Med frågetecken både för Emma Berglund och Charlotte Rohlin har Pia Sundhagekallat in Kif ÖrebrosMarina Pettersson Engström. Örebrobacken flyger omgående över till Kanada, i första hand som reserv.
Marina Pettersson Engström
Det kan vara en ren säkerhetsåtgärd. Men visst signalerar det att läget kan vara värre med Berglund och Rohlin än man velat berätta. Jag funderade lite över varför Sundhage hyllade Amanda Ilestedt så mycket efter gårdagens match, det var ju en match där jag tyckte att Rosengårdsbacken var långt ifrån klockren. Men känslan i dagsläget är att Ilestedt och Nilla Fischer just nu är vårt mittbackspar i VM och Sundhage tog chansen att försöka bygga självförtroende hos VM-debutanten.
Det enda som känns säkert med det här är att Sundhages försvarsproblem fortsätter.
En helt annan sak som fick mig att höja på ögonbrynen i går var hur högt bollen studsade på den tätlinjerade planen. Så höga studsar har jag aldrig sett på de moderna konstgräsplaner som vi har haft här i Borås på Borås Arena.
Underlaget i Kanada kändes högst tveksamt. Förhoppningsvis är det inte på sådant omodernt konstgräs som VM skall spelas.
Det är mindre än en vecka till VM-premiären och jag närmar mig de fyra riktiga guldkandidaterna i min genomgång av alla lag i årets VM-slutspel.
Det här är det femte inlägget, och det andra med de fem lag som jag anser höra hemma under rubriken medaljkandidater – alltså lag som knappast kommer att vinna, men som har chansen att ta sig upp på pallen.
5) England Världsrankning: 6 – landets högsta rankning någonsin.
England har historien mot sig. Laget har aldrig tagit sig längre än till kvartsfinal i ett VM-slutspel. Det har man inte i OS heller, fast det beror delvis på att England har aldrig fått vara med. Däremot spelade man med engelsk stomme som Storbritannien senast i London-OS – och åkte ut i kvartsfinal.
Till nästa års OS kommer dock inte Storbritannien att ställa upp. England ingår alltså inte i det europeiska OS-kvalet, vilket är en fördel för Sverige.
Historien till trots, vi kan vara framme vid det år då England får till det i ett världsomspännande mästerskap. Under förbundskapten Mark Sampson gjorde man ett mycket starkt 2014, där engelskorna kanske var det lag som tog störst steg framåt. Vi minns väl bland annat hur de krossade vårt landslag med 4–0 i augusti i fjol.
Även om man inte mött något av världens fem högst rankade lag i år har man inlett även året med stabilitet. Det blev exempelvis seger i Cypern cup efter finalseger mot Kanada med 1–0.
Dock fick Kanada som bekant revansch i genrepet häromdagen. Ett klipp därifrån finns nedan.
I årets VM har Lionesses, som det engelska landslaget kallas, fått en utmärkt lottning. Man möter Frankrike, Mexiko och Colombia i gruppen. Där blir man sämst tvåa. Skulle det bli favoritsegrar i alla grupper hamnar Frankrike, USA och Tyskland på samma halva i slutspelsträdet. Och England på den andra. Då skulle lejonhonorna få en gyllene chans att nå sin första VM-semifinal.
Den trupp Sampson har tagit ut är stark, dock utan riktiga superstjärnor. Frågetecknet finns på målvaktssidan. Jag tycker att de engelska målvakterna har vacklat i mästerskapen. I början av året tyckte jag det lutade åt att man skulle ge Siobhan Chamberlain förtroendet. Nu kanske valet ändå faller på rutinerade Karen Bardsley.
Backlinjen ser stabil ut med en god blandning av gammalt och nytt. På mittfältet är jag förtjust i spelskickliga Jordan Nobbs, som är en kreativ spelare. Lite oväntat var Nobbs dock bänkad i genrepet. Är hon tillbaka till premiären? Kreativ är även den ofta skadedrabbade, men enormt rutinerade kantspelaren Karen Carney. På den andra kanten är det troligt att forwarden Toni Duggan får chansen, eller väljer man att låta snabba Eniola Aluko storma fram till höger?
