Frankrike tog sin största seger

Tidigt på den internationella kvinnodagens morgon, svensk tid, hände något omvälvande i damfotbollsvärlden. Frankrike vann med hela 3–0 borta mot USA, vilket fick följden att fransyskorna vann She Believes Cup, medan USA kom sist.

Strax fler reaktioner på det, först några ord om den svenska startelvan till kvällens möte med Ryssland. Har jag fattat rätt sänds första halvtimman (avspark 19.30) på på SVT2 och så går SVT24 in från 20.00. Vill man se hela matchen utan kanalbyten är det webben och SVT Play som gäller.

Pia Sundhage gör inga stora förändringar i sin startuppställning, hon kör på med sin stomme av nyckelspelare. Så har Sundhage alltid jobbat, och grundtanken att verkligen svetsa samman en tajt elva är ju bra. Det finns många fördelar med kontinuitet.

Samtidigt får det inte bli så att spelarna i elvan känner sig givna, och där tycker jag Sundhage har ett problem. Hon har helt enkelt för många spelare som är givna. Så här tidigt på året tycker jag i princip att hon kan konkurrensutsätta alla positioner. Men så jobbar inte Sundhage tyvärr. De enda som sitter löst är de på bänken, för där skiftas det stundtals rätt vilt.

Ut Sundhages tänkta EM-elva får Jonna Andersson vila i dag, vilket ger plats för Hanna Glas på vänsterbacksplatsen. Så här ser dagens elva ut: Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Glas – Hanna Folkesson, Lisa Dahlkvist, Caroline SegerKosovare AsllaniOlivia Schough och Lotta Schelin.

Hanna Glas

Jag gissar att valet av Schough bredvid Schelin innebär att Sundhage tycker att Eskilstunaspelaren har varit Sveriges näst bästa forward i Algarve. Det tycker inte jag. Spontant kan jag inte komma på att Schough haft ett enda avslut värt namnet. Jag kan inte heller komma på att hon varit direkt inblandad i någon farlig målchans.

Jag hade hellre sett att Mimmi Larsson eller Lina Hurtig testats som toppforwards bredvid Schelin. Men Hurtig lär ju behövas som avlastning på mittfältet. Där har ju Sundhage nämligen tagit med för få spelare i sin trupp. Visst gick Elin Rubensson sönder, men det hade ändå känts mer rimligt att ta bort en ytterback och plockat in en till central mittfältare. Speciellt som Magdalena Eriksson är användbar både som mitt- och ytterback.

Jag kan ju nämligen inte förstå varför inte Katrin Schmidt är med i den här truppen. Hon fick 15 minuter mot Norge i Algarve, sedan trillade hon ner flera hack på Sundhages lista. Tråkigt, för jag tycker att Schmidt borde passa in utmärkt i det här spelsystemet.

Katrin Schmidt

Dagens motståndare Ryssland innehåller några spännande spelare. Nu skall det sägas att jag inte har sett dem på några år, så de här omdömena kan ha passerat datummärkningen. Men målvakten Elvira Todua minns jag som en högst ojämn spelare, hon är välväxt och spänstig och blandar insatser av högsta världsklass med rena barnmisstag.

I EM 2013 visade sig Todua från sin bästa sida, där var jag mycket nära att ta med henne i mitt allstarlag. Bland utespelarna är Elena Morozova och Ekaterina Sochneva duktiga spelare som jag fastnat för. Sochneva är dock avstängd i dag, så henne behöver Sverige inte bekymra sig för. Morozova har tidigare varit en smart forward, men verkar nu husera på mittfältet.

Vilket som är Ryssland ett lag som vi skall slå med ett par måls marginal, även med en sliten trupp. För slitna verkade ju våra spelare vara mot Nederländerna. Visst verkade planen vara av den långsamma typen. Det kändes som att det var väldigt svårt att få fart på bollen, men det är knappast ändå hela förklaringen till ett långsamt anfallsspel.

Vi får se om det blir mer fart och löpvilja i dag. Är det något Schough är bra på så är det ju att löpa. Men totalt sett borde det svenska laget vara slitet när de går in i fjärde matchen på sju dygn. Speciellt när man läser följande mening i det senaste referatet på förbundets egen hemsida:

”Sverige störde Holland högt i planen och kunde norpa åt sig bollen vid ett antal tillfällen. Men den hårda träningen samt det intensiva matchandet gjorde sig synlig i det svenska laget.”

Hårda träningen? Det låter väl inte så genomtänkt under en så intensiv turnering.

Därmed lämnar jag vårt svenska landslag för nu och återvänder till nattens skräll. USA har ju varit världsetta alla år utom ett sedan 2008. Man har aldrig varit sämre än tvåa, och man förlorar väldigt sällan på hemmaplan.

Men nu börjar övriga världen knappa in. 1–0-förlusten mot England följdes alltså upp med en 3–0-förlust mot Frankrike. Såvitt jag förstått hade USA aldrig tidigare förlorat två raka hemmamatcher. Och det är ytterst ovanligt att man går mållöst av planen två matcher i rad.

Det här var bara femte gången i historien som USA förlorade med tre mål eller mer. En gång tidigare har man förlorat med 3–0 på hemmaplan, det var mot Tyskland i VM-semifinalen 2003. De andra tre storförlusterna har varit i VM 2007 mot Brasilien samt mot Norge i Algarve cup 1998 och mot Kanada i Algarve cup 2001. Det här var alltså största förlusten på tio år.

Nu hör det ju till saken att USA inte har något mästerskap förrän VM 2019, så man borde kunna kosta på sig att testa rätt rejält. Man har provat många nya spelare på sistone, och i She Believes Cup har man exempelvis försökt spela med en trebackslinje.

Noterbart här är dock att när Tom Sermanni testade rejält för fyra år sedan – och förlorade två matcher i Algarve cup – då fick han sparken. Nu börjar rösterna höras för att förbundet även skall sparka Jill Ellis.

Sanningen är väl dock att Ellis har ett sämre material att jobba med nu än för några år sedan. Nyckelspelare som Christie Rampone, Shannon Boxx och Abby Wambach har fallit för åldersstrecket, Hope Solo har straffat ut sig och framför allt har speluppläggaren Lauren Holiday lagt av.

Ersättarna har inte hållit samma höga klass, och USA har haft svårt med återväxten. Visst vann man F20-VM 2012, men det laget kämpade sig till segern, det var inte ett lag med massor av stor talang. I senare årgångar har USA långt ifrån imponerat i ungdomsmästerskapen. Kanske att amerikanskornas tid på tronen börjar gå mot sitt slut.

För Frankrike däremot ser framtiden ljus ut. Man har haft väldigt talangfulla ungdomslandslag de senaste åren, och nattens seger antyder att man kanske är på väg att skrämma bort gamla spöken. Som bekant har ju Frankrike fortfarande aldrig tagit medalj i ett stort mästerskap, inte ens i EM.

