Etikettarkiv: BK Häcken FF (Göteborg FC)

En bra svensk Champions League-kväll

Publicerad den av
28

Det här blev till slut en riktigt bra svensk Champions Leaguekväll. Jag har ju efterlyst att ett svenskt lag skall prestera på toppen av sin förmåga i Europaspelet. Och Häckens insats mot PSG i kväll måste väl vara årsbästa för göteborgarna?

Brann–Rosengård 1–1 och PSG–Häcken 2–1 är två fullt godkända svenska resultat. Framför allt är alltså Häckens match en riktig topprestation. Det var riktigt kul att se. I höstas led jag under några av Häckens gruppspelsmatcher, där laget långa stunder spelade väldigt naivt.

Det var något hela annat i kväll i Paris. Mot PSG ställde Häcken upp med en 5–4–1-uppställning. I backlinjen hade man de tre tonåringarna Hanna Wijk, Elma Junttila Nelhage och Anna Sandberg. Och på mittfältet valde man att spela med tre spelare som normalt är innermittfältare. Sannolikt för att stänga mitten, och styra ut PSG mot kanterna. Det gjorde man bra.

Problemet i matchupptakten var att man drog på sig lite för många fasta situationer, vilket gjorde att PSG gång på gång kunde packa in folk i offensivt straffområde. Det var just på en fast situation som ledningsmålet kom i minut 13.

Den tidigare Göteborgsspelaren Lieke Martens nickade in 1–0 på hörna i ett läge där Häcken spelade i numerärt underläge eftersom Josefine Rybrink vårdades för en skada.

I det läget såg det jobbigt ut. Häcken hade inte slagit många passningar till rätt adress, och PSG var starkt i luftrummet på de fasta situationerna. Bland annat var det väldigt nära att Amanda Ilestedt nickade in ledningsmålet på en inläggsfrispark efter några minuter när Jennifer Falk inte mötte bollen tillräckligt högt.

Men Häcken skulle komma tillbaka. Drygt tio minuter efter ledningsmålet pressade Marika Bergman Lundin till sig ett friläge mot världsbacken Sakina Karchaoui, och rullade in kvitteringen. I det skedet hade Häcken börjat få lite lugn i form av bollinnehav.

Och resten av halvleken var riktigt bra från Häckens sida. Lagets klart bästa halvlek i Champions League. Inte någon gång under förra årets turnering kändes det så stabilt mot ett toppmotstånd. Flera spelare var riktigt bra, som de tre nämnda 19-åringarna Junttila Nelhage, Wijk och Sandberg. Men allra mest imponerade Elin Rubensson på mig. Hon gjorde ett jättejobb på mitten. Det känns som att hon börjar hitta tillbaka den världsnivå som hon höll innan mammaledigheten.

Elin Rubensson

Rubensson fick slita vidare efter paus. Hon gjorde det fortsatt väldigt bra. Även Filippa Curmark gjorde ett stort jobb. I höstas hängde hon inte med i svängarna mot topplagen. Men i och med att Häcken höll ihop laget så bra slapp Curmark att hamna i en mot en-situationer utan understöd, och då växte hon.

Dessutom höll inte Häcken på med det riskfyllda vågspelet att hålla på att passa in i mitten i uppspelsfas, vilket man gjorde i höstas.

I gruppspelet var alla de fyra matcherna mot topplag, alltså båda matcherna mot Lyon och Bayern München, avgjorda efter 55 minuter. Då var det minst två måls marginal. I kväll höll Häcken kryss i 85 minuter.

Det var i och för sig nära 2–1 i 64:e minuten då ett felpass från Sandberg ledde till jätteläge för Martens rakt framifrån. Men den gången sköt nederländskan över. När tröttheten kom gjorde de unga Häckenspelarna några felvärderingar. Men totalt sett var tonårstrion lysande. Det är absolut tre spelare som Peter Gerhardsson bör kolla extra noga framöver.

Den andra halvleken spelades i princip uteslutande på Häckens planhalva. PSG lyckades dock inte skapa speciellt många chanser. Därmed kände man besvikelse när Kadidiatou Diani nickade in segermålet från nära håll. Det gjorde hon på ett vänsterinlägg från Ashley Lawrence i minut 86.

Synd att inte Häcken kunde få med sig en poäng. Det hade varit ett lyft på många sätt. Men att bara förlora med 2–1 borta mot PSG är en väldigt bra prestation. Många experter på den franska ligan håller ju faktiskt PSG som huvudfavorit till guldet i vinter eftersom att Lyon drabbats av flera tunga skador på nyckelspelare.

Även om Häcken sannolikt inte kan vända på hemmaplan var det här viktigt. För matchen visade oss alla att svenska klubblag fortfarande kan tävla på högsta Europanivå. Kul.

Några timmar tidigare trampade Rosengård länge vatten i regnstaden Bergen. Hemmalaget Brann kom till spel med en låg 5–4–1-uppställning, och med vassa kontringar. Rosengård förde spelet, men var oroväckande passivt i offensivt straffområde.

Dom bekant är det i straffområdena man vinner matcher. Men fram till att Olivia Holdt och Stefanie Sanders kom in i minut 70 var Malmölaget utöver några hörnor knappt inne i norskornas straffområde.

I det läget ledde Brann med 1–0 efter ett vådaskott ur dålig vinkel från tidigare Kristianstadsanfallaren Svava Ros Gudmundsdottir. Och även om Rosengård hade mest boll hade man inte skapat en enda riktigt bra målchans.

Svava Ros Gudmundsdottir

Men med Holdt och Sanders hände det positiva saker. I minut 78 var det just Sanders som fick ner en boll, som studsade fram till Holdt. Danskan var utanför straffområdet när hon pricksköt in kvitteringen. Sedan firade hon målet på ett kaxigt sätt genom att sätta händerna vid öronen.

Efter målet var det bara Rosengård. Brann var fullständigt slutkört, alla de rödklädda hemmaspelarna gick på knäna. Faktum är att jag inte riktigt förstår varför inte Renee Slegers kastade in glödheta Karin Lundin i det här skedet.

Jag menar, Rosengård var passivt i offensivt straffområde. Samtidigt har man en spelare som gjorde tre mål så sent som i fredags. Jag tycker att Lundin borde ha bytts in.

För det fanns inget att vänta på. Visst återstår det 90 minuter av dubbelmötet. Men ett bättre läge att avgöra lär knappast Rosengård få. Brannspelarna var så tröttkörde att de i princip förlorade varenda närkamp under slutminuterna. Då kom också målchanserna inne i offensivt straffområde för Rosengård.

Totalt skapade Malmölaget fyra jättelägen att få med sig en ledning till hemmareturen. Nämligen:

85.20. Olivia Schough fick en superchans från cirka tio meter. Bollen kom perfekt mot Schoughs högerfot. Hon sköt dock långt över.

87.15. I en rörig situation fick Stefanie Sanders på ett skott från från bara någon meter. Oklart hur skottet stoppades.

89.00: Ria Öling bröt in från högerkanten och sköt – vänsterskottet gick dock över.

94.14: Den bästa chansen av de alla. Sanders fick helt öppet nickläge från sju–åtta meter. Ostörd nickade hon dock utanför. Direkt efter ljöd slutsignalen som förkunnade att det är 1–1 i paus mellan Brann och Rosengård.

Jag ger nu Malmölaget 65–35 i odds för ett avancemang. Rosengård känns som det bättre laget. Men det hade inte skadat om man tränat på att hitta större beslutsamhet i offensivt straffområde.

Några mil norrut längs den norska kusten startade Freja Olofsson för Real Madrid i 3–0-segern mot Rosenborg. Svenskan byttes ut i minut 62. Då hade Real gjort sina tre mål. Två av dem kom från nyförvärvet från Manchester City, Caroline Weir.

Real är alltså på god väg mot gruppspel. I övrigt har det varit väldigt jämna matcher i den första playoffomgången. Tisdagens resultat Arsenal–Ajax 2–2 och Køge–Juventus 1–1 är ju skrällar. Ajax resultat höjer ju för övrigt värdet på Kristianstads insats i UWCL.

Det enda dubbelmöte som känns helt avgjort är Sarajevo–FC Zürich. Där vann schweiziskorna bortamatchen med förkrossande 7–0.

Vad håller AIK på med?

Publicerad den av
10

Om jag hade otur med målen förra omgången hade jag lite av jackpot den här helgen. I den match som jag såg på plats föll nämligen hela tio av de 15 damallsvenska mål som gjordes i dag. Samtliga föll bakom AIK-debutanten Serina Backmark.

AIK släppte alltså in tio mål. Men det är inte den enda anledningen till frågan i rubriken. En annan såg jag under eftermiddagen, alltså redan innan matchen. I den text på klubbens hemsida där man berättade om den överlånga skadelistan kunde man läsa:

  • Johanna Lindell – Underkropp. Beräknas vara tillbaka i kollektivträning tidigast september.
  • Emelie Jansson – Underkropp. Beräknas vara tillbaka i kollektivträning i augusti.
  • Nora Rönnfors – Underkropp. Prognos ca 12 månader.
  • Elsa Törnblom Von Schmalensee – Underkropp. Prognos oklart.
  • Ema Paljevic – Underkropp. Prognos oklart.
  • Adelisa Grabus – Underkropp. Prognos oklart.

Underkropp? Vad är det för trams? Personligen förstår jag inte ingenting av meningen med det här sättet att meddela skador. Eller snarare sättet att inte meddela skador.

På Valhalla satt jag för övrigt snett bakom Rönnfors och Paljevic. I paus kollade jag deras status. Paljevic berättade att hon har en ledbandsskada i ena knät, och att hon ännu inte vet om det blir operation. Därav oklar prognos. Rönnfors fick inte berätta vad hon har för skada. Och det gjorde hon inte heller.

Men räkna med att ”Underkropp. Prognos cirka 12 månader” rör sig om en korsbandsskada. Rönnfors var korsbandsskadad i högerknät som 16-åring, så det här är andra gången hon drabbas.

Men det var alltså inte bara genom det tveksamma sättet att meddela skador som AIK utmärkte sig i dag. I går skrev jag om att Solnaklubben har varit ojämn på sistone, och att om de skulle följa trenden skulle de åka på en storförlust på Valhalla.

Redan när jag såg AIK:s startelva kände jag att det tipset skulle kunna slå in. Och när jag såg försvarsspelet när Stina Blackstenius gjorde 1–0 efter drygt två minuter var jag övertygad om att dagens AIK-lag inte var nära damallsvensk klass.

Häcken däremot passade på att ha kul. De hade gjort 5–0 redan innan matchklockan nådde 25 minuter. Det slutade 10–0, men var mycket närmare 15–0 än 10–1. Häcken hade osannolika 29–1 i avslut, varav 16–1 på mål. Blackstenius gjorde tre mål och kopplade ett grepp om skytteligan. De snyggaste målen gjorde dock Milica Mijatovic, skott i krysset efter ett mönsteranfall, och Johanna Rytting Kaneryd, en läcker klack.

