I dag har vi fått veta att herrarnas EM-slutspel flyttas från i år till nästa sommar. En följd av det är att damernas EM-slutspel i England, som var tänkt att spelas nästa sommar, får flytta på sig.
Det är förstås inte idealiskt, och det känns lite tråkigt att damerna får flytta på sig för herrarnas skull. Samtidigt är inte damernas EM-kval avslutat, och det känns högst ovisst när matcherna kan spelas. En killgissning (det blir många sådana nu) är att kvalet kommer att slutföras först nästa år.
Och det rimliga är att slutspelet spelas sommaren 2022. Det är ju en mästerskapsfri sommar för de europeiska länderna eftersom herrarnas VM det året kommer att spelas på vintern.
Flytten av damernas EM väcker en del känslor från spelare, bland annat här och här. Den gav även några svar. Bland annat fick vi veta i SVT att Nilla Fischer inte planerar att ställa upp fotbollsskorna på vinden än på några år. Hon säger:
”Jag har ju sagt att jag vill köra ett EM till så det är bara att köra på helt enkelt.”
Det har gått några dagar sedan det senaste inlägget. Orsaken är att det rent sportsligt knappt har hänt något sedan Sveriges avslutningsmatch i Algarve cup. I varje fall har det inte spelats så många matcher.
Däremot händer det ju mycket utanför planen. Det beror ju på sjukdomen covid-19 som orsakas av viruset SARS-CoV-2, fast i folkmun slår man ihop båda och omnämner dem tillsammans som det nya coronaviruset. Corona har kopplat greppet om stora delar av världen, inte minst om Europa.
Följden har blivit att en väldigt stor andel av all europeisk arenaidrott har skjutits upp eller ställts in. Samtidigt som jag skrev det förra inlägget meddelades att finalen i Algarve cup ställdes in – Tyskland vann den på walkover. Och sedan dess har nästan alla sportnyheter handlat om tävlingar och matcher som inte blir av.
I Sverige har vi sedan i fredags ett förbud mot allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar med fler än 500 deltagare.
Rätt ord för svenska regeringens beslut/förordning är "förbud", inte "rekommendation" pic.twitter.com/BDJKqNMDOv
Det innebär att eventuell elitfotboll i Sverige tills vidare måste spelas utan publik. I helgen avgjordes det bara en tävlingsmatch för damer på elitnivå i landet – och det var SM-finalen i futsal. Och den spelades således med tomma läktare.
Det skulle även ha spelats tolv matcher i svenska cupen, fyra kvartsfinaler för herrar och åtta gruppspelsmatcher för damer, men de matcherna tog klubbarna själva initiativ till att skjuta upp. Därmed uppstod det udda läget att det spelades en massa matcher på distriktsnivå, bland annat hade mitt division IV-lag en DM-match i lördags. Däremot vilade elitlagen.
I Tyskland får elitspelarna nu vila i minst en månad. Man har nämligen nu skjutit upp all elitdamfotboll minst till den 19 april.
❗ Die Spiele der FLYERALARM Frauen-Bundesliga, der 2. Frauen-Bundesliga und des DFB-Pokals der Frauen werden vorerst bis einschließlich 19. April ausgesetzt.❗
I Sverige har vi ännu så länge inte några klara beslut. Men det känns som att risken är uppenbar att de svenska elitlagen får vila från tävlingsmatcher betydligt mycket längre än till den 19 april.
Jag tittade på Agenda på SVT i går, och där (6.15 in i programmet) säger Joacim Rocklöv, professor i epidemiologi, att det inte är omöjligt att Stockholm har ett fullskaligt coronautbrott om en månad, och att andra delar av Sverige ligger några veckor efter. En stund senare (efter 9.30) säger Rocklöv att Stockholm utifrån den kurva vi ligger på nu förmodligen får en topp med intensivvårdsbehov i slutet av maj.
Utifrån det är min högst amatörmässiga bedömning – kalla det gärna killgissning – att det inte är rimligt att vi kan ha i gång damallsvenskan förrän allra tidigast kring midsommar.
Eftersom det dessutom även verkar högst sannolikt att det kommer en ny coronavåg i höst börjar jag ställa in mig på att det kan bli en minskad damallsvenska i år. Kanske att man får nöja sig med en enkelserie?
Andra frågor man ställer sig är hur klubbarnas ekonomi kommer att klara det här. Man kan ju utgå ifrån att rätt många företag kommer att hamna i akuta krislägen, och att ett flertal kommer att gå i konkurs. Det riskerar att minska sponsorsintäkterna. Och så vidare.
Men det här är ju bara killgissningar från min sida. Och att ägna sig åt mer spekulationer än så här känns onödigt i det här skedet. Vi får helt enkelt se vad som händer.
