Ett genrep som borde ge Sundhage sömnlösa nätter

Sverige vann genrepet mot Mexiko med 1–0 utan att imponera. De enda spelarna som jag tyckte var riktigt bra var Hedvig Lindahl och Fridolina Rolfö. Trots det blev Rolfö utbytt i paus. Jag hoppas att det bara handlade om en säkerhetsåtgärd. För som jag ser det överglänste Rolfö exempelvis Lotta Schelin med många klasser.

När det gäller positiv spelarkritik tycker jag även att Olivia Schough gjorde en bra insats sett till hennes normala kapacitet.

Men tyvärr överglänstes ju de positiva sakerna av frågetecknen i går. Det stora frågetecknen var just de ni har kunnat läsa om i den här bloggen tidigare, alltså vänsterkanten och Lotta Schelin på topp.

När det gäller vänsterkanten hade Jonna Andersson på nytt en jobbig dag. Jag har förstått att Pia Sundhage var irriterad i TV12 över att Andersson själv fick bära hundhuvudet.

Jag håller med om att Andersson fick dålig hjälp, både från mittförsvaret och från mittfältet. Problemet här är ju att Linda Sembrant inte har tillräcklig snabbhet för att kunna täcka in bakom, samt att Olivia Schough är flängig och inte speciellt stabil i sin spelstil.

På presskonferensen öppnade Sundhage för att plocka in Magdalena Eriksson på vänsterbacksplatsen, men lade mest kraft på att prata om att man rent taktiskt måste hitta bättre lösningar på kanten.

Bättre lösningar behövs helt klart, och det är bråttom. Det nya tyska laget bygger mer på fart, rörlighet och teknik än tidigare. Tyskorna har givetvis sett var Sveriges akilleshäl finns, och de kommer att överbelasta vår vänsterkant nästa måndag. Det här är något som borde kunna ge Sundhage sömnlösa nätter fram till premiären.

Mexiko överbelastade vår vänsterkant i går, och mexikanskorna var väldigt nära att ha fått utdelning på den taktiken. Mexiko visade även hur känsligt vårt lag är för hög press. Under 30 minuter orkade gästerna hålla uppe sin press.

Under de 30 minuterna såg vårt lag väldigt svagt och segt ut. För att vi skulle klara av att spela förbi pressen backade Caroline Seger ner djupt, vilket gjorde att vi ofta bara hade två spelare högt upp i planen.

Av dem var Schelin oftast placerad så att det inte gick att spela upp på henne. Det var till Rolfö hoppet stod. Och det var också hon som byggde upp alla svenska målchanser i själva spelet. Hon satte upp Jessica Samuelsson här:

Och det var Rolfö som vände upp och satte upp Schough och Samuelsson i det här fina anfallet, som ju dock korrekt vinkades av för offside:

I spelet skapade Sverige även en målchans på slutet, när Schough kom runt på högerkanten. Fast precis som det sett ut under alla Pia Sundhages år som svensk förbundskapten är det på hörnor som Sverige är allra farligast. Även om många slogs bort i går skapade vårt lag som vanligt fler chanser på hörnorna än i spelet.

Det är ett faktum som talar för att Sundhage borde se till att Magdalena Eriksson finns på planen i EM-premiären. Hon har ju både de vassaste högerhörnorna och är ett vapen i luftrummet på vänsterhörnorna.

När det gäller Sundhages byten blev jag lite förvånad över de ändringar som gjordes i paus. Jag förstod inte varför Eriksson skulle spela mittback i en kvart innan hon flyttades ut som ytterback. Om det möjligen var en koll på om Jonna Andersson kände större trygghet med Eriksson innanför sig känns 15 minuter som en väl kort tid för en sådan koll.

Även det andra bytet förvånade lite. Jag tycker att Kosovare Asllani har vuxit ut till en högklassig mittfältare, och min uppfattning är att vi inte har någon klockren ersättare till henne på kanten. Att sätta upp henne på topp är inget bra betyg till alla truppens utpräglade forwards.

Jag hade hellre sett Rolfö få bilda forwardspar ihop med Stina Blackstenius en stund. Men det lär vi inte få se förrän tidigast senare i höst.

