Jag befann mig i internetskugga under drygt ett dygn. Under den tiden var den stora nyheten att tyska mästarinnorna Bayern München har värvat Veronica Boquete från Frankfurt. Wolfsburg och Bayern flyttar verkligen fram sina positioner.
Klubbfotboll i all ära. Det är landslag och VM som står i fokus de här dagarna. Det har spelats ett antal träningsmatcher med intressanta lag under veckan. Hur intressanta själva resultaten är kan man diskutera. Men även om det rullas på många spelare man får ändå en indikation på hur och var lagen står.
För svensk del är resultatet Kanada–Nigeria 0–0 förstås mycket intressant eftersom nigerianskorna är våra första motståndare. Från den här texten kan man läsa ut att Nigeria spelade med extrem man-man-markering. Det är intressant för att det innebär att man som motståndare med smarta löpningar kan skapa fördelaktiga en-mot-en-situationer i farliga ytor.
Intressant också att backen Kadeisha Buchananefter matchen kallade Nigeria för ett av de mest fysiska lag hon någonsin mött. Kanada brukar ju annars själva vara kända för att spela väldigt fysiskt. Det unga nigerianska laget verkar alltså inte lida av bristande fysik.
Matchen spelades bakom stängda dörrar så det lär tyvärr inte gå att hitta några klipp från den matchen. Däremot går det att se mål och en hel del mer från Schweiz–Tyskland 1–3 på det här klippet:
Jag har inte sett själva matchen, men det verkar ju som att Schweiz hängt med mycket bra så länge båda lagen spelade med sina startelvor. Det är ju ytterligare en indikation på att schweiziskorna kan bli VM:s stora överraskning. Samtidigt är ju träningsmatcher en sak och tävling en annan.
Tyskland inledde med följande elva: Nadine Angerer – Leonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Jennifer Cramer – Lena Goessling, Melanie Leupolz – Simone Laudehr, Anja Mittag, Alexandra Popp – Celia Sasic.
Inhopparen Dzsenifer Marozsan gjorde de två sista målen. Hon stärkte alltså sina aktier för att finnas med i den tyska premiärelvan i Kanada.
I kväll har Frankrike vunnit med 1–0 mot Skottland efter mål av Marie-Laure Delie. Jag har sett stora delar av matchen, och det var en historia som fransyskorna dominerade stort. De skapade dock för alldeles för få målchanser sett till spelövertaget.
Den franska startelvan såg ut så här: Sarah Bouhaddi – Jessica Houara, Laura Georges, Wendie Renard, Laure Boulleau – Kenza Dali, Camille Abily, Amandine Henry, Louisa Necib – Marie-Laure Delie och Claire Lavogez.
Framför allt gladde Necib med underbar bollbehandling. Hon blir en attraktion i VM. Dagens startelva är garanterat stommen i Frankrikes VM-lag, men det skulle förvåna mig om formstarka Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney sitter på bänken när mästerskapet inleds.
Tidigare i dag har Japan besegrat Italien med 1–0 inför 14 453 åskådare i Nagano. Målet gjordes av Yuki Ogimi i början av den andra halvleken. Hon kastade sig fram och styrde snyggt in ett inlägg från Rumi Utsugi.
De regerande världsmästarinnorna startade så här: Ayumi Kaihori – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Utsugi – Nahomi Kawasumi, Homare Sawa, Aya Miyama, Mizuho Sakaguchi, Shinobu Ohno – Ogimi.
Tio av de elva i startelvan spelade i VM-finalen för fyra år sedan – nio var med från start. Det mesta talar alltså för att förbundskapten Norio Sasaki efter tre års testande av nya, yngre spelare ändå kommer att satsa på rutin i VM. Fast man kan aldrig vara helt säker på Sasaki och Japan.
För övrigt var det här den andra raka 1–0-segern för det japanska laget. När Nya Zeeland besegrades i förra veckan gjorde Sawa segermålet på hörna – något hon är väldigt duktig på. Höjdpunkter från den matchen finns här. Sett till klippen med höjdpunkter var dagens seger betydligt mycket mindre tursam än den mot Nya Zeeland:
Dags för tredje delen av min genomgång av VM:s 24 lag.
Vi har kommit fram till de fyra bästa av de åtta lag som jag kallar för slutspelskandidater.
De här är fyra nationer med hög potential, lag som alla borde finnas med bland de 16 som når åttondelsfinal. Den huvudsakligen geografiska lottningen har dock gjort att det trots allt inte är självklart att den här kvartetten tar sig vidare ur gruppspelet.
10) Schweiz Världsrankning: 19 – deras högsta rankning någonsin.
Här har vi en VM-debutant med betydligt mycket större potential än var världsrankningen signalerar. Laget vann klart sin kvalgrupp före starka länder som Danmark och Island. Även om man saknar mästerskapsrutin består truppen av en hel hög spelare som håller till i europeiska toppklubbar.
Ramona Bachmann
Nyckelspelare blir förstås Rosengårds Ramona Bachmann – en spelare vi svenskar vet vad hon kan göra i sina bästa stunder. Men Bachmann är alltså inte den enda spelare som håller till på högsta nivå. Även Lara Dickenmann (byter Lyon mot Wolfsburg i sommar), Vanessa Bernauer och Noelle Maritz (båda Wolfsburg), Caroline Abbé och Vanessa Bürki (båda Bayern München), Ana Maria Crnogorcevic (Frankfurt) samt Lia Wälti (Potsdam) spelar i europeiska storklubbar. Och spelare som Martina Moser och Fabienne Humm håller också hög nivå.
Ett stort frågetecken för tyska förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg finns på målvaktsposten. Ordinarie målvakten Gaelle Thalmann går en kamp mot klockan för att bli spelklar. Hon drog av korsbandet i november och riskerar att missa VM. Hon är den schweiziska målvakt med överlägset störst internationell rutin. Nu riskerar man att behöva ställa ett oprövat kort i VM-debuten.
Det finns även frågetecken för Bürki som bröt foten tidigare i våras. Forwarden verkar dock kunna bli frisk i tid. Dock skall ju noteras att Schweiz har hyfsad bredd, man bortaslog ju Sverige utan såväl Thalmann, Dickenmann som Bürki.
Schweiz är alltså ett lag med skrällpotential i VM. Och lottningen är mycket god. Man skall går vidare ur gruppen med Japan, Kamerun och Ecuador, åtminstone som tvåa. För tvåan i grupp C väntar åttondelsfinal mot tvåan i grupp A, där Kanada, Kina, Holland och Nya Zeeland spelar. Alltså en åttondelsfinal där Schweiz skulle kunna få bära ett favorittryck. Klarar man den väntar sannolikt USA (eller Sverige) i kvartsfinal.
Skulle Schweiz vinna gruppen väntar en grupptrea i åttondel. Schweiz bör alltså ha mycket goda chanser att nå kvartsfinal. Och väl där är det inte långt till medalj…
11) Holland
Världsrankning: 12 – har som bäst varit rankat som nummer 11.
Holland har en trupp med många svenskbekantingar. Göteborgsduon Lieke Martens och Manon Melis är viktiga för offensiven. Tillsammans med bland annat Rosengårds Kirsten van de Ven skall göteborgskorna se till att målmonstret Vivianne Miedema producerar.
Fjolårets Vittsjöspelare Mandy van den Berg återfinns också i truppen liksom förstås Göteborgs målvakt Loes Geurts. Dessutom är det ju just Holland vi möter i genrep på lördag 22.00 – matchen sänds av TV12.
Trots att Holland lämnade EM 2013 mållöst är laget bättre i offensiven än i defensiven. Nämnda Miedema är bara 19 år, men blir lagets nyckelspelare i Kanada. Bayern Münchenspelaren har alltid varit de stora matchernas spelare. I fjol var hon tungan på vågen när Holland vann F19-EM och det var också Miedema som sköt Holland till årets VM-slutspel. Hon gjorde alla Hollands tre mål i de båda playoff-finalerna mot Italien.
En sådan spelare är det förstås otroligt viktigt för alla lag att ha med i ett stort mästerskap.
Offensivt har alltså Holland ett riktigt trumfkort. Laget är otroligt passningsorienterat, man försöker spela sig ur alla situationer över hela planen – något som ibland känns nästan absurt. Fast man har idel bolltrygga spelare, sannolikt är det en av de tre–fyra bollskickligaste trupperna i hela mästerskapet. Man har dessutom två riktigt vassa frisparksläggare i Sherida Spitse och Mandy van den Berg – en med höger fot och den andra med vänster.
Defensivt finns det däremot ganska många frågetecken. Målvakt Geurts har brister både i spelet i luftrummet och i sina utrusningar. Backlinjen känns inte heller ramstark.
Trots det har Holland hyfsade chanser att gå riktigt långt i VM-slutspelet. Man har lottats in i vidöppna grupp A där man i tur och ordning ställs mot Nya Zeeland, Kina och Kanada. Gruppen är så vidöppen att den knappt går att tippa.
Holländskorna kan sluta allt från etta till fyra i gruppen. Eftersom det lär bli jämnt borde grupptrean ha goda chanser till avancemang – om det inte blir en massa kryssmatcher. Hursomhelst har både ettan och tvåan i gruppen bra lägen i slutspelsträdet.
Gruppettan ställs mot en grupptrea i åttondel och grupptvåan möter tvåan i Japans och Schweiz grupp i sin åttondel. Om Holland lägger beslag på en av de två topplatserna kommer man alltså att ha ganska goda chanser att även ta sig vidare till kvartsfinal.
12) Australien Världsrankning: 10 – har som bäst varit rankat som nummer 9.
I två raka VM har The Matildas nått kvartsfinal. Man åkte till Tyskland 2011 med ett mycket ungt lag. Även årets VM-trupp är ung, men nu är ändå många av ungdomarna fyra år äldre och flera av dem har skaffat sig välbehövlig rutin från proffsspel utomlands.
Exempelvis har Samantha Kerr, Kyah Simon, Caitlin Foord, Emily van Egmond, Katrina Gorry, Lydia Williams, Stephanie Catley och Lisa De Vanna spelat i NWSL. Kerr och Catley gjorde ganska rejäla avtryck i USA.
Ojämna De Vanna har nog störst potential i truppen, men jag skulle ändå säga att Kerr numera är lagets bästa spelare. 21-åringen är snabb och bra både med fötter och huvud och användbar både som yttermittfältare och forward. Hon blev bästa målskytt i Western New York Flash i fjol – alltså det lag där även USA:s poängmaskiner Abby Wambach och Carli Lloyd spelade. Även den offensiva speluppläggaren Katrina Gorry är värd att nämna, hon prisades som Asiens bästa spelare 2014 och har ett fantastiskt bra tillslag. Några exempel finns här:
Det australiska laget har varit samlat på olika läger ända sedan årsskiftet då deras liga spelades klart. De har spelat en del matcher under tiden, med varierande resultat. Exempelvis vann man bara med 3–2 mot Brescia i april, en match som fick Maria Karlsson att säga så här om våra gruppmotståndare:
”Pia Sundhage får ringa om hon vill ha lite hjälp. Men av det jag såg tror jag inte att det behöver vara några problem för Sverige i VM.”