Skall vi då titta på det som hänt i damfotbollsvärlden utan direktkoppling till coronaviruset. En ytterst tråkig nyhet, men högst väntad, är att Kungsbacka DFF inte längre finns. Vid ett årsmöte på söndagen valde man att lägga ner den klubb som ifjol spelade i damallsvenskan.
Den tidigare kanslichefen Christer Björkroth förklarar nedläggningen så här:
”Vi har gjort allt vi har kunnat och styrelsen som satt under 2019 jobbade febrilt och fick ordning på ekonomin äntligen. Men det som stjälpte oss var att alla spelare försvann.”
Så var det ju. I alla fall nu till slut. Men huvudskälet till att man tvingas lägga ner är förstås att man hade misskött sin ekonomi under så många år att spelarna inte längre litade på klubbledningen.
Det spelades alltså SM-final i futsal i helgen. Det handlade om ett Göteborgsderby mellan IFK Göteborg och Gais. Det var 0–0 efter full tid i en tillknäppt och väldigt jämn historia. I förlängningen över 2×5 minuter lyckades Blåvitt på hörna bryta dödläget genom Frida Lundblad. Och när Gais tog ut målvakten och spelade jokerspel säkrade Amalia Arvidsson det blåvita guldet.
De svenska mästarinnorna firade sedan sitt guld på Götaplatsen inför tiotusentals supportrar. Eller inte…
Förutom att damallsvenskan lär dröja så kan vi även räkna med att det kommer ta lång tid innan vi får se landslaget spela match igen. Det lär således dröja innan den starka 2–0-segern mot Portugal i Algarve cup får en uppföljare.
EM-kvalmatchen mot Ungern den 14 april är ännu så länge inte uppskjuten. Men räkna med att den blir det. Fifa har nämligen rekommenderat att all landslagsverksamhet under mars och april skall skjutas upp. Det känns inte som någon vild gissning att Uefa kommer med något liknande nu i dagarna.
Efter Ungern är nästa landslagsuppehåll i början av juni med bortamatcher mot Slovakien (4 juni) och Island (9 juni). Kanske att det kan bli matcher då. Fast troligen inte.
En positiv sak jag missade att nämna under Algarve cup är att förbundet har lyft sin webb-tv rejält genom att starta en egen youtubekanal. På den gjordes flera riktigt bra inslag under turneringen. Något som känns väldigt lovande.
Under cupen skickades ofta assisterande förbundskaptenen Magnus Wikman fram i tv-sändningarna för att komma med analyser. Jag tyckte att han sa väldigt vettiga saker. Här är hans analys av förlusten mot Danmark.
En fråga man ställer sig kring landslaget är om det blir något OS i sommar. I så fall är det nu klart att Australien blir ett av de tolv lagen. The Matildas säkrade sin plats genom 2–1-seger i bortareturen mot Vietnam.
Matchen spelades inför tomma läktare, och redan efter en minut slocknade strålkastarna, så att inte heller tv-publiken kunde se någon match. Men efter en stunds väntan blev det åter ljust. Och mest lyste alltså Australien – som därmed blev det tionde laget att kvala in till det olympiska spel som vi inte vet om det blir av.
Just Australien är för övrigt ett av de länder där det har spelats fotboll den här helgen. Det handlade om semifinaler i W-league, och det blev favoritsegrar i båda. Sydney FC vann med 1–0 borta mot Melbourne Victory.
Och i den andra semifinalen vann suveräna seriesegrarna Melbourne City med hela 5–1 mot Western Sydney Wanderers. Det efter två mål av Kyah Simon, en spelare som ryktas vara aktuell för en övergång till en damallsvensk klubb.
Det blir final mellan Melbourne City och Sydney FC för tredje gången på fem år. Det är just de två klubbarna som har tagit de fyra senaste titlarna. Melbourne vann 2016–18 och Sydney tog hem pokalen i fjol. Årets final spelas tidig lördagsmorgon, svensk tid, i Melbourne – om inte corona sätter stopp. Vi som befinner oss i ett land dit de inte har sålt sändningsrättigheterna bör kunna se matchen live på MyFootballs youtubesida. Där har i alla fall alla andra stora matcher livesänts den här säsongen.
Stjärnspäckade Melbourne City är storfavoriter. De gick igenom grundserien med elva segrar och ett kryss, och vann alltså sin semifinal med stora siffror.
En av förra veckans stora damfotbollsnyheter var att Hedvig Lindahl inte blir kvar i Wolfsburg nästa säsong. Den tyska storklubben letar efter en ny förstamålvakt. Vi får se vad det innebär för Lindahls karriär.