Deras största segrar har varit två vinster i Cypern Cup. Nu har man vunnit något större, för även om det bara är fyra lag i She Believes Cup är det fyra av världens fem högst rankade lag. Så nattens turneringsseger är Frankrikes största viktoria någonsin på seniornivå.

Framför allt imponerar sättet som man vann turneringen på, det rymmer nämligen ett stort mått av god moral. I öppningsmatchen mot England kom man i underläge, men visade styrka och vände till 2–1-seger efter två mål under matchens sista 20 minuter.

Mot Tyskland i den andra matchen var Frankrike enligt uppgift det spelmässigt klart sämre laget. Men trots att tyskorna radade upp målchanser stod fransyskorna emot. Bland annat räddade Sarah Bouhaddi en straff från Mandy Islacker.

Och så då slutligen nattens storseger mot USA. Fransyskorna gjorde två tidiga mål, men det har man gjort förr mot USA, och tappat. Det franska laget var tydligen pressat i början av den andra halvleken, men återigen stod man emot – och kunde dessutom kontra in ett 3–0-mål.

Här är målen, 1–0 på straff av Camille Abily efter att Eugenie Le Sommer fällts:

2–0 gjorde Le Sommer på en snabb kontring där inte USA:s trebackslinje hängde med:

Slutligen stötte Abily in 3–0-målet i den andra halvleken. Jag gillar hur Elodie Thomis och Amandine Henry öppnar kanten för Eve Perisset i förarbetet till målet. De båda fransyskorna hanterar det dåliga underlaget perfekt, och drar på sig en hel hög amerikanskor.

Frankrike visar alltså att man tänker vara med och slåss om segern i EM. Tyskland har också visat klass i USA. I natt vann man med 1–0 mot England, och spelmässigt har man varit väl så bra som både USA och Frankrike i de båda första matcherna.

Med tanke på att även England och Spanien gjort bra ifrån sig i veckan, och att lag som Norge, Danmark och Nederländerna har skrällpotential, kan vi räkna med ett rekordjämnt mästerskap i sommar. Vi får hoppas att Sverige kan behålla den defensiva stabilitet man visat hittills i vår, och även addera lite mer offensiv spets – för då kommer vi också vara med och slåss om de ädlaste medaljerna.

Utklassning – och udda svensk coachning

3–0 till Frankrike, och ojojoj vilken överkörning det blev. Den andra halvleken var en enda lång uppvisning från det franska laget. Jag kan inte minnas ett enda vettigt svenskt anfall efter paus. Än mindre någon målchans.

Jag förde inte statistik över målchanser i dag. Men klart är ändå att fransyskorna hade en bit över tio, och att Sverige var helt utan. Vi var inte ens nära någon faktiskt.

Jag tror inte att Frankrikes förbundskapten Philippe Bergeroo hade velat ha någon svensk spelare i sin startelva i dag. För fransyskorna var bättre på allt. Och på alla positioner.
Exempelvis agerade Nilla Fischer mycket udda vid Louisa Necib:s båda mål. Först kastade hon sig på ett sätt som jag undrar om någon försvarstränare rekommenderar vid 2–0. Sedan var hon inte i position vid 3–0-målet.

Nämnda Bergeroo vann för övrigt på knockout mot Lilie Persson. För jag blir inte klok på den svenska coachningen.

Sara Thunebro blev avklädd och förnedrad av Elodie Thomis. De två första franska målen, och gissningsvis ett tiotal chanser hade sin upprinnelse på vår vänsterkant. Ändå gjordes inga försök att täta till.
Varför bytte inte Persson kant på sina ytterbackar? Och om det inte var aktuellt, varför inte låta Magdalena Ericsson få chansen? Eller Antonia Göransson? Vad kunde bli värre?

Nu skonades stackars Thunebro istället av att Bergeroo valde att byta ut Thomis mitt i den andra halvleken.

Och de byten som gjordes förstår jag inte riktigt. Emma Lundh kom in i halvtid. Inget ont om Lundh, som försökte göra något utan uppbackning. Men att hon alltså går före Lina Hurtig tycker jag är högst märkligt.

Att dessutom Emilia Appelqvist och Josefin Johansson fick speltid, medan Hurtig inte fick en enda minut, gör att jag nästan undrar om Umetalangen på något sätt har gjort sig impopulär i landslagsledningen. Eller är det så att Sundhage/Persson tror mer på Lundh, Appelqvist och Johansson än de gör på Hurtig.

Synd att det inte blev något målvaktsbyte. Hedvig Lindahl gjorde inte bort sig. Men hon ingav inte heller någon trygghet. Jag hade gärna sett Stephanie Öhrström bli testad.

Magdalena Ericsson fick ju debutera till slut. Men hon kom in först i minut 88, och då hinner man ju inte mycket mer än att debutera.

Jaja. Det kunde ha varit värre. Vi kunde ju ha varit i Rysslands situation. Trots att ryskorna backade hem bussen och höll nollan i 28 minuter mot USA står det nu 7–0 efter 75 minuter. Carli Lloyd har varit matchens gigant. Hon har gjort två mål, en notering som också gäller för Tyresös Christen Press – som nu är utbytt. Övriga tre mål har gjorts av Heather O’Reilly, Sydney Leroux och Abby Wambach.

Bästa ryska spelare har utan tvekan målvakten Elvira Todua varit. Trots sju insläppta mål. Ni förstår hur matchbilden har varit, eller hur?

En analys av alla EM-lag

Jag har under en längre period studerat alla tolv lagen i EM. Och för en tid sedan började jag samla all fakta i ett utkast här i bloggen. Tanken var att det skulle resultera i en riktigt nördig genomgång med ett inlägg per lag.

Men väldigt mycket EM-tid de senaste veckorna har gått åt till att producera högklassigt material till tidningen. Och jag måste säga att jag både är nöjd och stolt över de artiklar vi på BT-sporten har kört inför EM.

Dessutom har kvällstidningarna och bloggen Spelare 12 gjort utmärkta och fullmatade genomgångar av alla lag de senaste veckorna.

Så tolv fullmatade inlägg blev det inte. Men jag känner ju att jag inte bara vill kasta det här materialet som jag trots allt lagt en hel del tid på. Därför får min ranking av EM-lagen bli ett långt inlägg i stället. Hoppas någon orkar läsa igenom allt…

Innan jag går in på själva rankingen vill jag lätt nördigt spekulera i hur många poäng som kommer att behövas för avancemang till kvartsfinal.
Tre gånger tidigare har tolvlagssystemet använts i EM eller OS, vilket innebär att de två bästa treorna går till kvartsfinal.

Så här har det sett ut för de tredjeplacerade lagen i de turneringarna:

OS 2008:
Japan            +3      4
Kanada        +–0     4
—————————
Nordkorea      –1     3

EM 2009:
England     +–0      4
Norge          –3       4
—————————-
Danmark     –1       3

OS 2012:
Kanada            +2      4
Nya Zeeland  +–0      3
—————————-
Nordkorea       –4      3

Fyra poäng har alltså givit avancemang varje gång. Och bara en gång har det räckt med tre poäng – och det var i fjolårets OS.