Den enda AIK-spelare som visade klass på Valhalla i dag var Rosa Kafaji. Hon är verkligen en sensationellt stor talang. Men inte ens sensationellt stora talanger klarar ensamma av att skapa målchanser mot ett lag av landslagsspelare. Och i dag var Kafaji väldigt ensam.

AIK spelade 5–4–1 i den första halvleken och 4–5–1 i den andra. I båda var laget pinsamt svagt. Den stackars 18-åriga målvakten Serina Backmark hade en mardrömsdebut, trots att hon räddade ett par frilägen. Backmark får nog slå en signal till Örebromålvakten Tove Enblom, som släppte in elva mål i sin debut, men som reste sig från den smällen och har utvecklats till en god damallsvensk målvakt.

Det konstiga med matchningen var att AIK:s manager Anne Mäkinen på presskonferensen sa att tidigare stabila Milla-Maj Majasaari hade kunnat spela, men att man valde att vila henne efter att hon varit i väg med det finländska landslaget. Schyst att slänga in en orutinerad 18-åring när man har stora delar av startelvan på skadelistan, och man skall möta mästarlaget på bortaplan.

Som grädde på moset bytte AIK:s lagledning in Vendela Persbeck som vänsterytter i minut 77. Det anmärkningsvärda här är att 17-åriga Persbeck också är målvakt. Hon är AIK:s tredjemålvakt, men fick alltså debutera i damallsvenskan som vänster yttermittfältare. Mäkinen motiverade med att det var det alternativet som AIK-ledningen hade, samt att: ”Hon har varit utespelare tidigare.”

Efter matchen diskuterade jag AIK:s agerande med en kollega. Vi kom fram till att den enda rimliga förklaringen till att man matchade sitt lag som man gjorde var att man ville skicka en tydlig signal till folk högre upp i klubben om att man behöver förstärka truppen. Och en så mycket tydligare signal än en förnedrande 10–0-förlust finns väl inte?

I övrigt i dag visade Hammarby att det fortfarande går att göra mål på Piteå. Att det var Madelen Janogy (2) och Nina Jakobsson som satte fullträffarna i Bajens 3–0-seger lär svida lite extra för Piteå. Släkten är…

Omvänt hade Jennie Nordin en riktigt mörk dag. Hon drog på sig en onödig straff i andra minuten, och gav därmed Hammarby kommandot i matchen. Sedan missade hon en straff i slutet – eller om jag kanske skall skriva att Anna Tamminen räddade?

I Örebro slog åskan ner, och bröt matchen. Kristianstad gjorde ett mål före blixtarna, och ett efter. Därmed blev det favoritseger, 2–0. Däremot blev det inga mål i Växjö, 0–0 mellan Växjö DFF och Djurgården var sannolikt ett resultat som gladde de andra lagen på undre tabellhalvan mest.

Häcken drog vinstlotten – spelar hemma i finalen

Publicerad den av
23

Det blir Häcken som tar emot Eskilstuna på Bravida Arena i cupfinalen den 13 maj. Häcken hade tur i lottningen och fick hemmaplan i finalen igen.

Eller. Det var ju inte Häcken som vann cupen på hemmaplan för två år sedan, utan Göteborg FC. Men det är ju som bekant samma lag.

Häcken vann påskdagens prestigemöte med Rosengård med 1–0. Jag har sett i kommentatorsfältet här i bloggen att det finns olika uppfattningar om huruvida det var en bra match guldfavoriterna emellan.

Personligen är jag nöjd med underhållningen. Det var jämnt, tätt och spännande. Faktiskt precis så bra som jag hade hoppats.

Det kunde ha gått åt båda håll, men jag tycker att rätt lag vann. Häcken är bättre på offensiv planhalva än Rosengård, och det fällde avgörandet i en jämn match. Jag räknade till 7–5 i klara målchanser i Häckenfavör, och 10–4 i hörnor.

Dessutom borde ju Jelena Cankovic har fått rött kort redan för den armbåge hon gav Filippa Curmark i 35:e minuten. Jag klandrar inte domare Pernilla Larsson för att hon missbedömde situationen och bara delade ut ett gult kort. Men om domare Larsson hade haft tillgång till VAR skulle Häcken garanterat fått spela i numerärt överläge i en bra bit över halva matchen.

Det var framför allt i presspelet som lagen imponerade. Där var det Häcken som inledde bäst. Man satte bra press på Rosengård, framför allt centralt, där – om jag minns rätt – Caroline Seger hade fyra bolltapp på egen planhalva redan de första tio minuterna. Och Cankovic hade två. Häckens presspel gjorde att Seger inte fick det utrymme hon brukar få, vilket verkade störa Rosengård.

Malmölaget inledde ganska passivt. Men efter 10–15 minuter hittade även Rosengård rätt i sitt presspel. Man jobbade smart genom att Olivia Schough först stängde passningar till Häckens bollskickliga högersida med Luna Gewitz och Johanna Rytting Kaneryd. Sedan pressade Mimmi Larsson ut Emma Kullberg långt ut på vänstersidan. Där kändes Kullberg väldigt låst, något som störde Häcken ganska rejält i uppspelsfas.

Totalt tyckte jag att den första halvleken gick till Rosengård spelmässigt, men till Häcken sett till målchanser. Rosengårds enda riktiga målchans före paus kom som ett resultat av pressen. Schough bröt en passning från Filippa Angeldahl och satte upp Larsson i bra läge. Jennifer Falk stod dock för den första halvlekens bästa räddning.

Häckens två första målchanser kom i samband med hörnor. Det var ändå förhållandevis chansfattigt fram till mitten av den andra halvleken, då matchen öppnade upp sig. Rosengård hade två ribbskott och ett friläge för Hanna Bennison, så Häckens seger var långt ifrån säker.

Man kan förstås ha synpunkter på passningskvaliteten. Båda lagen pressade fram felpass och farliga bolltapp från motståndarna. Samtidigt känns det rätt logiskt att det blir fler misstag än vanligt när de två bästa lagen möts. Då blir ju nämligen tempot högre, och spelarna får mindre tid på sig.

För landslagets del tyckte jag att det var lite oroväckande att Seger hade så många bolltapp. Det är man inte van vid att se. Något som däremot känns lovande för Peter Gerhardsson är Stina Blackstenius utveckling de senaste veckorna. Inte bara för att hon petade in segermålet, men jag tycker att det ser ut som att hon spelar med större självförtroende nu än hon gjorde bara för tre veckor sedan. Det känns som att Blackstenius agerar rejälare än på mycket länge. För hennes, Häckens och landslagets skull får vi hoppas att min känsla är korrekt.

Moralisk final redan i semifinal

Publicerad den av
13

Alldeles nyss drog Yvonne Ekroth och Caroline Sjöblom lotterna som avgjorde vilka lag som ställs mot varandra i svenska cupens semifinaler.

Det blir en moralisk final redan på söndag, då tar Häcken emot Rosengård på Bravida arena. Det blir även ett uppstickarmöte på lördag då Umeå tar emot Eskilstuna.

Det är ju delvis den geografiska lottningen som gjort att semifinalerna ser ut som de gör. De båda sydgrupperna var enormt mycket tuffare än de båda norrgrupperna. I sydgrupperna fanns alla lag som slutade topp sex i fjolårets upplaga av damallsvenskan.

Nu är vet inte geografisk lottning i semifinalerna, men om Umeå och Rosengård bytt grupper skulle Malmöklubben med stor sannolikhet ha varit seedad i dagens lottning.

När det gäller tipsen så håller jag Eskilstuna som favoriter med 67–33 mot Umeå. United bör vinna två av tre möten med elitettanlaget.

På Bravida får Häcken gälla som favoriter eftersom Rosengård har veckomatch mot Bayern München. Jag sätter det dock bara till 55–45. Och det skall bli väldigt intressant att se om Häcken vågar spela sitt ultraoffensiva spel även mot ett så starkt motstånd som Rosengård.

På lördag den 3 april, påskafton 13.00:
Umeå IK–Eskilstuna United

På söndag den 4 april, påskdagen klockan 15.30:
BK Häcken–FC Rosengård

Båda matcherna skall sändas på Cmore.

 

Angeldahl smyger fram – och får ett lyft

Publicerad den av
19

Inlägget uppdaterat med rätt dag för presskonferensen

På tisdag 15.00 presenterar Peter Gerhardsson sin trupp inför de stundande landskamperna mot USA och Polen. Där lär Filippa Angeldahl finnas med. I dag imponerade nämligen mittfältaren stort framför ögonen på förbundskaptenen.

De senast åren har jag tyckt att Angeldahl varit överskattad. Jag har inte alls tyckt att hon har presterat på den nivå som hon borde kunna göra. Den uppfattningen hade jag under hennes två säsonger i Linköping, och även under fjolåret i Göteborg.

Men i vinter har något hänt med Angeldahl.

I fjol var hon mest inriktad på att hålla bollen inom laget. Däremot fick vi sällan se hennes styrkor i att driva fram bollen, eller hennes fina avslut. Hon spelade i 21 av 22 damallsvenska matcher, varav 19 från start. På dem noterades hon ”bara” för tre mål och ett assist.

I år har jag varit nere i Göteborg och kollat in Häcken vid två tillfällen. Och jag har fått se en helt ny Filippa Angeldahl. Jag har sett en offensivt inriktad spelare som kommer både till egna skott och står för fina framspelningar. Tillsammans med Johanna Rytting Kaneryd driver Angeldahl Häckens anfallsspel.

Mot Växjö slog Angeldahl assisten till segermålet. Och i dagens 5–2-seger mot Linköping assisterade hon till 2–1 samt gjorde själv både 3–1 och 4–1. Två mål och två assist på två cupmatcher mot damallsvenskt motstånd alltså.

Efter dagens match kollade jag med Angeldahl om hennes nya roll. Hon sa:

”Jag försöker ta lite mer offensiv plats, komma upp lite. Jag tycker att den rollen passar mig bra.”

Är det en roll du tagit själv, eller något du blivit tilldelad?

”Det är en roll jag tagit själv. Jag gillar att göra mål så man får passa på att smyga fram.”

Så du har smugit upp 10–15 meter utan att kolla med Mats Gren?

”Nej, vi har väl haft lite dialog, men ibland kommer jag upp lite och blir ytterligare ett hot. Det har fungerat nu.”

Hur skulle du själv beskriva din roll i fjolårets lag?

”Då var det mer att styra spelet bakifrån och sätta andra i bra lägen. Nu har vi justerat det lite så att jag kan komma upp och använda mitt tillslag lite för avslut.”

Som lag, är ni lika starka som i fjol?

”Ja, absolut. Vi har tappat många spelare, men vi har också fått ni bra spelare – med mycket fart. Vi kommer att få jobba mycket mera på att få till det bollinnehav vi vill etablera. Men det kommer att gå mycket fortare i våra omställningar, så jag tror absolut att vi kan vara med i toppen i år också.”

