Inlägget uppdaterat med Jenna Hellstroms avstängning.
Under söndagen är damallsvenskan tillbaka igen efter två veckors landslagsuppehåll. Det skall avverkas fyra omgångar till innan det blir OS-uppehåll. För övrigt har förbundskapten Peter Gerhardsson skjutit upp sin truppresentation med en vecka. Vi får vänta till den 29 juni innan vi får veta vilka spelare som åker med till Tokyo.
Det innebär också att de aktuella spelarna får två damallsvenska matcher på sig att visa toppform innan uttagningen. I den senaste damallsvenska omgången för två veckor sedan hette vinnarna Vittsjö, AIK och Djurgården. Och förlorarna var Växjö, Örebro och Eskilstuna. Övriga lag tog varsin poäng.
Personligen tillhörde jag också förlorarna. Jag lyckades nämligen inte se ett enda mål när det gjordes, utan fick se alla i efterhand. Det trots att jag var på plats på Valhalla och såg Häcken–Piteå, och trots att jag live såg 15–90 minuter av alla de andra matcherna på SportbladetPlay. Jag var helt enkelt rakt igenom på fel match.
Eller. Jag var på rätt matcher för att få se bra försvarsspel. Ett sådant börjar verkligen Piteå hitta. På Valhalla såg flera av det norrbottniska lagets spelare ut att gå på knäna efter 60 minuter. Men ett par byten fixade ny energi till laget, och Häcken hade väldigt svårt att komma till 100-procentiga målchanser. Så 0–0 var inte ologiskt, även om hemmalaget ägde spelet.
På sina tre senaste matcher har Piteå mött Rosengård, Djurgården och Häcken – och bara släppt in ett mål. Under söndagen kommer Piteås försvar att utsättas för ett nytt bra hållfasthetsprov. Då kommer nämligen Hammarby till LF Arena. Bajen har gjort 18 mål – flest av alla lag tillsammans med Rosengård.
I förra omgången blev det en poäng vardera för de fem bäst placerade lagen. Det innebär att utbrytarna Rosengård fortfarande har fem poäng ner till jagande Häcken, som i sin tur har fyra poäng ner till lagen i huvudklungan.
I botten växte avståndet uppåt för Växjö. Det är nu fyra poäng upp till Djurgården. Just Djurgården kommer till Småland i söndagens första match. En tidig ödesmatch för Växjö DFF.
Noterbart för övrigt att Växjö hållit ihop försvaret bra. Lag har exempelvis släppt in två mål färre än femteplacerade Hammarby. Växjös problem ligger ju i målskyttet. Bara två gjorda mål på åtta matcher är riktigt svagt.
Under söndagen spelar även Häcken–AIK och Kif Örebro–Kristianstad. Matchen i Göteborg skall ju egentligen bara kunna sluta med hemmaseger. Men AIK är lurigt – och extremt ojämnt. Deras resultat i de fem senaste matcherna spretar rejält:
Hammarby (h) 2–2
Vittsjö (b) 0–4
Kristianstad (b) 1–1
Rosengård (h) 0–7
Kif Örebro (h) 2–0
Varannan match har alltså varit en storförlust, varannan har varit fina skalper. Illavarslande för AIK är ju att det är dags för en storförlust, om trenden skall hålla i sig.
Söndagens sista match är Örebro–Kristianstad. Örebro är lite som AIK, väldigt ojämnt. Efter sju poäng på matcherna mot Eskilstuna, Piteå och Växjö blev laget både mål- och poänglöst på matcherna mot Häcken och AIK. Så Örebro tyckte nog att uppehållet kom lägligt.
Där fick laget lite tid att jobba på hur man skall spela utan Jenna Hellstrom. Kanadensiskans avstängning för utvisningen mot Häcken blev ju nämligen hela fem matcher lång. En match får man ju automatiskt vid rött kort, hon fick även en match för att hon tidigare i matchen dragit på sig sin tredje varning för säsongen.
Dessutom dömde disciplinnämnden henne till ytterligare tre matcher. Enligt den länkade artikeln i Aftonbladet fick hon extra lång avstängning för att hon på väg av planen sa att domaren var den sämsta hon haft. Stämmer det tycker jag att disciplinnämnden har tagit ett galet beslut. Ett beslut där inte straffet står i proportion till förseelsen. Jag tycker att avstängningen är minst en match för lång.
