Tankar inför Australien i Saitama

I morgon spelas den andra gruppomgången i OS-fotbollen. För svensk del väntar som bekant möte med Tony Gustavsson:s Australien, avspark klockan 10.30. Båda lagen kommer från segrar, vilket gör att det lag som vinner har ett mycket bra läge i kampen om att ta hem gruppsegern.

För svensk del vet man inte vad man skall hoppas på. Efter storsegern mot USA utmålas ju plötsligt Sverige som stor guldfavorit. Visst är det rimligt att nämna vårt landslag bland guldkandidaterna efter onsdagens match. Men en fluga gör ju ingen sommar.

Och det är ju tyvärr sällsynt att de lag som imponerar mest i en turnerings inledning också står där med pokalen efter finalen. Dels för att det finns en risk att spelarna själva bygger upp för stora förväntningar. Dels för att den tidiga framgången sätter fokus på laget på ett sätt som gör att alla motståndare blir varnade. På så sätt är det bättre att smyga fram genom turneringen.

När det gäller de egna förväntningarna är det visst ingen risk att det svenska laget svävar iväg. I varje fall inte om vi skall tro expertkommentator Irma Helin.

Strax mer inför matchen. Huvuddelen av det här inlägget kommer att handla om Australien, ett lag som jag både såg på plats mot Sverige i Kalmar i juni, och via tv mot Nya Zeeland i onsdags.

Men först några ord om de andra grupperna. Det var ju inte bara Sverige som imponerade under öppningsdagen. Även Brasilien och Storbritannien såg riktigt bra ut. Båda de lagen spelar intressanta matcher under den svenska lördagseftermiddagen.

Team GB möter Japan i grupp E med avspark klockan 12.30. Det är tre lag som gör upp om gruppsegern i E. Utöver britterna och japanskorna är även Kanada kvar i kampen. Lördagens toppmöte är en match som Japan bör vinna om de skall ha gruppsegern i egen hand inför tisdagens sista gruppmatcher.

I och med att Nadeshiko kryssade mot Kanada i onsdags är det uppenbar risk att värdnationen slutar grupptrea vid förlust mot brittiskorna.

Matcherna i grupp E är intressanta ur svensk synpunkt eftersom det mesta talar för att det är just trean i grupp E som väntar i kvartsfinal för segraren i Sveriges grupp.

I grupp F är det tidig gruppfinal klockan 13.00 när Brasilien ställs mot vice världsmästarna från Nederländerna. Pia Sundhage:s lag imponerade stort i onsdags genom att vinna med 5–0 mot Kina. Det fanns dock ett litet frågetecken för kinesiskornas klass. Skulle Brasilien göra en ny kanonmatch får vi nog börja räkna i laget på allvar bland guldkandidaterna.

Apropå Brasilien blev Marta i onsdags första spelare att göra mål i fem raka olympiska spel. Respekt.

När det gäller Nederländerna tycker jag knappast att de imponerade i onsdags – trots en 10–3-seger mot Zambia. Dels var motståndet för dåligt för att matchen skall gå att värdera. Dels släppte de vice världsmästarna in väldigt enkla mål.

Vid Zambias första mål gjorde exempelvis målvakten Sari van Veendendaal ett häpnadsväckande dåligt ingripande. Inte nog med att hon kom ut helt snett. Kollar man hennes kroppsspråk ser det ut som att hon är fullständigt ointresserad av att rädda bollen.

Faktum är ju att båda VM-finallagen från 2019 släppte in tre mål i onsdags. Med den skillnaden att USA var nollat framåt medan de orange lejonhonorna satte tio.

Mot Brasilien får Nederländerna sitt första riktigt bra test i OS. Det blir spännande att se hur man klarar det.

Utöver Sveriges match spelas även Chilie–Kanada (9.30) och Kina–Zambia (10.00) under förmiddagspasset. Och så avslutas dagen med USA–Nya Zeeland (13.30). Där är man lite spänt på att se om fler lag kopierar Sveriges sätt att möta amerikanskorna. Och om USA försöker ändra lite i sin formation för att undvika att bli lika handlingsförlamat som de blev i onsdags.

Men det här inlägget skulle alltså huvudsakligen handla om Sverige–Australien. Grundinformationen om The Matildas finns i det här inlägget. Där tippade jag ju dock att Tony Gustavssons lag skulle åka ut i gruppspelet. Efter onsdagens resultat är det inte längre mycket som talar för det. Även Sverige har bra chans att omkullkasta mitt tips.