När det inte är Angeldahl som driver Häckens anfallsspel är det alltså ofta Johanna Rytting Kaneryd. I dag hade nyförvärvet från Rosengård två assist, bland annat det här fina till Julia Zigiotti Olmes tidiga 1–0-mål: 

Det kan nog bli en hel del Häcken i den där landslagstruppen på tisdag. En spelare som inte lär vara med är Elin Rubensson. I dag var hon dock tillbaka i spel för första gången på drygt 1,5 år. Rubensson byttes in i 73:e minuten, och med tre tilläggsminuter blev det 20 minuter på planen.

Det var just 20 minuter som det var tänkt att hon skulle spela, så det blev ju klockrent. Efteråt lyssnade jag lite på när GP pratade med Rubensson. Jag hörde att hon hela tiden haft som plan att vara fullt redo till den damallsvenska premiären, men att hon nu var lite osäker på om hon kommer att orka 90 minuter om tre veckor.

Även om Rubensson såg lite lätt rostig ut i dag borde hon ju kunna bli som ett kanonnyförvärv för Häcken.

Det har för övrigt varit väldigt intressant att se Göteborgslaget i de här två matcherna mot Växjö och Linköping. Fjolårets svenska mästarlag var offensivt balanserat. Årets upplag har en ännu mycket mer offensiv balans.

Fjolårets båda kantspelare Natalia Kuikka och Emma Koivisto var i grunden försvarsspelare, även om de hela tiden även fyllde på i offensiven. Årets kantspelare är i grunden offensiva spelare, nästan vilka Mats Gren än må välja. Dessutom har man spelat med Lotta Ökvist i trebackslinjen – en offensivt lagd back, samt att Angeldahl alltså tagit några kliv uppåt i planen.

Följden blir att Häcken skapar ett väldigt tryck framåt när man anfaller. Men det skapas också stora ytor för motståndarna att kontra på. Sådana ytor fick Växjö för två veckor sedan, och sådana ytor fick även Linköping i dag.

Fram till 2–1-målet, som Cajsa Andersson bjöd på genom ett svagt uppspel i den 51:a minuten, tyckte jag att det var en rätt jämn match. Men sedan exploderade Häcken i en maktdemonstration och gjorde totalt fyra mål på 17 minuter.

Jag pratade både med Andreé Jeglertz och Frida Maanum efter matchen. Det är ju inte jättebra läge att prata förväntningar på säsongen precis efter en 5–2-förlust. Jeglertz var exempelvis långt ifrån nöjd med att laget släppt in fyra mål på så kort tid. Maanum konstaterade att Häcken hade varit mycket bättre i båda straffområden.

Men bortsett från frustrationen över förlusten verkade båda ändå övertygade om att årets LFC är bättre än fjolårets, och att laget skall kunna utmana i toppen.

LFC har jobbat med två olika spelsätt på försäsongen, dels ett med trebackslinje som skulle kunna kallas 3–3–2–2, dels ett med fyrbackslinje som i dag såg ut som klassiska 4–2–4, men som framöver sannolikt mer skall se ut som 4–2–3–1.

Linköping hade alltså en period i den andra halvleken där man kom snett på det mesta. De hade inte heller flyt med domsluten. Min uppfattning är att även domare Sara Persson kom rätt snett på det i dagens match, och att det var LFC som blev lidande.

I minut 55 var Persson ute hos Jeglertz efter att han gnällt över ett uteblivet domslut. Jag tyckte nog att Jeglertz hade ett case när han hävdade att den glidtackling Julia Zigiotti Olme satte in efter 54 minuter var ungefär likadan som den Nilla Fischer bjöd på i minut 29.

Domare Persson gjorde dock två helt olika bedömningar. Fischers förseelse ledde till ostskiva samt Häckenfrispark i fint läge. Zigiottis förseelse ledde inte till något alls. Lite så var det tyvärr fler gånger. Tråkigt att man skall behöva ha synpunkter på domarnivån efter var och varannan match.

Apropå konstiga beslut från domare har jag i tidigare inlägg glömt att nämna en intressant händelse från förra veckans cupmatch mellan Alingsås och Rosengård. I minut 86 fick Rosengård straff.

Jag har noterat att det saknas straffpunkt på en del nylagda konstgräsplaner. Den på Gerdskenvallen i Alingsås var en sådan plan utan straffpunkt. Domaren hittade markeringar på långlinjen, som hon hävdade markerade var straffen skulle läggas.

De markeringarna gällde dock avstånd vid hörna, och var bara tio meter från kortlinjen. Jelena Cankovic fick således chansen att lägga straff från tio meter. De flesta utanför domartrion kände att straffen lades väl långt fram. Och när serbiskan gjort mål (6–0) på straffen blev det en diskussion om huruvida allt verkligen gått rätt till kring den där straffen. Domaren valde dock att godkänna målet.

I samband med den där matchen i Alingsås hörde jag folk i Rosengårdsledningen uttrycka oro för dagens match mot Kristianstad.

Det visade sig vara berättigad oro. Jag har bara följt matchen via livescore, men det var intressant. Rosengård fick snabbt till en 3–0-ledning. Men redan till paus var det 3–2. Och på slutet kvitterade Kristianstad. Jag vet inte om fjolårets serietrea hade några chanser att även avgöra, och därmed sno åt sig gruppsegern. Men känslan är ju att Rosengård kom undan med blotta förskräckelsen.

Hur mycket förskräckelse det var i Eskilstuna är också oklart. Men laget lyckades spela 1–1 i Örebro, och därmed ta hem den grupp där tre lag hade chansen på avancemang inför dagens omgång.

Som jag skrev i förra inlägget kände jag att Hammarby spelmässigt sett var den gruppens bästa lag. Men fotboll handlar om att göra mål, och det lyckades inte Bajen med senast på Tunavallen.

Både mot Örebro och i dag mot Sundsvall har Emilia Larsson gjort hattrick. Trots de sex målen blev hon ändå lite av syndabock. Det var ju hennes straff som Emma Holmgren räddade på tilläggstid i söndags. Mål där och det hade varit Hammarby som spelat semifinal och inte Eskilstuna.

Det fjärde semifinallaget kommer från elitettan och heter Umeå IK. UIK stod för en sen vändning borta mot Djurgården. Sarah Mellouk kvitterade till 2–2 i minut 86, och Alexandra Sandström avgjorde i slutminuten.

Umeås seger innebär att laget tar nio poäng, och blir seedat i den lottning som sker på måndag 15.00. Det är de två bästa gruppsegrarna som blir seedade, och får semifinalerna på hemmaplan.

Utöver Umeå tog även Häcken full poäng – och får spela semi på hemmaplan. De båda oseedade lagen blir alltså Rosengård och Eskilstuna.

Som opartisk ser man ju gärna en final mellan Häcken och Rosengård. Men nu är det 50 procents chans/risk att de får mötas redan i semifinal.

I övrigt i dag har Sofia Jakobsson blivit målskytt i Spanien. Hennes Real Madrid vann med 2–0 borta mot La Coruna. Kosovare Asllani byttes in i minut 84 i den matchen. Det är nu en månad sedan Asllani senast startade en match. Men allt talar väl för att hon trots det kommer att finnas med i Gerhardssons trupp på måndag.

När jag kom hem från Göteborg hade jag på Manchester City–Reading på tv:n och Montpellier–PSG på datorn. Jag kollade inte koncentrerat på någon av matcherna, men kunde inte undvika att notera att medan PSG kunde ta en rätt säker seger så fick City verkligen jobba för trepoängaren.

City var hela tiden det bättre laget, men det dröjde ända till 87:e minuten innan Chloe Kelly kunde styra in segermålet efter ett fantastiskt förarbete av Lauren Hemp. 20-åringen fixade straff och var bästa Cityspelare mot Barcelona i onsdags. I dag avgjorde hon matchen genom att springa slalom genom Readlngförsvaret och servera Kelly öppet mål.

Därmed leder PSG och City sina respektive ligor. City har dock en match mer spelad än Chelsea, som kan återta serieledningen i morgon då man möter Aston Villa. Både i Frankrike och England återstår vårmötet mellan ettan och tvåan.

I Frankrike har jag inte sett något datum för seriefinalen mellan PSG och Lyon. Den skulle ju ha spelats för ett par veckor sedan, men sköts upp på grund av coronasmitta i PSG. I England tar Manchester City emot Chelsea den 25 april.

Rytting Kaneryd om sitt lyft: ”Miljön är rätt för mig”

Publicerad den av
8

Tidigare i veckan hade jag ett inlägg med rubriken: Hur skall man tolka Rytting Kaneryds lyft?

Jag svarade på den frågan med en egen teori om spelsätt. Men det finns ju någon som har bättre inblick i frågan än jag, så jag åkte tidigare i dag till Hisingen för att ställa frågan direkt till Johanna Rytting Kaneryd själv. I eftermiddags gjorde ju nämligen 24-åringen från Kolsva i Köpings kommun tävlingsdebut för BK Häcken FF.

Det var en intressant cupmatch mellan Häcken och Växjö DFF som vanns av Häcken med 1–0 efter segermål från just Rytting Kaneryd i den första halvlekens 40:e minut.

Jag tog upp mobilen en gång under matchen för att knäppa en matchbild till sociala medier. Det råkade bli en bild på målet. Här ser ni Filippa Angeldahl driva fram bollen. Strax efter frispelade hon Rytting Kaneryd till höger.

Häckens segermål mot Växjö.

Det var en intressant match på många sätt. Häcken var verkligen hyperoffensivt. De spelar ett 3–5–2 som långa stunder snarare ser ut som 3–3–4.

Jag blev verkligen förvånad över hur högt Häcken stod. Jag såg aldrig Göteborg på plats förra året, men mina minnen från tv-soffan är att laget inte var lika offensivt balanserat i fjol som det var i dag. Med Lotta Ökvist som en av tre backar och med duon Anna Csiki och Hanna Wijk på kanterna får laget en väldig offensiv framtoning.

Det var något Växjö hade noterat. Den första halvleken var spelmässigt jämn, och jag tror egentligen att småländskorna var klart nöjdast med matchbilden.

Växjö flyttade ut sina forwards på kanterna, de låg brett utanför Häckens centrerade trebackslinje. Och gästerna fick en hel hög fantastiskt fina kontringslägen. Där saknades det dock ganska mycket både i beslutsfattandet och passningskvaliteten. Växjö får helt enkelt åka hem och träna på kontringsspel.

Dock noteras att Signe Holt Andersen i 27:e minuten hade ett skott som small i ribbkrysset bakom Jennifer Falk. Som tur var för Häckenmålvakten gick skottet i ribbkrysset och ut. Otur däremot för Växjö som hade varit förtjänt av oavgjort in i pausen.

I den andra halvleken var Häcken det bättre laget, och hemmasegern var till slut fullt rättvis – och kanske något mål för liten. Det höll Växjökaptenen Emmi Alanen med om efter matchen. Samtidigt som hon var missnöjd med att ha förlorat konstaterade hon att:

”Vi har ju börjat från en högre nivå den här säsongen, om man jämför med förra året. Så det ser ju bra ut. … Om vi kan hålla den här nivån hela säsongen, och kanske ta ytterligare ett eller två steg framåt – jag tror att det kan bli jättebra.”