Sammanfattningsvis var EM-genrepet en rätt energilös tillställning. Det var många tunga ben i det svenska laget. Den svensk som visade allra störst energi på arenan var nog faktiskt Olivia Schoughs pappa Bertil:

I går spelade även värdnationen Nederländerna sitt genrep. De bjöd på en riktig klang-och-jubel-föreställning mot ett svagt Wales. 5–0 slutade det efter att Lieke Martens bjudit på ett riktigt drömmål och Vivianne Miedema gjort två.

Miedema är ett fenomen. Manon Melis är tidernas målskytt i det nederländska landslaget med 59 landslagsmål. Miedema fyller 21 år i nästa vecka och är redan tvåa i statistiken. Hon passerade 30 landslagsmål redan i fjol och hon närmar sig Melis med stormsteg.

Nederländerna ställs mot Norge i EM:s öppningsmatch på söndag klockan 18.00. I Norge är EM i fara för nyttiga mittfältaren Ingvild Isaksen. Hennes hälskada vill inte släppa, och hon lämnade gårdagens träning i tårar. Tråkigt för Isaksen och Norge om hon inte kan spela i EM.

Två timmar och 45 minuter efter Nederländerna–Norge spelar Danmark och Belgien sina inledningsmatcher i samma grupp.

Båda de senare nämnda lagen har åkt på varsin stjärnsmäll den senaste tiden. Danskorna blev ju överkörda borta mot Österrike i veckan. Och belgiskorna föll med hela 7–0 i Spanien i förra veckan. Belgien tog en halv revansch i förrgår, när man ”bara” föll med 2–0 mot EM-favoriterna Frankrike.

Det var ett resultat som borde gjort de röda flammorna från Belgien mer tillfreds än fransyskorna. Jag lyckades inte hitta någon fungerande länk till matchen, och kan således inte göra någon djupare analys av den. Men kollar man klippet med höjdpunkter ser det ut som att Frankrike hade rätt svårt att skapa riktigt vassa målchanser.

Samtidigt som Frankrike–Belgien spelades Skottland–Irland 1–0. Jag såg stora delar av den matchen. Där stod Irland upp mycket bra, och hade inte varit oförtjänta av ett kryss. Men skotskorna lyckades dock till slut vinna efter ett sent nickmål av Christie Murray.

Personligen gillade jag vad jag såg av 18-åriga Erin Cuthbert (fyller 19 år under första EM-veckan). Chelseaspelaren är en riktigt intressant framtidsspelare.

 

En jaha-känsla som sitter kvar

Vid slutsignalen av Sverige–USA 0–1 hade jag känslan av ”jaha – vad skall jag skriva om det här?”

Jag har lyckats sätta ihop en krönika om matchen, men jaha-känslan finns kvar. För det blev en landskamp där jag tycker att de tydliga svaren lyste med sin frånvaro. Mer om det i kommande inlägg.

Den första halvleken var i stora drag bra från det svenska laget, sannolikt årets bästa halvlek. Den andra kändes länge väldigt avslagen. Fast de sista fem minuterna fick Sverige till en liten anstormning och borde ha fått med sig minst ett oavgjort resultat. Det är 10–6 i avslut och 10–3 i hörnor signaler om.

Och USA, oj vad svagt det nya USA ser ut att vara. Framtiden känns långt ifrån ljus för amerikansk damfotboll. Jag var förbluffad över hur dåligt det amerikanska laget och spelet var.

Innan jag packar ihop här på Gamla Ullevi så blir det lite kort spelarkritik. Många gjorde stabila insatser, inte minst i startelvan. Mina överbetyg går till Jessica Samuelsson, Lisa Dahlkvist och Caroline Seger. Dessutom håller jag med Pia Sundhage om att Julia Spetsmark var pigg och visade att hon vill ha mer speltid. Däremot tyckte jag synd om Mimmi Larsson, som var tydligt övertaggad och kom helt fel in i matchen. Tråkigt för Larsson, som ju gjort en kanonvår.

Slutligen konstateras att Elin Rubensson skulle ha ingått i startelvan. Dock drog Göteborgsmittfältaren på sig en lättare bristning i framsida lår på gårdagens träning, vilket gjorde att hon tvingades stå över kvällens match. Jag pratade lite med henne på läktaren, och hon uteslöt inte spel på tisdag. Hon sa:

”Vi tar det dag för dag”

Men spontant vore det väl vansinnigt att riskera något på tisdag. Det är väl bättre att Rubensson vilar även från den matchen och ser till att vara frisk till själva EM-slutspelet.