Australien är ändå ett ganska spelskickligt lag och om Kerr och jokern De Vanna är i toppform kommer de att bli jobbiga att möta. Det fick Vietnam erfara i australiskornas avskedsmatch nyligen. Där stor det 7–0 efter 22 minuter…
Lite överraskande är att Sverigebekanta Kate Gill är petad ut VM-truppen som du hittar här. Gill är ju alla tiders skyttedrottning i The Matildas.
Efter två raka kvartsfinaler är det ändå mycket tveksamt om det blir en tredje för The Matildas. Som bekant har ju Australien fått en stentuff lottning, på förhand är det ju USA och Sverige som skall avancera ur gruppen, där ju även Nigeria ingår. Dock har Australien potential att skrälla mot topplag i enstaka matcher, och det kan ju mycket väl räcka med tre poäng – alltså en seger – för avancemang. Som grupptrea får man ju dock möta en gruppsegrare i åttondelsfinal, något som gör att Australiens lag måste skrälla för att återigen bli kvartsfinalister.
Jag skrev ett längre inlägg om Australien i januari. Det finns här.
13) Spanien Världsrankning: 14 – lagets högsta rankning någonsin.
Den före detta Tyresöstjärnan Veronica Boquete bär ett tekniskt lag. Spanien har haft flera starka ungdomslandslag och börjar även flytta fram positionerna på seniornivå.
Utöver Vero har man även goda offensiva kvaliteter hos spelare som Jenni (alltså den före detta Tyresöspelaren Jennifer Hermoso), Natalia (Pablos) och framtidsnamnet Alexia (Putellas). Laget är passningsskickligt, men hur är det med försvarsspelet? Jag tror inte att defensiven räcker till när det drar ihop sig till slutspel.
Jag tror dock att spanjorskorna har goda möjligheter att överleva gruppspelet. Laget har lottats mot Brasilien, Sydkorea och Costa Rica – en grupp där man bör ha goda chanser att sluta tvåa, för jag tror att man är bättre än koreanskorna. Intressant här är att gruppettan ställs mot tvåan i Sveriges grupp i åttondelsfinal medan tvåan får möta ettan från gruppen med Frankrike och England.
Det är motståndare som är klassen bättre än Spanien – som alltså lär åka hem efter första slutspelsomgången.
I helgen är det äntligen dags för de första kvartsfinalerna i Champions League. Uefa har startat ett nytt, proffsigt och högst sevärt damfotbollsmagasin där man i första avsnittet kan se lite historik, flera svenska spelare, några svenskbekantingar och lite försnack inför kvartsfinalerna:
Jag tänkte även själv ge mina tankar inför kvartsfinalerna:
* Bristol Academy–FFC Frankfurt
Lördag 15.00
TV/Stream: Sänds på tyska Eurosport. Här är en länk.
Odds (dubbelmötet): 5–95
Kommentar: Allt talar för Frankfurt som är i ett avgörande skede i sin säsong medan WSL inleds nästa helg. Det stjärnspäckade Frankfurtlaget med bland annat Sverigebekanta Veronica Boquete bör vinna båda de här matcherna ganska klart mot ett anmärkningsvärt profillöst Bristollag.
* Linköpings FC–Bröndby
Söndag 14.00
TV/Stream: Ingen, vad jag vet. Man får förlita sig till Radiosporten i P4 och Uefas livescore.
Odds (dubbelmötet): 80–20
Kommentar: Linköping är storfavoriter här, inte minst eftersom de kanske till och med har matchens tre bästa danska spelare i sin uppställning. Bröndbys starkaste kort är Malmöbekanta Katrine Veje, som dock lämnar för Seattle Reign och NWSL till sommaren. LFC:s insats mot Rosengård i supercupfinalen förra helgen visade att laget har hittat en tidig formtopp, något som stärker min övertygelse om att vi får minst ett svenskt lag i semifinal.
* Glasgow City–Paris Saint-Germain
Söndag 17.05
TV/Stream: BBC Alba sänder. Här är en länk. Och här är en till.
Odds (dubbelmötet): 0,5–99,5
Kommentar: Missar PSG det här är det något av tidernas fiasko i en WCL-kvartsfinal. Glasgow har nämligen egentligen inte på den här nivån att göra. Skotskorna har några landslagsspelare som ex-damallsvenska Hayley Lauder i truppen, men inte några av de som bär Anna Signeul:s lag. PSG:s stjärnspäckade trupp har den största budgeten i europeisk damfotboll i år och kommer säkerligen att vinna båda mötena med Glasgow. Allt talar alltså för att Caroline Seger och Kosovare Asllani (som för övrigt har kul på youtubeklippet ovan) spelar semifinal senare i vår.
* VfL Wolfsburg–FC Rosengård
Söndag 18.00
TV/Stream: Sänds efter många om och men på svenska Eurosport.
Odds (dubbelmötet): 55–45
Kommentar: Wolfsburg har aldrig förlorat en match i Champions League. Men för varje match man vinner närmar man sig första nederlaget och 2–0-förlusten mot Potsdam i söndags visade att formen inte är alldeles på topp.
Även om Rosengård inte är i säsong är det här en utmärkt tid att möta Nilla Fischer och hennes kompisar. Det finns absolut svensk vinstchans här.
Därmed inte sagt att det blir lätt, inte alls. Rosengård måste spela taktiskt smart och stjärnor som Marta, Ramona Bachmann och Anja Mittag måste prestera på sitt max. Dessutom vilar ett tungt ansvar på Zecira Musovic:s 18-åriga axlar. Den här artikeln gör mig dock hoppfull om att Musovic kan vara en stabil tonåring som klarar pressen. Wolfsburg är ju ett tungt lag att möta, de har inte minst flera riktigt nickstarka spelare som Fischer och Alexandra Popp att sikta mot vid fasta situationer.
Fotbollskanalen har i dag koratNadine Kessler till världens bästa spelare 2014. Sannolikt kommer Wolfsburgs lagkapten även att tilldelas Ballon d’Or.
Jag tycker att valet i grunden är utmärkt – Kessler är definitivt värd alla hyllningar. Hon är en bra närkampsspelare, har fin speluppfattning, ett bra passningsspel – både långt och kort, fyller gärna på med djupledslöpningar och har ett huvudspel av yttersta världsklass. Hon är helt enkelt grymt mångsidig och fixar allt det man kan önska sig av en central mittfältare.
Men för mig är hon ”bara” tvåa 2014. Jag valde nämligen att se över året som helhet, och Kessler har faktiskt missat hela höstsäsongen till följd av skada. Mitt val föll i stället på Seattles skotska stjärna Kim Little.
Jag hade sett Little dominera under NWSL-säsongen och jag övertygades helt om hennes storhet när jag såg henne på Gamla Ullevi den 17 september. Hon rörde sig smart och gjorde något bra av bollen varenda gång hon hade den.
Dessutom lade hon ner ett mycket tyngre defensivt jobb än man är van att se skyttedrottningar av världsklass göra. Jag minns att jag tänkte att ”tur att hon inte har någon avlastning utan måste göra allt själv” och ”med henne i vårt svenska landslag hade vi varit bäst i världen”.
Just att hon kommer från Skottland – ett land som är långt ifrån de stora titlarna – och inte får chansen att visa upp sig i de stora mästerskapen gör att Little lätt glöms bort när listor över världens bästa spelare skall sammanställas.
Hon är kanske inte lika komplett som Kessler, men å andra sidan gör skotskan fler poäng och har en mer ögonfägnad bollbehandling. Kolla bara klippet nedan. Little är som bäst när hon får spela i tio-rollen och utmana motståndarnas backlinje.
Jag såg henne tidigare mer som en framspelare och anfallsuppbyggare än avslutare. Men gör man 16 mål i världens mest målsnåla liga är man självklart även en avslutare av yttersta världsklass.
Kim Little toppar alltså min lista över världens 20 bästa spelare 2014. Hon toppar både min första och min uppdaterade lista.
Som jag berättat i ett tidigare inlägg ingick jag alltså i den jury som tog ut Fotbollskanalens lista över världens 20 bästa spelare. Där skickade jag in min lista bara drygt ett dygn efter att jag fått uppgiften. Det blev alltså inte så mycket tid till eftertanke.
Nu har jag haft ytterligare tre veckor att fundera, och det har blivit en del omkastningar på min topplista. Marta:s uppvisning mot USA lyfte henne upp på tio i topp. Andra spelare som avancerat är Ramona Bachmann, Louisa Necib och Carli Lloyd, medan Lauren Holiday, Abby Wambach, Hope Solo och Nahomi Kawasumi tappat mark.
Bachmann hade jag utanför listan för tre veckor sedan. Det byggde på att hon gjort mindre avtryck i poängligorna den här säsongen. Men allt är ju inte statistik och när jag tänkt efter har Bachmann varit för bra för att stå utanför topp 20.
Som synes är det flera amerikanskor som tappat mark. Men efter att ha följt USA i Brasilien och dessutom närgranskat deras landslagsår som helhet känns det motiverat att hålla tillbaka amerikanskorna något.
Listan innehöll ändå till slut fyra amerikanskor, tre tyskor, tre fransyskor, två schweiziskor, två japanskor och en spelare vardera från Skottland, Brasilien, Costa Rica, Spanien, Sverige och Wales.
Det är en klar majoritet av forwards och offensiva mittfältare. De defensiva spelarna är oftast minst lika viktiga för sina lag, men de är tyvärr svårare att få med på sådana här listor. Därför är det roligt att en målvakt som Nadine Angerer vann Ballon d’Or i fjol och att en tvåvägsspelare som Kessler kan göra det i år.
För svensk del platsade bara Nilla Fischer på listan. Jag tycker att en på topp tio, två på topp 25 och tre på topp 40 känns som en rimlig utdelning ett år där Sverige har gjort svaga resultat mot kollegorna i världsrankingens toppskikt. Lag som England och Kanada som är jämnbra med oss har sina bästa spelare utanför själva listan i den grupp som lägger beslag på placeringarna 25–42.
