Fyra lag är kvar i OS-turneringen och gör upp om de tre medaljerna. I morgon får vi veta vilka som skall spela final och vilka som skall spela bronsmatch.
I OS för fem år sedan stod finalen mellan två lag som bara tog fyra poäng vardera i gruppspelet – en grupptvåa (Tyskland) och en grupptrea (Sverige). Vi får verkligen hoppas att den historien inte upprepar sig. För i så fall skulle det bli final mellan USA och Australien. De kom ju två respektive trea i grupp G, båda på fyra poäng.
Nu hoppas vi förstås på att det blir en gruppsegrare i finalen. Som bekant är tre lag från Sveriges grupp bland de fyra bästa lagen. Och med tanke på hur starkt vårt landslag varit hittills, med fyra raka segrar – alla med minst två måls marginal – skulle det ju kännas väldigt snöpligt om inte det ena finallaget vore neongult.
Innan jag kollar närmare på de båda semifinalerna så fick jag intressant statistik en kommentar från Dan Gunnarsson. Han hade kollat klubbtillhörighet på samtliga de 88 spelare som är kvar i turneringen.
Hela listan finns i länken ovan. Där noteras att FC Rosengård har flest spelare kvar i turneringen av alla klubbar. Sex spelare har Malmöklubben som klubbadress: Stephanie Labbé, Charlotte Grant, Caroline Seger, Hanna Bennison, Olivia Schough och nyförvärvet Teagan Micah.
Dessutom gjorde ju duon Nathalie Björn och Anna Anvegård sina senaste klubbmatcher i just Rosengård.
Målvakterna Labbé och Micah spelade huvudroller i varsin kvartsfinal i fredags. Labbé och Kanada vann ju på straffar mot Brasilien. Där var kanadensiskorna riktigt illa ute. Storstjärnan Christine Sinclair inledde med en nervös straff, som Barbara kunde rädda.
Efter tre straffomgångar var Kanada i brygga. Då ledde Brasilien med 3–2, efter att ha slagit tre säkra straffar. Men Stephanie Labbé fick sista ordet. Först räddade hon Andressa Alves straff, och sedan tog hon även Rafaelle:s – vilket gjorde Labbé till stor matchvinnare.

I Australiens match spelade Teagan Micah en minst lika viktig roll. I inledningen av förlängningen hade Storbritannien ett rejält grepp om matchen. Då gjorde Micah tre helt avgörande kanonräddningar. Först tippade hon ett distansskott från Keira Walsh till hörna, sedan stoppade hon ett närskott från Ellen White – och i minut 102 räddade hon en straff från Caroline Weir.
Strax efter tog Australien ledningen. Mer om den matchen strax. För här är guiden till de båda semifinalerna:
10.00 USA–Kanada
Kashima Soccer Stadium i Itako i utkanten av Stor-Tokyo
Odds: 65–35
Det här är en semifinal mellan två lag som båda kom tvåa i sina grupper, och som båda tog sig vidare från kvartsfinalen efter straffläggning.
USA var extra illa ute. Nederländerna hade ju nämligen en straff även i slutet av ordinarie matchtid. Men då visade ifrågasatta Alyssa Naeher att hon är en toppmålvakt genom att rädda Lieke Martens straff.