Jag får hålla med. Även om Göteborg skapade väldigt mycket efter paus så kändes Växjö både stabilt och spännande. Och man levde ju hela vägen till slutsignal borta mot det lag som vann SM-guldet i fjol.

Jag satt för övrigt rakt bakom Växjös bänk, vilket var intressant. Huvudtränare Maria Nilsson är lugn och tyst. Men hon har en ny assisterande tränare som lär komma att höras i damallsvenskan.

Assistenten heter Stefan Karlsson och har spelat en bit över 100 allsvenska matcher för  Djurgården, Östersund och Jönköpings Södra. Han avslutade spelarkarriären i fjol i Öster, och gör nu debut som tränare.

Det var både intressant och underhållande att lyssna på Karlsson. Han levde nämligen ut sina känslor och hade synpunkter på både det ena och det andra. Domare Tess Olofsson orkade bara höra hans klagomål på hennes domslut i drygt en halvtimme. Sedan var hon ute och sa till honom att: ”Nu räcker det.”

Domarna i damallsvenskan kommer säkert att få anledning att komma med fler tillrättavisningar av Karlsson i år. Men mellan svordomar och domarkritik hörde jag också honom säga mycket klokt, många taktiska drag som Växjö kommer att ha nytta av.

För Växjö gjorde många taktiskt smarta saker i Göteborg. Det var exempelvis intressant att höra hur de båda bänkarna agerade vid Häckens hörnor. Först lät Växjö tre spelare ligga kvar högt för att kontra. Man minskade det till två, men fick Häckens bänk att vråla på sina spelare att slå korta hörnor för att ”locka ut” Växjöbackarna.

Häcken vann alltså, och det var på många sätt Johanna Rytting Kaneryds förtjänst. Nyförvärvet från Rosengård glänste – hon var inblandad i det mesta i hemmalagets offensiv. Hon gjorde alltså segermålet, men kunde även ha haft flera assist.

Men hon insåg också att det kunde ha varit ett annorlunda resultat i paus, om Växjö haft bättre kvalitet i sitt offensiva omställningsspel.

”Som tur är har vi starka spelare där bak, som kan rädda upp det. Jag vet inte hur många maxlöpningar ”Kullis” tog idag och räddade oss ur situationen. Det är väl det som både är det bra och dåliga med vårt presspel – det är risktagande, men det kan också leda till mål.” 

”Kullis” är Emma Kullberg, som verkligen är hyperviktig för Häckens försvarsspel med sin snabbhet.

Offensivt lider Häcken av att Stina Blackstenius fortfarande har väldigt dåligt självförtroende. Jag kan ha missat någon, men antecknade sex 100-procentiga målchanser för landslagsforwarden efter paus. Avsluten var tyvärr långt ifrån 100-procentiga. Rytting Kaneryd hyllar dock Blackstenius: 

”Hon är som en duracell-kanin och springer i djupet och kommer till bra lägen. Det kommer att sitta. Hon tar sig ofta själv till lägena genom att vrida, vända och löpa – hon är väldigt stark. Det är skönt att spela med en sådan spelare som både löper för oss andra också, så att vi får ytor.”

Och så var då det då den där frågan i det tidigare inlägget. Hur skall man tolka Rytting Kaneryds lyft?

Här är hennes eget svar:

”Jag tror att den här miljön är rätt för mig, jag får ut så mycket mer av mitt fotbollsspel. Jag får vara mig själv, får både löpa i djupet, kunna hitta kombinationer – liksom utnyttja mina spetskvaliteter. Det är väl det som mest är skillnaden om jag jämför med Rosengård.”

Kände du dig lite låst där?

”Ja, det gjorde jag, helt klart. Jag fick inte ut mina spetskvaliteter. Sedan har det självklart att göra med speltid också – det är säkert en mix där. Tänker jag på de matcher som jag spelat här så har jag fått ut så mycket mer av mig själv: Jag får bollar i fart, och får bara göra det jag är bra på. Man bara njuter liksom.”

Mot Växjö spelade hon som tia från start, men flyttade ut på kanten som wingback när Julia Zigiotti Olme kom in i den andra halvleken. Jag frågade Rytting Kaneryd dels var hon trivs bäst, dels var hon tror att hon kommer att spela i år:

”Det är väl både som tia och wingback. Det är svårt att välja, för det är olika från match till match. Just nu känner jag att jag får ut jättemycket som tia. Andra matcher när vi spelar mot lite mer kompakta lag får jag ut mer som wingback där jag kan löpa i djupet bakom deras backlinje. Jag gillar båda rollerna, och känner att jag kommer till bra lägen.”

En helgardering alltså. Däremot fick jag ett klarare svar när jag kollade med henne hur hon gör med sina efternamn. Det står ju bara Kaneryd på matchtröjan.  

”Jag brukar använda båda mina efternamn, men eftersom båda inte får plats på ryggen får jag alltid välja ett där. Jag tycker att Kaneryd passar bättre på ryggen. Jag tror att mamma är lite besviken – men pappa är nöjd…”

I övrigt i dag vann Hammarby, Djurgården, Umeå, Kristianstad och Linköping sina inledande cupmatcher. Som jag ser det var det rakt igenom favoritsegrar. Det som stack ut var väl att Bajen vann med så stora siffror som 3–0 borta mot Kif Örebro. Hammarby går från klarhet till klarhet den här våren.

TV-guide, El Clasico – och nytt i Häcken

Publicerad den av
17

Den här veckan har det mesta handlat om det svenska mästarlaget i Göteborg som numera kallar sig BK Häcken FF. 

Officiellt heter det fortfarande Kopparbergs Göteborg FC, men det verkar som att förbundet brukar godkänna namnändringar fram till den 1 april. Och då bör ju vårt mästarlag heta BK Häcken FF i god tid till damallsvensk avspark.

Hur som helst har Göteborg/Häcken både haft sin första träning på nya hemmaplanen Bravida Arena och dessutom presenterat sitt första nyförvärv efter fusionen.

Träningen var historisk på många sätt. Jag vet att även AIK har fantastiska förutsättningar på Friends det här året. Men det är ändå ovanligt att svenska damlag får ”herrförutsättningar”.

Utöver att det var en historisk träning noteras att trion Julia Zigiotti Olme, Elin Rubensson och Beata Kollmats i går var med ute på planen. De körde i och för sig bara rehab, men det är ändå en signal om att de är på väg tillbaka.

Nyförvärvet?

Jo, det är serbiska landslagsforwarden Milica Mijatovic som presenterades under lördagsförmiddagen.

Hon gjorde elva matcher och ett mål för Hammarby hösten 2018. Minns jag rätt var hon lite av en tia. Mijatovic hade absolut kvaliteter. Men jag är ändå lite förvånad av att se henne i vårt mästarlag.

Serbiskan kommer senast från Apollon Limassol i Cypern. Någon statistik därifrån har jag inte. För ett år sedan spelade hon för Melbourne City FC i Australiens W-league. Där blev det fem mål på 14 matcher, varav nio från start.

Det känns för övrigt som att det utländska nyförvärv som gäller för Göteborg?

Tränare Mats Gren sa igår att laget verkligen behöver få upp speeden nu för att få ihop den trupp de behöver. Han sa också att man måste få in fyra–fem spelare till. En av dem är alltså Mijatovic.

Men det kommer helt klart att behövas minst tre–fyra spelare till. För jag räknar till att det kan bli så att man till slut tappar tio spelare mot fjolårets guldtrupp. Åtta har man redan tappat, och med Mijatovic har man tre nyförvärv.

Men jag noterar att både Vilde Bøe Risa och Bri Folds är strukna från spelartruppen på den gamla hemsidan, Göteborg FC:s. Angående Bøe Risa har man inte hört något. Det brukar ju oftast läcka ut lite info, men kring norskan har det varit tyst.

Frågan är vart hon är på väg. Vi borde få svar ganska snart. För England har ju redan stängt sitt transferfönster och såväl Frankrike, Tyskland, Spanien som Italien stänger på måndag. Av de länder som skulle kunna vara aktuella är det bara USA som har öppet efter den 1 februari.

Noterbart i övrigt alltså att Brianne Folds inte längre står med i truppen på hemsidan. Amerikanskan skrev ju faktiskt kontrakt över två säsonger i fjol. Men det verkar alltså numera vara brutet.

Kollar vi på nyhetsflödet utanför Göteborg har väl veckans roligaste nyhet varit att Nilla Fischer kom med i det världslag för det senaste årtiondet som fotbollsstatistikerna i IFFHS (International Federation of Football History & Statistics) tagit ut.

Laget som helhet: Hope Solo – Lucy Bronze, Wendie Renard, Saki Kumagai, Fischer – Lena Goessling, Dzsenifer Marozsan – Marta Vieira da Silva, Carli Lloyd, Alex Morgan – Ada Stolsmo Hegerberg.

Det är ett väldigt bra lag, ett lag man gärna hade velat se spela…

Två av spelarna i det här världslaget kan nästa år komma att spela i USA, för OL Reign. Lyons president Jean-Michel Aulas har nämligen i veckan sagt att två ur trion Sarah Bouhaddi, Dzsenifer Marozsan och Wendie Renard är på väg över Atlanten.

En annan intressant nyhet är att Pia Sundhage redan fått klart med förlängning som brasiliansk förbundskapten. Jag skriver redan eftersom hon ännu inte lett sitt lag i en enda tävlingsmatch. Sundhages nya kontrakt löper över OS 2024.

Kollar vi det som hänt sportsligt så vann USA förstås även den andra träningslandskampen mot Colombias B-landslag. Den här gången blev det 6–0. 

Colombias landslag är ju för övrigt en tragisk historia. För tio år sedan trodde man på ett lyft för landet, som då byggde ett nytt landslag kring ett starkt U20-lag.

Nu vet vi att förbundet i Colombia förstörde det laget. För er som kan spanska har Sevillaspelaren Isabella Echeverri Restrepo här en liten twittertråd om det hopplösa läge som Colombias landslag befinner sig i:

Apropå Sevilla blir det fokus på ligan i Spanien vid lunchtid i morgon. Klockan 12.00 kan vi nämligen på svensk tv se den tidiga seriefinalen mellan suveräna ligaledarna Barcelona och uppstickarna på andra plats, Real Madrid. Alltså det möte som på herrsidan kallas El Clasico.

Barca leder med två poäng trots att man har spelat tre matcher mindre än Real. Barca är således megafavorit. Senast lagen möttes vann Barca med 4–0. Och de båda inbördes mötena förra säsongen, när Real hette Tacon, slutade med Barcasegrar med 9–1 och 6–0.

