Etikettarkiv: Sveriges fotbollslandslag för damer

Semifinal mot England – men Belgien var bra

Publicerad den av
17

Linda Sembrant efter 91.37. Ett redan klassiskt övertidsmål tog Sverige till matchen vi drömt om i några dagar – semifinalen mot England.

Men innan vi blickar framåt noteras att Belgien var bättre än jag trodde. Laget försvarade sig otroligt bra. Låg centralt, var disciplinerat och jobbade stenhårt. Offensivt har de Tessa Wullaert som är alldeles för bra för att spela i Fortuna Sittard. Och målvakten Nicky Evrard är turneringens bästa så här långt.

Även om Belgien bara skapade en målchans i matchen kändes det otäckt flera gånger när de kontrade. Mycket beroende på att det svenska hemspringet var sämre än vanligt.

Belgien var även modigt i sitt passningsspel. Men Sverige var bäst, och segern var förstås otroligt rättvis. Jag hade inga fyror i mina spelarbetyg, men sex treor. Av dem korade jag Nathalie Björn till matchens lirare i Sverige. Mest för hennes andra halvlek. I den första tyckte jag inte att Sverige var speciellt bra centralt i planen.

Även tävlingsdebutanten Amanda Nildén fick en trea. Hon hade flera fina inspel. Men mer om matchen i kommande inlägg.

Här nedan är länkar till mina texter i Borås tidning från matchen. Det krävs inlogg i någon av Gota Medias tidningar för att kunna läsa:

* Spelarbetyg i BT.

* Krönika i BT.

Hurtig och Eriksson in i startelvan – Björn och Blackstenius ut

Publicerad den av
4

Sveriges startelva mot Australien har just offentliggjorts. Och det är ändringar mot öppningsmatchen mot USA.

Magdalena Eriksson och Lina Hurtig kommer in i stället för succéspelarna från premiären, Nathalie Björn och Stina Blackstenius. Förbundskapten Peter Gerhardsson brukar prata om att slutelvan är lika viktig som startelvan. Senaste hade han Hurtig i slutelvan, nu sparar han istället Blackstenius till slutet.

Det känns som byten rakt av, alltså som att det blir försvar i 4–4–1–1 och anfall i 4–2–3–1 igen.

Australien startar med samma tio utespelare som i premiären. Däremot byter Tony Gustavsson målvakt från Lydia Williams till Teagan Micah. Williams kommer från skada. Det här kan ha med det att göra.

I övrigt finns allt försnack här.

Analys av en sensationellt bra prestation

Publicerad den av
20

Onsdagen den 21 juli 2021 lär få en väldigt speciell plats i svensk damfotbollshistoria. Inte bara för att det var första gången vårt landslag vann en mästerskapsmatch mot USA med större marginal än ett mål.

Utan för prestationen.

Resultatet 3–0 är förstås fantastiskt. Men man kan vinna med 3–0 på olika sätt. Det som är historiskt med dagens seger är att den kom efter stor svensk dominans. Vårt landslag var bättre än världsettorna på det mesta. Inte minst taktiskt.

Om vi tar det från början vet säkert de flesta av er att jag har tippat att USA tar guld medan Sverige åker ut i kvartsfinal. Det tipset kan fortfarande slå in. Man vinner inte guld i första gruppomgången, tvärtom är det ofta segstartade lag som till slut står med pokalen.

När jag letade i minnet efter andra svenska landslag som stått för en liknande rivstart i ett stort mästerskap hamnade jag för övrigt i OS 2002 och herrarnas ishockeyturnering. Där tog Tre Kronor full poäng i gruppspelet efter att ha inlett med en fantastisk 5–2-seger mot NHL-proffsen från Kanada.

Ni minns väl hur den turneringen slutade? Just det, med tidernas debacle, kvartsfinalförlusten mot Belarus – som då kallades Vitryssland.

Dagens seger ger alltså ingen medalj. Men den förbättrar tveklöst förutsättningarna för att ta en en. Minns att jag motiverade mitt tips kring Sverige med att det skulle bli svårt att vila spelare under gruppspelet, samt att det troligtvis skulle bli kvartsfinal mot svårspelade Nederländerna.

Nu är förutsättningarna väldigt annorlunda. Sverige har plötsligt en bra chans att både kunna vila lite spelare och vinna gruppen. Och det är istället USA som är i den situation som jag målade upp för det svenska laget.

När jag satte ihop mitt tips hade jag inte ens kunnat drömma om att jag skulle få se en match som den som utspelade sig på Tokyo Stadium tidigare i dag.

Tidigare när Sverige har tagit poäng, eller vunnit, mot USA har det i princip alltid byggt på stabilt försvarsspel och vassa kontringar. Det har krävts storspelande backar och en målvakt som överträffar sig själv.

Så såg det inte ut i dag. I dag var det utklassning på alla plan.

Jag hade trott att Sverige skulle anfalla 3–4–1–2 och försvara 5–4–1. Det var ett upplägg som funkade bra i 1–1-matchen mot USA i april. Då stod vårt landslag upp bra. Jag minns att jag då skrev att: ”frågan är om jag sett vårt landslag rakt igenom göra en så bra match mot USA”.

Men skall vi vara ärliga var amerikanskorna trots allt det tyngre och bättre laget i den matchen. De hade många chanser, och en storspelande Jennifer Falk var en stor anledning till att vi trots allt var nära att vinna.

Jag trodde alltså att Peter Gerhardsson skulle jobba vidare på det som var bra i 1–1-matchen på Friends. Därför blev jag lite besviken i morse när jag såg att Magdalena Eriksson inte ingick i 18-mannatruppen, och att det därmed skulle bli den gamla beprövade 4–4–1–1-uppställningen.

Känslan vid avspark var att det skulle vara en framgång med en förlust med ett eller två mål.

Den känslan ersattes snart av positiv förvåning. För den aggressiva rivstart som USA alltid inleder matcherna med såg vi inte till. Tvärtom var det Sverige som ägde matchen från start. Öppningen var sensationell. Och det blev bara bättre.

Den här gången behövde inte Hedvig Lindahl storspela. Hon behövde bara göra en riktigt bra räddning – och det var på övertid när matchen redan var avgjord. Sverige ägde matchen från första minuten.

Hur kunde det då bli så bra?

Grunden hittar vi nog i att Gerhardsson krossade Vlatko Andonovski rent taktiskt. Det kan nog ha varit fler än jag som trodde på en svensk 3–4–1–2-uppställning.

Här har Sverige trumf på hand i att vi har två olika formationer att jobba med. Det gör att motståndarna på förhand inte kan veta vad som väntar. USA däremot spelar nästan alltid likadant. Därmed kunde Gerhardsson skräddarsy sin taktik.

Den gick ut på att stänga USA:s kreativa spelare – Lindsey Horan, Rose Lavelle och Tobin Heath. Det är de som ligger bakom väldigt mycket av USA:s anfallsspel. Kan man få bort dem ur matchbilden är således mycket vunnet.

I dag var det dessutom så att både Lavelle och Heath utgick från högerkanten. Därmed valde Sverige att stänga USA:s högerkant och styra över alla USA:s anfall till deras högersida.

Rent praktiskt gjordes det genom att Stina Blackstenius valde en position som gjorde att USA:s högra mittback, Abby Dahlkemper, inte var spelbar. I mitten valde Kosovare Asllani en utgångsposition där hon tog bort passningar in till Lindsey Horan.

Det gjorde att USA:s anfall hela tiden började hos Becky Sauerbrunn och Crystal Dunn på lagets vänstersida. Framför sig hade de Sam Mewis och Christen Press, två spelare som inte har sin styrka att göra sig spelbara i det felvända spelet. Således stod ofta Sauerbrunn och Dunn utan bra passningsalternativ.

Noterbart var att det alltså oftast inte var Blackstenius som satte förstapressen. Hon liksom bara markerade Dahlkemper. Utan det var Asllani som smög ut på kanten och pressade Sauerbrunn. Samtidigt kom Fridolina Rolfö in i mitten och tog över bevakningen av Horan. Det här presspelet funkade utmärkt. USA hade knappt ett riktigt anfall i hela den första halvleken.

Även offensivt hade Sverige en bra taktik. Lindsey Horan är en duktig passningsspelare med skön bollbehandling. Men hon är ingen expert på att täcka ytor. Hon är alltså som bäst när USA har bollen.

Nu var det Sverige som hade bollen. Och trion Nathalie Björn, Caroline Seger och Filippa Angeldahl sökte hela tiden Asllani och Rolfö på ytor bakom eller bredvid Horan.

När ett lag förlorar ytan framför sitt mittförsvar som USA gjorde i den första halvleken, då är det hopplöst att spela i backlinjen. Man hamnar hela tiden i svåra valsituationer. Och risken är uppenbar att man blir passiv och backar hemåt. Precis det drabbade amerikanskorna.

Efter 45 minuter hade jag 7–1 i klara målchanser i svensk favör. Det var även 6–1 i hörnor. Men ”bara” 1–0 i mål.

I paus gjorde Andonovski ett par justeringar för att försöka neutralisera den svenska taktiken. Framför allt tog han in Julie Ertz som defensiv innermittfältare, och flyttade ut Horan på Mewis plats.

Det innebar att man ökade bollskickligheten på sin vänsterkant, samtidigt som man stängde mycket av de ytor som framför allt Asllani huserat på före paus. Dessutom var det tydligt att Sauerbrunn hade fått instruktionen att ta med sig bollen framåt i planen när hon fick den. På så sätt skulle hon ”ställa frågor” till det svenska försvaret, och samtidigt öppna ytor åt medspelare.

I åtta minuter såg det ut att vara ett bra drag. Ertz vann närkamper, och Sauerbrunn tog upp bollen högre i planen. USA såg ut att vara på väg in i matchen.

