Vad håller AIK på med?

Om jag hade otur med målen förra omgången hade jag lite av jackpot den här helgen. I den match som jag såg på plats föll nämligen hela tio av de 15 damallsvenska mål som gjordes i dag. Samtliga föll bakom AIK-debutanten Serina Backmark.

AIK släppte alltså in tio mål. Men det är inte den enda anledningen till frågan i rubriken. En annan såg jag under eftermiddagen, alltså redan innan matchen. I den text på klubbens hemsida där man berättade om den överlånga skadelistan kunde man läsa:

  • Johanna Lindell – Underkropp. Beräknas vara tillbaka i kollektivträning tidigast september.
  • Emelie Jansson – Underkropp. Beräknas vara tillbaka i kollektivträning i augusti.
  • Nora Rönnfors – Underkropp. Prognos ca 12 månader.
  • Elsa Törnblom Von Schmalensee – Underkropp. Prognos oklart.
  • Ema Paljevic – Underkropp. Prognos oklart.
  • Adelisa Grabus – Underkropp. Prognos oklart.

Underkropp? Vad är det för trams? Personligen förstår jag inte ingenting av meningen med det här sättet att meddela skador. Eller snarare sättet att inte meddela skador.

På Valhalla satt jag för övrigt snett bakom Rönnfors och Paljevic. I paus kollade jag deras status. Paljevic berättade att hon har en ledbandsskada i ena knät, och att hon ännu inte vet om det blir operation. Därav oklar prognos. Rönnfors fick inte berätta vad hon har för skada. Och det gjorde hon inte heller.

Men räkna med att ”Underkropp. Prognos cirka 12 månader” rör sig om en korsbandsskada. Rönnfors var korsbandsskadad i högerknät som 16-åring, så det här är andra gången hon drabbas.

Men det var alltså inte bara genom det tveksamma sättet att meddela skador som AIK utmärkte sig i dag. I går skrev jag om att Solnaklubben har varit ojämn på sistone, och att om de skulle följa trenden skulle de åka på en storförlust på Valhalla.

Redan när jag såg AIK:s startelva kände jag att det tipset skulle kunna slå in. Och när jag såg försvarsspelet när Stina Blackstenius gjorde 1–0 efter drygt två minuter var jag övertygad om att dagens AIK-lag inte var nära damallsvensk klass.

Häcken däremot passade på att ha kul. De hade gjort 5–0 redan innan matchklockan nådde 25 minuter. Det slutade 10–0, men var mycket närmare 15–0 än 10–1. Häcken hade osannolika 29–1 i avslut, varav 16–1 på mål. Blackstenius gjorde tre mål och kopplade ett grepp om skytteligan. De snyggaste målen gjorde dock Milica Mijatovic, skott i krysset efter ett mönsteranfall, och Johanna Rytting Kaneryd, en läcker klack.

Den enda AIK-spelare som visade klass på Valhalla i dag var Rosa Kafaji. Hon är verkligen en sensationellt stor talang. Men inte ens sensationellt stora talanger klarar ensamma av att skapa målchanser mot ett lag av landslagsspelare. Och i dag var Kafaji väldigt ensam.

AIK spelade 5–4–1 i den första halvleken och 4–5–1 i den andra. I båda var laget pinsamt svagt. Den stackars 18-åriga målvakten Serina Backmark hade en mardrömsdebut, trots att hon räddade ett par frilägen. Backmark får nog slå en signal till Örebromålvakten Tove Enblom, som släppte in elva mål i sin debut, men som reste sig från den smällen och har utvecklats till en god damallsvensk målvakt.

Det konstiga med matchningen var att AIK:s manager Anne Mäkinen på presskonferensen sa att tidigare stabila Milla-Maj Majasaari hade kunnat spela, men att man valde att vila henne efter att hon varit i väg med det finländska landslaget. Schyst att slänga in en orutinerad 18-åring när man har stora delar av startelvan på skadelistan, och man skall möta mästarlaget på bortaplan.