Vi föll på mållinjen
Hope Solo, mv, USA/Seattle Reign
Lotta Schelin, fw, Sverige/Lyon
Vivianne Miedema, fw, Holland/Heerenveen/Bayern München
Christie Rampone, mb, USA/Sky Blue
Vi var också aktuella
Alyssa Naeher, Becky Sauerbrunn, Katrina Gorry, Ada Stolsmo Hegerberg, Maren Mjelde, Caroline Seger, Cristiane, Andressa Alves, Wendie Renard, Lisa Evans, Asisat Oshoala, Nadine Angerer, Alexandra Popp, Lena Goessling, Celia Sasic, Kerstin Garefrekes, Karen Carney och Diana Matheson.
Hur såg då den lista ut som jag lämnade till Fotbollskanalen? Jo, så här: 1) Kim Little, 2) Lauren Holiday, 3) Nadine Kessler, 4) Gaetane Thiney, 5) Anja Mittag, 6) Shirley Cruz, 7) Veronica Boquete, 8) Nahomi Kawasumi, 9) Abby Wambach, 10) Nilla Fischer, 11) Hope Solo, 12) Lara Dickenmann, 13) Louisa Necib, 14) Jessica Fishlock, 15) Christen Press, 16) Aya Miyama, 17) Marta Vieira da Silva, 18) Eugenie Le Sommer, 19) Martina Müller, 20) Carli Lloyd. Föll på mållinjen gjorde: Lotta Schelin, Vivianne Miedema och Christie Rampone.
Självklart välkomnas synpunkter på de här listorna och jag välkomnar också att ni skickar in era egna listor. Det här att ranka fotbollsspelare är ju en rolig lek. Eller hur?
Det tredje och sista inlägget från underlaget till rankningen av världens 20 bästa spelare 2014 innehåller en mängd utmärkelser och allstarlag.
Jag har uppdaterat och bland annat lagt till priset till bästa spelaren i Concacaf som tilldelas Abby Wambach. Det priset fick hon som en tidig julklapp den 23 december. Wambach vann närmast före Shirley Cruz Trana.
Nominerade till Ballon d’Or 2014
Finalister: Marta Vieira da Silva, Brasilien/Tyresö/Rosengård Abby Wambach, USA/WNY Flash Nadine Kessler, Tyskland/Wolfsburg
1) Nadine Kessler, Tyskland/Wolfsburg
2) Nadine Angerer, Tyskland/Portland Thorns/Brisbane Roar
3) Nilla Fischer, Sverige/Wolfsburg
4) Lena Goessling, Tyskland/Wolfsburg
5) Verónica Boquete, Spanien/Tyresö/Portland Thorns/FFC Frankfurt och Lotta Schelin, Sverige/Lyon
7) Marta Vieira da Silva, Brasilien/Tyresö/Rosengård, Alexandra Popp, Tyskland/Wolfsburg och Caroline Seger, Sverige/Tyresö/PSG
10) Christen Press, USA/Tyresö/Chicago Red Stars
11) Lena Lotzen, Tyskland/Bayern München
12) Melanie Behringer, Tyskland/Frankfurt/Bayern München, Karen Carney, England/Birmingham, Louisa Necib, Frankrike/Lyon och Ramona Bachmann, Schweiz/Rosengård
16) Kim Little, Skottland/Arsenal/Seattle Reign, Anja Mittag, Tyskland/Rosengård, Wendie Renard, Frankrike/Lyon och Julia Simic, Tyskland/Potsdam
20) Patrizia Panico, Italien/Torres
Bästa spelare i Asien 2014 Katrina Gorry, Australien/Kansas City/Brisband Roar
Övriga nominerade: Aya Miyama, Japan/Okayama Yonugo Belle Nahomi Kawasumi, Japan/Seattle Reign
Aya Miyama
Bästa spelare (MVP) i Asiatiska mästerskapen 2014 Aya Miyama, Japan/Okayama Yonugo Belle
Bästa spelare i Afrika, Caf Awards Nominerade: Annette Ngo Ndom, Kamerun/Amazon Grimstad Asisat Oshoala, Nigeria/River Angels Desire Oparanozie, Nigeria/Guingamp
Bästa spelare i Afrikanska mästerskapen 2014 Asisat Oshoala, Nigeria/River Angels
Bästa spelare i D1 Feminine 2013/14 Gaetane Thiney, Juvisy
Övriga nominerade Camille Abily, Frankrike/Lyon Lotta Schelin, Sverige/Lyon
Bästa spelare, Tyskland 2013/14 (Fussballerin des Jahres) Alexandra Popp, Tyskland/Wolfsburg
Concacaf, Female player of the year
1) Abby Wambach, USA/WNY Flash
2) Shirley Cruz Trana, Costa Rica/PSG
3) Charlyn Corral, Mexiko/Merilappi United
Hope Solo
VM-kval, Concacaf, allstarlag
Hope Solo, USA/Seattle Reign Diana Sáenz, Costa Rica/University of Southern Florida Christie Rampone, USA/Sky Blue Whitney Engen, USA/WNY Flash Meghan Klingenberg, USA/Houston Dash Kennya Cordner, Trinidad och Tobago/Seattle Sounders Carli Lloyd, USA/WNY Flash Shirley Cruz Trana, Costa Rica/PSG Christen Press, USA/Chicago Red Stars Abby Wambach, USA/WNY Flash Charlyn Corral, Mexiko/Merilappi United
USA:s bästa spelare 2014. Pris utdelat av US Soccer
Lauren Holiday
Övriga nominerade: Sydney Leroux Carli Lloyd Christen Press Abby Wambach
Bästa spelare (MVP) i USA:s liga NWSL
Kim Little, Seattle Reign/Skottland
Nahomi Kawasumi
Allstarlag i NWSL 2014
Alyssa Naeher, USA/Boston – årets målvakt Kendall Fletcher, USA/Seattle Reign Ali Krieger, USA/Washington Christie Rampone, USA/Sky Blue Becky Sauerbrunn, USA/Kansas City – årets back Veronica Boquete, Spanien/Portland Jessica Fishlock, Wales/Melbourne Victory/Seattle Reign/FFC Frankfurt Kim Little, Skottland/Seattle Reign Lauren Holiday, USA/Kansas City Nahomi Kawasumi, Japan/Seattle Reign Amy Rodriguez, USA/Kansas City
Sveriges bästa spelare 2014 – Diamantbollen
Lotta Schelin
Damallsvenskans bästa spelare 2014
Anja Mittag
Allstarlag i damallsvenskan 2014
Stephanie Labbé, Kanada/Kif Örebro Ali Riley, Nya Zeeland/Rosengård Anita Asante, England/Rosengård Emma Berglund, Sverige/Umeå Faith Ikidi, Nigeria/Piteå IF Ramona Bachmann, Schweiz/Rosengård Sara Björk Gunnarsdóttir, Island/Rosengård Pernille Harder, Danmark/Linköpings FC Lieke Martens, Holland/Göteborg FC Anja Mittag, Tyskland/Rosengård – årets spelare Manon Melis, Holland/Göteborg FC.
Det är fokus på söndag den här helgen. Dels för att alla helgens damallsvenska matcher avgörs då. Dels för att helgens europeiska toppmatch, Potsdam–Frankfurt spelas då.
I praktiken är ju den damallsvenska guldstriden redan avgjord. Men i teorin lever serien ett tag till. Fast om Örebro förlorar mot Piteå och Rosengård besegrar Eskilstuna på söndag så kan vi snart även avskriva alla teoretiska resonemang. Som det är nu kan Kif Örebro som mest komma upp i 48 poäng. Rosengård står på 42 och är alltså väldigt nära att säkra sitt fjärde guld på fem säsonger. Jag skriver så även om klubben förstås inte tagit något guld under just Rosengårds flagg.
Eskilstuna–Rosengård är för övrigt tv-sänd. Den visas i Tv12 klockan 15.00 på söndag.
I övrigt i helgen är det kanske sista chansen för Jitex att ta poäng i årets damallsvenska. Helt körda är väl inte Mölndalsklubben i alla de fyra sista omgångarna, men det är söndagens bortamatch mot AIK som är den klart största poängchansen.
Det om damallsvenskan. Helgens allra mest intressanta match i svensk damfotboll kanske ändå spelas i elitettan. Där tar Sunnanå emot Mallbacken i det som måste räknas som sista chansen för Skelleftelaget att på allvar slå sig in i kampen om de båda allsvenska platserna.
Spontant spelarmöte i Mallbacken.
Vinner Mallbacken är värmländskorna i praktiken klara för damallsvenskan 2015. Dessutom skulle det innebära att Hammarby kan göra ett rejält ryck i kampen om den andra platsen.
Vinner Sunnanå lever serien i alla fall någon vecka till. Men visst talar allt för att det ändå till slut blir Mallbacken och Hammarby som spelar i allsvenskan nästa år. Den största frågan är nästan var de spelar. Båda lagen har ju brottats med problem med sina hemmaarenor.
Dags för en internationell utblick. Ligorna är alltså igång i både Tyskland och Frankrike. Jag har inte hängt med hundraprocentigt i försnacket. Men det jag har hört skulle jag bli förvånad om det inte blir tvåkejsarslag i båda länderna.
I Tyskland står det mellan Wolfsburg och Frankfurt och i Frankrike mellan Lyon och PSG. I båda länderna finns det två utmanarlag i form av Potsdam och Bayern München respektive Juvisy och Montpellier.
Svenskintresset är i år större i Frankrike, där vi ju nu har fem spelare, medan Nilla Fischer är ensam svenska i Frauen-Bundesliga.
Jag tycker att Frankfurts lag är hyperintressant bland annat med nyförvärv som Jess Fishlock och Veronica Boquete, men vågar inte tippa mot segermaskinen Wolfsburg. Fischers lag hämtar alltså hem tredje raka guldet.
Inte heller i Frankrike vågar jag tro på tronskifte. Det blir nog ännu jämnare än tidigare, men med måldrottningarna Ada Hegerberg och Lotta Schelin som forwards tror jag att Lyon kommer att vara vassare än PSG, vilket bör kunna fälla avgörandet.
Under de två omgångar som spelats i de båda ligorna har de fyra franska topplagen tagit full poäng, medan Frankfurt och Bayern kryssat mot varandra i Tyskland.
Det tyska toppmötet Potsdam–Frankfurt spelas på söndag 14.00, men verkar tyvärr inte vara tv-sänt (fel, se kommentar från Alex för länk). Helgens match på DFB-tv är i stället morgondagens möte Duisburg–Freiburg. Den har avspark 11.30, och går att se här.
Apropå Frankrike och Tyskland så går det även den här säsongen att se målkavalkader från varje omgång. Målen från de båda första tyska omgångarna ser du här och här. Och målen från den första franska omgången ser du här:
Målen från den andra omgången finns på det här klippet:
De där båda klippen rymmer totalt tio svenskmål. Schelin har ju redan gjort fem mål medan Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani står på två vardera medan Linda Sembrant ”bara” har gjort ett.