Då fick Sverige en dubbelhörna. Den första från vänster var Rolfö högst på. Hon var nära att få nicken mot mål. Den andra slog Jonna Andersson från höger. Då var det Amanda Ilestedt som nådde högst. Hennes nick gick i stolpen och ut till en fri Stina Blackstenius – och det var 2–0.

Målet gjorde att USA tappade lite energi. Då gjorde Andonovski nästa drag. Han förstärkte kreativiteten på den amerikanska vänsterkanten ytterligare genom att byta in Megan Rapinoe. Det höll på att resultera.

Matchklockan hade precis passerat 70 minuter när Horan slog en snabb frispark till Rapinoe, som i sin tur slog ett hårt inspel till Christen Press. Från nära håll styrde Press bollen i stolpen och ut. Mål där och USA hade haft vittring.

I stället gjorde Sverige 3–0 cirka 90 sekunder senare. Det kom efter att Sverige i princip ha hållit i bollen hela tiden från stolpskottet. Efter att ha spelat runt hittade Sofia Jakobsson och Hanna Glas en öppning på sin kant. Glas överlappade, fick bollen och slog ett perfekt inlägg till Lina Hurtig – som nickade in spiken i den amerikanska kistan.

Sverige hade alltså haft klart bäst taktik från start. Vårt lag hade även klarat av att hantera USA:s försök att ändra matchbilden. Det var verkligen otroligt imponerande.

På slutet kom amerikanskorna till några chanser till. Min räkning stannade vid 11–5, vilket antyder att segern kanske var något mål för stor. Men sett till spelet kändes det ändå som att 3–0 väl speglade den svenska överlägsenheten.

Värt att notera är ju att det var från den kant som Sverige styrde över USA:s spel som de två svenska spelmålen kom. Båda gångerna efter att Jakobsson och Glas stått för förarbetet. Vid 1–0 passade Glas ut till Jakobsson och vid 3–0 var det alltså en överlappning där Jakobsson lyfte fram bollen till Glas.

Som jag skrev i förra inlägget satte jag 4,0 i snittbetyg på laget. Hade jag satt betyg på förbundskapten Gerhardssons insats hade det dragit upp snittet ytterligare – för taktiken var en självklar femma.

Nu gäller det att försöka kopiera den här insatsen mot Australien på lördag. Det känns inte som att det blir lika lätt att taktiskt manöverera ut Tony Gustavsson. Han kan nog det mesta om vårt svenska lag.

Gustavsson inkasserade för övrigt sin första seger som förbundskapten för The Matildas i dag. Det blev 2–1 mot Nya Zeeland i en match som Australien ägde närmast totalt rent spelmässigt. Football Ferns fick sitt tröstmål precis på slutet. Det gjordes av landslagsdebutanten Gabi Rennie på det som kan ha varit hennes allra första bollkontakt. Rennie byttes in i 89:e minuten och nickade in reduceringen i 91:a.

För svensk del var det ett bra resultat. En poäng mot Australien innebär svenskt drömläge inför slutomgången. Men om Gerhardsson skall kunna vila folk mot Nya Zeeland behöver det nog bli seger mot The Matildas.

I övrigt under eftermiddagen spelade Kanada och Japan 1–1. Noterbart där var att Rosengårdsmålvakten Stephanie Labbé skadade sig när hon drog på sig en straff. Hon reste sig, räddade straffen – men tvingades strax efter till byte. Hon hade tårar i ögonen när hon gick av planen. Vi får verkligen hålla tummarna för att det inte var en allvarlig skada.

Inför avspark utropade jag Vivianne Miedema som min favorit till att vinna skytteligan. Hon motsvarade det tipset på ett utmärkt sätt genom att göra fyra mål i öppningsmatchen mot ett riktigt svagt Zambia. Till slut vann Nederländerna matchen med osannolika siffrorna 10–3.

Det var två lag som båda var klart bättre i offensiven än i försvarsspelet – fast på helt olika nivåer. Zambias försvarsorganisation höll väldigt långt ifrån internationell klass. Det var ofta rent kaos när Afrikas representant skulle försvara.

Däremot håller lagkaptenen Barbra Banda riktigt hög klass. Hon gjorde alla Zambias tre mål och ligger därmed tvåa i skytteligan efter första gruppomgången. På delad tredjeplats finns Lieke Martens, Marta, Stina Blackstenius och Ellen White med två mål vardera.

Som jag skrev i förra inlägget vann Storbritannien och Brasilien sina förmiddagsmatcher mot Chile respektive Kina.

Jag hann se Team GB under några minuter innan Sveriges match började. Noterbart var att man startade med båda skotskorna Kim Little och Caroline Weir, medan Fran Kirby inte ingick i matchtruppen. Chelseastjärnan verkar alltså vara skadad i ytterligare ett mästerskap.

Noterbart också att förbundskapten Hege Riise valde att spela med två ultraoffensiva ytterbackar i Lucy Bronze och Rachel Daly. De båda såg vassa ut. Vass var även som väntat mästerskapsdebutanten Lauren Hemp. Allra vassast var dock alltså tvåmålsskytten Ellen White. Som vanligt befann hon sig hela tiden på, eller just över gränsen till offside.

Slutligen några ord om Brasiliens 5–0-seger mot Kina. Jag såg inte speciellt mycket av den matchen, mest några blickar då och då. Efter 8.40 såg jag Pia Sundhage göra ett glädjehopp efter Martas 1–0-mål. Och i 82:a minuten såg jag Sundhage dansa glädjedans med andra ledare efter 4–0-målet. Jag såg också Brasilien vara väldigt snabbt och vasst i omställningarna.

Att matcherna i grupp F blev 5–0 och 10–3 innebar öppningar för grupptreorna i grupperna E och G att gå vidare till kvartsfinal. Just nu ser det ut som att mitt tips om att trean från grupp G skall åka ut inte kommer att slå in. Tvärtom känns det nu som att vi kan räkna med att tre lag går vidare ur Sveriges grupp.

Slutligen går det att se höjdpunkter från alla matcher på den här länken.

OS-truppen är klar – den innehöll inga stora skrällar

Publicerad den av
7

Peter Gerhardsson har just presenterat de 22 spelare som åker med till OS i Japan. Det handlar ju om 18 ordinarie och fyra reserver på plats.

Det var en trupp utan några större skrällar. Som väntat har Gerhardsson valt att lägga fokus på spelare som kan användas i flera olika positioner. Bland backarna finns exempelvis fyra mittbackar och två ytterbackar, men flera av mittbackarna har även spelat som ytterbackar, vilket gör att det ändå inte känns tunt på kanterna.

Kollar vi mittfältare och forwards är det egentligen bara tre utpräglade innermittfältare i Caroline Seger, Filippa Angeldahl och Hanna Bennison, och en nia i Stina Blackstenius. Men Nathalie Björn, Kosovare Asllani och Lina Hurtig är alla även tänkbara alternativ på innermittfältet och Hurtig och Fridolina Rolfö kan också spela nia, vilket gör att Gerhardsson trots allt har möjligheter när han skall ta ut sin elva.

Den position där han har flest spelare är yttermittfält/kantforward. Där finns Sofia Jakobsson, Madelen Janogy, Olivia Schough, Rolfö och Hurtig, samt att Jonna Andersson och i viss mån även Bennison kan spela i en offensiv kantroll.

Jag kan tänka mig att Bennison var den sista att ta plats i truppen, att hennes insats i söndags blev avgörande. Samt att Julia Roddar räddade sin reservplats genom en stark insats mot Australien. Roddar är ju för övrigt drömspelaren i en OS-trupp. I grunden central mittfältare, men som på senare år mest spelat yttermittfältare eller ytterback. Alltså en väldigt användbar spelartyp.

Noterbart också att Blackstenius är enda nian bland de 18, men att det är två nior till bland reserverna. Där chansar Gerhardsson genom att ta med Anna Anvegård, som ännu inte är i full matchform efter sin skadeförföljda vinter.

Här är truppen i sin helhet:

Målvakter:
Hedvig Lindahl och Jennifer Falk

Backar:
Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Nathalie Björn, Emma Kullberg, Jonna Andersson och Hanna Glas.

Mittfältare och forwards:
Filippa Angeldahl, Caroline Seger, Hanna Bennison, Olivia Schough, Sofia Jakobsson, Madelen Janogy, Fridolina Rolfö, Lina Hurtig, Kosovare Asllani och Stina Blackstenius.

Reserver:
Zecira Musovic, Julia Roddar, Anna Anvegård och Rebecka Blomqvist.

Vilka hamnade då närmast utanför? På målvaktssidan är Emma Holmgren den som är närmast en plats. Men Gerhardsson visade ju tydligt vilka tre han tänkte satsa på när han inte hade med Holmgren till lägret i Kalmar för några veckor sedan. Här var uttagningen alltså ganska självklar.

På backsidan är det Rosengårds Emma Berglund som hamnar närmast utanför truppen. Det var knappast oväntat, eftersom hon stått utanför Gerhardssons landslag under lång tid, men togs in igen till Kalmarlägret sedan det stod klart att varken Nilla Fischer (familjeskäl) eller Linda Sembrant (korsbandsskada) var aktuella för OS.

Ytterbackspositionen är tunn, och där kan man väl inte säga att någon icke uttagen spelare har varit nära en plats. Konkurrensen där försvann ju när Jessica Wik blev gravid.

Här funderar man lite på Elin Rubenssons situation. Egentligen borde hon ha varit högaktuell, men hennes chanser till en OS-plats har sannolikt försvunnit genom att Mats Gren hållit tillbaka hennes speltid i Häcken under våren. Rubensson är ju egentligen en drömspelare i en OS-trupp. Central mittfältare i grunden, men användbar både som ytterback, kantspelare och har ju även ett förflutet som forward.