Naeher blev även stor matchvinnare i straffläggningen. Där räddade hon Vivianne Miedama:s och Annik Nouwen:s straffar. Samtidigt satte amerikanskorna alla sina, vilket gjorde att lagen inte ens behövde slå sina sista straffar.
Noterbart var att Alex Morgan och Christen Press satte varsin straff. Ni som minns OS 2016 kommer kanske ihåg att just de båda missade sina straffar i kvartsfinalen mot Sverige. Nu fick de båda varsin liten revansch.
USA och Kanada är två lag som möts väldigt ofta och således kan varandra innan och utan. Personligen tycker jag inte att något av lagen har imponerat speciellt mycket i turneringen. Kanadas styrka har legat i defensiven. Laget är obesegrat och har målskillnaden 4–3 på fyra matcher och har ännu inte varit i underläge under ordinarie tid. Däremot låg man alltså under i straffläggningen mot Brasilien.
Kanada gör för övrigt sitt fjärde OS, och sin tredje semifinal. Det är även tredje gången man möter USA i slutspelet. 2008 vann amerikanskorna i kvartsfinal med 2–1 efter förlängning.
I London 2012 möttes lagen i semifinal i en på alla sätt klassisk damfotbollsmatch. En match där Chrisine Sinclair gav Kanada ledningen vid tre tillfällen, men där USA kvitterade varje gång och ordnade förlängning.
Den tredje kvitteringen var för övrigt väldigt omdiskuterad. Den kom efter att Kanadas målvakt Erin McLeod först blåsts av för sexsekundersregeln. Frisparken tog på en kanadensisk hand och det blev straff. En straff som Abby Wambach rullade in.
Avslutningen är också en klassiker. Förlängningen såg ut att bli mållös. Men när alla hade börja planera för straffläggning nickade Alex Morgan in USA:s segermål. Matchklockan stod då på 120+3. OS-historien har fortfarande inte sett något senare mål. En grym förlust för Kanada.
Hela den matchen går att se här:
Och här är ett klipp med höjdpunkter:
Tre spelare som var med i Kanadas trupp 2012 är även med i år: Sinclair, Sophie Schmidt och Erin McLeod. Och USA har kvar sju spelare: Becky Sauerbrunn, Kelley O’Hara, Megan Rapinoe, Tobin Heath, Christen Press, Morgan och Carli Lloyd.
OS-semifinalen 2012 är Kanadas tyngsta förlust mot USA. Men det har blivit väldigt många fler. Lagen har mötts hela 62 gånger, och det är ingen tvekan om att USA är storasyster.
Amerikanskorna har vunnit 51 gånger, medan Kanada bara har tre segrar. Sju gånger har det blivit kryss. Den senaste segern för Kanada kom i en träningsmatch i mars 2001 – alltså för drygt 20 år sedan. Sedan dess har lagen mötts 36 gånger. De senaste tio åren har det blivit tre kryss och tolv amerikanska segrar.
USA är alltså jättefavorit i den nordamerikanska semifinalen. Och USA är mästerligt på att hitta sätt att vinna.
Men det amerikanska spelet har hackat i turneringen. Förbundskapten Vlatko Andonovski har provat sig fram under turneringen. Ännu har inte pusslet gått ut. Laget har bara vunnit en match av fyra, 6–1 mot Nya Zeeland. I övrigt har man förlorat mot Sverige och kryssat mot Australien och Nederländerna. I den sistnämnda matchen vann man alltså efter straffläggning.
Känslan är att det här skulle kunna bli ytterligare en damfotbollsklassiker.

13.00 Sverige–Australien
Yokohama Stadium
Odds: 60–40
Sverige och Australien möttes i Sveriges genrep, och i andra gruppmatchen. Det här är således två lag som känner varandra bra. Jag analyserade Australien inför gruppmatchen, den analysen finns här. Jag analyserade även 4–2-segern ingående här.
Sammanfattningsvis kan man säga att The Matildas spelar 3–4–3 (3–4–1–2) i anfall och 5–2–3 i försvar. De jobbar med rörelse och motrörelse på kanterna. När ytterforwards (oftast Kyah Simon och Caitlin Foord) möter går yttermittfältarna (oftast Hayley Raso och Steph Catley) i djupled.
Mycket i offensiven handlar om att de fyra kantspelarna skall slå inlägg mot Sam Kerr. Defensivt har man en svaghet i ytan bakom omskolade mittbacken Aivi Luik. På den ytan gjorde Sverige två mål i gruppspelsmatchen. Högerförsvaret är däremot väldigt starkt. Ellie Carpenter har sannolikt varit turneringens allra bästa försvarsspelare.

