Dagbok i Frankrike, dag 5: Turist i Nice

Vårt landslag lämnade i dag Frankrikes sydöstra hörn och reste tvärsöver landet till det nordvästra hörnet, och hamnstaden Le Havre. Själv valde jag att njuta ytterligare en dag av trevliga Nice.

Jag har gått runt långa sträckor för att upptäcka staden. Med jämna mellanrum hajar man till eftersom man ser ett gäng kamouflageklädda grabbar med automatgevär som patrullerar omkring i centrum. En påminnelse om att det här är en stad som har utsatts för terrorattentat.

I går på matchdagen var det väldigt många poliser ute, och jag tappade räkningen på hur många gånger jag fick öppna min datorväska och min ryggsäck för att visa innehållet.

Nice är knappast en stad som har kokat av VM-feber under de här dagarna, men i går var det åtminstone många gula tröjor på stan. Och det blir intressant att se om det är något drag kring Frankrikes match i kväll.

Under dagens vandringar upp och ner längs stadens gator har jag funderat lite över vårt svenska lag. Jag har läst en hel del kritik efter de två första matcherna, det verkar som att nästan allt har varit dåligt.

Fast har det verkligen det? Och vad är det vi har förväntat oss?

När det gäller gruppspel i mästerskap finns det i grunden bara en viktig sak – och det är att ta sig vidare. Hur man tar sig vidare spelar inte så jättestor roll. Tvärtom kan det vara farligt att toppa formen för tidigt. Det är sällan det laget som imponerar mest i de första matcherna som står där med pokalen efter finalen.

Tittar vi på VM 2011 hade ju exempelvis inget av finallagen vunnit sin grupp. Samma sak i OS 2016, där ju Sverige till och med var grupptrea. Det blev även Portugals herrar när de vann EM-guld senast. Portugiserna vann för övrigt inte en enda gruppmatch.

Sverige har alltså gjort det viktigaste i gruppspelet – tagit sig vidare. Ibland kan det vara viktigt att komma på en viss placering i ett gruppspel för att få bästa möjliga slutspelsupplägg. Fast tyvärr är Sveriges båda alternativ i den här turneringen ganska dåliga, det finns ingen ”lätt” väg mot medaljmatcherna. Tvärtom talar allt för att Sverige kommer att få tufft motstånd både i åttondels- och en eventuell kvartsfinal.

Då kommer vi till frågan om vad som är rimliga förväntningar på ett lag i ett mästerskap. Och det borde ju vara att komma på en placering som motsvarar lagets ranking. Sverige är rankat nia i världen – vilket innebär att det rimliga är att vi kommer tvåa i vår grupp och sedan åker ut i åttondelsfinal.

Vårt lag har alltså redan motsvarat de förväntningar man kan ha på det. Det tar mig vidare till den spännande frågan om hur bra chanser vi har att överträffa de rimliga förväntningarna?

Den frågan är svår. För jag känner inte att det gått att värdera vårt lag ännu. Jag har läst massor av kommentarer om dålig effektivitet, långsamt passningsspel och segt försvar.

Visst satt segern hårt inne mot Chile. Men det är ju egentligen bara USA och i viss mån Frankrike som med lätthet avfärdat svagare motstånd i den här turneringen. England och Japan har haft det riktigt jobbigt med Argentina – som är ett sämre lag än Chile.

Mot Thailand tycker jag att Sverige gjorde jobbet. Man rivstartade och hade avgjort matchen efter 20 minuter. Att man sedan tappade både fart och skärpa tycker jag inte är något att haka upp sig på.

Det blev ändå 5–1 – vilket känns som ett rimligt resultat. I VM 2015 vann både Tyskland och Norge med 4–0 mot Thailand, och för tre veckor sedan vann bara Frankrike med 3–0 mot thailändskorna.

Mot USA får vi det första riktiga testet. Amerikanskorna har visat en imponerande tyngd och bredd hittills. Bland annat känns det inte som att man skall ge bort en massa hörnor och inläggsfrisparkar till USA, för där är laget otroligt starkt.

Mot USA får vi se hur stabilt Peter Gerhardsson:s lagbygge är. Vi får se om våra veteraner fortfarande hänger med. Det kommer att bli väldigt intressant. Det troliga är ju att vi byter till spel med tre mittbackar till den matchen. Då skall sannolikt Jonna Andersson in på vänsterkanten, vilket innebär att det blir ännu hårdare konkurrens om platserna längst fram. Det känns som att Fridolina Rolfö har en av platserna. Det känns inte självklart vem som får den andra, men skall jag gissa tror jag på Stina Blackstenius.

