Radiosporten rapporterar i dag om Peter Gerhardsson:s allra första elva. Det handlar i och för sig om en elva som är uppställd vid spel på träning, men för att vara en sådan känns den ovanligt intressant.
Den såg ut så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Fridolina Rolfö, Tove Almqvist, Caroline Seger, Lina Hurtig – Marija Banusic, Stina Blackstenius.
Det här är ju förstås ett väldigt offensivt balanserat lag, men med tanke på att det är Kroatien som väntar i första VM-kvalmatchen är det förstås rätt att tänka offensivt.
Målvakt och backlinje är alltså exakt samma spelare som Pia Sundhage valde. Jag kan inte säga att jag har några synpunkter på det, i varje fall inte nu när Magdalena Eriksson inte är med i truppen. Erikssons vänsterfot skriker man ju alltid efter i samband med fasta situationer.
Magdalena Ericsson, Emma Berglund, Olivia Schough, Sofia Jakobsson och Emilia Appelqvist
Bland de sex spelarna på mittfält och i anfall är det däremot fyra nya spelare och fem nya positioner jämfört med den elva Sundhage startade EM-slutspelet med. Där bildade ju Olivia Schough, Lisa Dahlkvist och Kosovare Asllani mittfält ihop med Caroline Seger. Nu är de två förstnämnda helt petade ur truppen, medan Asllani i varje fall inte fanns med i den första elvan.
Det där är ju inte så lite intressant. Faktum är att jag över tid tror att Asllani är bättre lämpad för en defensiv innermittfältsroll än vad Seger är. Jag ser lite möjligheter att Asllani kan få samma utveckling som Anders Svensson fick. Alltså en teknisk lirare med bra speluppfattning som stack till England och utvecklade sitt närkampsspel och växte ut till en spelskicklig defensiv innermittfältare.
När det gäller Seger är jag fortsatt skeptisk till hennes defensiva speluppfattning. En riktigt duktig defensiv innermittfältare hade aldrig släppt kontakten med Marija Banusic som Seger gjorde vid Linköpings 2–0-mål senast.
Men jag antar att Gerhardsson vill ha kvar Seger i laget på grund av bollskicklighet och kanske framför allt på grund av sina ledaregenskaper.
Bredvid Seger hade Gerhardsson alltså Tove Almqvist i dag. Det är ju rätt överraskande, i varje fall med tanke på att Almqvist väl var petad ur Linköpings startelva senast mot Rosengård? Ni som har bättre insyn i LFC än jag, det var väl en petning och ingen skada som gjorde att hon var bänkad?
Fridolina Rolfö
På kanterna finns alltså Lina Hurtig och Fridolina Rolfö. Det som är överraskande med det är ju att Gerhardsson har varit noga med att poängtera att han tagit ut två spelare per position och att mångsidighet inte är en faktor där. Ändå sätter han en spelare han tagit ut som forward på kanten.
Att spela yttermittfältare är ju dock ingen ny roll för Rolfö. Under de år jag följde henne på nära håll, alltså när hon spelade i Jitex, var hon ju huvudsakligen just yttermittfältare. Dock huserade hon mest till vänster, fast det är ju inte någon jättestor skillnad att spela på motsatt kant.
Rolfö var en utmärkt kantspelare. Jag minns för övrigt att jag någon gång föreslog att hon skulle kunna bli en utmärkt offensiv vänsterback i landslaget. Jag hittar inte det inlägget nu, och det där känns kanske inte lika aktuellt längre.
Marija Banusic
På topp ställde alltså Gerhardsson upp med Blackstenius och Banusic. Det är ett intressant par bestående av en fotbollshjärna och ett fysmonster. Eftersom Kroatien antagligen kommer att spela rätt defensivt tycker jag att det är rätt att spela med Banusic. I en sådan match kommer hennes styrkor mer till pass än i matcher där forwards även måste göra ett stenhårt försvarsarbete.
Noterbart är att huvudspelet förstärks rejält med den här uppställningen. Sundhage ställde ofta upp med ett gäng offensiva spelare som inte kunde nicka. Här är fem av de sex mittfältarna och forwardarna duktiga huvudspelare, vilket gör att det blir lättare att få till ett inläggsspel.
Nu vet vi ju inte ännu om det här blir startelvan mot Kroatien. Men så mycket tid har inte Gerhardsson på sig inför premiären av VM-kvalet att han kan slösa bort träningspassen på att testa uppställningar som han inte tänkt sig.