Wolfsburg Sporting Director Ralf Kellermann confirms that Hedvig Lindahl and Jana Burmeister are leaving the club this summer. Also says they will sign a new keeper with Nr1 potential – no return date set for Almuth Schult. https://t.co/BzgSLo8cfv
Slutligen bjuder jag på ett fantastiskt mål från Japans Mana Iwabuchi. Passa på att njut, för det kommer inte att göras så många drömmål den närmaste tiden…
Mana Iwabuchi's goal is undoubtedly goal of the year, even if it's only March. https://t.co/8TDLju1Zeo
Sverige avslutade Algarve cup snyggt genom 2–0-seger mot Portugal. Det var helt klart siffror i underkant, för jag tyckte att det var betydligt större skillnad mellan lagen än bara två mål.
Jag räknade till 9–0 i målchanser, och jag såg att det var 60–40 i bollinnehav i svensk favör i slutet av matchen. Gissar att det var sisådär 95–5 om man jämförde bollinnehav på offensiv planhalva. Portugisiskorna förmådde nämligen sällan hålla i bollen på svensk planhalva. I den första halvleken var hemmalaget knappt över mittlinjen.
Framför allt imponerade det svenska laget under den första kvarten. Då satte man presspelet på ett utmärkt sätt. Man hade bra hårdhet i de lite längre passningarna, och man skapade också fyra 100-procentiga målchanser under de första 17 minuterna.
Sedan tappade Sverige lite passningskvalitet, vilket gjorde att man slutade skapa målchanser. Det var fortsatt svensk dominans, men Portugal lyckades hålla Sverige utanför sig i nästan 30 minuter. Det dröjde till 46.30 innan pigga Sofia Jakobsson satte det välförtjänta ledningsmålet.
Och 5.30 in i den andra halvleken smällde Fridolina Rolfö på halvvolley in 2–0 i krysset. Hon gjorde det med sitt stödjeben, det högra. Det var ett väldigt fint mål efter ett rakt igenom väl genomfört anfall.
Rolfö revanscherade sig för en väldigt svag insats mot Tyskland. I kväll kände man igen Wolfsburgstjärnan – hon var riktigt bra. Det var för övrigt de flesta svenska startspelarna. Jag tyckte att det svenska laget såg riktigt bra ut i den här matchen.
Peter Gerhardsson gav Rebecka Blomqvist chansen från start som forward för första gången. Blomqvist inledde piggt, men var sedan borta ur matchbilden långa stunder. Strax innan hon byttes ut fick hon ett kanonläge – men sköt över det tomma målet.
Trots den rätt grova missen tycker jag att hon får godkänt. Det var första gången hon på riktigt spelade med startelvan i landslaget, och det går inte att kräva att hon skall hitta tajmingen i samarbetet med de andra offensiva spelarna direkt.
Jag tycker dock att Mimmi Larsson har varit den forward som stärkt sina aktier mest – av de som varit med i Algarve. Kanske faktiskt att Anna Anvegård också stärkt sin position, trots att hon inte var med.
Vissa av er tycker att jag varit för hård mot Stina Blackstenius. Skillnaden mellan henne och Larsson/Blomqvist är att Blackstenius har spelat med Rolfö, Asllani, Jakobsson och de andra en väldig massa gånger. Hon borde därmed både ha koll på hur de rör sig och hur och när de passar. Jag ställer således högre krav på Blackstenius än på de andra.
Hanna Bennison fick chansen i två av matcherna. Jag tycker att hon skötte sig riktigt bra i dag. Jag är rätt övertygad om att Elin Rubensson fortfarande är förstavalet, men Bennison utmanar Julia Zigiotti Olme om att vara första utmanare i den mittfältsroll som kräver mest tvåvägsarbete.
Caroline Seger inledde dagens match med tre felpass mitt i planen de första tre minuterna. Ändå känns hon rätt gjuten i den balanserande rollen. Den enda som ens är nära är Nathalie Björn, men eftersom hon spelar back i Rosengård känns det inte som att hon kommer att ges chansen att utmana Seger fullt ut.
Jag noterar för övrigt att vissa av er som kommenterar här i bloggen tycks längta tills den dag när veteranerna Hedvig Lindahl, Seger, Nilla Fischer och Linda Sembrant petas från landslaget. Det gör inte jag. Jag ser inga givna ersättare till Lindahl och Seger, och då ser jag inte någon anledning till att plocka bort dem.
På mittbackssidan finns ju numera flera bra alternativ till Fischer och Sembrant. Men det skadar inte med konkurrens, så jag ser gärna att alla veteranerna hänger i några år till.
