I kväll börjar det…

Det har blivit tisdag, och i kväll 18.00 är det avspark i VM-kvalet för svensk del (matchen sänds på TV12). Det är även avspark för Peter Gerhardsson som svensk förbundskapten.

Har jag fattat rapporterna rätt från de som är på plats i Kroatien kommer den svenska startelvan att vara formerad så här: Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna AnderssonFridolina Rolfö, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lina HurtigMarija Banusic, Stina Blackstenius.

Det innebär alltså till tio elftedelar den elva jag kommenterade i det här inlägget. Det är Tove Almqvist som har fått lämna plats åt klubbkompisen i Linköping, Asllani. Det är ju knappast någon oväntad förändring, det var ju just Almqvist som var skrällen i den förra elvan.

I övrigt finns inte mycket att tillägga till det jag skrev i det länkade inlägget. Jag vet ju varken hur Gerhardsson har tänkt spela eller vilka roller de olika spelarna kommer att ha. Oavsett svensk laguppställning och spel är Kroatien ett lag vi skall slå med minst två–tre måls marginal.

Jag har noterat i intervjuer att man jobbat mycket med offensiva detaljer på träningarna. Det blir intressant att se om det ger några resultat. Några av de aktuella intervjuerna går för övrigt att se här:

Utanför VM-kvalet har det spelats några intressanta landskamper de senaste dagarna. Frankrike har exempelvis spelat två träningslandskamper, dels 1–0 mot Chile, dels 3–1 mot Spanien på måndagskvällen.

I den första matchen gjorde Olympique Marseilles Vivianne Asseyi segermålet. Där visade Chiles målvakt, PSG-spelaren Tiane Endler att hon är en kapabel sista utpost.

Kul förresten att Chile klarar av att spela resultatmässigt jämnt mot Frankrike. Det visar att det finns hopp om att Sydamerika snart skall kunna flytta fram sina positioner igen. För de senaste fem–sex åren har ju de sydamerikanska lagen tappat gentemot övriga världseliten.

Här är målen från den franska 3–1-segern mot Spanien. Det franska laget hade framgång med en hörnvariant som påminde om den svenska busskuren, fast snurrigare… Den varianten gav två mål, bland annat 1–0 av Laura Georges:

Eugenie Le Sommer placerade läckert upp 2–0-målet i krysset:

Spanien och Mariona Caldentey fixade en snygg reducering:

Slutligen fastställde Ouleymata Sarr slutresultatet på nämnd hörnvariant:

Australien fortsätter att visa att man numera är ett av världens absolut bästa länder. Inför en fullsatt arena i Sydney besegrade The Matildas Brasilien med 2–1 i helgen. Brasilianskorna borde ha varit revanschsugna eftersom de föll mot just Australien med 6–1 i fyrnationsturneringen i USA nyligen.

Mål i 2–1-matchen gjordes av Lisa De Vanna, Sam Kerr och Debinha:

Scenen med seger inför fullsatt arena gjorde att en australisk legendar blev tårögd:

Slutligen spelade det en vänskapsmatch i ordets bästa bemärkelse mellan USA och Nya Zeeland i helgen. Eller vad säger man om omfamningen mellan Ali Riley och Kelley O’Hara?

USA vann matchen med 3–1. Gästernas mål bar damallsvensk stämpel eftersom Vittsjös Hanna Wilkinson nickade in Rosengårds-Rileys inlägg.

Den stora guiden till EM:s kvartsfinaler

I kväll drar kvartsfinalerna i EM i gång. Jag noterar att jag, trots att jag hade flera fel i min stora EM-guide, lyckades pricka sju av de åtta kvartsfinallagen. Det är bara Norge som misslyckats, och Danmark som tillkommit.

Jag har även ännu så länge rätt segrare i skytteligan, för Jodie Taylor leder ju på fyra mål, trots att hon bara har spelat 148 minuter.

Nu är det dags för nya tips. För nu är det nollställt, den enda som hänger kvar från gruppspelet är positiva eller negativa känslor. Så här är mina tankar om de fyra kvartsfinalerna som drar igång i kväll med två riktigt öppna och ovissa drabbningar:

Nederländerna–Sverige
Stadion De Vijverberg i Doetinchem, lördag 18.00

Tips: 49–51
Tv: SVT2 och Eurosport1.

Kommentar: Jag har hela tiden haft en bra känsla inför att möta Nederländerna. Det är en match där alla de ”gamla” svenska spelarna borde ha lätt att tända till lite extra. Det är även en match där Sverige inte behöver känna press att ”det här måste vi vinna”.

Tvärtom slår ju vårt svenska lag nu lite ur underläge, vilket brukar vara en fördel. Tankarna kring laget har ju för övrigt svängt rejält, efter två matcher var vi heta guldkandidater, nu efter Italienmatchen har förväntningarna sänkts betydligt.

För hemmanationen är det annorlunda. Man har tre raka uddamålssegrar i ryggen har laget medvind, och man kommer dessutom att ha stöd från drygt 10 000 supportrar. Men faktum är att jag var lite besviken på de orange supportrarna när jag såg Nederländerna–Danmark. De skapade inte alls det tryck som jag hade förväntat mig, i varje fall inte under matchen. Däremot var det skön stämning inför avspark.

Vem vet, kanske blir det bättre tryck på lilla De Vijverberg (uttalas Fajferbärsch) i Doetinchem. Men jag tror faktiskt att den svenska klacken har hyfsade chanser att hävda sig rätt bra.

Rent sportsligt har alltså Nederländerna imponerat. Framför allt har man öppnat alla tre matcherna väldigt starkt. Här är det förstås otroligt viktigt för Sverige att hålla emot i matchupptakten. Dels för att inte ge hemmalaget extra energi, dels för att vårt lag ju har haft det väldigt jobbigt när det kommit i underläge.

De är ju så att de sju senaste gångerna motståndarna har gjort matchens första mål har Sverige förlorat. Möjligen kan man se det som positivt att senast vi fick kryss från 1–0-underläge var just mot Nederländerna i OS-kvalet i mars i fjol. Och att senaste svenska segern från 1–0-underläge också var mot Nederländerna – i VM-genrepet i slutet av maj 2015.

Det skall dock sägas, att när man tittar tillbaka på 1–1-matchen i Rotterdam förra våren blir man lätt lite skraj. Då hade vi väldig tur som fick 1–1 mot ett nederländskt lag som saknade skadade Lieke Martens, och där man inte hade hittat matchat in spelskickliga Jackie Groenen. Nu i EM har de båda lyft hemmalaget rejält.

Minns att Nederländerna tog en tidig ledning i den där OS-kvalmatchen och att de hade total kontroll på den första halvleken. Ända fram till slutminuten, där mittbacken Kelly Zeeman slog en svag bakåtpassning som Olivia Schough snappade upp och förvaltade på bästa sätt.

Knappt 1,5 år senare är alltså hemmanationen ett par strån vassare i offensiven. Å andra sidan har Sverige byggt en stabilare defensiv, så det där kan kanske jämna ut sig.

Sveriges stora fördel i matchen är att vi har den överlägset största erfarenheter av avgörande utslagsmatcher. Ingen i det nederländska laget spelade senast landet vann en utslagsmatch i ett mästerskap – kvartsfinalen i EM 2009.

Där är det alltså plus för svenskt vidkommande, ett plus som lär växa för varje minut som går av matchen. Det svenska laget är tryggt i att ta matcher till förlängning och straffar. Vi borde också ha lite bättre fysik, speciellt som bara två svenskor har spelat full tid hittills, medan Nederländerna har tvingats slita hårt på sin startelva.

Tyvärr ser det ut som att Pia Sundhage ger Nederländerna lite handikapp genom att inte starta med starkaste elvan. Trots att hon nu har sett att det finns ett väl fungerande anfallspar i Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius, samt att Lotta Schelin funkar utmärkt på kanten, var känslan från gårdagens presskonferens att Sundhage tänker starta med forwardsduon Schelin/Blackstenius i kvartsfinalen. Gör hon det måste jag säga att jag har väldigt svårt att förstå hur hon tänker.