Så gissningsvis ser startlaget mot Kroatien ut ungefär som det som testades i dag. Intressant.
För övrigt är VM-kvalet nu igång. I Sveriges grupp slutade Ukraina–Kroatien 1–1 efter att tyskfödda Jenaspelaren Ivana Rudelic kvitterat för kroatiskorna i slutminuten. I dag har även Norge och Schweiz tagit varsin 4–1-seger. Mer om VM-kvalet i kommande inlägg.
I övrigt i dag har det rapporterats om tränarbyten både i LB07 och i Växjö DFF. Hos Växjö meddelade ex-tränare Pierre Persson häromdagen att han slutar efter den här säsongen. Som tack för det fick han sparken i går.
Pierre Persson
Spontant känns det som att det här var ett rätt konstigt sätt från klubbens sida att tacka för ett bra arbete. Samtidigt kan man kanske ha en liten förståelse för att klubbledningen ser en chans att testa ett framtida alternativ i skarpt läge.
När det gäller LB07 får Sven Sjunnesson däremot köra vidare säsongen ut. Därefter blir han återigen akademichef och ersätts på tränarposten av sin assistent Otto Persson.
På spelarsidan har Michaela Johnsson lämnat LB07 efter en udda konflikt med just Sjunnesson. Johnsson skall under en period ha bojkottat träningar och matcher som följd av besvikelse över ett samtal hon haft med sin tränare.
Enligt länken ovan skall sportchef Johan Andersson ha sagt så här till Sydsvenskan om konflikten:
”Affären är avslutad för vår del och vi är inte intresserade av att få tillbaka henne till LB07 igen.”
En blogg om internationell damfotboll 
Har ingen närmare insyn i LFC men med tanke på att Almqvist åkt med Landslaget och nu också ska spela så lär hon ju knappast ha suttit på bänken p g a någon känning eller d y l. Spontant känns det som att Björkegren ville få in en stabilare spelare i form av Lennartsson som är bättre defensivt än Almqvist men det kan också vara så enkelt att man vill rotera i truppen och dra nytta av den bredd man har för att spara på spelarna inför den mycket intensiva matchperiod som nu väntar med matcher i Damallsvenskan, Svenska Cupen och Champions League.
Annars en mycket intressant elva där framförallt samarbetet mellan Banusic och Blackstenius skulle vara intressant att se. Spontant känns ju kombinationen av en spelintelligent lirare och en snabb murbräcka som något som borde fungera och i LFC har ju Banusic och Minde (som ju också framförallt bygger sitt spel på löpstyrka) haft ett bra samarbete hittills under säsongen.
Mest förvånande är väl spontant att inte Asllani går före Almqvist och jag undrar nog om det inte blir en förändring där i alla fall när det gäller den officiella startelvan i kvalmatchen. Noterbart är också att 10 av 11 (alla utom Sembrant) spelar eller har spelat i LFC, nytt rekord för en Landslagselva om den blir oförändrad ?
Ja, det där är intressant. Jag hittar ett bete även här och hugger (10/11 har spelat i/fått sitt genombrott i LFC). Det skulle vara ännu bättre om jag kunde svara på frågan. Björkegren ställde ju upp oortodoxt senast med Asllani, Lennartsson och Nico Sörensen (Var det väl? På mittfältet?). Han spelade om SM-guldet. Det var hemma bakom lås och bom i 88 minuter. Jag skulle ha anropat signatur Martin (eller annan insatt) för att få klarhet i vad som fick Almqvist att ställas över i just den matchen – men ser att han redan svarat. Jag känner personligen inte heller till detaljerna.
Noterar också att jag är överens med Gerhardsson/Wikman om Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Jonna Andersson, Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius, (givna) i en startelva. Kul även att se att Banusic ska få speltid. Men som sagt av Rydén, Almqvist är överraskningen.
Om det här kan tänkas vara startelvan…
Jag befann mig på plats under gårdagens träning där man spelade 11 mot 11 och där ställde man upp med Asllani/seger på mittfältet samtidigt som Fischer bildade mittbackspar med Berglund i det andra laget. Av det jag såg så är det inte mycket som stämmer överens med radiosportens rapportering, oavsett så ska det bli kul att mina barn ska få se det svenska landslaget spela live här nere i Kroatien på tisdag!