Jag hörde för övrigt Peter Gerhardsson säga i dag att han uppfattar det som att konkurrensen i landslaget har skärpts till ytterligare i år. Det är ju bra. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på om det inte är lite tillfälligt. För bakom den starka 97-årgången har det ju varit väldigt tunt med stora talanger. Vi får hoppas att de bästa spelarna i de årgångarna utvecklas sent. Annars är risken att påfyllningen inte kommer vara lika god om några år.
Inlägget uppdaterat med länkar till fler matcher, bland annat till Tacon–La Coruna.
Det har hänt en hel del sedan mitt förra internationella nyhetssvep, så det finns en del att gå igenom. Förra helgen var det tävlingspremiär i svensk damfotboll. Ändå tänker jag börja med en sväng till Norge.
För det som svenska herrfotbollssupportrar tycks anser vara förbjudet tycks funka i alla andra länder – även i Norge. Alltså att herrelitklubbar tar över damelitlag, och därmed slipper att harva i gärdsgårdsserier till ingen nytta för någon.
I måndags spelade det nya norska damelitlaget Rosenborg BK Kvinner sin första match. Man gjorde det mot Sandviken i spanska La Manga. Att det blev 1–0-förlust är väl på många sätt oväsentligt. Det väsentliga är att stora Rosenborg BK numera är en tvåkönad elitklubb.
Det är det forna storlaget på damsidan, SK Trondheims-Ørn som har gått upp i Rosenborg. Alltså ett samgående enligt den modell som Malmö FF och LB07 ville få till. I Malmö slog medlemmarna bakut, och stoppade samgåendet. I Trondheim hade Rosenborgs supportrar en annan inställning, de beslutade med stor majoritet om ett samgående.
Ni som följer den här bloggen vet att jag tycker att det är väldigt synd att det inte blev ett samgående mellan MFF och LB07. Således tycker jag att Rosenborgs supportrar har tagit ett klokt beslut – ett beslut som både gynnar klubbens nya damlag och norsk damfotboll i stort.
En följd av den norska sammanslagningen är för övrigt att Karen Espelund har klivit in i Rosenborgs klubbledning. Henne har herrelitklubben tydligen försökt knyta upp i tio år. Och att hon, som är en profilstark ledare, nu går in i Rosenborgs huvudstyrelsen tror jag blir en bonus både för klubbens herr- och damfotboll.
Rosenborg är ganska lätt att blanda ihop med Rosengård. Och det är i Malmö som jag börjar min lilla tillbakablick på förra helgens cupspel.
Efter att de svenska mästarinnorna besegrat division I-laget Västerås BK 30 med 5–0 hävdade guldtränare Jonas Eidevalli Kvällsposten/Expressen att det är konstigt att hans lag anses vara guldfavoriter i år.
”Denna match och uppladdningen till den är tydliga tecken på att, med den trupp vi har i dag, så är det konstigt att utmåla oss som en guldfavorit.”
Personligen uppfattade jag det uttalandet som så konstigt att det måste ligga något annat bakom. Det är ju liksom ganska solklart att ett stjärnspäckat mästarlag får räkna med favorittryck.
Men redan i nästa pratminus klarnade Eidevalls motiv. Han vill sätta press på sin klubb att bredda truppen ytterligare.
”Om klubben har ambitioner av att vilja vinna SM-guld och kunna gå vidare i Europa så måste man ta in fler spelare”
Det är en mittback man är ute efter. Och även om inte Eidevalls utspel får mig att omvärdera mitt guldtips så finns det absolut ett frågetecken för bredden på Rosengårds trupp. Man har bara 15 kontrakterade utespelare, vilket är lite. Men faktum är ju att det de damallsvenska klubbarna numera jobbar med tunna trupper. Standard tycks numera vara att man kör på 16 utespelare och två målvakter.
Jag jobbade förra helgen och hade därmed inte möjlighet att besöka någon av arenorna. Och tyvärr är ju både klubbar och förbund usla på att förse oss som är intresserade med tv-klipp från cupmatcherna. Därmed har jag bara sett bilder från två matcher.
Jag såg hela Stockholmsderbyt AIK–Djurgården i efterhand. Där var tyvärr den stora nyheten att Djurgårdens danska forwardsförvärv Maria Hovmark drog av korsbandet i ena knät. Tungt för Hovmark, och tungt för Djurgården.
Matchen vann man med 4–2 efter att Olivia Schough och pigga nyförvärvet Linda Motlhalo gjort två mål vardera. Schoughs andra mål var en riktig godbit.
Schoughs läckra skott i alla ära. Matchens riktiga höjdare var AIK:s fina 2–1-mål. AIK valde att hela tiden försöka spela sig fram. Ganska många gånger fastande man i Djurgårdens press, något jag tycker att det damallsvenska laget borde ha förmått skapa fler chanser på än man gjorde.