Det är ju just Häckenspelarna som är förlorarna i den här uttagningen. Bland mittfältare och forwards är det sannolikt Häckentrion Filippa Curmark, Julia Zigiotti Olme och Johanna Rytting Kaneryd som hamnat närmast utanför truppen. Zigiotti Olme tappade sannolikt sin plats till Bennison när hon blev skadad för några veckor sedan. Alla de tre var dock sannolikt med i diskussionen ända in på målsnöret.

Duon Mimmi Larsson och Loreta Kullashi var sannolikt aktuell i vintras, men under våren har man förstått att de inte skulle räcka till en OS-plats. I övrigt bland forwards är ju Pauline Hammarlund borta till följd av en korsbandsskada.

Är det då en bra trupp? Den kanske inte är lika stark som truppen i VM 2019, men det är absolut en trupp som bör kunna vara med och slåss om medaljer.

Noterbart är att laget på många sätt bygger på tre ungdomslandslag. Jag tänker på det U20-lag som spelade VM 2010 samt på de båda guldlagen i F19-EM från 2012 och 2015. Basen i truppen är spelare födda 1990–97, vilket egentligen är perfekt. Spelarna är i den åldern där de skall vara som bäst.

Lite oroväckande är det ändå att 02:an Hanna Bennison är den enda uttagna spelaren som är född efter 1997, samt att inga andra U23-spelare egentligen varit med i diskussionen. Det är nu ganska många åldersgrupper där det inte kommit fram en enda landslagsmässig spelare. Undrar hur diskussionen på förbundet låter kring den utvecklingen?

VM-kval mot Finland, Irland, Slovakien och Georgien

Publicerad den av
18

Sverige har just lottats mot Finland, Irland, Slovakien och Georgien i VM-kvalet. Oavsett vilket motstånd vi skulle ha lottats mot hade vårt landslag varit storfavorit i gruppen.

Känslan är att det här är en grupp som passar oss bra. Georgien håller knappast damallsvensk klass och Slovakien har vi vunnit komfortabelt mot i flera kval på sistone.

Irland blixtrar till ibland, framför allt på hemmaplan, men saknar jämnheten för att skaka Sverige. Slutligen då Finland som lär bli huvudmotståndare. Finskorna kommer från ett bra EM-kval, men skall inte heller kunna skaka Sverige. Det är således bra odds på en svensk gruppseger.

Den grupp som på pappret ser tuffast ut är C, som innehåller Nederländerna, Island, Tjeckien, Belarus och Cypern.

Här är helgens tv-guide, där förstås söndagens returer i Champions Leagues semifinaler sticker ut utöver alla ligamatcher: (Guiden kommer att uppdateras om jag hittar fler sändningar)

Fredag:
19.00: Växjö DFF–Kristianstads DFF i damallsvenskan. Sänds på Sportbladet Play.

Lördag:
13.00: Morön BK–Älvsjö AIK i elitettan. Sänds på Sportexpressen Play.
14.00: Hammarby–Kif Örebro i damallsvenskan. Sänds på Sportbladet Play.
15.00: AS Roma–AS Milan i italienska Serie A femminile. Sänds på Viaplay.
15.00: Mallbackens IF–Alingsås FC United i elitettan. Sänds på Sportexpressen Play.
16.00: IFK Norrköping–Sundsvalls DFF i elitettan. Sänds på Sportexpressen Play.
17.00: Umeå IK–Jitex Mölndal BK i elitettan. Sänds på Sportexpressen Play.

Söndag:
01.30: North Carolina Courage–Orlando Pride i amerikanska NWSL Challenge Cup. Sänds på Twitch.
12.00: FC Barcelona–Paris Saint-Germain, semifinal i Champions League. Sänds av Aftonbladet för pluskunder.
12.30: Juventus–Fiorentina i italienska Serie A femminile. Sänds på Viaplay.
13.30: Chelsea FC–FC Bayern München, semifinal i Champions League. Sänds av Aftonbladet för pluskunder.
14.00: IFK Kalmar–Lidköpings FK i elitettan. Sänds på Sportexpressen Play.
15.00: Djurgårdens IF–AIK i damallsvenskan. Sänds på Sportbladet Play.
15.00: Eskilstuna United–FC Rosengård i damallsvenskan. Sänds på Sportbladet Play.
15.00: Vittsjö GIK–BK Häcken FF i damallsvenskan. Sänds på Sportbladet Play.
15.00: IK Uppsala Fotboll–Bollstanäs SK i elitettan. Sänds på Sportexpressen Play.
16.00: Manchester City–Birmingham City i engelska WSL. Sänds på Viaplay.
18.30: Gotham FC–Racing Louisville i amerikanska NWSL Challenge Cup. Sänds på Twitch.

Måndag:
01.30: Houston Dash–Portland Thorns i amerikanska NWSL Challenge Cup. Sänds på Twitch.

Tisdag:
02.00: Kansas City–OL Reign i amerikanska NWSL Challenge Cup. Sänds på Twitch.

Kryss mot USA – det var på alla sätt väldigt bra

Publicerad den av
22

Lördagskvällens match mot USA slutade 1–1 efter att det varit svensk ledning i paus. Jag har sett Sverige ta poäng mot amerikanskorna flera gånger tidigare.

Men frågan är om jag sett vårt landslag rakt igenom göra en så bra match mot USA. Kvitteringen kom på straff i minut 87. Sofia Jakobsson var överhet efter en amerikansk hörna och sprang ner Kelley O’Hara.

Avblåsningen var solklar – men var det innanför straffområdet? Domaren tyckte det, och jag känner inte att man kan vara upprörd över det domslutet, även om förseelsen kanske skedde utanför. Men det var alltså verkligen på gränsen, och Jakobsson får skylla sig själv som gick in med så hög fart i duellen.

Synd för Jakobsson att straffsituationen blir det bestående minnet av hennes insats. För den var ju annars väldigt bra i 85.45.

Som sagt var alltså hela den svenska insatsen väldigt bra. Peter Gerhardsson valde att ställa upp med tre mittbackar, något han inte gjort mot vasst motstånd på ett bra tag. Det innebar vissa problem med presspelet, som inte var synkat i början.

Men det innebar också större defensiv trygghet än man är vad vid mot USA. Normalt brukar amerikanskorna komma med en jätteanstormning direkt från start. Den anstormningen uteblev i dag. Dock var vi lite illa ute under tio minuter mellan minut 15 och minut 25. Där fastnade alla svenska uppspel i USA:s press.

Gästerna lyckades dock bara skapa en riktigt bra målchans under den perioden. I paus hade jag 2–2 i klara målchanser. Men det var 1–0 i mål till Sverige, och 4–2 i hörnor.

Målet var riktigt snyggt. Lina Hurtig nådde riktigt höga höjder på en vänsterhörna och nickade in bollen via bortre stolpen. Amerikanskorna verkade chockade över hur högt Hurtig kom. Målvakt Alyssa Naeher stod för en sådan där klassisk ”ut och hänga tvätt-utrusning”. Ni vet en misstajmad, där målvakten kommer ut helt snett, med armarna i luften. Se målet här.

Det var för övrigt första gången USA kom i underläge på nästan två år. Det skall ju sägas att förbundskapten Vlatko Andonovski hade placerat några av sina bästa spelare på bänken. Där fanns bland annat Sam Mewis, Megan Rapinoe och Alex Morgan. Man saknade även troliga startspelarna Abby Dahlkemper och Tobin Heath. Men det ändrar inte faktumet att Sverige gjorde en utmärkt match.

USA inledde den andra halvleken med tio bra minuter, där de skapade ett par halvchanser. Följande 25 minuter var riktigt, riktigt bra från svensk sida. Då kändes det faktiskt hur lugnt och tryggt som helst. Normalt i matcherna mot USA brukar det ändå kännas som att vi möter en mycket bättre motståndare. Men så kändes det inte i dag.

Det var först de sista tio minuterna som USA fick till en riktig anstormning där de även skapade målchanser. På så sätt var inte den sena kvitteringen ologisk. Samtidigt som det är lite tråkigt att Gerhardssons lag inte fick vinna kanske det kan ha varit bra att vårt landslag inte fick sväva i väg. Ett kryss kanske var bästa möjliga resultat med tanke på framtiden.

Och vår förbundskapten fick många bra svar. Inte minst kring sina veteraner. Det är ju många som har ifrågasatt framför allt Nilla Fischer, men även Caroline Seger. Personligen har jag haft massor av synpunkter på Segers spel i Rosengård. Men i den här typen av matcher är hon en jättetillgång med sin passnings- och bollskicklighet.

Seger var helt enkelt lysande. Och det var även Fischer. När det hettar till är båda så där härligt lugna och trygga med bollen så att det sprids en trygghet i laget.

När jag ändå är inne på veteraner så kan man inte sluta att imponeras av Linda Sembrant. Inte nog med att hon nästan aldrig sätter sina fötter på fel ställen – hon styr hela tiden sina lagkompisar. I dag hördes hennes röst hela tiden genom tv:n och in i mitt vardagsrum. En klippa.

Men som sagt, alla var bra. Inte minst visade Jennifer Falk att hon klarar sig alldeles utmärkt på högsta internationella nivå. Ett otroligt skönt besked. Man har ju varit lite fundersam över vad som skall hända när Hedvig Lindahl lägger av. Men nu känns det plötsligt väldig välbeställt på målvaktssidan.

Offensivt är det i luftrummet vårt landslag är allra bäst. Tydligen gjordes 21 av de 40 målen i EM-kvalet i samband med fasta situationer.