Därmed kan man alltså slå fast att fyra poäng räcker för att nå kvartsfinal. Med den vetskapen är det hög tid att dra i gång min EM-ranking:

Lagbild på Island

Islands startelva mot Sverige i Växjö

12) Island
Var som bäst för två år sedan. Då var alla lagets spelare i toppform, och man nådde bland annat final i Algarve cup efter att ha besegrat Sverige (som ju senare tog VM-brons aktuellt år) med 2–1 i gruppspelet. I finalen ledde Island mot USA med 2–1, men föll till slut med 4–2.

Under 2011 lade man också grunden för sitt EM-avancemang, bland annat genom att slå Norge med 3–1. Men sedan dess har skador förstört mycket. Och i år har man visat usel form genom sex förluster på sju träningsmatcher.

Island har gjort sin bragd genom att kvala in till två raka EM-slutspel. Det är ju värt att notera att det bara bor 320000 invånare på Island. Jämförelsevis har Göteborgs kommun 520000 invånare.

Isländskorna lämnade EM 2009 med noll poäng. Då spelade man i en rekordtuff grupp med Tyskland, Frankrike och Norge. Årets grupp är också tuff, och det mesta talar för en repris – alltså att Island lämnar mästerskapet utan poäng.

Spelstilen är aggressiv, med vansinnig press på bollhållaren. Malmös härliga innermittfältare Sara Björk Gunnarsdottir personifierar verkligen det spelet. Skall Island kunna hävda sig mot Tyskland, Norge och Holland måste hon vara i absolut toppform, något som även gäller för klubbkompisen, målvakten Thora Helgadottir samt Kristianstads mittback Sif Atladottir och måltjuv Margret Lara Vidarsdottir måste vara klinisk i avsluten.

De fyra är Islands ryggrad. Tyvärr har den ryggraden varit väldigt skadedrabbad det senaste året.

Trolig startelva: Thora Helgadottir – Olina Vidarsdottir, Katrin Jonsdottir, Sif Atladottir, Hallbera Gisladottir – Sara Björk Gunnarsdottir, Katrin Omarsdottir – Fanndis Fridriksdottir, Dora Maria Larusdottir, Holmfridur Magnusdottir – Margret Lara Vidarsdottir.

11) Ryssland
Det här är ett lag jag har riktigt dålig koll på. Jag såg en halvlek i hemmamatchen mot Österrike i playoffspelet mot EM. Då hade ryskorna en seger i ryggen, backade hem och spelade bara på resultatet. Det gick således inte att läsa ut så mycket om det ryska laget på den halvleken.

Inte mer än att jag minns att de hade ett par snabba kantspelare att kontra på. Samt att de var riktigt effektiva när chanserna dök upp. Inte minst var de bra på fasta situationer.
Faktum är att Österrike vann avsluten med förkrossande marginal i det där dubbelmötet. Men det är ryskorna som skall spela EM.

En spelare som jag imponerats av det lilla som jag sett är Natalia Shlyapina. Hon är en smart forward.
En spelare som är Rysslands nyckel i EM, men som däremot inte imponerat speciellt på mig är målvakten Elvira Todua. Visst är hon välväxt, spänstig och bjuder på en del makalösa räddningar. Men ibland kastar hon verkligen in bollar i eget mål. Exempelvis bjöd hon Potsdam på flera mål i 2012 års Champions Leaguekvartsfinal. Hon har plågats av en skulderskada på sistone. Men är hon frisk lär hon stå.

Ryssland var EM:s sämsta lag 2009. Jag var på gång att tippa dem sist nu också. Men sedan slog de Norge i genrepet efter att ha försvarat bra, och visat effektivitet i kontringarna. Med Todua i toppform, och god effektivitet kanske ryskorna kan sno åt sig någon poäng. Men något avancemang är man inte nära.

Troliga startelva: Elvira Todua – Elena Medved, Olga Petrova, Ksenia Tsybutovich, Alla Sidorovskaya – Valentina Savchenkova, Anastasia Kostyukova – Elena Terekhova, Elena Morozova, Ekaterina Sochneva – Natalia Shlyapina.

Annica Sjölund

Annica Sjölund

10) Finland
Finland spelade EM-semifinal 2005, och kvartsfinal 2009. Årets lag har väldigt lite gemensamt med det topplag man ställde på benen för åtta år sedan.

Faktum är att endast Örebros Sanna Talonen är kvar från bronstruppen. Hon blir nyckelspelare i årets lag ihop med Jitex Annica Sjölund. De bildar ett intressant anfallspar där Sjölund är bollmottagare och framspelare medan Talonen är en utmärkt straffområdesspelare. Jag är riktigt förtjust i hennes distinkta löpningar mot den första stolpen.

Annars saknas förstås korsbandsskadade duon Linda Sällström och Maija Saari. Finland har lidit av måltorka i sina senaste landskamper, där dock Sjölund inte varit med. Frågan är om hennes comeback räcker.

Jag tror inte det. Finland har ett gäng unga talanger på väg framåt. Men de är inte redo för någon EM-succé redan i år. Tvärtom är jag rädd att Andreé Jeglertz finska lag kommer att vända hem från västkusten poänglöst.

Trolig startelva: Minna Meriluoto – Tuija Hyyrynen, Anna Westerlund, Laura Kivistö, Katri Nokso-Koivisto – Annika Kukkonen, Tiina Saario – Leena Puranen, Annica Sjölund, Marianna Tolvanen – Sanna Talonen.

Veronica "Vero" Boquete

Veronica ”Vero” Boquete

9) Spanien
Spanien är oprövat på den här nivån. De har haft många riktigt duktiga flick- och juniorlandslag. Men satsningen på damseniorerna har varit tveksam, vilket gjort att många talanger lagt av i tidig ålder. Därmed är samtliga spanska spelare mästerskapsdebutanter.

Dessutom har det varit en del interna bråk, något som bland annat lett till att två vassa forwards saknas i EM-truppen, nämligen Natalia de Pablos och Laura del Rio, som båda numera spelar för engelska Bristol Academy. Duon har tackat nej till landslaget. Synd, då det före detta WPS-proffset del Rio ju gjorde fantastiska 40 mål på sina 39 A-landskamper.

Men Spanien har ändå några fina profiler. I damallsvenskan känner vi väl till Tyresös mittfältsgeni Veronica Boquete (Vero) – som dock spelar toppforward i landslaget. Från Tyresö kommer även tekniska Jennifer Hermoso (Jenni).

Med Vero, Jenni, NWSL-proffset Adriana Martin samt en mängd talangfulla spelare från fjolårets F19-landslag är Spanien en outsider i EM. Laget är riktigt bollskickligt, och bör ha en god chans att nå kvartsfinal.

Spanjorskorna har laddat med läger, och matcher mot pojklag. De har bara spelat tre riktiga träningsmatcher. Jag såg dem dock en stund mot Danmark i vintras. Det blev 0–0 i en match där spanjorskorna mest rullade bollen i sidled.

