömdes av Bibiana Steinhaus, vilket förstås är kul.

Det antyder att hon inte dömer söndagens ”final” i Frauen-Bundesliga. För när den tyska ligan på allvar återstartar är det seriefinal direkt. Tabelltvåan Bayern München har tre poäng upp till serieledande Wolfsburg med nio omgångar kvar. Om Bayern skall kunna vinna ligan krävs nog seger hemma mot obesegrade Wölfinnen.

Även när man kollar in den tyska skytteligan är det mycket Bayern och Wolfsburg i toppen. Wolfsburgs Ewa Pajor leder på 15 mål. Hon jagas närmast av två Bayernspelare i Mandy Islacker på tolv och dagens födelsedagsbarn Sara Däbritz (24 år) på elva. På delad fjärdeplats med tio mål finns Wolfsburgs Pernille Harder och Essens Lea Schüller.

Seriefinalen spelas 15.00 på söndag och direktsänds på DFB-tv.

Det är inga toppmatcher i Frankrike den här helgen. Och i England är det FA-cuphelg. Där spelas det dock en riktigt spännande match, trots att cupen bara är framme i åttondelsfinal. Under söndagen väntar nämligen prestigederby mellan Chelsea och Arsenal.

Under helgen kommer vi även att få veta vilket lag som blir de historiskt första Europamästarinnorna i futsal. Tidernas första EM-slutspel pågår i Portugal. Spanien har säkrat en plats i söndagens final genom 5–0-seger mot Ryssland tidigare i kväll. Sent på fredagskvällen får vi veta om de ställs mot Portugal eller Ukraina i finalen. Den matchen visas här:

Apropå futsal var jag en kort sväng i Ulricehamn i söndags och tittade på lite USM-futsal. Där imponerades jag stort av F15-laget från skånska Södra Sandby. De hade rakt igenom bolltrygga spelare och hade faktiskt ett spel som jag inte ens sett några svenska seniorlag prestera. Kul.

Lite överraskad blev jag också när jag noterade att deras ena ledare var Otto Persson, alltså han som ledde LB07 i damallsvenskan i fjol. Det skall bli kul att följa Södra Sandbytjejernas framfart.

Genom futsalen landade vi alltså på hemmaplan. Här står det cupmatcher på schemat i helgen. Personligen har jag tänkt att göra en liten utflykt till Mölndal och Åbyvallen för att se derbyt mellan Jitex och Göteborg.

Fast egentligen tycker jag bara att en av helgens matcher känns riktigt het, sportsligt sett – och det är Linköping–Växjö. LFC har båda nyförvärven Julia Ashley och Stina Blackstenius spelklara, de ställs mot ett Växjö som borde vara lite stukat. Dels för att man inte gjort något mål ännu i år, dels för veckans nyhet om att Jelena Cankovic helst vill bort.

Vad gäller svenska cupens första gruppomgång blev tydligen det här långskottet från Ljusdals Matilda Wennberg omgångens mål:

Det här målet från den senaste omgången av den spanska ligan sorterar vi också in under vinjetten fina långskott:

För övrigt rullar silly season vidare, fast numera i något lugnare takt. I dag har Kungsbacka presenterat ännu en finländsk värvning, i form av mittfältaren Linda Nyman från Honka.

Noterbart är att Kungsbacka den 30 december i fjol meddelade att man hade värvat finländska Sanna Porali. Den nyheten har man dock numera raderat, och hon finns inte med i truppförteckningen på klubbens hemsida. Sannolikt har det något hänt som man inte vill rapportera om.

Slutligen ett kul klipp. Har ni tid över i helgen är det bara att börja träna…

Janogy till Algarve – många får visa upp sig

Madelen Janogy

Alldeles nyss presenterade Peter Gerhardsson de 24 spelare han tar med sig till Algarve cup. Noterbart där var att Madelen Janogy fick nytt förtroende efter sin fina insats senast i Sydafrika. Samt att Hanna Folkesson är tillbaka bland mittfältarna på Julia Karlernäs bekostnad.