Men det blir bättre och bättre på marken också. I dag hade Fridolina Rolfö två kanonchanser i spelet. En chans där hon bröt en bakåtpassning från planens drottning – Lindsey Horan. En efter ett riktigt mönsteranfall som började med en läcker skarvning från Hurtig.

Det som var extra roligt var att inhopparna också var bra. Både Filippa Angeldahl och Stina Blackstenius kom in och bidrog. Angeldahl stadgade upp mittfältet och Blackstenius kom in med fart.

På tisdag 18.30 väntar Polen i en helt annan typ av match. Då skall vårt landslag driva spel mot ett lite sämre motstånd. Det blir intressant att se om man även klarar av det.

I dagens viktigaste landskamp, den som gäller en OS-plats, vann Chile med 2–1 mot Kamerun. Jag såg delar av matchen och drog slutsatsen att det var målvakterna som var skillnaden. Medan Tiane Endler gjorde ett par riktigt fina räddningar var Kameruns målvakt direkt svag. Fördel Chile inför returen alltså.

I dag var det även debut för Tony Gustavsson som förbundskapten för Australien. Det var en debut som han nog helst hade velat slippa. Ett ungt Tyskland körde fullständigt över The Matildas. Det slutade 5–2, men det kunde ha blivit större segersiffror. Båda Australiens mål var tröstmål på slutet.

I går vann Frankrike med 3–1 mot England. Här är höjdpunkter från den matchen:

Jätteskräll – Rosa Kafaji och Hanna Lundkvist i landslaget

Publicerad den av
21

Inlägget uppdaterat med fler tv-matcher.

Rosa Kajafi

Den senaste tiden har Peter Gerhardsson huvudsakligen kört på säkra kort i sina uttagningar. Men i dag har han bjudit på två riktiga jätteskrällar.

AIK:s Rosa Kafaji har inte spelat en enda damallsvensk match. Och hon har bara startat 15 matcher i elitettan. Men i dag blev 17-åringen, som är född den 5 juli 2003, uttagen i A-landslaget. 

Tillika AIK-fostrade Hanna Lundkvist spelar för Hammarby sedan 2019. Inte heller hon har spelat någon damallsvensk match. Nu kan alltså även 18-åringen, som är född den 17 juli 2002, få göra landslagsdebut innan hon spelar i vår högsta serie.

Hanna Lundkvist

Det här är förstås två kul uttagningar. Jag kan inte säga att jag har följt Kafaji och Lundkvist i elitettan. Men när jag såg dem i F17-landslaget för knappt två år sedan föll jag direkt för deras kvaliteter. Lundkvist kallade jag för ”bolltrollare på yttermittfältet”. Och om Kafaji skrev jag så här:

”Kafaji har nämligen mycket av det jag vill se hos svenska forwards. Hon vill ha bollen, hon är bra på att söka sig till fria ytor och hon är fantastisk med bollen.

Mot Slovakien i går hörde jag några gånger folk framför mig på läktaren som suckade när Kafaji några gånger gick själv istället för att passa. Personligen jublade jag över att vi fick in en spelare som bröt mönster. För tyvärr var mönstret att alldeles för många av de svenska spelarna passade för passandets skull. Alltså att de oftast passade bollen även när det hade varit bäst för laget om de tagit med sig bollen och drivit den framåt.

Även om Kafaji är lite bollkär blandar hon soloaktionerna med fina framspelningar. Hon känns som en smart spelare, och med större rutin vid matcher i högt tempo kommer hon att bli ännu bättre på att avgöra när hon skall passa och när hon skall gå själv.”

Nu kan alltså Rosa Kafaji få göra debut i A-landslaget. Om hon får spela i någon av de två matcherna under Maltalägret – Österrike den 19 februari och Malta den 23 februari – blir hon den näst yngsta debutanten på mycket länge.

Jag har kollat efter tonårsdebutanter, och hade underlag från 2004. Och perioden 2004–20 är Hanna Bennison den enda som debuterat innan sin myndighetsdag. Här är den listan:

2020: Ingen
2019: Hanna Bennison, 17 år (och 23 dagar).
2018: Loreta Kullashi, 18 år (och 8 månader).
2017: Ingen
2016: Nathalie Björn, 19 år.
2015: Stina Blackstenius, 19 år.
2014: Lina Hurtig, 19 år och Marija Banusic, 19 år.
2013: Ingen
2012: Elin Rubensson, 19 år.
2011: Jessica Samuelsson (nu Wik), 19 år.
2010: Tilda Heimersson, 18 år (och 10 månader).
2009: Emelie Ölander, 19 år.
2008: Louise Fors (nu Schillgard) 18 år (och 11 månader), Kosovare Asllani, 19 år, Malin Levenstad, 19 år och Anna Lindblom, 18 år (och sju månader).
2007: Ingen
2006: Ingen
2005: Caroline Seger, 19 år.
2004: Ingen

Utöver skrällarna Lundkvist och Kafaji finns även en tredje debutant i den i dag uttagna truppen. Det handlar om Kristianstads Onsala- och Kungsbackafostrade back Josefine Rybrink.

Josefine Rybrink

Inte heller Johanna Rytting Kaneryd har fått göra sin landslagsdebut ännu. Hon har däremot tidigare varit uttagen i Gerhardssons trupp.

I förbundets text om trupputtagningen framgår att det kan bli fler debutanter. Ännu så länge är nämligen Chelseatrion Jonna Andersson, Magdalena Eriksson och Zecira Musovic uttagen.

Men i nuläget tillåts inte spelare från England resa in i Malta. Om de restriktionerna ligger kvar blir det i stället trion Emma Holmgren, Amanda Nildén och Emma Kullberg som åker med Gerhardsson till Medelhavet.

Apropå Chelsea så bröts deras långa svit utan ligaförluster i söndags. Man föll med 2–1 hemma mot Brighton.

Det var istället en väldigt bra dag för Manchester City. City vann toppmötet med Arsenal samtidigt som både Chelsea och Manchester United förlorade. Därmed har City återigen ligaguldet i egna händer.

Det är för övrigt ett par riktigt spännande WSL-matcher i veckan. Både onsdagens Londonderby mellan Chelsea och Arsenal samt fredagens Manchesterderby mellan City och United är matcher av högsta betydelse för den engelska guldstriden. Båda sänds dessutom på svensk tv.

Veckans TV-guide (uppdateras löpande när jag hittar nya sändningar):
Onsdag:
17.00: Madrid CFF–Athletic Club i spanska Liga Iberdrola. Sänds på Viaplay.
19.00: Barcelona–Betis i spanska Liga Iberdrola. Sänds på Viaplay.
20.00: Chelsea–Arsenal i engelska WSL. Sänds på Viasat Sport 1 och Viaplay. 

Fredag:
19.15: Eintracht Frankfurt–Essen i tyska Frauen-Bundesliga. Sänds på Viaplay.
20.00: Manchester City–Manchester United i engelska WSL. Sänds på Viasat Football och Viaplay. 

Lördag:
13.00: Kif Örebro – Linköpings FC, träningsmatch. Sänds på SportExpressen Play samt na.se och corren.se.
14.00: Bayern München–Werder Bremen i tyska Frauen-Bundesliga. Sänds på Viaplay.
16.00: Häcken–Kristianstads DFF, träningsmatch. Sänds på gp.se.

Söndag:
13.00: AIK–Djurgården, träningsturnering, match om tredje plats. Sänds av Sportbladet. 
16.00: Hammarby–BP, träningsturnering, final. Sänds av Sportbladet. 

God jul – här är Fifas hårda julklapp till Europa

Publicerad den av
5

Det är hög tid att önska en riktigt god jul till alla vänner av den här bloggen. Och till alla andra också…

Strax efter att Kalle Anka och hans vänner stått för sin årliga tv-show i Sverige kom Fifa med sin julklapp till de olika världsdelsförbunden. Världsförbundet meddelade nämligen fördelningen av platser till VM-slutspelet 2023. Vi fick således veta vilka världsdelar som varit snälla, och vilka som varit stygga de senaste åren.

På ett sätt hade Europa varit snällast. Europa fick nämligen 11,5 platser. Men sett till kvalitet är det ändå snålt tilltaget. Jag har framfört en åsikt att Europa borde ha minst 14 platser.

Så här blev fördelningen. Det är 29 direktplatser, där värdnationerna Australien och Nya Zeeland får varsin. Övriga 27 direktplatser fördelades så här:

  • 5 platser till AFC – Asien 
  • 4 platser till CAF – Afrika
  • 4 platser till Concacaf – Nordamerika
  • 3 platser till Conmebol – Sydamerika 
  • 11 platser till UEFA – Europa

De sista tre platserna fördelas via playoff med tio lag. De tio platserna fördelas på följande sätt mellan världsdelarna: 

  • 2 platser till AFC – Asien
  • 2 platser till CAF – Afrika
  • 2 platser till Concacaf – Nordamerika
  • 2 platser till Conmebol – Sydamerika
  • 1 platser till OFC – Oceanien
  • 1 platser till UEFA – Europa

Playoffspelet går till på följande sätt: De fyra högst rankade lagen på den senaste världsrankingen kommer att seedas och fördelas mellan grupperna. Med begränsningen att att det maximalt är ett seedat lag per världsdel.

  • Grupp 1 består av tre lag, bland annat det högst rankade. De två oseedade lagen möts först i semifinal. Vinnaren i semifinalen möter det högst rankade laget i final om en VM-plats.
  • Grupp 2 består också av tre lag, bland annat det näst högst rankade. Upplägget är som i grupp 1, med semifinal mellan de oseedade lagen följt av en final. 
  • Grupp 3 består av fyra lag, bland annat det tredje- och det fjärderankade laget. De spelar semifinaler mot varsitt oseedat lag. Sedan möts vinnarna i en final om VM-platsen.