Men i sina bästa stunder är Spanien riktigt vasst. Det fick Tyskland märka i EM-kvalet. Då slutade mötet på spansk mark 2–2 – vilket var första gången sedan 2001 som Tyskland lämnade en EM-match utan att ha vunnit.

Jag tror att Spanien blir grupptrea. Sannolikt behöver de dock sno poäng av England eller Frankrike för att avancera. För som noteras ovan, det har oftast krävts fyra poäng för avancemang.

Tänkbar startelva: Ainhoa Tirapu – Marta Torrejon, Ruth Garcia, Irene Paredes, Elisabeth Ibarra – Silvia Meseguer, Nagore Calderon – Sonia Bermudez, Jennifer Hermoso, Adriana Martin – Veronica Boquete

8) Italien
Här är ytterligare ett lag man sällan får chansen att se, och som jag därmed har dålig koll på.

Italienskorna har av tradition en stabil defensiv, och är svårspelade. De var snubblande nära semifinal för fyra år sedan. Och de skakade USA i VM-playoff 2010. Då som nu var nyckelspelaren den rutinerade forwarden Patrizia Panico. Hon är den som uppspelen går mot. En annan rutinerad, och farlig spelare är kvicka Melania Gabbiadini, som Panico oftast försöker lägga bollen till.

Lagets största profil är nog ändå förbundskaptenen, Antonio Cabrini. Han tog som spelare VM-guld för Italien 1982. Att han skulle kunna leda damerna till EM-guld 31 år senare känns inte troligt. Men en god chans på en kvartsfinalplats skall italienskorna ha, även om det är svårt att veta exakt var de står. Precis som Spanien spelar nämligen Italien väldigt få träningslandskamper. De laddar i stället genom läger, och matcher mot pojklag.

En sen skada har gjort att viktiga backen Elisabetta Tona missar EM. Det är ett tungt avbräck för Italien.

Tänkbar startelva: Chiara Marchitelli – Sara Gama, Laura Neboli, Roberta D’Adda, Raffaella Manieri – Alessia Tuttino, Daniela Stracchi – Melania Gabbiadini, Alice Parisi, Elisa Camporese – Patrizia Panico.

Daphne Koster

Daphne Koster

7) Holland
Anförda av placeringssäkra mittbacken Daphne Koster och Malmös måldrottning Manon Melis tog sig Holland ända till semifinal i sitt första EM-slutspel någonsin. Fyra år har gått sedan dess, och holländskorna har lämnat den mer fysiska och defensiva spelstil man hade 2009.

Nu är det ett spelsätt som mer liknar landets herrlandslag som gäller. I truppen finns en mängd intressanta spelare, varav flera hör hemma i damallsvenskan. Vittsjös Mandy Van den Berg har ju tyvärr tvingats lämna återbud på grund av skada. Men klubbkompisen Loes Geurts, Tyresös Kirsten vad de Ven och Linköpings Renée Slegers är tillsammans med Melis en kvartett som känner sig hemma i Sverige.

Utöver dem har jag personliga favoriter i passningsskickliga innermittfältaren Anouk Hoogendijk och liraren Lieke Martens. Holland har även en av världens bästa frisparksskyttar i Sherida Spitse.

Jag tippar att holländskorna blir trea i sin grupp, och avancerar till kvartsfinal – där mycket väl Sverige kan vänta.

Trolig startelva: Loes Guerts – Dyanne Bito, Daphne Koster, Leonne Stentler, Claudia van den Heiligenberg – Anouk Hoogendijk, Sherida Spitse, Danielle van de Donk – Kirsten van de Ven, Lieke Martens, Manon Melis.

Line Röddik Hansen

Line Röddik Hansen

6) Danmark
Danskorna åkte ur EM 2009 i gruppspelet, och missade VM 2011 efter förlust i playoff i kvalet – som bekant efter förlängning mot Sverige.

Efter ett imponerande starkt kval är man nu tillbaka i mästerskapsslutspel. Nyckelspelaren heter numera Pernille Harder – Linköpings tekniska stjärnskott. Danmark har ett starkt och spelskickligt lag som inte skall underskattas. De har gjort flera bra resultat mot starkt motstånd på senare tid.

Spelstilen är väldigt passningsorienterad. Bollen skall gärna rullas fem–sju passningar i sidled innan anfallen startas. En svaghet i truppen är bristen på spjutspetsar. Harder är mer en utpräglad tia än toppforward. Hade hon haft en straffområdesspelare att samarbeta med hade Danmark varit guldkandidat.

Nu nöjer jag mig med att tippa dem vidare ur gruppen. Men väl i kvartsfinal är man ju bara en seger från medalj.

Trolig startelva: Stina Lykke Petersen – Theresa Nielsen, Line Röddik Hansen, Christina Öyangen Örntoft, Mia Brogaard – Mariann Gajhede Knudsen, Katrine S Pedersen – Katrine Veje, Pernille Harder, Johanna B Rasmussen – Sanne Troelsgaard Nielsen.

Trine Rönning

Trine Rönning

5) Norge
Inför förlusten i genrepet mot Ryssland tänkte jag haussa det norska laget rejält. Nu väljer jag att hålla mig lite mer försiktig.

Norskorna är mitt i en generationsväxling. Det innebär att laget består av en del gammalt och en del nytt. Rutinerade stöttespelare som Ingvid Stensland, Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen kompletteras med ett helt gäng spelare som nådde kvartsfinal i F20-VM i fjol.

Mest intressant är förstås nya anfallsvapnet Caroline Graham Hansen. Hon är en utmärkt dribbler, och har dessutom bra skott med båda fötterna. Hansen och fantastiska straffområdesspelaren Ada Stolsmo Hegerberg är stora framtidsnamn. Ni som läst den här bloggen ett tag kanske tycker att jag är tjatig, men jag påminner återigen om att båda är födda 1995.

Den norska akilleshälen har varit mittförsvaret. Men med Rönning och Potsdamproffset Maren Mjelde borde man ha ett hyfsat stabilt mittlås.
Jag tror att norskorna går vidare ur sin grupp som tvåor – och ställs mot Danmark i kvartsfinal. Det är en på förhand en ren 50/50-match, så den norska medaljchansen är god.

Trolig startelva: Ingrid Hjelmseth – Toril Akerhaugen, Trine Rönning, Maren Mjelde, Kristine Hegland – Ingvild Isaksen, Ingvild Stensland – Emilie Haavi, Solveig Gulbrandsen, Caroline Graham Hansen – Ada Stolsmo Hegerberg.

Casey Stoney

Casey Stoney

4) England
Inför genrepet i Ljungskile hade jag England före Sverige på rankingen. Jag ändrade dock den ordningen efter den engelska 4–1-förlusten.

Fast England är ett starkt lag, med en mängd bollskickliga spelare. Tydligen gjorde dessutom Kelly Smith comeback i en testmatch i Linköping häromdagen. Hennes betydelse för det engelska landslaget de senaste åren kan inte överskattas.