Däremot gillar jag att hon pratar om riskmiminering under den första kvarten. Sverige får som sagt inte bjuda hemmaspelarna på något i matchupptakten, för då kan det här bli riktigt jobbigt. Hemmaspelarna har sett trötta ut i slutet av matcherna, det är då Sverige skall slå till.

När det gäller den nederländska offensiven har den imponerat. Man har ett passningsskickligt mittfält och en väldigt stark anfallslinje. Men det är värt att poängtera att man trots det bara har gjort två spelmål. Alltså trots allt ett färre än Sverige.

Och det är värt att tänka på att det inte behöver vara en fördel att det har gått väldigt bra i gruppspelet. I utslagsmatcher nollställs allt, och om ett lag som gått som tåget plötsligt får lite motgång kan spelarna börja fundera. Och då kan de lag som slår ur underläge plötsligt få ett mentalt övertag. Här har man ju OS-ishockeyn 2002 som bästa exempel. Ni kommer väl ihåg hur Sverige hade tagit full poäng efter att bland annat spelat ut Kanada, medan Vitryssland kom till kvartsfinalen med två raka 8–1-förluster i bagaget. Om ni har glömt hur det gick kan ni ju alltid googla på Tommy Salo

Tyskland–Danmark
Sparta Stadion i Rotterdam, lördag 20.45

Tips: 49–51
Tv: TV12, Eurosport1 och Cmore Fotboll.

Kommentar: Tyskland är det lag i EM som jag har sett minst av. Jag såg deras match ot Sverige på tv, men de andra två tyska matcherna har ju krockat med Sverige, vilket gjort att jag bara sett väldigt sporadiskt.

Dock har jag noterat att Tyskland har gått runt på mycket folk. Och det känns inte som att det berott på att man tänkt vila spelare, utan på att Steffi Jones inte har fått ihop laget och fortsatt håller på att testa sig fram. Senast provade hon exempelvis mittfältaren Lena Goessling som mittback.

Tyskorna har dessutom bara gjort ett godkänt spelmål, vilket är anmärkningsvärt. När det gäller Danmark har jag sett dem två gånger, mot Nederländerna och mot Norge. Och jag har blivit imponerad. Man hade i och för sig lite flyt mot norskorna på slutet. Däremot var det inte långt ifrån att man snodde både en och tre poäng från värdnationen. Danskorna har kvaliteter som borde passa Tyskland rätt dåligt. Exempelvis skulle ju Pernille Harder:s rörlighet kunna ställa till en del problem.

Danskorna har dessutom ingen som helst press på sig, alla tror ju att de skall åka ut. Eller, inte riktigt alla. Jag tror nämligen på god skrällchans här. Men det förutsätter förstås att Danmark verkligen tror på det, och inte viker ner sig av att ställas mot ”omöjliga Tyskland”.

Minns att Danmark slog ut Frankrike i kvartsfinal i det förra Europamästerskapet. Jag skulle alltså inte bli det minsta förvånad om de står för en jätteknall även den här gången.

Österrike–Spanien
Koning Willem II Stadion i Tilburg, söndag 18.00

Tips: 60–40
Tv: TV4, Eurosport1 och Cmore Live.

Kommentar: Österrike var min skrällvarning i det här mästerskapet. Så långt är jag stolt över mitt tips.

Inför avspark tippade jag att Dominik Thalhammer:s lag skulle gå till kvartsfinal, men jag gav dem ändå bara sju procents chans att erövra en medalj. Den procentsatsen är alltså nu uppe i 60.

Det österrikiska laget har ju nämligen varit ännu bättre än jag trott. För vem hade för några veckor sedan kunnat tro att laget skulle vinna grupp C före Frankrike? Österrike har dansat sig fram till kvartsfinal på ett imponerande sätt.

Fast det där med dansen gäller bara efter slutsignalerna. Under matcherna är det stenhårt jobb som varit Österrikes framgångsrecept. Laget har ett imponerande presspel, där flera spelare springer kopiösa sträckor.

När jag såg Österrike spela 1–1 mot Frankrike imponerades jag mest av lagkaptenen och speldirigenten Viktoria Schnaderbeck samt av fantastiskt löpstarka Nicole Billa. I de båda matcher Österrike har vunnit har skadedrabbade Schnaderbeck bara agerat inhoppare. Man har alltså viss bredd i truppen också.

Sett till gruppspelet är alltså Österrike klara favoriter i den här kvartsfinalen. Spanien är ju nämligen en besvikelse. Laget har massor av duktiga passningsspelare, men man saknar offensiv genombrottskraft.

Efter att ha bjudits på två mål av ett taffligt portugisiskt mittförsvar i den första halvleken av öppningsmatchen har Spanien spelat fem halvlekar utan att göra mål. Tänkta skyttedrottningen Jennifer Hermoso, som öst in mål tidigare under säsongen – både i ligan och i landslaget – verkar helt ur form.

Efter torsdagens 1–0-förlust mot Skottland pratade jag med en spansk radiojournalist. Jag frågade henne bland annat hur förbundskaptenen motiverat att inte Vero Boquete är med i EM. Svaret var:

”Han säger att han har 23 spelare som är bättre.”

Men ingen målskytt.

”Nej, han har lämnat Boquete hemma och även Atletico Madrids skyttedrottning Sonia Bermudez. Vi har fått en fantastisk lottning. Men vi trodde att Skottland skulle vara en lätt match. Men se hur det gick, vi klarade inte av att gå vidare själva, utan räddades av England. Hur skall det gå mot Österrike?”

Ja, den frågan känns motiverad. Speciellt som Spanien har problem i backlinjen. Där är framför allt mittbacken Andrea Pereira det svaga kortet. Hon är långsam i vändningarna och både England och Skottland har haft ganska klara strategier att hela tiden söka in med bollar på ytan bakom henne.

Det lär även kontringsstarka Österrike göra.

England–Frankrike
Stadion De Adelaarshorst i Deventer, söndag 20.45

Tips: 65–35
Tv: SVT1 och Eurosport2.

Kommentar: Det här blir den sista matchen jag kommer att se på plats innan jag vänder hem till Sverige. Jag hoppas att min EM-resa skall få en riktigt skön avslutning.

För det är ju en match mellan det lag som varit klart bäst i gruppspelet, England, och det lag som har klart störst potential, Frankrike.

Ännu så länge har jag inte lyckats se de engelska lejoninnorna på plats. Men jag har sett de två matcher där de spelade med sitt A-lag på tv, och man har verkligen en härlig trygghet och stabilitet i försvarsspelet.

Dessutom har man ju glödheta Jodie Taylor som hugger på allt. Hittills har hon gjort mål var 37:e minut i EM. Det är grymt imponerande. Hon har dessutom på egen hand gjort fler än vad Frankrike gjort på tre matcher.

För Frankrike är en besvikelse så här långt. Laget tog sig vidare ur gruppspelet med ett nödrop. Jag har sett deras två senaste matcher på plats, och båda gångerna har de haft extremt svårt att spela sig till målchanser.

På tre matcher har man inte heller gjort ett enda spelmål, utan de tre mål man har gjort har alla kommit på fasta situationer.

På presskonferenserna har deras förbundskapten Olivier Echouafni har hittat olika saker att gnälla på, inte minst på motståndare som backar hem och krymper ytor. Det känns som ett tecken på frustration över att han inte kunnat få ordning på lagets anfallsspel sedan skadan som gjorde att Amel Majri missade EM.

Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney är fantastiska bollspelare, rörliga och med skön bolltouch – men ingen av dem känns helt i toppform. Det tredje forwardsalternativet Marie-Laure Delie är statisk och lättläst, vilket gör att Echouafni lär ha en hel del funderingar över hur han skall lösa anfallsgåtan mot England.

