Det blev 0–0 mellan Sverige och Australien i Kalmar i en match med få 100-procentiga målchanser. Det roligaste för oss som var på plats var hyllningarna av Caroline Seger före och efter matchen.
Förhoppningsvis fick ni som tittade på matchen på också ta del av de hyllningarna. För själva matchen var ju faktiskt inte speciellt rolig.
Matchen var ju sista chansen för flera spelare. Emma Berglund prisades som matchens lirare, men jag tror ändå inte att hon stärkte sina OS-aktier. Däremot kan Julia Roddar har fixat en flygbiljett till Japan i juli. Jag tyckte att Roddar gjorde en riktigt bra match som vänsterback, något som måste ha stärkt hennes chanser rejält.
För spelare som är användbara på flera positioner är ju extra nyttiga i en OS-trupp, där det bara är plats för 18 spelare. Nu har Sverige ansökt om att reglerna skall ändras så att man får spela med 22 spelare, men ännu så länge är det 18+4 som gäller. Och en av dem kan bli Roddar.
En annan spelare som har stärkt sin position under den här samlingen är Johanna Rytting Kaneryd. Offensivt var hon matchens lirare, för det var hon som stod för det sportsliga publikfrieri som vi fick ta del av på Guldfågeln Arena. Dock fick hon inte till avsluten, eller de sista passningarna. Det talar emot henne i sista gallringen. Men som sagt, Rytting Kaneryd borde ändå flyttat fram sin position.
Apropå positioner så hade jag inte så många rätt när det gällde positioner i mina laguppställningar inför avspark. När matchen väl började spelade Australien ett ganska utpräglat 3–4–3, medan Sverige körde ett mellanting mellan 4–1–4–1 och 4–1–3–2.
Sverige: Jennifer Falk – Amanda Ilestedt, Emma Berglund (Nathalie Björn, 46), Magdalena Eriksson, Julia Roddar – Caroline Seger (kapten – Filippa Curmark, 63) – Johanna Rytting Kaneryd (Sofia Jakobsson, 86), Filippa Angeldahl, Kosovare Asllani, Madelen Janogy (Fridolina Rolfö, 63) – Rebecka Blomqvist (Stina Blackstenius, 63).
Australien: Teagan Micah – Ellie Carpenter, Clare Polkinhorne, Steph Catley (Courtney Nevin, 64) – Hayley Raso, Emily van Egmond, Kyra Cooney-Cross, Tameka Yallop (Alanna Kennedy, 46) – Kyah Simon (Mary Fowler, 64), Sam Kerr (Laura Brock, 74) och Emily Gielnik (Aivi Luik, 88).
För Australien och förbundskapten Tony Gustavsson måste det har varit skönt att äntligen få med sig ett hyfsat resultat. Gustavssons tre första landskamper på jobbet har ju varit långt ifrån kul, rent resultatmässigt. I dag såg jag en del spännande saker i The Matildas spel. Men mer om det senare, när jag sett om den här matchen. Nu är det godnatt ifrån Kalmar för idag…
En blogg om internationell damfotboll 
Vad ska vi tänka om alla skadade backar? Har det kommit något besked om Jonna Andersson? Och Magdalena Ericsson i går? Snart får Sverige börja lyfta ner mittfältare i backlinjen.
Intressant som DN skriver (https://www.dn.se/sport/seger-blir-storst-i-europa-men-svffs-hojdare-inte-pa-plats/) att både SvFFs ordförande och generalsekreterare kände sig tvungna att vara i Spanien istället för att närvara i Kalmar.
De kunde ju ha delat på sig?
Grattis fotbollssverige att ni fick äran att betala resan! Inte ska väl Karl-Erik behöva åka utan sin hålldam Håkan. Tänk om det skulle bli frågan om överraskande arbete – hur skulle det då gå för Karl-Erik utan Håkan?
Jag tycker det är självklart att de skall vara på plats under mästerskap. Nu har de ju också lagt nivån för kommande dammästerskap.
Det bekräftar bara rådande hackordning. Denna efterblivna misogyna uppfattning hos SvFF kommer stå svensk fotboll dyrt. Damfotboll håller på att växa ikapp herrarna, och jag tror det kommer bli svårt att vara framgångsrik på endera sidan genom att prioritera bort den andra. Spara gärna denna kommentar och se hur det har blivit om 10, 20, 30 år 🙂
Aftonens höjdpunkt i Kalmars ”kycklinggryta” var förstås hyllningsståhejet runt Caroline Seger, själva matchen var ett halvt s.k. sömnpiller. Väldigt trevligt att det blev just den glada gräbban från Gantofta som tog titeln som tidernas mesta landslagslirare i Sverige och Europa. Nu är det bara att ånga på för nya rekordnoteringar, bästa Seger! 😀
Missade tyvärr början pga oväntad TV-tablå. TV12 brukar aldrig ha fotbollsstudio, och damfotbollssändningarna överlag på C shit-koncernen är horribelt minimalistiska, så jag utgick från att det bara var 5 minuters försändning när det stod 18:40 i blaskan. Jag hann inte uppfatta ett enda namn när de i ilfart visade laguppställningen, så jag antog att inget ändrats.
Märklig match. En blandning av Norge-matchen och herrarnas EM-match mot Spanien, där svenska damerna var som spanska herrarna. På slutet trodde jag att de hade blivit instruerade att medvetet spela dåliga bollar för att inte avslöja sig.
Tråkigt att de inte gick för att vinna, dåligt för rakningen. Hoppas de tar igen det på OS, dvs vinner alla matcher där, för vinst i turnering räknas högre. Åtminstone oavgjort mot USA vore en vinst för rankningen.
Johanna Rytting Kaneryd var energisk och rörde sig riktigt bra, roligt att hon också gått framåt. Men herrejisses vad hon sumpar sina giv. Tar helt fel beslut på var hon ska slå bollen och siktar som Kalle Anka, fullt i klass med Blansktenius sämsta dagar. Mycket god potential, men just nu mest ett sänke, tyvärr. Ungefär som Julia Zigiotte Olme, men Johanna är ändå bättre.
Julia Roddar blandade jag ihop med Bennison större delen av matchen, såg ut som henne i TV-rutan. Inte sett Roddar på länge, och aldrig sett henne spela på det sättet. Mycket bra!
Nathalie Björn briljerade igen.
Jag känner mig faktiskt trygg med försvaret nu. Det var stabilt. Hade tänkt kommentera en om min skepsis kring det i inlägget om förra matchen, men jag känner mig övertygad nu.
Vad är det för konstig schemaläggning i Damallsvenskan när alla tre stockholmslag spelar borta i samma omgång?
Och i förra omgången spelade DIF hemma kl. 15 och AIK hemma kl. 16, samma dag.
Jag vet att publiken inte är samma faktor under pandemin (och i damfotbollen) men det är ändå konstigt. Vi är ju trots allt några som gärna besöker såväl Skytteholm som Hammarby IP och Stockholms stadion.