Men i 56:e minuten spelade sig AIK igenom pressen, och tog sig hela vägen. Det här är riktigt fotbollsgodis:
I övrigt är Kif Örebro föredömen både när det gäller uppdatering av sin hemsida och bilder från samtliga lagets matcher. Därför har jag sett ett matigt klipp från Örebros 4–1-seger borta mot Mallbacken. Från det ser det ut som att segern var helt i sin ordning, även om Mallbacken också skapade ganska mycket.
Om någon har sett klipp från övriga cupmatcher får ni gärna tipsar om dem i kommentarsfältet. Det hade varit kul att få se lite av de olika lagen.
Den enda av de övriga cupmatcherna som jag tänkte kommentera är Göteborg–Linköping 3–1. Det var ett högst väntat resultat, även om jag tror att LFC kommer att vara bättre i år än de var i fjol.
Däremot verkar LFC-ledningen numera bara prata guld på längre sikt. I dag läste jag hos Fotbollskanalen att Olof Unogård inte känner att det är rimligt att hans lagbygge skall ta guld i år.
Och i Corren ser jag att Nilla Fischer gärna hade varit med i Algarve cup:
”Klart att jag gärna hade velat vara med, men det är också ett beslut som jag inte kan argumentera emot. Bortsett från cupmatchen (mot Göteborg, 1–3) har jag inte gjort en tävlingsmatch sedan i augusti. Jag tänkte på det häromdagen… Det låter som man haft en allvarlig knäskada eller något sådant.”
Jag noterar också att LB07:sAmanda Kander är i Linköping för att försöka spela till sig ett kontrakt.
Utöver cupmatcherna var det träningsmatch i veckan mellan Kristianstad och Eskilstuna. Där vann det skånska laget med 3–1. Det kan man tolka som att KDFF ligger lite före United i sina förberedelser inom damallsvenskan.
Det om den senaste veckans matcher. Den största inhemska nyheten är förstås ändå att vi i dag har fått ett nytt lag i elitettan – klassiska Sandvikens IF.
Med klassiska tänker jag på att klubben har 21 herrallsvenska säsonger på meritlistan. Jernvallen var dessutom VM-arena i herr-VM 1958. På damsidan är däremot Sandvikens historia inte lika stolt. Seniorverksamheten låg nere under 19 år innan man gjorde en omstart 2016. Då vann man division III i stor stil.
Året efter kom man tvåa i division II efter Gefle IF. Det räckte dock till uppflyttning (friplats?) till ettan. Och nu har man kommit tvåa i division I norra Svealand bakom Bollstanäs två år i rad. Förra året tog man 56 av 66 poäng. Det räckte alltså till en friplats i näst högsta divisionen.
Innan jag går vidare med de internationella nyheterna tänkte jag bjuda på helgens korta TV-guide:
Fredag:
19.15 på Viaplay: Turbine Potsdam–SGS Essen i Frauen-Bundesliga.
Söndag:
14.00 på Viaplay: Duisburg-Bayern München i Frauen-Bundesliga.
Jag kan alltså bara hitta två matcher som sänds på svensk tv den här helgen. Det här är alltså lite av en mellanhelg.
Dock bjuder helgen på en godbit, och det är den engelska ligacupfinalen i morgon 18.30 mellan Chelsea och Arsenal. En match där svensklaget Chelsea känns som knapp favorit. Om jag hittar någon länk till matchen kommer den upp här. Det skall gå att se finalen på FA:s app. Se kommentar nedan.
På söndag kan morgonpigga se Melbourne City-Brisbane Roar i Australiens W-league 06.00. Mer om den matchen nedan.
Och på söndag 12.00 går det att se Tacon-La Coruna på Tacons Twitter-konto:
Och här kan man se Barcelona–Madrid CF. Även den med avspark söndag 12.00.
Utöver fredagskvällens match i Frauen-Bundesliga spelas fem matcher på söndag klockan 14.00. Då skall bland annat serieledande Wolfsburg till Jena. Vi får se om Madelen Janogy kan få göra sin debut i den matchen. Annars noterar jag att konkurrensen ökar för Janogy inför kommande säsong. Wolfsburg har nämligen i dag meddelat att man värvar formstarka Pauline Bremer från Manchester City.
I Australien avslutas W-league, och där står kampen om den fjärde och sista slutspelsplatsen mellan Western Sydney Wanderers och Brisbane Roar. WSW har två poängs försprång och avslutar borta mot bottengänget Perth Glory.
Skulle WSW tappa poäng har de ändå god chans att ta fjärdeplatsen. Brisbane avslutar nämligen borta mot klara seriesegrarna Melbourne City.
Här har ni förresten en riktigt snygg frispark från förra helgens omgång i W-league. Skytt är Perths Morgan Andrews.
