OS närmar sig med stormsteg. På onsdag morgon är det avspark. Således är det hög tid att börja gå igenom de tolv deltagande lagen, och samtidigt tippa turneringen. Jag har valt att göra det i fyra delar.
Här är första, där jag går igenom de fyra lag som jag tror åker ut redan i gruppspelet. Tre av de fyra kändes lätta att hitta, det riktigt svåra var att lista ut vilken grupptrea det blir som missar kvartsfinalerna.
Som jag ser det är det nio lag i turneringen som har kvalitet att slåss om medaljer. Men som bekant är det bara åtta platser i slutspelet.
Här är de lag jag placerar på platserna 9–12:
12) Zambia
Grupp F
Matcher: Nederländerna, Kina och Brasilien.
Världsranking: 104
Stjärnor: Barbra Banda
Förbundskapten: Bruce Mwape
Spelare med Sverigekoppling: –
Chans att gå till kvartsfinal: 5 procent
Medaljchans: –
Guldchans: –
- Att Zambia skulle bli Afrikas representant i den här turneringen var en megaskräll. Men nu bör det lag som kallas Shepolopolo eller The Copper Queens ha skrällt klart.
Det mesta talar ju nämligen för att Zambia blir turneringens stryklag. Framför allt tänker jag på det faktum att Zambia inte spelat på den här nivån tidigare. Vad jag kan se har laget knappt varit utanför den afrikanska kontinenten och spelat.
Den enda match mot utomafrikanskt motstånd jag kan hitta var mot Chile i november. Det blev i och för sig en 2–1-seger, men det är tuffare motstånd än Chile som väntar i OS.
Segern i Chile blev dock delvis dyrköpt. Det skulle ha varit två matcher, men flera spelare i Zambias lag drabbades av covid, vilket gjorde att returen ställdes in.
Shepolopolo skulle även ha mött Storbritannien i Stoke den 1 juli, men också den matchen blev inställd av coronaskäl. För Zambia var det sannolikt riktigt illa, man hade mått bra av att få ha mött europeiskt motstånd inför OS-premiären mot ett starkt Nederländerna. Framför allt har vi ju sett på senare år hur de afrikanska nationer som debuterat i stora mästerskap inledningsvis har haft enorma problem i försvarsspelet.
Den enda träningsmatch från i år jag kan hitta är en 3–1-förlust mot Sydafrika från april. I övrigt noterar jag att Zambia har kämpat för att ens kunna åka till OS. Bara för några veckor sedan hade man inte ekonomi att vara med i turneringen.
Att 104-rankade Zambia ens kommer till spel i OS är alltså en stor framgång. Laget slår ur enormt underläge, men har flera riktigt spännande spelare i offensiven.
I första hand tänker jag på tre forwards, de båda 21-åringarna Racheal Kundananji och Barbra Banda samt Spanienproffset Hellen Mubanga. Kundananji spelar för mästarlaget i Kazakstan, Biik Kazygurt – ett lag som gjort ett par kanoninsatser i Champions League de senaste åren.
Storstjärnan Banda hittar vi i Kina. Där gjorde hon 18 mål på 13 ligamatcher för Shanghai Shengli säsongen 2020. Banda har även 1,5 säsonger bakom sig i den spanska ligan. Där gjorde hon 15 mål på 26 matcher för Logrono.
Banda är lagkapten, och den som skall bära Zambia i OS. Hon är snabb, kraftfull och var spelaren som tog laget till turneringen. Banda gjorde kaos med de afrikanska motståndarförsvaren i kvalet. Det skall bli otroligt kul att få se henne mot riktigt bra motstånd. För hon är likt Tabitha Chawinga en spelare som sannolikt varit på allas läppar om hon spelade i USA eller i någon av de stora ligorna i Europa.
En tredje spännande forward är alltså Hellen Mubanga, 2019 korades hon till turneringens bästa spelare i Cosafa Womens Championships, en turnering för landslag från södra Afrika. Mubanga spelar sin klubbfotboll för Zaragoza i den spanska andraligan. Offensivt ser alltså Zambia spännande ut.