När jag ändå är inne på franska klipp har du här målen från onsdagens landskamp där fransyskorna spelade bort Finland från VM.
I Norge är Lilleström och Stabaek jämsides med fem omgångar kvar. Lagen möts i sista omgången i en match som alltmer ser ut att kunna bli en helt avgörande guldfinal. För i helgen bör de båda lagen ta varsin trepoängare.
Det pågår ju även två stora landslagsturneringar i världen. I de asiatiska spelen är det ännu gruppspel med rätt extrema resultat. Bland annat vann Indien sin första match med 15–0 mot Maldiverna. I den andra föll Indien med 10–0 mot Sydkorea. Så det blir nog en intressant match mellan Sydkorea och Maldiverna på söndag…
Den turneringen blir knappast riktigt intressant förrän slutspelet drar igång i nästa vecka. Även i det sydamerikanska mästerskapet, Copa America Feminina, är det slutspelet som är mest intressant.
Brasilien har säkrat sin plats i slutspelet genom nattens 2–0-seger mot Chile. Bilder därifrån ser du här:
Även Colombia är klart för slutspel. Känslan är att Brasiliens grupp är jämnare och tuffare än Colombias. Ecuador ser ut att följa colombianskorna till semifinal, och få två chanser att nå VM.
I Brasiliens grupp står andraplatsen mellan Chile och Argentina, men även Paraguay har möjlighet.
Slutligen så spelade USA genrep inför VM-kvalet genom att slå Mexiko med 4–0 i natt. Målen därifrån ser du här:
FC Rosengård är tillbaka i toppen av damallsvenskans tabell. Det är väntat.
Betydligt mer oväntat, och kul, är att mästarinnorna skuggas i tabelltoppen av skrällgängen Eskilstuna och Piteå. Det är alltid kul när lag trotsar tipsen och rör om i serier.
Jag har inte sett någon av gårdagens damallsvenska matcher – bara resultaten, och Eskilstunas 1–0-mål mot Göteborg. Men jag noterar att det ”bara” kom 1516 åskådare till Tunavallen för att se Uniteds första match någonsin som Sveriges bästa lag.
Det blev 1–1 sedan Sofie Persson gjort 1–0 i första halvlek och Sara Lindén kvitterat i andra. För en månad sedan hade nog GFC varit missnöjt om de hört att de skulle spela 1–1 borta mot en nykomling. Men efter dagens match twittrade GFC ut: ”1–1 borta mot serieledarna!”
Eskilstuna har snabbt blivit rejält respekterade i serien. Och på söndag spelar de seriefinal borta mot Rosengård. Den matchen hade man gärna velat ha tv-sänd…
Jag hade hoppats att det skulle vara minst den dubbla publiksiffran på Tunavallen. Siffran 1516 är ändå väldigt bra i jämförelse med vad övriga lag i serien lockar.
Visst, Piteå hade fina 1381 vid sin 3–1-seger mot Jitex. Men övriga fyra matcher lockade inte tillsammans 1350 åskådare.
Lina Hurtig
Intresset i Stockholmsområdet är minst sagt uselt. Bara 311 kom till Skytteholm för AIK–Umeå. De fick se AIK bli mållöst för femte gången i rad. De fick således också se Umeå hålla sin fjärde raka nolla. Starkt. UIK vann med 2–0 sedan Lina Hurtig och Emmelie Konradsson gjort sina första damallsvenska mål för säsongen.
För AIK och Jitex väntar en tidig ödesmatch nästa söndag på Åbyvallen. Där snackar vi nagelbitare.
Det är alltså både seriefinal och jumbomöte till helgen. På onsdag är det dessutom prestigematch mellan Göteborg och Tyresö på Valhalla. Det är för övrigt veckans tv-match.
Tyresö spelade idag sin andra hemmamatch för säsongen. Och bara pinsamma 250 åskådare på Tyresövallen. Våra svenska Champions Leaguefinalister har alltså bara haft 561 åskådare på sina båda hemmamatcher i damallsvenskan hittills. Tråkigt.
Caroline Seger
Tyresö tog sin andra raka seger, och stärkte därmed sina chanser att spela i elitettan nästa år.
Varken Marta eller Veronica Boquete deltog i det som lär vara deras sista hemmamatch på Tyresövallen. Däremot var Caroline Seger med – och gjorde mål i sin sista match? Övriga målskyttar vid 3–0-segern var Linda Sembrant och Madelaine Edlund.
Slutligen till Skåne. Där vann Linköping en regnblöt match med 2–1 borta mot Vittsjö, sedan Renée Slegers avgjort från straffpunkten. Alltså samma Slegers som nyligen missade straff borta mot Göteborg. Starkt av tränare Martin Sjögren att låt holländskan ha fortsatt förtroende. Och starkt av Slegers att ta snabb revansch.
Renee Slegers
LFC är därmed tabellfyra, två poäng bakom Rosengård. Mästarinnorna vann också sin match med 2–1 på bortaplan i Skåne. Tyvärr var det bara 364 åskådare i Kristianstad på Skånederbyt. Samtidigt var drygt 5000 på handboll i samma stad.
Det kanske inte är så många som hade kunnat tänka sig att dubblera, men nog känns det ändå som en ganska olämplig krock?
Johanna B Rasmussen
Rosengårds seger satt för övrigt riktigt hårt inne. Johanna Rasmussen kvitterade till 1–1 i 89:e, men Therese Sjögran hann avgöra innan slutsignalen ljöd. Surt för KDFF. Starkt av Rosengård.
Topplag är ofta starka i slutminuterna. Det gäller även Mallbacken, som vann mot Sunnanå i elitettan efter att 2–1-målet fallit några minuter in på övertid.
Mallbacken imponerar genom att ha full poäng efter fem omgångar.
Elitettans mest känsloladdade historia, och målskytt, hittar vi i Kvarnsveden. Deras Darcel Mollon gjorde matchens enda mål när QBIK besegrades i lördags. Men för Mollon från Trinidad & Tobago var det ändå en sorgens dag, då hennes 22-åriga lillasyster hade gått bort. Så sanslöst tråkigt och sorgligt.
Därmed lämnar jag Sverige och gör en resa genom helgens aktiviteter i övriga världen.
* Jag satt uppe natten mot söndag och såg hur drygt 14000 åskådare i Portland fick se den glödheta skotska mittfältsstjärna Kim Little skjuta poängen till grannstaden Seattle.
Ärligt talat var matchen lite av en besvikelse i 70 minuter. Sedan varvade båda lagen upp, och gjorde att de båda världsmålvakterna Hope Solo och Nadine Angerer fick visa varför de är världens två bästa.
Angerer kunder dock inte rädda när Little kom fri i slutminuterna. Skotskan var iskall, och rundade snyggt tyskan.
Upprinnelsen till målet var intressant, då den rörde två tidigare lagkompisar. Seattles Beverly Goebel snodde nämligen bollen från sin före detta lagkompis i japanska Inac Kobe Leonessa, Rebecca Moros, och serverade Little autostrada mot målet.
Se det målet, och andra höjdpunkter, på det här klippet:
Fullpoängaren Seattle leder nu NWSL med åtta poängs marginal till nya tvåan Western New York Flash. De vann igår kväll svensk tid, med 2–0 mot Sky Blue. Båda målen gjordes av Abby Wambach.
Kansas City står på samma poäng som Wambachs lag. Det efter nattens 2–1-seger hemma mot Washington. Båda målen gjordes av glödheta Amy Rodriguez, som leder skytteligan med sex fullträffar – en mer än Kim Little. Rodriguez båda mål kom på klassavslut som går att se på det här klippet:
Som synes på klippet går inte heller den före detta Vittsjöforwarden Danesha Adams 1–1-mål av för hackor…
* Från USA till Italien. Drygt 2500 åskådare i Brescia fick se hemmalaget säkra sitt första italienska mästerskap genom att vinna den direkt avgörande ligafinalen med 2–1.
Martina Rosucci
Alla målen föll den sista kvarten. Brescia skulle ta guldet på kryss, och var mästarinnor under hela matchen. De tog nämligen ledningen med 1–0 i minut 76 genom Martina Rosucci. Torres kvitterade genom Patrizia Panico fem minuter senare. Sedan följde en nervös period, men på övertid säkrade Elena Linari Brescia:s guld från straffpunkten.
Tvåan Torres blir inte helt lottlös, för båda lagen spelar i Champions League till hösten.
* I Tyskland vann alla tre topplagen. Jag kikade från och till på Essen–Potsdam 1–3. Essen ledde i halvtid mot ett svagt Potsdam. Så långt var 1–0 klart i underkant. Men under en het minut i början av den andra halvleken gjorde Potsdam två mål, och kunde sedan vinna rätt säkert.
Under den minuten kvitterade dessutom Hoffenheim borta mot Sofia Jakobsson:s Cloppenburg. 1–1 blev också slutsiffrorna, som innebär att Jakobssons lag nu är väldigt illa ute i bottenstriden. Duisburg som ligger två poäng före i tabellen har kvar hemmamöte med avsågade Sindelfingen.
För Frankfurt och Wolfsburg blev det klara segrar – även om Wolfsburg bara vann med 3–2. Freiburgs andra reducering kom dock på övertid. De målen, och alla andra i omgången ser du på det här klippet.
För Wolfsburg är det en spännande, och avgörande tid. På fredag är det hemmamatch mot Potsdam, och nästa torsdag väntar ju finalen i Champions League.
Ilaria Mauro
* Idag blev det klart att SC Sand spelar i Frauen-Bundesliga nästa säsong. Laget som anförs av italienska skyttedrottningen Ilaria Mauro (21 mål hittills) säkrade seriesegern i södra division 2-serien med två omgångar kvar att spela.
Redan inför helgens omgång var det klart att Herforder SV också kommer att flyttas upp. Laget ligger dock bara två bakom Turbine Potsdam 2 i norra serien. Potsdam får dock bara ha ett lag i högsta ligan. Imponerande dock att ha två så starka uppställningar. Speciellt som man inte få flytta spelare fram och tillbaka hursomhelst.
* I Frankrike blir det drömfinal i cupen, PSG–Lyon. Mästarinnorna från Lyon vann nämligen med 3–0 borta mot Soyaux igår, efter att Lotta Schelin bytts in i halvtid och avgjort matchen. Hon satte nämligen 1–0-målet med vänstern ganska omgående efter bytet. Och PSG vann ju som bekant med 6–0 mot Juvisy i lördags. Alla semifinalmålen inklusive Schelins ser du på det här klippet:
* I England blir det Arsenal–Everton i FA-cupfinal. Svensklaget Chelsea (Emma Wilhelmsson) hade 2–2 efter full tid mot Arsenal, men föll med 5–3 efter förlängning.