Slutligen har jag tittat lite i veckan på det Nord- och Mellanamerikanska U20-mästerskapet. Där har man utökat startfältet rejält, vilket gör att det vimlar av rena skrattmatcher. Som den här mellan Haiti och Trinidad&Tobago.
Kanske att det här över tid kan leda till utveckling hos korplagen. Men i år har det ännu så länge mest lett till totalt ointressanta matcher.
En intressant har vi dock fått se. Där vann Jamaica med 3–1 mot Kanada, vilket gör att vi troligtvis får se klassikermötet Kanada–USA redan i kvartsfinal.
Dock var lottningen sådan att USA och Kanada ändå skulle mötas före finalen. Och då man tävlar om två platser till U20-VM var det redan inför turneringen klart att bara en av stormakterna skulle nå dit. De troliga semifinalerna blir nu USA–Jamaica och Mexiko–Haiti.
Just Haiti har för övrigt haft en makalös utveckling de senaste åren. Jag gissar att förbundet hoppas få se en liknande utveckling i fler av regionens länder. Innan jag sätter punkt kastar jag fram namnet Melchie Dumornay igen. Det blir otroligt spännande att se hur karriären utvecklas för Haitis stortalang. Hon briljerar just nu i det Nord- och Mellanamerikanska U20-mästerskapet.
Nu har vi på kort tid sett tre lag dra sig ur den näst högsta divisionen i svensk damfotboll – elitettan.
På ett sätt har urdragningarna varit ganska olika. Assi saknade lokal koppling och hade svårt att locka spelare till Kalix. LB07 föll efter att ha misslyckats med att få till ett samgående med Malmö FF, och i Kungsbacka blev det spelarflykt efter flera års ekonomisk misskötsel.
Gemensamt för alla tre urdragningar är kopplingen till ekonomi. Elitettan är en vansinnigt dyr serie – i fjol var det den dyraste i svensk fotboll. Ingen annan serie hade så långa resor under 2019.
Nu kan man ju i och för sig ha invändningen att både Kungsbacka och LB07 spelade i damallsvenskan i fjol. Så är det, men när man åker ur högsta serien är det nästan ofrånkomligt att sponsorsintäkterna kommer att minska. Intresset kring laget blir ju mindre i elitettan – serien som Gud glömde. När elitettan dessutom är en dyrare serie än damallsvenskan är det självklart att det kan uppstå problem.
Och att tre klubbar väljer att dra sig ur näst högsta serien samma år är en gigantisk varningssignal. En signal som borde framkalla rejäla reaktioner på fotbollförbundets kansli i Solna. Men ännu så länge är det väldigt tyst därifrån.
Jag kräver inte att Karl-Erik Nilsson skall ha en färdig lösning att presentera. Men en ledare som bryr sig om de högsta inhemska serierna hade i alla fall klivit fram och sagt något om hen ser på situationen. Och det hade hen gjort redan när LB07 drog sig ur för två veckor sedan. Men vi väntar ännu på att ordförande Nilsson skall uttala sig om krisen i elitettan.
Däremot noterar jag att förbundets hemsida, svenskfotboll.se, har vaknat till. När Assi drog sig ur nämndes det inte på hemsidan. När LB07 ersattes av Sunnanå vaknade man – det ganska direkt efter att jag här i bloggen hade efterfrågat en artikel. Den här gången kom det en artikel direkt. Det är ju trots allt en positiv utveckling.
Och det skall sägas att förbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand har uttalat sig om elitettan. Han gjorde det till SVT härom veckan. Beskedet var att förbundet inte kan göra så mycket för lagen i serien. Han sa:
”Det finns en utmaning i att bedriva verksamhet på elitnivå där föreningarna måste hantera sina förutsättningar, möjligheter men också sina begränsningar. Det är viktigt i det här sammanhanget.”
Sjöstrand sa också att förbundet de senaste åren har satsat sex miljoner kronor över tre år i ett projekt som kallas ”Världsklass” och 1,5 miljoner kronor i ett projekt som heter ”Semiprofessionell fotboll”. Det här är dock pengar som är riktade mot fler klubbar än bara de i elitettan.
Totalt sett känns det ganska klart att Sjöstrand anser att det i första hand är EFD:s bord att hantera den typ av ekonomiska problem som är kopplade till den dyra elitettan.
EFD har också varit lite mer synligt än förbundet i debatten den senaste tiden. Men bara lite. I samband med att LB07 drog sig ur såg jag bland annat på Fotbollskanalen att EFD:s generalsekreterare Tomas Hozsek sagt i Sydsvenskan att damfotbollens läge är bättre än någonsin:
”Samtidigt är damfotbollen på frammarsch och håller på att ta allt mer plats. Läget är bättre än någonsin och möjligheten att få in sponsorer för att driva en bra damverksamhet är god.”