Från australiskt håll (läs deras guide till semifinalen) hävdas att laget utvecklats rejält sedan gruppspelet. Och det ligger säkert en del i det.
Som bekant tippade jag ju att Australien skulle bli sämsta grupptrean, och därmed få åka ut redan efter gruppspelet. Det tipset byggde på att Australien hade massor av problem in i turneringen. Svenske förbundskaptenen Tony Gustavsson tog över i september i fjol, men har ännu aldrig varit i Australien.

Pandemin gjorde att Gustavsson bara hade lett laget i fem matcher inför OS-premiären – fyra förluster och ett kryss. Förberedelserna fick mig att tveka på The Matildas. Men jag var långt ifrån säker, och garderade upp lite genom att skriva:
”Samtidigt som jag tippar ett stort misslyckande för The Matildas har jag stor respekt för laget. Om bitarna faller på plats är det en rimlig utmanare om medaljerna.”
Under turneringen har bitarna fallit på plats en efter en. Och nu spelar man alltså om de där medaljerna.
Jag kollade laget i kvartsfinalen mot Storbritannien. Där var brittiskorna spelmässigt bättre i den första halvleken. Men Australien gjorde mål på sitt enda avslut – Alanna Kennedy nickade in en hörna från Steph Catley.
I den andra halvleken var det Australien som förde spelet – och brittiskorna som gjorde mål. Sam Kerr lyckades dock kvittera i 89:e minuten. Det var ett klassmål, där hon inte stressade upp sig utan tog all den tid som fanns innan hon piskade in 2–2-målet.
I förlängningen tog brittiskorna över igen, men Teagan Micah gjorde alltså en kanonbra första förlängningskvart. Och sedan hade Australien flytet med sig.
3–2-målet var ett distansskott från Mary Fowler som ändrade riktning på Lucy Bronze och gick in i krysset. Och bara 16 sekunder in i den andra förlängningskvarten nickade Kerr snyggt in 4–2. Återigen med lite flyt, för nicken tog i först huvudet på Steph Hougton och sedan i underkanten av ribban innan den studsade in.

Jag upplevde det som att Australien hade lite större tålamod i uppbyggnadsspelet än tidigare.
En annan spaning var att de i princip uteslutande anföll i ytterkorridor, alltså långt ut på kanterna. Nästan alla avslut kom efter inlägg, eller på fasta situationer. Måltavlan för alla inlägg är förstås Sam Kerr.
Kollar vi på Sverige så har laget imponerat med vasst kantspel. Det är ingen slump att Sofia Jakobsson och Fridolina Rolfö har stått för tre respektive två assist. Vårt lag är ju dessutom alltid starkt på fasta situationer.
Utöver perioder senast mot Japan har vårt lag även visat god förmåga att spela sig ur situationer och därmed kunna få till långa anfall. Något som kan bli betydelsefullt mot Matildas.
Vi får se vilka taktiska drag Tony Gustavsson respektive Peter Gerhardsson gör. Det känns som att uppladdningen här är lite av en schackmatch. Det är ju troligt att Gustavsson försöker täta till i sitt vänsterförsvar. Det är även troligt att Gerhardsson försöker hitta sätt att förhindra att Australien får slå in inlägg med kvalitet.
Tvärtom vill ju Gustavsson hitta ytor från vilka man kan mata in bollar mot Kerr. Och Gerhardsson vill självklart dels hitta sätt att få in bollen centralt till Kosovare Asllani, dels fortsätta överbelasta på kanterna.

Känslan är ju ändå att Sverige är klar favorit. Vårt lag har imponerat och kommer med stort självförtroende till semifinalen. Dessutom talar historiken för vårt lag. Vi har 8–1 i segrar mot Australien. Ingen av dagens australiska landslagsspelare hur det känns att vinna mot Sverige, för Matildas enda seger kom 1997.
Sverige har dessutom betydligt mycket större rutin vid den här typen av matcher. Något som är bra att ha med i ryggsäcken.
Dock kommer ju Australiens lag fullpumpat med självförtroende. Segern mot Team GB var Australiens första mot europeiskt motstånd i ett mästerskap sedan 2011. Det är också första gången som landet tar sig längre än kvartsfinal i ett världsomspännande mästerskap. Sånt bygger förstås massor av energi.
USA kommer vinna, om inte annat genom något domaringripande. USA brukar ha domarna med sig.
Sverige borde vinna mot Australien men om man spelar så tror jag Australien kan vara värda en slant.
Läge för tre mittbackar i Sverige med Glas och Andersson som wingbacks? Kerr behöver bevisligen hårdare bevakning i straffområdet.
Det är ju absolut ett alternativ, framför allt om man inte tror att man kan stoppa de australiska inläggen. Då får man ju inrikta sig på att vinna duellerna i straffområdet.
Men med 4–4–1–1 har vi ju fler spelare på kanterna. Så om Gerhardsson tror att man kan försvara så bra på kanterna att man stoppar inläggen är det att föredra att spela som man gjort tidigare.
Undra om detta lag hade fungerat ? 4 -1 -3 -2 . Mv Hedvig. Backlinje Glas- Ilestedt- Björn- Jonna A . Sedan Magda framför backlinjen. Det gör att Seger kan spela lite mer offensivt. Mittfält Seger- Asllani- Sofia J. Anfall Rolfö och Blackstenius. Tippar Sv – Aus 55 – 45
Asllani verkar inte hålla för två hela matcher. Vilken av dem är viktigast att ha henne i? Mot Australien eller Nordamerika? Och vem kan ersätta Asllani? Är Bennison mogen för det? Eller kan Angeldal gå in och Bennison vara bredvid Seger? Skulle Roddar funka bredvid Seger? Borde Curmark varit med? Stort mittfältsdilemma, stommen i laget.
Eftersom Asllani verkar ha tränat i dag tror jag att hon spelar i morgon. Skulle hon inte vara i speldugligt skick tror jag att Lina Hurtig tar tiarollen eftersom Gerhardsson gillar Hurtig. Men även Anna Anvegård skulle funka i rollen.
Är det så att man kan välja så måste man ju nästan chansa och satsa på finalen. En så här bra chans kan det dröja väldigt länge tills man får igen. Bennison hade varit intressant i Asllani-rollen, vore nog det bästa alternativet i befintlig trupp.
Det är väl inget snack om att Sverige och USA är favoriter att ta sig till final, men säkert är det knappast. Både Australien och Kanada är kompetenta lag. Vem startar bredvid Seger: Angeldal, Bennison eller rentav Björn? Blir det trebackslinje eller fyrbackslinje? Kommer USA ha fortsatt förtroende för Lloyd eller Morgan som nia, eller flyttar man in Press alternativt Williams där?
Det är väl nästan inget lag som kan vara säker mot något när man kommit förbi blåbärsnationerna. Sverige slog ju rent av Tyskland i VM sist! 🙂
Dock kan väl vi (inte spelarna!) kosta på oss att känna oss rätt trygga med att vi kommer spela final, Australien kan väl slå oss för andra gången men vi är starkare än på länge och det kommer knappast ske. Om nu inte vi har otur, får en tidig utvisning eller allt bara plötsligt slutar funka för laget…men jag är lugn faktiskt.
En fråga till Johan och till folk i övrigt här:
Min bild av Lindahl är att hon var en ok landslagsmålvakt men med brister som inte kändes säker, och det var så i en bunt år. Sedan hände något på ganska kort tid och numera är hon en av de absolut bästa i världen, sällan med dåliga insatser och helt fenomenal på straffar som grädde på moset. När skedde det skiftet? Om jag nu inte har fel vill säga och min minnesbild är missvisande om hennes utveckling…
Fram till hennes korsbandsskada i september 2012 var hon väldigt ojämn, stod ofta för något eller några riktigt svaga ingripanden i varje match.
När hon kom tillbaka från skadan fanns plötsligt en stabilitet man inte sett tidigare.
Hon har själv pratat om det, bland annat i den här intervjun:
https://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttsport/sport/a/7l4m09/lindahl-har-blivit-landslagets-trygghet
Tack, det var precis det där jag var ute efter!