England har väldigt starka kanter, både den högra och den vänstra. Däremot har man lite problem på målvaktssidan. Karen Bardsley är okej på skott, men hon ger ett osäkert intryck på exempelvis inlägg och hörnor.

England är ett väldigt underskattat lag, som har möjlighet att vinna hela mästerskapet. Man spelade faktiskt final i EM 2009, och följde upp det med kvartsfinaler i både VM och OS. Det är ett facit som bara är en hårsmån sämre än Sveriges.

Kollar vi ännu mer noggrant på resultaten från de senaste mästerskapen noteras segrar mot Japan i VM och mot Brasilien i OS. Samt att man var nära semifinal i VM, men åkte ut mot Frankrike på straffar.

Det som talar för England är en makalös högstanivå. Det som talar emot dem är en låg lägstanivå. Jag tror att de går vidare ur gruppen som etta eller tvåa.

Trolig startelva: Karen Bardsley – Alex Scott, Casey Stoney, Sophie Bradley, Stephanie Houghton – Jill Scott, Anita Asante – Rachel Yankey, Kelly Smith, Eniola Aluko – Ellen White.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

3) Sverige
Pia Sundhage
har bytt USA mot Sverige och skapat EM-feber i värdlandet. Med hjälp av snabbhet och ett intensivt presspel skall svenskorna skörda framgångar på hemmaplan.

Vi är näst högst på världsrankingen av de deltagande länderna, och har en av Europas bästa forwards i Lotta Schelin. Hon blir en given nyckelspelare i jakten på en finalplats. För med den drömlottning som Sverige fått är final det enda rimliga målet.

Det känns realistiskt att Sverige skall kunna nå finalen. Men det är inte autobahn dit. Går det bra i inledningen kan hemmaplan bli ett lyft för laget. Om spelet däremot hackar kan pressen på laget bli ett sänke.

Jag tror att Sverige vinner gruppen och därmed ställs mot Spanien eller Holland i kvartsfinal. Det innebär riktigt bra chanser till semifinal – och medalj.

Trolig startelva: Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Josefine Öqvist, Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson – Kosovare Asllani och Lotta Schelin.

2) Frankrike
För många är Frankrike den stora guldfavoriten. Och man har nog det mest samspelta laget, och de största stjärnorna.

Men Frankrike är helt utan medaljer i stora mästerskap. Tre gånger i rad har man fallit på mållinjen, och det känns lite som en förbannelse. Det finns tveklöst potential i truppen att bryta den förbannelsen. För de många Lyonspelarna vet hur man vinner titlar. Men lottningen är tuff, så jag ser bara Frankrike som andrahandsfavorit bakom tyskorna.

Frankrike har dock ett antal fantastiskt bra spelare. Louisa Necib är bolltalangen som serverar läckra passningar och levererar hörnor och frisparkar. Där har man flera nickstarka spelare, inte minst långa mittbacken Wendie Renard.

Man har extrem snabbhet i Elodie Thomis, passningsgenialitet i Camille Abily, hårt arbetande lagspelare i Amandine Henry, Sandrine Soubeyrand och Elise Bussaglia och så vidare. Akilleshälen är forwardsposten. Marie-Laure Delie är duktig, men ojämn. Och Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney opererar helst från kanterna.

Med Delie i toppslag blir Frankrike svårstoppat. Om inte riskerar man faktiskt att stöta på Tyskland redan i kvartsfinal. Och då kan man få vänta ytterligare ett antal år på den där efterlängtade medaljen.

Slutligen måste jag återigen säga att jag verkligen saknar Sonia Bompastor i EM. Vänsterbacken som ingick i världslaget 2011 petades ju ur landslagstruppen i vintras, något som påskyndade hennes beslut att lägga av. Tråkigt.

Trolig startelva: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Laure Boulleau – Sandrine Soubeyrand, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Anja Mittag

Anja Mittag

1) Tyskland
EM-meriterna talar för sig själv. Tyskland har inte förlorat en mästerskapsmatch mot ett annat europeiskt land sedan den 24 september 2000 då man föll mot Norge i OS-semifinal.

I EM-sammanhang får man backa drygt 17 år – till den 5 maj 1996 – för att hitta en förlust. Även då var det Norge som vann, i en kvalmatch.

Tyskland har således en makalös vinnarkultur. Och det faktum att sex spelare tvingats lämna återbud på grund av skador har knappast skakat laget. Det finns nämligen sådan bredd i tysk damfotboll att man ändå har 23 högklassiga spelare med till Sverige.

Nyckelspelare, och personlig favorit är släpande forwarden Dzenifer Maroszan. Hon kommer garanterat att servera lagkompisarna läckra passningar.

Lagets stora affischnamn är skyttedrottningen Celia Okoyino da Mbabi. Kanske är EM turneringen då hon tar det sista steget och blir en megastjärna även på världsnivå. Personligen tyckte jag att hon borde ha varit nominerad till priset som världens bästa spelare redan ifjol.

De som tror att tysk damfotboll är i en svacka har inte kollat in resultaten. Trots att man ställer en ung trupp på benen finns enorm potential. Under 2012 förlorade tyskorna inte en enda match, och då mötte man ändå såväl Japan, USA, Sverige som Frankrike.

I år har det blivit en förlust – mot USA. Men 4–2-segern i genrepet mot regerande världsmästarna Japan skvallrar om att Tyskland klarar sin generationsväxling bra.

Jag ser dem som givna guldfavoriter, och tror att deras nya lag kan bli minst lika starkt som det dubbla VM-guldgäng som bars av spelare som Birgit Prinz och Kerstin Garefrekes.

Trolig startelva: Nadine Angerer – Luisa Wensing, Saskia Bartusiak, Annike Krahn, Leonie Maier – Lena Goessling, Nadine Kessler – Anja Mittag, Dzsenifer Marozsan, Lena Lotzen – Celia Okoyino da Mbabi.

Slutligen då mitt EM-tips, mer i detalj:

Grupp A:
1) Sverige
2) Danmark
3) Italien
4) Finland

Grupp B:
1) Tyskland
2) Norge
3) Holland
4) Island

Grupp C:
1) Frankrike
2) England
3) Spanien
4) Ryssland

Slutspelsträdet ser ut så här:
Övre halvan:
A1–B3/C3
A2–B2
Undre halvan:
B1–C2
C1–B3/A3

Jag tippar således att kvartsfinalerna kommer att spelas enligt följande:
Sverige–Spanien/Holland
Danmark–Norge
Tyskland–England
Frankrike–Spanien/Italien

Jag tänkte återkomma med en ny ranking, och nya tips inför kvartsfinalerna.

Island fixade jackpot till EM-arrangörerna

Island blev tolfte och sista land att kvala in till nästa års EM-slutspel. Gissa om EM-arrangörerna jublade lite extra då?

För som jag ser det kunde det inte blivit en bättre sammansättning av lag än det blev. Och då tänker jag både sportsligt och publikt.