Det är ju bra, för då borde ju Hozsek och EFD ganska enkelt kunna fixa fram de pengar som krävs för att hjälpa klubbarna i elitettan med verksamheten.
I dag säger EFD:s sportchef Stefan Alvéntill Fotbollskanalen att EFD vill ha kvar elitettan som en serie. Både Hozsek och Alvén verkar se herrelitklubbarnas inmarsch som svensk damfotbolls räddning. Det är ett ämne jag tänker återkomma till i ett annat inlägg. Men kortfattat tror jag inte att det är klokt att vänta och se hur herrelitklubbarna utvecklar sina verksamheter.
Känslan är tyvärr att alltför många på ledande position tar lite för lätt på de problem som uppstått. Det är ju nämligen inte bra när en mängd klubbar på elitnivå rasar ihop. Visst kommer det alltid nya, men kontinuitet är väldigt bra för svensk fotboll som helhet. Klubbar som ges tid och möjlighet att bygga en stark organisation är de som gör störst nytta över tid.
Men mycket handlar förstås också om att klubbar och spelare har ansvar. Det går självklart inte att skylla allt på förbundet och på EFD.
Det här är så oprofessionellt och nonchalant hanterat. Tre klubbar från Elitettan och ursäkterna bara skriker nonchalans och att det är någon annans fel. Ta ansvar och sluta laja, vill man tillhöra eliten så krävs hårt jävla jobb och inget annat. https://t.co/i0JHsYbN9d
Kungsbacka hade aldrig någon stark organisation. Och till slut tröttnade spelarna på eviga ekonomiska problem. Även de Kungsbackafostrade spelarna övergav klubben. Det ledde på många sätt till klubbens slutgiltiga fall. Ett fall som riskerar att drabba elitsatsande spelare från Kungsbacka under rätt lång tid framöver.
Jag valde bort att spela i Kungsbacka i år av den främsta anledningen att jag har spelat i klubben väldigt länge och det var dags för något nytt. Men att föreningen som jag var med i när den startades ska läggas ner är ändå något jag verkligen inte vill. Kämpa @KungsbackaDFF 🧡 https://t.co/bVJI93Ymn3
Och man undrar lite hur de spelare som lämnade Dösjöbro för Malmö FF i divsion IV tänker i dag. De hade kunnat spela i elitettan i år. I stället har de skrivit treårskontrakt med MFF, vilket innebär att de får vara kvar i fyran, trean och tvåan – sedan riskerar de att kastas ut.
Dösjöbro har alltså tackat nej till elitettan i dag. Nu går frågan till Sandvikens IF. Och vad jag förstått från flera olika håll så kommer de att tacka ja i morgon. Det ser alltså ut att bli 14 lag i elitettan i år – trots allt. Och det var ju ändå en glädjande nyhet i allt elände.
Tillagt i efterhand: Under fredagen har Sandviken meddelat att man tar platsen. Det får ju ändå sägas vara positivt att det finns klubbar som är beredda att ta vakanta platser med kort varsel. För några veckor sedan var jag personligen lite tveksam till om det skulle gå att fylla ut serien. Men det verkar ju faktiskt som att ganska många klubbar har varit beredda att ta reservplatser.
Inlägget uppdaterat: När jag först skrev det här inlägget var det obekräftat. Men jag hade missat en text på klubbens hemsida, där beskedet gjordes officiellt.
För en stund sedan fick jag ett tips om att Kungsbacka DFF har givit upp hoppet om att spela i elitettan i år. Sedan såg jag den här tweeten:
Det blev en icke hållbar situation. Kungsbacka drar sig ur Elitettan. https://t.co/pbQZdsb8hX
Då saknade jag dock bekräftelse. Nu vet vi att klubben i kväll har valt att dra sig ur. På sin hemsida skriver man:
”Den största orsaken är att vi inte hittar tillräckligt många spelare som håller för elitettan samt rymmer inom ramen för vår budget. Det som har hänt de senaste tre dagarna är att vi tyvärr har tappat spelare istället för att få in fler vilket gör situationen ohållbar med tanke på att vi har seriepremiär om snart fem veckor. Därför har vi idag lämnat information till Svenska Fotbollsförbundet om att vi drar oss ur elitettan säsongen 2020.”
Därmed finns det återigen en vakant plats i näst högsta serien. Om jag har rätt är turordningen för reservplatser nu: 1) Dösjöbro IF. De har ju dock tappat hela laget till Malmö FF, vilket bör tala för att de kommer att tacka nej. Därefter är det fjolårets serietvåor i division 1 som får frågan. Om jag har räknat rätt är turordningen där: 2) Sandvikens IF, 3) Notvikens IK, 4) IFK Norrköping, 5) IK Rössö Uddevalla, 6) Telge United, 7) Eskilsminne IF. En gissning är att IFK Norrköping skulle kunna vara intresserat. Det är mer oklart om något av de andra lagen är det.