Han får även fundera lite över backlinjen. Ytterbacken Eve Periset är ju avstängd till följd av sin målchansutvisning mot Schweiz, dessutom har mittbacken och lagkaptenen Wendie Renard dragit på sig två gula kort och får också se matchen från läktaren.

Framför allt Renard är ett stort avbräck. Även om både Griedge Mbock Bathy och Laura Georges är mycket duktiga mittbackar har de inte spelat så mycket ihop. Och Renard är ju kanske världens bästa försvarsspelare.

Frankrike har även historiken emot sig. Det är i medaljmatcherna det roliga brukar ta slut för franska lagen. Egentligen ser jag inget som talar för att det här laget skall vara mentalt starkare än tidigare franska upplagor.

Det var ju mer ett grovt schweiziskt misstag än fransk styrka som gjorde att fransyskorna lyckades gå vidare till kvartsfinal. Och när jag efter Österrikematchen pratade med Frankrikes bästa spelare hittills i EM, Amandine Henry, kändes det inte som att hon var övertygad om att laget skulle få ordning på spelet.

Ser man till den fysiska biten har England vilat hela sitt A-lag. Man spelade ju med en ren reservuppställning mot Portugal. Där är det alltså fördel England.

Jag tror alltså på engelsk seger. Men jag kastar in två brasklappar. Den ena är att England faktiskt inte har besegrat Frankrike sedan damfotbollens barndom – 1974. Det andra är att dagens Frankrike är väldigt svårt att besegra. Laget har världens längsta nu löpande sviten av landskamper utan förlust, den är uppe i 14 raka matcher.

Senaste förlusten kom mot Kanada den 13 augusti i fjol. Och just det, det var ju senaste gången fransyskorna spelade en kvartsfinal i ett stort mästerskap…

Den stora EM-guiden, lag 5–8

Det är mindre än två dygn till öppningsmatchen, och Den stora EM-guiden har nått fram till del 3. I del 1 och del 2 presenterade jag de åtta lag som jag tippar kommer att åka ut i gruppspelet. Det slutade med följande kvartsfinaler:

England–Österrike
Norge–Sverige

Tyskland–Nederländerna
Frankrike–Spanien

I den här delen presenterar jag de fyra lag som jag tror får åka hem efter kvartsfinalerna. Som jag skrev i del 2 är EM verkligen inte lättippat i år. De tre sista kvartsfinalerna känns så öppna och ovissa att jag har vacklat fram och tillbaka innan jag fastställt mitt tips.

Ena dagen har jag trott på det ena laget, nästa på det andra. Till slut var jag dock tvungen att bestämma mig. Så här är de lag som jag tippar på platserna 5–8 i årets EM-slutspel:

8) Österrike 
Världsrankning: 24 – det är Österrikes bästa ranking någonsin.
Lottning: Grupp C. Spelar enligt följande: 1) Schweiz den 18 juli 18.00, 2) Frankrike den 22 juli 20.45, 3) Island den 26 juli 20.45.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 7 procent
Tips: Skräller sig till andraplatsen i grupp C – åker ut i kvartsfinal.
Profiler: Laura Feiersinger, Viktoria Schnaderbeck och Nina Burger.
Trolig startelva 4–1–4–1: Manuela Zinsberger – Katharina Schiechtl, Carina Wenninger, Virginia Kirchberger, Verena Aschauer – Sarah Puntigam – Laura Feiersinger, Nicole Billa, Sarah Zadrazil, Lisa Makas – Nina Burger.

Kommentar: Österrike kommer till EM med en trupp där 14 av de 23 spelarna har klubbadresser i tyska Frauen-Bundesliga.

Trots att laget har många spelare från starka klubbar såg jag så sent som för någon vecka sedan Österrike som ganska given jumbo i grupp C. Laget hade ju gjort ganska svaga resultat under våren. Bland annat blev det 3–1-förlust mot Skottland i Cypern cup:

Men så kom genrepet där man körde över Danmark, trots att lagkapten Viktoria Schnaderbeck inte var med. Lägg till att både Island och Schweiz har skadeproblem – och plötsligt kändes det unga österrikiska laget som en högst tänkbar kandidat till andraplatsen i grupp C.

29-åriga forwarden Nina Burger från SC Sand är lagets ålderkvinna. Hon är en vass straffområdesspelare som har gjort mål i både den tyska och amerikanska ligan. Burger är framför allt väldigt stark i luftrummet. Mot danskorna hade hon i första hand central uppbackning av Potsdams Sandra Zadrazil och 21-åriga Hoffenheimspelaren Nicole Billa. Båda de två sistnämnda blev tvåmålsskyttar i den matchen.

På högerkanten har man snabba och tekniska Laura Feiersinger, som även serverar inlägg till Burger i klubblaget SC Sand. De båda 26-åringarna Carina Wenninger och lagkapten Schnaderbeck är lagets ryggrad. Båda spelar i Bayern München, men har varit skadeförföljda. Från Bayern München kommer även den 21-åriga målvakten Manuela Zinsberger, som förstås också har en nyckelroll i det här laget.

Viktoria Schnaderbeck är en passnings- och placeringssäker spelare som jag personligen är förtjust i. Tyvärr kommer rapporter från Österrike om att hon har problem med vänster knä (ett benmärgsödem verkar det handla om) och riskerar att missa hela EM-slutspelet. För Österrikes skull får vi hoppas att det löser sig. Hon är i alla fall med i truppen till Nederländerna.

Mot sig har Österrike utöver skadan på sin lagkapten även det faktum att man har orutin från stora mästerskap. Men formen verkar alltså god – så Österrike blir min skrällvarning i det här mästerskapet.

En klar indikation på om det tipset är korrekt får vi direkt i öppningsmatchen på tisdag. Där ställs Österrike mot Schweiz i ett möte som kan bli helt avgörande för avancemang.

Jag skulle ju kanske inte satsa hus och bil på att Dominik Thalhammer:s lag går vidare ur gruppspelet, men jag har alltså en bra känsla kring laget, och man måste ju våga sticka ut lite ibland…

Längre än kvartsfinal går dock inte det österrikiska laget. Spanien eller England väntar ju i kvarten, och det är två för starka motståndare. England vann för övrigt med 3–0 mot Österrike för några månader sedan:

7) Nederländerna
Världsrankning: 12 – har som bäst varit rankat som nummer 11.
Lottning: Grupp A. Spelar enligt följande: 1) Norge den 16 juli 18.00, 2) Danmark den 20 juli 20.45, 3) Belgien den 24 juli 20.45.
Guldchans: 5 procent
Medaljchans: 30 procent
Tips: Kommer tvåa i gruppen, åker ut i kvartsfinal.
Profiler: Vivianne Miedema, Lieke Martens och Danielle van de Donk.
Trolig startelva (4–2–3–1): Sari Van Veenedaal – Desiree van Lunteren, Stefanie van der Gragt, Anouk Dekker, Kika van Es – Jackie Groenen, Sherida Spitse – Shanice van den Sanden, Danielle van de Donk, Lieke Martens – Vivianne Miedema.

Kommentar: Grupp A är den på förhand klart mest öppna och ovissa gruppen. Fram till för någon vecka sedan var mitt tips att värdnationen skulle åka ut redan i gruppspelet.

Sedan EM-bronset 2009 har Nederländerna nämligen inte varit speciellt bra på att toppa formen till de senaste stora mästerskapen. I EM för fyra år sedan inledde man lysande genom att spela 0–0 mot Tyskland. Sedan blev det förluster mot Norge och Island, och de orange lejonhonorna fick åka hem utan att ha gjort ett enda mål.

I VM för två år sedan gick det lite bättre. Men bara lite. Efter 1–0-seger mot Nya Zeeland och 1–0-förlust mot Kina krävdes poäng mot värdnationen Kanada i sista omgången. Nederländerna kom tidigt i underläge och var på väg hem när Kirsten van de Ven kvitterade i minut 87 och skickade vidare laget till åttondelsfinal som näst bästa grupptrea. I åttondelen föll man sedan mot Japan med 2–1.