Jag var för övrigt nere i den mixade zonen efter matchen om lyssnade av vad spelarna hade att säga. Blackstenius sa för övrigt att hon var besviken på att inte få någon speltid, och det skall hon ju vara.

En kul detalj var att Caroline Seger inte hade koll på vilka som gjorde målen. Hon frågade mediagänget om Anna Anvegård hade gjort mål. Och när Seger sedan skulle försöka hitta de fem målskyttarna lyckades hon bara komma på fyra. Hon fick hjälp med att hitta Rolfö.

Apropå Seger var hon för övrigt första straffskytt, och Elin Rubensson andra. Men eftersom Seger var utbytt när Sverige fick straff var det Göteborgsspelaren som fick kliva fram.

Det var för övrigt inte bara spelare som passerade genom den mixade zonen. En och annan kunglighet siktades också. De stannade dock inte och gav några kommentarer.

En spaning var att det inte var något större thailändskt mediepådrag. Den spelare som var populärast i den mixade zonen var amerikansk-thailändska Miranda Nild. Hon förklarade bland annat att lagets tröstmål betydde otroligt mycket för laget.

Och det såg man ju på tv-bilderna. Lagets manager och storsponsor Nualphan Lamsam, mest känd som Madame Pang – den vitklädda kvinnan nedan – grät glädjetårar.

Utan Madame Pang och hennes pengar hade sannolikt inte Thailand spelat i VM. Inte nog med att hon sponsrar laget, hon ger även många av spelarna jobb på hennes försäkringsbolag Muang Thai Insurance.

En spelare som borde stå högt i kurs hos fler än Madame Pang är forwarden och gårdagens målskytt Kanjana Sung-Ngoen. Jag ser att hon varit en säsong i Japan, men i övrigt verkar hon mest ha spelat i den inhemska ligan. Nog känns det som att hon borde kunna hävda sig i betydligt bättre lag och ligor?

En annan spelare som gjorde flera fina saker var nummer 10 på vänsterbacken,  Sunisa Srangthaisong.

Allra sist en liten fundering kring den inhemska fotbollen. Jag såg att det spelades flera matcher i elitettan samtidigt som Sveriges VM-match i går. Det kändes ju faktiskt direkt olämpligt.

Anvegård och Hurtig in i startelvan

I dag förväntas Sverige vinna med stora siffror mot Thailand. Och jag tror att det blir fyra–fem svenska mål.

Spännande är att Peter Gerhardsson gör två förändringar i anfallet. Anna Anvegård och Lina Hurtig kommer in i stället för Stina Blackstenius och Sofia Jakobsson. Det är spännande, och borde innebära större chans till svenskt kombinationsspel. Uppställningen är som väntat den som är 4–4–1–1 i försvar och 4–3–3 i anfall.

Här är hela elvan: Hedvig LindahlHanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena ErikssonFridolina Rolfö, Elin Rubensson, Caroline Seger, Lina Hurtig – Kosovare Asllani – Anna Anvegård.

Thailand gör tre byten från första matchen. De byter målvakt, så att Waraporn Boonsing kommer in, plus att de sätter in forwarden Pitsamai Sornsai och inhopparen från första matchen, Taneekarn Dangda. Ut går trion Sukanya Chor Charoenying, Waranuu Phetwiset och Sudarat Chuchuen.

Även om Thailand är svagt skulle jag bli förvånad om det blir jättemånga svenska mål. Faktum är ju att Sverige sällan vinner med mer än just fyra–fem måls marginal, inte ens mot riktigt dåligt motstånd.

Jag roade mig i går kväll att kolla igenom de största segrarna år för år under 2000-talet. Där sticker en match ut rejält – 17–0 mot Azerbajdzjan från Gamla Ullevi i juni 2010. I den matchen gjorde nuvarande division I-spelarna i Bergdalens IK, Linnea Liljegärd och Sara Lindén tre respektive två mål.

Sedan dess kan jag bara hitta att Sverige gjort fler än sex mål i en match – den mot Iran som Fifa ansåg vara inofficiell, men som verkar räknas som officiell av det svenska förbundet.