Frankrike tog sin största seger

Tidigt på den internationella kvinnodagens morgon, svensk tid, hände något omvälvande i damfotbollsvärlden. Frankrike vann med hela 3–0 borta mot USA, vilket fick följden att fransyskorna vann She Believes Cup, medan USA kom sist.

Strax fler reaktioner på det, först några ord om den svenska startelvan till kvällens möte med Ryssland. Har jag fattat rätt sänds första halvtimman (avspark 19.30) på på SVT2 och så går SVT24 in från 20.00. Vill man se hela matchen utan kanalbyten är det webben och SVT Play som gäller.

Pia Sundhage gör inga stora förändringar i sin startuppställning, hon kör på med sin stomme av nyckelspelare. Så har Sundhage alltid jobbat, och grundtanken att verkligen svetsa samman en tajt elva är ju bra. Det finns många fördelar med kontinuitet.

Samtidigt får det inte bli så att spelarna i elvan känner sig givna, och där tycker jag Sundhage har ett problem. Hon har helt enkelt för många spelare som är givna. Så här tidigt på året tycker jag i princip att hon kan konkurrensutsätta alla positioner. Men så jobbar inte Sundhage tyvärr. De enda som sitter löst är de på bänken, för där skiftas det stundtals rätt vilt.

Ut Sundhages tänkta EM-elva får Jonna Andersson vila i dag, vilket ger plats för Hanna Glas på vänsterbacksplatsen. Så här ser dagens elva ut: Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Glas – Hanna Folkesson, Lisa Dahlkvist, Caroline SegerKosovare AsllaniOlivia Schough och Lotta Schelin.

Hanna Glas

Jag gissar att valet av Schough bredvid Schelin innebär att Sundhage tycker att Eskilstunaspelaren har varit Sveriges näst bästa forward i Algarve. Det tycker inte jag. Spontant kan jag inte komma på att Schough haft ett enda avslut värt namnet. Jag kan inte heller komma på att hon varit direkt inblandad i någon farlig målchans.

Jag hade hellre sett att Mimmi Larsson eller Lina Hurtig testats som toppforwards bredvid Schelin. Men Hurtig lär ju behövas som avlastning på mittfältet. Där har ju Sundhage nämligen tagit med för få spelare i sin trupp. Visst gick Elin Rubensson sönder, men det hade ändå känts mer rimligt att ta bort en ytterback och plockat in en till central mittfältare. Speciellt som Magdalena Eriksson är användbar både som mitt- och ytterback.

Jag kan ju nämligen inte förstå varför inte Katrin Schmidt är med i den här truppen. Hon fick 15 minuter mot Norge i Algarve, sedan trillade hon ner flera hack på Sundhages lista. Tråkigt, för jag tycker att Schmidt borde passa in utmärkt i det här spelsystemet.

Katrin Schmidt

Dagens motståndare Ryssland innehåller några spännande spelare. Nu skall det sägas att jag inte har sett dem på några år, så de här omdömena kan ha passerat datummärkningen. Men målvakten Elvira Todua minns jag som en högst ojämn spelare, hon är välväxt och spänstig och blandar insatser av högsta världsklass med rena barnmisstag.

I EM 2013 visade sig Todua från sin bästa sida, där var jag mycket nära att ta med henne i mitt allstarlag. Bland utespelarna är Elena Morozova och Ekaterina Sochneva duktiga spelare som jag fastnat för. Sochneva är dock avstängd i dag, så henne behöver Sverige inte bekymra sig för. Morozova har tidigare varit en smart forward, men verkar nu husera på mittfältet.

Vilket som är Ryssland ett lag som vi skall slå med ett par måls marginal, även med en sliten trupp. För slitna verkade ju våra spelare vara mot Nederländerna. Visst verkade planen vara av den långsamma typen. Det kändes som att det var väldigt svårt att få fart på bollen, men det är knappast ändå hela förklaringen till ett långsamt anfallsspel.

Vi får se om det blir mer fart och löpvilja i dag. Är det något Schough är bra på så är det ju att löpa. Men totalt sett borde det svenska laget vara slitet när de går in i fjärde matchen på sju dygn. Speciellt när man läser följande mening i det senaste referatet på förbundets egen hemsida:

”Sverige störde Holland högt i planen och kunde norpa åt sig bollen vid ett antal tillfällen. Men den hårda träningen samt det intensiva matchandet gjorde sig synlig i det svenska laget.”