Något OS blev det inte, trots att man fick kvalet på hemmaplan. Fast det var nära att nederländskorna hade tagit den ”svenska platsen”. Så hade det blivit om Vivianne Miedema gjort mål på sitt öppna skottläge i slutminuten i förra vårens kvalmöte med Sverige.

Till EM har Nederländerna förstås fått en friplats som värdnation. Man har en otroligt stark offensiv med nämnda Miedema i spetsen. Hon fyller 21 år i morgon men är redan landets näst bästa målskytt genom tiderna med 39 A-landslagsmål. Mycket kommer att hänga på henne om det skall bli orange EM-succé.

Men det finns många fler offensiva kvalitetsspelare i årsfärska förbundskaptenen Sarina Wiegman-Glotzbach:s trupp. På vänsterkanten härjar nyblivna Barcelonaspelaren Lieke Martens, som vi ju känner bra från damallsvenskan. Där har hon visat toppform i Rosengård under våren, en så bra form att hon flyttar till Barcelona i höst.

Till höger har Nederländerna fart i blixtsnabba Shanice van de Sanden, och bakom trion Martens, Miedema och van de Sanden brukar Danielle de Donk lurpassa för passningar snett-inåt-bakåt.

En nyckel till det nederländska anfallsspelet är passningssäkra Sherida Spitse. Det är hon som slår frisparkar, och som står för de snabba och precisa spelvändningarna. Svagheten finns i defensiven, där backlinjen inte har samma klass som anfallslinjen. Målvakten Sari van Veenedaal är dock mycket bra, och kommer att spela en nyckelroll.

Laget visade stor målform i sitt genrep mot Wales. Något så enkelt motstånd väntar inte i EM-gruppen. Men jag tror att nederländskorna klarar av att hamna före både Danmark och Belgien, och således få spela kvartsfinal.

Enligt mitt tips blir Nederländerna grupptvåa, och får möta Tyskland i kvartsfinalen. Där tror jag att festen tar slut för hemmafavoriterna. Men helt säkert är det inte. Nederländernas snabba forwards kan nog passa Tysklands nya backlinje rätt dåligt. Och med rätt publikstöd kan hemmalaget bäras fram längre än kvarten. Alla Nederländernas matcher är utsålda, och får laget flyt i spelet finns öppningar för ett riktigt långt avancemang.

Nederländerna är ju för övrigt även en möjlig kvartsfinalmotståndare även för Sverige. Skulle vi få se det mötet är känslan i nuläget att det skulle kunna gå hur som helst. Lagen har mötts en gång per år de senaste tre åren. 2015 vann Sverige i ett stormigt VM-genrep med 2–1. I fjol blev det 1–1 i OS-kvalet (se länk ovan), och i våras vann Nederländerna med 1–0 i Algarve.

6) Sverige
Världsrankning: 9 – har som bäst varit rankat som nummer 3.
Lottning: Grupp B. Spelar enligt följande: 1) Tyskland den 17 juli 20.45, 2) Ryssland den 21 juli 18.00, 3) Italien den 25 juli 20.45.
Guldchans: 6 procent
Medaljchans: 40 procent
Tips: Avancerar ur gruppspelet och får sedan en 50/50-match om medaljer i kvartsfinalen.
Profiler: Hedvig Lindahl, Nilla Fischer och Caroline Seger.
Trolig startelva: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Olivia Schough – Lotta Schelin och Fridolina Rolfö.

Kommentar: Sverige åkte till årets EM-slutspel som världsnia – lagets sämsta världsranking någonsin.

EM blir Pia Sundhage:s sista uppgift som svensk förbundskapten. Hon har med sig en mycket rutinerat trupp, där 16 av de 18 silvermedaljörerna från fjolårets OS-turnering ingår. De båda som saknas är korsbandsskadade duon Sofia Jakobsson och Emilia Appelqvist.

Sundhage tog över hösten 2012 och meddelade direkt att hon skulle ge 100-procentigt förtroende till lagets äldre spelare, framför allt Caroline Seger och Lotta Schelin. Sundhage har hållit fast vid de äldre spelarna, och på många sätt kommer Sundhage att köra med samma lag i EM som företrädaren Thomas Dennerby matchade i OS 2012.

Efter många olika tester har Sundhage dessutom gått tillbaka till samma spelsätt som Dennerby hade, alltså ett spel där en stabil defensiv och snabba kontringar står i centrum.

Under 2017 har det svenska landslaget bara släppt in fem mål, man har hållit nollan i sex av tio landskamper. Målvakt Hedvig Lindahl tillhör numera världens allra bästa. Jessica Samuelsson och Nilla Fischer tillhör världens bästa backar. I de bakre regionerna ligger lagets styrka.

Svagheten finns i offensiven. Sverige har bara gjort åtta mål framåt på årets tio matcher, och man har gått mållösa av planen i fem av dem.

Lagets tilltänkta skyttedrottning är Lotta Schelin. Hon har dock bara gjort ett landslagsmål hittills i år (mot Australien i Algarve cup), och hon kommer till Nederländerna som ett stort frågetecken.

Förbundskapten Sundhage har nyligen slagit fast att Schelin alltid bör vara på planen eftersom hennes blotta närvaro skrämmer motståndarna. Det uttalandet tycker jag känns högst tveksamt.

Huvudalternativen på forwardsplats är Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius. De har dock inte heller öst in landslagsmål i år. Rolfö har gjort ett och Blackstenius inget. Den senare har dock visat både i ungdomsmästerskap och i OS att hon är en mästerskapsspelare, och hon borde få chansen i startelvan om Schelins måltorka fortsätter.

Det är även läge att sätta ett stort frågetecken för den svenska vänsterkanten. Ni som följer bloggen vet att jag under hela året har förespråkat andra lösningar där än Jonna Andersson och Olivia Schough. Men Sundhage verkar stå fast vid nämnd duo i minst ytterligare några dagar. Vi får hoppas att förbundskaptenen gör rätt.

Mina alternativ hade varit Magdalena Eriksson och Elin Rubensson, inte minst eftersom båda är utmärkta på att leverera fasta situationer. Och det svenska anfallsspelet har varit väldigt beroende av högklassiga hörnor och frisparkar i alla Sundhages tre mästerskap hittills. Så lär det även bli nu igen. Det är ju inte en slump att mittback Nilla Fischer har blivit första svenska målskytt i såväl EM 2013, VM 2015 och OS 2016.

Trots nämnda frågetecken bör Sverige ta sig vidare ur gruppen. Och i utslagsmatcher har Sundhage bara förlorat mot Tyskland som svensk förbundskapten. Eftersom Tyskland spelar i samma grupp kan Sverige inte stöta på dem igen förrän tidigast i en final…

Historiskt är Sverige en van EM-medaljör. Vi har hittills samlat ihop ett guld, tre silver och fyra brons. Det finns absolut möjlighet att Sverige tar medalj även den här gången. Vissa dagar har jag till och med känt mig säker på att det kommer att bli så. Men till slut har jag fått en känsla av att vårt lag inte kan ha lika mycket flyt en gång till som det hade i fjolårets OS.

Assisterande förbundskapten Lilie Persson har sagt att mästerskap handlar om att vinna rätt matcher. Där håller jag med helt och hållet. Och för svensk del går de viktiga matcherna i gruppspelet mot Italien och Ryssland. Matchen mot Tyskland tycker jag är mindre viktig. De tunga segrarna mot topplag är bättre att spara till utslagsmatcherna.

I en kvartsfinal tippar jag att vi ställs mot ett spännande och nytt norskt lag. Där är min magkänsla att det roliga tar slut. Men som sagt. Det är långt ifrån omöjligt med svensk medalj. Min sannolikhetsuträkning ser ut så här:

Avancemang ur gruppen: 90 procent
Medalj: 40 procent
Finalplats: 14 procent
Guld: 6 procent

Den relativt höga siffran för medalj beror på att vi kommer att ha en rimlig chans i en eventuell kvartsfinal vilket lag av Norge, Nederländerna, Danmark och Belgien vi än ställs mot.