Det får maximalt finnas ett lag per världsdel i grupperna. Båda Asiens lag kan alltså inte hamna i samma grupp.

Personligen har jag flera gånger (bland annat här och här) skrivit att jag tycker att VM-platserna borde fördelas på följande sätt:

14 platser till Uefa (Europa)
4,5 platser till AFC (Asien)
4 platser till Concacaf (Nordamerika)
4 platser till CAF (Afrika)
3 platser till Conmebol (Sydamerika)
0,5 plats till OFC (Oceanien)
2 platser till värdländerna

Ser man till vilka nationer som ligger topp 32 i världen på den senaste rankingen (från den 18 december) får man följande fördelning:

21,33 platser till Europa
4 platser till Asien
3 platser till Nordamerika
2,67 platser till Sydamerika
1 plats till Oceanien
0 platser till Afrika
Orsaken till att det är en tredelad plats är att Argentina, Wales och Irland delar på plats 31 på den aktuella världsrankingen. Noterbart också att Nordkorea skulle ha varit med på topp 32 – om landet varit rankat. Men Nordkorea har inte spelat en bindande match på några år, och har åkt ur rankingen.

Som väntat fick Europa backa rejält när platserna fördelades. Uefas representanter kan knappast ha ansetts ha varit snälla när Fifa-tomten satte sig ner i fördelningsverkstaden. Vi får alltså bara drygt hälften av de platser som vi är förtjänta av enligt rankingen.

Däremot måste Afrika ha varit väldigt snällt. Enligt rankingen skulle Afrika blivit helt utan platser. Nu får de fyra, plus två playoffplatser. Snällt.

För svensk del bör det ändå innebära väldigt bra chans att kvala in även till nästa VM-slutspel. För vi skall ju självklart klara av att vara bland Europas elva bästa lag även de kommande tre åren. Eller jag kanske skall skriva bland de tolv. För allt annat än att Europas representant i playoffspelet tar sig till VM-slutspelet vore en av tidernas största skrällar.

Innan jag sätter punkt, och hugger in på ris a la Malta så tänkte jag lista vilka lag som skulle ta sig till VM 2023 – om kvalet till 100 procent följer världsrankingen:

Värdnationer (2): Australien och Nya Zeeland
Europa (11): Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Sverige, England, Norge, Spanien, Italien, Danmark, Island och Belgien.
Asien (5): Japan, Kina, Sydkorea, Vietnam och Thailand. 
Afrika (4): Nigeria, Kamerun, Sydafrika och Ghana.
Nordamerika (4): USA, Kanada, Mexiko och Costa Rica.
Sydamerika (3): Brasilien, Colombia och Argentina.

Och playoffspelet skulle ha följande ramar:
Playoff: Grupp 1: Seedat: Schweiz (19:e på världsrankingen)
Playoff: Grupp 2: Seedat: Chile (36)
Playoff: Grupp 3: Seedade: Taiwan (39) och Papua Nya Guinea (46)
Playoff: Sex oseedade lag att lottas in i de tre grupperna: Uzbekistan (41), Elfenbenskusten (61), Tunisien (74), Jamaica (50), Panama (59) och Paraguay (47).

Noterbart här är att Nordkorea alltså inte är med på den senaste världsrankingen, men normalt skulle ha en av Asiens fem direktplatser. Noterbart också att Papua Nya Guinea har alldeles för hög ranking. Det är ju egentligen orimligt att de ens har chansen att bli ett av de seedade lagen.

Utökad damallsvenska, landslagstrupp och silly season

Publicerad den av
32

Vid lunchtid i dag berättade SVT att jag ser ut att bli bönhörd. Redan nästa vecka skall Svenska fotbollförbundets representantskap rösta om en utökning av damallsvenskan.

Enligt förslaget, som jag tycker låter utmärkt, skall vår högsta serie utökas till 14 lag redan till 2022. Det innebär att nästa år blir ett anpassningsår där bara ett lag kommer att åka ur damallsvenskan, medan tre lag kommer att gå upp från elitettan.

Det innebär inte minst ett bra läge för nykomlingarna AIK och Hammarby att etablera sig i högsta serien. Det innebär också ökade chanser för nedflyttade Umeå och Uppsala att få till en snabb återkomst till högsta nivån.

Från och med 2022 är tanken att två lag åker ur damallsvenskan, medan det lag som slutar på tolfte plats, alltså trea från slutet, får kvala mot trean i elitettan.

Som sagt, ett utmärkt förslag.

När jag startade den här bloggen för drygt nio år sedan tyckte jag att man skulle minska ner antalet lag i högsta serien. Men redan 2014, i det här inlägget, började jag svänga och de senaste fem åren har jag varit rätt övertygad om att utökning är den enda rätta vägen.

Med fler lag kommer fler unga svenska talanger få chansen att spela i högsta divisionen, vilket på sikt även kommer att stärka våra landslag.

Det där länkade inlägget från 2014 handlade för övrigt delvis om att damfotbollssituationen i Stockholmsområdet var historiskt dyster efter att Tyresö hade kollapsat. Damfotbollen i Stockholmsregionen har ju egentligen inte repat sig helt efter Tyresö, inte förrän nu.

Nästa år har Stockholm tre lag i damallsvenskan, och om man får drömma om ett förbättrat coronaläge kan i första hand derbyna bli riktiga folkfester. Det skulle kunna leda till ett jättelyft för damallsvenskan.

Men vågar man verkligen tro på att 2021 blir så väldigt mycket bättre i coronasynpunkt än 2020?

Det finns ju även fortfarande rätt stora frågetecken kring om det kommer att bli en OS-turnering i månadsskiftet juli/augusti nästa år.

Och om det blir en OS-turnering är det svårt att veta hur förberedelserna kommer att se ut. Därför tycker jag att det är rimligt att den landslagstrupp som Peter Gerhardsson tagit ut i dag i princip bara innehåller etablerade landslagsspelare.

Man kunde ju tänkt sig att det var ett utmärkt läge att testa nytt i en tävlingsmatch med begränsad betydelse. Men som sagt, med tanke på att det är omöjligt att veta hur mycket tid det går att få till förberedelser nästa år är det kanske bäst att köra med de som just nu är närmast en OS-trupp.

Jämfört med förra truppen utgår Julia Roddar, Julia Zigiotti Olme och Mimmi Larsson medan Emma Kullberg, Hanna Bennison och Fridolina Rolfö kommer tillbaka. EM-kvalmatchen mot Slovakien spelas den 1 december.

Innan jag sätter punkt påminner jag om att bloggen nu har en ny silly season-sida för vinterns alla övergångar och kontraktsförlängningar.

Kort om förlusten mot Danmark – och länk till Zambia–Kamerun

Publicerad den av
7

Inlägget uppdaterat med länk till Danmark–Belgien, avspark 18.30

I kväll 21.00 (sänds på SVT 24) spelar Sverige sista matchen i Algarve cup. Portugal står för motståndet och det handlar om att undvika sistaplatsen i gruppen. Även om portugisiskorna är på frammarsch är det ett landslag som Sverige skall vinna mot.

Hittills har vårt landslag inkasserat två uddamålsförluster i turneringen i Portugal. 0–1 mot Tyskland var ju svårt att snacka bort, sett till målchanser och matchbild. Lördagens placeringsmatch mot Danmark förtjänade väl dock att få ett bättre resultat än 1–2.

Jag har inte haft möjlighet att se den matchen förrän i dag. Den var väl kanske lite bättre än vad man kan förvänta sig när man både byter tio spelare i startelvan och går från fyr- till trebackslinje. Framför allt fanns det en del positivt att ta med från den första halvleken.

Så långt var det 1–0-ledning efter att Lina Hurtig gjort ett fint mål. Hurtig var en av lördagens plusvarianter. Hittills i Algarve har hon överglänst Fridolina Rolfö rätt rejält. Rolfö var ju faktiskt en stor besvikelse i matchen mot Tyskland, medan Hurtig såg väldigt pigg ut och var inblandad i det mesta i chansväg mot Danmark.

När jag ändå är inne på plusvarianter så tycker jag även att Mimmi Larsson har varit vår bästa toppforward i turneringen och Jessica Samuelsson vår bästa högerback. De gjorde bra insatser mot danskorna.

En fjärde spelare värd att nämna är Filippa Angeldahl. Jag måste erkänna att jag av temposkäl varit lite skeptisk till att ha med henne i landslaget. Men lördagens insats var riktigt lovande.

Det blir spännande att se hur Peter Gerhardsson ställer upp sitt lag i kväll. Apropå Gerhardsson fick han och hans medhjälpare mycket beröm av Caroline Seger i en TV4-intervju i går.

I skrivande stund pågår returen i Afrikas OS-playoff. I slutet av den första halvleken leder Zambia med 1–0 hemma mot Kamerun. Eftersom förra veckans möte i Kamerun slutade 3–2 är det just nu Zambia som har OS-platsen på fler gjorda bortamål. Se matchen här:

Tillagt i efterhand. Matchen om femte pris i Algarve, Danmark–Belgien har avspark 18.30. Den skall gå att se på det danska landslagets Facebooksida.

Fokus på Bennison i Algarve

Publicerad den av
19

För några veckor sedan blev han Årets ledare i Sverige för 2019 – grattis. I dag har Peter Gerhardsson tagit ut sin första landslagstrupp för året. Det handlar om de spelare som skall åka till Algarve cup i början av mars.

Truppen består av 24 spelare, och det går knappast att prata om några skrällar. Jämfört med de 21 spelare som åkte till USA för fjolårets sista landskamp tillkommer Amanda Ilestedt, Rebecka Blomqvist, Mimmi Larsson, Fridolina Rolfö och Elin Rubensson. Det gör även Linda Sembrant och Caroline Seger, som båda lämnade sena återbud till USA-matchen.