De senaste dagarna har man ju anat att Kungsbacka haft det riktigt tufft med truppbygget. De där 14 spelarna som hade lovat att skriva på verkade bara vara fyra. En lägeskoll gavs av SVT i helgen.
Det blir intressant att se hur Kungsbacka DFF går vidare från det här. Om man går vidare. För ett tag sedan läste jag i GP att man kunde ha flyttat till Göteborg. Det upplägget förstår jag väl att man nobbade. Det var illa nog att spela matcher i Varberg i fjol. Kungsbacka DFF är en elitsatsning i norra Halland, och då känns det inte rimligt att flytta den till Göteborg.
I övrigt noterar jag att Hanna Marklund varje vecka skall komma med damfotbollsspaningar på Fotbollskanalen. I sin första konstaterade hon att förbundet nog bör se över seriesystemet om det blir tre avhopp från elitettan. Nu verkar vi vara där.
I morgon sparkas den svenska tävlingssäsongen i gång med Svenska cupens gruppspel. Det här är på många sätt den första riktigt heta damfotbollshelgen 2020. Utöver den svenska premiären får vi även njuta av ett par internationella godbitar. Här är helgens tv-guide:
Fredag:
19.15, Viasat Sport: Wolfsburg–Turbine Potsdam i Frauen-Bundesliga.
Lördag:
13.00, Viaplay: SGS Essen–Hoffenheim i Frauen-Bundesliga.
16.00, Sportkanalen: AIK–Djurgården i Svenska cupen.
Söndag:
14.00, Viaplay: Bayern München–SC Sand i Frauen-Bundesliga.
14.15, Viaplay: Lyon–Montpellier i D1 Feminine.
15.00, Viasat Sport: Manchester City–Chelsea i WSL.
För egen del är jag i tjänst, vilket innebär att det inte lär bli speciellt mycket tid till att se de här matcherna på ett koncentrerat sätt.
Hade jag varit ledig hade jag gärna varit på Valhalla på söndag 15.00. För jag tycker att mötet Göteborg–Linköping ur svensk synpunkt är helgens klart hetaste. Och jag tycker att det är synd att det inte är den som tv-sänds.
Den tv-sända matchen AIK–Djurgården är förstås inte ointressant. Det är ju förstås ett derby, det är även ett möte mellan botten av damallsvenskan och toppen av elitettan. Dessutom känns AIK i alla fall på pappret som lite starkare än i fjol, medan Djurgården känns sämre. Men spontant är jag ändå minst lika nyfiken på resultaten i matcherna Eskilstuna–Umeå, Piteå–Uppsala, Växjö–Vittsjö och Mallbacken–Kif Örebro.
Utanför Sveriges gränser är det spännande matcher både i Frankrike och England. Tyvärr krockar ju delvis godbitarna Lyon–Montpellier och Manchester City–Chelsea på söndag. Och då är det rimligt att välja den engelska seriefinalen.
För det är mycket troligt att WSL avgörs på söndag. Vinnaren i mötet mellan Manchester City och Chelsea har i alla fall väldigt goda chanser att även ta hem ligaguldet. Det är sista inbördes mötet mellan de tre stora i WSL. Efter söndagens match har alltså City, Chelsea och Arsenal avverkat alla sina inbördes matcher.
City leder ligan med en poängs marginal för Chelsea. Men Manchesterklubben har en match mer spelad än konkurrenten. Så det är Chelsea som känns som den största vinnaren vid ett kryss.
Chelsea vann första mötet med 2–1, och svenskklubben kommer in i seriefinalen med nio raka segrar, varav fem i ligan. City har ”bara” tre raka segrar.
Apropå City kommer de att få möta Leicester City i FA-cupens kvartsfinal. Leicester är mittenlag i andradivisionen, och de stor för en liten skräll i går när de slog ut tabellfyran i WSL, Reading, efter förlängning.
Reading har en hel hög landslagsspelare i truppen, bland annat tre norska. Så man förstår glädjen hos Leicesters spelare efter slutsignalen.
I Frankrike är det i praktiken redan kört för Montpellier att ta en Champions Leagueplats. Men Marija Banusic:s gäng är ett av de lag som har potential att skaka suveräna Lyon. Så det franska toppmötet känns också spännande.
Montpellier har för övrigt nyligen gjort klart med den 17-åriga australiska talangen Mary Fowler. En spännande värvning.
#D1Arkema Montpellier officialise l'arrivée de l'Australienne Mary Fowler
