Inlägget uppdaterat med Sherida Spitses knäskada
Det är dags för den fjärde och sista delen i bloggens stora guide till OS-turneringen. I de tre första delarna har jag tippat gruppspelet, kvartsfinalerna och i del 3 även hur det går i såväl semifinalerna som bronsmatchen.
Nu är det dags att gå igenom de tippade finallagen. I botten av inlägget finns även en liten genomgång av vilka regler som gäller.
Jag tippar alltså en final mellan de två högst rankade lagen i turneringen, samma lag som också möttes i VM-finalen för två år sedan. Man får gärna tycka att det är ett väldigt tråkigt tips.
Men jag tror verkligen att det blir USA och Nederländerna som gör upp i finalen på Japan National Stadium i Tokyo den 6 augusti.
Både USA och Nederländerna har visat att de besitter den där unika förmågan att vinna matcher även när inte spelet sitter 100-procentigt.
Hur går det då i finalen? Jo, så här:
1) USA
Grupp G
Matcher: Sverige, Nya Zeeland och Australien.
Världsranking: 1
Stjärnor: Alex Morgan, Carli Lloyd och Megan Rapinoe
Förbundskapten: Vlatko Andonovski
Spelare med Sverigekoppling: Följande har tidigare spelat i svenska klubbar: Christen Press (Tyresö och Göteborg) och Emily Sonnett (Göteborg).
Chans att gå till kvartsfinal: 99,99 procent
Medaljchans: 60 procent
Guldchans: 35 procent
- Guldet går till det lag som rankas som världsetta, och som är regerande världsmästare. Så lyder mitt tips. Man får alltså tycka att det är fegt. Men jag måste säga att jag tycker att det är otroligt svårt att tippa emot ett lag som kommer in i turneringen med 44 matcher i rad utan förlust.
Den 19 januari 2019 gjorde Kadidatou Diani två mål och Marie Antoinette Katoto ett när Frankrike vann med 3–1 i en träningsmatch mot USA.
Sedan dess har inte USA förlorat. Det har gått nästan exakt 2,5 år och alltså 44 landskamper. Sviten innefattar förstås även VM 2019.
Och faktum är att det amerikanska laget bara blivit mer och mer överlägset under den här perioden. Tittar man på de 13 matcher som amerikanskorna spelat under det senaste kalenderåret innefattar de tolv segrar, ett kryss och målskillnaden 37–1.
Det är bara Lina Hurtig som gjort mål på USA det senaste året. Lag som nollats av USA under det senaste året är bland annat Nederländerna, Kanada, Brasilien och Frankrike.
Lägg till att USA:s nuvarande generation har varit ett stadigt inslag i de stora mästerskapsfinalerna. USA har nått finalen i fem av de sex VM- och OS-turneringar som avgjorts sedan 2008. Som grädde på moset har de vunnit fyra av de där fem finalerna.
Och laget ser inte ut att vara på väg neråt. Det var historiskt bra under Jill Ellis ledning. Men personligen tycker jag att det spelat en ännu mer imponerande fotboll sedan Vlatko Andonovski tog över.
Det har gått 23 matcher sedan dess. Andonovskis facit som förbundskapten är 22 segrar, ett kryss och målskillnaden 79–4.
Visst är det så att alla sviter tar slut, och att man för varje seger kommer ett steg närmare nästa förlust. Och det är förstås inte omöjligt att amerikanskorna åker på en chockförlust i slutspelet – precis som de gjorde i Rio-OS. Men jag har inte sett något hos de andra lagen som gör att jag känner mig trygg med att tippa mot USA.
Utgångstipset är således att amerikanskorna tar guld efter sex raka segrar. Det skulle samtidigt innebära att de lyckas med det ingen annan världsmästare lyckats med – att vinna OS.
Det omvända har ju däremot inträffat, det olympiska mästarlaget har lyckats vinna VM-guld. Det inträffade när just USA vann OS 2012 och VM 2015.
Som ni förstår står Sverige inför en otroligt svår öppningsmatch. Det som inger lite hopp är att det är vårt landslag som har stått för det enda krysset mot Andonovskis USA, och som gjort tre av de där fyra målen det släppt in.
Men jag räknar alltså inte med svensk poäng under onsdagsförmiddagen. Däremot räknar jag med att USA rivstartar matchen genom att sätta en hög och intensiv press. Att gå på knock brukar vara en del av USA:s taktik.
Jag blir således inte förvånad om amerikanskorna tar en tidig ledning. I VM 2019 gjorde de mål under de första tolv minuterna i samtliga matcher, utom finalen.
Något som blir intressant att se är hur Andonovski kommer att matcha sitt lag nu när det blir riktiga tävlingsmatcher. Tittar man på truppen är den extremt rutinerad – och ganska så åldersstigen.
Skall man hitta något negativt kring USA är det att man har haft väldigt svårt att hitta yngre spelare att matcha in. Bland de 22 uttagna finns det bara två spelare som är yngre än 25 år.
Den viktigaste match USA har spelat under Andonovski var OS-kvalmatchen mot Mexiko i februari i fjol. Där spelade han 4–3–3 med följande startuppställning: Alyssa Naeher – Kelley O’Hara, Abby Dahlkemper, Becky Sauerbrunn, Crystal Dunn – Rose Lavelle, Julie Ertz, Sam Mewis – Tobin Heath, Alex Morgan och Megan Rapinoe.
Kollar man åldrarna på den elvan blir det: 33 – 32, 28, 36, 29 – 26, 29, 28 – 33, 32, 36. Det är ett snitt på 31,1 år – vilket ju är väldigt högt.
Tittar man på elvan är den identisk med den som Jill Ellis matchade i VM-finalen för två år sedan. Det är ett välkomponerat lag med omskolade forwards som ytterbackar, passningsskickliga mittbackar, tre kreativa tekniker i Lavelle, Heath och Rapinoe samt defensivt skickliga bollvinnare i Ertz och Mewis, allt spetsat med en notorisk målskytt i Morgan. Svagheten finns på målvaktssidan. Alyssa Naeher är en bra målvakt, men hon är ingen Hope Solo.
Nämnda elva känns högaktuell även nu i OS. Dock finns det lite frågor kring några av spelarna. Rapinoe har inte spelat speciellt mycket efter hennes hjälteinsatser i VM. Hon tycks vara tillbaka i matchform nu, men hur många 90-minutare fixar hon?
Tillbaka i matchform verkar även ett par av de spelare vara som plågats av skador. Jag tänker på Rose Lavelle och Tobin Heath som båda fanns i startelvan i genrepet, och som därmed borde vara redo att starta även i premiären.
Däremot vilades Julie Ertz i genrepet. Hon kommer sannolikt att spelas in i turneringen på ett försiktigt sätt. Det troliga är att Andonovski istället huvudsakligen matchar Lindsey Horan som sexa i början av OS. Det gör att laget får en lite mer offensiv balans än med Ertz. Horan är en väldigt boll- och passningsskicklig lirare.
Däremot tappar man Ertz fina kontringsskydd, ledarskap och spets på fasta situationer. Hon är nämligen en riktig vinnartyp, en spelare som är beredd att offra väldigt mycket för en seger. Hon är även ett otroligt bra vapen på offensiva fasta. Trots att alla lag vet att Ertz oftast går mot första stolpen har hon en extrem förmåga att komma åt bollen.
En annan spelare med extrem förmåga är 39-åriga Carli Lloyd. Hon lär få en hel del speltid i OS. Sedan Andonovski tog över har nämligen hennes roll i laget ökat igen. Hon skrev häromdagen en sponsrad tweet om att hon är bättre förberedd än hon varit inför någon tidigare turnering.
Det skulle ju kunna innebära att det blir Lloyd som avgör finalen. Hon är ju expert på just det – att avgöra finaler. Det här är ett rätt hyfsat facit:
- OS-finalen 2008: Avgjorde mot Brasilien med matchens enda mål i förlängningen.
- OS-finalen 2012: Gjorde båda USA:s mål i 2–1-segern mot Japan.
- VM-finalen 2015: Gjorde 1–0, 2–0 och 4–0 under matchens första 16 minuter i 5–2-segern mot Japan.
Får vi lägga till OS-finalen 2021 på den listan?
Eller blir det som 2019, att Megan Rapinoe snor åt sig den huvudrollen?
Truppen:
Målvakter:
Alyssa Naeher (Chicago Red Stars), Adrianna Franch (Portland Thorns FC) och Jane Campbell (Houston Dash).
Backar:
Abby Dahlkemper (Manchester City, England), Tierna Davidson och Casey Krueger (båda Chicago Red Stars), Crystal Dunn och Becky Sauerbrunn (båda Portland Thorns FC) samt Kelley O’Hara och Emily Sonnett (båda Washington Spirit).
Mittfältare:
Julie Ertz (Chicago Red Stars), Lindsey Horan (Portland Thorns FC), Rose Lavelle (OL Reign), Catarina Macario (Olympique Lyonnais, Frankrike), Kristie Mewis (Houston Dash) och Samantha Mewis (North Carolina Courage).
