Barca vann just bortamötet med Chelsea i Champions Leagues semifinal med 1–0. Målet var snyggt. Det gjordes av Caroline Graham Hansen strax efter att matchklockan hade passerat tre minuter.

Den spanska segern innebär förstås att det är klar fördel Barca inför torsdagens retur på Camp Nou (avspark 18.45 på DAZN).

Och det spanska mästarlaget var det bättre i dagens match. Chelsea hade en bra period under andra halvan av den första halvleken. Där gjorde man också ett snyggt, men solklart offsidemål. Men totalt sett var alltså Barca det klart bättre laget.

Under den första halvleken skapade man inte så mycket mer än målet. Men efter paus kunde gästerna ha gjort klart fler mål. Närmast kom inhopparen Marta Torrejon, när hon nickade en hörna i stolpen.

Tre svenska spelare fick speltid i matchen. Fridolina Rolfö och Magdalena Eriksson spelade hela matchen, medan Johanna Rytting Kaneryd byttes in med sex minuter kvar av ordinarie tid. Rytting Kaneryd hann inte heller göra något större avtryck.

Rolfö och Eriksson får båda ett klart godkänt betyg. Rolfö spelade vänsterback. Under den första halvleken var hon inte så framträdande som man vant sig vid den här våren. Men i den andra fick hon en större roll, och skapade också några lägen från sin kant.

Resultatet gör ändå att dubbelmötet lever inför returen. Hos Chelsea kan man också glädja sig över att Pernille Harder äntligen var tillbaka i spel efter sin lårskada. Danskan byttes in samtidigt som Rytting Kaneryd, och hann inte heller sätta något större avtryck i den här matchen.

Noterbart angående comebacker att Barcas superstjärna Alexia Putellas också är nära sin comeback. Hon är tillbaka i full träning, och bör ganska snart även vara aktuell för ett kortare inhopp i match.

Under söndagen spelas första matchen mellan Wolfsburg och Arsenal. Avspark är 15.30, och utöver att matchen som vanligt visas av DAZN har SVT skaffat sändningsrätt. Kul.

I kväll har jag sett drygt halva den engelska toppmatchen mellan Manchester United och Arsenal. När jag kom hem och slog mig ner framför tv:n hade katastrofen redan inträffat för Stina Blackstenius och Jonas Eidevall:s lag.

Superviktiga Leah Williamson hade klivit av med befarad knäskada.

Williamson är alltid viktig för Arsenal. Hon är extra viktig nu när laget redan har Vivianne Miedema, Beth Mead, Kim Little, Caitlin Foord och Lina Hurtig på skadelistan.

Det är förstås oklart hur allvarlig skada Williamson har dragit på sig. Men det är osannolikt att hon kan spela mot Wolfsburg i helgens semifinal i Champions League. Vilket är illa nog.

Ännu värre blev läget en stund senare, när Alessia Russo skickade in Uniteds ledningsmål. Det slutade 1–0 efter att United haft bra kontroll efter paus. Ett Arsenal som alltså är extremt brandskattat hade inte kapacitet att riktigt skaka hemmaspelarna. Man kom till halvlägen, men inte mer.

Risken är uppenbar att det var chansen på ligaguldet som försvann i kväll. Och med Williamsons skada minskade möjligheterna att nå Champions Leaguefinalen också rätt rejält. Som sagt, en blytung kväll för Eidevall, Blackstenius och Arsenal.

För United ser det bättre ut. I och med kvällens seger kopplade man ett rejält grepp om en plats i höstens Champions League. Dessutom lever guldhoppet i högsta grad vidare.

På svensk mark har Eidevalls efterträdare i FC Rosengård varit fokus den här veckan. Renee Slegers är inte längre mästarlagets tränare.

På många sätt är väl det en väntad åtgärd. När ett fotbollslag inte får de resultat som förväntats är det lättast att byta tränare. Det går ju inte att byta hela spelartruppen. Och ett byte av sportchef ger inga omedelbara effekter, vilket ett tränarbyte skulle kunna ge.

Slegers fick alltså ta smällen för Rosengårds fiaskoartade serieupptakt. Och visst, sedan SM-guldet säkrades i slutet av oktober i fjol har Malmöklubben haft ett riktigt dystert halvår. Slegers har varit ansvarig, och har inte lyckats få laget att fungera. Då hjälps det inte att man lett klubben till två SM-guld, en cupseger och ett gruppspel i Champions League.