Hårda träningen? Det låter väl inte så genomtänkt under en så intensiv turnering.

Därmed lämnar jag vårt svenska landslag för nu och återvänder till nattens skräll. USA har ju varit världsetta alla år utom ett sedan 2008. Man har aldrig varit sämre än tvåa, och man förlorar väldigt sällan på hemmaplan.

Men nu börjar övriga världen knappa in. 1–0-förlusten mot England följdes alltså upp med en 3–0-förlust mot Frankrike. Såvitt jag förstått hade USA aldrig tidigare förlorat två raka hemmamatcher. Och det är ytterst ovanligt att man går mållöst av planen två matcher i rad.

Det här var bara femte gången i historien som USA förlorade med tre mål eller mer. En gång tidigare har man förlorat med 3–0 på hemmaplan, det var mot Tyskland i VM-semifinalen 2003. De andra tre storförlusterna har varit i VM 2007 mot Brasilien samt mot Norge i Algarve cup 1998 och mot Kanada i Algarve cup 2001. Det här var alltså största förlusten på tio år.

Nu hör det ju till saken att USA inte har något mästerskap förrän VM 2019, så man borde kunna kosta på sig att testa rätt rejält. Man har provat många nya spelare på sistone, och i She Believes Cup har man exempelvis försökt spela med en trebackslinje.

Noterbart här är dock att när Tom Sermanni testade rejält för fyra år sedan – och förlorade två matcher i Algarve cup – då fick han sparken. Nu börjar rösterna höras för att förbundet även skall sparka Jill Ellis.

Sanningen är väl dock att Ellis har ett sämre material att jobba med nu än för några år sedan. Nyckelspelare som Christie Rampone, Shannon Boxx och Abby Wambach har fallit för åldersstrecket, Hope Solo har straffat ut sig och framför allt har speluppläggaren Lauren Holiday lagt av.

Ersättarna har inte hållit samma höga klass, och USA har haft svårt med återväxten. Visst vann man F20-VM 2012, men det laget kämpade sig till segern, det var inte ett lag med massor av stor talang. I senare årgångar har USA långt ifrån imponerat i ungdomsmästerskapen. Kanske att amerikanskornas tid på tronen börjar gå mot sitt slut.

För Frankrike däremot ser framtiden ljus ut. Man har haft väldigt talangfulla ungdomslandslag de senaste åren, och nattens seger antyder att man kanske är på väg att skrämma bort gamla spöken. Som bekant har ju Frankrike fortfarande aldrig tagit medalj i ett stort mästerskap, inte ens i EM.

Deras största segrar har varit två vinster i Cypern Cup. Nu har man vunnit något större, för även om det bara är fyra lag i She Believes Cup är det fyra av världens fem högst rankade lag. Så nattens turneringsseger är Frankrikes största viktoria någonsin på seniornivå.

Framför allt imponerar sättet som man vann turneringen på, det rymmer nämligen ett stort mått av god moral. I öppningsmatchen mot England kom man i underläge, men visade styrka och vände till 2–1-seger efter två mål under matchens sista 20 minuter.

Mot Tyskland i den andra matchen var Frankrike enligt uppgift det spelmässigt klart sämre laget. Men trots att tyskorna radade upp målchanser stod fransyskorna emot. Bland annat räddade Sarah Bouhaddi en straff från Mandy Islacker.

Och så då slutligen nattens storseger mot USA. Fransyskorna gjorde två tidiga mål, men det har man gjort förr mot USA, och tappat. Det franska laget var tydligen pressat i början av den andra halvleken, men återigen stod man emot – och kunde dessutom kontra in ett 3–0-mål.

Här är målen, 1–0 på straff av Camille Abily efter att Eugenie Le Sommer fällts:

2–0 gjorde Le Sommer på en snabb kontring där inte USA:s trebackslinje hängde med:

Slutligen stötte Abily in 3–0-målet i den andra halvleken. Jag gillar hur Elodie Thomis och Amandine Henry öppnar kanten för Eve Perisset i förarbetet till målet. De båda fransyskorna hanterar det dåliga underlaget perfekt, och drar på sig en hel hög amerikanskor.

Frankrike visar alltså att man tänker vara med och slåss om segern i EM. Tyskland har också visat klass i USA. I natt vann man med 1–0 mot England, och spelmässigt har man varit väl så bra som både USA och Frankrike i de båda första matcherna.