Noterbart också att Hedvig Lindahl och Nilla Fischer som väntat var tillbaka, medan man låter Fridolina Rolfö vara kvar hemma i München. Samt att man kommer att testa brett under samlingen, finns nämligen även sex överåriga spelare i det U23-landslag som samtidigt är i Marbella (Spanien) för två landskamper mot A-landslagsmotstånd. De möter Ryssland i den ena matchen. Mer om det strax.

Först hela A-landslagstruppen: Målvakter (3): Lindahl, Zecira Musovic och Cajsa Andersson.

Backar (9): Hanna Glas, Nathalie Björn, Jonna Andersson, Mia Carlsson, Fischer, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson och Sandra Adolfsson.

Mittfältare (6): Caroline Seger, Folkesson, Elin Rubensson, Julia Zigiotti Olme, Olivia Schough och Lina Hurtig.

Forwards (6): Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius, Mimmi Larsson, Anna Anvegård och Madelen Janogy.

Den här truppen möter Schweiz den 27 februari och Portugal den 1 mars. Dessutom väntar placeringsmatch den 6 mars.

Julia Karlernäs

Vad gäller U23-landslagets trupp finns det med sex överåriga spelare i den. Det handlar om de båda målvakterna Emma Lind och Jennifer Falk, samt utespelarna Nellie Karlsson, Julia Karlernäs, Nina Jakobsson och Pauline Hammarlund. Det är ju en signal om att Lind och Karlsson är två spelare som står och bankar på dörren till A-landslagstruppen.

I övrigt noterade jag att två tänkbara jokrar i VM-truppen ingick i form av Johanna Rytting Kaneryd och Loreta Kullashi. Båda de två har stått högt på Gerhardssons lista tidigare, men har varit ute ur räkningen på grund av skador, och de måste förstås göra en kanonvår om de skall komma med till Frankrike i sommar.

Tanken med att ta med de överåriga är förstås att så många spelare som möjligt skall få chansen att visa upp sig nu inför VM. Gerhardsson vill ju ha U23 som en inkörsport i A-landslaget, och då är det bra om de som står på gränsen kan få spela i U23, som ju i det här fallet mer blir som ett B-landslag.

I ytterligare en av U23-landslagets samlingar under våren kommer man att ha med överåriga spelare.

Så till vad som konkret sades på presskonferensen. Peter Gerhardsson inledde som vanligt med att prata lite om den senaste landslagssamlingen. Där var han väldigt nöjd med försvarsspelet. Han konstaterade att landslaget i fjolårets möten med Sydafrika släppte till rena frilägen, men att det i år var i stort sett stängt. Och att det var bra gjort med tanke på att Sydafrika har en blixtsnabb spelare i Thembi Kgatlana, som ju prisades som Afrikas bästa spelare 2018.

Offensivt var inte vår förbundskapten lika nöjd. Han tyckte inte att löpningarna satt så bra,  efterfrågade bättre kvalitet i inspelssituationer och noterade att vissa spelare spelade mer bakåt än de brukar. Men han förklarade det svaga anfallsspelet med att vi är tidigt på säsongen och att spelarna inte har hittat rätt tajming ännu.

Angående Algarve cup konstaterade han att han är nöjd med att det numera bara är tre tre matcher i turneringen. Samtidigt känner han att han behöver en bred trupp då det är tätt mellan de två första matcherna, och att han där kommer att matcha väldigt många spelare.

Han fick en fråga om hur viktigt det är att testa spelare kontra börja spela ihop ett lag. Hans svar var att man oftast pratar om att spela ihop en startelva, men att man behöver jobba bredare, för man kan ju få skador, och då är det bra att många har fått testa att spela ihop.

Sedan pratade han om relationer och exemplifierade han med att Jonna Andersson inte slog en enda passning till Hanna Glas mot Sydafrika, och menade att det kanske inte är så viktigt att de spelar samtidigt i alla matcher. Vad gäller Algarve cup är förstås belastningsbiten en viktig faktor, men utöver det skulle relationer vara en faktor i laguttagningarna.

”Det kan vara viktigt att de här spelarna får spela ihop.”