Rosengård tränas numera av Joel Kjetselberg. Vi får se om han har några mirakelkurer för att vända trenden.

I kväll sitter jag på pressläktaren på Gamla Ullevi för att närstudera landslaget för första gången i år. Den första samlingen var ju lysande. Senast mot Danmark var det sämre.

Frågan är om det blir fågel, fisk eller mittemellan i kväll.

För en halvtimma sedan fick vi i media träffa nya förbundsbasen Fredrik Reinfeldt. Han sa väl inte något revolutionerande, men jag fick ändå ett ganska positivt intryck. Känslan är att han verkligen är intresserad och engagerad i damlandslaget och damfotbollen. Vi får se om den känslan är riktig.

Även om laget är formerat som 4–3–3 på pappret är känslan när man ser den svenska startelvan att det blir tre centrala backar i Nathalie Björn, Linda Sembrant och Magdalena Eriksson, och att Sofia Jakobsson och Jonna Andersson tar hand om varsin kant.

Känslan är också att det är avgörande VM-kval för Matilda Vinberg. Hammarbys talang finns med i startelvan. Där hade hon inte varit om inte förbundskapten Peter Gerhardsson hade haft med henne i VM-tankarna.

Så om Vinberg lyckas i dag kommer hon med stor sannolikhet få åka med till det mästerskap som inleds på andra sidan jordklotet om 100 dagar.

Nu på förmiddagen lottades semifinalerna i svenska cupen. Det var två lotter som skulle dras, och U23-landslagets förbundskapten Martin Qvarmans Möller såg till att semifinalerna kommer att se ut så här:

• Häcken–Kristianstads DFF
• Hammarby–Piteå

Kristianstad har redan vunnit på bortaplan mot fjolårets damallsvenska etta och trea. Kan man även slå ut tvåan? Osvuret är självklart bäst, men utgångstipset är ju att vi får en final mellan Häcken och Hammarby.

Under söndagen spelades det en hel del ligamatcher runtom i Europa. Den hetaste var toppmötet i WSL mellan Chelsea och Manchester United. Där hade United 67 procent av bollinnehavet, men Chelsea gjorde matchens enda mål – ett riktigt snyggt sådant av Sam Kerr.

I och med segern fick Chelsea en lucka i tabelltoppen. Trots en match mindre spelad leder den blå Londonklubben nu med två poängs marginal till de båda Manchesterklubbarna. Arsenal finns ytterligare tre poäng bakom. Gunners har dock precis som Chelsea en hängmatch.

FC Rosengård föll i dag med 3–1 hemma mot Benfica. Därmed är fiaskot ett faktum. Damallsvenskan kommer att rasa som ett sänke på den europeiska ligarankingen.

Jag har varit otroligt naiv och trott att damallsvenskan skulle kunna ligga kvar topp sex–sju i Europa i flera år till. Men det är bara att inse att jag överskattat våra lag och spelare ganska rejält. För raset går i racerhastighet. Om två år är risken att damallsvenskan inte längre är rankat på topp 15 i Europa. Så dåliga resultat gör våra lag i Champions League.

I fjol var det Häcken som blev förnedrat i gruppspelet. I år är det Rosengård som blir överkört. I dag föll Malmöklubben med 3–1 hemma mot Portugals mästarlag.

Det skall sägas att jag bara såg de första 45 minuterna av matchen Rosengård–Benfica. Men det jag såg var klasskillnad. När Rosengård gjorde fem–sju bra minuter i mitten av halvleken, och turligt lyckades ta ledningen var det en stöld. Benfica hade varit bättre på det mesta, och att portugisiskorna vände före paus var helt logiskt sett till matchbilden.

Vid båda målen utnyttjade Benfica skoningslöst att Rosengård saknade den snabbhet i mittförsvaret som man måste ha på internationell nivå.

Från den andra halvleken har jag bara sett höjdpunkterna nedan. Men det började ju riktigt uselt för Rosengård med en vansinnespass från Fiona Brown rakt in i mitten som bäddade för Benficas 3–1-mål. Man kan även se att portugiserna blev bestulna på ett korrekt 4–1-mål.