Som grädde på moset bytte AIK:s lagledning in Vendela Persbeck som vänsterytter i minut 77. Det anmärkningsvärda här är att 17-åriga Persbeck också är målvakt. Hon är AIK:s tredjemålvakt, men fick alltså debutera i damallsvenskan som vänster yttermittfältare. Mäkinen motiverade med att det var det alternativet som AIK-ledningen hade, samt att: ”Hon har varit utespelare tidigare.”

Efter matchen diskuterade jag AIK:s agerande med en kollega. Vi kom fram till att den enda rimliga förklaringen till att man matchade sitt lag som man gjorde var att man ville skicka en tydlig signal till folk högre upp i klubben om att man behöver förstärka truppen. Och en så mycket tydligare signal än en förnedrande 10–0-förlust finns väl inte?

I övrigt i dag visade Hammarby att det fortfarande går att göra mål på Piteå. Att det var Madelen Janogy (2) och Nina Jakobsson som satte fullträffarna i Bajens 3–0-seger lär svida lite extra för Piteå. Släkten är…

Omvänt hade Jennie Nordin en riktigt mörk dag. Hon drog på sig en onödig straff i andra minuten, och gav därmed Hammarby kommandot i matchen. Sedan missade hon en straff i slutet – eller om jag kanske skall skriva att Anna Tamminen räddade?

I Örebro slog åskan ner, och bröt matchen. Kristianstad gjorde ett mål före blixtarna, och ett efter. Därmed blev det favoritseger, 2–0. Däremot blev det inga mål i Växjö, 0–0 mellan Växjö DFF och Djurgården var sannolikt ett resultat som gladde de andra lagen på undre tabellhalvan mest.

Då kör vi igen – Fyra omgångar till innan OS-uppehållet

Inlägget uppdaterat med Jenna Hellstroms avstängning.

Under söndagen är damallsvenskan tillbaka igen efter två veckors landslagsuppehåll. Det skall avverkas fyra omgångar till innan det blir OS-uppehåll. För övrigt har förbundskapten Peter Gerhardsson skjutit upp sin truppresentation med en vecka. Vi får vänta till den 29 juni innan vi får veta vilka spelare som åker med till Tokyo.

Det innebär också att de aktuella spelarna får två damallsvenska matcher på sig att visa toppform innan uttagningen. I den senaste damallsvenska omgången för två veckor sedan hette vinnarna Vittsjö, AIK och Djurgården. Och förlorarna var Växjö, Örebro och Eskilstuna. Övriga lag tog varsin poäng.

Personligen tillhörde jag också förlorarna. Jag lyckades nämligen inte se ett enda mål när det gjordes, utan fick se alla i efterhand. Det trots att jag var på plats på Valhalla och såg Häcken–Piteå, och trots att jag live såg 15–90 minuter av alla de andra matcherna på SportbladetPlay. Jag var helt enkelt rakt igenom på fel match.

Eller. Jag var på rätt matcher för att få se bra försvarsspel. Ett sådant börjar verkligen Piteå hitta. På Valhalla såg flera av det norrbottniska lagets spelare ut att gå på knäna efter 60 minuter. Men ett par byten fixade ny energi till laget, och Häcken hade väldigt svårt att komma till 100-procentiga målchanser. Så 0–0 var inte ologiskt, även om hemmalaget ägde spelet.

På sina tre senaste matcher har Piteå mött Rosengård, Djurgården och Häcken – och bara släppt in ett mål. Under söndagen kommer Piteås försvar att utsättas för ett nytt bra hållfasthetsprov. Då kommer nämligen Hammarby till LF Arena. Bajen har gjort 18 mål – flest av alla lag tillsammans med Rosengård.

I förra omgången blev det en poäng vardera för de fem bäst placerade lagen. Det innebär att utbrytarna Rosengård fortfarande har fem poäng ner till jagande Häcken, som i sin tur har fyra poäng ner till lagen i huvudklungan.

I botten växte avståndet uppåt för Växjö. Det är nu fyra poäng upp till Djurgården. Just Djurgården kommer till Småland i söndagens första match. En tidig ödesmatch för Växjö DFF.