Men utöver Banda, Kundananji och Mubanga har man bara ett utlandsproffs i truppen – målvakten Hazel Nali i Israel.
Sjukdomar och skador ställer nämligen till det för The Copper Queens inför mästerskapsdebuten. Bland annat saknas segerskytten mot Chile, Zaragozaproffset Rachael Nachula. En lårskada stoppar Zambias andra Zaragozaspelare från spel i OS. Det innebär att laget tappar fart i anfallet. Nachula har nämligen redan gjort ett OS, hon nådde semifinal i Peking på 400 meter. Nu är friidrottaren omskolad till fotbollsspelare, och såg fram emot att göra ett andra OS.
Ännu tyngre för laget är att Mary Mwakapila saknas till följd av sjukdom. Den tekniska och löpstarka mittfältaren, som spelar för israeliska Hapoel Be’er Sheva, låg bakom mycket av Zambias anfallsspel när man kvalade in till OS. Med sin högerfot hade hon viktiga roller både vid fasta situationer och i att hitta djupledspassningar till lagets snabba forwards.
Här är hela truppen:
Målvakter:
Hazel Nali (Hapoel Be’er Sheva, Israel), N’gambo Musole (Zesco Girls), Catherine Musonda (Indeni Rose).
Backar:
Agness Musesa, Anita Mulenga, Martha Tembo och Lushomo Mweemba (Green Buffaloes), Vast Phiri (Zesco Girls), Esther Mukwasa, Fikile Khosa och Margaret Belemu (Red Arrows), Esther Siamfuko (Queens Academy),
Mittfältare:
Mary Wilombe (Red Arrows), Ireen Lungu (Green Buffaloes), Esther Namukwasa (Indeni Roses), Susan Katongo (ZISD Queens), Avell Chitundu (Zesco Girls), Hellen Chanda (Red Arrows)
Forwards:
Barbara Banda (Shanghai Shengli, Kina), Grace Chanda (Red Arrows), Hellen Mubanga (CFF Zaragoza, Spanien), Rachael Kundananji (BIIK Kazygurt, Kazakstan) Ochumba Oseke (Red Arrows)
11) Nya Zeeland
Grupp F
Matcher: Australien, USA och Sverige.
Världsranking: 22
Stjärnor: Abby Erceg
Förbundskapten: Tom Sermanni
Spelare med Sverigekoppling: Följande har tidigare haft svensk klubbadress: Ali Riley (svensk medborgare – Rosengård), Anna Green (Mallbacken), CJ Bott (Vittsjö) och Hannah Wilkinson (Vittsjö och Djurgården).
Chans att gå till kvartsfinal: 10 procent
Medaljchans: –
Guldchans: –
- Nya Zeeland har bara spelat en enda landskamp sedan i Algarve cup i fjol. Den gick mot Storbritannien i förra veckan, bakom stängda dörrar. Där blev det enligt uppgift 3–0-förlust. Hur matchen såg ut, eller hur Football Ferns (ormbunkar), som laget kallas, ställde upp är okänt.
Klart är däremot att avgående förbundskaptenen Tom Sermanni har haft ett otroligt tufft jobb med att förbereda sitt lag för OS. Orsaken till de få matcherna är ju förstås att Nya Zeeland haft extremt hårda coronarestriktioner, med flera veckors karantän både för in- och utresa ur landet. Däremot har man inte kunnat samla spelarna varken på hemmaplan eller utomlands.
Det är således även väldigt svårt att analysera årets upplaga av Football Ferns. För svensk del är det således bra att vi har Ferns i sista matchen. De svenska analytikerna får alltså två matcher på sig att spana in laget från det natursköna landet på andra sidan av jordklotet. Trots att Nya Zeeland varit en stabil mästerskapsnation har Sverige aldrig tidigare spelat mot Ferns.
Det man säkert vet är att Nya Zeelands stora mål är VM på hemmaplan om två år. Det är för att ge någon chansen att långsiktigt bygga ett lag mot det mästerskapet som Sermanni kommer att lämna sin plats efter OS.
66-årige Sermanni är en skicklig coach som bland annat gjort ett stort jobb i Australien. Men han verkar inte intresserad av att bygga något från grunden igen, därför lämnar han alltså snart över till någon annan.
Efterträdaren har ett spännande underlag att jobba med. Vid U17-VM 2018 tog nämligen Nya Zeeland brons, vilket självklart är en signal om att man har många talanger på väg upp i A-landslaget. Corona har ju dock gjort att man inte har kunnat matcha in dem ännu. Således är bara tre av VM-bronsmedaljörerna med i OS-truppen, det handlar om spännande målvakten Anna Leat, backen Marisa van der Meer och anfallaren Gabi Rennie.
OS-truppen bygger i stället på det lag som åkte ur VM 2019 på ett dramatiskt sätt i en direkt avgörande match mot Kamerun. Vinnaren av den matchen skulle gå vidare. Nya Zeeland kvitterade till 1–1 i minut 80. Sedan var det öppna spjäll, med mängder av chanser åt båda håll innan den tidigare Sundsvallsspelaren Ajara Nchout satte Kameruns segermål i den femte övertidsminuten.
Eftersom Ferns knappt spelat sedan VM gör jag min analys av laget utifrån hur det såg ut då. Då ställde de upp 5–3–2, med ett defensivt grundtänk. Ferns är ett svårspelat lag, i VM höll man exempelvis 0–0 i drygt 91 minuter mot blivande finallaget Nederländerna.
I den matchen hade faktiskt Nya Zeeland fler 100-procentiga målchanser än nederländskorna under ordinarie tid. Ferns visade således att man kan skaka om lag i den absoluta världseliten.
Tittar vi på truppen har Ferns en stark försvarslinje. Erin Nayler är en utmärkt målvakt, och man brukar ha flera spelare i backlinjen med sin styrka i luftrummet.
Framför allt har man en av världens allra bästa huvudspelare i rutinerade mittbacken Abby Erceg. Det fina huvudspelet gör att Ferns även brukar vara tunga på fasta situationer. I mittförsvaret har man dock ett tungt avbräck i att skickliga mittbacken Rebekah Stott har drabbats av cancersjukdomen Hodgkins lymfom och missar turneringen.
Man har riktigt bra kantspelare i CJ Bott, Ria Percival samt svenska medborgaren och tillika lagkaptenen Ali Riley. En av dem lär få spela i mittförsvaret, för där är bredden bristfällig. I VM 2019 tappade exempelvis Ferns mycket av sin defensiva stabilitet när Bott bröt armen.
Offensivt är man inget vidare på att hålla bollinnehav, vilket innebär att man har väldigt svårt att föra matcher. Men när man får chansen att ligga på kontring har man under många år spelat en rak och ganska vass fotboll.
På mittfältet har man störst bredd. Från VM minns jag att Liv Chance såg riktigt spännande ut – bolltrygg och kreativ. Man har även rutinerade spelare som Betsy Hassett, Annalie Longo och Katie Bowen, spelare som vet vad som krävs på internationell nivå. Man har även en framtidsspelare i USA-baserade Daisy Cleverly.
Däremot har det tunt på forwardssidan. Sverigebekanta Hannah Wilkinson har haft några tunga år efter den korsbandsskada hon ådrog sig i en cupmatch mot Jitex. Hon är dock med i truppen. Vi får se om hon får spela. Det kan bli så att Sermanni väljer att satsa på Paige Satchell, som har en bra snabbhet för kontingsspel.
Men jag tror alltså inte på Football Ferns. Laget blir sällan överkört, utan gör jämna matcher. De kanske kan sno åt sig någon poäng, men de vinner sällan matcher mot högre rankade lag. Så att man skall kunna gå vidare ur en grupp med Australien, USA och Sverige – nej, det tror jag inte på. Speciellt inte som man alltså haft riktigt risiga förberedelser.
Utöver att man inte spelat några matcher noteras att truppen innehåller tre klubblösa spelare samt ytterligare fyra spelare som ingått i något som kallas FFDP, en träningsgrupp för landslagsspelare på hemmaplan. Det är alltså ganska många i truppen som inte är i matchform.
Truppen:
Målvakter:
Erin Nayler (klubblös, senast i engelska Reading), Anna Leat (FFDP), Victoria Esson (Avaldsnes IL, Norge).
Backar:
Ria Percival (Tottenham Hotspur, England), CJ Bott (Vålerenga, Norge), Abby Erceg (North Carolina Courage, USA), Anna Green (Lower Hutt City AFC), Claudia Bunge (Melbourne Victory FC, Australien), Meikayla Moore (Liverpool FC, England), Ali Riley (Orlando Pride, USA) samt Elizabeth Anton och Marissa Van Der Meer (båda FFDP).
MIttfältare:
Liv (Olivia) Chance (Brisbane Roar FC, Australien), Annalie Longo (Melbourne Victory FC, Australien), Katie Bowen (Kansas City, USA), Betsy Hassett (Stjarnan, Island), Daisy Cleverley (Georgetown University, USA) och Emma Rolston (klubblös).
Forwards:
Michaela Robertson (Lower Hutt City AFC), Gabi Rennie (Indiana University, USA), Paige Satchell (FFDP) och Hannah Wilkinson (klubblös).
10) Chile
Grupp E
Matcher: Storbritannien, Kanada och Japan.
Världsranking: 37
Stjärnor: Christiane Endler
Förbundskapten: José Letelier
Spelare med Sverigekoppling: Daniela Zamora (Djurgården).
Chans att gå till kvartsfinal: 5 procent
Medaljchans: –
Guldchans: –
- Efter att ha slagit ut Kamerun i playoff (2–1 och 0–0) i april kvalade Chile in till sitt andra raka stora mästerskap. Segern mot Kamerun är dock chilenskornas enda det senaste året, och med tanke på lottningen har jag svårt att tro att Chile spelar fler än tre matcher i Japan.
I VM för två år sedan var Chile till slut bara ett mål ifrån att avancera till åttondelsfinal. Man var det mycket tack vare att man har världens just nu bästa målvakt i Tiane Endler. Supermålvakten, som tog PSG till sin första ligatitel på damsidan och sedan lämnade för Lyon, är på alla sätt nyckelspelare i La Roja Femenina.
Endler måste spela på sin absoluta toppnivå om Chile skall få med sig någon poäng från den väldigt svåra grupp de hamnat i. Inte minst måste hon äga luftrummet vid fasta situationer, för där är hennes utespelare riktigt svaga.
Men när Endler är på topp kan hon skapa lugn i sitt lag och samtidigt stressa upp toppnationer. Vi minns väl exempelvis hur de höll nollan mot Sverige i 82 minuter i åskmatchen i Rennes?
Endler är alltså helt avgörande för en annars lite svajig defensiv. Man sätter gärna hög press, och gör det rätt bra. Men när motståndarna spelar sig förbi förstapressen, då kan det lätt bli kaos.
Offensivt är Chile däremot riktigt bra. Det är ett rakt igenom spelande lag. Det är inte snack om att rensa bort bollar, utan chilenskorna försöker hela tiden spela sig ur alla situationer – även i och kring eget straffområde.
Laget vimlar av boll- och passningsskickliga spelare. Några sådana är trion Carla Guerrero, Fransisca Lara, Yanara Aedo och Karen Araya. I laget finns förstås också Daniela Zamora, som gjort ett mål och ett assist för Djurgården i damallsvenskan under våren.
Chile fick säkert med sig lite självförtroende till OS när man spelade 0–0 mot ett tyskt B-landslag för drygt en månad sedan. Som går att se nedan utgick Chile från ett 4–4–2, där man startade pressen väldigt högt.
Chile är alltså ett modigt lag. Men det här är lagets OS-debut och känslan är fortsatt att chilenskorna mest är med för att se och lära på den här nivån. Laget har vissa spetskvaliteter, men håller totalt sett ändå inte den nivå som krävs för att avancera ur gruppspelet.
Truppen:
Målvakter:
Christiane Endler (Lyon, Frankrike), Natalia Campos (Universidad de Chile) och Antonia Canales (Catholic University).
Backar:
Valentina Diaz (Colo Colo), Camila Sáez (Rayo Vallecano, Spanien), Daniela Pardo (Santiago Morning), Javiera Toro (Sevilla, Spanien) samt Carla Guerrero, Fernanda Pinilla och Fernanda Ramírez (alla tre från Universidad de Chile).
Mittfältare:
Yastin Jiménez (Colo Colo), Francisca Lara (Le Havre AC, Frankrike), Nayadet López Opazo (klubblös), Yanara Aedo (Rayo Vallecano, Spanien), Karen Araya och María F. Mardones (båda Santiago Morning) samt Yessenia López (University of Chile).
Forwards:
Maria Jose Urrutia och Javiera Grez (båda Colo Colo), Yenny Acuña och Rosario Balmaceda (båda Santiago Morning) samt Daniela Zamora (Djurgården, Sverige).
9) Australien
Grupp E
Matcher: Nya Zeeland, Sverige och USA.
Världsranking: 9
Stjärnor: Sam Kerr och Ellie Carpenter
Förbundskapten: Tony Gustavsson
Spelare med Sverigekoppling: Clare Polkinghorne och Emily Gielnik (Vittsjö), Charlotte Grant (Rosengård), Elise Kellond-Knight (Hammarby, tidigare även Kristianstad). Följande har tidigare varit i svenska klubbar: Lydia Williams (Piteå), Tameka Yallop (Mallbacken), Aivi Luik (IFK Kalmar) och Chloe Logarzo (Eskilstuna).
Chans att gå till kvartsfinal: 60 procent
Medaljchans: 12 procent
Guldchans: 2 procent
- Det är mindre än tre år sedan jag såg Australien som en högst rimlig världsmästare. Laget imponerade stort hösten 2018 när man tog sju poäng i en fyrnationsturnering mot USA, Japan och Brasilien. Dessutom var de bärande spelarna unga, och det fanns anledning att tro på att laget skulle bli ännu bättre.
Men inför VM i Frankrike var det mycket strul. The Matildas, som laget kallas, bytte förbundskapten under uppmärksammade former. Dessutom hade man skadeproblem på flera bärande spelare. Mästerskapet i Frankrike blev en missräkning – Australien åkte ut i åttondelsfinal efter straffläggning mot Norge.
Därmed bröt man en svit på fyra raka kvartsfinaler i de världsomspännande mästerskap man kvalat in till. Det blev ju respass just i kvarten i VM 2007, 2011 och 2015 samt i OS 2016. Även i Rio åkte man ut på straffar – då mot Brasilien.
Nu skriver vi 2021, och stommen i The Matildas borde befinna på sina karriärers absoluta toppunkt. Ändå tippar jag att laget får åka hem redan efter gruppspelet.
Det är en liten chansning, men tipset bygger på att Australien fortsatt har massor av problem. Återigen har man bytt förbundskapten ganska tätt på ett mästerskap. Svenske Tony Gustavsson tog i och för sig över i september i fjol. Men i och med pandemin har han bara haft möjlighet att leda laget i fem matcher.
De fem matcherna har inneburit fyra förluster och ett kryss. Krysset var ju 0–0-matchen mot Sverige i Kalmar. Förlusterna har kommit mot Tyskland, Nederländerna, Danmark och Japan.
I Japan måste The Matildas hitta stilen direkt. Som jag ser det är ju nämligen att öppningsmatchen mot Nya Zeeland nyckeln till framgång för The Matildas. Seger där, och risken finns att mitt tips blir fel. Men det är inte säkert att en seger räcker. Jag tror nämligen att det kommer att krävas minst tre poäng och plusmålskillnad för att få spela kvartsfinal.
Dock säger statistiken att det är klar fördel för The Matildas mot The Football Ferns. Totalt har Australien 30–7 i segrar (sex oavgjorda) och överlägsenheten har varit stor på senare år. Vi får backa bandet 27 år för att hitta Nya Zeelands senaste seger mot grannen på andra sidan Tasmanhavet.
Men det är inte bara tränarbyten och coronaproblematik som ställt till det för Australiens lag de senaste åren. Man har även drabbats av flera tunga skador på sårbara positioner.
Tittar man på den spelarbank som Tony Gustavsson har tillgång till så vimlar där. av kantspelare av högsta klass. De har en uppsjö av ytterbackar och ytterforwards som håller hög internationell nivå. Däremot är utbudet av mittbackar och centrala mittfältare begränsat.
Laura Brock (Alleway)
Därför har det varit förödande att skadorna just drabbat de mittbackar och centrala mittfältare som finns. I VM saknades mittbacken Laura Alleway (heter numera Laura Brock) och viktiga mittfältarna Elise Kellond-Knight och Katrina Gorry gick in i turneringen med skadekänningar. Det ledde till att vänsterbacken Steph Catley fick vikariera i mittförsvaret och att yttermittfältaren Chloe Logarzo fick spela på centralt mittfält.
Nu är läget liknande. Tony Gustavsson har experimenterat rejält i mittförsvaret. Och på centralt mittfält matchar han 19-åriga forwardstalangen Kyra Cooney-Cross.
När Australien var som bäst hade man ett tremannamittfält där Elise Kellond-Knight skötte defensiven, Emily van Egmond hjälpte till både defensivt och fyllde på offensivt och där spelskickliga Katrina Gorry serverade genomskärare till snabba forwards och kantspelare.
Men nu är Gorry gravid och missar OS. Saknaden efter hennes passningsfot är gigantisk – The Matildas har ingen som kan fylla ut den rollen.
Dessutom är ju Kellond-Knight ett stort frågetecken. Hammarbymittfältaren är på väg tillbaka från korsbandsskada, och har bara spelat åtta minuter i damallsvenskan under våren.
Gustavsson har alltså både problem i backlinje och på mittfält. Dessutom lär laget gå in i turneringen med sargat självförtroende. Därav mitt tips att de inte kommer att fixa avancemanget.
Men får Gustavsson bitarna att falla på plats är The Matildas ett väldigt bra lag. Den snabbhet som finns hos spelare som Sam Kerr, Hayley Raso och Caitlin Foord är svårhanterad för alla försvar – om trion bara får vettiga bollar att jobba med. Kerr är ju som bekant en av världens allra bästa avslutare, och Kyah Simon och Emily Gielnik är två smarta bollmottagare.
Australien har traditionellt alltid spelat 4–3–3. Tony Gustavsson jobbar på att hitta flera olika spelsätt, och att man skall kunna byta formation under matcher. När jag såg laget i Kalmar spelade Australien med en 3–4–3-uppställning där Kyah Simon hade grundpositision som högerforward. Så fort Matildas fick bollinnehav vandrade hon in i ytan mellan Sveriges backlinje och mittfält för att skapa numerärt överläge i centrala ytor. Därmed blev det mer som 3–4–1–2 i anfall.
De offensiva alternativen är alltså många. Men räcker det för Australien? Ni vet vid det här laget att jag alltså inte tror det. Samtidigt som jag tippar ett stort misslyckande för The Matildas har jag stor respekt för laget. Om bitarna faller på plats är det en rimlig utmanare om medaljerna. Om någon vecka vet vi hur det gått.
Efter sista damallsvenska omgången snackade jag lite OS med Vittsjös Clare Polkinghorne. Här är mina frågor och hennes svar:
Hur ser du på era chanser?
– I OS är alla matcher svåra, och vi har hamnat i en riktigt tuff grupp. Eftersom varje match kommer att kunna vara avgörande måste vi starta bra.
I andra matchen möter ni Sverige, hur ser du på den matchen?
– Den blir intressant. Vi mötte ju dem ganska nyligen, så vi vet vad som väntar. De håller världsklass, så jag ser fram emot att möta dem.
Ert lag har haft en svacka under de senaste åren. Hur ser du på det?
– Alla lag går igenom toppar och dalar, och vi har väl varit inne i en liten svacka. Men vi har inte kunnat vara samlade så mycket, så jag tror att det blir bra för gruppen att vi får samlas igen och spela lite matcher. Få tillbaka den där känslan av gemenskap. Jag känner att vi blivit bättre och bättre för varje dag. Så jag är verkligen glad att vi återigen kan spela ihop, och jag är övertygad om att vi kommer fortsätta att bli bättre och bättre.
Tittar man på åldersstrukturen i ert lag borde ni stå på toppen av era karriärer.
– Ja, flera av våra nyckelspelare är i den ålder där karriären brukar nå sin peak. Och de spelar i några av de bästa lagen och ligorna i världen, vilket förstås också gynnar landslaget. Vi skall försöka dra nytta av det, vi måste bara jobba vidare och försöka få ihop allt.
Vad är en rimlig målsättning för The Matildas i OS?
– Jag tror inte att något lag åker till OS med en mindre målsättning än att vilja vinna. Så det är målet. Men vi måste ta det en match i taget, se till att vi gör bra prestationer så att prestationerna leder till bra resultat.
Truppen:
Målvakter:
Lydia Williams (Arsenal, England), Teagan Micah (Sandviken, Norge) och Mackenzie Arnold (West Ham United, England).
Backar:
Clare Polkinghorne (Vttsjö GIK, Sverige), Steph Catley (Arsenal, England), Ellie Carpenter (Lyon, Frankrike), Alanna Kennedy (klubblös), Courtney Nevin (Western Sydney Wanderers), Charlotte Grant (FC Rosengård, Sverige) och Laura Brock, tidigare Alleway (Guingamp, Frankrike).
Mittfältare:
Aivi Luik (Sevilla, Spanien), Chloe Logarzo (Kansas City, USA), Elise Kellond-Knight (Hammarby, Sverige) samt Emily van Egmond och Tameka Yallop (West Ham United, England).
Forwards:
Sam Kerr (Chelsea, England), Kyra Cooney-Cross (Melbourne Victory), Caitlin Foord (Arsenal, England), Mary Fowler (Montpellier, Frankrike), Emily Gielnik (Vittsjö GIK, Sverige), Hayley Raso (Everton, England), Kyah Simon (PSV Eindhoven, Nederländerna),
Tipset
Hur kom jag då fram till det här tipset? Jo, jag tippar följande utfall i de tre grupperna:
Grupp E:
1) Storbritannien
2) Kanada
3) Japan
–––––––––
4) Chile
Grupp F:
1) Nederländerna
2) Brasilien
3) Kina
–––––––––
4) Zambia
Grupp G:
1) USA
2) Sverige
–––––––––
3) Australien
4) Nya Zeeland
Skulle jag ranka lagen ser jag egentligen Kina som nionde bäst. Men jag tror att de kan rädda en kvartsfinalplats genom att göra några mål på Zambia.
Zambia känns som det lag som lider störst risk att rasa igenom i någon match. Därför tippar jag att den grupptrea som åker ur kommer från grupperna E eller G. Magkänslan sa att det blir Australien. Vi får se om jag har en dålig mage eller inte…
Mitt grupptips leder till följande slutspelsträd:
E1 – Storbritannien
3FG – Kina
G1 – USA
3 EF – Japan
F1 – Nederländerna
G2 – Sverige
E2 – Kanada
F2 – Brasilien
Hur jag tippar kvartsfinalerna kommer i del 2.
En blogg om internationell damfotboll 
Pingback: Den stora guiden till OS 2021 – Del 2: De åker ut i kvartsfinal | En blogg om internationell damfotboll
Grymt bra genomgång Johan! Den kommer jag läsa och nagelfara innan (idag o imorgon), under och efter OS….
Emily van Egmond er vist fortid i West Ham, hvorimod Tameka Yallop netop har signet.
Pingback: Den stora guiden till OS 2021 – Del 4: De tar hem guldet | En blogg om internationell damfotboll
Pingback: Tankar inför Australien i Saitama | En blogg om internationell damfotboll
Pingback: Den stora guiden till semifinalerna i OS 2021 | En blogg om internationell damfotboll