Sportsligt är det de tolv högst rankade landslagen från Europa som också kvalat in. Alltså jackpot.
Publikt är samtliga nordiska länder, samt profilrika publiklag som Tyskland och Frankrike inkvalade. Givetvis också jackpot.

Här är förresten Fifas ranking för Europa, med placeringen på världsrankingen inom parentes:

1) Tyskland (2)
2) Frankrike (5)
3) Sverige (6)
4) England (8)
5) Italien (10)
6) Danmark (12)
7) Norge (13)
8) Holland (14)
9) Island (16)
10) Spanien (17)
11) Finland (18)
12) Ryssland (20)

Så till dagens båda playoffmatcher. Jag såg andra halvlekarna av båda. Streamen från Island var i högsta grad pixlig och skakig. Men det kunde inte dölja att ett nederlagstippat Ukraina trots allt lyckades skaka nerv i matchen.

För precis som i bortamötet ryckte Island tidigt åt sig en 2–0-ledning. Det var Kristianstadsduon Margret Lara Vidarsdottir och Katrin Omarsdottir som gjorde målen. Det senare var för övrigt ett riktigt drömmål. I det läget var det 5–2 och Island hade mer än bara ena benet i EM-slutspel.

Fast Ukraina kom tillbaka. Vira Dyatel reducerade innan paus, och när Daryna Apanaschenko tryckte in 2–2 från nära håll var Ukraina plötsligt bara ett mål ifrån förlängning (totalt 5–4). Och det var 18 minuter kvar av ordinarie tid.
Under ett par minuter var det inte bara min stream som kändes darrig. Det gjorde även Islands lag.

Men ett succébyte avgjorde. Efter bara tre minuter på planen sprang Dagny Brynjarsdottir igenom, petade bollen förbi Ukrainas utrusande målvakt – och slog den i tomt mål med vänstern.
Där gick luften ur gästerna. Och en stund senare kunde de isländska spelarna med Sif Atladottir i spetsen dansa EM-dans framför 6800 lyckliga åskådare på Laugardalsvöllur.

Island var riktigt starkt i fjol – både i Algarve och i EM-kvalet. Men i år har man inte nått upp till samma nivå. Det jag fick se i dagens andra halvlek var ett isländskt lag som spelar med tokpress.
I perioder lyckades dock bollskickliga ukrainskor spela sig förbi den höga isländska pressen. Då stod backlinjen väldigt långt upp, med följden att Island blev sårbart i djupled.

Känslan är därför att Island måste förstärka sin defensiv rätt rejält om de ens skall kunna ta sin första poäng i ett EM-slutspel till sommaren. För kan Ukraina göra fyra mål på två matcher på isländskorna så kan Tyskland och Frankrike göra det på en halvlek…

I fjol spelade Olina Vidarsdottir i fyrbackslinjen. I dag var hon expert i isländsk tv. Jag förstod knappt ett ord som sades, så hur är läget för henne? Är hon bara mammaledig, så hon kan vara tillbaka till EM? Eller har hon lagt av?

Hur som helst dock väldigt kul att Island är med i Sverige. Laget består ju av spelare som är välbekanta bland den svenska damfotbollspubliken. I dag innehöll startelvan åtta damallsvenska spelare. Så förhoppningsvis kan isländskorna locka lite publik till sina matcher.

Hela matchen Island–Ukraina kan man se på den här länken. Vill man bara se målen ser man dem här.

Dagens andra playoffsegrare, Ryssland, har inte spelare som är lika välkända här i Sverige. Jag såg som sagt dem i andra halvleken i dagens hemmamatch mot Österrike.

Men jag kan ärligt talat inte ge något mer ingående omdöme om varken lag eller spelare. För ryskorna spelade väldigt tillbakadraget, och lät Österrike föra spelet.

Som synes på det här klippet med höjdpunkter från matchen var ryskorna väldigt effektiva. Faktum är att de bara hade sex avslut mot mål på två playoff-matcher – och satte hälften av dem.
Som jag skrev i förra inlägget var dagens ryska mål riktigt snyggt. Anastasia Kostyukova kom med hög fart och tajmade en hörna perfekt. Nicken gick in i krysset, via ribban. Det innebar 1–0 i matchen, och 3–0 i dubbelmötet.

Där borde Österrike ha varit ett slaget lag. Men även här blev det lite nerv. Sarah Puntigam reducerade dubbelmötet till 1–3, och med fem minuter kvar var Viktoria Schnaderbeck väldigt nära att göra 2–3.
Båda de nämnda österrikiskorna spelar för Bayern München, och båda är födda på 1990-talet. Framför allt imponerade spelskickliga innermittfältaren Schnaderbeck rejält på mig. Hon har verkligen potential.

Även Österrikes tredje Münchenspelare, Laura Feiersinger, hade en kanonchans. Men där gjorde Rysslands målvakt Elvira Todua en kanonräddning. Todua känns annars som en säkerhetsrisk. Det är en av få saker jag kan slå fast kring Rysslands lag.
Jag noterade också att vänsteryttern Ekaterina Sochneva är snabb.

Däremot känns det som att Österrike är en nitlott i kommande VM-kval. Och att laget kan bli riktigt farligt till EM 2017. För det finns stor möjlighet till utveckling i truppen. Av de 13 spelare som man använde i dag är åtta födda på 1990-talet. Sex av dem är födda 1992 eller senare.
Och då var ändå en given 90-talist avstängd idag, nämligen Österrikes fjärde Bayern Münchenspelare, Carina Wenninger. Det här är helt klart ett framtidslag.

Om en vecka har vi dussinet fullt

De kommande dagarna gör sex nationer upp om de tre sista platserna i EM-slutspelet. Om en vecka vet vi vilka samtliga tolv EM-lag är.

Redan för ett år sedan tippade jag att Island, Spanien och Ryssland skulle ta sig till Sverige och slutspelet via playoff.

För en månad sedan satte jag de här procentsatserna i matcherna:

Island–Ukraina 75–25
Spanien–Skottland 65–35
Ryssland–Österrike 55–45

Tipsen kvarstår, även om procentsatserna på de två första matcherna känns något i överkant vid en närmare granskning. Just en sådan kommer här:

* Island–Ukraina
Match 1: i morgon 15.00 i Sevastopol
Match 2: torsdag 20.30 i Reykjavik

Här möts två lag som båda var med i EM-slutspelet i Finland 2009. Island borde ha det starkare laget. Men det är värt att minnas att Island stod på sin topp förra året. Då var laget urstarkt i Algarve, och man inledde EM-kvalet med imponerande slagstyrka. Bland annat besegrades Norge med 3–1. Island har varit blekare i år.
Ukraina har däremot visat form i slutet av EM-kvalet med bortasegrar mot Vitryssland (5–0) och Finland (1–0).

Thora Helgadottir

Men det är trots allt Island som bär favorittrycket. Det här är ett lag som vi svenskar har mycket bra koll på. I princip spelar ju alla nyckelspelare i damallsvenskan. Vi vet således att man har en högklassig målvakt i Malmös Thora Helgadottir, en utmärkt försvarsgeneral i Kristianstads Sif Atladottir, en fantastisk speluppläggare i Malmös Sara Björk Gunnarsdottir och en måltjuv i Kristianstads Margret Lara Vidarsdottir.