Slutligen konstaterade Gerhardsson att vi börjar närma oss något som liknar en VM-trupp. Vad gäller spelare som inte är med i vare sig A- eller U23-landslaget kommenterade han Fridolina Rolfö. Han sa att man förstås gärna vill ha med henne, och att hon hade spelat 30 minuter för Bayern i helgen, men att man låter henne träna upp sig istället för att spela Algarve.

”Vi bedömer att hon behöver ha mer speltid, och hoppas att hon kan vara tillbaka till matcherna mot Tyskland och Österrike så mycket att hon kan spela 60–90 minuter då.”

Fridolina Rolfö

De spelare som gjorde A-landskamper i fjol, men som inte är uttagna till den här samlingen är Anna Oskarsson, Jessica Samuelsson, Julia Roddar, Amanda Edgren och Marija Banusic. I fler av fallen är det skador som sätter stopp.

I övrigt på presskonferensen berättade Marika Domanski Lyfors lite om vägen fram till VM. Truppen kommer att presenteras den 16 maj. Åtta dagar senare börjar VM-uppladdningen med läger i Båstad.

Perioden 30 maj till den 2 juni flyttar man sedan till Göteborg, där det blir en landskamp den 31 maj. Samma lag som man möter den 31 maj kommer man eventuellt även att möta i en stängd match den 28 maj. Avresan till Frankrike sker från Stockholm den 5 juni.

Slutligen i det här inlägget, men först på presskonferensen, berättade förbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand att spelarnas avtal för mästerskapet är underskrivna och klara. Samt att alla är nöjda och glada.

Linköping borde skämmas

Vi måste prata mer om Linköpings fiasko med F19-laget. Även om det inte borde komma som någon chock att LFC nonchalerar talangutveckling så var det just en liten chock när jag såg att klubben upplöser sitt juniorlag och numera bara har ett A-lag.

Faktum är att jag tycker att det här är så anmärkningsvärt att det går att kalla för en skandal, samt att LFC borde skämmas.

När LFC bildades var det möjligt att skapa en elitförening helt utan ungdomsverksamhet i Sverige. Men med bland annat LFC och Göteborg FC som ”skräckexempel” har förbundet sedan cirka tio år tillbaka förbjudit nybildande av elitföreningar utan ungdomslag.

Linköpings FC anno 2019 är alltså en typ av förening som förbundet helst slipper att se. Jag förstår förbundet. För man tycker ju att elitklubbarna bör dela med sig av sin kompetens även inom spelarutvecklingen.

Det här är dessutom lite av ekonomisk doping*. Jag har ingen exakt summa på vad de olika damallsvenska klubbarna lägger på sin ungdomsverksamhet, det framgår inte av den ekonomiska analys som årligen görs av de damallsvenska klubbarna. Men det lär ju handla om fler hundra tusen kronor per år.

Talangutveckling inom damfotbollen är i stor utsträckning en kostnad, då man sällan får några större inkomster från den. Den kostnaden slipper nu LFC, de kan istället lägga sina pengar på löner till elitspelare.

Jag vet inte om det går att bestraffa LFC, men går det tycker jag definitivt att klubben skall straffas. Exempelvis tycker jag att EFD borde överväga att dra in sitt bidrag till LFC. Om det inte går tycker jag att man i alla fall bör skriva om reglerna så att klubbarna framöver bara får elitbidragen om de har talangverksamhet.

På så sätt sätter man blåslampa i baken på klubbar som exempelvis har svårt att hitta tränare till sina talanger.

Jag hoppas verkligen att Linköpings FC vaknar till och tar tag i sin verksamhet. Att ha ungdomsverksamhet skapar ett engagemang kring klubben. Men LFC har konstant sedan man bröt sig loss från BK Kenty struntat i ungdomsverksamhet. Man har aldrig haft några flicklag, och nu har man alltså inte ens ett juniorlag – ett F19-lag.

Det som är anmärkningsvärt i Linköping är att framgångar på elitnivå inom en sport normalt innebär en boost bland ungdomar på den egna orten. Således har Tärnaby ett överskott av skidstjärnor, Alingsås av handbollsspelare och så vidare.