Saknas från den truppen gör Anna Anvegård, Michelle De Jongh, Julia Karlernäs och Pauline Hammarlund. Anvegård blev tvåmålsskytt mot USA men ställs nu utanför truppen. Gerhardsson motiverar:

”I nuläget finns det andra som vi tycker är i bättre form, men hon kommer naturligtvis att vara högaktuell inför EM-kvalet i Ungern. Speltiden i Rosengård har inte varit optimal för Anna, men vi vet vad hon kan i sina bästa stunder.”

Noterbart är att Nilla Fischer fortsatt står utanför truppen. Även här handlar det om speltid.

”Vi har en dialog, men senast hon spelade 90 minuter var i augusti så hon håller på att trappa upp. Jag var och tittade i lördags när hon spelade 60 minuter mot Djurgården. Det går åt rätt håll.”

Inför presskonferensen hade förbundskapten Gerhardsson sagt att han skulle testa lite bredare i Algarve cup. Exakt vad det innebar kändes lite oklart. Nu vet vi att det inte innebär att han kommer att testa några nya spelare. Utan det är nog mer att de som normalt sitter längst ut på bänken kommer att få lite mer speltid.

Där är ju Hanna Bennison väldigt intressant. Känslan är att hon skulle kunna bli en joker i en OS-trupp. Så jag kommer att kolla in henne lite extra noga under de tre matcherna i Algarve. För vi skall kunna se de där matcherna på tv i Sverige. Det är SVT som har sändningsrätten, och de utlovar att sända alla de tre svenska matcherna.

I övrigt i veckan har Linköping breddat sin trupp med två forwards. Det är Sophie Sundqvist och Ebere Orji som ansluter till klubben. Kanske att LFC:s truppbygg därmed är klart. Till Corren slänger dock sportchef Olof Unogård in en brasklapp:

”Det finns några spelare i IFK Norrköping som har gjort det bra när de varit med oss på slutet. Inte helt omöjligt att vi kan registrera någon hos oss.”

Jag noterar också ett bakslag för Djurgården i deras försök att få färdigt sin trupp. Den kenyanska forwarden Mwanahalima Adam verkar inte få visum.

Slutligen spelade Chelsea åttondelsfinal i FA-cupen i måndags. Både Magdalena Eriksson och Jonna Andersson spelade hela matchen, som slutade med 1–0-seger mot Liverpool.

Segermålet gjorde av norska Guro Reiten, det gjordes på en volleyträff som hon lär njuta av länge.

Världsklass av Asllani i Göteborg

Publicerad den av
29

Sverige vann den sista tävlingsmatchen för året med hela 7–0. Det var vår största seger i en tävlingsmatch sedan 2010, då vi slog Azerbajdzjan med 17–0. Och det var Slovakiens största förlust sedan maj 2014, då man föll med 9–1 mot Tyskland.

Den statistiken räcker för att förstå att Sverige gjorde en riktigt bra match. Efter 25 trevande minuter i inledningen lossnade det rejält, och effektiva Sverige gjorde mål på tre av sina fyra första målchanser.

Resten var defilering. Nästan 10000 åskådare verkade må bra på läktarna, och spelarna hade kul på planen. Allra roligast hade Kosovare Asllani som hade ett finger (eller en tå) med i spelet i alla de sex första målen. Hon fick förstås en femma i betyg – världsklass.

Men många spelare gjorde väldigt positiva insatser. Senast ifrågasatte jag trion Nathalie Björn, Julia Zigiotti Olme och Stina Blackstenius. Den här gången fick alla klara treor i betyg – de var alltså bra allihop.

Jag pratade med några av spelarna efteråt, bland annat bytte jag några ord med formstarka Loreta Kullashi, som återigen gjorde ett piggt inhopp. Jag återkommer med redovisning av de intervjuerna.

Dock noterar jag redan nu att Madelen Janogy klev av med en vadskada, och att hon såg bekymrad ut efteråt, även om hon inte vågade sig på en analys. Redan på lördag är det en väldigt viktig damallsvensk match i kampen om andraplatsen mellan Piteå och Göteborg. Det finns ett stort frågetecken för om Janogy kan spela den matchen.

I övrigt i EM-kvalet noteras återigen rakt igenom favoritsegrare. Det här att alla blåbärsnationer har släppts in i kvalet gör att det blir allt fler ojämna matcher. I dag vann exempelvis Norge med hela 13–0 borta mot Färöarna.

En annan intressant notering är att Tyskland startade sin match mot Grekland i dag med bara en utpräglad back i startelvan, Johanna Elsig. I övrigt hade de bland annat satt upp hela EM-kvalets skytteligaledare Klara Bühl som vänsterback och centrala mittfältaren Melanie Leupolz som högerback. Bredvid Elsig i mittförsvaret spelade innermittfältaren Lena Oberdorf. Framför sig hade den här offensiva backlinjen ytterligare sex offensiva spelare.

Det räckte till 5–0-seger i Thessaloniki. Tisdagens på förhand kanske mest intressanta match i EM-kvalet var den andra i Tysklands grupp – Irland–Ukraina. När jag tippade grupperna trodde jag på jämn kamp om andraplatsen i grupp I mellan de båda lagen. Jag trodde dock att irländskorna skulle dra längsta strået. Det gjorde de också i dag. Inför 5328 åskådare vann Irland hemmamötet med 3–2 och har därmed fördel mot Ukraina i kampen om en playoffplats.

Vårt F18-landslag var ju redan klart för elite round i EM-kvalet inför dagens avslutande gruppmatch mot Belgien. Den slutade med 1–0-förlust, och tyvärr är det nu flera år sedan vi hade ett ungdomslandslag som kändes riktigt vasst.

Slutligen till Afrika, där semifinalerna i OS-kvalet spelas mellan Zambia–Kenya och Elfenbenskusten–Kamerun. Semifinalen mellan Zambia och Kenya hade jag knappast gissat ens om jag fått tio försök. Med både Nigeria och Sydafrika ute ur leken är Kamerun nu stora favoriter att ta Afrikas OS-plats.

En liten analys av Ungern–Sverige

Publicerad den av
8

Inlägget korrigerat med uppgifter kring Thomas Dennerby.

I morgon 18.45 spelar Sverige mot Slovakien på Gamla Ullevi, och på TV12 samt Cmore Fotboll.

Det är en match där Sverige är klara favoriter, men där det kan bli knivigare än man kanske kan tänka sig.

Den svenska truppen är ju ganska skadedrabbad. Från Peter Gerhardsson:s VM-elva saknas Nilla Fischer, Caroline Seger och Elin Rubensson. Dessutom saknas Anna Anvegård, som sannolikt hade varit en startspelare om hon varit frisk.

Även en tredje av Rosengårds VM-spelare har lämnat truppen. Zecira Musovic har en muskelskada i ljumsken och har ersatts i truppen av Emma Holmgren.

Trots avbräcken är alltså Slovakien ett lag vi skall kunna vinna mot. Vi har mött dem fyra gånger tidigare, samtliga matcher har handlat om EM-kval och samtliga har blivit svenska segrar. Senaste mötet var på Gamla Ullevi i september 2016, och slutade med svensk 2–1-seger efter svenska mål av Emilia Brodin (hette då Appelqvist) och Pauline Hammarlund.

Det var Sveriges första hemmamatch efter OS-silvret i Brasilien, och 11 460 åskådare kom till Gamla Ullevi. Nu är Slovakien återigen Sveriges första hemmamotståndare efter en stor mästerskapsframgång. Slås publiksiffran från 2016 i morgon?

Slovakien är ett försvarsstarkt och ganska svårspelat lag, ett lag som sällan vinner mot toppnationer, men som oftast står upp väl. De spelar ganska rakt och är kontringsstarka.

Den spelare Sverige i första hand skall ha koll på är förstås Bayern Münchens löpstarka offensiva mittfältare/defensiva forward Dominika Skorvankova. 28-åringen är både snabb och har en enorm arbetskapacitet, hon springer över mycket stora ytor.

En annan viktig spelare i Slovakien är Friburgs ytterback/yttermittfältare Jana Vojtekova. Hon är utrustad med en mycket vass vänsterfot och slår frisparkar och hörnor med både längd och precision från många olika platser på planen. Hon gjorde för övrigt segermålet när slovakiskorna vann mot Lettland i fredags.

Det som oroar inför morgondagens möte är att Sverige inte imponerade spelmässigt mot Ungern i fredags. Jag har nu hunnit se matchen, och det jag fick se var ett otroligt effektivt Sverige.

Sverige gjorde mål på sina tre första heta målchanser och slutsiffrorna 5–0 (1–0) kändes alldeles för stora. Min räkning av målchanser slutade 7–4 (1–4), vilket ju indikerar att 2–1 hade varit ett rimligt segerresultat.

Sverige öppnade matchen med tio bra minuter, där man ägde spelet utan att komma till några riktigt bra målchanser. Det var därför inte helt ologiskt att Magdalena Eriksson nickade in ledningsmålet på en frispark från Kosovare Asllani i 13:e minuten. Men därifrån var den första halvleken ingen vacker, svensk historia.

Jag såg att Rainer på sin blogg skrev att Ungern är ett mediokert lag som troligtvis skulle få kämpa för att vinna över Umeå eller Hammarby i elitettan. Jag har varken sett Umeå eller Hammarby i år, men jag tror knappast att de skulle äga matchen mot landslaget som Ungern gjorde under stora delar av den första halvleken.