Noterbart för övrigt att Växjö hållit ihop försvaret bra. Lag har exempelvis släppt in två mål färre än femteplacerade Hammarby. Växjös problem ligger ju i målskyttet. Bara två gjorda mål på åtta matcher är riktigt svagt.

Under söndagen spelar även Häcken–AIK och Kif Örebro–Kristianstad. Matchen i Göteborg skall ju egentligen bara kunna sluta med hemmaseger. Men AIK är lurigt – och extremt ojämnt. Deras resultat i de fem senaste matcherna spretar rejält:

Hammarby (h) 2–2
Vittsjö (b) 0–4
Kristianstad (b) 1–1
Rosengård (h) 0–7
Kif Örebro (h) 2–0

Varannan match har alltså varit en storförlust, varannan har varit fina skalper. Illavarslande för AIK är ju att det är dags för en storförlust, om trenden skall hålla i sig.

Söndagens sista match är Örebro–Kristianstad. Örebro är lite som AIK, väldigt ojämnt. Efter sju poäng på matcherna mot Eskilstuna, Piteå och Växjö blev laget både mål- och poänglöst på matcherna mot Häcken och AIK. Så Örebro tyckte nog att uppehållet kom lägligt.

Där fick laget lite tid att jobba på hur man skall spela utan Jenna Hellstrom. Kanadensiskans avstängning för utvisningen mot Häcken blev ju nämligen hela fem matcher lång. En match får man ju automatiskt vid rött kort, hon fick även en match för att hon tidigare i matchen dragit på sig sin tredje varning för säsongen.

Dessutom dömde disciplinnämnden henne till ytterligare tre matcher. Enligt den länkade artikeln i Aftonbladet fick hon extra lång avstängning för att hon på väg av planen sa att domaren var den sämsta hon haft. Stämmer det tycker jag att disciplinnämnden har tagit ett galet beslut. Ett beslut där inte straffet står i proportion till förseelsen. Jag tycker att avstängningen är minst en match för lång.

Hur som helst innebär det att Örebro inte har tillgång till Hellstrom förrän efter OS. Därmed tappar man en mycket viktig del av sin offensiv. Har man någon plan B här? Hursom helst kom alltså uppehållet lägligt för Kif.

Det är lite mer oklart om Kristianstad ville ha ett uppehåll. Spelmässigt var man ju på uppgång, man kunde mycket väl ha vunnit 0–0-matchen mot Rosengård innan uppehållet. Men totalt sett har man tre kryss och en förlust på de fyra senaste omgångarna. Bara tre poäng under en period där både Rosengård och Häcken tagit tio – det kan visa sig vara en väldigt kostsam period för KDFF.

Omgången avslutas med två matcher på måndagskvällen. Två matcher med lite derbykaraktär, Rosengård–Vittsjö och Eskilstuna–Linköping. Matcher där Rosengård och Linköping får räknas som ganska klara favoriter.

Vittsjö har i och för sig börjat få upp farten, och har åtta poäng på de fyra senaste omgångarna. Men Malmö IP är inte Vittsjös favoritarena. Där har Vittsjö aldrig vunnit någon tävlingsmatch. Noterbart är att Michelle De Jongh är tillbaka i träning efter sin utlåning till franska Fleury. Jag vet inte om hon är spelklar ännu, eller om hon måste vänta in att transferfönstret öppnar.

I Rosengård finns det flyttrykten om en hel hög spelare. Hanna Bennison, Nathalie Björn och Anna Anvegård har placerats i flera engelska och tyska klubbar. För Rosengårds ambitioner att nå Champions League vore det förödande att tappa den trion. Det blir nämligen varken lätt eller billigt att ersätta dem. Spelare av den kalibern är numera en bristvara på transfermarknaden.

Slutligen Eskilstuna–Linköping. Eskilstuna är återigen en jättebesvikelse. Laget saknar ett eget spel, och även där finns det transferrykten kring nyckelspelare. Känslan är ju exempelvis att Loreta Kullashi skulle må bra av ett miljöombyte. Hon har inte nått den nivån man hoppats och trott i år. Jag trodde i fjol att hon skulle vara aktuell för OS-truppen. Men den är hon ju tyvärr inte ens nära.