Barca kommer ju ta hem guldet. För Real Madrid gäller det i första hand att vara topp tre och få spela Champions League till hösten. I princip är det sex lag som har chansen på de där platserna. Det handlar även om Levante, Atletico Madrid, Madrid CFF, Real Sociedad och Granadilla Teneriffe.

För Hedvig Lindahl och Atletico blev det en blytung 3–0-förlust mot Levante i torsdags. Lindahl hade inte mycket att göra på de tre målen. Däremot var hon ytterst nära att tvåla in en boll. Dock hann hon upp bollen på mållinjen och kunde reparera sitt misstag.

Real däremot vann sin veckomatch. Man kom dock undan med blotta förskräckelsen mot Santa Teresa i tisdags. Trots att Sofia Jakobsson skapade väldigt mycket såg hon ut att bli lite olycksfågel eftersom hon sköt över i ett fritt läge från nära håll i slutminuterna. Men Jakobsson fick sin revansch genom att på 15 sekunders övertid på tilläggstiden slå ett fint inlägg till Lorena Navarro:s fina segermål. 

Även om segern alltså satt riktigt hårt åt var den i högsta grad rättvis. Real gjorde nämligen två mål som felaktigt blev bortdömda för offside. Det första av de där felaktigt bortdömda målen stöttes in av Kosovare Asllani, som sedan byttes ut i mitten av den andra halvleken.

Här är helgens tv-guide:

Söndag
06.05: Melbourne City FC–Brisbane Roar i Australiens W-league. Sänds på Youtubekanalen My Football:

08.05: Sydney FC–Newcastle Jets i Australiens W-league. Sänds på Youtubekanalen My Football:

12.00: Barcelona–Real Madrid i spanska Liga Iberdrola. Sänds på Viasat sport Extra och Viaplay.
13.30: Chelsea–Tottenham i WSL. Sänds på Viasat Football och Viaplay.
15.30: Everton–Manchester United i WSL. Sänds på Viaplay.

Vi får alltså även se Chelsea spela Londonderby. Där lär Magdalena Eriksson och Jonna Andersson finnas med i startelvan. Däremot väntar Zecira Musovic ännu på att få göra sin debut.

I veckan har Musovic skrivit en krönika om Häckens övertagande av Göteborg FC. Visst är det intressant att en tidigare konkurrent kallar fusionen för ”ett otroligt nyttigt steg i rätt riktning för svensk damfotboll” medan olika herrfotbollssupportrar rasar mot övertagandet?

För tillfället är ju faktiskt herrelitens supportrar en av de värsta bromsklossarna för utvecklingen av svensk damfotboll.

Det är alltså lite tunt med tv-matcher även den här helgen. Det beror på att det är cuphelg i Frankrike och att tyska Frauen-Bundesliga egentligen har vinteruppehåll även den här veckan. Men på söndag tjuvstartar ändå ligan med en hängmatch från i höstas, Turbine Potsdam–Werder Bremen.

Den riktiga vårstarten är på fredag, då även med Turbine Potsdam som ena parten. Då skall de till Wolfsburg i en match som också sänds i svensk tv. Vi kan alltså få se Rebecka Blomqvist:s ligadebut i Tyskland.

Blomqvist gjorde för övrigt matchens första mål när Wolfsburg ”bara” fick 2–2 borta mot Essen i fredagens generalrepetition. Blomqvist och Fridolina Rolfö spelade de första 45 minuterna.

BK Häcken FF – nya namnet på Göteborg FC

Publicerad den av
14

För en stund sedan damp det ner ett pressmeddelande i min mejlkorg. Det hade rubriken ”BK Häcken tar över Göteborg FC”.

På förmiddagens extra årsmöte i Kopparbergs/Göteborg FC avgick den tidigare styrelsen och man valde istället BK Häckens styrelse, vilket gör att KGFC nu är ett dotterbolag till BK Häcken.

Årsmötet beslutade även om stadgeändring i KGFC som innebär att de befintliga lagen – dam, F19 och F17 – i år kommer att spela i gulsvart matchställ.

BK Häcken skriver i pressmeddelandet att de tre lagen i år kommer att spela under namnet BK Häcken FF. KGFC kan nämligen inte i nuläget införlivas i BK Häcken fullt ut eftersom det befintliga organisationsnumret äger platsen i damallsvenskan.

Det står inget om hur man kommer att organisera sig i framtiden. Personligen tycker jag att lösningen med dotterbolag är rätt smart, då den innebär att Häckens befintliga damlag kan spela kvar i seriesystemet som ett slags farmarlag.

I pressmeddelandet säger KGFC:s numera före detta ordförande Peter Bronsman:

”Från styrelse, spelare och övriga medlemmar är vi oerhört tacksamma, glada och ödmjuka över att fusionera våra lag in i BK Häcken-familjen. Detta är ett av de mest positiva besluten i svensk fotbollshistoria och vi önskar från KGFC:s avgående styrelse ett stort lycka till.”

Kring Bronsman fanns igår uppgifter om att han är på väg att gå in i Reading i WSL. Det var uppgifter som han dementerade rejält i GP. Han sa:

” Jag har inget på gång i England. Det är hundra procent sant. Sanningen i det här är noll.”

Och:

”Jag kan av hela mitt hjärta säga att jag inte ens har varit i Reading. Jag vet var det ligger, men det är för att tåget stannar där. Det finns ingenting i detta.”

Det om Bronsman. Hans tidigare klubb KGFC kommer nu att undan för undan flytta sin träningsverksamhet från Valhalla till Häckens anläggning Gothia Park Academy, GPA. Och matcherna kommer att spelas på Bravida Arena.

Häcken börjar för övrigt omgående att bygga om Gothia Park Arena så att anläggningen är anpassad för två elitlag.

Nu är det nära att Göteborg FC blir BK Häcken

Publicerad den av
10

Med röstsiffrorna 416–35 röstade BK Häckens medlemmar för att klubben skall överta Göteborg FC:s satsning.

Det var förstås det bästa möjliga utfallet både för det svenska mästarlaget, och för svensk damfotboll i sin helhet.

Det hade ju nämligen inte varit bra med en osäker framtid för en av de klubbar som skall spela Champions League till hösten. Nu får vi en rejäl satsning på Västkusten även kommande år. Något som alltså känns väldigt bra.

De kommande dagarna kommer vi nog att få veta fler detaljer. Först skall förstås Göteborg FC i morgon 11.00 ha ett extra årsmöte där de godkänner övertagandet. Men det känns ju som en ren formalitet.

 

Avgörandets timme närmar sig för Göteborg FC

Publicerad den av
15

18.00 i kväll startar det extra årsmöte i BK Häcken som avgör framtiden för det svenska mästarlaget Göteborg FC.

I dag har GP en stor genomgång av vad som händer om Häckens medlemmar röstar ja till ett övertagande. Där nämns också kort vad som skulle kunna hända om det blir ett nej. Även Aftonbladet har en artikel om hur framtiden för Göteborg FC vid ett nej.

Av det jag hört så lutar det dock åt att det blir ett ja. Det förväntas bli cirka 400 röster, och klubbledningen skall ha gjort ett bra grundjobb med att övertyga medlemmar om fördelen med att rösta ja.

Som bekant har dock supporterklubben Getingarna ställt sig negativ till ett övertagande. Det återstår att se vilken påverkan de har på beslutet. Det blir spännande i kväll.

 

 

Huvudroll för Getingarna – och comeback med sting av Lindahl

Publicerad den av
11

Inlägget korrigerat angående Chelseas spelschema

Även den här veckan har Göteborg FC stått i centrum i nyhetsflödet. Huvudnyheten är förstås den från i onsdags om att BK Häckens klubbledning vill ta över Göteborgs elitverksamhet.

Men som vi vet från fallet Malmö FF/LB07 räcker det inte med en positiv klubbledning. Det krävs att även få med medlemmarna på båten.

Därför kan supporterklubben Getingarna få en nyckelroll i det här ärendet. Deras kommentar till ett eventuellt övertagande inleddes med följande meningar:

”Det finns många aspekter av den moderna fotbollen som supportrar möter med avsmak. En av dem är hur ekonomiskt välmående lag kan klättra i seriesystemet genom samgående med sportsligt starkare men resursmässigt fattigare föreningar.”

I den texten ryms en av herrsupporterkulturens stora avigsidor, nämligen att man förväntas ha vissa åsikter för att vara en ”riktig supporter”.

För riktiga supportrar gäller regler som inte stämmer överens med förbundets. Två grunder är att man skall vara positiv till bengalbränning – och negativ till allt som gör att ens egen klubb skulle kunna liknas vid AFC Eskilstuna.

De här båda punkterna är så avgörande att de går före det som är bäst både för egna klubben och för sporten som helhet.

I fallet Häcken/KGFC är det förstås den andra punkten som är problematiken. Att både Häcken som klubb och damfotbollen i Göteborgsområdet skulle vinna på ett sammangående lär inte supportrarna bry sig om.

Jag scrollade igenom både Getingarnas hemsida och deras twitterkonto de två senaste åren. Det stod väldigt klart att supporterklubben är 100 procent herrfotbollssupportrar. BK Häcken har damlag sedan 1978, och 2019 vann det division III. Men Getingarna nämnde inte det på någon av av de båda plattformarna.

Jag hittade faktiskt inte en enda egenproducerad text om damlaget – förutom de aktuella om samgåendet. Däremot hittade jag tweets om pojklag. Getingarna bryr sig alltså inte ett dugg om damfotboll, eller sitt eget damlag.

Men nu kan alltså Getingarnas medlemmar få en avgörande roll i BK Häckens viktigaste damfotbollsfråga. Det finns anledning till oro för de som vill se ett samgående.

För övrigt kollade jag även igenom debatten här i bloggen kring Malmö FF och LB07 för drygt ett år sedan. Där var supporterklubbarna drivande när MFF:s medlemmar med stor majoritet röstade mot ett samgående.

Följden av resultatet i MFF:s omröstning blev att LB07 lade ner sitt damlag. En annan följd var att MFF, när de värvade ihop sitt division IV-lag, sänkte en annan klubb, Dösjöbro IF.

Dösjöbro vann södra ettan 2019. Men förra vintern värvade MFF alla deras bärande spelare, och efter åderlåtningen kom Dösjöbro i fjol sist i ettan med bara en poäng.

Jag läser inte olika MFF-forum så jag kan ha missat något. Men jag har inte sett någon internkritik mot hur man värvade ihop sitt damlag.

I min värld är det väldigt mycket värre att sänka andra klubbar än att ta över en som skriker om hjälp. Men jag är ju journalist, och inte någon supporter. Så jag tänker inte som man förväntas göra i den här frågan…

Utöver frågan om samgående med Häcken var Göteborg även den klubb som omgicks av de hetaste övergångsnyheterna. På inkontot kom som väntat Lotta Ökvist från Manchester United.

Mindre positivt för det svenska mästarlaget var att Julia Roddar ryktades vara på väg till USA, där hon ju tidigare har pluggat på college. Det vore självklart inte bra för Göteborg att tappa ytterligare en kantspelare med landslagsmeriter.