Det var ju faktiskt lite av en stöld att Sverige ledde med 1–0 i paus. Både Zsanett Jakabfi och meriterade Fanni Vago borde ju ha gjort mål i den första halvleken. Det före detta Islands- och Österrikeproffset Vago – som är spelande tränare i Ferencvaros – missade öppet mål och Jakabfi hade bland annat ett stolpskott.

Under de sista 30 minuterna av den första halvleken var det svenska passningsspelet svagt, och presspelet bet inte. Ungern hade det större bollinnehavet och bolltrygga speluppläggaren Henrietta Csiszár var planens bästa mittfältare.

Inför matchen hade Wolfsburgstjärnan Jakabi sagt att Ungern brukar tröttna efter 65 minuter. Den här gången hängde ungerskorna med sina huvuden redan efter 52 minuter.

Då hade nämligen Sveriges bästa spelare i fredags – Madelen Janogy – slagit till två gånger. Utöver sitt solomål till 2–0 och den fina nicken till 3–0 var det Janogy som fixade den frispark som ledde till 1–0.

Piteåforwarden kunde kliva av planen med högt huvud i 62:a minuten. Hon ersattes av Fridolina Rolfö, som inledningsvis kändes lite otajmad i sitt spel. Men på övertid fick Rolfö två assist. Först till Sofia Jakobsson:s 4–0-mål, sedan till inhoppare Loreta Kullashi:s första mål någonsin i en tävlingslandskamp.

Kullashi stod för övrigt för ett mycket bra inhopp. Hon kom in i 82:a minuten och låg först bakom 4–0-målet genom att spela loss Rolfö till vänster. Sedan drog Kullashi också upp det anfall hon själv avslutade till 5–0.

På sina 13 minuter på planen skapade Kullashi fler målchanser än vad Kosovare Asllani gjorde på sina 82. Dock skall det ju sägas att Ungern var både trött och uppgivet under Kullashis speltid.

Klart är dock att Kullashi stärkte sina aktier. Det gjorde alltså även Janogy – som jag räknar med startar även mot Slovakien.

På mittfältet fick Nathalie Björn och Julia Zigiotti Olme förtroendet på Segers och Rubenssons positioner. Den orutinerade duon hade det ganska tungt i den första halvleken, men var bättre efter paus. Men min uppfattning är att Sverige hade problem på centralt mittfält före paus.

Vi hade även problem på forwardsplats.För man lider ju verkligen med Stina Blackstenius som fortsätter att kämpa med självförtroendet. Hennes första halvlek i Ungern var nog det sämsta man sett i landslaget i år.

Blackstenius hade två bra bolltouchar de första 15 sekunderna. Sedan var det massivt mörker med undantag för en fin skarvnick till Sofia Jakobsson. Efter de första 15 sekunderna räknade jag till att Blackstenius hade tre offsidelöpningar och fem bollkontakter – alla gånger tappade hon bollen. Det blev lite bättre efter paus. Men Blackstenius är fortsatte enormt långt ifrån den form vi vill se henne i.

Man trodde ju att målen i VM skulle lyfta henne. Och det gjorde de ju – just då. Men jag tycker nog inte att Peter Gerhardsson bör starta Blackstenius i morgon. Det är bättre att satsa på Lina Hurtig eller Rebecka Blomqvist högst upp på topp.

Det om vårt svenska landslag. Det har spelat en hel hög landskamper runt om i världen i helgen. Det är ju Island som räknas som huvudmotståndare i vår EM-kvalgrupp. Frankrike visade i helgen hur man gör mål på isländskorna – man skjuter hårda skott i krysset…

Se Eugenie Le Sommer:s två fantastiska mål från den franska 4–0-segern här. Amel Majri gör för övrigt också ett drömmål:

Och söndagen var en riktigt bra dag för Asien. Först tog Japan en fin skalp när man krossade Kanada med hela 4–0. Kanske att Japan på allvar är på väg tillbaka till världstoppen?

Och i Jill Ellis avskedsmatch fick Sydkorea halv revansch på USA. Amerikanskorna vann ju det första mötet lagen emellan med 2–0 i fredags. Returen slutade 1–1 efter att Ji So-Yun givit Sydkorea ledningen.

Här är för övrigt ett avskedsklipp med Ellis:

I Afrika pågår OS-kvalet. Man är framme i kvartsfinaler, där Nigeria i dag mycket överraskande blev utslaget. Thomas Dennerby:s tidigare lag spelade 0–0 borta mot Elfenbenskusten i torsdags, och fick bara 1–1 i dagens hemmaretur. Därmed gick Elfenbenskusten vidare på fler bortamål.

I första upplagan av det här inlägget skrev jag felaktigt att Dennerby var kvar i Nigeria, men det visade sig att han har lämnat uppdraget, och att Super Falcons leddes av en interimscoach.

I de tre övriga kvartsfinalerna spelas returerna under tisdagen. De första mötena slutade så här:

Zambia–Botswana 1–0
Kamerun–DR Kongo 2–0
Ghana–Kenya 0–0

Även i Nordamerika är OS-kvalet i gång. Där handlar det om förkval i Karibien och i Centralamerika. Det är fem kvalgrupper som är igång.

I Karibien går Jamaica mot seger i en av de tre grupperna. De har nio poäng och 30–1 i målskillnad efter tre matcher. Trinidad och Tobago känns som favoriter i en grupp och i den tredje blir det gruppfinal mellan Haiti och Puerto Rico.

I Centralamerika har Costa Rica bra chans att vinna. I den andra blir det gruppfinal mellan Guatemala och Panama.

Slutligen tillbaka till svensk mark. Där noteras att vi fick se en av årets jobbigaste målvaktstavlor i kvalet till elitettan. Det var Dösjöbro som bjöd Jitex på ett 2–0-mål som gjordes på ett skott som absolut inte borde ha gått in.

Lite funderingar inför Ungern borta

Publicerad den av
4

Landslaget

20.15 i kväll är det avspark på DVTK-stadion i ungerska Miskolc. Där skall Sverige ta ytterligare tre poäng i EM-kvalet. Matchen sänds på TV12 och på Cmore.

Allt annat än seger är ett rejält misslyckande. Ungern är nämligen ett lag vi skall slå med ett par måls marginal. De sex tidigare mötena med ungerskorna har alla slutat med minst tre måls segermarginal. Totalt är det 31–2 i svensk favör. Och de tre matcherna på ungersk mark har slutat totalt 14–2, vilket innebär ett snitt på 5–1.

Senast blev det 4–1, men där var ungerskorna med ända in i slutminuterna. Då kom nämligen de två sista svenska målen sent. Mitt tips för dagens match är svensk 3–0-seger.

Vi skall alltså förvänta oss svensk seger i kväll. Men Ungern är långt ifrån lika uselt som Lettland. Det kommer alltså att bli en fotbollsmatch i kväll. Vårt landslag får inte gå på halvfart, som i första halvleken mot Lettland. Ungerskorna har nämligen flera spelare med mycket goda offensiva kvaliteter.

Framför allt är ju Wolfsburgs kantspelare Zsanett Jakabfi en riktig klasspelare. Hon hade definitivt platsat i den svenska elvan.

Det hade kanske inte duon Dóra Zeller (forward) och Henrietta Csiszár (mittfältare) – men de båda är i alla fall startspelare i tyska mittenlaget Bayer Leverkusen, vilket tyder på god klass. Även mittfältaren Zsofia Racz har en säsong i Frauen-Bundesliga på meritlistan. Det var för för Duisburg 16/17.

För svensk del har jag inget inside om startelvan. Men en avancerad gissning är att Peter Gerhardsson kommer att utgå från den elva han mönstrade i Lettlandsmatchen. Från den saknas Elin Rubensson och Caroline Seger. Sett till hur Gerhardsson matchade sin trupp i VM bör det öppna för Nathalie Björn och Julia Zigiotti Olme i startelvan.

Jag ser att TT tippar på just de förändringarna i sin elva. De tror på följande elva spelare: Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Nathalie Björn, Kosovare Asllani, Julia Zigiotti Olme – Fridolina Rolfö, Anna Anvegård, Sofia Jakobsson.

TT:s tips är alltså även att Gerhardsson kommer att starta Rolfö istället för Lina Hurtig. Det är väl kanske den förändring jag tycker känns mest osäker. Normalt är Rolfö förstavalet, men nu har hon ju inte spelat på ett tag.

Totalt spelas det tio EM-kvalmatcher i dag. Och faktum är att ingen av dem känns riktigt het. Det skulle även ha spelats en elfte match, Kosovo–Ryssland. Men den har blivit uppskjuten med ganska kort varsel. De enda uppgifterna jag har sett är att det har att göra med att det är val i Kosovo på söndag, ett nyval utlystes efter att landets premiärminister avgått.

Utöver Sveriges match kan man även se Norge–Vitryssland på svensk tv. Den sänds på Viasat Sport Premium (och Viaplay) från 17.45.

Som avslutning på det här inlägget blir det lite fotbollsgodis från Brasiliens VM-forward Geyse, numera i Benfica. Så här kan man också ta sig förbi motståndarnas målvakt.

https://twitter.com/Futfem/status/1177473699521290242

Geyses och Pia Sundhage:s Brasilien spelar för övrigt mot England i Middlesbrough i morgon 13.45 (svensk tid).

 

Ranking, överklagan, forskning och OS-kval

Publicerad den av
31

Sverige

I förra veckan kom en ny världsranking. Där är Sverige rankat som femma, en placering vi delar med England.

Noterbart är att Sverige spelat en landskamp sedan förra rankingen, och i den blev det seger. Ändå tappar vårt landslag en rankingpoäng från 2021 till 2020. Att bara vinna med tre måls marginal mot Lettland anses alltså inte vara så mycket värt…

I övrigt är det väldigt få ändringar på den nya rankingen. De enda på topp 20 är att Japan byter plats med Brasilien, och att Nadeshiko därmed tar plats på topp tio igen, medan Pia Sundhage:s lag är nere som elva, samt att Belgien passerar Schweiz på platserna 18 och 19.