* I Danmark är Fortuna Hjörring nära guldet efter 2–0-seger borta mot Bröndby. Fem omgångar återstår av 3F-ligans slutspel, och Hjörring leder med fyra poäng. I och med att poängen halveras inför mästerskapsserien tappade Hjörring delar av sitt försprång där. Men gårdagens seger innebär troligen ett rättvist guld till staden i det nordligaste delen av Jylland.
* I Norge är Röa uppe i serieledning efter 1–0 mot Medkila. I kväll kan dock LSK passera genom seger borta mot Trondheims-Örn.
* I Polen har Medyk Konin säkrat sitt guld genom 14 raka segrar. Fyra omgångar återstår, och Konin hade antagligen vunnit guld om tidigare storlaget Unia Raciborz kunnat fullfölja serien. Men tyvärr klarade inte Raciborz ekonomin, och man drog sig ur under vinteruppehållet.
* Slutligen till en liga som sedan länge är avslutad, Australiens W-league. Där fick för övrigt Jessica Samuelsson nyligen pris som spelarnas favoritspelare i sitt lag, Melbourne Victory.
En annan spelare som prisats är blivande Chicagospelaren Emily Van Egmond. Hon prisades nyligen för årets mål i ligan, och det är absolut värt att kolla in hennes lilla dribblingsraid på den här länken.
Tidigare i veckan hörde jag om att de amerikanska NWSL-mästarinnorna Portland Thorns skulle presentera en av världens bästa mittfältare som nyförvärv på måndag.
Tanken gick direkt till Tyresö, och att det kunde vara någon av Veronica Boquete, Caroline Seger eller Marta – alltså de spelare som den svenska krisklubben med största sannolikhet måste bryta med senast till sommaren.
Då tänkte jag inte på att Vero har spelat under Thorns tränare Paul Riley förr. Det gjorde däremot insatta amerikanska damfotbollssajten The Equalizer, som här skriver om den möjliga affären.
Det är ju fortfarande spekulation – fast en ganska kvalificerad sådan.
Om det är Vero som presenteras på måndag börjar Thorns skapa något av ett Dream Team. Då kommer den spanska stjärnan att tillsammans med Tobin Heath vara passningsläggarna som skall backa upp superduon Christine Sinclair och Alex Morgan. Här snackar vi anfallskraft. Och längst bak har man ju världens bästa spelare 2013 – Nadine Angerer.
De senaste 30 timmarna har på ett sätt varit riktigt kul. Under den tiden har det nämligen presterats en hel del riktigt vass, granskande journalistik om damfotboll. Och vass journalistik tycker jag är kul.
Däremot är det ju inte ett dugg roligt att det är Tyresös ekonomiska kollaps som ligger bakom att det har blivit intressant för de stora medierna att närgranska damfotbollen.
Här är hursomhelst några högst läsvärda texter:
* Aftonbladet avslöjar alla löner i Tyresös A-trupp. Här reagerar jag kanske inte mest på den höga lönenivån. Man hade ju liksom redan förstått att klubben betalade väldigt höga löner. Nej, det jag reagerar på är hur dåligt man betalar sina amerikanskor, och hur välbetalda de brasilianska nyförvärven är.
Att Veronica Boquete tjänar fyra gånger så mycket som Christen Press känns otroligt underligt. Att Meghan Klingenberg bara tjänar hälften så mycket som Linda Sembrant och mindre än en fjärdedel av vad Fabiana har känns lika konstigt.
Däremot tycker jag inte som många andra att Marta är extremt överbetald. Hon var en prestigevärvning som gav klubben stor uppmärksamhet, och hon har faktiskt under stora delar av de två säsongerna presterat på den nivå man kunde förvänta sig. Dessutom vill jag minnas att man har en specialsponsor som betalar hennes lön.
Tillagt i efterhand: Enligt senare uppgifter visar listan en sammanslagning av två månadslöner för Boquete. Det innebär alltså att hon ”bara” tjänar dubbelt så mycket som Press. Det är värt att även kasta in en brasklapp för att det kan vara samma läge för ytterligare någon spelare.
* Expressen har ett utmärkt nyhetsreportage där det avslöjas att Tyresös skulder nu är uppe i 7,8 miljoner kronor. Av reportaget står det klart att bara ett mirakel i form av ett mycket snabbt och stort kapitaltillskott kan rädda klubben från att tvångsnedflyttas till elitettan. Rekonstruktören Hans Ödén säger nämligen så här om läget:
”De kommer aldrig att kunna betala alla skulder utan det kommer att bli ett ackord.”
* Radiosporten har gått vidare på nedflyttningsspåret, och pratar även med några andra klubbar. Bland annat hoppas Rosengårds ordförande Håkan Wifvesson tummarna för sin konkurrent.
* SVT-sporten har gjort en intressant enkät där de frågar sig om det går att vinna SM-guld utan att skaffa sig ekonomiska problem.
Jag måste säga att jag är lite förvånad över att det tog så lång tid innan någon hakade på min fråga från förra veckan om hur reglerna är formulerade kring rekonstruktion, alltså om Tyresö hotades av nedflyttning. Det var ju egentligen bara att ringa förbundet för att få facit.
I dag har jag noterat att uppgifterna om Tyresös lönenivå, och att klubben riskerar nedflyttning, börjat nå ut även till internationella damfotbollssajter. Jag trodde faktiskt ett tag att det var min förtjänst att bollen kom i rullning – alltså att det var mitt andra inlägg i frågan som väckte de stora björnarna. Fast under dagen har jag noterat att lokaltidningen ”Mitt i” lade upp en artikel i ärendet några timmar innan jag tryckte publicera.
Det är inte uteslutet att den här bloggen ändå satte agendan. Men då går äran antagligen till signaturen Staffan som ju på förmiddagen i förrgår uppmärksammade om skrivningen att IdrottsAB skall jämställas med förening i tävlingsbestämmelserna.
Oavsett vilket är det bra att granskningen kommit igång. Vi intresserade vill ju veta sanningen om vad som hänt.
Personligen är jag spänd på att få höra varför Hans Löfgren:s namn inte har förekommit någonstans under den här senaste tiden. Vilket media blir först med att berätta om vad som hänt med mannen som varit loket under Tyresös resa?
Samtidigt som den journalistiska nivån kring damfotbollen har höjts konstaterar jag med fortsatt besvikelse vilken slät figur damfotboll.com gör i sammanhanget. Den enda artikel de har skrivit de senaste dagarna om ärendet har en förhållandevis positiv ton, och rubriken ”Tyresö FF AB får chansen”.
Det är så vansinnigt missvisande. För jag tror inte att någon kring Tyresö Fotboll AB för tillfället pratar om rekonstruktionen med positiva ord som ”nu har vi fått chansen.” Eller?
Tvärtom måste ju som sagt en stor välgörare gå in och täcka en väldigt stor del av underskottet på 7,8 miljoner kronor för att klubben skall undvika ackordsförfarande – och tvångsnedflyttning.
Dessutom är det ju som flera av er i bloggens kommentatorsfält har konstaterat, att rekonstruktörens uppgift är att se till att verksamheten kan drivas vidare överhuvudtaget. Inte att sätta ihop ett lag av världsstjärnor. Alltså talar inget för att trion Marta, Caroline Seger och Boquete kommer att erbjudas förlängda kontrakt efter att deras löpt ut till sommaren. Mer troligt är att de inom kort däremot kommer att erbjudas en rejäl lönesänkning.
Efter säsongen lär ju sedan resten av alla världsstjärnor lämna skutan – för jag kan inte tänka mig att så många av dem vill spela i elitettan.
Känslan är ju faktiskt att risken är uppenbar att elitdamfotbollen – om den överlever – i Tyresö nu ser början till slutet. Att allt kan rasa som ett korthus de närmaste månaderna.
Paradoxalt nog ger jag fortfarande Tyresö en bra chans att faktiskt gå hela vägen i vårens Champions League. Det förutsatt att inte krisen gör så att spelarna tappar allt sitt sportsliga fokus.
Och visst skulle det vara otroligt underligt om Europas bästa lag 2014 kommer att ligga i näst högsta divisionen 2015?
Det var allt om Tyresös kris för i dag. Eller. Tydligen har målvakten Tinja-Riikka Korpela skadat sig under Cypern cup. Fast det behöver ju inte vara så farligt. Carola Söberg har ju visat god form i Algarve cup. Apropå den så är här ett klipp med höjdpunkter från Sveriges förlust mot Island.
Från det konstateras att det svenska vänsterförsvaret med Charlotte Rohlin och Elin Rubensson gör svaga insatser vid de isländska målen:
* Sveriges F19-landslag avslutade sin resa till spanska La Manga med en tung förlust. Irland vann med 1–0, efter att Sveriges backlinje bjudit på segermålet på ett alldeles för lätt sätt. Tyvärr verkar vår F19-backlinje vara väldigt svag. Minns vilka taffliga backlinjeinsatser som gjordes mot USA tidigare i veckan.
* Slutligen lär inte Bayern München vara nöjt med de sista dagarna av Algarve cup. För först drog tyska landslagsspelaren Leonie Maier av korsbandet på träning i tisdags. Och i går var det österriska stjärnan Laura Feiersinger som drabbades av en allvarlig skada. Hon bröt både sken- och vadbenet i Österrikes sista match, och opererades på plats. Läs om det här.
Melissa Wiik gjorde matchens enda mål, och ordnade så att favorittippade Stabaek blev norska cupmästarinnor. Hon ordnade också så att lagkapten Ingvild Stensland fick höja lagets andra pokal för året.
Utmanarna Avaldsnes gjorde dock tydligen en bra match, och var flera gånger nära kvittering i den andra halvleken. Det går bland annat att läsa om matchen här.
Även i det europeiska VM-kvalet blev det idel favoritsegrar. Den tuffaste matchen var eftermiddagsmötet mellan Spanien och Rumänien. Där vann spanjorskorna med 1–0 efter att Ruth Garcia nickat in målet efter en hörna i slutet av den första halvleken. Innan dess hade Tyresös Veronica Boquete fått se sin straff räddas av den rumänska målvakten Mirela Ganea. Målet, straffräddningen och fler höjdpunkter ser du här:
Även om det verkar ha varit en ganska massiv spansk press känns Rumänien som ett land som flyttat fram sina positioner. För landslaget har gjort ett par fina resultat i höst.
Ett land som inte flyttat fram några positioner är rumänska grannen Bulgarien. Frankrike hade 4–0 borta mot bulgariskorna redan efter tio minuter. Till slut blev det 10–0 sedan både Marie-Laure Delie och Gaetane Thiney blivit tremålsskyttar. Bilder från matchen finns på det här klippet.