Linköping har haft damfotbollslag i Sverigeeliten i över 20 år. Men klubbens svaga ungdomsverksamhet har inneburit att vi inte fått se någon damfotbollsboost i kommunen. Inga Linköpingstjejer har på allvar slagit sig in i damallsvenskan under den här tiden**. Jag tror inte bara att det hänger på bristande talangunderlag. Inte alls.

Det finns således massor av skäl att vara kritisk mot Linköpings FC. Dessutom undrar man lite om man inte genom det här dessutom ställer till det för sin A-trupp. För var skall unga spelare som Linn Bogren, Wilma Thörnqvist och Alva Selerud få sin matchning? Och vad händer om man som förra hösten får två skadade målvakter?

* Tillagt i efterhand. På LFC:s Facebooksida skriver ordförande Paul Lindvall så här om den ekonomiska aspekten:

Detta har ingenting alls att göra med ekonomin. I så fall hade vi berättat det. F19 genererar lika mycket intäkter som verksamheten kostar. Det finns ingen ekonomisk vinning av att inte ha ett F19-lag. Vi kan inte i år säkerställa att verksamheten håller en tillräckligt bra klass. Vi kan inte bedriva en verksamhet som inte lever upp till spelarnas, föräldrarnas och andras berättigade förväntningar.

Det är ju i sig intressant, för det innebär ju att LFC har ännu färre skäl att lägga ner F19-laget.

** Korrigering. Under tiden elitklubben hette Kenty slog sig ett antal Linköpingstjejer in på högsta elitnivå. Korrekt är att inga Linköpingstjejer har etablerat sig i damallsvenskan sedan LFC bildades för 15 år sedan.

Klart: Blackstenius tillbaka i Linköping

Stina Blackstenius

Just innan lunch blev det klart – Stina Blackstenius återvänder till damallsvenskan och Linköping.

Det är förstås en väldigt glädjande nyhet för Linköping – och för damallsvenskan. För med Blackstenius får vår högsta serie ytterligare ett affischnamn. En spelare som borde kunna locka några fler åskådare till arenorna.

För Blackstenius själv var det här en bra nyhet. Jag har inte tyckt att hon varit bra det senaste halvåret. Tvärtom har hon sett otajmad ut i landslaget. Förbundskapten Peter Gerhardsson har berömt henne för hårt arbete, och känslan är nog att hon numera tillför mer i försvarsspelet än hon gjorde för några år sedan.

Men Blackstenius styrka har ju historiskt sett varit målskyttet, och där har det varit tunt den pågående säsongen.

Jag känner inte Stina Blackstenius, men när man har lyssnat på henne och läst om henne, har det känts som att hon inte trivts i Frankrike. Och att hon längtat efter tryggheten på hemmaplan.

Kanske kan drygt fyra månader på hemmaplan gör att Blackstenius kan ha hittat harmonin – och målet igen – lagom till VM. För vi behöver en målfarlig Blackstenius när hon återvänder till Frankrike i juni, och förhoppningsvis är kvar en vecka in i juli.

För Linköping är det här en prestigevärvning. Det är också en värvning som skapar både bredd och spets i offensiven. Laget har en hel hög duktiga, offensiva spelare som Filippa Angeldahl, Kosovare Asllani, Frida Maanum, Lina Hurtig, Mimmi Larsson och Dajan Hashemi.

Det man är lite nyfiken på, och som kanske även skulle kunna bli ett problem, är hur LFC kommer att använda det faktum att man nu har tre toppforwards av högsta damallsvenska klass i Blackstenius, Larsson och Hashemi.

Det finns fortfarande frågetecken i LFC:s defensiv. Men Olof Unogård har ett par månader på sig att räta ut dem. Och känslan just nu är ju att LFC kommer att vara med och slåss om SM-guldet i år.

Tillfälligt avbrott på grund av skidfest

Den här helgen befinner jag mig i en bubbla – en skidbubbla. Det är världscuptävlingar i grannstaden Ulricehamn, och jag ingår i BT:s lag på plats.