Det var för övrigt en man som ringde in till BT och krävde att jag skulle be vårt landslag om ursäkt för att jag tippade på förlust mot USA. Var och en är fri att tycka vad den vill. Men jag tänker inte att be om ursäkt varje gång jag står för ett dåligt tips. För då riskerar var och varannat inlägg bli ursäkter…

Som läget är nu talar ju alltså det mesta för att det är två slutspelslag som möts i Saitama i utkanten av Stor-Tokyo. Jag har för övrigt varit på fotboll på fyra arenor i Japan. En är riven, medan Sverige spelar gruppspel i OS på de andra tre.

På Saitama Stadium såg jag Sveriges herrar spela 1–1 mot Sven-Göran Eriksson:s England i VM-premiären för 19 år sedan. Det var en match där Sverige slog lätt ur underläge.

I lördagens match räknas vårt svenska landslag som favorit mot Australien. Dels beroende på onsdagens uppvisning mot USA. Del beroende på ranking och på historik.

På rankingen är Sverige femma, medan Australien ligger på plats nio. Historiken säger att Sverige har mött The Matildas vid tolv tillfällen, och att det är svenskt 7–1 i segrar. Australiens enda seger kom för 24 år sedan, 1997. Således vet ingen av dagens australiska landslagsspelare hur det känns att vinna mot Sverige.

I själva matchen blir det väldigt intressant att följa det taktiska spelet mellan Tony Gustavsson och Peter Gerhardsson. De två matcher jag har sett Australien har de spelat 3–4–1–2 i anfall och 5–2–3 i försvar. Men historiskt har The Matildas varit ett 4–3–3-lag, och jag förstod att man bytte över till fyrbackslinje under genrepet mot Japan, när japanskorna var för överlägsna. Jag förstod också att Australien upplevdes som defensivt stabilare med fyrbackslinje.

Vi får alltså se vad Gustavsson väljer för formation i morgon. Hur han jobbar med 4–3–3 har jag alltså inte sett.

I de två matcher jag har sett Gustavssons Australien anföll de alltså 3–4–1–2. Mot Sverige i april var laget mer offensivt balanserat än mot Nya Zeeland i onsdags. Mot Football Ferns startade Gustavsson så här i försvar:

Lydia WilliamsHayley Raso, Ellie Carpenter, Clare Polkinghorne, Aivi Luik, Steph CatleyEmily van Egmond, Tameka YallopKyah Simon, Sam Kerr, Caitlin Foord.

Caitlin Foord

Min gissning är att Sverige gärna ser att uppspelen kommer från Luiks fötter. Om jag hade coachat Sverige hade jag dessutom riktat in anfallsspelet på att komma in på ytan bakom Luik. Hon gjorde en stabil insats mot Nya Zeeland, men över tid ser jag ändå henne som den svaga länken i det här australiska laget.

Jag skulle inte bli förvånad om Gustavsson väljer att starta med Alanna Kennedy i backlinjen i stället. För något år sedan var Kennedy Australiens givna försvarsgeneral. Nu kommer hon från en säsong i Tottenham där hon huvudsakligen har spelat på mittfältet som sexa. Och i landslaget har hon mest kommit in från bänken.

Utan att ha gjort snabbhetstester på Luik och Kennedy upplever jag den senare som snabbare. Dessutom är Kennedy vassare i luftrummet – och så slår hon riktigt bra frisparkar.

Alanna Kennedy

Tittar vi på Australiens anfallsspel så droppar hela tiden Kyah Simon ner i planen för att bli en uppspelspunkt. Mot Ferns utgick hon oftast från högerkanten. Samtidigt som Simon droppade tryckte blixtsnabba Hayley Raso upp längs kanten för att utgöra ett djupledshot. Det blev alltså ett slags platsbyte mellan dem.

Som jag skrev guiden om Australien påtalade jag hur mycket man saknar spelskickliga mittfältaren Katrina Gorry, som är gravid. När Gorry har varit med har hon varit den i laget som haft överlägset bäst passningsfot, den som serverade genomskärare till lagets snabba forwards och kantspelare.

För är det något Sverige skall se upp med är det Australiens snabba djupledsspel. Utöver Raso är både Sam Kerr och Caitlin Foord väldigt snabba i djupled.