Jag såg även ett rykte om att Lyon återigen är intresserat av Vilde Bøe Risa. Europas bästa klubb gjorde i somras ett halvhjärtat försök att köpa norskan. Nu är hon kontraktslös, så någon övergångssumma är inte aktuell.

Lyon verkar för övrigt vara väldigt aktiva under vinterfönstret. Laget är just nu passerat av PSG i Frankrike, och det är förstås inte Lyonledningen nöjd med.

I fredags såg jag delar av PSG:s 1–0-seger mot tabelltrean Bordeaux. Gästerna var ett välorganiserat och riktigt bra lag, coachat av den före detta Arsenaltränaren Pedro Martinez Losa.

PSG var ändå spelmässigt överlägset. Men ligaledarna hade inte jättelätt att skapa klara målchanser mot Bordeaux. Noterbart är att Bordeaux har skytteligaledaren i Jamaicas Khadija Shaw, som gjort 14 mål. PSG:s bästa målskytt är Marie-Antoinette Katoto med 13.

PSG vann alltså matchen. Och laget känns bättre än det varit tidigare. Efter tolv omgångar har man både fler poäng och bättre målskillnad än Lyon. Det har ju hänt tidigare att Lyon legat bakom i tabellen. Men jag kan inte minnas när något lag både hade gjort fler mål och släppt in färre så här långt in i serien.

PSG verkar för övrigt vara på gång att sälja två spelare de kommande veckorna. Varken Alanna Cook eller Jordyn Huitema har lyckats ta någon plats, men borde kunna vara intressanta för andra klubbar.

PSG har målskillnaden 47–2, medan Lyon står på 43–4. Lyons bästa målskytt så här långt är Nikita Parris med nio. Trots att det är en helt okej notering gissar jag att klubbledningen fullständigt skriker efter Ada Hegerberg – som nyligen förlängde sitt kontrakt att gälla fram till 2024.

Apropå Hegerberg kom hennes storasyster Andrine Hegerberg med en tråkig nyhet i veckan. Nästan exakt ett år efter att Ada drog sitt korsband var det Andrines tur att drabbas av den tråkigaste av skador.

 

Tillbaka till Lyon. För som sagt verkar klubben vara väldigt aktiv på transfermarknaden för tillfället. Man har många spelare med utgående kontrakt, och behöver stärka truppen. Bland de som bara har några månader kvar på kontraktet finns Eugenie Le Sommer, Delphine Cascarino, Jéssica Silva, Amandine Henry, Saki Kumagai och Sakina Karchaoui. Ett gäng rätt starka spelare… 

Klart är att Lyon hämtar Brasilienfödda, nyblivna amerikanskan Catarina Macario från collegefotbollen och…

…spanska Damaris Egurrola från Everton.

Sedan har det alltså ryktats om Böe Risa, men även om Sofia Jakobsson, Caroline Graham Hansen och kanske framför allt Vivianne Miedama.

Det hade ju varit intressant med Jakobsson i Lyon. Jag vet inte hur hett det spåret är. Det andra spåret i samma nyhet är nämligen numera iskallt. I veckan skrev Graham Hansen på en förlängning med Barcelona, något hon knappast hade gjort om hon varit på gång till Lyon.

Apropå Barcelona föll de i onsdags efter straffläggning i spanska supercupen mot Atletico Madrid.

Matchen var en riktig succécomeback för Hedvig Lindahl – och för José Luis Sánchez Vera. Atletico bytte nämligen tränare i början av veckan. Sanches Vera förde klubben till ligaguld säsongen 2018/19, men lämnade sedan tränarjobbet under hösten 2019 med hänvisning till personliga skäl.

Nu är han återinsatt på jobbet. Och han fick en superstart. Den spanska supercupen är en turnering som består av fyra lag. Det handlar om finallagen i Copa del Reyna samt de två bäst placerade lag i ligan – som inte spelade cupfinal. I år var de fyra lagen Atletico, Barcelona, Logrono och Levante.

Sanchez Vera fick alltså omgående fason på ett Atletico som annars har hackat den här säsongen. Han valde att ställa Hedvig Lindahl mellan stolparna, något han knappast lär ångra.

Svenskan blev stor matchhjälte i semifinalen mot Barcelona, där hon först under både ordinarie tid och förlängning räddade sitt lag med hjälp av både tur och skicklighet. Sedan tog hon en straff och fick se två andra Barcastraffar ta i målställningen.

Även i finalen visade Lindahl att hon fortsatt är en kanonmålvakt. Jag hade hoppats får se matchen. Den låg med i Viaplays tablå, men försvann därifrån just innan avspark.

Jag fick nöja mig med klippet med höjdpunkter nedan. Men där finns flera fina ingripanden från vår 37-åriga landslagsmålvakt. Ingripanden som inte antyder att hon knappt har spelat några matcher det senaste halvåret. Atletico vann med 3–0 mot Levante, och tog titeln.

Utöver Lindahls stabila målvaktsspel visade nyförvärvet från Vålerenga, den tidigare Sundsvallsspelaren Ajara Nchout att hon kan bli nyttig. Kamerunskan spelade fram Deyna Castellanos till 1–0, och gjorde sedan själv de två andra målen. Båda gångerna stod blixtsnabba Ludmila da Silva för förarbetet.

Atletico tillägnade finalsegern till Virginia Torrecilla, som fick hjärntumör bortopererad i maj, och som av förklarliga skäl inte spelar den här säsongen. Torrecilla fick dock vara med och ta emot pokalen.

Det har även spelats några ligamatcher i Spanien i helgen. Bland annat blev det 0–0 mellan Sevilla och Rayo Vallecano. Julia Karlernäs spelade hela matchen för Sevilla, medan Sejde Abrahamsson satt kvar på bänken hela tiden.

Jag såg att Karlernäs stod uppsatt som ensam forward på laguppställningen inför matchen. Men utifrån klippet med höjdpunkter nedan spelade hon snarare i en offensiv mittfältsposition. Det hindrade inte att hon hade matchens två bästa målchanser.

Slutligen till England. Där har vi också en spelare drabbats av en tumör. Arsenals Jennifer Beattie fick diagnosen bröstcancer för ett par månader sedan. 29-åringen kämpar dock vidare på planen. I dag spelade hon den andra halvleken när Arsenal oväntat bara fick 1–1 mot Reading.

Det innebär att Arsenal tappar i guldstriden, och faktiskt kan få det kämpigt att ta en av de tre engelska platserna i Champions League. I nuläget ligger man på tredjeplatsen, men Manchester City passerar om de vinner sin hängmatch. City som utöver en 7–0-seger mot Aston Villa i dag också har gjort en spännande värvning i veckan.

Man har säkrat upp amerikanska landslagsmittbacken Abby Dahlkemper de närmaste 2,5 åren.

Dagens huvudmatch stod mellan de lag som just nu ser ut att göra upp om guldet, Chelsea och uppstickaren Manchester United.

Både Magdalena Eriksson och Jonna Andersson spelade hela matchen, som Chelsea vann med 2–1. Eriksson var inblandad i 1–0-målet, genom att nicka en hörna mot mål. På andra returen kunde Pernille Harder trycka in bollen.

Jag såg delar av matchen. Och utifrån det jag såg var Chelsea hela tiden det klart bättre laget. Men det innebär inte att United är dåligt. I dag saknade man Tobin Heath. Men det syntes ändå att det rödvita Manchesterlaget har spets. Man kvitterade också snyggt i 61:a minuten efter en soloprestation från inhopparen Lauren James.

Fyra minuter senare kom Chelseas segermål. Glödheta Fran Kirby sprang ifrån Uniteds backlinje och satte dig bollen. Kirby borde inte ha kunnat vara först på den bollen, som kom hela vägen från målvakt Ann-Katrin Berger. Jag är osäker på om det berodde på passivitet, eller bristfällig snabbhet i Uniteds försvar.

Klart är att Chelsea vann hur rättvist som helst, och nu leder tabellen trots att man har en match mindre spelad. Chelsea har nu 31 raka ligamatcher utan förlust. Det senaste nederlaget i ligan för svenskklubben kom mot Birmingham den 27 januari 2019.

31 matcher utan förlust är tangerat ligarekord. För att bli ensamt på toppen måste nu Chelsea ta poäng mot tabelljumbon Bristol på söndag, något som ju inte känns direkt omöjligt. Innan dess står Chelsea inför en tuffare uppgift. På onsdag väntar Manchester City i kvartsfinal i ligacupen.

Korrigerat i efterhand: Här stod det först att Chelsea skulle ta emot ett formstarkt Tottenham (nio poäng på de tre senaste omgångarna) på Kingsmeadow på onsdag. Men man har kastat om i spelschemat så att ligamatchen mot Tottenham är framflyttad. I stället har man lagt in den tidigare uppskjutna cupmatchen.

I dagens match kom trion Sophie Ingle, Guro Reiten och Beth England in från bänken, medan Jessie Fleming inte fick någon speltid alls. Det är en hyfsad bänk…

Det är också ett styrkebesked från Eriksson och Andersson, som håller varsin startplats i ett kanonlag.

Chelseas trupp är så bra att man för övrigt uppges sälja norska mittbacken Maria Thorisdottir just till dagens motståndare Manchester United. Thorisdottir var inte med i dagens match. Och normalt brukar man ju inte hjälpa och stärka huvudkonkurrenten i ett guldrace. Men Chelsea har kanske sådant självförtroende att man inte bryr sig om det.

Det är skillnad på skit och pannkaka

Publicerad den av
14

Tillagt i efterhand: Ny korrigering av helgens tv-matcher
Italienska supercupfinalen, Juventus–Fiorentina starta söndag 12.30 och skall gå att se här. 

Engelska WSL skakas av en liten skandal. Som jag berättade i förra inlägget hade fyra Manchester City-spelare dragit på sig corona i Dubai under julledigheten.

Det visat sig att ett tvåsiffrigt antal spelare från Arsenal och City varit i Dubai, trots uppmaningar om att inte åka utomlands. Flera av dem var dessutom så dumma att de publicerade bilder på sociala medier. Som grädde på moset är nu så många av de spelarna coronasmittade att båda lagen har fått sina matcher den här helgen uppskjutna.

Det är en skandal i sig.

Men det faktum att de båda topplagen slipper att spela i helgen har i sin tur upprört flera konkurrenter rätt rejält. I början av november hade Bristol City en handfull smittade spelare. De fick dock inte flytta sin ligamatch mot just Manchester City. Utan ett Bristol med flera juniorer i truppen föll med 8–1.

Men när topplag hamnar i situation med flera smittade spelare gäller tydligen andra regler. Det är som min gamla mamma brukar säga, skillnad på skit och pannkaka.

Lördagens tv-match mellan West Ham och Man City är alltså uppskjuten. Däremot skall det gå att se Everton–Manchester United på Viaplay på söndag 13.00. Den matchen hade jag missat när jag skrev mitt förra inlägg.