Hur som helst innebär det att Örebro inte har tillgång till Hellstrom förrän efter OS. Därmed tappar man en mycket viktig del av sin offensiv. Har man någon plan B här? Hursom helst kom alltså uppehållet lägligt för Kif.
Det är lite mer oklart om Kristianstad ville ha ett uppehåll. Spelmässigt var man ju på uppgång, man kunde mycket väl ha vunnit 0–0-matchen mot Rosengård innan uppehållet. Men totalt sett har man tre kryss och en förlust på de fyra senaste omgångarna. Bara tre poäng under en period där både Rosengård och Häcken tagit tio – det kan visa sig vara en väldigt kostsam period för KDFF.
Omgången avslutas med två matcher på måndagskvällen. Två matcher med lite derbykaraktär, Rosengård–Vittsjö och Eskilstuna–Linköping. Matcher där Rosengård och Linköping får räknas som ganska klara favoriter.
Vittsjö har i och för sig börjat få upp farten, och har åtta poäng på de fyra senaste omgångarna. Men Malmö IP är inte Vittsjös favoritarena. Där har Vittsjö aldrig vunnit någon tävlingsmatch. Noterbart är att Michelle De Jongh är tillbaka i träning efter sin utlåning till franska Fleury. Jag vet inte om hon är spelklar ännu, eller om hon måste vänta in att transferfönstret öppnar.
I Rosengård finns det flyttrykten om en hel hög spelare. Hanna Bennison, Nathalie Björn och Anna Anvegård har placerats i flera engelska och tyska klubbar. För Rosengårds ambitioner att nå Champions League vore det förödande att tappa den trion. Det blir nämligen varken lätt eller billigt att ersätta dem. Spelare av den kalibern är numera en bristvara på transfermarknaden.
Slutligen Eskilstuna–Linköping. Eskilstuna är återigen en jättebesvikelse. Laget saknar ett eget spel, och även där finns det transferrykten kring nyckelspelare. Känslan är ju exempelvis att Loreta Kullashi skulle må bra av ett miljöombyte. Hon har inte nått den nivån man hoppats och trott i år. Jag trodde i fjol att hon skulle vara aktuell för OS-truppen. Men den är hon ju tyvärr inte ens nära.
Linköping är väldigt svårbedömt. Man ligger trea, vilket är ett bra resultat för laget. Men man har färre poäng, färre gjorda mål och fler insläppta än man hade efter åtta omgångar i fjol. Då hade man 12–8 och 16 poäng. Nu har man 11–9 och 13 poäng.
Andres Jeglertz gäng har kvar Eskilstuna, Örebro och Djurgården innan serien vänder. I fjol hade man 19 poäng och målskillnaden 16–19 efter halva serien. Det tycker jag att man bör kunna överträffa i år.
Fick en artikel mejlad av en god vän i Eskilstuna. Hen har länge tillhört de starka och lojala Unitedfansen men är på väg att ge upp. Förstår det. Endast en seger (borta) samt stora brister i spelet. Spelare utan självförtroende etc.
Tränaren Magnus ”Munken” Karlsson får första gången lite tuffare frågor av lokala blaskan Kuriren. Resultatet blir ett: jaså….
Kuriren: Vad ska ni hitta på för att börja vinna?
– Vi analyserar hela tiden och jobbar för att knäcka koden. Det handlar till exempel om var ska vi försvara oss? Hur högt ska vi sätta första pressen? Det är massor av detaljer och vi måste tro på det vi gör.
Kommentar: Ett märkligt svar….”knäcka koden”? Har Karlsson ännu inte lyckats klura ut hur laget ska spela efter snart tre år? Dessutom måste man såklart spela olika mot olika motstånd.
Kuririen: Borde ni spela rakare än ni gör?
– Det är mycket möjligt att det är en väg. Samtidigt behöver vi ha kontroll på det vi gör och inte spela på chans. Kanske ska vi framför allt spela enklare och vi behöver bli mer desperata. Det handlar om att varje spelare måste vinna sin match i matchen. Jag tycker att spelarna kan en massa, men just nu får de inte ut det. Lite känner jag igen mig från 2019 där vi efter sommaruppehållet fick det mesta att stämma efter en svag vår.