Tvåsiffrigt har vårt landslag bara gjort två gånger någonsin. Utöver Azerbajdzjan handlar det om en 10–0-seger mot Irland 1992.

Här är listan år för år:

2000: 7–0 mot Spanien (EM-kval).

2001: 8–1 mot Finland (EM-kval).

2002: 8–0 mot Polen.

2003: 8–0 mot Sydkorea.

2004: 5–1 mot Serbien/Montenegro (EM-kval).

2005: 6–0 mot Vitryssland (VM-kval).

2006: 6–0 mot Vitryssland (VM-kval)

2007: 7–0 i två matcher, mot Rumänien (EM-kval) och Ungern (EM-kval).

2008: 6–0 mot Ungern (EM-kval).

2009: 5–1 mot Norge.

2010: 17–0 mot Azerbajdzjan (VM-kval).

2011: 3–1 i två matcher, mot Danmark och Australien (VM).

2012: 4–1 i två matcher, mot Skottland och Sydafrika (OS).

2013: 6–1 mot Island.

2014: 5–0 mot Färöarna.

2015: 3–0 i fyra matcher, mot Finland, Kina, Moldavien (EM-kval) och Polen (EM-kval).

2016: 7–0 mot Iran (inofficiell match?). Annars 6–0 i två matcher, mot Skottland (inomhus) och Moldavien (EM-kval).

2017: 5–0 mot Ungern (VM-kval).

2018: 4–0 mot Kroatien (VM-kval).

2019: 4–1 mot Schweiz.

Slutligen så fortsätter det att hända saker i damallsvenskans silly season. I dag har Rosengård meddelat att man förlängt med Sanne Troelsgaard säsongen ut. En viktig förlängning. Dessutom har Växjö presenterat nya tränare – Maria Nilsson och Magnus Olsson med delat tränarskap. Det handlar om en intern lösning som jag inte kan bedöma, mer än att det är kul med ytterligare en kvinna som tränare i vår högsta serie.

 

Ett elektriskt inhopp efter åsksmäll

Sverige gjorde vad som förväntas i VM-premiären – man vann mot Chile med 2–0. Jag hade 11–1 i målchanser i svensk favör, så segern var helt i sin ordning.

Periodvis undrade jag dock varför inte vårt landslag tog alla chanser de fick att lyfta in bollar i Chiles straffområde. Våra spelare kändes ju klart vassare i luftrummet än chilenskorna. Framför allt reagerade jag när vi rullade igång frisparkar på offensiv planhalva, i stället för att flytta fram våra mittbackar och testa lyckan i luftrummet.

Länge var känslan att vi kunde åka på ett tungt poängtapp mot en klart sämre motståndare.

Madelen Janogy

Efter ett ganska långt åskavbrott satte förbundskapten Peter Gerhardsson in sin joker – elektriska Madelen Janogy. Pitespelaren låg bakom 1–0 genom att suga in ett rätt svårt uppspel från Nilla Fischer. Och sedan satte Janogy 2–0 på egen hand.

Jag tycker att det är läge att testa Janogy från start mot Thailand på söndag. Men det kändes i TV4-intervjun efter matchen som att Gerhardsson inte är redo för det, och det är ju han som bestämmer.

Men jag tror säkert att Gerhardsson funderar mycket på sin anfallslinje. Ingen av Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius eller Sofia Jakobsson gjorde någon blixtrande insats i VM-premiären. Jag tror ändå att Gerhardsson kommer att ge trion förtroendet även i nästa match. Men där lär trion behöva visa klass – annars kommer Janogy med fler att ta över deras platser.

En positiv sak är att Kosovare Asllani såg ut att vara på väg mot formen. Inte bara för att hon gjorde segermålet, utan även för det hon gjorde tidigare i matchen. Det kändes flera gånger att hon var nära att hitta rätt.

Defensivt testades inte det svenska laget i premiären. Det lär det knappast göra på söndag heller. Thailand visade ju sig nämligen vara ett väldigt svagt lag. I kväll föll thailändskorna med rekordsiffrorna 13–0 mot USA. Alex Morgan gjorde fem av målen, och kopplade därmed ett tidigt grepp om skytteligasegern.