Duggans namn får för övrigt alltid mig att tänka på det drömmål som släckte Chelseas gulddrömmar i WSL i fjol:
Som forwards valde Sampson rutinerade duon Lianne Sanderson och Ellen White i genrepet. Sanderson är tillbaka från sin landslagsbojkott. Hösten 2010 förklarade starka Sanderson att hon vägrade att spela under den förra förbundskaptenen, Hope Powell. Sedan Sampson tagit över är Sanderson återigen tillgänglig för Lionesses – något som bör kunna bli ett lyft.
Jag tror att Sampson kommer att ge mycket speltid till den före detta Göteborgsforwarden Jodie Taylor – kanske kan hon lyfta både laget och sig själv i sin mästerskapsdebut. Taylor har visat grym målform i landslaget det senaste året. England har spelat ett par EM-finaler, i år kan det alltså äntligen även vara dags för VM-succé.
6) Kanada Världsrankning: 8 – har som bäst varit rankat som nummer 7.
Att placera Kanada så här högt är på många sätt en chansning. Den bygger på teorin att kanadensiskorna kommer att lyfta genom ett massivt hemmastöd. Nu är det ju så att hemmaplan också kan innebära tung press. Men känslan är att Kanadas fysiskt tunga lag kommer att orka springa ännu mer och tackla ännu hårdare inför fullsatta läktare.
Kanada är ett mycket svårspelat och målsnålt lag. Kollar man deras landskamper för i år är det jämna historier. På de senaste sju matcherna har det blivit totalt sju mål – Kanada har gjort fem av dem. Senast, i genrepet mot England, blev det 1–0:
Den spelare som kommer att bära landets tryck på sina axlar är Christine Sinclair. 2012 tyckte jag att hon var världens bästa spelare. Då gjorde hon sex mål och bar fram Kanada till OS-brons i London.
Men sedan dess har hennes målskytte bedarrat. Hon gjorde fyra mål under 2013 och i fjol satte hon bara ett landslagsmål på elva kamper.
Till arrangörslandets stora lycka har hon varit vassare i år och gjort fem mål hittills. Det innebär att Sinclair totalt står på 153 landslagsmål på 223 landskamper – en fantastisk prestation. Det ger ett snitt på 0,69 mål per match, klart bättre än exempelvis Lotta Schelin som har gjort 80 på 150 – vilket ger 0,53 som snitt.
Utöver Sinclair har Kanada riktigt tre duktiga målvakter i Erin McLeod, Stephanie Labbé och Karina LeBlanc. Sett till genrepet får den spänstiga före detta Dalsjöforsmålvakten McLeod förtroendet i VM. Men även Labbé och LeBlanc håller hög klass. Sådan bredd har man inte på någon annan position, men det finns mycket vilja och löpstyrka i laget. Fysiskt sett kommer man inte att vika ner sig.
Stephanie Labbé
En viktig spelare de senaste åren har varit kreativa Diana Matheson. Hon är nyligen tillbaka från korsbandsskada och det finns ett frågetecken för formen. Mathesons kreativitet behövs för att avlasta Sinclair i speluppbyggnaden. Defensivt på mittfältet är fysiskt starka Desiree Scott otroligt viktig, hon är en av världens allra bästa bollvinnare.
I OS för tre år sedan valde coach John Herdman att dra tillbaka Sinclair något och låta Melissa Tancredi och Jonelle Filigno göra det defensiva jobbet åt superstjärnan. Jag gissar att det kan bli en liknande lösning nu, fast kanske att det istället blir Adriana Leon som backar upp Sinclair och Tancredi.
Kanadas lottning är utmärkt. Man har hamnat i grupp A, som man skall ta sig vidare ur – och helst vinna. Motståndare där är Kina, Nya Zeeland och Holland. Mötet Kanada–Nya Zeeland har för övrigt förutsättningar att bli VM:s allra mest fysiska drabbning.