Efter förra omgången skrev Zecira Musovic en krönika på Fotbollskanalen om att svensk klubbfotboll halkar efter. Hon avslutade med att konstatera att man nog måste förlika sig med att svenska klubblag inte längre har något att hämta i Europaspelet utan att man får nöja sig med att vara ett skyltfönster och jobba med utveckling.

Och på många sätt är det ju så. På tio år har damallsvenskan på många sätt gått från en allvarlig utmanare till titeln världens bästa liga till en dussinserie. Vi är många som sett utvecklingen komma, även om den alltså gått fortare än jag hade trott.

Varken förbundet eller EFD har brytt sig. Någon som hört Karl-Erik Nilsson säga ett enda ord om hur man kan bromsa fallet för de svenska damfotbollsklubbarna? Jag har då inte hört det.

Och jag har inte sett en enda slagkraftig åtgärd från Svff eller EFD för att stärka klubbfotbollen på damsidan under de här tio åren. Så det är nog som Musovic är inne på – redan för sent.

Medan övriga Europa flyttar fram sina positioner i expressfart backar damallsvenskan. Lagen i vår högsta serie är sämre i dag än de var för fem år sedan.

Och de usla resultaten i Champions League gör att det troliga bara tar något år innan Sverige har tappat två av de tre platser vi nu har.

Chansen att Rosengård skall ta några poäng mot Bayern München och Barcelona är närmast obefintlig. Det gör att Sverige i år får in 1,833 rankingpoäng. Det gör det här till den sämsta säsongen hittills.

Faktum är ju att det har gjort ont att se hur otillräckliga Häcken och Rosengård varit i Europaspelet de senaste åren. Men som sagt, förbund och EFD verkar inte bry sig.

Den inhemska svenska tävlingssäsongen är över. BP vann kvalet mot IK Uppsala Fotboll med totalt 4–1. Det innebar att talangfabriken BP spelar i allsvenskan både för herrar och damer nästa år. Starkt jobbat.

Inför säsongen tippade jag att BP skulle komma sist i damallsvenskan, och jag var orolig att man bara skulle ta enstaka poäng och att man tidigt skulle hakas av i nedflyttningsstriden. BP har varit en av årets positiva överraskningar.

Man klarade kontraktet för att man hade gjorde starka insatser i de avgörande matcherna. Man klarade kvalplatsen på målskillnad, mycket för att man tog fyra poäng vardera mot de båda nedflyttningslagen AIK och Umeå. Och man vann båda kvalmatcherna mot Uppsala.

Framför allt blev vändningen borta mot Umeå i näst sista omgången avgörande. Där kom BP i 1–0-underläge tidigt i den andra halvleken. Men man kunde vända och vinna med 2–1.

I kvalet var det aldrig något större snack. Jag missade den första matchen. Men vad jag förstått var BP:s 1–0-seger i underkant. I dagens retur kopplade stockholmarna ett tidigt järngrepp om sin damallsvenska plats.

Det var fasta situationer som avgjorde. Segermålet på Studenternas var en inläggsfrispark. Och precis när matchklockan tickat in i den femte matchminuten i dag drog Alice Ahlberg först in en stenhård frispark rakt i mål. Och fyra minuter senare nickade Mathilda Johansson Prakt in 2–0-målet på en inläggsfrispark från Frida Boriero.

Vid båda målen satte jag frågetecken för ingripandena från målvakt Caroline Forsgren. Ahlbergs skott var i och för sig väldigt hårt. Men det gick mitt i målet, och skall man vinna kvalmatcher måste man rädda sådana. Och det andra målet är en jättetavla. Där kom Forsgren ut helt snett.

Det var alltså totalt 3–0 till BP redan efter nio minuter. Uppsala var chockat och ett fysiskt starkare BP anfört av spelskickliga Boriero hade full kontroll under den första halvleken. Uppsala lyfte spelet lite efter paus. Man fick också en reducering när ett långt inspel från Andrea Thorisson studsade in i mål bakom Lovisa Koss i minut 62.

Det hann dock aldrig komma in några nerver i BP-lägret, för bara minuten senare slog Jennifer Sjösten in ett inlägg till Klara Andrup, som vi ribban gjorde 3–1 bakom en chanslös Forsgren. Totalt 4–1 – och det kändes avgjort.