USA:s seger innebär också att Sverige får svårt att vinna grupp F på kryss nästa torsdag. Det lär krävas seger mot amerikanskorna i Le Havre för svensk gruppseger. Jag tror att Sverige vinner säkert mot ett svagt Thailand på söndag. Men Sverige gör sällan fler än fyra–fem mål. Det innebär att hoppet om svensk gruppledning efter två matcher i första hand kommer att stå till chilensk poäng mot USA. Och det känns tyvärr inte rimligt.

Jill Roord

I dagens första match sköt inhopparen Jill Roord tre poäng till Nederländerna. Men det satt riktigt hårt inne. För Nya Zeeland gjorde en riktigt bra match, och var faktiskt förtjänt av en poäng. Framför allt imponerade The Ferns defensiv, där Ali Riley höll Shanice van de Sanden utanför matchen, och där CJ Bott reste sig efter en tuff start och fick hyfsad kontroll på Lieke Martens.

Nederländerna är intressanta att följa, inte minst eftersom de är en trolig motståndare för Sverige i åttondelsfinal. I dag avslöjade Nya Zeeland defensiva brister hos de orangeklädda. Anfallsduon Sarah Gregorius och Rosie White var bättre än jag sett dem tidigare. Om inte Sari van Veenendaal gjort en fin insats skulle Ferns ha gjort ett par mål.

I och med tisdagens matcher har alla 24 lagen visat upp sig. De som har imponerat mest så här långt är storfavoriterna Frankrike och USA. Men det är inte i första matchen man vinner VM. Det roliga har varit att alla lag utom Thailand har visat kvaliteter.

Seger, Schough, Champions Leaguefinal och sponsorer

I går fick vi den glada nyheten att Champions Leaguefinalen om två år spelas på Gamla Ullevi.

Jättekul med en final i Sverige, men nog är det väl lite defensivt med Gamla Ullevi? Där tar man bara in 15000 åskådare på matcher i Europaspelet. Borde man inte ha satsat på att fylla stora Ullevi i stället?

Dagens nyheter handlar om landslaget, och om att Caroline Seger och Olivia Schough är skadade och missar morgondagens VM-genrep mot Sydkorea. Tråkigt med skador i det här skedet, och oroande med Seger. Vi har ju ingen klockren ersättare till henne i den mer defensiva rollen på mittfältet.

Sannolikt får nu Nathalie Björn chansen att visa upp sig som Segers ersättare. Och skall man vara positiv så är det ju bra att Björn får så mycket tid som möjlig på sig att spela in sig i den för hennes ovana rollen. Seger kan ju missa matcher även på VM.

I övrigt är vi inne i en genrepsperiod inför VM. Kul här att flera matcher sänds på svensk tv, även sådana utan svenskt deltagande. Något sådant har man aldrig upplevt tidigare.

I förrgår sändes Skottlands genrep mot Jamaica på Viasat. Det var en match som skotskorna vann med 3–2 inför en rekordpublik av 18 555 på Hamden Park.

Det var första gången damlandslaget fick spela på den skotska nationalarenan. Och för Caroline Weir gick en barndomsdröm i uppfyllelse.

Och visst hade Weir många skäl att fira det här fina målet med att glida på knäna:

Tisdagens bomb stod Erin Cuthbert för.

Skotskorna vann alltså genrepet. Men Jamaica visade att laget har flyttat fram sina positioner rejält sedan fjolårets VM-kval. Sedan dess har man bland annat värvat fjolårets Vittsjöspelare Tiffany Cameron från Kanada. Cameron har jamaicanskt påbrå, och hade bara spelat träningslandskamper för Kanada. Därmed gick det att skriva över henne.

Jamaica har även värvat den före detta amerikanska U17-landslagsspelaren Havana Solaun. 26-åringen, som spelar sin klubbfotboll i norska Klepp, kunde välja att spela för USA, Kuba eller Jamaica. Valet faller alltså på det sistnämnda.

Så sent som vid lottningen såg jag Jamaica som VM:s klart sämsta lag. Den uppfattningen är numera ändrad. Sämst är Argentina och näst sämst är Thailand. Jamaica kan däremot vara en ganska otrevlig motståndare.

Förutsatt att skyttedrottningen Khadija ”Bunny” Shaw kan spela – vilket inte är säkert. Det har ju visat sig att Shaw inte bara gör mål mot blåbärsnationer. Utan att hon är en riktig klasspelare, som garanterat kommer att vara ett hett villebråd på transfermarknaden efter VM.