Linköping är väldigt svårbedömt. Man ligger trea, vilket är ett bra resultat för laget. Men man har färre poäng, färre gjorda mål och fler insläppta än man hade efter åtta omgångar i fjol. Då hade man 12–8 och 16 poäng. Nu har man 11–9 och 13 poäng.

Andres Jeglertz gäng har kvar Eskilstuna, Örebro och Djurgården innan serien vänder. I fjol hade man 19 poäng och målskillnaden 16–19 efter halva serien. Det tycker jag att man bör kunna överträffa i år.

Det var roligast före och efter genrepet

Det blev 0–0 mellan Sverige och Australien i Kalmar i en match med få 100-procentiga målchanser. Det roligaste för oss som var på plats var hyllningarna av Caroline Seger före och efter matchen.

Förhoppningsvis fick ni som tittade på matchen på också ta del av de hyllningarna. För själva matchen var ju faktiskt inte speciellt rolig.

Matchen var ju sista chansen för flera spelare. Emma Berglund prisades som matchens lirare, men jag tror ändå inte att hon stärkte sina OS-aktier. Däremot kan Julia Roddar har fixat en flygbiljett till Japan i juli. Jag tyckte att Roddar gjorde en riktigt bra match som vänsterback, något som måste ha stärkt hennes chanser rejält.

För spelare som är användbara på flera positioner är ju extra nyttiga i en OS-trupp, där det bara är plats för 18 spelare. Nu har Sverige ansökt om att reglerna skall ändras så att man får spela med 22 spelare, men ännu så länge är det 18+4 som gäller. Och en av dem kan bli Roddar.

En annan spelare som har stärkt sin position under den här samlingen är Johanna Rytting Kaneryd. Offensivt var hon matchens lirare, för det var hon som stod för det sportsliga publikfrieri som vi fick ta del av på Guldfågeln Arena. Dock fick hon inte till avsluten, eller de sista passningarna. Det talar emot henne i sista gallringen. Men som sagt, Rytting Kaneryd borde ändå flyttat fram sin position.

Apropå positioner så hade jag inte så många rätt när det gällde positioner i mina laguppställningar inför avspark. När matchen väl började spelade Australien ett ganska utpräglat 3–4–3, medan Sverige körde ett mellanting mellan 4–1–4–1 och 4–1–3–2.

Sverige: Jennifer Falk – Amanda Ilestedt, Emma Berglund (Nathalie Björn, 46), Magdalena Eriksson, Julia Roddar – Caroline Seger (kapten – Filippa Curmark, 63) – Johanna Rytting Kaneryd (Sofia Jakobsson, 86), Filippa Angeldahl, Kosovare Asllani, Madelen Janogy (Fridolina Rolfö, 63) – Rebecka Blomqvist (Stina Blackstenius, 63).

Australien: Teagan Micah – Ellie Carpenter, Clare Polkinhorne, Steph Catley (Courtney Nevin, 64) – Hayley Raso, Emily van Egmond, Kyra Cooney-Cross, Tameka Yallop (Alanna Kennedy, 46) – Kyah Simon (Mary Fowler, 64), Sam Kerr (Laura Brock, 74) och Emily Gielnik (Aivi Luik, 88).

För Australien och förbundskapten Tony Gustavsson måste det har varit skönt att äntligen få med sig ett hyfsat resultat. Gustavssons tre första landskamper på jobbet har ju varit långt ifrån kul, rent resultatmässigt. I dag såg jag en del spännande saker i The Matildas spel. Men mer om det senare, när jag sett om den här matchen. Nu är det godnatt ifrån Kalmar för idag…

Reservbetonat Sverige mot Australien

Sitter på Guldfågeln Arena i Kalmar för att kolla in kvällens landskamp mot Australien (avspark 18.45 på TV12 och Cmore Live), den match där Caroline Seger tar över som den spelare i Europa som gjort flest landskamper.

Just klev de tre svenska målvakterna ut på gräset här framför. Av dem är det Jennifer Falk som fått förtroendet från start i dag. I övrigt tippar jag på att uppställningen är:

Falk – Amanda Ilestedt, Emma Berglund, Magdalena Eriksson – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Caroline Seger (kapten), Julia Roddar – Kosovare Asllani – Madelen Janogy, Rebecka Blomqvist.