Tre Sverigebaserade spelare blev målskyttar i dagens VM-kval. För Tyskland gjorde Anja Mittag två mål i sin landskamp nummer 100. Tyskland vann borta mot Slovakien med 6–0. Se höjdpunkter därifrån på det här klippet. Även Nadine Kessler blev för övrigt tvåmålsskytt där.
För Holland gjorde Manon Melis (straff) och Mandy van den Berg varsitt mål när Grekland besegrades med 7–0. Flest mål i matchen gjorde dock som vanligt unga Vivianne Miedema, som adderade ytterligare tre till samlingen och därmed är bästa målskytt i hela VM-kvalet med totalt sju.
Slutligen så spelade det en match i Sveriges grupp. Polen vann borta mot Nordirland med 3–0. Polskorna kopplar därmed greppet om tredjeplatsen i gruppen.
Malmö vann på Tyresövallen – därmed lever den damallsvenska guldstriden vidare åtminstone en bra bit in på hösten.
Och med Marta skadad och borta ett tag känns utgångsläget utjämnat, trots Tyresös alla namnkunniga sommarvärvningar. Men mer om framtiden vid ett senare tillfälle.
Det här inlägget handlar om dagens seriefinal, och det kunde ha haft många olika rubriker, för det var en match med flera olika ansikten, och med många olika huvudrollsinnehavare.
En tänkbar rubrik kunde ha varit: ”Bachmanns revansch”. För vi minns ju hur Malmös schweiziska stjärna straffade ut sig från fjolårets guldmatch genom två vansinniga hands i bortamötet med Umeå i fjol.
I dag var Ramona Bachmann lysande, och gjorde både Malmös första och sista mål. Det var hennes sjätte och sjunde för året. Minns att hon utöver fadäsen i Umeå var lysande under förra hösten, och hon visade i dag att det kan bli en repris i år.
Ramona Bachmann
Rubriken kunde ha handlat om de snygga målen. Line Röddik Hansen:s frispark till 2–1 var vacker. Jennifer Hermoso vred läckert in 1–0-målet vid bortre stolproten och båda Bachmanns fullträffar kom efter fina anfall.
Rubriken kunde också ha handlat om de grova misstagen. I vårens 2–2-möte kategoriserade jag tre av de fyra målen som orsakade av grova misstag. I dag fastnade jag vid två misstag, där det ena kunde ha blivit kostsamt, och det andra blev det.
Det första gjordes av Malin Levenstad vid 1–1, precis när det kändes som att Malmö hade börjat ta över matchen. Mittbackes uppspel gick rakt i händerna på motståndare, det i ett läge när egna laget var på väg uppåt. Veronica Boquete tog chansen och slog direkt en långpassning som friställde Christen Press.
Den enda som tog upp jakten var Amanda Ilestedt. Press var smart, och tog sig in framför Malmöbacken, och låste hennes löpväg. Det blev en kollission – och målchansutvisning.
Amanda Ilestedt
Ilestedt är snabb, men jag hade redan tidigare i matchen sett att hon var chanslös i duellerna mot Press. Kollissionen var inte speciellt hård, men situationen är att jämföra med Lotta Schelin:s med Annike Krahn i EM. Ilestedt har uppe armen i Press rygg, och amerikanskan faller. Oavsett hårdhet på knuffen måste domaren döma.
Den efterföljande frisparken skruvade Röddik Hansen in i krysset. 2–1 till Tyresö i minut 71 – och Malmö var en spelare kort. Känslan var att Levenstads indianare skulle kosta Malmö guldchansen.
Men så blev det inte. I stället bjöds skånskorna in i matchen sju minuter senare, då Carola Söberg gjorde matchens stora tavla. Hon kom ut helt fel på en inläggsfrispark från Lina Nilsson. Söberg kom ut så snett att jag bollen troligen gick rakt in i mål. Katrin Schmidt kan möjligen ha fått en touch på den, men det såg inte ut så på tv-bilderna – som för övrigt finns på den här länken.
Det målet gav både Malmö hopp och energi att vända matchen.
Annars tyckte jag att Tyresö var en klass bättre än gästerna i 45 minuter – ja, nästan i 60. Den första halvleken var klockren från hemmalaget. Hermoso fixade ett tidigt mål. Sedan ställde hemmalaget upp med ett lågt försvarsspel och Malmö blev passivt och stillastående.
Tyresö visade upp en härlig disciplin, och hade hela tiden åtta, nio eller tio utespelare på rätt sida bollen.
Malmös tränare Jonas Eidevall var missnöjd i halvtid, och sa till Tv4sport:
”Vi är håglösa, passiva och saknar beslutsamhet.”
Det blev lite bättre från Malmö sida i början av den andra halvleken. Men även om Tyresö inte hade samma makalösa kontroll som före paus var fortfarande känslan efter 60 minuter att det här var Tyresös match.
Katrin Schmidt
I den 62:a minuten bytte Eidevall in Schmidt istället för Katrine Veje. Och plötsligt hände något. Jag har flera gånger tidigare konstaterat att Schmidt är utrustad med både offer- och vinnarvilja – alltså en jättetillgång i avgörande matcher.
Jag funderade lite över hur smart det var att ha henne vid sidan från start. Men det visade sig räcka med en halvtimma för tyskan.
För man kan säga att det var tyskorna – eller i alla fall de tyskspråkiga – som fixade Malmös seger.
När Schmidt hade varit på planen i en minut fick Malmö sin första riktiga målchans. Då fick Therese Sjögran, usel träff från kanonposition.
Minuten senare kom 1–1. Det var Schmidt som bröt, och satte upp Anja Mittag, som i sin tur frispelade Bachmann.
I det läget märktes vilken matchovana Linda Sembrant har. För hon borde kunnat låsa den sista passningen, men uppträdde lite taffligt. Även vid 2–2-målet stod Sembrant för ett tveksamt ingripande. Fast där var som sagt Söberg den största syndaren.
Linda Sembrant
I halvtid såg jag många kommentarer om att det hade varit en tråkig, dålig och händelsefattig match. Händelsefattig köper jag, men jag tyckte det var en riktigt bra match i första halvlek. Och intressant – taktiskt sett.
De som gnällde på den första halvleken måste ha varit väldigt nöjda med den andra. För vilka osannolika vändningar det blev.
Till slut vann Malmö fullt rättvist. För det krävs styrka för att kunna resa sig och vända matchen på det här sättet.
Och nu känns guldstriden öppen. I varje fall i ett par veckor. Jag håller fortfarande Tyresö som favorit – trots att de får klara sig utan Marta ett tag.
Men nästa vecka har båda lagen tuffa bortamatcher. Tyresö skall till Örebro och Malmö till Göteborg. Och för Malmö väntar därefter Linköping hemma. Är de båda lagen fortfarande jämsides efter de matcherna så ser det plötsligt mycket ljusare ut för Malmö. För Tyresö har Göteborg och Linköping i de två avslutande omgångarna. Är guldracet fortfarande öppet då kan det komma in nerver i spelet.
Caroline Seger
Slutligen fortsätter jag att försöka få grepp om Caroline Seger. Jag har fortfarande inte sett den storhet som gör henne till en av de sex bästa spelarna som håller till i Europa i år – alltså bättre än exempelvis Marta och Bachmann.
I dag följde jag periodvis Seger med blicken under den första halvleken. Defensivt låg hon väldigt bra, och hade flera brytningar. Men hon spelade ju nästan bara bakåt, eller i sidled. Jag såg henne knappt slå en enda passning framåt i den första halvleken. Eller jo, en såg jag – och det var assisten till Hermosos 1–0-mål. Men den såg inte förbundets matchsekreterare – för målpasset tillskrevs Boquete. Så nu är den officiella assistligan ännu mer felaktig…
Nu har alla förbundskaptener presenterat sina EM-trupper. Därmed är det dags för mig att presentera min. Och jag tar mig friheten att plocka spelare ur samtliga de tolv deltagande länderna.
Jag har försökt att bygga en trupp, och en startelva, som faktiskt också skulle fungera i verkligheten. Det innebär att jag alltså inte bara tagit med offensiva spelare. De positioner där jag känner att konkurrensen är sämst är målvakten samt egentligen alla positioner i backlinjen. Däremot vimlar det av duktiga ”tior” och vassa forwards.
I min drömtrupp finns det inte speciellt många platser för svenska spelare. Jag har faktiskt bara med två, varav båda kallas Lotta. Den ena Lotta är lite av ett önsketänkande. För om den svenska backlinjen skall fungera som vi vill måste nämligen Charlotte Rohlin hitta 2011 års VM-form. Och det hoppas och tror jag att hon gör.
Förhoppningsvis kommer det med betydligt fler svenska spelare i mitt dreamteam efter turneringen. För det vore ju fantastiskt kul om man då fick anledning att ta med exempelvis Kristin Hammarström, Nilla Fischer, Caroline Seger, Antonia Göransson, Kosovare Asllani och kanske någon till.
Nog om bakgrunden till min drömtrupp. Här är den:
Målvakter (3):
* Nadine Angerer, Tyskland
Rutinerad målvakt, som sannolikt dock har haft sin topp. Men som jag ser det är hon fortfarande Europas bästa på sin position. I varje fall känns det så inför EM…
* Sarah Bouhaddi, Frankrike
Spänstig, och jobbar gärna långt utanför straffområdet. Har en fantastisk högstanivå, men är fortfarande lite flaxig – och bjuder ibland på rejäla misstag.
Thora Helgadottir
* Thora Helgadottir, Island
Lite av Bouhaddis motsats. Är i och för sig duktig på fötterna, men håller sig oftast i eget målområde. En trygg och stabil sista utpost.
Backar (7):
* Alex Scott, England
Teknisk, offensiv ytterback. Kommer hela tiden i löpningar längs med långlinjen, men är ändå stabil i defensiven. En av mina favoritspelare.
* Wendie Renard, Frankrike
Lång, och ett riktigt stark i luftrummet. Således ett hypervasst vapen vid fasta situationer.
Charlotte Rohlin
* Charlotte Rohlin, Sverige
Snabb, placerings- och brytsäker. Uttagningen är dock lite av ett önsketänkande. Höll världslagsnivå i VM 2011. Måste upp dit nu igen om det skall bli svensk succé.
* Stephanie Houghton, England
Ofta mittfältare i klubblaget. Används däremot som väldigt offensiv vänsterback i landslaget. En bra frisparksskytt. Målfarlig. Hängde bra med i skytteligan i OS.
* Saskia Bartusiak, Tyskland
Håller ihop den tyska backlinjen. Stark i luftrummet och placeringssäker.
* Luisa Wensing, Tyskland
Ung talangfull back, som både kan spela centralt eller som ytterback. Bra tajming i luftrummet, och således ett vapen vid fasta situationer.
