Det här blev till slut en riktigt bra svensk Champions Leaguekväll. Jag har ju efterlyst att ett svenskt lag skall prestera på toppen av sin förmåga i Europaspelet. Och Häckens insats mot PSG i kväll måste väl vara årsbästa för göteborgarna?
Brann–Rosengård 1–1 och PSG–Häcken 2–1 är två fullt godkända svenska resultat. Framför allt är alltså Häckens match en riktig topprestation. Det var riktigt kul att se. I höstas led jag under några av Häckens gruppspelsmatcher, där laget långa stunder spelade väldigt naivt.
Det var något hela annat i kväll i Paris. Mot PSG ställde Häcken upp med en 5–4–1-uppställning. I backlinjen hade man de tre tonåringarna Hanna Wijk, Elma Junttila Nelhage och Anna Sandberg. Och på mittfältet valde man att spela med tre spelare som normalt är innermittfältare. Sannolikt för att stänga mitten, och styra ut PSG mot kanterna. Det gjorde man bra.
Problemet i matchupptakten var att man drog på sig lite för många fasta situationer, vilket gjorde att PSG gång på gång kunde packa in folk i offensivt straffområde. Det var just på en fast situation som ledningsmålet kom i minut 13.
Den tidigare Göteborgsspelaren Lieke Martens nickade in 1–0 på hörna i ett läge där Häcken spelade i numerärt underläge eftersom Josefine Rybrink vårdades för en skada.
I det läget såg det jobbigt ut. Häcken hade inte slagit många passningar till rätt adress, och PSG var starkt i luftrummet på de fasta situationerna. Bland annat var det väldigt nära att Amanda Ilestedt nickade in ledningsmålet på en inläggsfrispark efter några minuter när Jennifer Falk inte mötte bollen tillräckligt högt.
Men Häcken skulle komma tillbaka. Drygt tio minuter efter ledningsmålet pressade Marika Bergman Lundin till sig ett friläge mot världsbacken Sakina Karchaoui, och rullade in kvitteringen. I det skedet hade Häcken börjat få lite lugn i form av bollinnehav.
Och resten av halvleken var riktigt bra från Häckens sida. Lagets klart bästa halvlek i Champions League. Inte någon gång under förra årets turnering kändes det så stabilt mot ett toppmotstånd. Flera spelare var riktigt bra, som de tre nämnda 19-åringarna Junttila Nelhage, Wijk och Sandberg. Men allra mest imponerade Elin Rubensson på mig. Hon gjorde ett jättejobb på mitten. Det känns som att hon börjar hitta tillbaka den världsnivå som hon höll innan mammaledigheten.
Rubensson fick slita vidare efter paus. Hon gjorde det fortsatt väldigt bra. Även Filippa Curmark gjorde ett stort jobb. I höstas hängde hon inte med i svängarna mot topplagen. Men i och med att Häcken höll ihop laget så bra slapp Curmark att hamna i en mot en-situationer utan understöd, och då växte hon.
Dessutom höll inte Häcken på med det riskfyllda vågspelet att hålla på att passa in i mitten i uppspelsfas, vilket man gjorde i höstas.
I gruppspelet var alla de fyra matcherna mot topplag, alltså båda matcherna mot Lyon och Bayern München, avgjorda efter 55 minuter. Då var det minst två måls marginal. I kväll höll Häcken kryss i 85 minuter.
Det var i och för sig nära 2–1 i 64:e minuten då ett felpass från Sandberg ledde till jätteläge för Martens rakt framifrån. Men den gången sköt nederländskan över. När tröttheten kom gjorde de unga Häckenspelarna några felvärderingar. Men totalt sett var tonårstrion lysande. Det är absolut tre spelare som Peter Gerhardsson bör kolla extra noga framöver.
Den andra halvleken spelades i princip uteslutande på Häckens planhalva. PSG lyckades dock inte skapa speciellt många chanser. Därmed kände man besvikelse när Kadidiatou Diani nickade in segermålet från nära håll. Det gjorde hon på ett vänsterinlägg från Ashley Lawrence i minut 86.