Tittar vi längre ner på rankingen hittar man vissa konstigheter. Exempelvis är genomusla Papua Nya Guinea rankat på plats 47, mellan Kamerun och Slovakien. Jag vågar lova att både Kamerun och Slovakien hade vräkt in mål på Papua Nya Guinea – om lagen hade mötts.

Kamerun slog ju ut Nya Zeeland ur VM. Och i OS-kvalet 2016 vann just Nya Zeelands Ferns borta mot Papua Nya Guinea med 7–1, sedan lämnade PNG walkover i returen. Och i fjolårets oceaniska VM-kval åkte PNG ut i semifinal mot Fiji – samma Fiji som förlorade med 8–0 mot Nya Zeeland i finalen.

Hur PNG kan vara rankat på plats 47 är en gåta. Eller kanske snarare en bugg i rankingsystemet. Ett system där lagen från Afrika känns undervärderade, medan flera lag från Asien och Oceanien är övervärderade.

Från världsnivå till Göteborg. Där förväntas en fin publiksiffra på tisdagens EM-kvalmatch mot nämnda Slovakien. Beräkningen är att det skall komma cirka 12 000 åskådare till Gamla Ullevi. Vi får hoppas att den beräkningen är korrekt.

Däremot kan inte Göteborg FC räkna med att få gehör för sin överklagan av Beata Kollmats utvisning från i söndags. Dels för att förbundet i princip aldrig godkänner den här typen av överklaganden, dels för att Kollmats andra varning inte kan anses vara direkt felaktig.

Göteborg FC laddade upp ett klipp med situationen på sociala medier ”för att alla ska få bilda sig en egen uppfattning”. Men klippet är inte fullständigt, när det börjar har Göteborg redan tagit 15 sekunder på sig för första inkastet, och dessutom bytt kastare. Man hör domare Sara Persson:s ”skynda på-signal” i början av klippet.

Det är fullt möjligt att Kollmats inte avsåg att maska, men jag uppfattade det helt klart som maskning från läktaren. Och jag förstår att domare Persson också gjorde det.

Dessutom ser det ju ut som att tränare Marcus Lantz pekar på den boll han lägger ner på marken, och att Lantz därmed uppmanar Kollmats till det bollbyte som är upphov till varningen. Eller?

Apropå Göteborg noterade jag att klubben säkrat en semifinalplats i F19-allsvenskan. I sista omgången gjorde Molly Johansson hattrick för klubben. Den 17-åriga Falkenbergstjejen är lillasyster till 18-åriga Tilde Johansson, som är i Doha och skall hoppa längdhoppskval i Friidrotts-VM på lördag.

Molly Johansson ligger delad tvåa i skytteligan i södra F19-allsvenskan med 13 mål. Leder gör Växjös Ritah Kivumbi som har gjort 22 mål på åtta matcher, alltså nästan tre i snitt.

Från den norra serien blir det Umeå och Djurgården som spelar slutspel. Där är det Djurgårdens Wilma Sjöholm som briljerar i skytteligan. Finländskan har gjort 23 mål på tio matcher.

Trots att Kivumbi och Sjöholm dominerar i F19-allsvenskan har de bara fått sparsamt med tid i damallsvenskan. Sjöholm har bara spelat 59 minuter, medan Kivumbi startat fyra matcher och totalt kommit upp i 354 spelminuter.

Tre damallsvenska profiler har i dagarna förlängt med sina klubbar. Dels har Loreta Kullashi skrivit på för två nya år i Eskilstuna, dels har Vittsjö bundit upp Tove Almqvist och Michelle De Jongh för nästa år. Tre otroligt viktiga förlängningar. (För övrigt uppdateras fortfarande sommarens silly seasonsida)

Kullashi är ju nu i Ungern med landslaget och laddar inför fredagens EM-kvalmatch. I den kommer inte Caroline Seger till spel. Eftersom Elin Rubensson tvingades stå över den här samlingen till följd av den hjärnskakning hon fick i söndags mot Vittsjö, saknas alltså två av de tre mittfältare som Peter Gerhardsson hade i sin VM-elva.

Det skulle ju kunna öppna för Nathalie Björn och Julia Zigiotti Olme från start på fredag.

I veckans nyhetsflöde noteras att det händer saker kring damfotbollen i Norge. Sportsligt har vi kört förbi norskorna, men det hindrar inte att Norge ändå ligger före oss på många fronter.

Nu skall man lägga sig i framkant vad gäller forskning kring damfotboll. Nästan all den forskning kring fysträning inom fotbollen som finns bygger mest på män. Nu görs en satsning på närmare 50 miljoner svenska kronor på damfotbollsforskning. Projektet skall genomföras på Universitetet i Tromsø och vid Tromsø forskningsstiftelse.

Hege Jörgensen, som är vd för Toppfotball Kvinner – Norges motsvarighet till EfD – är lyrisk över satsningen, och tror att den kan göra att norskorna återigen flyttar fram sina positioner. Hon säger så här till Aftenposten:

”Norge kan være helt i front på kompetanse innen kvinnefotballen gjennom dette prosjektet. Det kan bli et stort konkurransefortrinn for Norge som fotballnasjon.”

I Norge noteras även att herrfotbollens storklubbar vill in i damfotbollen. 2000-talets norska dominanter Rosenborg vill ta över toppserielaget Trondheims Örn. Och i Ålesund har topplaget i tredjedivisionen FK Fortuna Ålesund haft ett extra årsmöte där man godkänt att gå upp i herrfotbollsklubben Ålesunds FK.

Som jag tidigare berättat finns det motstånd i Sverige bland herrfotbollsklubbarna till att ta över befintliga damelitklubbar. Det som är självklart i andra länder anses vara oanständigt bland fans i Sverige.

Senaste herrelitklubben att starta damlag är Örgryte IS. De skall börja i fyran och jobba sig upp, trots erbjudanden om samgående med föreningar högre upp i seriepyramiden. Eftersom klubben har ett juniorlag har jag viss förståelse att man startar i fyran. Men om Öis har ambitioner på damsidan är det här inget vidare.

För i princip är det ingen som vinner på att ha satsande elitklubbar i gärdsgårdsserierna. Det blir i regel ojämna matcher och stor genomströmning på spelarsidan.

 

Trots att en mängd herrelitklubbarna har börjat sina satsningar är det klassiska damfotbollslag som på väg tillbaka upp i elitettan. När kvalet drar i gång på lördag är det klubbar med totalt 13 SM-guld på meritlistan som gör upp.

Sunnanå SK (två SM-guld), Älvsjö AIK (fem) och Jitex BK (sex) är ju tre av seriesegrarna i division I. I övrigt är Dösjöbro nya på den här nivån, det är även Alingsås FC United. Den senare är en klubb som gör sin andra säsong. I sin förra skepnad, Holmalunds IF, har man dock spelat i damallsvenskan.

Och det sista kvallaget, Bollstanäs SK, har gjort ett par säsonger i elitettan. De åkte för övrigt ur 2015, samtidigt som Jitex. Sedan dess har Mölndalsklubben vunnit sina division I-serier fyra år i rad, för att sedan falla i kvalet. Fjärde gången gillt nu?

På lördag spelas följande matcher: Sunnanå–Bollstanäs, Älvsjö–Alingsås och Jitex–Dösjöbro. Returerna går nästa helg.

Noterbart här är att Alingsås båda tränare tycks vara avstängda i bortamötet – de drog på sig avvisningar från en betydelselös bortamatch i helgen. Det känns ju verkligen extremt klantigt.

Det är ju faktiskt lite konstigt att kvalet drar i gång till helgen, samtidigt som det är landslagsuppehåll. Det hade ju inte varit helt omöjligt att något av lagen hade haft med någon spelare i exempelvis det F15-landslag som spelar nästa vecka.

F18-landslaget inledde sitt EM-kval i förmiddags. Man vann med 14–0 mot Armenien bland annat efter fem mål av Uppsalas Beata Olsson.

Ute i Europa gjorde det inga svenskmål i helgen som gick. Här är Fotbollskanalens senaste svenskkoll. Personligen noterade jag att Tacon gjorde en ny riktigt svag insats.

Laget har ett stort stöd på sociala medier, men presterar dåligt på planen. I hemmaderbyt mot Madrid CF var det 2–0-underläge redan efter fem minuter. Matchen slutade med Madridseger, 2–1. Därmed ligger nu Tacon på negativ kvalplats, bara en poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Det känns som att det kan bli en jobbig säsong för Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson.

Till Colombia där ligan avslutas med slutspel. Där spelades den andra och avgörande finalmatchen natten mot i går, svensk tid. Där vann America de Cali mästerskapet med totalt 3–2 på två finalmatcher mot Independiente.

Det anmärkningsvärda var dock att Independiente lockade hela 28 263 åskådare till sin hemmafinal. Fantastiskt.

I det här landslagsfönstret spelas det viktiga landskamper på fler kontinenter än vår. I Afrika är man framme vid kvartsfinalerna i OS-kvalet. Där skall bland annat svenskledda Nigeria möta Elfenbenskusten.

Och i Nord- och Mellanamerika är det karibiska förkvalet till OS igång. Det startade med att Jamaica vann med hela 12–1 mot Kuba i första matchen. Där gjorde Cheyna Matthews fyra av målen. Jamaicas landslag tycks alltså ha löst den tvist med landets fotbollsförbund som startade efter VM. Noterbart är att förkvalet består av två femlagsgrupper och en med bara tre lag. Varken Dominica eller Grenada kommer nämligen till spel. Tråkigt.