I dag blev det drygt elva timmars jobb, i går blev det ännu mer. Därmed har jag inte hunnit uppdatera mig kring vad som händer i damfotbollsvärlden. Inte mer än att jag har noterat att Piteå föll i en träningsmatch mot Glasgow City i går, att Petronella Ekroth har gjort mål för Juventus i dag samt att LB07:s match mot Bröndby sköts upp på grund av snöslask.

Jag återkommer när jag tagit mig ur skidbubblan…

Mållöst i första landskampen

Sydafrika–Sverige slutade 0–0. Den första halvleken kunde det nästan inte ha blivit några mål, för den var kliniskt fri från 100-procentiga målchanser. Sverige hade några lägen och Sydafrika ett, men det blev aldrig mer än just bara lägen.

Fast Sverige borde haft en riktigt bra målchans. För nog borde Kosovare Asllani ha fått straff i 40:e minuten?

Halvleken kännetecknades av rätt dåligt passningsspel från båda lagen. Spelarna halkade omkring, dessutom hade de ofta svårt både med tajming, bollkontroll och med att få med sig bollen. I halvtidsintervjun i TV12 berättade Olivia Schough om ett torrt underlag där bollen lätt fastnade i gräset. Det bekräftade det jag hade anat.

Framträdande svenska spelare före paus var framför allt Magdalena Eriksson, Caroline Seger och Jonna Andersson. Men Stina Blackstenius bör nog också nämnas – hon inledde väldigt piggt.

I halvtid klev Seger av till följd av en smäll mot nacken. Noterbart att hon ersattes av Julia Karlernäs. Jag trodde att Julia Roddar var backup till Seger, och att Karlernäs egentligen var tänkt i den lite mer offensiva roll som Julia Zigiotti Olme hade från start.

Roddar kom in för just Zigiotti en kvart in i andra halvleken. Lite synd, för jag tyckte att Zigiotti hade börjat komma in i matchen på allvar i det skedet. En kvart in i den andra halvleken fick även Madelen Janogy göra landslagsdebut (Sofia Jakobsson gick ut), plus att Linda Sembrant avlöste Amanda Ilestedt.

De sista dryga 20 minuterna kom målchanserna. Den första gick till Schough efter inlägg från Hanna Glas. Djurgårdsförvärvets avslut var helt ok, men hemmamålvakten gjorde en fin räddning.

Sydafrika och Linda Motlhalo stack emellan med en bra volleychans innan Glas först serverade pigga Janogy en nickchans och sedan själv drog ett vänsterskott i ribbans underkant.

Med bara nio sekunder kvar hade Sydafrika en frispark som touchade utsidan av stolpen, ända uppe vid ribban. Totalt 3–2 till Sverige i klara målchanser, och 6–0 i hörnor. Men 0–0 var ändå ganska logiskt. Sverige hade inte den där riktiga spetsen.

I den andra halvleken är Zigiottis kvart, Janogys inhopp och Hanna Glas sista 20 minuter värda att lyfta. Även Anna Anvegård:s tolv minuter på planen var lovande. Hon och Mimmi Larsson kom in i 78:e istället för Asllani och Blackstenius.

Totalt sett är det försvarsspelet som skall lyftas, backlinjen skötte defensiven utmärkt. Debuterande Cajsa Andersson skötte sitt, men sattes egentligen aldrig på några svårare tester.

Offensivt var det däremot en svensk insats som andades ringrost. Det är även värt att konstatera att vi saknade många viktiga spelare. Enligt min hemmasnickrade analysmetod från helgen skulle den svenska startelvan få 22 poäng, vilket är en förhållandevis låg siffra. Som jag skrev i länkat inlägg bör vi ligga kring 30 under VM för att kunna nå framgång.

Men vi är ju tidigt på säsongen, och det är ju nu man skall testa olika spelare.

Det spelades totalt fyra landskamper under tisdagen. Ilaria Mauro gjorde båda målen när Italien vann med 2–0 mot Wales. Och när Kanada besegrade Norge med 1–0 hette målskytten föga överraskande Christine Sinclair.

Hon är nu uppe på 178 landslagsmål. Det är därmed bara sex kvar tills hon tangerar Abby Wambach:s världsrekord. Dagens mål var en nick på inlägg från Kif Örebros nyförvärv Jenna Hellstrom. Målet kommer efter 65.45, och går att se här nedan.