Det är alltså rätt många ordinarie spelare på bänken. Gissningsvis vill trots allt inte Peter Gerhardsson låta Australien testa att möta ett ordinarie Sverige inför mötet i OS om drygt en månad.

Australien har bara en mittback bland sina elva startspelare. Däremot har de fyra forwards. Det lär alltså bli ett väldigt offensivt balanserat bortalag. Jag gissar att de kommer att spela så här: Teagan Micah – Ellie Carpenter, Clare Polkinhorne, Stephanie Catley, Hayley Raso – Kyah Simon, Emily van Egmond, Tameka Yallop, Kyra Cooney-Cross – Emily Gielnik och Sam Kerr.

Uppdatering: Under uppvärmningen ser det mer ut som att Australien kommer att köra ett slags 3–3–1–3 enligt: Micah – Carpenter, Polkinhorne, Catley – Raso, van Egmond, Yallop – Simon – Cooney-Cross, Gielnik, Kerr.

Australien har inlett svagt under Tony Gustavssons ledning. Senast mötte man Danmark och förlorade med 3–2 (3–0), bland annat efter att målvakten Mackenzie Arnold haft en dålig dag. Då kom båda Australiens mål i slutminuterna.

Svårvärderad seger mot Norge

I går var det landskamp i Kalmar. Jag hade egen träning när den spelades, men lyckades med konststycket att avskärma mig så mycket att jag kunde se matchen i efterhand utan att veta hur den slutade.

Efter sju minuter gjorde jag en anteckning om att Norge har ett fantastiskt innermittfält med Vilde Bøe Risa, Ingrid Syrstad Engen och Frida Leonhardsen Maanum. Då hade de två förstnämnda spelat loss den tredje flera gånger, och Maanum hade satt fram utmärkta instick till forwards.

Problemet för Martin Sjögren och hans Norge var att det aldrig blev bättre än så. De tre centrala mittfältarna var alldeles för ensamma för att norskorna skulle kunna skaka Sverige. Avsaknaden av spelare som Maren Mjelde, Caroline Graham Hansen och Guro Reiten var för stor.

Känslan är ju även att saknaden av Ada Hegerberg har blivit betydligt större sedan Isabell Herlovsen lade av. I går hade Norge ingen forward som höll tillräckligt hög klass för att hota Sverige. Dock är det ju inget som talar för att Hegerberg skall ångra sig och komma tillbaka till det norska landslaget, så henne skall vi nog räkna bort när vi pratar landslagsfotboll.

Det blev till slut en svensk 1–0-seger som var så säker som en 1–0-seger kan vara. Jag hade 8–1 i klara målchanser i svensk favör. Den norska chansen hade Carina Sævik på övertid. Skulle man lägga på halvchanser skulle den svenska överlägsenheten bli än tydligare.

Peter Gerhardsson valde att spela med trebackslinje, och ett spelsystem som jag närmast skulle kalla ett högervridet 3–4–1–2. Högervridet eftersom ingen av de fyra mest offensiva spelarna: Hanna Bennison, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius utgick från vänsterkanten.

Bennison låg till höger på centralt mittfält, Asllani och Blackstenius utgick från centrala positioner, medan Jakobsson hela tiden föll ut på högerkanten.

Följaktligen var det till höger som Sverige hade huvuddelen av sitt anfallsspel. Det blir intressant att se om det här är en modell som kommer att användas som grundspel i OS, eller om det var ett test.

Lite oroväckande var att Jonna Andersson klev av med skadekänning. Jag har inte sett någon rapport om vad det var hon drabbades av. På tv-bilderna såg hon bekymrad ut.

Defensivt klarade sig alltså Sverige utmärkt. Det är dock svårt att bedöma om det berodde på svensk styrka eller norsk svaghet. Känslan är ju att vårt försvarsspel kommer att ställas på betydligt svårare prov på tisdag, när Australien kommer till Kalmar.