Sara Björk Gunnarsdottir

Nämnda spelare är Islands ryggrad, och de verkar alla vara i god form. Det bör räcka långt mot ett något svåranalyserat Ukraina.

För Europas största gulblåa land är lite av ett oskrivet kort för mig. Då menar jag att jag i princip inte kan beskriva spelstilen på en enda av lagets spelare. Däremot minns jag ju att Ukraina var ju med i EM-slutspelet i Finland för fyra år sedan.
Och att de då var lite att ett skrällag. Visst, de åkte ut i gruppspelet, men de blev aldrig den slagpåse som många förväntat. Man slog hemmanationen Finland med 1–0, och mot Danmark föll det danska segermålet först i 87:e minuten.

Och spelmässigt så förde man de flesta matcherna. Passningsspelet var utmärkt. Däremot var den offensiva spetsen mindre bra. Så verkar det ha sett ut i gruppspelet nu också. Daryna Apanaschenko – Zvezda Perm pålitliga målskytt – är den enda som producerat i större mängd. Hon har gjort sju av Ukrainas 18 kvalmål hittills.

Hon är också en av många spelare från den ukrainska truppen som även var med 2009. Några andra är målvakten Iryna Zvarych, backen Olena Khodyreva, samt mittfältarna Tetyana Chorna, Vira Dyatel och Lyudmyla Pekur.

* Spanien–Skottland
Match 1: i morgon 15.00 i Glasgow
Match 2: onsdag 18.00 i Madrid

Det kan blir så att elva av de tolv lagen som spelade EM-slutspelet i Finland också är med i Sverige fyra år senare. De nio klara lagen var samtliga med senast. Men från det här playoffmötet kommer vi att få en nykomling. För varken Spanien eller Skottland var med senast.

Jag håller Spanien som klara favoriter. De tog sig till playoff via den tuffaste kvalgruppen – den som bland annat innehöll Tyskland och Schweiz.
Det spanska laget innehåller en rejäl svenskbekanting – Tyresös passningsgeni Veronica Boquete.
Vero är lagets storstjärna. Men även Adriana Martin Santamaria är välkänd för er som har koll på den internationella damfotbollen. Adriana har i år spelat i engelska WSL för Chelsea, men har även en säsong i amerikanska WPS (Sky Blue FC) bakom sig.

Tyvärr har en annan av Spaniens affischnamn, Laura del Rio, slutat i landslaget efter en skism med förbundskaptenen. Synd, för del Rio är en skicklig spelare – som nu håller till i Luton i engelska WSL. Hon har som bekant tidigare spelat för FFC Frankfurt och i ett par amerikanska klubbar. Jag minns henne dock mest för att det var hon som missade den avgörande straffen i den sista WPS-finalen i fjol…

Jag såg det spanska laget sno poäng av Tyskland förra hösten. Då imponerade man stort. Kan spanjorskorna hitta det spelet lär inte Skottland ha en chans. Då kan det bli stora siffror. Men jag har respekt för den eld som brinner i skotska idrottshjärtan.

Och för skotskorna är det här playoffspelet fotbollshistoria. Landets damlandslag får nämligen för första gången spela en hemmalandskamp på nationalarenan Hampden Park. Tyvärr är laget lite brandskattat då Vittsjöbacken Ifeoma Dieke ju drog av korsbandet i OS i somras.

Jag har svårt att tro att skotskt kämpande skall räcka mot spansk elegans. Skottlands lag känns lite för ojämnt. Men de har ett par skickliga profiler i Arsenalduon Kim Little och Jennifer Beattie. Little blev lite av en favoritspelare i OS. Det finns inte många landslag där inte hon hade platsat.

En annan, ny skotsk favoritspelare är Turbine Potsdams nya yttermittfältare Lisa Evans. Hennes fart, och förmåga att komma till fina inlägg, har imponerat stort på mig i upptakten av Frauen-Bundesliga. Evans är ytterligare en skotsk klasspelare.

* Ryssland–Österrike
Match 1: söndag 18.30 i St Pölten.
Match 2: torsdag 16.30 i Rostov.

Den sista matchen känns på många sätt jämnast. Utöver Ukraina är det här också de två lag som jag känner att jag har sämst koll på.

Ryssland spelade EM-slutspel 2009, men blev där poänglöst. Bland annat vann Sverige mot ryskorna i lagens respektive premiärmatch med 3–0. I det pågående kvalet föll man i båda mötena med Italien med 2–0. I övrigt tog man 22 av 24 poäng, vilket förstås är en bra prestation.

Samtliga spelare i den ryska truppen håller till i egna ligan, vilket borde vara en svaghet. De spelare som märkts mest i målprotokollet är Rossiyankas Natalia Shlyapina (6 mål) och Zorkijs Elena Morozova (5).

Jag såg Rossiyankas Champions Leaguekvartsfinaler mot Potsdam i våras. Där visade den ryska landslagsmålvakten Elvira Todua sällsynt fumlighet. Jag ser ryskorna som favoriter mot Österrike, men det förutsätter att inte Todua är lika darrig som mot Potsdam.

Österrike överraskade och tog playoffplatsen i sin grupp på Tjeckiens bekostnad. Österrikiskorna avslutade lysande, med sex raka segrar. 3–1-segern hemma mot Danmark var höjdpunkten.
Sviten borde göra att Österrike kommer in i playoffspelet med gott självförtroende.

För även om jag ser Ryssland som favoriter, mest eftersom de har klart större mästerskapsvana, så är Österrike en farlig utmanare. I laget finns tre spelare från Bayern München, alltså spelare med vana att skrälla i avgörande matcher.
Trion Carina Wenninger, Laura Feiersinger och Viktoria Schnaderbeck spelade samtliga 90 minuter när München skrällvann tyska cupfinalen mot Frankfurt i våras. Trion fanns också med i startelvan när München kopierade finalvinsten genom att slå ut Frankfurt ur cupen härom veckan.

Det är också Münchentrion, samt Neulengbach:s skyttedrottning Nina Burger som bär Österrikes lag. Jag håller inte för omöjligt att det kan bära hela vägen till EM-slutspel.

* Utöver EM-playoffet spelas det en del landskamper under de kommande dagarna. Utöver Sverige–Schweiz (tisdag) är förstås dubbelmötet mellan USA och Tyskland klart mest intressant. De möts dels natten mot söndag (00.30), dels natten mot onsdag (02.30).
I övrigt på landslagsnivå spelar Frankrike mot England i morgon, och mot Holland på onsdag.

* När det gäller ligaspel pågår av förklarliga skäl inte så många ligor. Det spelas fem matcher i Italien i morgon – Bardolino Verona vilar dock.

* På söndag kan Inac Kobe Leonessa säkra sitt ligaguld i Japan. Vid hemmaseger mot Albirex Niigata samtidigt som NTV Beleza tappar poäng mot trean Okayama Yunogo Belle – då är guldet klart.