I Alicante kom 9182 åskådare för att se Spanien–USA 0–1. Där blev Christen Press segerskytt i den andra halvleken.

Slutligen har vi här även de tre målen från måndagens landskamp mellan Island och Skottland:

 

Mittbacksnytt i Linköping och Rosengård

Vid lunchtid i dag meddelade Linköpings FC att man har värvat amerikanska backtalangen Julia Ashley från klassiska universitetslaget Tar Heels på University of North Carolina.

Ashley valdes som sexa i NWSL-draften härom veckan. Hon är från New Jersey och valdes av sitt hemmalag Sky Blue FC. Just Sky Blue är ju en misskött proffsklubb, där spelarna inte direkt känner sig som proffs.

Eftersom Ashley hade förstått att hon troligen skulle väljas av just Sky Blue hade hon redan tidigt öppnat dörren för spel i Europa.

Jag har tidigare satt ett frågetecken för Linköpings defensiv, men Ashley är ett intressant nyförvärv som förbättrar läget en hel del.

Och som bekant kommer ju Nilla Fischer hem till sommaren, en spelare som jag anser hålla världsklass. Fram till att hon anländer är LFC:s försvar fortsatt väldigt känsligt för skador – om man inte värvar ytterligare någon back. Men är alla friska och hela kan LFC nu ställa en mycket intressant startelva på benen.

Medan LFC breddade sin backlinjen har Rosengård åkt på ett tungt bakslag. Danska mittbacken Mie Leth Jans har brutit foten under pågående landslagsläger och lär bli borta ett bra tag.

Enligt Sydsvenskan är det den nionde spelaren på fem år som skadar sig precis efter att den skrivit på för Rosengård. Det låter som att det är farligt att gå till Malmöklubben…

Det var förstås riktigt dåliga nyheter för Rosengård. En liten tröst i den här bedrövelsen är väl att Malin Levenstad är mycket nära comeback efter som hälseneskada. En mittback är alltså på väg att strykas från skadelistan samtidigt som Leth Jans fördes upp på den.

Apropå Rosengård har de för tillfället en 17-årig talang från Indonesien på provspel. Hon heter Zhara Muzdaifah och verkar mest testas för framtiden.

När jag ändå är i Malmö noterar jag att det har hänt saker i LB07:s trupp. LB är ju inte bara laget som ingen bryr sig om, det är även klubben som är klart sämst i damallsvenskan på information.

På sin hemsida har man berättat om ett nyförvärv och en kontraktsförlängning. Man visade lite bättre aktivitet på Instagram, där man presenterade ytterligare ett tiotal spelare fram till jul.

Men sedan dess har man inte gått ut med några nyheter. Fast i går upptäckte jag att man tycks ha värvat nya spelare i finländska målvakten Vera Varis och så hämtar man hem forwarden och egna produkten Sophie Sundqvist från Bröndby.

Rakel Hönnudottir

De båda ligger nämligen med i damernas spelartrupp på klubbens hemsida. Där finns även ytterligare en handfull spelare som man inte presenterat kontaktsförlängningar på. Däremot saknas Julia Welin och Rakel Hönnudottir. Om det är så att Welin och Hönnudottir lämnar har LB tappat spelare som stod för 14 av lagets 25 mål i fjolårets damallsvenska. Tungt.

Tungt är även rubriken som gäller för Kif Örebro i dag. Medan herrarna i Örebro SK fick planen plogad till sin träning tvingades Kif Örebro gå in i gymmet några timmar senare. Det rör upp känslorna i Kif Örebro.

De ansvariga hävdar att det var skillnad i väder som gjorde att herrarna, men inte damerna, kunde träna ute.

Så en nyhet från elitettan. Rutinerade Madeleine Tegström flyttar från Hammarby till AIK. Det är inte första gången 35-åringen byter mellan de två klubbarna, utan tredje. Den Jönköpingsbördiga mittfältaren var först i Hammarby, gick sedan till AIK, för att efter ett par år byta tillbaka till Hammarby – och nu alltså åter gå till AIK.