Gruppvinnaren ställs mot en grupptrea i åttondelsfinal och sannolikt mot Norge/England i kvartsfinal. Vinner Kanada sin grupp har de alltså en klart rimlig chans att ta sig till semifinal.
Grupptvåan spelar åttondel mot tvåan i grupp C, vilket skulle kunna bli Schweiz. Eventuell kvartsfinal går mot segraren i Sveriges grupp, alltså sannolikt USA. Den vägen känns betydligt svårare, så Kanada gör nog bäst i att vinna sin grupp. Gör man det kan hemmapubliken och Sinclair lyfta laget riktigt långt.
Alex Morgan är inte bara en av världens bästa spelare, hon är även damfotbollens stora affischnamn för tillfället.
Men USA:s superstjärna går en kamp mot klockan att komma i matchform till VM. Hon har varit skadeförföljd det senaste året och hennes senaste speltid var i början av april. Hon stod över nattens möte med Sydkorea och efter matchen sa USA:s förbundskapten Jill Ellisså här om Morgans situation:
”Vi bygger upp henne. Hon har varit borta ett tag så realistiskt, sett till minuter, tror jag att det är något som vi får bygga upp under de tidiga matcherna.”
Det är alltså ett stort frågetecken för hur mycket Morgan kan spela i inledningen av turneringen. Sett till USA:s anfallsspel i natt mot Sydkorea behövs hon i laget.
Även om det kanske är bra för Sverige att Morgan inte är redo för 90 minuter under gruppspelet är det tråkigt för turneringen. Man vill ju att stjärnspelarna skall få chansen att skina när sporten hamnar i strålkastarljuset.
Om någon betvivlar att Morgan är damfotbollens stora affischnamn hänvisar jag till den här undersökningen som listar de idrottare i världen med högsta marknadsvärde. Morgan är dessutom en av profilerna som marknadsför att damfotbollen nu fått plats i EA Sports dataspel Fifa 2016 som kommer i september:
Det märks för övrigt att det är mindre än en vecka till VM-premiären. I dag har Frankrike, Tyskland och Norge flugit över till Kanada och mitt twitterflöde översvämmades av bilder på fotbollstjejer på flygplatser och flygplan. Den här var den roligaste. De tyska spelarna sover alltså på kuddar med titeldrömmen utskriven under mästerskapet…
För er som missade gårdagens genrep finns här ett fylligt sammandrag:
Efter att ha kollat närmare på sammandraget finns det anledning att ifrågasätta Therese Sjögran:s försvarsspel, både vid baklängesmålet och vid en situation strax innan. Båda gångerna är veteranen passiv, den ena gången väljer hon dessutom en position där hon inte är till någon nytta för lagkompisarna.
På klippet kan man även se att Olivia Skau – ja, Schough uttalas tydligen så i Holland – gjorde ett piggt inhopp och var inblandad i mycket positivt. Det måste ha varit hennes bästa 30 minuter någonsin i landslaget. Kul.
I helgen har även Australien spelat genrep. Matchen mot Kina spelades över 3×30 minuter bakom stängda dörrar och slutade 1–1. Kyah Simon var målskytt för Matildas.
I USA pågår NWSL som bäst, trots att alla VM-spelare är borta. Medan USA:s landslag som bäst letar efter spel och form fortsätter petade Crystal Dunn att imponera. I natt blev hon matchhjälte när Washington vann med 2–1 mot Portland. Målet innebär att den omskolade ytterbacken nu leder skytteligan på sex mål – ett före Chicagos Sofia Huerta.
Det blev seger med 2–1 mot Holland i Sveriges VM-genrep. Fast jag måste säga att det var en seger som är väldigt svår att värdera.
Det är ingen tvekan om att Sverige var bättre än Holland i matchen som spelades i regn och åska på en vällinjerad plan. Ändå skall vi tacka den holländska målvakten Loes Geurts för segern. Hon kom ut snett på Lotta Schelin:s 1–1-mål och hennes agerande på Kosovare Asllani:s 2–1-mål höll korpklass.