Intressant. Med tanke på att publiceringstiden för Radiosportens inslag var innan gårdagens pass måste uppgifterna där syfta på torsdagsträningen. Men det du skriver tyder ju mot att Gerhardsson testar brett.
Hej på er!
Elvan som var i artikeln var från onsdagsträningen, tanken var att artikeln skulle ha gått ut i torsdags, men jag hade lite problem med nätverket då när jag var på väg hemåt, så den kom ut senare.
Intressant för övrigt att Berglund fick spela med Fischer igår, med tanke på att hon kom med i truppen så pass sent!
Tack för klargörandet, och för bevakningen. Vi är många som följer er som är på plats. Och vi tycker även att det skall bli väldigt spännande att se vilka spelare som får förtroendet på tisdag.
Och matchen blev 1-1 väl??
Instämmer i vad Martin skrev här ovan angående Tove Almqvist och seriefinalen. Claudia Neto kunde inte spela och min personliga känsla var att Linköpings mittfält inte riktigt räckte till i det fysiska spelet i cupfinalen mot Rosengård. Man bedömde att mer fysik och lite mindre teknik var det som behövdes, och det gav ju ett positivt resultat trots tappad 2-0 ledning. Man gjorde även andra taktiska omdisponeringar som slog väl ut. Har en känsla av att Almqvist är tillbaka i startelvan inför Vittsjö. Kommande matcher lär erbjuda mer ytor på mitten. Samtidigt finns ett behov av att vila spelare. Cupmatchen mot Mariebo tre dagar senare blir säkert en match där Linköping vilar så många startspelare som möjligt.
För övrigt en intressant uppställning från Peter Gerhardsson. Fridolina Rolfö kan bli riktigt bra från högerkanten. Lär finnas möjlighet till att bryta in och förhoppningsvis hitta utrymme för sin vänsterfot. Slå farliga instick in i straffområdet vet vi att hon kan. Skapade ju en hel del tillsammans med Stina Blackstenius under EM, och har såklart även visat det tidigare. Om det här är en tilltänkt startuppställning till Kroatien kan jag tänka mig att Elin Rubensson och Kosovare Asllani plockas in i startelvan istället för Lina Hurtig och Almqvist inför kvalmatcherna i oktober, om man i övrigt vill spela med ungefär samma startelva. Det borde ge lite mer defensiv balans.
Noterar att det varit en diskussion kring Caroline Segers vara eller icke vara i truppen. Känslan är att alla är överens om att det behövs ett omtänk på olika nivåer inom svensk damfotboll, där laguppställningen så klart är en del. Samtidigt är det alldeles för kort tid till viktiga kvalmatcher för att rycka upp allt som varit. På det sättet kan jag ändå tycka att det är ok att Seger blir kapten till höstens matcher. Även om jag vill att någon annan tar hennes plats i truppen inom kort. Viktigast just nu är ändå att hitta en enkel spelidé med tydliga roller och som är anpassad efter det spelarmaterial som finns och inte utifrån spelare man inte har. Där tror jag mycket på Gerhardsson. Sen bör jag kanske utveckla det jag skrev här ovan om Seger; ”… att någon annan tar hennes plats i truppen inom kort.”. Generationsskiftet måste fortsätta med fokus på VM 2019 och senare. Av de äldre spelarna är det bara Hedvig Lindahl som bör vara kvar i landslagssammanhang till VM. Jag ser inte gärna att man fortsätter med Nilla Fischer och Lotta Schelin (om hon blir frisk) efter höstens matcher, och Seger får kliva åt sidan senast 2018. De två förstnämnda fyller 35 under 2019 och den senare 34 samma år. Man får helt enkelt utse en ny kapten till 2018. Där kan Algarve Cup bli mer intressant än på länge (det verkar som att Sverige ska delta). Personligen hoppas jag på en 27 manna trupp där alla får spela och där ingen kommer spela en minut mer än två matcher. Fischer, Schelin, Seger ska alltså inte tas ut och Lindahl kan man ställa över för att man redan vet var man har henne.
Hur ser du på Fischer? Är hon påtagligt påväg ner i spelkvalitet? Min åsikt är att så länge hon är given/kapten i ett av Europas två, ganska överlägset, bästa klubblag så är hon en ovärderlig stor resurs för landslaget. Ser hennes slutpunkt i VM 2019, vad gäller stora mästerskap (precis som jag såg Segers, Schelins i EM 2017).