Uppsala försökte, men det blev totalt 4–1 – och BP behåller alltså den damallsvenska platsen. Det blir spännande att se hur BP nu satsar vidare. Som går att se på bloggens silly seasonsida har man en hel del att göra med truppbygget.

Klart är att Vaila Barsley slutar. Hon gjorde karriärens sista match i dag, och fick välförtjänta kramar när hon byttes ut i slutminuterna. Annars har ju BP-spelarna nu fått ett års damallsvensk vana. Och får man behålla stommen samtidigt som man kan krydda med rätt nyförvärv så kanske man kan titta lite högre i tabellen till nästa år? Det finns kanske några spelare att hämta i nedflyttade AIK?

För Uppsala är det här förstås otroligt tungt. Laget föll på målsnöret i fjol, när man tappade en damallsvensk plats i sista omgången. Jag tyckte att lagbygget inför årets säsong såg bra ut, och tippade att laget skulle ta en av de två direktplatserna till damallsvenskan. Man hade också länge greppet om en direktuppflyttning. Fortfarande med tre omgångar kvar låg man topp två.

Men kryss mot Bromölla och Mallbacken i omgångarna 24 och 25 förstörde drömmen om damallsvensk direktuppflyttning. Och i kvalet var man alltså aldrig nära.

Det här att flera gånger komma nära, men inte nå fram skapar ingen vidare vinnarkultur. Om Uppsala satsar vidare kommer man att få bära favoritskap tillsammans med i första hand AIK och Umeå i nästa års upplaga av elitettan. Apropå elitettan finns nu ett nytt Forum Elitettan här på bloggen, tänkt för silly season och träningsmatcher.

I och med att kvalet är över är också alltså den inhemska fotbollssäsongen 2022 över. Dock återstår två Champions Leaguematcher på svensk mark. FC Rosengård skall spela hemma mot Benfica och Bayern München den 7 respektive 15 december.

Rosengård har dessutom bortamatch mot Barcelona den 21 december. Ett skadedrabbat mästarlag får inte många dagars semester den här vintern.

Internationellt noterar jag att 20 417 åskådare kom till Weserstadion i går för att se Werder Bremens damlag ta den stora arenan i besittning för första gången. Det började bra för hemmalaget, och hemmapubliken fick jubla rejält över ett riktigt snyggt ledningsmål.

Dock vände Freiburg och vann med 2–1, så några fler jubel från storpubliken blev det inte.

FC Rosengård inkasserade en blytung förlust i kväll i Lissabon. Benfica var det klart bättre laget och vann med 1–0. Portugisiskorna vann totala avsluten med 23–5 och avsluten mot mål med 6–1.

Jag kollade inte matchen speciellt koncentrerat. Men det jag såg var inte roligt för vårt svenska mästarlag. Stundtals var det kaos i försvaret, och Teagan Micah tvingades till flera fina räddningar.

Benfica har vuxit ut till ett lag har helt okej europeisk nivå. Men om svenska lag tänker tävla på internationell nivå måste man vinna mot lag som Benfica.

Dock är det väl bara att inse att våra topplag inte längre är tillräckligt bra för att just tävla i Europa. Utfallet av de nio gruppspelsmatcher som våra damallsvenska klubbar spelat i Champions League är en seger och åtta förluster. Totala målskillnaden är 5–25. Det är en riktigt dyster läsning.

Visst kan Rosengård skylla på tunga skador i backlinjen, och på att laget inte spelat en match på tre veckor. Men det ger ju tyvärr inga fler poäng.

I all uppgivenhet får vi väl ändå glädjas åt att vi har ett svenskt lag i gruppspel för andra året i rad. Det lär vi inte vara bortskämda med framöver. Mycket talar för att Sverige bara har två platser i turneringen inom två år. Och risken finns även att de båda lagen blir oseedade, vilket minskar chansen till gruppspel enormt.

Tidigare i kväll slängde jag även sporadiska blickar på den andra matchen i gruppen, den som Barcelona vann med 3–0 mot Bayern München. Från det lilla jag såg gav Fridolina Rolfö ett fint intryck. Och Barca såg både stabilt och vasst ut.

Målskillnaden 16–1 efter en match vardera mot Bayern, Benfica och Rosengård är på alla sätt imponerande. Barca och Chelsea är de enda lagen med full poäng när halva gruppspelet är avklarat. Noterbart att de båda franska storlagen Lyon och PSG står på fyra poäng vardera.