Att ha så dålig koll på var målet står att man släpper in en lös lyftning är inte förlåtligt på internationell nivå.
Vi ska även tacka domaren. För jag tycker nog att Anouk Hoogendijk skulle ha haft straff på övertid när Amanda Ilestedt stod för en mycket slarvig tackling.
Anouk Hoogendijk
Totalt sett var ändå det svenska försvarsspelet ok. Men det var inte så bra att jag rätar ut alla frågetecken. Inte alls. Man bör ju ha i åtanke att Hollands forwardsstjärna Vivianne Miedema satt på läktaren, att Lieke Martens tvingades gå av i slutet av den första halvleken och att Manon Melis byttes ut i åskavbrottet.
Så det svenska försvaret utsattes tyvärr inte för det riktigt svåra test som man hade hoppats på. Försvarsmässigt är det förstås också oroande att Emma Berglund tvingades kliva av i halvtid med känning i låret.
Matchen bröts alltså i ungefär en halvtimme efter 60 minuters spel. De sista 30 minuterna efter avbrottet hade Sverige totalkontroll – fram till straffsituationen. Under den halvtimmen kändes dock matchen mer än nödvändigt som en vänskapsmatch.
När det gäller Kosovare Asllanis insats som yttermittfältare blev det tyvärr som väntat. Hon bidrog inte med speciellt mycket konstruktivt från kanten.
Parallellt med Sveriges genrep har USA spelat 0–0 mot Sydkorea – ett resultat som helt klart skakar om våra gruppmotståndare inför mästerskapet. Den matchen spelades inför fina 26 467 åskådare i New Jersey.
Det var tydligen första gången sedan 2008 som USA gick mållöst av en hemmamatch. Det jag såg av matchen behövde inte koreanskorna skämmas över resultatet. Tvärtom höll de oftast USA på behörigt avstånd ifrån målet. Amerikanskorna hade egentligen bara en sylvass målchans.
Sydkorea var välorganiserat och otroligt bollskickligt – laget blir inte på något sätt någon slagpåse i VM. Det märktes tydligt att USA:s lag saknar bollvinnare, för koreanskorna kunde långa stunder rulla runt bollen utan att behöva känna sig pressade. Däremot saknade Sydkorea riktig spets. Deras enda riktigt vassa avslut kom i 93:e minuten och tvingade Hope Solo till en fin räddning. Det hade varit en mäktig kalldusch om koreanskorna avgjort där.
USA startade så här: Solo – Ali Krieger, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Christen Press, Carli Lloyd, Lauren Holiday, Morgan Brian – Abby Wambach och Sydney Leroux.
Nu har den svenska startelvan till VM-genrepet mot Holland kommit. Det är de elva väntade spelarna, men personligen tycker jag att Pia Sundhage gör ett misstag i uppställningen.
Jag tycker ju nämligen inte att Kosovare Asllani är någon yttermittfältare, det tycker hon inte själv heller och hon brukar vantrivas i den positionen. Enligt mitt sätt att se det borde Sundhage byta plats på Asllani och Sofia Jakobsson. Det är möjligt att jag har en annan syn på saken om ett par timmar, men på förhand känns det som slöseri med talang att placera Asllani på kanten. Känslan är att om man inte använder PSG-stjärnan som forward är det bättre att spela någon annan.
I övrigt är det självklart fokus på hur försvarsspelet funkar. Tydligen har det ju tränats försvarsspel under hela veckan. Holland är ett lag med stark offensiv, men med brister i defensiven. Spelare som Lieke Martens, Manon Melis och Vivianne Miedema får inte ges några större utrymmen. När det gäller det holländska laget är jag personligen mest spänd på hur trion används.
Den stora defensiva uppgiften för det svenska mittfältet lär bli att få bort djupledsbollarna mot Melis. Där blir det spännande att se hur Lisa Dahlkvist ser ut. Kan hon nå 2011 års VM-form ökar de svenska medaljmöjligheterna väsentligt.