Shaw kommer från riktigt svåra uppväxtförhållanden. Hon skall ha förlorat fyra bröder, varav tre i gängstrider. Själv har 22-åringen tagit sig bort från slummen. Nyligen tog hon examen från University of Tennessee. I fjol utsågs hon till årets spelare av engelska tidningen The Guardian. Hennes fantastiska historia går att läsa här.

Hon har alltså även visat sig vara en fantastisk spelare. Shaw gjorde båda Jamaicas mål mot Skottland, och hennes målsnitt i landslaget ligger på över 1,4 mål per match. Och hon gör sina mål med båda fötterna.

Dock blev Shaw nedsparkad i den andra halvleken, och skadade fotleden. Därmed sjönk plötsligt Jamaicas VM-chanser ganska rejält. Vi får verkligen hoppas att Shaw snabbt blir återställd, för man vill ju självklart ha så många profiler som möjligt på plan i Frankrike.

I dag är det dags för nästa VM-genrep på Viasat Sport Premium. 17.45 visas matchen mellan Tyskland och Sveriges premiärmotståndare Chile. Det blir riktigt spännande att se hur Tiane Endler och hennes försvar kan stå emot ett allt starkare tyskt lag.

I morgon är det Sverige–Sydkorea 18.45 som sänds av TV12 och av Cmore.

På lördag är det massor av damfotboll på tv. 13.45 visar Sportkanalen U23-landslagets match mot Kina och 14.00 sänder Viasat Sport Premium VM-genrepet mellan England och Nya Zeeland. Och 18.15 är det nästa VM-genrep, då sänds Nederländerna–Australien på Viasat Fotboll. Däremot sänds inte Thailands genrep mot Belgien, en match som också spelas på lördag.

Slutligen på söndag 20.00 är det Norge–Sydafrika på Viasat Sport Premium. Visst är det fantastiskt att kunna se så många bra matcher utan att behöva leta fulstreamar?

Det händer ju positiva saker kring damfotbollen varje dag för tillfället. Nu innan VM passar nationella sponsorer på att uppmärksamma lagen. I Sverige har vi bland annat sett Ica göra en insamling till flickfotboll och Coca-Cola hjälpa till att göra statyer av fyra landslagsspelare.

I Spanien fick landslagsspelarna under gårdagen varsin trevlig överraskning från sponsorn Seat. Det här klippet är så kallad måbra-tv.

Här ser man vilka känslor en sponsor ännu så länge kan få inom damfotbollen. Jag har svårt att se att spelarna i det spanska herrlandslaget hade visat lika härliga känslor om de fått varsin Seat…

Apropå herr- och damlandslag laddar de franska nu upp gemensamt på förbundets anläggning i Clairefontaine. Även U21-herrarna är med. Frankrikes damer spelar för övrigt sitt genrep i morgon 21.00 mot Kina.

Det görs väldigt många bra inslag och reportage om damfotboll för tillfället. Många av dem handlar om kamp. Här är en bra fransk film på det temat:

Innan jag sätter punkt blir det lite ligafotboll. Jag ser hur ni som skriver i Forum Elitettan ofta är frustrerade över domarinsatserna.

Det är man garanterat även i Cork City efter den här slutsignalen i helgens match mot Wexford Youths i den irländska ligan. Wexford vann med 2–1 sedan slutsignalen kommit väldigt lägligt för laget…

Bilder från VM-lägret i Båstad

Jag har varit nere på landslagets VM-läger tre av de fyra första dagarna. I dag och i lördags hade jag uppe kameran. Här är lite bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

I dag var det förmiddagsträning. Den avslutades med spel elva mot elva på mindre yta. Där noterades att man körde med en fyrbackslinje med Hanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant och Magdalena Eriksson i ena laget.

Den andra backlinjen var inte fulltalig. Antar att det är därför man har kallat in Vittsjös Sandra Adolfsson till tisdagens stängda träningsmatch mot Sydkorea i Falkenberg.

För övrigt var inte Fischer med hela träningen, utan hon klev av med en stund kvar. Innan dess hade redan Fridolina Rolfö klivit av.

Förbundskapten Peter Gerhardsson sa att de båda kanske kunde vara aktuella för att spela en kvart vardera i Falkenberg.