I går vann Linköping med 4–1 mot Kristianstad, vilket innebar att LFC och Häcken är klara för kval mot Champions League nästa år.

Inför den här veckan hade LFC haft tufft mot lagen på medaljplats, medan man galant klarat matcherna mot övriga tio lag. Den här veckan har det varit tvärtom. Först tappade man poäng mot bottenlaget IFK Kalmar, sedan blev det säker seger mot troliga bronsmedaljören Kristianstads DFF.

Den spänning som återstår i toppen är nu vilka av Häcken och LFC som skall ta det stora respektive lilla silvret. Tvåan får gå in direkt i Champions Leagues playoffomgång, medan trean får gå in redan i första kvalomgången.

I botten såg det under några minuter i dag ut att bli klart vilka två lag som åker ut. För i början av den andra halvleken gjorde Villemo Dahlqvist 1–0 för Umeå mot BP. I det skedet hade UIK tillräcklig marginal ner till BP och AIK för att skicka ner de båda Stockholmslagen i elitettan.

Men BP vände och vann med 2–1. Därmed föll Umeå ner på nedflyttningsplats inför slutomgången med sju måls sämre målskillnad än BP. BP avslutar hemma mot Rosengård medan Umeå skall till Kristianstad. Det är således klar fördel BP i kampen om kvalplatsen.

Dagens resultat framkallade säkert ett litet jubel i Kalmar. Småländskorna är nu i riktigt bra läge att hålla sig kvar utan kval.

I dag har Peter Gerhardsson tagit ut en ny landslagstrupp. Rubrikerna handlade om att Fridolina Rolfö inte var med. Personligen hade jag väntat mig att någon eller några toppspelare skulle ställas utanför truppen. Gissningsvis jublar ju inte spelarnas klubbar över en träningslandskamp på andra sidan jordklotet.

Det jag tyckte var mest spännande var uppsättningen målvakter. Varken Jennifer Falk eller Emma Holmgren fanns med, utan Gerhardsson åker till Australien med trion Zecira Musovic, Emma Lind och Cajsa Andersson.

Noterbart var ju att Holmgren uttryckte besvikelse under den senaste samlingen.

”Tidigare har de velat att jag ska spela fler matcher hemma i klubben. Nu har jag spelat fler matcher hemma i klubben och tyvärr har de inte kollat på matcherna och det tycker jag är tråkigt när man kommer hit. Att de inte har koll på en fullt ut.”

Förbundskapten Gerhardsson hävdade att landslagsledningen visst hade koll på Holmgrens matcher. Och vad jag kan se ha hon bara spelat en tävlingsmatch den här säsongen, vilket inte är så mycket att komma med. Och det blir ingen landslagsdebut för henne i år, för Holmgren är alltså inte med i den kommande truppen.

Däremot har Hanna Lundkvist och Sofia Jakobsson tillkommit jämfört med truppen till den fina 3–0-segern mot Frankrike. Atletico Madrids ytterback var med i truppen en gång tidigt förra året, men fick inte debutera.

Den gången var för övrigt också Rosa Kafaji med. Häckentalangen gjorde comeback på planen i september. Men det blev inte mer än tolv minuter i damallsvenskan och 52 i svenska cupen. Under oktober har inte 19-åringen varit med i någon av Häckens matchtrupper. Jag mötte henne i samband med matchen mot Häcken i söndags. Då sa hon att hon var okej, men inte mer än så. Vi får väl hoppas att hon snart kan vara tillbaka i spel på allvar igen.

En som ännu inte testats av Gerhardsson, men som snart är värd en koll är Freja Olofsson. Jag kollade in henne lite extra noga när jag såg första halvleken av Real Madrids 0–0-match mot PSG i Champions League.

24-åriga Olofsson spelade som sittande innermittfältare, det som oftast kallas sexa. Det är en position där Gerhardsson inte har något överflöd av spelare. I Caroline Seger:s frånvaro har Nathalie Björn, Elin Rubensson och Filippa Angeldahl alla spelat som sexa i landslaget under det senaste halvåret. Ingen av dem har positionen som sitt förstaval.