Här är hela den svenska elvan: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Lina Nilsson – Asllani, Dahlkvist, Caroline Seger, Therese Sjögran – Jakobsson och Lotta Schelin.
Sveriges match börjar ju 22.00 och sänds av TV12. Sändningen drar igång redan en halvtimme tidigare.
Det svenska genrepet är inte det enda i dag. 22.30 spelar USA mot Sydkorea. Den matchen skall gå att se på den här länken.
Och redan tidigt i morse vann Kanada sitt genrep mot England med 1–0 efter att Sophie Schmidt avgjort med ett läckert skott i krysset. Av klippet att döma gjorde Kanada en imponerande insats. Värdnationen har varit väldigt stabila i defensiven under hela året. Kanske att hemmapubliken kan få Kanada att lyfta under mästerskapet:
Kanadas startelva: Erin McLeod – Josée Bélanger, Kadeisha Buchanan, Lauren Sesselmann, Allysha Chapman – Ashley Lawrence, Desiree Scott, Sophie Schmidt – Adriana Leon, Christine Sinclair och Melissa Tancredi.
Englands startelva: Karen Bardsley – Lucy Bronze, Steph Houghton, Casey Stoney, Claire Rafferty – Toni Duggan, Jill Scott, Katie Chapman, Karen Carney – Lianne Sanderson och Ellen White.
Slutligen gjordes nyligen ett udda test av det norska landslaget, eller i varje fall ett test av tre av spelarna…
Det börjar att dra ihop sig i min genomgång av lagen i årets VM-slutspel. Jag har nått fram till de lag som har potential att slåss om medaljerna.
Vinjetten medaljkandidater sätts på fem länder som inte är troliga guldmedaljörer, men som alla kan slå de fyra stora guldkandidaterna i enstaka matcher.
I det här första inlägget presenterar jag tre av de fem lagen. Och ja, jag har med Pia Sundhage:s svenska lag i den här gruppen.
7) Sverige Världsrankning: 5 – har som bäst varit rankat som nummer 3.
Sundhages lag kommer till VM med massor av frågetecken i bagaget. Det senaste året har man saknat en defensiv stabilitet och det har funnits uppgifter om att stämningen i truppen inte har varit på topp.
På årets åtta landskamper har det svenska landslaget 18–14 i målskillnad. Ojämnheten och alla insläppta mål fick spelarna att säga ifrån – och i april skrotades det hyperoffensiva 4-1-3-2-system som Sundhage ville använda på konstgräset i Kanada. Nu är det klassiskt 4-4-2 som gäller, något spelarna säger sig känna trygghet med.
Sundhage har en startelva med mycket hög kapacitet. Hennes problem är att truppen är väldigt ojämn och innehåller flera skadeförföljda spelare. Inte minst finns det orosmoment för det centrala mittfältet, där det svenska laget står och faller med Caroline Seger och skadeförföljda Lisa Dahlkvist. Känslan är att Dahlkvist blir Sveriges viktigaste spelare i VM eftersom behovet av en bollvinnare på mitten är gigantiskt.
Om bara Dahlkvist kan bromsa motståndarnas kontringar något finns det tillräckligt med kvalitet i backlinjen för att lösa resten. I välorganiserade Wolfsburg är exempelvis Nilla Fischer en gigant i mittförsvaret. I det betydligt mer utspridda svenska landslaget har Fischer däremot vacklat under våren.
Sannolikt beror det mycket på att de flesta av Sveriges mittfältare och forwards är utpräglade offensiva spelare och inte gillar att jaga boll.
Offensivt är det svenska laget däremot mycket starkt och gör nästan alltid mål. Lotta Schelin och Sofia Jakobsson är båda väldigt snabba och tillhör världens bästa kontringsspelare, Therese Sjögran och Kosovare Asllani är utmärkta framspelare och Seger är en duktig bollhållare. Dessutom fyller ytterbackarna Elin Rubensson och Lina Nilsson gärna på i offensiven.