Det är ju för övrigt en otroligt intressant match eftersom vi även kommer att möta Australien i andra gruppomgången i OS. Normalt brukar man ju undvika att möta sina kommande motståndare inför ett mästerskap. Men jag hörde att Tony Gustavsson sagt vid en presskonferens att dels har lagen väldigt god koll på varandra. Dels möts man först i den andra matchen, vilket gör att de överraskningsmoment man kan ha in i en turnering då är borta. Jag tycker nog att det låter klokt. Det viktigaste nu är ju ändå att få riktigt bra motstånd.

Hur bra motstånd Norge var är alltså oklart. Klart är däremot att Kosovare Asllani var lysande i matchen – tveklöst planens drottning. Hon var inblandad i mer än hälften av de åtta högkaratiga svenska målchanserna, och assisterade till målet.

Det var Stina Blackstenius som satte dit bollen. Även hon såg riktigt bra ut – bättre än på väldigt länge i landslaget. Målet kom efter att hon gjort en smart och vältajmad löpning. De orden har jag inte använt ofta kring Blackstenius löpningar de senaste åren. Men i går hade hon flera löpningar som var både smarta och vältajmade. Kul att hon börjar se ut som den världsklassforward som man hoppades att hon skulle bli för fem–sex år sedan.

Jag hade nog hoppats på lite bättre kvalitet från högerkanten med Olivia Schough och Sofia Jakobsson. De hade stora uppgifter i offensiven, men skapade inte så mycket som man tycker att de borde. Jag tyckte däremot att Bennison såg lovande ut. Hon har inte fått så mycket speltid i Rosengård under våren, men kändes inte speciellt ringrostig.

Slutligen några ord om Caroline Seger, som under torsdagen tangerade det Europarekord i antal landskamper som tidigare hölls av Therese Sjögran och Birgit Prinz. Jag tycker att Seger såg riktigt vass ut.

Tidigare har jag ansett att Seger gjort mest nytta i defensiven. Offensivt har hon varit bra på att lugna ner tempot och hålla bollen inom laget. Däremot har hon ofta varit en bromskloss i det mer direkta anfallsspelet, eftersom hon oftast sökt passningar bakåt eller i sidled.

Jag har noterat att hon har ökat andelen offensiva passningar i Rosengård den här våren. Nu tog hon med sig det till landslaget, och var väldigt ofta den som hittade in till Asllani med bollen. Seger har sådan skicklighet i passningsspelet att jag länge tyckt att hon borde kunnat servera de offensiva spelarna betydligt fler bollar än hon gjort. Men i går gillade jag alltså verkligen vad jag såg av vår mittfältsveteran.

Sveriges lag: Hedvig LindahlAmanda Ilestedt, Nathalie Björn (Emma Kullberg, 78), Magdalena Eriksson – Olivia Schough (Johanna Rytting Kaneryd, 78), Hanna Bennison (Filippa Angeldahl, 69), Caroline Seger, Jonna Andersson (Hanna Glas, 68) – Kosovare Asllani (Madelen Janogy, 78) – Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius (Mimmi Larsson, 86).
Mål: 1–0 Blackstenius (Asllani) efter 65.35.

I helgen blir det tronskiften i Frankrike och Tyskland, eller?

Vi är framme vid den sista stora internationella ligahelgen säsongen 2020/21. Redan i kväll får vi veta om PSG vinner den franska ligan. Man har en poängs försprång och möter Dijon i sista omgången. Om inte nerverna fäller Parisklubben kommer PSG att vinna både matchen och guldet. 20.40 börjar sändningen på Viaplay, och fem minuter senare är det avspark.

PSG klarade ju 0–0 mot Lyon i den tidiga seriefinalen i söndags. Där tog PSG ett jättesteg mot klubbens första titel på damsidan. Ett jättesteg. Och från vad jag såg var det återigen rättvist. Lyon och PSG har mötts i sex tävlingsmatcher det senaste året. Alla matcher har varit hyperjämna, Och i de fyra senaste har jag upplevt Paris som det bättre laget. Jag tycker således att det är rimligt att PSG säkrar guldet i kväll.