Olofsson skulle alltså kunna vara en kandidat. Örebrotjejen är väldigt bra när hon är rättvänd. Slår då väldigt konstruktiva och fina passningar. Däremot tyckte jag att hon såg lite darrig ut när hon fick bollen felvänd på centrala ytor. Det behöver hon nog jobba upp lite. Men kan man spela 90 minuter för Real i Champions League måste man helt klart vara med i diskussionen om en plats i landslagstruppen.

Freja Olofsson var en av väldigt många svenska spelare som fått speltid i den andra gruppomgången av Champions League. Här är fler:

Amanda Ilestedt, 90 minuter för PSG.
Zecira Musovic, 90 minuter för Chelsea – höll nollan.
Magdalena Eriksson, 90 minuter för Chelsea – gjorde ett mål.
Johanna Rytting Kaneryd, 78 minuter för Chelsea.
Beata Kollmats, 1 minut för Roma.
Rebecka Blomqvist, 13 minuter för Wolfsburg.
Linda Sembrant, 90 minuter för Juventus.
Amanda Nildén, 13 minuter för Juventus.
Fridolina Rolfö, 90 minuter för Barcelona.
Jessica Wik, 90 minuter för Rosengård.
Atthina Persson Lundgren, 83 minuter för Rosengård.
Mia Persson, 90 minuter för Rosengård.
Olivia Schough, 90 minuter för Rosengård.
Mimmi Larsson, 66 minuter för Rosengård.
Karin Lundin, 76 minuter för Rosengård.
Loreta Kullashi, 24 minuter för Rosengård.
Lina Hurtig, 90 minuter för Arsenal – gjorde två mål.
Stina Blackstenius, 15 minuter för Arsenal.

Totalt 19 svenska spelare på planen i veckans UWCL-spel alltså. Det är förstås både kul och bra för landslaget.

För Rosengård slutade det med en andra raka förlust. Barcelona vann med 4–1. Jag har tyvärr inte sett matchen, men på förhand kändes en tremålsförlust som rätt rimliga siffror. Och utifrån att det var 4–35 i avslut, och utifrån alla Barcas chanser i klippet med höjdpunkter, verkar det vara ett resultat som Rosengård skall vara nöjt med.

Noterbart från dagens spel att Lyon tappade poäng mot Juventus – matchen i Turin slutade 1–1. De franska lagen har haft en riktigt svag start på turneringen. Både PSG och Lyon står på en poäng efter två matcher, klart sämre än förväntat. Däremot har lagen från England och Tyskland full poäng.

För Bayern München satt det dock otroligt långt inne. Benfica ledde med 2–0, och hade straff vid 2–2. Men Georgia Stanway avgjorde för Bayern i åttonde övertidsminuten.

Så till lite ungdomsfotboll. Jag noterar att F16/06-landslaget hade det kämpigt i EM-kvalets första runda. Efter förlustet mot Portugal (1–0) och Nederländerna (5–1) vände man 0–1 till 3–1-seger mot Skottland och gick trots allt vidare till nästa runda.

I F17-VM är det nu finalklart. Det blir uppstickaren Colombia som ställs mot regerande mästarlaget Spanien på söndag klockan 15.30 svensk tid. Just Spanien och Colombia möttes i den första gruppspelsomgången. Då vann Spanien med 1–0 efter ett sent segermål.

Finalklart är det även i amerikanska NWSL. Klockan 02.00 natten mot söndag ställs Portland Thorns mot Kansas City Current. Det kan säkert bli en riktigt kul match. Att det blir välfyllda läktare på Audi Field i Washington tar jag för givet. För engagemanget för damfotboll är faktiskt större i USA än i något annat land i världen.

Se bara på lyckan när Crystal Dunn sköt Portland till final:

Eller på lyckan i Kansas City när deras lag säkrade sin finalplats.

xxx

Kalmar lyckades få med sig en poäng från Linköping Arena. Därmed är det klart att SM-guldet även i år hamnar i Malmö. Stort grattis till FC Rosengård som naturligtvis är en väldigt värdig vinnare.

Om man säkrar guldet redan med två omgångar kvar att spela är det ju liksom ingen diskussion.

Trots tunga skador på bärande spelare har Rosengård varit ostoppbart i årets seriespel. Under de fem första omgångarna ledde man inte tabellen, men laget hade hela tiden samma poäng som serieledarna. Efter omgång 6 var Rosengård högst upp i tabelltoppen. Och där har man legat kvar sedan dess.