En positiv sak är att förberedelserna på många sätt liknar dem inför VM 2011. Då var laget nederlagstippat – många trodde att de skulle ryka redan i gruppspelet. Då föll bitarna på plats i hemmagenrepet mot Mexiko och laget lyfte ända upp på prispallen.
Nu slår Sverige ur underläge igen – vilket brukar passa bra. Man har även en styrka i att man har en rejäl stabilitet och brukar vinna mot sämre rankade lag i stora turneringar. Däremot är det ett faktum att Sverige aldrig har vunnit en utslagsmatch mot ett högre rankat lag i ett stort mästerskap. Skall det bli medalj kommer man att behöva bryta den dåliga trenden. För lottningen är mycket svår.
I gruppspelet väntar Nigeria, USA och Australien i VM:s klart tuffaste grupp. För att komma i rätt stämning får väl Sundhage ta fram det här klippet inför USA-matchen:
Och hon kan ju köra det här inför mötet med Australien:
Trots den tuffa lottningen skall Sverige klara sig vidare ur gruppen. Skräller man och avancerar som gruppsegrare ser plötsligt vägen till semifinal vidöppen ut. Troligast är dock att svenskorna slutar som grupptvåa bakom USA. Det skulle sannolikt innebära åttondelsfinal mot Brasilien och kvartsfinal mot Japan – alltså en mycket svår väg.
Faktum är att man kan få en bättre väg genom slutspelsträdet om man avancerar som grupptrea. Då kan man nämligen få Kanada i åttondels- och England/Norge i kvartsfinal. Fast å andra sidan kan man som grupptrea även få Tyskland direkt i åttondelen, så Sverige skall knappast chansa på att spela till sig tredjeplatsen…
Som jag ser det får Sverige i första hand koncentrera sig på att blir ett av de tre bästa europeiska lagen (utöver England som inte räknas) och således kvala in till OS. Men har man väl gjort det är det inte så långt till pallen…
8) Norge
Världsrankning: 11 – har som bäst varit rankat som nummer 3.
Norge håller på att genomföra en generationsväxling. I VM för fyra år sedan var det norska laget inte redo. Sedan kom Even Pellerud tillbaka och plötsligt kom några av de äldre tillbaka och Norge nådde EM-finalen på Friends Arena.
Nu borde det norska laget vara ännu bättre än det var 2013. De unga talangerna är två år bättre och de äldre, rutinerade rävarna som Trine Rönning (som dock kämpar för att komma tillbaka efter skada), Solveig Gulbrandsen och Isabell Herlovsen är kvar.
Jag funderade först på att ha Norge som min allra största medaljutmanare. Men sedan kom det blytunga avbräcket att Caroline Graham Hansen inte kan vara med. Där tappar man flera procent i sitt anfallsspel. 20-åringen från Wolfsburg är en irrationell poängspelare av en typ som hade gått in i alla VM-lag.
Dessutom har de norska resultaten i år varit allt annat än imponerande. I lördags föll man exempelvis med 3–2 borta mot Belgien. I går vann man i och för sig med 2–0 i genrepet mot Finland, men jag väljer ändå att hålla tillbaka det norska lag så här på förhand.
Mot finskorna startade Norge så här: Ingrid Hjelmseth – Maren Mjelde, Nora Holstad Berge, Marita Skammelsrud Lund, Ingrid Moe Wold – Gulbrandsen, Gry Tofte Ims, Lene Mykjåland (gjorde båda målen) – Ada Hegerberg, Herlovsen, Kristine Minde.
Intressant är att Mjelde spelades som ytterback, jag hade gissat att Pellerud skulle satsa på henne som defensiv innermittfältare. Jag hade även gissat att formstarka Emilie Haavi skulle ingå i VM-elvan. Men vi får väl se hur Pelleruds lagbygge går vidare. Får han bitarna att falla på plats har han ett mycket starkt lag på pappret starkt – även utan Graham Hansen.