Tillagt i efterhand: Nu har även Everton–Manchester United skjutits upp till följd av coronasmitta. Det är Everton som har flera misstänkta coronafall. Manchester United har inga fall, men däremot flera spelare som var i Dubai under ledigheten, något manager Casey Stoney hade godkänt. Det har hon nu bett om ursäkt för.

Nytt är också att de båda uppskjutna tv-matcherna innebär att Viasat nu fått upp matchen Reading–Chelsea i tablån. Den startar 15.00 på söndag. Klockan 12.00 samma dag sänder man även Athletic Bilbao–Eibar från den spanska ligan. Båda matcherna visas på Viaplay.

Apropå missar i tidigare inlägg så var inlägget om herrelitklubbar i damfotbollen ett långtidsprojekt. Jag började jobba med det redan i slutet av 2019. Sedan har diverse saker kommit emellan. Men till slut blev det klart.

Dock hade mer ändrats än jag lyckades upptäcka. Vakna läsare har uppmärksammat mig på nya damlag i Brage och Västerås SK, samt flicksatsning i Östersunds FK.

Det innebär att 22 av årets 32 herrelitklubbar även har damlag på seniornivå. Dessutom har tre av de tio lag som saknar damlag har i alla fall flickfotboll i klubben.

Av de tre nya satsningarna är den i IK Brage allra intressantast. Där har nämligen medlemmarna godkänt att man tar över division II-laget Ornäs BK. Det tycker jag är ett väldigt positivt besked. Ett besked som vittnar om att Brages medlemmar ser till tjejernas bästa.

Just tjejernas bästa är något Göteborgsordföranden Peter Bronsman gärna pratar om. Tidigare i veckan var det väldigt förvirrat och motsägelsefullt från Göteborgshåll.

I en intervju i Aftonbladet hävdade Bronsman att det aldrig har varit aktuellt med nedläggning, att allt var ett missförstånd. Han säger:

”Jag har inte pressmeddelandet här, men alla kan hitta någon mening eller ett stycke någonstans. Man läser inte hela boken. Vi skrev att det var en utökad elitsatsning för damlagen. Jag tycker att vi gjort allting rätt. Sedan kan göra saker bättre när man får facit, precis som det är taktiskt i fotboll.”

Det där pressmeddelandet som Bronsman säger handlade om en utökad elitsatsning hade rubriken: ”KGFC avbryter elitsatsningen”. I slutet av det kan man läsa:

”…anser vi att vårt projekt är slutfört och därför kommer Kopparbergs/Göteborg FC lägga ner sitt elitlag till den allsvenska säsongen 2021.”

Och (texten ordagrant kopierad, inklusive avstavning):

”Uppdraget att ge våra 17 a-lags spelare möjlighet att fortsätta utvecklas i andra klubbar har vi lämnat till  advokat Carl Fhager på MAQS Advokatbyrå.”

Det är ju ett väldigt konstigt sätt att säga att man utökar sin satsning. Samma dag som Bronsman pratade i Aftonbladet pratade sportchef Lasse Svensson med Göteborgs-Posten. Svensson var sjuk i covid när han fick beskedet från Bronsman. Och han uppfattade det inte som en utökad satsning.

Svensson säger:

”Man kan ha synpunkter på hur man tog beslutet och hur det kommunicerades. Det blev fan chockartat.”

Och:

”Han (Bronsman) ringde en timme innan telefonmötet med spelartruppen. Det första jag sa var ”du skojar?”. Jag kände att det här är omöjligt. Den första tanken gick till spelarna som kommit upp till Göteborg och etablerat sig här. Som Elin Rubensson, som har byggt hus.”

Lasse Svensson har lite jobb att göra framöver. Göteborg har ju ännu så länge bara ett nyförvärv. Däremot har flera tunga spelare lämnat. De flesta redan innan Champions League. Men under torsdagen meddelade Emma Koivisto att även hon spelat klart för klubben. Det blir inte lätt att fylla luckorna efter de båda löpstarka finländska kantspelarna.

Slutligen några ord om onsdagens matcher i Spanien. I derbyt i Sevilla vann just Sevilla med 2–0 mot Betis. Julia Karlernäs byttes in med en halvtimma kvar.

I Barcelona vann Barca derbyt mot Espanyol med 5–0. Det var för övrigt första gången Barcas damer fick spela på Camp Nou. Tyvärr var det inför tomma läktare.

Barca hade annars fantastisk statistik på sin ordinarie hemmaplan Johann Cruyff Stadium i fjol. Man vann alla sina 21 matcher där, och gjorde totalt 102 mål. Hyfsat…

Slutligen till Madridderbyt. Det vann Real med 2–0 mot Madrid CFF. Sofia Jakobsson gjorde 1–0-målet på en snygg volleylobb. Ett sevärt mål som finns på det här klippet:

Det var femte fullträffen från Jakobsson, som även hann med ett stolpskott och en fin assist till 2–0-målet. Hon har även fem assists i ligan, vilket innebär att hon är uppe på tio poäng totalt. En poäng mer än Kosovare Asllani, som dock har gjort nio mål, vilket jag värderar lite högre än 5+5.

Tankar om Göteborgssoppan

Publicerad den av
16

Gott nytt år.

I elfte timman av 2020 blev det alltså klart att det blir ett nytt år även för Göteborg FC. Hur gott det nya året blir för klubben återstår att se.

Om vi nu skall kalla Göteborg FC för klubb. Ordförande Peter Bronsman benämner ju numera det svenska mästarlaget som ett projekt.

Till GP sa Bronsman så här på nyårsaftonen:

”Ibland glömmer man att Kopparbergs/Göteborg FC inte är en traditionell medlemsförening – vi fick ett projekt att genomföra för 17 år sedan för dam- och tjejfotbollen i Göteborg. Vi har vunnit mycket men någon gång måste ett projekt avslutas och bli en förening på riktigt.”

Det här projektsnacket är nytt för mig. Men inte bara för mig. Till Borås Tidning säger den före detta skyttedrottningen i KGFC, Linnea Liljegärd:

”När jag värvades diskuterade vi inte ens att det skulle vara något slags projekt som bara väntade på att något herrlag skulle ta över oss, som jag tycker att det låter nu. Det har jag aldrig hört under mina år i klubben. Det var också chockande. Som om allt man har varit med om var en bluff.”

Men kanske alltså att det här projektet nu kan bli en riktig fotbollsförening. Frågan är vilken roll Bronsman kommer att få där. Som jag tidigare skrivit har ju förtroendet för honom som ordförande raserats.

För föreningens skull vore alltså det klart bästa om Bronsman lämnar styrelsen, men är  kvar som sponsor. De pengar han och hans företag bidrar med är förstås otroligt viktiga för satsningen.

Och det verkar som att Bronsman själv inser att han inte kan sitta kvar i ledningen. I den länkade GP-artikeln säger han:

”Jag har suttit ordförande i projektgruppen i 17 år. Nu blir det en medlemsfråga framöver. Jag är mer en entreprenör. Mitt enda mål är att damlaget ska kunna hävda sig internationellt.”

Den stora frågan är ju vad för slags projekt, eller förening, som KGFC blir framöver. Kommer den ens att heta just Kopparbergs Göteborg FC? Namnet nämner inte Bronsman, däremot säger han att det är frågetecken kring dräktfärgerna:

”Vi kommer att spela vidare i Champions League och damallsvenskan nästa år men i vilken färg på dräkterna är oklart.”

Det är ju även fortsatt ganska mycket som oklart kring om vad som egentligen hände på årets tre sista dagar. Av vad man sett och hört hittills så är min huvudteori fortsatt att ordförande Bronsman tog ett ogenomtänkt beslut efter att ha blivit knäckt och frustrerad av hur Göteborg åkte ur Champions League.

Frustrerad över att flera bärande spelare inte ville vara med mot Manchester City. Men framför allt frustrerad över att motståndarna hade klart bättre förutsättningar, bland annat vad gäller träningsanläggning.

Det är ju det som Bronsman hela tiden har pratat om – förutsättningar. Att Göteborgsspelarna har haft det för dåligt, och att han vill att de skall få det mycket bättre framöver.

Däremot har ju inte Bronsman någon gång under de här dagarna pratat om pengar, och jag tror att det stämmer som man sagt – att ekonomi inte har varit någon stor fråga.

Vad var det då som fick Bronsman att ändra sig? 

Där har vi inte heller något facit. Själv säger han att trycket utifrån inte har varit någon faktor. Men jag tror ändå att det måste ha påverkat att så många visade engagemang – och att ingen annan har ställt sig bakom nedläggningen, utan att alla andra tvärtom har tyckt att det var ett helt galet beslut.

Flera personer verkar på olika sätt ha jobbat hårt för att få Bronsman att ändra sig. Enligt agenten Michael Kallbäck spelade tränare Mats Gren en avgörande roll. Kallbäck skrev på twitter att Göteborg inte skulle ha ett damallsvenskt lag i år om det inte varit för Grens hårda arbete.

Vad var det då för konkreta ändringar som skedde under de där två dygnen?

Där har vi inte heller några klara svar. Men tydligen hade flera olika aktörer klivit fram och meddelat att de kunde tänka sig att samarbeta med KGFC framöver.

På så sätt var det ju faktiskt bra tajming för den här dramatiska nedläggningen. Den lockade fram nya samarbetspartners, och det är ju klart mycket lättare att hitta partners till ett vinnande lag (projekt), än till ett förlorande.

Tydligen är det två klubbar man i första hand skall prata vidare med. Vilka nämns inte. Bronsman säger i GP:

”Jag har valt ut större föreningar som kan ge det tjejerna är värda.”

Enligt Aftonbladet skall den ena av de klubbarna vara BK Häcken. Det känns ju högst rimligt. I nuläget skulle jag säga att just Häcken är den enda av Göteborgs herrelitklubbar inom fotbollen som har det som krävs för att kunna lyfta KGFC.

Dels har Häcken klart störst ekonomiska muskler. Men som sagt, så verkar inte ekonomi vara någon stor faktor här. Häcken har dock även en riktigt vass träningsanläggning.

Jag har inte varit runt på alla anläggningar i Göteborgsområdet. Men jag har varit på ganska många, och Häckens Gothia Park Academy är den klart bästa. Om KGFC skulle kunna flytta sin verksamhet dit vore det ett jättelyft jämfört med nedgångna Valhalla IP.

Häcken är sannolikt en av klubbarna. Men det är ju en till som är med på banan. Det är sagt att det inte nödvändigtvis handlar om fotbollsklubbar. Därmed är min andra gissning – och observera att det är en gissning – att det handlar om Frölunda Hockey. Deras anläggning på Frölundaborg håller också hög klass.

Och Frölunda har fått en hel del kritik för att de inte har satsat på tjejer. Ett samarbete med KGFC skulle alltså kunna vara ett lyft för Frölundas varumärke.

Vi får se när det börjar läcka fler uppgifter om vilka klubbar det handlar om, samt om själva processen. Det kommer garanterat att bli spännande att följa.