På söndag 14.00 avgörs tyska Frauen-Bundesliga. Där är det också upplagt för tronskifte. Bayern München leder med två poängs marginal till Wolfsburg, och Bayern tar emot Frankfurt i sista omgången.

Just Wolfsburg och Frankfurt möttes i cupfinal förra helgen. Där vann Wolfsburg efter förlängning. Ewa Pajor avgjorde i minut 118. Faktum är att Wolfsburg inte förlorat en match i tyska cupen sedan den 16 november 2013. Årets seger var den sjunde raka.

I ligan är det däremot alltså fördel Bayern inför söndagens slutomgång.

Utöver avslutningsomgångarna i Frankrike och Tyskland har vi förstås även en damallsvensk omgång den här helgen. Den inleds redan 18.30 med intressanta Skånederbyt Kristianstad–Rosengård. I dag har vi även en annan spännande match mellan lag som aspirerar på medaljer. 19.00 är det avspark i Linköping i mötet LFC–Hammarby.

Under lördagen spelas tre matcher enligt följande:
14.00: Vittsjö–Växjö
15.00: Djurgården–Eskilstuna United
16.00: AIK–Kif Örebro

Sedan avslutas omgången med matchen Häcken–Piteå klockan 15.00 på nationaldagen.

25 spelare har tagit ett steg närmare OS

I dag 14.00 presenterade Peter Gerhardsson de spelare som skall möta Norge och Australien under nästa landslagsfönster. Jag kollade efter länk till presskonferensen, men hittade ingen sådan. Det verkar som att varken förbundet självt eller någon tv-kanal tyckte att det var värt att sända den näst sista trupputtagningen innan OS.

Således har jag inte hört vad som har sagts. Däremot noterar jag att följande 25 spelare är uttagna:

Målvakter (3): Jennifer Falk, Hedvig Lindahl och Zecira Musovic.
Backar (7): Jonna Andersson, Emma Berglund, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson, Hanna Glas, Amanda Ilestedt och Emma Kullberg.
Mittfältare (9): Filippa Angeldahl, Hanna Bennison, Filippa Curmark, Madelen Janogy, Julia Roddar, Johanna Rytting Kaneryd, Olivia Schough, Caroline Seger och Julia Zigiotti Olme.
Forwards (6): Kosovare Asllani, Stina Blackstenius, Rebecka Blomqvist, Lina Hurtig, Sofia Jakobsson och Fridolina Rolfö.

Det är flera förändringar sedan aprilsamlingen, flera av dem framtvingade. De som var med då, men som saknas nu är Emma Holmgren, Jessica Wik, Nilla Fischer, Linda Sembrant och Josefine Rybrink.

Allt talar ju för att de 18 ordinarie OS-spelarna, samt de fyra som är reserver på plats, finns med bland de här 25. Eller för att vända på det, det är tre av den här 25 som kommer att få nobben när den slutliga OS-truppen presenteras den 22 juni.

Genom att bara ta ut tre målvakter visar Gerhardsson tydligt vilka tre han tänker satsa på. Bland backarna känns fem spelare givna bland de 22. Det lär bli en Emma (Berglund eller Kullberg) som lämnas hemma när OS-truppen presenteras.

Det bör bli 13 platser för mittfältare och forwards. Det känns som att Blomqvist sitter lösast bland forwards. Men känslan är att alla sex kan komma med, och att Gerhardsson i stället stryker två mittfältare.

På mittfältet är Julia Roddar tillbaka efter att ha varit utanför landslaget ett tag. Hon borde således vara den som sitter allra lösast. Dock kan hon dubblera som back, vilket gör att jag inte tar för givet att hon är en av dem som får kliva av om tre veckor. Det skulle kunna bli en eller två Häckenspelare med dubbla efternamn också, alltså Rytting Kaneryd och/eller Zigiotti Olme. Eller så kan det bli Hanna Bennison.

De här spelarna som är i riskzonen har nu tre veckor på sig att övertyga Gerhardsson om sin förträfflighet. Under den kommande samlingen väntar två matcher i Kalmar, mot Norge den 10 juni och mot Australien den 15 juni.

Australien har för övrigt också presenterat sin trupp i dag. Den ser ut så här: