Den stora guiden till OS 2021 har nått del 2. I första delen tippade jag gruppspelet – och gick igenom de fyra lag som jag tror får åka hem innan utslagningsmatcherna drar i gång på fredag i nästa vecka.

Ni som har läst del 1 vet att jag tippade följande matcher i kvartsfinalerna:

Storbritannien – Kina
USA – Japan

Nederländerna – Sverige
Kanada – Brasilien

I den här delen går jag igenom de fyra lag som jag tippar får åka hem innan medaljmatcherna, alltså de fyra lag som jag tror står som förlorare i kvartsfinalerna. Trevlig läsning:

Kina

Grupp F
Matcher: Brasilien, Zambia och Nederländerna. .
Världsranking: 15
Stjärnor: Wu Haiyan och Wang Shuang
Förbundskapten: Jia Xiuquan
Spelare med Sverigekoppling: –

Chans att gå till kvartsfinal: 75 procent
Medaljchans: 8 procent
Guldchans: 1 procent

• Kina har stått och stampat de senaste fem åren. Under VM 2015 och OS 2016 kändes det som att kinesiskorna hade något riktigt bra på gång. Laget hade en stabil defensiv, vassa kontringar, och skakade blivande vinnarlagen USA och Tyskland i respektive kvartsfinal.

Kinas lag var ungt och utvecklingsbart, och jag trodde att det bara var en tidsfråga innan det skulle ta klivet upp i den yttersta världseliten. Men så har det inte blivit. Sedan 2016 har Kina snarare backat.

I VM 2019 tog man sig till åttondelsfinal som grupptrea med fyra poäng och målskillnaden 1–1. Man gjorde en mycket bra match mot Tyskland i öppningsmatchen, men tappade sedan lite i kvalitet. I åttondelen föll man med 2–0 mot Italien – ett misslyckande.

Framför allt var det en stor missräkning att man bara gjorde ett mål på fyra matcher.

Nu har man chans att styra in i en mer positiv riktning igen. Kina säkrade sin plats genom att slå ut Sydkorea i ett dramatiskt playoff i april. Det krävdes förlängning i returen innan tidigare PSG-proffset Wang Shuang gjorde målet som tog kinesiskorna till Japan.

Väl i OS är Kina det lag som har förberett sig bäst. Eller i varje fall mest. Stålrosorna (Steel Roses), som laget kallas, samlades nämligen nästan ett halvår innan playoffmötena med Sydkorea. Till Fifa.com berättade Shuang så här om det hårda uppladdningslägret:

”Vi gick igenom ett hårt 130 dagar lång läger. Varje dag på träningen sprang vi över en mil. Vi var mer än redo för playoffmatcherna.”

Just Wang Shuang var inte med när OS-kvalet inleddes. Hon kommer från Wuhan, staden där coronapandemin startade, och tvingades sitta i en 77 dagars karantän. Under den tiden fick hon träna ensam i lägenheten.

Eftersom ligan lades på is har Kinas lag i princip tränat ihop under mer än ett halvår. Vad jag kan hitta har de dock inte spelat fler matcher än de båda playoffmatcherna mot Sydkorea. Det är alltså svårt att veta hur laget utvecklats av de långa förberedelserna.

Det vi vet är att Kina på senare år har spelat ett ganska utpräglat 4–4–2. Laget har varit defensivt välorganiserat – ett lag som det år svårt att göra mål på.

Målvakten Peng Shimeng var väldigt bra i VM för två år sedan. Mittbacken Wu Haiyan är en annan stabil spelare som ger Kinas defensiv stabilitet. Haiyan skulle jag säga har varit Kinas genomgående bästa spelare de senaste sex–sju åren.

Lagets båda offensiva affischnamn är Wang Shuang och Wang Shanshan. I VM matchades de båda dock oväntat lite. Känslan är att duon bör vara på planen om laget skall kunna göra mål på den internationella toppnivån. Shuang och Shanshan har nämligen den kreativitet och spets som krävs.

Som jag ser det är mötet med Zambia en nyckelmatch för Kina. Tre poäng och några plusmål där bör räcka för att ta laget till kvartsfinal. Med lite flyt kan de även sno någon poäng av Nederländerna eller Brasilien. Men det rimliga tipset är att Kina blir grupptrea.

De två treor som går vidare får möta gruppsegrare i kvartsfinalen. Mitt tips är att Kina klarar sig vidare och får möta Storbritannien – men det skulle även kunna bli Kanada, Japan, USA, Sverige eller Australien.

Oavsett vilket av de sex lagen som väntar i en eventuell kvartsfinal tror jag att Kina får resa hem över Östkinesiska havet efter kvartsfinalen.

Truppen:

Målvakter:
Peng Shimeng (Jiangsu), Zhu Yu (Wuhan Jiangda) och Ding Xuan (Shanghai Shengli).

Backar:
Li Mengwen och Wang Xiaoxue (båda Jiangsu), Lin Yuping, Luo Guiping och Chen Qiaozhu (alla Guangdong Meizhou Hakka), Wu Haiyan (Wuhan Jiangda) och Wang Ying (Henan Jianye).

Mittfältare:
Li Qingtong (Guangdong Meizhou Hakka), Zhang Xin, Miao Siwen, Yang Lina och Xiao Yuyu (alla Shanghai Shengli), Wang Shuang och Wang Yan (båda Wuhan Jiangda), Wang Yanwen (Beijing BG Phoenix) och Liu Jing (Changchun Dazhong Zhuoyue).

Forwards:
Wang Shanshan (Tianjin Shengde), Yang Man (Shangdong Ticai) och Wurigumula (Changchun Dazhong Zhuoyue).

NATIONAL TEAM | The official #SteelRoses squad to @Tokyo2020! pic.twitter.com/oJKUEAdJBq

— China Women's Football – 中国女足 (@CHNWNT) July 10, 2021

Japan

Grupp E
Matcher: Kanada, Storbritannien och Chile. .
Världsranking: 10
Stjärnor: Saki Kumagai
Förbundskapten: Asako Takakura
Spelare med Sverigekoppling: Honoka Hayashi (AIK) och Yuka Nicole Momiki (Linköping – lån).

Chans att gå till kvartsfinal: 90 procent
Medaljchans: 30 procent
Guldchans: 7 procent

• Japan hade en storhetstid under början av 2010-talet. Det blev VM-guld 2011, OS-silver 2012 och VM-silver 2015. Sedan slutade stjärnor som Homare Sawa och Aya Miyama samt förbundskapten Norio Sasaki. Japan dalade på världsrankingen.

Under några år har nu Asako Takakura, tidigare förbundskapten på ungdomsnivå, haft uppdraget att åter ta Nadeshiko, som landslaget kallas, till den absoluta världstoppen. Målet har förstås varit att man skulle utmana om medaljer lagom till det här mästerskapet på hemmaplan.

Och visst är Japan en utmanare. Damfotbollen har återigen fått höjd status i landet efter några tunga år. I år spelas första upplagan av proffsligan WE-leauge, som enligt amerikansk modell saknar upp- och nedflyttning. Japan visar alltså ambition att flytta fram positionerna inom klubbfotbollen.

Nu är alltså tanken att man även skall återta den plats som främsta utmanare till USA på landslagsnivån som man hade under första halvan av 2010-talet.

I VM för två år sedan var det unga, spelskickliga och taktiskt drivna laget lite ojämnt. Men i sina fina stunder visade man stor kapacitet. Exempelvis hade japanskorna den blivande finalisten Nederländerna i brygga i åttondelsfinalen. Nederländerna gick på knäna och japanskorna radade upp målchanser när matchen gick mot förlängning. Då räddades de orangeklädda av en feldömd straff.

Apropå straffar var det lagkapten Saki Kumagai som satte den avgörande när Japan vann VM-guldet för tio år sedan. Den passningssäkra 30-åringen är fortfarande lagets stora stjärna.

I landslaget har hon hela tiden spelat i mittförsvaret. I klubblaget Lyon har hon som bekant däremot varit defensiv innermittfältare. Nu lämnar dock Kumagai Lyon efter åtta otroligt framgångsrika säsongen. Japanskan spelar till hösten tillsammans med Hanna Glas och Sofia Jakobsson i Bayern München.

Utöver Kumagai är även 28-åriga Mana Iwabuchi kvar sedan VM-guldet. Forwarden som skall spela för Arsenal i vinter är också den näst största stjärnan bakom Kumagai.

I övrigt skall man kolla in Milans tekniska yttermittfältare Yui Hasegawa – hennes bollbehandling är fantastisk. En annan teknisk spelare är USA-födda anfallaren Yuka Nicole Momiki som ju spelade 18 minuter i damallsvenskan för Linköping i fjol. Och som presenterades för en återkomst till LFC bara minuten efter att det här inlägget först publicerades.

OL Reign Forward Nicole Momiki Loaned to Linköpings FC through December 31, 2021

Read more ➡️ https://t.co/b9HeTiw51b pic.twitter.com/DtYXwJaeMN

— OL Reign (@OLReign) July 19, 2021

Nämnda trion Iwabuchi, Hasegawa och Momiki är alla mellan 1,53 och 1,57 meter långa – eller korta. Alla har teknik och bollkänsla i överflöd. Men det behövs ju även kraftfulla spelare för att hävda sig i fotboll. Och där är det sämre beställt. Kumagai är en fysisk spelare i backlinjen. Jämngamla Emi Nakajima skall bidraga med kraft på mittfältet.

Frågetecken för fysiken alltså. Dock måste man ju bara älska den fotboll Japan spelar när man är som bäst. Laget spelar vanligtvis ett 4–4–2 med mittfältsdiamant.

I år har Japan radat upp segrar. Dock skall det sägas att utöver genrepet mot Australien har man bara mött B-nationer. För att få riktiga värdemätare får man titta tillbaka till förra våren när man i She Believes cup ställdes mot USA, England och Spanien. Då blev det tre raka förluster. Det känns alltså lite oklart hur seriös utmanare Nadeshiko har hunnit bli.

Tyvärr är jag inte säker på att japanskorna har nått den jämnhet som krävs för att på allvar slåss om OS-medaljer. Men om man blir etta eller tvåa i gruppen finns goda medaljchanser. Slutspelslottningen är nämligen fördelaktig för de lag som spelar i Grupp E.

Gruppsegraren möter en trea och tvåan möter en annan tvåa. Trean däremot ställs med stor sannolikhet mot USA. Det handlar alltså för Japan om att hålla två av Storbritannien, Kanada och Chile bakom sig.

Faktum är ju därmed att öppningsmatchen mot Kanada kan bli väldigt avgörande för Japans öde. Det känns som en helt öppen match. Senast lagen möttes vann Japan med hela 4–0. Näst senast tog Kanada hem spelet med 2–0.

I Japans andra gruppmatch väntar Storbritannien. England är ett lag som tycks passa Japan väldigt dåligt. Lagen har mötts i tre raka VM-slutspel. Både 2011 och 2019 stötte man på varandra i gruppspelet – båda gångerna blev det engelsk 2–0-seger. 2015 möttes man i semifinal, då tog Japan sin enda seger mot England, 2–1.

De senaste två åren har man även mötts i She Believes cup, båda gångerna med engelsk seger som utfall. Känslan är ju alltså att Takakuras lag gärna vill undvika att spela med kniven mot strupen i matchen mot Storbritannien, som ju är ett förstärkt England.

I mitt tips slutar Japan trea i gruppen och får möta USA i kvartsfinal. Därav tipset att Nadeshiko hamnar på platserna 5–8. Men det är inget tips jag känner mig bergsäker på. Tvärtom är det fullt möjligt att Japan istället blir gruppetta eller -tvåa, och då finns det mycket goda chanser att laget spelar medaljmatcher om drygt två veckor.

Truppen:

Målvakter:
Ayaka Yamashita (INAC Kobe Leonessa), Sakiko Ikeda (Urawa Reds) och Chika Hirao (Albirex Niigata).

Backar:
Saki Kumagai (Bayern München, Tyskland), Risa Shimizu, Asato Miyagawa och Nanami Kitamura (alla NTV Beleza), Moeka Minami (Urawa Reds), Saori Takarada (Washington Spirit, USA) och Shiori Miyake (INAC Kobe Leonessa).

Mittfältare:
Emi Nakajima och Hina Sugita (båda INAC Kobe Leonessa), Yui Hasegawa (AC Milan, Italien), Narumi Miura, Jun Endo och Momoka Kinoshita (alla NTV Beleza), Yuzuho Shiokoshi (Urawa Reds) och Honoka Hayashi (AIK, Sverige).

Forwards:
Yuika Sugasawa (Urawa Reds), Mana Iwabuchi (Arsenal, England), Mina Tanaka (INAC Kobe Leonessa) och Yuka Nicole Momiki (Linköpings FC, Sverige – på lån från OL Reign, USA).

Nadeshiko Japan (Japan Women’s National Team) Squad – Games of the XXXII Olympiad (Tokyo 2020)【7/21-8/6】, MS& #football https://t.co/krcSJf3CfP

— jfa_en (@jfa_en) June 18, 2021

Sverige

Grupp G
Matcher: USA, Australien och Nya Zeeland. .
Världsranking: 5
Stjärnor: Kosovare Asllani och Magdalena Eriksson
Förbundskapten: Peter Gerhardsson

Chans att gå till kvartsfinal: 85 procent
Medaljchans: 20 procent
Guldchans: 6 procent

• Silver i OS 2016 och brons i VM 2019. Sverige har gjort kanonresultat i de två senaste världsomspännande mästerskapen. Nu slipper vi både världstvåan Tyskland och -trean Frankrike. Ändå säger magkänslan att det svenska laget kommer att missa medaljmatcherna.

Sverige är unikt som den enda europeiska nation som deltagit i alla olympiska spel. Faktum är ju att vårt landslag har kvalat in till alla de mästerskapsslutspel som det går att kvala in till.

Frågan är bara hur länge den sviten håller. Det blir ju bara svårare och svårare att klara kvalet. Konkurrensen i Europa ökar ju med hög hastighet, samtidigt som Uefa bara får tre OS-platser.

Det här kan alltså vara sista OS-chansen på riktigt länge för vårt landslag. Och kollar vi startfältet är det faktiskt en riktigt bra chans. Att varken Tyskland eller Frankrike är med öppnar möjligheter.

Trots det tippar jag att vårt lag får åka hem efter kvartsfinalerna. Huvudorsaken är att vi fått en riktigt usel lottning. En sidoorsak är traditionen som säger att vårt landslag sällan lyckas i två mästerskap i rad.

Om vi börjar med sidoorsaken har Sverige följande mästerskapsfacit på senare år:

VM 2019 – Brons
EM 2017 – Ut i kvartsfinal
OS 2016 – Silver
VM 2015 – Ut i åttondelsfinal
EM 2013 – Brons
OS 2012 – Ut i kvartsfinal
VM 2011 – Brons
EM 2009 – Ut i kvartsfinal
OS 2008 – Ut i kvartsfinal
VM 2007 – Ut i gruppspelet

Sedan starten av den senaste svenska storhetstiden, i VM för tio år sedan, har vårt landslag alltså inte orkat ta sig till semifinal i två mästerskap i rad. Det är kanske en liten indikation om att Sverige är som bäst när laget får slå ur underläge?

Men det som framför allt talar emot svensk medalj är alltså lottningen. För den kunde faktiskt inte ha varit sämre. Det var den tidigare OS-mästarinnan för USA, Lindsey Tarpley, som drog lotterna den 21 april. För svensk del var det nitlott på nitlott.

USA var högst rankat i första potten, Sverige var högst rankat i den andra och Nya Zeeland var klart högst rankat i den fjärde.

I tredje potten var i och för sig Kanada en placering före Australien, men eftersom USA och Kanada inte kunde placeras i samma grupp blev det här ändå svårast möjliga grupp. Som grädde på moset lottades Sverige till en riktigt usel spelordning.

I ett OS är det matcher var tredje dag. Där finns det otroligt mycket att vinna på att kunna spara folk i någon av gruppmatcherna, speciellt med tanke på att det förväntas bli riktigt jobbigt väder – hetta kombinerat med hög luftfuktighet. Minns hur förbundskapten Peter Gerhardsson:s lag hade framgång i VM 2019 genom att spela med en B-uppställning mot USA i sista gruppomgången, och ha ett utvilat lag till utslagsmatcherna.

Nu lär det inte vara aktuellt. Det känns inte som att det går att vila spelare mot USA eller Australien. Och det finns flera skäl till att gå för fullt även i avslutningsmatchen mot Nya Zeeland. Dels känns det långt ifrån självklart att kvartsfinalplatsen är säkrad inför den matchen. Dels är gruppsegern så otroligt mycket värd att det är läge att gå för den – om chansen finns.

Grupp G är nämligen inte bara den bästa gruppen sett ur rankingsynpunkt – det är också den grupp som har sämst upplägg i slutspelsträdet. Följande gäller:

• Gruppsegraren möter en trea i kvartsfinal. Men riskerar sedan att ställas mot gruppettor både i semifinal och final.

• Grupptvåan ställs redan i kvartsfinal mot segraren i grupp F – den grupp med Nederländerna, Brasilien, Kina och Zambia. Vid vinst i kvarten väntar en grupptvåa i semifinal.

• Om grupptrean går vidare spelar den kvartsfinal mot segraren i grupp E – den grupp med Storbritannien, Kanada, Japan och Chile. Trean riskerar sedan att möta gruppsegrare både i semifinal och final.

Både tvåan och trean i Sveriges grupp möter alltså gruppsegrare i kvartsfinal, något man självklart vill undvika. Faktum är att det är uppenbar risk att Sverige får möta ett högre rankat lag i kvartsfinal om de kommer tvåa än om de kommer trea. För tvåan väntar sannolikt världsfyran Nederländerna eller sjuan Brasilien. För trean väntar Storbritannien (England är rankat sexa), Kanada (åtta) eller Japan (tia).

Om vi leker med tanken att USA vinner grupp G och Sverige kommer trea, då hamnar lagen på samma halva och möts i semifinal – förutsatt att både vinner sina kvartsfinaler. Minns att det var just så det blev för svensk del i Rio. Då vann Brasilien gruppen, medan vårt lag slutade trea. Sedan vann båda lagen sina kvartsfinaler och möttes igen i semifinal.

Som ni förstår har alltså Sverige fått en riktig skitlottning. Och första fokus måste förstås vara att ta sig vidare till gruppspel. Vi skall inte räkna med poäng mot ett allt starkare USA. Amerikanskorna kommer ju till OS med 44 raka matcher utan förlust.

Sverige har mött USA 16 gånger sedan 2010. Det har blivit fyra segrar (varav en efter straffläggning), sju förluster och fem kryss. Räknar man ställning efter 90 minuter är det alltså tre segrar, sju förluster och sex kryss. USA:s fotbollförbund snackar för övrigt upp matchen mot Sverige här.

Risken är uppenbar att OS börjar med en förlust. Jag tror dock att Sverige kommer att ta så många poäng av Australien och Nya Zeeland att det leder till en andraplats i gruppen.

Jag tippar att det leder till kvartsfinal mot Nederländerna. Just det Nederländerna som slagit ut vårt landslag från de två senaste stora mästerskapen. Och tyvärr tippar jag att de orange vinner även den här gången.

Men jag hoppas förstås att jag är fel ute, och att vi får se Sverige kliva upp på pallen även den här gången. Omöjligt är det förstås inte. Vårt lag är svårslaget och kommer till OS med tolv raka landskamper utan förlust.

Frågan är hur Peter Gerhardsson väljer att matcha laget. Min gissning är att hans utgångssystem i OS blir 3–4–1–2. Det upplägget har han kört med i träningsmatcherna både mot USA och Norge. Tankarna med spelsättet beskrivs väl i den här tweeten:

Peter Gerhardsson's Sweden WNT's (@svenskfotboll ) 3-4-1-2 formation:

•Packing the central areas
•Playing on the break, intelligence of Blackstenius
•Pressing and marking in the wide areas

(More to come..)

Feedback appreciated!!pic.twitter.com/XOeFLUHreC

— Yash (@Odriozolite) July 16, 2021

Det är dock inte helt säkert att vår förbundskapten kör med tre mittbackar. Han har även ett upplägg med en fyrbackslinje. I genrepet mot Australien spelade exempelvis Sverige en blandning mellan 4–1–4–1 och 4–1–3–2. Det var Kosovare Asllani som vandrade lite mellan mittfälts- och forwardsposition.

Frågan är också vilka spelare Gerhardsson väljer att satsa på. I träningsmatchen mot USA startade han alltså med tre mittbackar. I den matchen var sifferkombinationen snarare 5–2–1–2 än 3–4–1–2, men det ingår ju i sifferleken att kantspelarna riskerar att hamna i låga utgångspositioner mot starkt motstånd.

Sätter jag upp spelarna utifrån 5–2–1–2 såg startelvan mot USA ut så här i anfall: Jennifer Falk – Hanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Kosovare Asllani, Caroline Seger – Fridolina Rolfö – Sofia Jakobsson, Lina Hurtig.

I försvar föll Jakobsson ner som högerytter och Rolfö gled ut på vänsterkanten, vilket gjorde att det blev ett 5–4–1.

På många sätt är Sveriges spelsätt numera väl inarbetat. Men laget har huvudsakligen försvarat med en 4–4–1–1-formation de senaste åren, och man hade därför lite svårt att hitta rätt i presspelet mot USA i april.

Sedan den matchen är Hedvig Lindahl tillbaka och troligt förstaval i målet i det mästerskap som ser ut att bli hennes sista. Dessutom har Stina Blackstenius gjort en kanonvår och visat att hon vill ha en startplats.

På minussidan har vi Nilla Fischer (familjeskäl) och Linda Sembrant (korsbandsskada) som båda försvunnit ur diskussionen sedan april. Det öppnar sannolikt dörren för Amanda Ilestedt och Nathalie Björn i backlinjen.

Frågan är hur Gerhardsson skall få in Blackstenius i startuppställningen. Alla de offensiva spelare som startade mot USA i april har gjort det bra. En möjlighet är ju att köra Jakobsson och Rolfö som vingar. Det skulle innebära ett laget blir betydligt mer offensivt balanserat, något som kanske inte känns gångbart mot USA. Men kanske mot Nya Zeeland?

En annan fråga som lär hänga över vår förbundskapten är hur han skall få ut max av Asllani. I träningsmatchen mot USA kom hon inte till sin rätt offensivt under de 60 minuter hon spelade bredvid Seger. Men när hon flyttades upp som tia var hon lysande. Och i den där tiarollen var Asllani även planens drottning mot Norge.

Om Gerhardsson spelar Asllani som tia ökar konkurrensen om de offensiva platserna ytterligare. Samtidigt blir svårt att välja vem som skall spela bredvid Seger. För några månader sedan hade nog Björn varit förstavalet i den rollen. Men nu är hon uttagen som mittback, och blir det trebackslinje är det sannolikt i den vi kommer att se henne. Då öppnar det för Hanna Bennison eller Filippa Angeldahl bredvid Seger.

Många frågor är det. På onsdag har vi de första svaren.

Truppen:

Målvakter:
Jennifer Falk (BK Häcken), Hedvig Lindahl (Atlético Madrid, Spanien) och Zećira Mušović (Chelsea FC, England).

Backar:
Jonna Andersson och Magdalena Eriksson (båda Chelsea FC, England), Nathalie Björn (Everton FC, England), Hanna Glas (FC Bayern München, Tyskland), Amanda Ilestedt (PSG, Frankrike), Emma Kullberg (BK Häcken) och Julia Roddar (Washington Spirit, USA).

Mittfältare:
Filippa Angeldahl (BK Häcken), Hanna Bennison, Olivia Schough och Caroline Seger (alla FC Rosengård), Madelen Janogy (Hammarby IF), Fridolina Rolfö (FC Barcelona, Spanien)

Forwards:
Anna Anvegård (Everton FC, England), Kosovare Asllani (Real Madrid, Spanien), Stina Blackstenius (BK Häcken), Rebecka Blomqvist (VfL Wolfsburg, Tyskland), Lina Hurtig (Juventus FC, Italien) och Sofia Jakobsson (FC Bayern München, Tyskland).

Kicking off Group G against a 𝑣𝑒𝑟𝑦 familiar foe!

Get ready for the opener with Five Things To Know about 🇸🇪 pres. by @BioSteelSports

— U.S. Soccer WNT (@USWNT) July 19, 2021

Brasilien

Grupp F
Matcher: Kina, Nederländerna och Zambia. .
Världsranking: 7
Stjärnor: Marta, Formiga och Debinha
Förbundskapten: Pia Sundhage
Spelare med Sverigekoppling: Följande har tidigare spelat i svenska klubbar: Marta (Umeå IK, Tyresö FF och FC Rosengård – är svensk medborgare), Formiga (Malmö FF) och målvakten Barbara (Sunnanå).

Chans att gå till kvartsfinal: 90 procent
Medaljchans: 20 procent
Guldchans: 6 procent

• Pia Sundhage är specialist på olympiska spel. Det blev guld med USA både 2008 och 2012 och silver med Sverige senast 2016. Kan Sundhage ta med sin olympiska magi till Brasilien?

När man tänker på Brasiliens landslag på senare år hamnar man snabbt på Marta:s känsloladdade tal direkt efter att laget åkt ur VM i Frankrike, efter förlängning mot värdnationen.

Världens genom tiderna bästa spelare förklarade för kommande generationer fotbollstjejer i Brasilien att det krävs hårt arbete, samt att Marta själv, Formiga och Cristiane inte kommer att vara med för alltid.

Vid en snabb blick på Brasiliens OS-trupp ser dock det mesta ut som tidigare. Det är 33-åriga Barbara i mål, 35-åriga Bruna Benites och 33-åringarna Erika och Tamires i backlinjen, 35-åriga Marta och 43-åriga Formiga på mittfältet och…

Där var det stopp.

För i anfallet finns förändringen. Sundhage har inte tagit med Cristiane, utan valt andra, yngre forwards. Den smarta och nickstarka 36-åringen är tidernas målskytt i OS-sammanhang med 14 mål på fyra turneringar. Hon lär stanna på den siffran. För inte är väl Cristiane tillbaka om tre år?

Själv var veteranforwarden väldigt beskiven efter att truppen presenterats. På Instagram skrev hon:

”Mycket snurrar i mitt huvud. Mitt fokus har förstås hela tiden varit att komma med. Varje professionell idrottare vill bli uttagen. Och det här skulle ha blivit mitt sista OS.”

https://www.instagram.com/p/CQRfPKzplta/

Troligen blir Cristianes sista insats i ett olympiskt spel därmed den straff hon slog i straffläggningen mot Sverige i semifinalen 2016. En straff som Hedvig Lindahl räddade.

Sundhage valde alltså bort en av alla legender. Däremot fick Formiga chansen igen. Den till synes outtröttliga mittfältaren har spelat i samtliga de sex OS-turneringar där damfotboll varit på programmet. Nu gör hon sitt sjunde OS, en fullständigt makalös prestation. Dessutom en prestation som ingen annan lagidrottare tidigare lyckats med.

Mycket av snacket kring Brasilien kommer garanterat att handla om just Formiga.

Since 1896, only 31 athletes have competed in seven or more Olympics, and none have ever achieved it in a team sport. This week, Brazil's Formiga will become football's first-ever seven-time Olympian. Find out more about her in my article for @ForbesSports https://t.co/IwlzYGyGEB pic.twitter.com/V6sFIcPcYj

— Asif Burhan (@AsifBurhan) July 19, 2021

IMPARÁVEL! 🐜🇧🇷 Miraildes Maciel Mota, nossa Formiga, vai para a sua SÉTIMA Olimpíada! Aos 43 anos, essa mulher continua fazendo MUITA história! #Formiga pic.twitter.com/RRjOWmMGbX

— TNT Sports Brasil (@TNTSportsBR) July 17, 2021

Men gissningsvis kommer veteranen bara att spela en sportslig biroll i årets Brasilien. Ett Brasilien som är svårbedömt. Laget var rätt bra i det senaste VM-slutspelet. Man tog sex poäng i gruppspelet och var inte långt ifrån att slå ut Frankrike i åttondelsfinalen.

Problemet man haft under senare år är att man varit väldigt ojämnt i sina prestationer. När laget varit bra har man hållit högsta världsklass, och kunnat slå vilket lag som helst. Men när det gällt som mest har man inte nått hela vägen – man har bara varit nära.

På 2010-talet var det bara i hemma-OS som man nådde fram till medaljmatcher. Men det blev som bekant ingen pallplats – man föll mot Sverige i semifinal och mot Kanada i bronsmatchen.

Känslan är att Brasilien blivit bättre under Pia Sundhages ledning. Men det är en känsla, och inte något jag kan underbygga mer konkret.

Noterbart är att alltfler av landslagsspelarna är hemmabaserade. Det var inte många år sedan i princip hela elvan var utlandsproffs. Det är en signal om att det satsas hårdare på damfotboll i Brasilien.

Under det här året har landslaget spelat tre matcher mot toppmotstånd, två mot Kanada och en mot USA. Det blev 2–0-förlust mot USA och en seger (2–0) och ett kryss mot Kanada.

I 0–0-matchen mot Kanada som spelades i mitten av juni mönstrade Sundhage en backlinje där samtliga spelare nu passerat 30-årsstrecket.

Men i de offensiva positionerna körde hon yngre. Visst var Marta med på vänsterkanten. Men till höger spelade blixtsnabba Ludmila, och på topp hade man smarta Debinha och kraftfulla Bia Zaneratto (även känd som Beatrice). Och på centralt mittfält fick skottstarka Andressinha sällskap av 24-åriga Julia Bianchi – en spelare som gjort huvuddelen av karriären hemma i Brasilien.

Det känns som en väldigt spännande offensiv uppställning. Ludmila är verkligen extremt snabb, vilket gör att man inte kan släppa hennes kant. Det borde i sin tur öppna ytor för Marta till vänster, eller centralt för Debinha. Som jag ser det är det numera den senare som är Brasiliens riktiga storstjärna.

Smarta och tekniska Debinha har varit briljant i NWSL de senaste åren, en stor anledning till att North Carolina Courage innan pandemin nämndes som en het kandidat till titeln världens bästa klubblag.

Mitt tips är att Pia Sundhages lag slutar tvåa i grupp F efter Nederländerna. Det innebär kvartsfinal mot tvåan i grupp E – den grupp med Storbritannien, Kanada och Japan. Där tror jag att äventyret tar slut för Sydamerikas bästa lag.

Men som sagt, Pia Sundhage är ju expert på OS-turneringar, så jag skulle inte bli förvånad om Brasilien tar sig till medaljmatcher.

Det är inte omöjligt, men det gäller att den där ålderstigna backlinjen håller klassen.

A lista completa das #GuerreirasDoBrasil que vão em busca do ouro no futebol feminino nos @JogosOlimpicos. Vamos, meninas! Vamos, Brasil! #Tokyo2020 pic.twitter.com/iJk3gt7Jw3

— Seleção Feminina de Futebol (@SelecaoFeminina) June 18, 2021

Truppen:

Målvakter:
Barbara (Avai Kindermann), Leticia Izidoro (Benfica, Portugal) och Aline Reis (Granadilla Tenerife, Spanien).

Backar:
Poliana, Erika och Tamires (alla Corinthians), Bruna Benites (Internacional), Rafaelle (Palmeiras), Jucinara (Levante, Spanien) och Leticia Santos (Eintracht Frankfurt, Tyskland).

Midfielders: Formiga och Duda (båda Sao Paulo), Julia Bianchi (Palmeiras), Marta Vieira da Silva (Orlando Pride, USA), Debinha (North Carolina Courage, USA), Andressinha och Adriana (båda Corinthians) samt Andressa Alves (Roma, Italien).

Forwards: Ludmila (Atletico Madrid, Spanien), Bia Zaneratto (Palmeiras), Geyse (Madrid CFF, Spanien) och Giovana Queiroz (Barcelona, Spanien).

Tipset

Det här innebär att jag således tippar att vi får följande semifinaler:

Storbritannien – USA
Nederländerna – Kanada