Frågan är ju dock vem som skall spela fram alla djupledshot. I Gorrys frånvaro är det smarta Kyah Simon som är bäst i laget på att hitta så kallade nyckelpassningar. Det är därför inte konstigt att Gustavsson gärna att hon skall få bollen i spelyta 2, bakom Sveriges mittfält.

Kyah Simon

Simon var för övrigt inblandad i Australiens fina ledningsmål mot Nya Zeeland. Först bröt hon ett dåligt uppspel från Nya Zeelands målvakt Erin Naylor. Efter lite flipper fick Simon en boll mot sig i luften. Hon nickade vaket fram till Sam Kerr, som skarvade i sidled till djupledslöpande Tameka Yallop. Den senare skickade distinkt upp bollen i nättaket.

Det var ett klassmål, ett väldigt snyggt fotbollsmål. Ett mål där det gick blixtfort från bollvinst till avslut. Sverige bör alltså inte låta Simon ha bollen rättvänd nära eget straffområde.

Men det finns alltså fler hot. Den som hade utgångsposition som vänsterforward var Caitlin Foord. Medan högerforwarden Simon droppade bakom låg Foord kvar högt upp på sin kant. Hon sökte sig ofta in på ytan utanför Nya Zeelands tre mittbackar – hon smög alltså in bakom Ferns kantspelare till höger, CJ Bott. Det gjorde att Australien tidigt i sina anfall hade långpassning ut mot vänsterkanten som ett gångbart alternativ. För Arsenalforwarden är en klasspelare.

Australiens allra största stjärna finns dock centralt i anfallet. Det handlar förstås om Sam Kerr. Hon är bra på det mesta. Snabb i djupled, duktig på att suga in bollar när hon är felvänd, bra i luftrummet och kan avsluta med både höger och vänster fot.

Faktum är att Kerr är tidernas bästa målskytt – både i hemmaligan W-league och i amerikanska NWSL. Även om det handlar om två rätt unga ligor är det ju en högst anmärkningsvärd bedrift att leda tidernas skytteliga i två olika länder.

Nu är Kerr i Chelsea och WSL. Där har hon gjort 22 mål på 1,5 år. Det är 38 mål upp till ledaren i tidernas skytteliga, Vivianne Miedema.

Slutligen måste jag ju tippa morgondagens match, annars har jag ju inget att be om ursäkt för i morgon… När OS-lottningen kom höll jag Sverige som favorit med 35–40–25. Det var tre månader sedan. Sedan dess har en hel del ändrats, och i kväll känner jag att Sverige blir svårslaget. I kväll ser jag Sverige som favorit till 60–30–10.

8 tankar på “Tankar inför Australien i Saitama

  1. Känns som om det är upplagt för bakslag efter de stora och välförtjänta hyllningarna efter matchen mot USA. Men av någon anledning tror jag Sverige bara kör på. 2-0 är mitt tips.

    • Ofta går man liksom på ångorna, vilket gör att man kan följa upp en sådan kanoninsats som den mot USA på ett bra sätt. Problemet är att det inte räcker med en eller två toppmatcher till, det krävs ytterligare kanoninsatser för att nå pallen.

  2. Jag vet såklart inte om Sverige når OS-finalen men det lag som vinner till slut har ofta en besvärlig väg till guldet. Som Tysklands damer i OS 2016. Förlust mot Kanada i gruppspelet bla för tyskorna. Och vi minns Italiens herrars väg till EM-guldet nu i sommar. Straffsparkssegrar i semifinalen och finalen. Med det ska sägas att om Sverige får det besvärligt mot Australien och Nya Zeeland i kommande matcher är det inget att för mycket jämra sig över för till kvartsfinal bör Sveriges damer nå. Och sen blir det nog jobbiga matcher och slitsamt innan finalplatsen är nådd för Sveriges damer eller vilket landslag som helst. Damerna ska ta en match i taget som det heter så får vi se vart det slutar

  3. Pingback: Hurtig och Eriksson in i startelvan – Björn och Blackstenius ut | En blogg om internationell damfotboll

  4. Sällan, men senast imponerade ett lag i en öppningsmatch i ett stort mästarskap och vann hela turneringen. Italien. Men det var herrfotboll det och man får inte jämföra.

  5. Pingback: Lång analys av Sveriges seger mot Australien | En blogg om internationell damfotboll

  6. Pingback: Den stora guiden till semifinalerna i OS 2021 | En blogg om internationell damfotboll

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.