5) Frankrike
Världsrankning: 3 – det är Frankrikes bästa ranking någonsin.
Lottning: Grupp C. Spelar enligt följande: 1) Island den 18 juli 20.45, 2) Österrike den 22 juli 20.45, 3) Schweiz den 26 juli 20.45.
Guldchans: 25 procent
Medaljchans: 60 procent
Tips: Vinner grupp C, åker trots bra odds ut mot Spanien i kvartsfinal.
Profiler: Wendie Renard, Camille Abily och Eugenie Le Sommer.
Trolig startelva (4–1–4–1): Sarah Bouhaddi – Jessica Houara d’Hommeaux, Laura Georges, Wendie Renard, Aissatou Tounkara – Amandine Henry – Elodie Thomis, Camille Abily, Elise Bussaglia, Eugenie Le Sommer – Marie-Laure Delie.

Kommentar: Det här är kanske guidens mest överraskande tips. För några veckor sedan hade jag själv blivit överraskad om jag sett det.

För Frankrike har den klart bredaste truppen av alla lag. Sedan Olivier Echouafni tog över som förbundskapten efter OS har fransyskorna varit världens bästa landslag. De har mött i princip alla andra toppnationer – och har inte åkt på en enda förlust. Dessutom kommer de flesta av spelarna från storlagen Lyon och PSG som ju möttes i Champions Leaguefinalen. Det är således mycket som talar för fransk succé.

Fransyskorna var också mina guldfavoriter fram till klockan 00.10 den 6 juli.

Då meddelade det franska förbundet att Amel Majri är skadad och missar EM. Därmed tappade det franska laget en av de spelare som har förmågan att på egen hand skapa chanser. Då började jag också vackla i mitt guldtips.

Och när jag såg Frankrikes genrep mot Norge (1–1) kände jag att jag inte kan tippa franskt guld. Laget har massor av duktiga spelare, men formen på flera av anfallsspelarna känns inte tillräckligt bra för EM-seger. Det såg helt enkelt väldigt uddlöst ut.

En del av mig säger att man inte får dra för stora slutsatser av genrep. Lagen kan vara nedtränade, och det testas en del.

Men efter genrepet har tankarna på fransk medaljfrossa blivit allt starkare. Frankrike har ju som bekant aldrig tagit en medalj i ett stort seniormästerskap. Sedan EM 2009 har man fallit på mållinjen varje gång. Känslan tidigare i år var att förbannelsen var på gång att brytas.

Frankrike tog sin första riktigt tunga titel på seniornivå när man i stor stil vann She Believes Cup i USA. Där besegrades bland annat hemmalaget USA med klara 3–0.

I She Believes Cup anföll Frankrike brett. Man kom både till vänster, till höger och i mitten. I genrepet mot Norge var avsaknaden av Majri otroligt påtaglig. Hon är mästerlig på att ta sig runt till vänster. Men i hennes frånvaro var den franska vänsterkanten närmast osynlig.

Det var istället genom Elodie Thomis på högerkanten som man tog sig fram. Nu räckte inte det eftersom alla forwards kändes uddlösa. Jag reagerade bland annat över att normalt högklassiga Eugenie Le Sommer såg ut att vara ganska långt ifrån sin toppform.

Jag är övertygad om att Frankrike ändå vinner grupp C. Men eftersom fransyskorna sedan kommer ställas mot antingen England eller Spanien i kvarten finns det inget utrymme för tveksamheter. Där måste Frankrike spela på sin toppnivå för att vinna.

Jag tror att fransyskornas medaljfrossa riskerar att slå till igen, och mitt tips är alltså att Frankrike trots bra odds missar medalj den här gången också.

Det trots att man kommer att ha en bänk med flera spelare som gått in i alla andra EM-lagen. För om min gissning av startelvan slår in bänkas bland annat Griedge Mbock Bathy, Gaetane Thiney, Sakina Karchaoui, Claire Lavogez, Eve Perisset och Grace Geyoro. Det är ett gäng rätt hyfsade lirare…

Det var min genomgång av lag 5–8. Därmed är det bara fyra lag kvar att presentera. Enligt mitt tips spelar de fyra semifinal enligt följande:

England–Norge
Tyskland–Spanien

I del fyra avslöjar jag hur jag tror att de matcherna slutar. Där ger jag även min syn på skytteligan.

Schough istället för Rubensson

Tidigare i dag presenterade Pia Sundhage den elva som möter USA klockan 19.30 på torsdagskvällen på Gamla Ullevi (sänds av TV12). Det blev till tio elftedelar den elva hon använde på tisdagens träning.

Den enda skillnaden blev att Elin Rubensson fick ge plats åt Olivia Schough på vänstermittfältet. Med tanke på hur Sundhage brukar ranka sina spelare är det inte speciellt överraskande, Schough står ju oerhört högt i kurs hos vår förbundskapten.

Personligen känner jag att det är vänsterkanten med Jonna Andersson och Schough som skall upp till bevis i morgon. För Andersson blir det kanske karriärens tuffaste utmaning. Jo, jag vet att hon ställts mot Marta tidigare. Men det här är absolut på samma nivå, och på spel står en plats i EM-startelvan. USA är ett av världens bästa lag, och de brukar alltid ha snabba kantspelare.

Den svenska elvan ser ut så här i sin helhet: Hilda CarlénJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Andersson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Schough – Fridolina Rolfö och Lotta Schelin.

I övrigt kan konstateras att det inte var någon fara med Pauline Hammarlund. Flamingolindningen gjorde susen, och hon var med och tränade redan i dag.

Det som kanske har givit flest rubriker kring landslaget i veckan är Caroline Seger:s uttalanden om att hon inte fick spela för Lyon i Champions Leaguefinalen. Det har kallats sågning av tränaren. Och Pia Sundhage försökte mildra uttalandena.

Men personligen tycker jag att både Seger och Lyons avgående tränare Gérard Prêcheur har gjort rätt. Seger har full rätt i att vilja spela, och som ersättare skall hon förstås vara frustrerad över att sitta på bänken.

Samtidigt tycker jag att Prêcheur gjorde rätt i att inte byta in svenskan. Om Lyon hade tagit ledningen kunde det ha varit ett bra drag att sätta in Seger, som ju är bra på att hålla i bollen och spela bort tid. Men när laget behövde göra mål hade tränaren mer konstruktiva mittfältare att tillgå, vilket gjorde att det kändes korrekt att Seger blev kvar på bänken hela Champions Leaguefinalen.

Apropå landslaget har det nu fått en egen sida på Svenska Fans. Den hittar ni här.

USA har kommit till Sverige med en trupp som innehåller rätt många nya spelare. En av de mer etablerade är Lindsey Horan, hon gjorde ett kanonmål i NWSL i den senaste helgen:

* Jag har inte skrivit något om helgens matcher i damallsvenskan. Där lyckades Linköping och Rosengård ta trepoängare utan att imponera. Eftersnacket till det senare lagets match handlade om en utebliven straff för Kristianstad.

Det är omöjligt att se på tv-bilderna var bollen tar, men det är ju intressant att KDFF tydligen inte har fått en enda straff på 3,5 år.

Apropå Rosengård var det intressant att se att Amanda Ilestedt lämnar för Turbine Potsdam. Jag gissar att det är en övergång som både Ilestedt och Rosengård kan ha nytta av. Ilestedt får lära sig ett nytt spelsätt, vilket skulle kunna ge ett lyft. Och Rosengård får chansen att spela in en ny, lite mer bolltrygg mittback.

Det som slog mig mest i Champions Leaguefinalen var hur Frankrike hela tiden får fram spelskickliga och snabba mittbackar. Våra svenska mittbackar är oftast antingen snabba eller spelskickliga. Men i Frankrike finns nu Wendie Renard, Laura GeorgesGriedge Mbock Bathy och nu även Grace Geyoro som både är snabba och har ett konstruktivt passningsspel. Den sistnämnda imponerade enormt på mig.