Kommentar: Ännu ett svar som visar att Karlsson inte har koll. Han famlar fortfarande hur man ska spela och det ger förstås osäkra spelare och en omöjlig situationen för dem att prestera. Hela spelet är ju på chans. Inte med ett enda ord tar han eget ansvar för det usla resultatet. Allt är upp till spelarna själva. Som redaktör Rydén skriver: ”Laget saknar ett eget spel”.
Kuriren: Har du funderat kring din egen roll och känner du ibland att du vill kliva av?
– Vi ledare analyserar hela tiden, men nej, jag känner inte att jag vill lämna och ge upp. Jag har hunger att fortsätta och letar efter den där sista grejen som kan få allt att lossna. Sedan är det förstås upp till styrelsen om de vill ha mig kvar.
Kommentar: Karlsson letar efter den där ”sista grejen som kan få allt att lossna”. Den har han letat efter i ett och ett halvt år nu. Att hösten 2019 blev lyckosam berodde till stor del på två nigerianska spelare.
Redaktören skriver om transferrykten (Kullashi) och man förstår spelarna som vill lämna laget där stämningen är i botten. Frågan som styrelsen borde ställa sig omgående är: ”Vem vill spela i Eskilstuna United nästa säsong?”. I en klubb där spelare inte utvecklas.
Jag kommer att tänka på Andreas Ravelli som var tränare för Östers herrar någon gång för länge sedan och som efter en krisartad period för laget uttalade sig lite väl ärligt i press och tv: ”Jag har försökt allt, jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att vända trenden.” Typ två dagar senare fick han sparken.
Det verkar som att tränaren i United har lite för stor tro på sig själv för att göra en ”Andreas Ravelli”. Eller så har han så bra lön att han inte vill säga upp sig.
Märkligt att inte spelarna/laget reagerar och via styrelsen kräver en ändring. Men man kanske fortfarande har förtroende för tränaren.
Vinsten mot ett gigantiskt ineffektivt LFC kanske ger ”Munken” litet arbetsro? Och – ska väl sägas – utan en storspelande målvakt kunde LFC åkt på mer stryk än med ett mål.
Bänkstart igen för Welin och Åsland i KDFF. ”Beta” tar inga fångar.
Om tränare Magnus Karlsson i Eskilstuna United lider av huvudvärk och sömnlöshet, inte enbart p.g.a. någon värmebölja, så är det nog ingenting jämfört med de våndor som Norges dam-FK, Martin Sjögren, torde hemsökas av. Först en svag insats och förlust mot Sverige, sedan en kollaps i mötet med Nederländerna. 7-0 blev ju det förkrossande slutresultatet för Vivianne Miedema och hennes ”Oranje”. Den gode Sjögren har verkligen något att jobba med – om han får stanna kvar på andra sidan riksgränsen… Tillbaka till EUDFF, som sannerligen har något att bevisa i måndagens möte med Linköping. Visserligen är gästerna stora favoriter, men, men… Tunavallen är ingen favoritarena för LFC, så jag helgarderar med knapp seger, oavgjort eller i rentutav en skrällförlust för östgötskorna – ursäkta, ”LFC-Martin”.
Rydéns skämt (?) om AIK:s regelbundna storstryk föll osannolikt in med råge. Detta lag förbryllar verkligen – varvar hyfsat spel och extrem effektivitet i vissa matcher med ren hjälplöshet i andra. Om Växjö rycker upp sig och gör en stark höst (igen) kan AIK snarare än Djurgården ligga risigast till.
Rydén, skämta? Verkar osannolikt.
Tycker du att det är för lite humor i bloggen?
Nej, precis lagom!
Hammarby vinner utan att direkt imponera spelmässigt – är det en indikation på ett blivande topplag? Stundtals naivt försvarsspel i flera matcher, i dag många förlorade närkamper och andrabollar plus en hel del bortskänkta bollar. Ändå gör man tre mål på erkänt försvarsstarka, tokdefensiva och (kanske lite väl) ruffiga Piteå.
Pingback: Vad håller AIK på med? | En blogg om internationell damfotboll
Michelle de Jongh får invänta transferfönstret innan hon på nytt blir spelklar för Vittsjö. Varför begriper jag inte riktigt eftersom hon har löpande kontrakt med Vittsjö och ”bara” varit utlånad till franska Fleury under vårsäsongen (som slutade i Frankrike för 2 veckor sedan). Lite märkligt kan jag tycka men det är tydligen enligt regelverket…