Vinnaren i Nadeshiko League får för övrigt en plats i det nya, inofficiella klubblags-VM som startas i vinter. Europas Champions League-mästarinnor Lyon har en plats. Australiska W-leaguevinnarna Canberra United en annan.
De två sista VM-platserna går till Japan. Dels till ligasegrarna – med största sannolikhet Inac Kobe Leonessa, dels till cupsegrarinnorna Beleza.

Klubblags-VM spelas i japanska Saitama 22–25 november. Läs mer här.

* Apropå australiska W-league så återstartar den i natt svensk tid med matchen Canberra United–Brisbane Roar.

Mästarinnorna Canberra har förstärkt sitt lag med tyska Ariane Hingst, och blir förstås farliga även i år. Alla ligans spelare, samt övergångar, finns på den här länken.
Noterbart är att man har ett nytt lag i ligan. Det handlar om en andra Sydneyklubb, Western Sydney Wanderers. Deras trupp ser intressant ut. I den märks landslagsspelare som Servet Uzunlar, Teigen Allen och Sarah Walsh. Läs mer om nykomlingslaget här.

Det blir Lyon och Frankfurt i final

Damallsvenskan får ursäkta, i helgen ser jag mest fram emot semifinalerna i Champions League.

Eller ja, allra mest ser jag fram emot det lilla miniläger som FC Kabel Åttios bruna bönor skall i väg på…
Men troligen skall jag vara hemma så att jag kan se de båda semifinalerna på söndag. Om det nu går att se dem på tv. Eurosports sändningar är tydligen i fara till följd av det svenska basketslutspelet.

Vi får se hur det går med tv-sändningen. Hur som är Arsenal–Frankfurt först ut på söndag, klockan 16.00. Det känns också som den klart mest ovissa matchen.
Inget av lagen har väl visat någon toppform. Och skadorna på Dzsenifer Marozsan och Fatmire Bajramaj kan visa sig vara kostsamma för Frankfurt.
Hjärnan säger att tyskorna trots allt kommer att vinna dubbelmötet.

För att Arsenal skall kunna skrälla hade de mått bra av att få in smarta Kelly Smith i laget. Men hon är fortfarande skadad, och kommer inte att kunna spela.
Smith missade även WLS-premiären i helgen. Där vann Arsenal med knappa 3–2 hemma mot Everton efter mål av Danielle Carter, Jordan Nobbs och Katie Chapman.

Jag tippar att Arsenal vinner med 2–1 på hemmaplan, men att Frankfurt vänder i returen – och att Jessica Landström och Sara Thunebro kan se fram emot en Champions Leaguefinal.

I svenskmötet mellan Lotta Schelin:s Olympique Lyonnais och Antonia Göransson:s Turbine Potsdam klockan 18.00 på söndag tror jag däremot att Lyon kommer att ta en säker seger.

Jag vet att Potsdam har spelat i två raka Champions League-finaler och leder Frauen-Bundesliga, och att det egentligen långt ifrån är någon enkel motståndare för Lyon.
Men det franska storlaget verkar ha fått upp farten rejält efter jul, medan Potsdam haft väldigt svårt att göra mål sedan Anja Mittag lämnade för LdB FC Malmö.
Visst, Potsdams 5–0 i två möten med Rossiyanka, låter imponerande. Och var imponerande på många sätt. Men bakom siffrorna döljer ju sig en jättemiss av det ryska försvaret, och tre grova tavlor av Rossiyankas målvakt Elvira Todua.

Potsdam har ju även haft svårt att göra mål mot bottenlag i ligan under våren. Och så generöst som Rossiyanka försvar var kommer inte Lyons försvar att vara.
Jag tror att Lyon vinner med 2–0 hemma, och får 0–0 borta i returen. Lyons nolla håller alltså även över semifinalen.

Det som jag ser fram emot allra mest är faktiskt duellen Lotta Schelin mot Alex Singer. För jag antar att den före detta Dalsjöforsspelaren kommer att få ta hand om markeringen av Lyons svenska superstjärna. Schelin kan i alla fall inte räkna med att springa ifrån sin bevakare.

* Dagens snackis nummer ett i Damfotbolls-Sverige har förstås varit sexköpsdomen mot Tyresös starke man. Man väntar på klubbens reaktion.
De har inte gjort några uttalanden på sin hemsida. Inte heller på sin twitter. Där lade de däremot upp den här länkenMarta:s klackmål från helgen. Kanske ett försök att flytta fokus…

* Jag skrev häromdagen om det underliga i att damlandslaget skall ta emot världsmästarinnorna från Japan på Rambergsvallen.
Nu har fler hakat på. Först var nog SVT:s Västnytt. Via dem nådde nyheten TT, och nu är det uppe för diskussion i mängder av medier. Bra.

* I den ryska ligan föll Sofia Jakobsson och Rossiyanka borta mot ligatrean Zorkij med 2–1 efter halvtidsledning.
Publiksiffran var 100 åskådare, kanske inte konstigt med tanke på att avspark var 11.00. Jag har inte hittat några uppgifter om Jakobssons speltid. Däremot vet jag att Cristiane gjorde Rossiyankas mål. Och att klubben fortfarande leder Supreme Division, nu fyra poäng före ett annat svensklag, Energia Voronezh – där ju Ximel Bladh spelar.

Ojdå, det hände igen

När Rossiyankas målvakt Elvira Todua kommer se tillbaka på sin karriär lär hon inte minnas den här dagen som någon av de bättre.

Jag berättade ju i förra inlägget om hur hon bjöd Yuki Nagasato på ett pinsamt enkelt mål i första halvlek idag. Och i minut 77 var det dags igen. Todua gjorde ett väldigt lätt ingripande, men sprang in i lagkamraten Aline, och tappade bollen. Och vem stod där tre–fyra meter från mållinjen och kunde enkelt rulla in 0–3?
Jodå, japanska världsmästarinnan Nagasato blev tvåmålsskytt. Nagasato skall ha beröm för att hon var på rätt ställe i rätt ögonblick, men trots allt var det här nog hennes karriärs två lättaste mål.

Jag såg inte de sista 13 minuterna, men det verkar inte ha hänt så mycket där. Matchen slutade 3–0, och det blev således favoritsegrar i alla fyra kvartsfinalerna. Därmed ställs som väntat de två senaste årens finallag mot varandra redan i semifinal, alltså Lyon–Potsdam. Och där får Lyon räknas som favoriter. Lotta Schelin:s gäng har gjort imponerande 32–0 på sina sex matcher hittills i Champions League.

Hur gick det för svenskorna i andra halvlek idag? Jo, Antonia Göransson fortsätter att imponera. Hon hade ett sologenombrott som slutade med ett högerskott i ribbans underkant. Däremot hade Sofia Jakobsson en ganska tung dag. Hon blev i princip punktmarkerad av Alex Singer under hela matchen, och fjolårets Dalsjöforskapten gick definitivt segrande ur den kampen.