Apropå Champions Leaguefinalen och att imponera så gjorde både PSG-fansen och målvakt Katarzyna Kiedrzynek det efter matchen. Kolla på det här:

En amerikansk spelare som tyvärr inte är med i Göteborg i morgon är skadade storstjärnan Alex Morgan.

Efter att hon varit med i Lyon och vunnit Champions League har nu den snart 28-åriga forwarden vunnit följande titlar: VM, OS, Champions League, NWSL, WPS, Franska ligan och Franska cupen. En hyfsad meritlista…

* I Nederländerna vann Ajax cupfinalen mot PSV Eindhoven i det som blev sista matchen i karriären för både Daphne Koster och Anouk van Hoogendijk. Höjdpunkter här:

* I Spanien kvalade sig Sevilla upp i högsta ligan via 3–2-förlust på bortaplan mot Femarguin, vilket innebar totalt 4–4 och fler bortamål än motståndarna. Så här togs Sevillaspelarna emot på hemmaplan efter avancemanget:

Guide till kvartsfinalerna i Champions League

I morgon kör äntligen kvartsfinalspelet i Champions League igång. Lottningen gav fyra riktigt täta och intressanta kvartsfinaler. Medan damfotbollsvärlden i stort i första hand ser fram emot tungviktsmötet Wolfsburg–Lyon är svenskt fokus förstås i första hand riktat mot Rosengård–Barcelona – även om vi har svenskintresse i alla fyra kvartsfinalerna.

När lottningen kom i slutet av november utropade jag Rosengård till favoriter med 60–40 mot Barcelona. Jag konstaterade samtidigt att det var långt ifrån självklart att Malmölaget vinner dubbelmötet, spansk damfotboll flyttar nämligen fram positionerna snabbt, och ”det är ju bara för Rosengård att slå en signal till Linköping och kolla vad de har för erfarenheter av spanskt motstånd”. Där tänkte jag förstås på LFC:s pinsamma 9–1-förlust mot Atletico Madrid förra sommaren.

På de knappa fyra månader som gått sedan lottningen har saker förändrats ytterligare – till spansk fördel, och det var mycket nära att jag satte Barcelona som favoriter i det här dubbelmötet.

Här är min guide till kvartsfinalerna i Champions League, notera att tipsen gäller dubbelmötena totalt, alltså inte veckans inledande match.

Onsdag 22 mars:
19.00 Rosengård–Barcelona

Tips: 51–49
Tv/Stream: Sänds av Sydsvenskan, kostnad 69 kronor.

Rosengård har traditionen, och den mest namnkunniga startelvan. Barcelona har formen och framtidsnamnen. Man skulle kunna säga att det här är en match mellan damfotbollens historia och dess framtid.

För två år sedan hade den här kvartsfinalen känts självklar – Rosengård vinner lätt. Men framför allt under de nu pågående vintern har spansk damfotboll fått ett jätteuppsving. Landslaget vann nyligen Algarve cup, och Barca är i toppform. I ligan har man fem raka segrar med målskillnaden 19–0.

Det spanska landslagets framgångar på sistone är en inte alls oväsentlig faktor inför den här matchen. För även om Barca som klubb är rätt orutinerad i stora damfotbollssammanhang har klubbens spelare skaffat sig viktig internationell erfarenhet i olika landslag. Och i det Spanien som besegrade Kanada med 1–0 i finalen av Algarve cup nyligen var nio av 15 spelare från FC Barcelona.

De nio är målvakten Sandra Panos, backarna Marta Torrejon och Patricia ”Patri” Guijarro, mittfältarna Leila Ouahabi, Alexia Putellas, Vicky Losada samt forwardsen Olga Garcia, Maria ”Mariona” Caldentey och skyttedrottningen, den före detta Tyresöspelaren Jennifer ”Jenni” Hermoso.

Jennifer Hermoso

Lägg till att Barca även har Brasiliens hyperintressanta vänsterytter Andressa Alves i sin trupp. Det är verkligen inget lätt lag Rosengård ställs mot. I fjol föll Barca med totalt 1–0 mot PSG i kvartsfinal. Varningsflaggan är alltså hissad.

Ser att Rosengårdstränaren Jack Majgaard Jensen i dag i Sydsvenskan kallar Barca för turneringens bästa lag. Även om jag förstår hur han menar, att de spelar bäst som ett lag och inte lever på individer, håller jag väl inte riktigt med om att de är bäst – fast som sagt, Barca är väldigt bra.

Frågan är hur bra Rosengård är för tillfället. För ett år sedan var man bra, men föll mot Frankfurt i kvartsfinal efter straffläggning. Nu är tanken att Rosengård skall ta revansch, och äntligen avancera till semifinal i Champions League igen.

Men Malmölaget har hackat lite på sistone. De resultat som presterats har varit långt ifrån övertygande, exempelvis bärgades helgens bortaseger i Piteå med minsta möjliga marginal. Det gör att jag känner mig osäker på Rosengårds dagsform. Det gör tydligen Majgaard Jensen också:

”Inför landslagsuppehållet tyckte jag att vi var riktigt bra, nu är jag osäker på hur vi har drabbats mentalt av att det varit en tuff period för många av spelarna.”

Trots alla invändningar håller jag Rosengård som mycket knappa favoriter – men de måste verkligen prestera på topp om de skall få spela semifinal längre fram i vår.

För Rosengård kan det vara ett segerrecept att försöka utnyttja Barcas man-man-spel och skapa lägen att sätta upp kvicka yttrar som Marta och Lieke Martens i en mot en-situationer mot de spanska backarna.

Lieke Martens

Torsdag 23 mars:
19.00 Bayern München–PSG

Tips: 48–52
Tv/Stream: tv-sänds inte i Sverige

Här möts två lag som visat tveksam form den senaste tiden, två lag som båda i praktiken redan missat chansen att vinna ligan på hemmaplan.

Fridolina Rolfö

Jag håller PSG som mycket knappa favoriter mot Fridolina Rolfö och Bayern München. Parislaget har hackat sig fram efter årsskiftet. Och hackandet har varit som värst de senaste veckorna. Man behövdes straffläggning för att slå ut Juvisy ur cupen, och föll sedan mycket överraskande mot Marseille i ligan i helgen.

På minuskontot för PSG finns att man tappat tilltänkta förstärkningen Amandine Henry, som plötsligt häromveckan kallades tillbaka av sin amerikanska klubb Portland Thorns.

PSG har trots det många spännande spelare i sin trupp, jag tänker bland annat på Laura Georges, Shirley Cruz, Formiga, Cristiane, Ashley Lawrence, Veronica Boquete och Marie-Laure Delie. Men man har alltså inte riktigt fått ihop laget efter årsskiftet, där det kom in lite nya spelare i truppen, bland annat Natasa Andonova från Rosengård.

Natasa Andonova

PSG har dock lite större vana vid Champions League-spel än Bayern, och det är orsaken till att jag håller fransyskorna som knappa favoriter. En annan är att PSG var väldigt stabilt innan årsskiftet. Då vann man varenda match i ligan, och släppte inte in ett enda mål.

Dock var man illa ute mot norska LSK i 16-delsfinalen av Champions League. Där fick man draghjälp av en välvillig svensk domarinsats när man vände 3–1-förlusten på bortaplan till totalseger med 5–4.

Medan PSG ju var i Champions Leaguefinal 2015 har Bayern München redan gått längre än någonsin tidigare i turneringen. Det tyska mästarlaget kommer till sin första kvartsfinal någonsin med två tunga förluster mot Wolfsburg i bagaget. Man kommer också med en skadedrabbad trupp.

Man kommer lätt att tänka på twittercitatet från Raymond Verheijen från förra inlägget när man ser listan över alla skadade Bayernspelare. Tränare Thomas Wörle kanske borde fundera igenom sitt träningsupplägg?