Sedan en allmän fråga: ser det ut som en klar 4-4-2 av beprövat snitt på träningarna i Kroatien? Finns det nyheter i positionsspel, roller/uppgifter och spelsätt? Som blivit tydliga?
Men visst, jag håller med: det här är första matchen, det kommer säkerligen se mycket annorlunda ut om två år; på många olika sätt.
Nilla Fisher har visserligen förlängt sitt kontrakt med Wolfsburg till 2020 och kanske kommer hon vara kapten där ända tills hon fyllt 36. Men jag anser inte att hon är en framtidsspelare för landslaget. Ovärderlig hade hon endast varit om hon verkligen visat sig vara bättre än alla andra mittbackar som finns tillgängliga för spel. Men så är det inte även om hon har mer rutin. Pia Sundhage hade sin startelva och vägrade i princip släppa fram någon annan ens i en träningsturnering som Algarve Cup, och därmed är det ingen annan som fått chansen. Likt Lotta Schelin och Caroline Seger tycker jag att åldern tar ut sin rätt till slut. Det är inget dramatiskt tapp i kvalitet men det går långsammare än tidigare. Och min bedömning är att det lär fortsätta göra det kommande två år tills hon fyllt 35 och det är dags för ett eventuellt VM. Man bör alltså jobba med att få fram nya mittbackspar. Ge chansen till Linda Sembrandt, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Alexandra Lindberg, Sandra Adolfsson eller Emma Berglund för att nämna några. Spelare som Lindberg och Adolfsson saknar rutin men då kan de kanske få chansen i Algarve Cup. Personligen tycker jag inte att Fischer är överlägsen något av namnen här ovan. Men skulle det visa sig att ingen annan är bra nog samtidigt som Fischer briljerar i Wolfsburg så ska den senare vara med i ett eventuellt VM 2019. Men jag ser henne som sagt inte som en framtidsspelare.
Mycket klokt och intressant som sagts i kommentarerna ovan.
Om förmågan att leverera framtidsspelare till landslaget är ett mått på ett klubblags verksamhet så verkar det tydligt att Linköping ligger väl framme och före Rosengård (möjligen även inräknat LdB FC). Det är nog dock med skräckblandad förtjusning klubben noterar detta – risken finns att få hem slitna och/eller skadade spelare till en tuff höstsäsong. Om det är tätt mellan topplagen i slutet av DA kan sådant ha betydelse. Vi får väl se vilka som faktiskt landar i startelvan eller får mycket speltid, men gissningsvis är också FK sugen på att se nya namn och hur de presterar i landslaget. Jag hoppas dock att nyare spelare får åtminstone en halvlek speltid (nu eller senare). Sundhages fjuttande med 10-15 minuter gav inga spelare möjlighet att visa sina styrkor. En av utmaningarna för FK är väl om och i så fall när han ska släppa de äldsta spelarna – innan eller efter VM 2019. Det finns litet som tyder på att de lämnar landslaget frivilligt, som exempelvis Mittag gjort.
Faktum är att omkring 2009/2010 var LFC rätt dominerande i landslagssammanhang, bland annat med spelare som Landström (någon som kommer ihåg henne?). ”Alla jä….lar har väl spelat i Linköping” som en läktarröst uttryckte saken för något år sedan och visst – det är många som har passerat LFC, även om rotationen blivit mindre på senare år. Michaela Johnsson (LB07 bästa målskytt i år) är för övrigt en av dem med en handfull LFC-matcher i bagaget. Det luktar alltid lite skunk kring sådana här affärer och lika märkligt är det att Persson sparkas från Växjö. Motivet att ge en ny tränare möjlighet att komma in inför DA 2018 låter ihåligt. Det verkar också komma som en fullständig överraskning för Persson själv. Kanske ska man inte längre förvänta sig något slags hederskodex inom damfotbollen, utan att managementpraktiker från näringsliv och annat får företräde i styrelser. Det är för all del inte bara tränare som avpolletteras utan också spelare. Tyresö plockade efter hand bort samtliga spelare som fört dem upp till DA igen, förra gången det begav sig. Sist ut var lagkapten Azra Durakovic. Sedan kunde man efter att ha rensat ut börja värva in – Marta, Press och…en viss Seger, för att ta några exempel.
Pingback: I kväll börjar det… | En blogg om internationell damfotboll