Under Pellerud har Norge alltid varit ett vinnargäng, ett lag som kan slå vilken motståndare som helst. Pellerud har lett Norge till medalj i samtliga de sju mästerskap de spelat. Här är hans facit:
EM 1991: Silver
VM 1991: Silver
EM 1993: Guld
EM 1995: Brons
VM 1995: Guld
OS 1996: Brons
EM 2013: Silver
I årets upplaga av Fotballjentene finns det alltså många profiler. De tre nämnda veteranerna är viktiga. Men skulle jag lyfta fram de jag ser som Norges nyckelspelare blir det målvakten Ingrid Hjelmseth, defensivexperten Maren Mjelde samt förstås måldrottningen Ada Stolsmo Hegerberg.
Kan Hjelmseth nå den form hon höll i EM för två år sedan blir det inte lätt att göra mål på norskorna. Mjelde studerade jag på nära håll när hon spelade i Göteborg i höstas och jag slogs av hur fantastiskt bra hon läste av motståndarnas anfallsspel och placerade sig rätt. Hon kan spela både ytterback – som hon gjorde i går, innerback och defensiv mittfältare.
Slutligen då 19-åriga Ada Hegerberg. Redan när jag såg henne i F19-VM 2012 blev jag oerhört förtjust i hennes spelstil. Hon är en mycket ovanlig forwardstyp inom damfotbollen, en fantastiskt smart straffområdesexpert. Under sin premiärsäsong i Lyon gjorde hon 26 mål, många av dem kom efter inlägg. När inläggen slås brukar alltid Hegerberg vara först in på en tom yta. Kommer bollen dit är hon en säker avslutare både med fötter och huvud.
Den norska lottningen är utmärkt. I gruppen ställs man i och för sig mot tuffa Tyskland, men även mot de två svagaste nationerna i turneringen, Elfenbenskusten och Thailand. I EM 2013 vann norskorna mot tyskorna i gruppen, men föll i finalen. Nu tror jag inte Pellerud har något emot att bli grupptvåa, för då får man i och för sig en ganska svår åttondelsfinal, men man kan å andra sidan sedan få en riktigt bra chans att nå hela vägen till final.
9) Brasilien Världsrankning: 7 – har som bäst varit rankat som nummer 3.
Brasilien står och faller med Marta. För ett år sedan trodde jag inte ett dugg på det lag som leds av förbundskapten Oswaldo Alvarez – Vadão kallad. Då testades det friskt och defensiven såg allt annat än stabil ut. Tvärtom var det stundtals så virrigt i backlinjen att man trodde att det var ett flicklag som spelade.
I samband med att Brasilien blev överkört av Frankrike i fjol dömde jag ut laget totalt. Men kanske att jag var lite för snabb att döma. Kanske att Brasilien ändå har börjat hitta rätt. Vid sin hemmaturnering i december besegrade man nämligen USA och i Algarve slog man både Sverige och Schweiz.
Det brasilianska laget har fortfarande stora defensiva brister, men man är fortfarande en obehaglig motståndare. Offensiven är stark och i enstaka matcher kan man besegra vilket lag som helst.
Eftersom i princip hela truppen har varit samlad under våren och tränat som ett klubblag är det ett väl samspelt lag som ställs på benen. Att fjolårets skyttedrottning i norska toppserien, Debinha, drog av korsbandet i Algarve är självklart ett stort avbräck.
Marta
Det innebär att det sannolikt blir rutinerade Marta och Cristiane på topp under VM. I landslaget har Marta en fri forwardsroll, en roll hon verkar trivas perfekt med. Marta har sett stark ut under starten av damallsvenskan och blir självklart mycket spännande att följa i Kanada.
En annan intressant spelare i Brasiliens lag är hypertekniska kantspelaren Andressa Alves. Kolla gärna in hennes bollbehandling – den är grym. Används hon som vänsterback blir hos tveklöst turneringens mest tekniska back.