På listan över långtidsskador finns spelare som Viktoria Schnaderbeck, Mana Iwabuchi, Simone Laudehr och Stefanie van der Gragt. Däremot har Lena Lotzen och Melanie Leupolz precis gjort comeback efter frånvaro.

Lena Lotzen

Skadorna ledde ju till att två 16-åringar – i och för sig väldigt talangfulla 16-åringar – fick speltid mot Wolfsburg i söndags. Jag tror att skadorna knäcker Bayern i det här dubbelmötet. Men helgardera på tipset…

19.00 Fortuna Hjörring–Manchester City
Tips: 40–60
Tv/Stream: tv-sänds inte i Sverige

Här är den kvartsfinal som har den klaraste favoriten. Trots att Manchester City är debutanter i Champions League måste Kosovare Asllani:s gäng hållas högre än mer erfarna Fortuna Hjörring.

City slog ut Bröndby i åttondelsfinal med knappa 1–0 totalt i höstas. Men Bröndby är lite bättre än Fortuna, och sedan dess har City förstärkt med Carli Lloyd. Vi får ett engelskt lag i semifinal.

En intressant sak blir att se hur mycket speltid Asllani får. Gissar att hon får räkna med att börja från bänken.

Kosovare Asllani

20.15 Lyon–Wolfsburg
Tips: 51–49
Tv/Stream: sänds av Eurosport 1 från 20.00

Avslutningsvis är vi framme vid kvartsfinalernas kvartsfinal. Det här är den moraliska finalen mellan de senaste årens suveräner i europeisk damfotboll. Förhoppningsvis blir det även fotbollsunderhållning värdig två riktiga superlag.

När lottningen gjordes kändes Lyon som ganska klara favoriter. Men de senaste månaderna har Wolfsburg fått ordning på sitt anfallsspel – och nu känns det här vidöppet.

Det är på många sätt duon Pernille Harder och Caroline Graham Hansen som har fått fart på Wolfsburg. De båda blir förstås också otroligt viktiga för Wolfsburg i det här dubbelmötet. Notera att Wolfsburgs offensiv är så stark att Anja Mittag numera är förvisad till korta inhopp.

Anja Mittag

Personligen håller jag alltså ändå Lyon som knapp favorit. Jag bygger det tipset dels på att Lyon var det bättre laget när man efter straffar vann det inbördes mötet i finalen i fjol (bland annat hade man 9-3 i avslut mot mål). Dels på att den franska toppklubben totalt sett har lite högre klass på sin trupp, framför allt i backlinjen. Men även offensiven med spelare som Dzsenifer Marozsan, Alex Morgan, Ada Stolsmo Hegerberg och Eugenie Le Sommer är förstås makalöst stark. Det blir intressant att se hur Lyon formerar sin offensiv i de här matcherna.

Dock är alltså Wolfsburg väldigt formstarkt, och dessutom har Lyon förlorat den här typen av matcher förr. Både 2014 och 2015 åkte man ur Champions League redan i åttondelsfinal, och det i matcher där de hade betydligt större favoritskap än de har i den här kvartsfinalen mot Wolfsburg.

Så den tyska formen och de franska nerverna är faktorer som talar för tysk seger.

För svensk del får supermötet en extra laddning genom att det är Caroline Seger mot Nilla Fischer. Att Fischer har en huvudroll i Wolfsburg vet vi, i den här kvartsfinalen får vi se vilken roll Seger har i Lyon. Det blir spännande att se om hon tar plats i Lyons startelva, för i de här matcherna lär Gerard Precheur inte rulla, utan han lär matcha den elva han tror absolut mest på.

Mycket Lyon i Frankrikes OS-trupp

I går kväll presenterades den franska truppen till OS. Den domineras stort av storlaget Lyon. Klubben har med elva spelare som ska spela med dem i höst plus två som var med och vann Champions League den senaste säsongen.

Noterbart i truppen är att förbundskapten Philippe Bergerôo har valt en helt annan fördelning mellan lagdelar än sin svenska kollega. Pia Sundhage körde ju sex backar och vardera fem mittfältare och forwards. Bergerôo kör med sex backar, åtta mittfältare och bara två forwards. Dock är ju Kadidiatou Diani, som är uppsatt som mittfältare, även användbar som forward.

Även om Frankrike har sett sämre ut efter fjolårets VM är det ett av de lag som har potential att vinna OS-guldet. Där måste man dock övervinna sin medaljfrossa först. Frankrike har ju nämligen aldrig tagit medalj i ett stort mästerskap – trots att man varit ett av världens allra bästa lag de senaste åren.

OS är således sista chansen för Louisa Necib att få en medalj med landslaget. Spelgeniet avslutar ju nämligen karriären efter spelen i Rio. Så passa på att njut av henne.

I fjolårets VM åkte ju Frankrike ut på straffar mot Tyskland i kvartsfinal – i en match där fransyskorna var det spelmässigt bättre laget. Av de 14 spelare som var med i den matchen finns 13 med i OS-truppen.

Saknas gör Gaetane Thiney, och det har Juvisylegendaren gjort hela tiden sedan VM. Min franska är svag, så det kan finnas skäl som jag missat till att hon står utanför landslaget. Men jag har inte hittat någon uppgift om att hon skulle ha dragit sig tillbaka självmant, så jag gissar att hon är petad.

Det tycker jag är lite konstigt, även om hon missade grovt när hon borde ha avgjort VM-kvartsfinalen i förlängningen:

Känslan är att Thineys grymma spelsinne trots allt hade tillfört något till den franska truppen.

Apropå spelare som missar OS har Colombia drabbats av ett tungt bakslag när före detta Rosengårdsspelaren Yoreli Rincon har en fraktur i ett ben och har tvingats ge upp hoppet om spel i Rio.

http://equalizersoccer.com/2016/07/08/yoreli-rincon-out-rio-olympics-fractured-fibula-colombia-womens-soccer/

Slutligen, här är hela den franska truppen:

Målvakter: Sarah Bouhaddi och Méline Gérard (Lyon).

Backar: Jessica Houara d’Hommeaux, Amel Majri, Griedge Mbock Bathy och Wendie Renard (Lyon) samt Sabrina Delannoy och Laura Georges (PSG).

Mittfältare: Camille AbilyKheira HamraouiClaire Lavogez och Élodie Thomis (Lyon), Élise Bussaglia (Wolfsburg, Tyskland), Kadidiatou Diani (Juvisy), Amandine Henry (Portland Thorns, USA) samt Louisa Necib (klubblös).

Forwards: Marie-Laure Delie (PSG), Eugénie Le Sommer (Lyon).

Reserver: Laëtitia Philippe (målvakt), Sakina Karchaoui och Clarisse Le Bihan (alla tre från Montpellier) samt Kenza Dali (Lyon).

VM 2015: Lag 3–4: Guldkandidater

I dag är det dags att hälsa nya läsare välkomna till bloggen. Nu ligger den nämligen uppe på bt.se där den går under namnet VM-bloggen.

Det börjar verkligen dra ihop sig till VM på alla sätt. Bland annat har min genomgång av alla de 24 VM-lagen har nått fram till den kvartett som jag anser har rimliga chanser att vinna guldet.

Känslan är ju att toppen är jämnare och öppnare än den varit i tidigare VM. Framför allt är det jämnare och öppnare mellan de fyra storheterna Frankrike, Japan, Tyskland och USA. Av dem har jag under en längre period rankat japanskorna på fjärde plats. De tre andra har jag däremot flyttat runt en hel del.

Till slut blev det Frankrike som jag placerade som trea och därmed presenterar i det här inlägget. Det här är hur jag ser på de två som sannolikt är VM:s mest bollskickliga lag:

3) Frankrike
Världsrankning: 3 – lagets högsta rankning någonsin.

Frankrike har aldrig tagit medalj i ett stort seniormästerskap. Det borde vara dags nu. Om det inte hade varit för historiens makt skulle Frankrike ha varit min stora guldfavorit inför det här mästerskapet. Det franska laget har nämligen varit det som funkat bäst det senaste året och det är även den trupp som har störst bolltalang.