Med tanke på att även England och Spanien gjort bra ifrån sig i veckan, och att lag som Norge, Danmark och Nederländerna har skrällpotential, kan vi räkna med ett rekordjämnt mästerskap i sommar. Vi får hoppas att Sverige kan behålla den defensiva stabilitet man visat hittills i vår, och även addera lite mer offensiv spets – för då kommer vi också vara med och slåss om de ädlaste medaljerna.

Patetiskt att tvinga bort Vittsjö

I dag meddelar förbundets tävlingskommitté att Vittsjö inte får spela på Vittsjö Idrottspark i årets damallsvenska eftersom anläggningen inte har 800 sittplatser under tak, bara 640.

Fullsatt på Vittsjö Idrottspark

Vittsjö Idrottspark

Spontant känns det här som rent trams.

Förbundet har år efter år sett mellan fingrarna med klubbar som inte har klarat de ekonomiska kraven. I jämförelse borde 160 sittplatser inte vara någon stor sak.

Visst förstår jag tanken med att ställa krav på bra arenor, och man kan ju ha uppfattningen att Vittsjö har haft chans att påverka arenakraven. Men med tanke på hur publikutvecklingen är i damallsvenskan blir ju det här närmast patetiskt.

I fjol hade fyra lag i damallsvenskan ett snitt på över 800 åskådare. Lag som Djurgården och Göteborg har förhållandevis stora arenor, men bara 376 respektive 378 åskådare i snitt ifjol. Skall man komma med krav hade det ju varit mer angeläget att tvinga storstadslagen att lägga större energi på att locka publik.

Att tvinga Vittsjö att spela alla matcher på bortaplan lär ju knappast hjälpa intresset för serien. Vittsjö är inget stort publiklag, men det beror knappast på arenan – snarare på att det bara bor drygt 1600 personer i samhället.

Nu hotar Vittsjö till och med med att dra sig ur. Det känns ju som ett överdrivet hot. Skulle det blir så vore det ju på alla sätt ett fiasko för svensk damfotboll på klubbnivå.

Damallsvenskan behöver inga fler bakslag. Konkurrensen från andra ligor i världen har ju redan gjort att vår serie dränerats på stjärnor. Utan att ha gjort några jämförelser är känslan att vi får backa många år för att hitta en lika stjärnfattig damallsvenska som årets. Sannolikt en bra bit in på 1990-talet.

Dessutom saknar vår högsta serie tv-avtal, något som förstås bidragit till nedgången. Utan tv-avtal har klubbarna mindre pengar att locka stjärnor med.

Hurtig, Pettersson Engström och EM-lottningen

Vi är inne i en period där det händer mycket på spelarfronten. Sedan nattens inlägg har vi nåtts av två intressanta nyheter. Dels en väntad, att Lina Hurtig 2017 spelar för Linköpings FC. Dels en mer oväntad, men inte desto mindre glädjande, nämligen att Marina Pettersson Engström är tillbaka i Kif Örebro nästa år.

Marina Pettersson Engström

Marina Pettersson Engström

I januari sa landslagsmeriterade Pettersson Engström till TT att:

”Energin och motivationen är slut, jag orkar inte en säsong till.”

Nu har hon tydligen hittat både energi och motivation. Det är ju framför allt en väldigt bra nyhet för Kif Örebro, som kanske kan få ihop ett riktigt vasst lag till nästa säsong.

När det gäller Hurtig är övergången till Linköping högst väntad. Den är dessutom helt nödvändigt om hon på allvar skall kunna slå sig in i landslaget. 21-åringen behöver få till en nytändning efter en tung säsong. Hon var en av dem som skulle rädda UIK kvar i högsta serien, och det klarade hon inte av. Jag tycker att hon periodvis har haft ett lite för negativt kroppsspråk på planen, det måste hon jobba upp i LFC.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Med det sagt vill poängtera att jag verkligen gillar Hurtig som spelare. Hon har en så god spelförståelse att hon kan matchas på alla utespelarpositioner i laget. Hon borde alltså bli en fin tillgång för de svenska mästarinnorna.

Så till EM-lottningen, som hålls 17.30 och bland annat sänds av Eurosport1, Tv12 och på uefa.com.

Sverige är som bekant placerade i den andra lottningspotten, vilket innebär att vi inte kan lottas mot Norge, Spanien och Schweiz. De lag vi kan lottas mot är:

Pott 1: Nederländerna, Tyskland, Frankrike och England.
Här är förstås värdnationen Nederländerna den lättaste motståndaren medan Tyskland och Frankrike är de svåraste.