Det blir även spännande att följa Göteborgs truppbygge. Man undrar ju om nya spelare vågar skriva kontrakt på mer än ett år. Om KGFC hade varit ett mittenlag i fjol skulle det nog ha varit svårt att värva spelare överhuvud taget efter det här, i varje fall svenska.

Men nu finns ju Champions League där som ett rejält lockbete. Upplagan 2021/22 är ju den första där turneringen avgörs i sin nya skepnad, med gruppspel för de 16 bästa lagen.

Och till hösten behöver inte Göteborg lida lika mycket över sin dåliga Uefa-ranking som de gjorde i den pågående upplagan. Som svenska mästarinnor går man nämligen in direkt i playoff-omgången i det som kallas Champions Path.

Fördelen här är att det lag som vinner Champions League till våren samt att mästarlagen från Tyskland, Frankrike och Spanien har direktplatser in i gruppspelet. Göteborg kan alltså inte få möta någon av dem i mästarlagens playoff.

Totalt är det 14 mästarlag som får spela playoff i Champions Path. Bland dem är det väl egentligen bara engelska WSL-mästarna som känns som en ”omöjlig” lottning. Däremot bör Göteborg ha mycket goda chanser mot mästarlagen från Tjeckien, Italien, Danmark, Norge (Vålerenga), Nederländerna, Island (Breidablik) och så vidare.

Göteborg har alltså ett superläge att få spela i det första gruppspelet någonsin i Champions League, förutsatt att man får ihop en slagkraftig trupp.

Noterbart här är att Göteborgs klubbledning redan nu bör kolla igenom längden på sina kontrakt. Om någon har avtal som löper ut den sista november bör de avtalen omgående förlängas. Enligt planen spelas nämligen de två sista gruppomgångarna i Champions League 8/9 respektive 15/16 december.

Innan jag sätter punkt noterar jag att Göteborgs andre tränare, Jörgen Ericson, sa så här till Aftonbladet om ordförande Bronsman efter att det blivit klart att KGFC får en fortsättning även 2021:

”Han är ett litet geni, Bronsman.”

Det brukar ju heta att linjen mellan genialitet och dårskap är hårfin. Den här gången var ciderkungen på fel sida linjen. Skönt att han insåg det innan det var för sent.

 

Nya turer – Göteborg räddas av sponsorer?

Publicerad den av
8

Under kvällen är det nya turer i den absurda soppan kring Kopparbergs Göteborg FC. Nu verkar det som att elitlaget trots allt kan räddas av sponsorer.

Det är Expressen som har uppgifter som säger att tränare Mats Gren skall ha skickat ut ett sms till spelartruppen där han meddelar att ”allt kommer att lösa sig”. Enligt tidningen är spelare och ledare kallade till ett möte med ordförande Peter Bronsman i morgon klockan 10.00.

Vad sponsorerna har bidragit med är oklart. I går nämndes ju inte ekonomi som någon stötestenen i det här. Om de inte erbjuder sig att bygga en träningsanläggning av Manchester City-mått…

Tidigare i kväll har för övrigt Örgryte IS efter ett extrainsatt styrelsemöte meddelat att de inte är intresserat av att ta över KGFC:s elitlag. På sin hemsida skriver Öis:

”Eftersom det är kort om tid finns det tyvärr inte möjlighet att utreda frågan på ett grundligt sätt. Utöver en grundlig utredning ska frågan även behandlas på ett årsmöte och medlemmarna har beslutanderätt. I dagsläget finns det tyvärr inget vi kan bidra med för att säkerställa att Göteborg som stad har en representant som spelar allsvensk fotboll i Göteborg under 2021.”

Nu kanske det ordnar sig ändå, vilket ju på många sätt är skönt.

Det senaste 1,5 dygnen har man ju vänt och vridit på det här absurda beskedet som ordförande Bronsman kom med i går.

Ju mer man tänker på det, desto absurdare blir det förresten. Tänk er att man satsar en bra bit över 100 miljoner kronor på att fotbollstjejer i Göteborgsregionen skall ha något att drömma om.

Efter 20 år har man nått sitt mål. Laget man byggt upp har vunnit SM-guld och är klart för kval till det nya gruppspel som införs i Champions League nästa år.

Unga och talangfulla västsvenska fotbollstjejer drömmer inte om IFK Göteborg, Häcken, Öis, Gais eller Elfsborg. De drömmer om att få spela för ett svartklätt gäng som håller till på Valhalla IP.

Vad gör man då?

Jo, då raserar man allt på mindre än en timma. I stället för att fortsätta väcka unga tjejers drömmar sänder man ut ett budskap som säger att ingen damelitsatsning är starkare än att den kan krossas på några minuter.

Absurt är bara förnamnet.

Det blir inte bättre av att man bjuder på en mängd tankevurpor i försöken att motivera nedläggningen. Jag tog ju upp några exempel på feltänk i förra inlägget.

En tankevurpa som inte nämndes där är att styrelsen ju hade tänkt att driva vidare Kopparbergs Göteborg FC med bara ett F19- och ett F17-lag. Det var ett upplägg som de där fyra styrelsemedlemmarna knappast hade funderat så mycket kring.

För vilka spelare vill spela i F19 eller F17 i en förening där man inte har någon framtid?

Jag såg att GP i dag kollade hur spelare i KGFC:s F19-lag ställde sig till det upplägg Peter Bronsman presenterade igår. I artikeln säger 17-åriga Alice Söndergaard:

”Jag spelar ju i U19 för att få en framtid i A-laget. Jag kommer inte spela i ett lag där man inte kan ta sig någonstans.”

Det tror jag är ett resonemang som delas av i princip alla andra talanger med elitambition. Om elitlaget skulle läggas ner kan alltså KGFC lika gärna också lägga ner sina båda juniorlag.

Men nu verkar alltså elitverksamheten kunna drivas vidare på något sätt. I morgon lär vi få veta hur. 

Om det är i nuvarande skepnad har styrelsen en gigantisk förtroendekris att hantera. GP:s ekonomikrönikör Torbjörn Isacson skriver i dag:

”En styrelse i ett börsbolag som agerat på liknande sätt hade omedelbart avsatts och inte fått några nya uppdrag.”

Det borde vara likadant i Kopparbergs Göteborg FC. För det är ju knappast attraktivt för spelare och ledare att skriva kontrakt med en klubb som när som helst riskerar att läggas ner.

Ett gigantiskt feltänk – eller får vi en twist?

Publicerad den av
17

Vaknade och hoppades att gårdagens absurda nyheter från Göteborg bara var en dålig dröm. Upptäckte dock snabbt att nedläggningen tyvärr fortfarande gäller.

Man hoppas ju verkligen att det finns något vi ännu inte fått veta, en twist på det hela som gör att Kopparbergs Göteborg FC kan finnas kvar i någon skepnad.

Några av de artiklar jag läst ger visst hopp om det. Bland annat den här.

Det skrevs och rapporterades av förklarliga skäl väldigt mycket om KGFC under gårdagen. Jag försökte ta in så mycket som det bara går. En artikel jag missade i går kväll var den här intressanta intervjun med Peter Bronsman.

 

Det här är tyvärr inte någon av de hoppfulla artiklarna. Tvärtom uppfattar jag det där som att Bronsman står för ett gigantiskt feltänk.

Bland annat konstaterar han apropå att IFK Göteborg valt bort samarbete med KGFC, och istället kör sin eget upplägg:

”Om vi då kliver undan får de mycket bättre handlingskraft. Jag tror att vi bara kan bli en bromskloss i Göteborg.”

Där tycker jag att han är helt fel ute. För de Göteborgsklubbar som eventuellt vill upp i eliten är det en fördel om Kopparbergs Göteborg FC slåss om SM-guldet varje år. Det innebär ju nämligen att de får draghjälp genom att det kommer att finnas fler bra spelare att välja mellan i Göteborgsregionen.

Dels för att ett damallsvenskt topplag motiverar lokala talanger att satsa vidare. Men även för att det lockar talanger från hela landet. Och i viss mån faktiskt hela världen.

Kollar man på de 19 som spelat damallsvenskt för KGFC i år kommer bara fyra från Stor-Göteborg; Jennifer Falk (Torslanda), Evelyn Ijeh (IFK Göteborg), Hanna Wijk (Lerum) och Hanna Andersson (Romelanda). Det är fyra spelare som nu saknar damallsvensk klubb på sin hemort. Fyra spelare som bromsas av att Göteborg FC nu lägger ner. Fyra spelare som behöver flytta från Göteborg för att få fortsatt utveckling.

Med ett damallsvenskt topplag flyttar alltså spelare till staden. När Bronsman nu lägger ner KGFC kommer toppspelarna istället flytta från Göteborg.

Om Bronsman tänkt sig att bana väg för nya satsningar hade han alltså gjort det bäst genom att satsa vidare. 

Paradoxalt nog tror jag alltså att Göteborg FC genom att lägga ner elitsatsningen riskerar att bromsa utvecklingen på den lokala damfotbollen.

Bronsman säger också att:

”Nu är vi är helt säkra på att vi tagit rätt beslut och styrelsen är enig. Det är är det enda rätta beslutet om vi vill utveckla svensk damfotboll.”

Även det där känns ju som ett totalt feltänk. Vill man utveckla svensk damfotboll gör man det lättast uppifrån. Genom att satsa drygt tio miljoner kronor per år sätter man press på de nya klubbar som är på uppgång att satsa minst lika mycket. Och genom att ge sina spelare de bästa möjliga förutsättningar pressar man konkurrenterna att erbjuda något ännu bättre.

Genom att kliva åt sidan bidrar man ju tyvärr inte alls.

Det allra största feltänket är ändå det kring förutsättningar. Bronsman säger att han vill att hans spelare skall ha förutsättningar som spelare har i internationella toppklubbar: 

”Vill vill att tjejerna i Kopparbergs ska ha samma förutsättningar och träningsmöjligheter. Det behöver kanske inte vara Manchester City utan kanske Benfica eller Porto. Annars kommer skillnaden bli ännu större och det vill vi inte vara med på.”

Att då överlåta till någon annan blir ju helt snett. Herrelitklubbarna har knappast visat att de är bättre än de rena damelitklubbarna. De här bilderna är från AIK i år: 

Även om Valhalla är ett råttbo är Kopparbergs Göteborg FC ju faktiskt en av de svenska klubbar där spelarna har haft det bäst. De har exempelvis haft förmiddagsträningar i ganska många år. Genom att lägga ner sin elitverksamhet ger man inte spelarna bättre möjligheter – utan sämre.

Genom att lägga ner förstör Bronsman och de tre andra i Göteborgs styrelse för svensk damfotboll. SVT:s Markus Johannesson skriver att nedläggningen urholkar svensk damfotboll som produkt. 

Det är svårt att säga emot. Och det här att urholka produkten går ju rakt emot vad Peter Bronsman tidigare jobbat för. Så vi får verkligen hoppas att det finns en vändning på det här. En vändning som gör att allt trots allt kan få ett lyckligt slut.