Det senaste året har man slagit Tyskland och USA för första gången och kanske framför allt visat för sig själva att det går.

Visst fick USA revansch i finalen av Algarve cup men det borde inte behöva betyda så mycket. Frankrike rullade på fler spelare i den turneringen och hade ett klart mer reservbetonat lag i finalen än USA. Dessutom var ju nyckelspelaren Louisa Necib skadad under hela Algarve cup.

För Frankrike har det alltså funnits en mental spärr i medaljmatcher. I de fyra senaste mästerskapen har man fallit i totalt sex medaljmatcher. Vi svenskar minns ju inte minst bronsmatchen i VM 2011:

Kliver bara fransyskorna över medaljtröskeln kan de mycket väl gå hela vägen. För tittar vi på den franska truppen är det möjligen målvakten Sarah Bouhaddi som är frågetecknet. Hon är spänstig och atletisk, men ibland lite opålitlig. Hon ger sig nämligen då och då ut på vådliga utflykter långt ifrån sitt målområde.

Backlinjen är däremot världens bästa. Alla spelarna är stabila defensivt, men de är även väldigt passningsskickliga. Backlinjen personifieras av Wendie Renard som är lång och nickstark och ett vasst vapen på fasta situationer. Men hon har även ett lysande passningsspel – både kort och långt. Skulle jag få välja en mittback i världen att bygga mitt lag kring hade jag tagit Renard.

Bredvid sig får hon antagligen PSG-backen Laura Georges, men alternativet Sabrina Dellanoy är på samma nivå. Båda är bolltrygga spelare. Ytterbackarna är väldigt offensiva. Både Jessica Houara d’Hommeaux och Laure Boulleau älskar att fylla på längs kanterna och slå inlägg.

På mittfältet finns massor av alternativ – alla är högklassiga. Den enda mittfältaren som känns helt självskriven är Louisa Necib som sannolikt är världens allra bästa offensiva mittfältare. Hennes passningsspel är genialt och med henne på planen kan man vara säker på att Frankrike kommer hitta sätt att skapa målchanser.

Själva målskyttet har tidigare varit ett problem. Frankrike har helt enkelt saknat en toppforward som producerat mål i stora matcher. Marie-Laure Delie har skött den rollen på ett bra sätt mot sämre motstånd, men inte räckt till mot de bästa.

Det senaste året har dock Eugenie Le Sommer tagit över som spjutspets och öst in mål. Det senaste året tycker jag att Le Sommer har varit en av världens allra bästa spelare. Kan hon konservera formen även över VM-slutspelet kommer Frankrike att gå långt. Med smarta Gaetane Thiney bredvid sig har dessutom Le Sommer chansen att slåss i toppen av VM:s skytteliga.

Trolig startelva: Bouhaddi – Houara d’Hommeaux, Georges, Renard, Boulleau – Kenza Dali, Amandine Henry, Necib, Camille Abily – Thiney och Le Sommer.

Lottningen är dock besvärlig, vilket är ytterligare ett skäl till att placera fransyskorna som trea på rankningen. Man möter England, Mexiko och Colombia i gruppspelet. Där kommer man att gå vidare, som etta eller möjligen tvåa. Men vare sig man kommer etta eller tvåa får man en svår väg mot finalen.

Vinnaren i Frankrikes grupp möter ställs mot vinnaren i gruppen med Tyskland och Norge i kvartsfinal. Och tvåan i den franska gruppen ställs mot tvåan i den tysk-norska gruppen redan i åttondelsfinal. Tuff lottning alltså, men spelar Frankrike som de kan behöver de inte vara rädda för något motstånd.

4) Japan
Världsrankning: 4 – har som bäst varit rankade som nummer 3.

De regerande mästarinnorna kommer till spel med nästan exakt samma lag som för fyra år sedan. Där i Tyskland fick ju japansk damfotboll som bekant sitt stora lyft.

Då hade det passningsskickliga laget mycket flyt på sin väg mot VM-guldet. I OS året efter tog man sig åter till final och visade att VM-guldet inte bara var en engångsföreteelse.

Hur långt det bär i år är vansinnigt svårt att tippa. Under de senaste två åren har förbundskapten Norio Sasaki blandat vilt i sina trupper. Han har försökt matcha in nya, yngre spelare i startelvan. Bland annat har han låtit legendaren Homare Sawa vila från träningslandskamper de senaste åren.

Men när årets VM står för porten verkar det ändå som att Sasaki kommer att satsa på sina säkra, rutinerade kort. Laget i de två genrepen har nämligen varit väldigt likt VM-guldlaget från 2011. Skillnaden från då är att det finns klart större bredd på bänken.
Frågan är dock hur de elva spelarna i startelvan har utvecklats. Själv säger förbundskapten Sasaki att man är bättre:

Å andra sidan säger han att alla lag i världstoppen är bättre, vilket gör hans uttalanden svårbedömda. Klart är att Yuki Ogimi är en bättre forward nu än för fyra år sedan. Klart är också att Sawa är otroligt viktig för laget bara genom sin närvaro.

En annan viktig spelare är lagkaptenen Aya Miyama. Hon slår precisa hörnor och frisparkar med både höger och vänster fot. Faktum är att Japan gör väldigt många mål på fasta situationer trots sitt längdmässiga underläge mot de andra toppnationerna.

Orsaken är dels Miyamas precision, dels att spelare som Sawa, Ogimi, Mizuho Sakaguchi och Azusa Iwashimizu har väldigt bra tajming i sina löpningar. Sawa har skarvat in massor av hörnor vid den främre stolpen och Iwashimizu har nickat in avgörande mål vid den bakre. Bland annat avgjorde mittback Iwashimizu finalen i Asiatiska mästerskapen ifjol:

Förbundskapten Sasaki är en riktig taktiker. Både vid VM 2011 och OS 2012 valde han att vila stora delar av startelvan i sista gruppomgången. Krysset mot Sydafrika i London-OS var rejält omdiskuterat. Sasaki har alltså testat friskt de senaste åren och jag tycker att det är lite förvånande att han inte har hittat några nya talanger. Jag hade trott att han skulle matcha in smarta Potsdamspelaren Asano Nagasato – som för övrigt är lillasyster till Ogimi – i en offensiv roll.

Japan hade ett fantastiskt F17-landslag som imponerade enormt när man körde över allt motstånd och vann VM-guld i fjol. Ingen från det laget anses redo för att vara med i årets VM-trupp. Och ingen från det duktiga F20-VM-lag som tog brons i hemma-VM 2012 har slagit sig in i elvan. Men de båda lagen, inte minst guldlaget från F17-VM i fjol ger gott hopp om en fortsatt ljus framtid för japansk damfotboll även om man skulle backa ett kliv i årets VM.

Trolig startelva: Ayumi KaihoriYukari Kinga, Saki Kumagai, Iwashimizu, Rumi UtsugiNahomi Kawasumi, Sakaguchi, Sawa, Miyama – Shinobu Ohno och Ogimi.

Lottningen är fördelaktig. Japan ställs mot Schweiz, Kamerun och Ecuador i gruppspelet, vilket borde innebära gruppseger – eller i varje fall sämst en andraplats. Gruppsegraren har sannolikt en bra väg mot finalen. Man möter en grupptrea i åttondel samt gissningsvis Brasilien/Sverige i kvart och Kanada/England/Norge i semi. Grupptvåan har en överkomlig åttondel men kan få USA i kvarten och Tyskland/Frankrike i semi – tufft.

Det var det om de regerande mästarinnorna. Det här sjätte inlägget av sju i min VM-genomgång. De fem tidigare hittar du genom att scrolla ner, eller via följande genvägar:

* Lag 18–24, Blåbärsnationerna.
* Lag 14–17, Slutspelskandidater.
* Lag 10–13, Slutspelskandidater.
* Lag 7–9, Medaljkandidater.
* Lag 5–6, Medaljkandidater.