På eftermiddagen var det sedan den pressträff där vi journalister får mest tid med spelarna inför VM. Det är då man har möjlighet att göra lite djupare intervjuer. Jag hade några intressanta samtal, som det kommer att finnas anledning att återkomma till.

VM-uppladdning i Båstad – dag 2

Den andra dagen på VM-lägret i Båstad handlade mediasnackisen om att Fridolina Rolfö inte tränade fotboll, utan körde fys på egen hand. Rolfö själv verkade inte speciellt oroad över situationen, vilket var positivt. För spontant lät det ju inte jättebra att hon kände sig trött i kroppen efter bara en dags läger.

Personligen hade jag fått för mig att Rolfö inte spelade alls i VM-kvalet, vilket var fel. Jag lyckades också lura i delar av det samlade mediegänget den felaktiga uppgiften. Korrekt är att Rolfö var med i fyra VM-kvalmatcher, samtliga säsongen 2017/18.

Däremot har hennes medverkan i landslaget varit högst begränsad under säsongen 2018/19. Hon har inte spelat någon tävlingslandskamp den här säsongen, och kommer faktiskt bara upp i totalt 93 minuter i landslaget sedan förra sommaren. De minuterna är fördelade på 29 mot England i november och 64 mot Tyskland i april.

Vi får hoppas att det blir väldigt många fler spelminuter för Rolfö framöver, för hon känns som en nyckelspelare i den svenska offensiven under VM.

De spelare som mötte pressen efter träningen var Madelen Janogy, Amanda Ilestedt, Zecira Musovic och Linda Sembrant. Medan Janogy sa att hon inte har några planer på att bli utlandsproffs ännu på ett tag meddelade Sembrant att hon gärna stannar utomlands ett tag till. Det blir inte Montpellier, men det lät som att hon kan bli kvar i Frankrike.

Flera av spelarna fick frågor om söndagens val. Musovic sa att hon tycker att de viktigaste frågorna är: ”Demokrati, miljö – och damfotboll.” Det är lite oklart vilket parti och vilka kandidater som har just de tre frågorna som huvudfokus i Europaparlamentet.

Sedan fick jag en liten kurs i uttalet av hennes namn, som skulle kunna skrivas Se-tchira Moscho-vittsch.

Under lördagen har för övrigt Sveriges gruppmotståndare Thailand spelat genrep mot ett B-betonat Frankrike. Fransyskorna vann med 3–0 efter att inhopparen Kadidiatou Diani gjort två av målen.

Det är synd att säga att det thailändska försvaret imponerade vid Dianis första mål, det som betydde 2–0:

Här är 1–0-målet från Elise Bussaglia:

Och här är Dianis 3–0-mål:

 

Roddar var jokern, Mia Carlsson hamnade utanför

Mitt lag har haft match i kväll. Jag var så inne i matchen att jag faktiskt helt och hållet hade glömt att Peter Gerhardsson presenterade en VM-trupp i kväll.

Men till slut vaknade även jag…

Det blev som väntat en ganska skrällfri trupp. Rainer gissade 22 rätt av 23. Skillnaden var att Mia Carlsson fick ge plats för Julia Roddar.

Julia Roddar

Det innebär att man säkrar upp lite på innermittfältet om Caroline Seger och Nathalie Björn skulle ha fortsatta skadeproblem. Kul förstås för Roddar, som har varit formstark på sistone. Men grymt tungt för Mia Carlsson, som ju lär vara spelare nummer 24 här.

Hon var tydligen extremt nervös redan i går.

Här är Sveriges VM-trupp 2019:

Målvakter (3): Hedvig Lindahl, Zecira Musovic och Jennifer Falk.

Backar (7): Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Amanda Ilestedt, Jonna Andersson, Hanna Glas och Nathalie Björn.

Mittfältare/forwards (13): Caroline Seger, Julia Roddar, Olivia Schough, Kosovare Asllani, Lina Hurtig, Anna Anvegård, Madelene Janogy, Elin Rubensson, Fridolina Rolfö, Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius, Mimmi Larsson och Julia Zigiotti Olme.

I dag har även Brasilien presenterat sin VM-trupp. Den innehåller massor av välbekanta namn. Trion Formiga, Cristiane och Marta spelade från start i VM-finalen 2007. På bänken satt unga målvakten Barbara. Alla de här fyra är VM-spelare även 2019.