Line Röddik Hansen
* Line Röddik Hansen, Danmark
Elegant, passningssäker back med skön vänsterfot. Användbar både som mitt- och ytterback.
Mittfältare (9):
* Nadine Kessler, Tyskland
Wolfsburgs lagkapten har en stor arbetskapacitet. Är ett vasst vapen när hon kommer i sina djupledslöpningar. Har riktigt bra tajming i luftrummet, och nickar in en och annan hörna.
* Camille Abily, Frankrike
Ett spelgeni. Styr sitt lags anfallsspel med sitt fina passningsspel, och sin blick för spelet. Bra på att öppna kanterna. Och en bra skytt.
* Louisa Necib, Frankrike
Lagets tia – alltså hon som skall sticka in de avgörande passningarna. Har bra känsla i högerfoten, och slår således väl avvägda hörnor och frisparkar.
* Elodie Thomis, Frankrike
Hypersnabb ytter. Det finns inte många – om ens några – ytterbackar som vinner löpdueller med Thomis. Hade tidigare problem med bollkontrollen, men har förbättrat sin teknik rejält.
* Eniola Aluko, England
Är precis som Thomis hypersnabb – och högerfotad. Men är ändå användbar till vänster, då hon både kan komma runt på kanten och kliva in och skjuta. Har nämligen ett väldigt bra skott.
Caroline Graham Hansen.
* Caroline Graham Hansen, Norge
Norges bästa spelare 2012 är en fantastisk dribbler, och har dessutom bra skott med båda fötterna. Dribblar kanske lite väl mycket ibland. Men har megapotential, och kan få sitt stora genombrott i EM.
Anita Asante
* Anita Asante, England
Mittbacken som har klivit upp i planen är en favoritspelare. Stark, löpstark och bolltrygg. Dessutom duktig i luftrummet.
Veronica ”Vero” Boquete
* Veronica Boquete, Spanien
Passningsgeni som är användbar i många roller. Agerar spjutspets i landslaget, används ofta som innermittfältare i Tyresö.
* Lena Goessling, Tyskland
Spelskicklig, defensiv innermittfältare med ett bra skott. Har även visat sig ha bra kapacitet som innerback i sitt klubblag, Champions Leaguemästarinnorna Wolfsburg.
Forwards (4):
* Celia Okoyino da Mbabi
Snabb, stark och gör mål både med fötterna och huvudet. Gjorde 17 på sju matcher i EM-kvalet. En av världens allra bästa forwards.
Lotta Schelin
* Lotta Schelin, Sverige
Snabb och otroligt vass när hon kommer rättvänd. Duktig på att löpa in mot första stolpen.
* Dzenifer Marozsan, Tyskland
Otroligt teknisk och bolltrygg. Styr det tyska anfallsspelet, och är den som sticker in de avgörande passningarna. Bra högerfot för leverans av hörnor och frisparkar.
Pernille Harder
* Pernille Harder, Danmark
Teknisk, spelskicklig och utrustad med en riktigt bra känsla i högerfoten. Men är inte heller oäven med vänstern. Har fin arbetskapacitet – och är därmed tänkbar också i de flesta mittfältsrollerna.
Startelvan kommer enligt Lyonmodell att ställas upp 4-2-3-1 med snabba spelare på de offensiva kanterna, alltså: Angerer – Scott, Renard, Rohlin, Houghton – Kessler, Abily – Thomis, Necib, Aluko – Okoyino da Mbabi.
Några spelare som hamnat precis utanför truppen är Laura Georges och Amandine Henry (Frankrike), Leonie Maier (Tyskland), Anouk Hoogendijk (Holland), Sara Björk Gunnarsdottir (Island), Ada Stolsmo Hegerberg (Norge) och skadeförföljda Kelly Smith (England). De lag som blivit helt utan representation i truppen är Finland, Ryssland, Holland och Italien.
Nu väntar jag bara på era synpunkter på min trupp…
Jag har ju utlovat en analys av gårdagens toppmöte på Valhalla. Och löften är till för att hållas. Men den här gången var det ganska svåranalyserat.
Matchen hade nämligen väldigt många ansikten. Framför allt var Tyresö väldigt ojämnt.
Innan jag går in på det spelmässiga vill jag bara konstatera att Tyresö och Malmö under hela säsongen i fjol bara tappade elva poäng vardera. Delar man upp det i mindre bitar blir det två tappade poäng per fyra omgångar.
Efter fyra omgångar i år har Tyresö och Malmö just tappat två poäng vardera. De håller alltså fjolårets snitt. Det innebär i sin tur att om ett lag som Göteborg – som redan har tappat sex poäng – skall vara med och slåss om guldet så måste de omgående börja rada upp trepoängare.
För jag tycker att Tyresö känns bättre i år än i fjol. Stabilare.
Det hindrar inte att Tony Gustavsson har en del att göra med sitt lag. Mer om det strax. Nu till själva matchen.
En match har ju som bekant två halvlekar. I går gav de mig helt skilda vibbar. I den första – även när Göteborg ledde med 2–0 – kände jag att Tyresö var minst en klass bättre. Och att det bara skulle vara en tidsfråga innan målen trillade in.
Det kändes som att Tyresö mer spelade mot sig själva än mot Göteborg.
I den andra halvleken var Göteborg däremot något bättre än Tyresö. Plötsligt satt man inte längre och väntade på en gulröd explosion. Det var förvånande. För visst har GFC vunnit både cupfinalen i höstas och supercupen för en månad sedan, men i båda de matcherna var trots allt känslan att Tyresö hade den klart högre potentialen.
Jag skulle säga en delförklaring var en taktikmiss av tränare Gustavsson. En annan förklaring handlar om rollfördelning. Strax mer om det.
Anita Asante
I den första halvleken njöt jag av Marta, Veronica Boquete, Christen Press och kanske framför allt av Anita Asante – som var fantastiskt bra. Jag har hyllat den engelska landslagsmittfältare från första gången jag såg henne. Och jag ser inget slut på de hyllningarna. Vilken fantastisk bollbehandling hon har, även i fart. Vilken arbetskapacitet.
Asante i all ära. Det var Tyresö som ägde halvleken spelmässigt sett. Varje gång en Tyresöspelare kom rättvänd mot Göteborgs backlinje kändes det farligt. 7–2 i avslut till gästerna i halvleken är ganska tydlig statistik.
Utöver avsluten vinkades glödheta Press ett par gånger av för offside när hon var fri. Åtminstone den enda kändes hårfin från läktarplats.
Trots att Tyresö kändes klart starkare stod det plötsligt 2–0 till hemmalaget. Det första målet var framför allt en tavla från Carola Söberg. I stället för att gå ut och rensa undan Olivia Schough:s höga chansboll backade Söberg in på mållinjen.
Så får inte en landslagsaktuell målvakt agera när motståndarna har en så hypersnabb forward som Jodie Taylor.
Faktum är att ett lag som Tyresö, som skjuter upp sin backlinje högt hela tiden, måste ha en målvakt som jobbar långt ut – som ett slags extra back.
2–0 var en inläggsfrispark som annars duktiga Lisa Dahlkvist missbedömde. Asante kunde smyga upp bakom och nicka till.
Två misstag innebar två Göteborgsmål. Det är sådan effektivitet som utmärker ett riktigt topplag. Så kanske ändå för GFC…
Men Catrine Johansson bjöd tillbaka. En svag rensning gav Kirsten van de Ven skottläge – och 2–1. Fem minuter senare vände Press bort Johansson och pricksköt in 2–2. Och Press var även nära att dribbla sig igenom och göra 2–3 innan pausvilan. Göteborg var nog rätt nöjt när domare Pernilla Larsson blåste för halvtid.
I halvtid tänkte jag att Tyresöspelarna garanterat skulle fortsätta ta alla chanser att komma rättvända med fart mot Göteborgs backlinje. Och att GFC skulle få väldigt svårt att stå emot.
Så blev det inte på något sätt. Tvärtom tappade Tyresö både fart och spets. Dels för att deras offensiva spelare började ha tre–fyra tillslag, för att sedan passa bollen till en stillastående lagkompis. Dels för att man började chansa med långa bollar från backlinjen, avsedda för Press.
Det senare verkade vara den taktik man gjort upp i paus. För tränare Gustavsson berömde backarna för varenda långboll – trots att de knappt ledde till någon farlighet. Konstigt.
I stället fick Göteborg föra spelet, och skapa de bästa chanserna. Efter paus blev det 4–2 i avslut till Göteborg. Åtminstone ett par av dem var riktigt farliga.
Tyresö däremot hade på 45 minuter bara en riktigt bra chans. Det handlade om inhopparen Jennifer Hermoso:s närskott i slutminuten. Den var i och för sig riktigt farlig – men ändå.
I bilen hem satt jag och funderade över hur Tyresö kunde tappa sin spets så totalt efter paus. Jag fastnade på relationen mellan huvud- och birollsinnehavare. I en film kan inte alla spela huvudroller. Likadant är det i ett fotbollslag.
Och i stort sett alla Tyresös offensiva spelare är vana vid att spela huvudrollen. Såväl Marta, Caroline Seger, Veronica Boquete, Press och Hermoso är spelare som vill ta emot och vårda bollen varje gång de får den.
De är inte lika vana vid att spela på ett tillslag, eller ta långa, offensiva löpningar för sina medspelare.
Att få några av stjärnorna att vilja spela biroller är nog Tony Gustavssons största utmaning med Tyresö.
Apropå Gustavsson blev jag förvånad av hans andra byte. Och det verkade utbytta Veronica Boquete också bli. Jag tycker nog att hon ganska klart överglänste exempelvis Caroline Seger i matchen. Trots det valde Gustavsson att ta av spanjorskan, medan Seger fick spela matchen ut.
Däremot blev jag lite glad när jag såg Göteborgs byten. Jag har flera gånger reagerat över att Torbjörn Nilsson verkar göra förbestämda byten – oavsett hur det har sett ut i aktuell match. Spelare med låg status byts ut varenda gång.
Fast inte i går. Då fick Olivia Schough – som tillhört dem med låg status – spela hela matchen, medan högstatusspelare som Yael Averbuch och Johanna Almgren fick lämna planen. Det kändes korrekt utifrån den match jag såg. För där gjorde både Averbuch och Almgren rätt bleka insatser – en bra bit från den nivå de kan spela på.
Slutligen är det ofrånkomligt att jämföra Jodie Taylor med Christen Press, med tanke på att Taylor tagit över Press roll i Göteborg. Det jag sett hittills av Taylor gör mig glad. Hon blir en attraktion i damallsvenskan. Och jag undrar faktiskt om hon inte hade passat bättre in i Tyresö än vad Press gör.