Pott 3: Italien, Island, Skottland och Danmark.
Här är Danmark det lag som skulle kunna vålla vårt lag problem, övriga tre bör vi slå. Skottland känns som klart sämst i kvartetten, och är således bästa lottningen.

Pott 4: Belgien, Portugal, Ryssland och Österrike.
Det här är fyra lag vi bör besegra. Belgien och Österrike är två lag på uppgång, och känns lite bättre än de andra två. Drömlotterna är således Ryssland och kanske framför allt Portugal.

EM har alltså utökats till 16 lag, men jag tror ändå inte att det kommer att bli så mycket mer ojämnt än senast. Kvaliteten på lagen ökar ju hela tiden.

Det hindrar inte att Sverige bara måste gå vidare ur gruppspelet. Vi har nått minst kvartsfinal i alla de elva Europamästerskap som spelats, det har blivit medalj i åtta. Dock får vi backa så långt som till 2001 för att hitta den senaste finalen med svenskt deltagande. Det är således hög tid nu igen.

Och det viktigaste vid dagens lottning är att få en bra väg genom slutspelsträdet. Det ser för övrigt ut så här:

A1–B2
D1–C2

B1–A2
C1–D2

Eftersom Nederländerna redan är placerade i grupp A, skulle jag gärna se att Sverige lottades in i grupp B. Jag har heller inget emot att lottas mot Tyskland i gruppspelet, för då slipper vi dem i kvarts- och semifinal. Många vill möta Nederländerna i gruppen, men jag sparar hellre den matchen till slutspelet. Min svenska drömlottning blir alltså:

Grupp B: Tyskland, Sverige, Skottland och Portugal.

Sämsta möjliga lottning är som jag ser det:

Grupp C: Frankrike, Sverige, Danmark och Österrike.

Iranmatchen är en enda soppa

Under dagen har morgondagens landskamp mot Iran blivit fredagens landskamp mot Iran. Eller möjligen fredagens plojmatch mot ett F19-lag från Iran.

På något sätt tycker jag att det var bra av förbundet att kräva att landskampsutbytet skulle gälla både herrar och damer. Men nästa gång man gör en sådan uppgörelse kanske man skall kolla med damlandslagets ledning innan man bokar. Och dessutom bör man köra dammatchen först, så att motståndaren får större tryck på sig.

Då kanske man slipper den soppa som varit de senaste dagarna. En soppa Malin Jonson beskriver på ett utmärkt sätt i den här krönikan.

Tillagt i efterhand: Nu är Iran på plats, det blir match och det verkar ändå som att det är ett seniorlag de skickat. Vad det innebär kvalitetsmässigt är svårt att säga, men i kvalet till Asiatiska mästerskapen 2014 föll Iran med 6–0 mot Filippinerna och 5–1 mot Thailand. Det bör ju innebära att ett svenskt landslag skall göra minst tio mål på iranskorna.

17.30 – landslaget firas i Kungsan

I kväll 17.30 skall SOK fira ett antal svenska OS-medaljörer i Kungsträdgården i Stockholm, det handlar bland annat om fotbollslandslaget. För oss som inte kan ta oss till Stockholm i dag sänds firandet på TV3.

Personligen har jag drabbats av en lättare OS-baksmälla. Men om någon dag tänkte jag försöka sätta ihop sammanfattningar av turneringen ur lite olika synvinklar.

Redan nu är det ju intressant att fundera över hur förbundet kan dra nytta av silvermedaljerna. VM-bronset för fem år sedan slarvades ju bort totalt. Då väntade man exempelvis åtta månader innan landslaget visades upp igen för hemmapubliken.

Den här gången kommer det inte att bli samma katastrofala hantering. Nu finns det ju redan en EM-kvalmatch inbokad på Gamla Ullevi den 15 september. Arbetet med att få fullsatta läktare på den matchen borde identifieras nu – det är ju för övrigt dessutom den match där Sverige kommer att säkra EM-avancemanget.

Förbundet borde även omgående försöka göra allvar av min idé om att lägga en match på Friends och försöka fylla herrarnas nationalarena. Silvret borde kunna vara en bra draghjälp.

Slutligen en länk till den ”besvikna” BT-krönika jag skrev direkt efter OS-finalens slutsignal.