Forwards:
Tobin Heath (klubblös), Carli Lloyd (NJ/NY Gotham FC), Alex Morgan (Orlando Pride), Christen Press (klubblös), Megan Rapinoe (OL Reign) och Lynn Williams (North Carolina Courage).
2) Nederländerna
Grupp F
Matcher: Zambia, Brasilien och Kina.
Världsranking: 4
Stjärnor: Vivianne Miedema och Lieke Martens
Förbundskapten: Sarina Wiegman
Spelare med Sverigekoppling: Loes Geurts (BK Häcken). Följande har tidigare spelat i svenska klubbar: Lieke Martens (Göteborg och Rosengård) och Danielle van de Donk (Göteborg).
Chans att gå till kvartsfinal: 95 procent
Medaljchans: 50 procent
Guldchans: 20 procent
- Nederländerna gör OS-debut i Tokyo. Men tro inte att laget bara är med för att se och lära. Med två raka mästerskapsfinaler på meritlistan går de orangeklädda för guld.
Turneringen i Tokyo blir alltså Nederländernas första OS i damfotboll. Det blir samtidigt avsked för succécoachen Sarina Wiegman, som efter OS flyttar över Engelska kanalen och tar över England.
När hon tog över som huvudansvarig för cirka 4,5 år sedan var Nederländernas landslag rankat på plats tolv, och var mest känt för att spela en väldigt hård och fysisk fotboll. Ett EM-brons från 2009 var lagets största sportsliga framgång.
Under Wiegman har Nederländerna blivit Europamästarinnor och spelat VM-final. Man har dessutom blivit ett spelande lag, ett lag som bjuder på en riktigt snabb och attraktiv fotboll.
Det fick Norge känna på i juni. Samma norska lag som föll med 1–0 mot Sverige i Kalmar blev några dagar senare överkört i Enschede. 7–0 slutade matchen som Martin Sjögren sannolikt drömmer mardrömmar om…
Mot norskorna mönstrade Wiegman följande startelva (4–2–3–1): Sari van Veenendaal – Sisca Folkertsma, Stefanie van der Gragt, Aniek Nouwen, Dominique Jansen – Jackie Groenen, Sherida Spitse – Jill Roord, Danielle van de Donk, Lieke Martens – Vivianne Miedema.
Jämför man den med finalelvan från Lyon för två år sedan är det två ändringar i backlinjen. Mittbacken Anouk Dekker är petad, medan högerbacken Desiree van Lunteren slutade i landslaget efter VM-silvret.
Dekkers ersättare är unga, talangfulla Chelseaförvärvet Nouwen. Däremot har Wiegman haft problem att hitta en vettig ersättare till van Lunteren. Under våren har man testat flera olika kandidater. Framför allt har det varit Merel van Dongen och Lynn Wilms som fått förtroendet.
Lunteren stack ut genom att hon spelade som tia i Ajax, men var högerback i landslaget. Nu ser det ut som att van Lunterens ersättare kan bli en annan offensiv mittfältare, Sisca Folkertsma. Vad jag kan se flyttades 24-åringen, som nyligen bytt Twente mot Bordeaux, ner på högerbacken så sent som tidigare i somras. Där har hon startat de två senaste officiella landskamperna.
Det är ju just i backlinjen som Nederländerna haft sin svaghet under den här storhetstiden. Medan backlinjen då och då svajar till håller lagets anfallsspel däremot högsta världsklass. Som nia spelar världens just nu bästa avslutare – Vivianne Miedema. Hon är för övrigt min favorit till skytteligasegern. Jag tippar att hon kan sätta några på Zambia i öppningsmatchen,
Miedema kan flankeras av extrem fart genom Shanice van de Sanden och Lineth Beerensteyn, löpstark smartness i Jill Roord eller teknisk briljans genom Lieke Martens.
När det här inlägget producerades noterade jag att Nederländerna på centralt mittfält har man två utmärkta passningsspelare i Sherida Spitse och Jackie Groenen. Spitses spelvändningar och Groenens instick och genomskärare håller absolut högsta klass. Men under dagen ändrades förutsättningarna på det nederländska mittfältet.
Man meddelade nämligen att viktiga Sherida Spitse har drabbats av en knäskada, och att det är så illa att hon åker hem från Japan.
Spitse har haft en given plats på det centrala mittfältet i cirka 15 års tid. Att tappa hennes rutin, spelvändningar och fasta situationer är ett blytungt bakslag för vice världsmästarna.