Synd att inte Häcken kunde få med sig en poäng. Det hade varit ett lyft på många sätt. Men att bara förlora med 2–1 borta mot PSG är en väldigt bra prestation. Många experter på den franska ligan håller ju faktiskt PSG som huvudfavorit till guldet i vinter eftersom att Lyon drabbats av flera tunga skador på nyckelspelare.
Även om Häcken sannolikt inte kan vända på hemmaplan var det här viktigt. För matchen visade oss alla att svenska klubblag fortfarande kan tävla på högsta Europanivå. Kul.
Några timmar tidigare trampade Rosengård länge vatten i regnstaden Bergen. Hemmalaget Brann kom till spel med en låg 5–4–1-uppställning, och med vassa kontringar. Rosengård förde spelet, men var oroväckande passivt i offensivt straffområde.
Dom bekant är det i straffområdena man vinner matcher. Men fram till att Olivia Holdt och Stefanie Sanders kom in i minut 70 var Malmölaget utöver några hörnor knappt inne i norskornas straffområde.
I det läget ledde Brann med 1–0 efter ett vådaskott ur dålig vinkel från tidigare Kristianstadsanfallaren Svava Ros Gudmundsdottir. Och även om Rosengård hade mest boll hade man inte skapat en enda riktigt bra målchans.
Men med Holdt och Sanders hände det positiva saker. I minut 78 var det just Sanders som fick ner en boll, som studsade fram till Holdt. Danskan var utanför straffområdet när hon pricksköt in kvitteringen. Sedan firade hon målet på ett kaxigt sätt genom att sätta händerna vid öronen.
Efter målet var det bara Rosengård. Brann var fullständigt slutkört, alla de rödklädda hemmaspelarna gick på knäna. Faktum är att jag inte riktigt förstår varför inte Renee Slegers kastade in glödheta Karin Lundin i det här skedet.
Jag menar, Rosengård var passivt i offensivt straffområde. Samtidigt har man en spelare som gjorde tre mål så sent som i fredags. Jag tycker att Lundin borde ha bytts in.
För det fanns inget att vänta på. Visst återstår det 90 minuter av dubbelmötet. Men ett bättre läge att avgöra lär knappast Rosengård få. Brannspelarna var så tröttkörde att de i princip förlorade varenda närkamp under slutminuterna. Då kom också målchanserna inne i offensivt straffområde för Rosengård.
Totalt skapade Malmölaget fyra jättelägen att få med sig en ledning till hemmareturen. Nämligen:
85.20. Olivia Schough fick en superchans från cirka tio meter. Bollen kom perfekt mot Schoughs högerfot. Hon sköt dock långt över.
87.15. I en rörig situation fick Stefanie Sanders på ett skott från från bara någon meter. Oklart hur skottet stoppades.
89.00: Ria Öling bröt in från högerkanten och sköt – vänsterskottet gick dock över.
94.14: Den bästa chansen av de alla. Sanders fick helt öppet nickläge från sju–åtta meter. Ostörd nickade hon dock utanför. Direkt efter ljöd slutsignalen som förkunnade att det är 1–1 i paus mellan Brann och Rosengård.
Jag ger nu Malmölaget 65–35 i odds för ett avancemang. Rosengård känns som det bättre laget. Men det hade inte skadat om man tränat på att hitta större beslutsamhet i offensivt straffområde.
Några mil norrut längs den norska kusten startade Freja Olofsson för Real Madrid i 3–0-segern mot Rosenborg. Svenskan byttes ut i minut 62. Då hade Real gjort sina tre mål. Två av dem kom från nyförvärvet från Manchester City, Caroline Weir.
Real är alltså på god väg mot gruppspel. I övrigt har det varit väldigt jämna matcher i den första playoffomgången. Tisdagens resultat Arsenal–Ajax 2–2 och Køge–Juventus 1–1 är ju skrällar. Ajax resultat höjer ju för övrigt värdet på Kristianstads insats i UWCL.
Det enda dubbelmöte som känns helt avgjort är Sarajevo–FC Zürich. Där vann schweiziskorna bortamatchen med förkrossande 7–0.
En blogg om internationell damfotboll 