Det innebär inte att jag tycker att Taylor är bättre än Press – för det gör jag inte. Men engelskan är mer en utpräglad toppforward än amerikanskan. Och det var ju det där med huvud- kontra biroller.
Nu har även jag sett lördagens damallsvenska tv-match, den mellan Tyresö och Linköping. Det var intressant.
När man i efterhand ser en match där man vet slutresultatet, då målar man lätt upp en bild av hur det har varit. Mina fördomar om matchbilden visade sig bara delvis ha täckning i verkligheten. Men mer om det senare.
Först tänkte jag nämligen ägna mig åt spelarkritik. När jag slog på matchen var planen att försöka kolla in hur det tänkbara EM-mittbacksparet Nilla Fischer/Charlotte Rohlin skötte sig mot bästa möjliga motstånd.
När laguppställningarna rullades upp slog det mig att minst en tredjedel av startelvorna i Sveriges EM-premiär faktiskt fanns på planen. Dessutom noterades ytterligare tre–fyra spelare som är tänkbara EM-spelare. Det blev alltså ganska många fler att närstudera än bara Linköpings mittbackspar.
Men jag börjar ändå med firma Fischer/Rohlin. Genom tv-bilden är det ganska svårt att få en riktigt bra bild av spelares rörelsemönster, och samarbete. Men det jag såg av duon var väl sisådär.
Nilla Fischer
Fischer har fortfarande väldigt svårt med avvägningarna av när hon skall falla, och när hon skall kliva fram. Det är det senare hon är klart bäst på, och det hon oftast väljer. Fast ibland blir det helt galet. Som när hon lämnade Marta helt ensam i 27:e minuten. Där skall Fischer vara väldigt glad att brasilianskan sköt utanför.
Dessutom måste Fischer lära sig hur hon skall jobba med armarna i straffområdet. För som jag uppfattar den högst svårtolkade handsregeln så skulle definitivt domare Linn Andersson ha blåst straff för Tyresö i den första halvleken.
Medan Fischer är fortsatt orutinerad som mittback känns Rohlin klart ringrostig. Den fråga som Pia Sundhage ställs inför den närmaste tiden är huruvida Rohlin kommer att kunn fila bort rosten de kommande två månaderna.
I VM för två år sedan såg jag Rohlin som en mittback som agerade med pondus och självförtroende i alla lägen. Mot Tyresö kändes det inte ens som att hon hade ett rent tillslag på bollen. Hennes passningar blev ofta studsiga. Dessutom drällde hon med bollen en gång och blev dessutom rejält uppsnurrad och ifrånsprungen av Christen Press. Illavarslande.
Här är mina synpunkter på fler EM-aktuella svenska och danska spelare från matchen:
Sofia Lundgren
* Sofia Lundgren: Gjorde en kanoninsats. Helt chanslös på båda målen. Gjorde ett par riktigt högkvalificerade räddningar, och agerade med pondus även utanför sitt straffområde. Kan kanske trots allt ge Kristin Hammarström en rejäl match om målvaktströjan till EM.
* Caroline Seger: En bra och en dålig halvlek. Låg i en hög utgångsposition, och spelade på få tillslag i den första halvleken. Hittade då ofta offensiva lösningar. Hade en lägre utgångsposition efter paus, och skötte den mycket sämre. Tycker att hon ofta tog till alldeles för många tillslag, och blev därmed ett slags bromskloss.
* Lisa Dahlkvist: Spelade i en väldigt defensiv mittfältsroll, och gjorde en alldeles utmärkt insats. Kanske, kanske börjar hon äntligen hitta tillbaka till VM-formen?
* Sara Thunebro: Stabil. Sattes inte på så många prov i defensiven. Offensivt kom hon till flera inläggslägen på sin vänsterkant. Kvaliteten på själva inläggen kunde dock ha varit bättre.
* Jessica Samuelsson: Gjorde några fina, offensiva framstötar, och hade bland annat ett ribbskott – om man nu skall kalla det misslyckade inlägget för skott? Jag har tidigare uttryckt rejäl tveksamhet till hennes defensiva positioner. Den tveksamheten kvarstår i högsta grad. Tyresös spelare kunde ofta löpa in bakom henne, och det skapades flera chanser på hennes kant. Som jag ser det är hon inte redo för ett EM-slutspel.
* Pernille Harder: Var inte så dominant som jag hade tänkt mig. Å andra sidan hade hon extremt hård och tät uppvaktning från det duktiga Tyresöförsvaret. Och när hon väl får bollen under kontroll gör hon alltid något bra med den. Linköping fick ett mycket bättre spel när hon kom upp som forward, och kunde få fast lite bollar.
* Mariann Gajhede Knudsen: En väldigt stabil, och användbar spelare. Kan spela i flera olika roller, och lösa det på ett utmärkt sätt. Hade det dock tufft före paus. Blev mer involverad i spelet efter paus, då hon fick Petra Larsson vid sin sida.
Line Röddik Hansen
* Line Röddik Hansen: Synd att hon inte är svensk. Är som bekant en lysande ytterback. Visade även kvalitet som mittback. Hennes uppspel sitter nästan alltid på läppen på mittfältare eller forwards. Hon har verkligen en underbart skön bollbehandling.
Tio spelare är betygsatta. Utöver dem lanserar jag själv två nya namn som landslagskandidater:
* Johanna Frisk: Nu har jag bara sett henne i tre matcher på tv, vilket är lite vanskligt. Men det jag sett har varit imponerande. Hon är förhållandevis snabb, och har ett bra kortpassningsspel. Hon har faktiskt varit så imponerande att jag just nu ser henne som landets bästa mittback. Således borde Frisk kunna vara högaktuell för nästa landslagstrupp.
Magdalena Ericsson
* Magdalena Ericsson: En härligt positiv överraskning. Ju längre matchen led desto mer slog det mig att vi här kan ha Thunebros efterträdare. Nu bygger jag bara det här på en match, vilket förstås är ett otillräckligt underlag för en helhetsanalys. Men den spontana känslan är att Ericsson har en bättre defensiv speluppfattning än de ytterbackar som förbundskapten Sundhage använder sig av. Ericsson kliver inte undan, och visar att hon kan vara så där lagom kaxig som behövs på internationell nivå. Dessutom tyckte jag att hon hade bra kvalitet på uppspelen, både med höger och vänster fot. En väldigt intressant bekantskap.
Där sätter jag punkt för spelarkritiken, och går över på själva matchen. När man ser att Tyresö vunnit med 2–0 efter att ha gjort båda målen under de sista minuterna så får man lätt känslan att hemmalaget gjort en ganska beskedlig insats.
Men efter att ha sett den första halvleken så var det bara lagets effektivitet som jag tyckte var för dålig. För så långt var verkligen Tyresö fantastiskt bra. Det var första gången jag såg laget prestera ett spel som gör att de faktiskt till och med skulle kunna utmana Lyon om nästa års Champions Leaguetitel.
Efter 45 minuter hade de inte varit nära att släppa till någon målchans bakåt. Så fort de blev av med bollen gjorde forwards och mittfältare ett så grymt hemjobb att backlinjen och Carola Söberg fick en högst tacksam uppgift. Söberg skulle för övrigt kunnat varit med bland de betygsatta spelarna ovan. Fast hon var såpass arbetslös att jag inte har något gångbart betygsunderlag…
Faktum är att Söberg på tre matcher bara behövt rädda fem skott. Det är så få att hon inte ens räknas in i målvaktsligan ännu… Och det är förstås ett otroligt gott betyg till hela lagets försvarsarbete.
Under den första halvleken spelade Tyresö dessutom på ett eller två tillslag, och tog sig ofta fram på sin vänsterkant. I halvtid var det 4–0 i högkvalificerade målchanser. Dessutom skulle man ha haft en straff.
Efter paus blev Tyresös anfallsspel klart sämre. Bolltempot bromsades genom att man tog till fler tillslag. Kanske är det så att laget har en bäst balans när Vero Boquete går ner och hämtar boll, medan Caroline Seger har en högre utgångsposition?
Det var så det såg ut före paus. I andra halvlek bytte de position, och båda blev sämre.
Till slut krävdes det två fina, individuella prestationer från Christen Press för att avgöra matchen. Det är ju det fina med Tyresö – att när spelet börjar hacka har de profiler som kan avgöra på egen hand.
Av det jag sett hittills av Tyresö är faktiskt känslan att de kan komma att avgöra damallsvenskan på ett ganska tidigt skede. Laget känns väldigt mycket mer stabilt än huvudkonkurrenten Malmö.
* Slutligen undrar jag lite över hur stor tillit man skall sätta till den officiella statistiken i damallsvenskan. Alla vi som har sett matchen Tyresö–Linköping på tv vet att Christen Press gjorde båda målen. Trots det står det så här nu på svenskfotboll.se:
1–0 Kirsten van de Ven (88). Utan assist.
2–0 Christen Press (90+1). Passning Kirsten van de Ven.
Det finns flera tveksamheter i det här:
1) Okej då om statistikfolket på plats på Tyresövallen inte uppfattade att bollen var över linjen vid Press ribbskott. Men då måste hon väl ändå få ett assist?
2) Sedan är det väl självklart att målskytten skall korrigeras i efterhand. Eller?
3) Visst gav van de Ven bollen till Press mitt på offensiv planhalva inför 2–0. Men det känns ändå rätt snällt att holländskan skall få assist till det mål som ju Press gjorde helt på egen hand. I så fall bör Meghan Klingenberg i efterhand också få assist till Press vid 1–0.
Lottningen av VM-kvalet gick snabbt. Och den gick ganska bra för Sverige.
När de sju högst seedade lagen skulle dras så hoppades jag på att vi skulle hamna i grupp 1 med Ryssland, Irland, Slovakien, Slovenien och Kroatien. Eller i grupp 6 med Ukraina, Vitryssland, Wales, Turiket och Montenegro.
Det blev grupp 4 med Skottland, Polen, Nordirland, Bosnien-Hercegovina och Färöarna.
Som jag ser det en ganska bra lottning, där Skottland är enda hotet mot en svensk VM-plats. Skotskorna är på uppgång, och har flera starka spelare, framför allt i Arsenals Kim Little, men även i Vittsjöduon Jane Ross och Ifeoma Dieke samt Turbine Potsdams Lisa Evans.
Skottland var som bekant bara sekunder ifrån att kvala in till sommarens EM-slutspel. Men på övertid i förlängningen av den avgörande playoffmatchen gjorde Tyresös Veronica Boquete det mål som istället tog Spanien till Sverige.
Nu får alltså Skottland ändå göra en Sverigeresa. Fast kanske inte den de hade hoppats.
Utöver Skottland ser jag inget lag i den här gruppen som skall kunna hota oss. Matcherna mot skotskorna lär bli helt avgörande.
En blogg om internationell damfotboll 