Hur hon ersätts i startelvan har jag ingen aning om. Däremot noterar jag att 21-åriga anfallstalangen Joëlle Smits flygs in för att ta över Spitses plats i truppen. Smits har i sommar lämnat PSV Eindhoven för tyska Wolfsburg.
Hastigt och mindre lustigt för Sarina Wiegman finns det nu ett hål bredvid Jackie Groenen på central mittfält. Kanske att det blir så att man flyttar ner den retsamma och småfula bollvinnaren Danielle van de Donk ett steg. Annars har hon varit given som tia framför Spitse och Groenen i många år.
Offensivt har alltså Nederländerna massor av hot. Nyckeln till framgång ligger i defensiven – samt i att målvakten Sari van Veenendaal spikar igen. Jag har egentligen upplevt henne som rätt ojämn. Dock har van Veenendaal både i EM och VM visat en lysande förmåga att växa med uppgifterna. Ju viktigare matcher, desto bättre har hon varit.
Under den här våren har Nederländerna blandat och givit i träningsmatcherna. Man vann med 2–1 mot Tysklnad, men föll sedan mot Spanien. Islossningen kom med en 5–0-seger mot Australien.
Sedan blev det förlust mot Italien innan Norge drabbades av nästa islossning. Gemensamt för de båda storsegrarna är att Wiegman har startat med Martens och Roord på kanterna, och därmed låtit fartfantomerna Beerensteyn och van de Sanden komma in från bänken.
Det känns som att det därmed är Roord och Martens som får bilda tremannaanfall med Miedema i OS-premiären.
Jag tippar alltså att de orangeklädda återigen tar sig till final. Nederländerna fick nämligen exakt den lottning som man hoppades att Sverige skulle få. Man har dels den lättaste gruppen med Brasilien, Kina och Zambia, dels en perfekt slutspelslottning.
Jag tippar ju att Nederländerna vinner grupp F. Men även vid en andraplats har man kanonläge att ta sig till final. Både ettan och tvåan i grupp F hamnar på samma halva, den som i övrigt innehåller de båda andra grupptvåorna.
Det känns alltså upplagt för ny succé för Sarina Wiegmans lag, kanske till tonerna av den här låten:
Truppen
Målvakter:
Sari van Veenendaal (PSV), Lize Kop (Ajax) och Loes Geurts (BK Häcken, Sverige).
Backar:
Kika van Es (FC Twente), Stefanie van der Gragt (Ajax), Anouk Dekker (HSC Montpellier, Frankrike), Merel van Dongen (Atlético Madrid, Spanien), Dominique Janssen (VfL Wolfsburg, Tyskland), Aniek Nouwen (Chelsea, England) och Lynn Wilms (FC Twente).
Mittfältare:
Daniëlle van de Donk (Arsenal, England), Sisca Folkertsma (Girondins de Bordeaux, Frankrike), Jackie Groenen (Manchester United, England), Inessa Kaagman (Brighton & Hove Albion, England), Jill Roord (VfL Wolfsburg, Tyskland) och Victoria Pelova (Ajax).
Forwards:
Lieke Martens (FC Barcelona, Spanien), Shanice van de Sanden och Joëlle Smits (båda VfL Wolfsburg, Tyskland), Vivianne Miedema (Arsenal, England), Lineth Beerensteyn (Bayern München, England) och Renate Jansen (FC Twente).
Regler
Naturligtvis numera i stora mästerskap får domarna ta hjälp av VAR i turneringen.
Kompletta regler finns här. Det viktigaste att veta är ju vad som händer om två lag skulle hamna på samma poäng i gruppspelet. Då separeras de enligt följande:
- Total målskillnad i alla matcher.
- Totalt antal gjorda mål i alla matcher.
- Poäng i inbördes möte, alltså mot det/de lag som tagit lika många poäng totalt.
- Målskillnad i inbördes möte.
- Antal mål i inbördes möte.
- Fair play-poäng. De räknas enligt följande (en spelare kan bara drabbas av en sanktion per match – man väljer den som ger störst avdrag):
- Gult kort: −1 poäng;
- Rött kort efter två varningar: −3 poäng;
- Direkt rött kort: −4 poäng;
- Gult kort följt av direkt rött kort: −5 poäng;
- Lottdragning
En blogg om internationell damfotboll 
Sherida Spitse skadad på träning utgår ur truppen för Nederländerna.
Tungt avbräck. Och sent. Det blir inte lätt att ersätta Spitse. Där minskade Nederländernas chanser.
Som vanligt en fantastisk bra sammanställning med kompetenta inspel, synpunkter och tips.
Pingback: Analys av en sensationellt bra prestation | En blogg om internationell damfotboll