Det har varit mycket elände i brasiliansk damfotboll de senaste åren, med nedlagd liga och nedlagda lag. Men utvecklingen har vänts i rätt riktning. Det skapades en ny liga 2014 och många positiva saker är i görningen. Den här texten är i och för sig några månader gammal, men ger ändå en bra lägesbild.
Brasilien skulle för övrigt ha haft sju spelare i amerikanska NWSL det här året. Men sedan man valde att samla landslagsspelarna och träna dem som ett klubblag blev det inte så mycket med det.
I första hand jobbar Brasilien mot hemma-OS nästa år. Det känns klokt, för även om man blev seedade i VM-lottningen (på Sveriges bekostnad) är vägen till succé ganska snårig.
I gruppen väntar Sydkorea, Spanien och Costa Rica – en grupp Brasilien bör vinna. Men i nästa steg blir det genast tuffare. För gruppsegraren blir det åttondelsfinal mot tvåan i Sveriges grupp och trolig kvartsfinal mot Japan. Alltså en riktigt tuff lottning. Brasilien får vara nöjt om de skulle gå till kvartsfinal.
I skuggan av allt VM-uppsnack är silly season i full gång nere på kontinenten. Den senaste stora nyheten är att Lyon håller på att värva den tyska VM-spelaren och tillika supertalangen Pauline Bremer från Turbine Potsdam.
I Lyon lär kantspelare Bremer vara tänkt att fylla luckan efter schweiziska Lara Dickenmann som ju lämnat för Wolfsburg.
För den tyska ligafyran Potsdam blir det till att bygga om laget igen. Det är redan klart att man tappar Lisa Evans, Genoveva Anonma och Natasa Andonova – alltså i princip alla sina offensiva krafter.
När det gäller 19-åriga Bremer, född 10 april 1996, skulle hon vara en av de hetare kandidaterna till att vinna priset som bästa U21-spelare i VM – om det var självklart att hon fick spela. Nu är konkurrensen i det tyska laget så stort att Bremer riskerar att få nöja sig med kortare inhopp. Detsamma gäller för Sara Däbritz som också har potential att vinna priset.
De på förhand hetaste kandidaterna till att bli VM:s bästa U21-spelare är nu istället förstås Hollands Vivianne Miedema och Norges Ada Stolsmo Hegerberg. Tillika norska Caroline Graham Hansen hade självklart också varit en kandidat om hon inte tvingats lämna återbud till VM.
För att vara aktuell för priset måste man vara född 1995 eller senare. Det innebär således att ingen svensk VM-spelare håller åldern. Yngst i den svenska truppen är ju Malin Diaz, som är född 1994.
I samband med stora idrottstävlingar görs alltid politiska utspel på olika nivåer. Damfotbollens mästerskap är inga undantag – tvärtom passar spelare och ledare på att hugga mot det mesta när de hamnar i fokus.
Räkna alltså med att det kommer att bli en hel del utspel före och under VM-slutspelet.
Jag förstår att man passar på – det är självklart att damfotbollen skall försöka förbättra sin position när möjligheten finns. Men är alla utspel berättigade? Kanske inte.
Här kommer en liten genomgång av en del saker som hänt på den här fronten de senaste veckorna.
Det var väl inte ett utspel, men det internationella fotbollsförbundet Fifa har förbjudit Tv4 att kalla VM för fotbolls-VM i marknadsföringen. Mästerskapet skall tydligen heta dam-VM. Där tycker jag nog att Fifa gör ett rejält självmål, för inte kallade de väl mästerskapet i Brasilien i fjol för herr-VM? Men självmål gör ju Fifa-pamparna ganska ofta nuförtiden…
I dag hålls det ju val av Fifa-president och trots de senaste dagarnas skandaler verkar Sepp Blatter få sitta kvar vid makten. Det är ju en jätteskandal i sig.
För någon vecka sedan kallade sig för övrigt Blatter för ”Gudfadern av damfotboll”. Det uttalandet fick Alex Morgan att skratta – eller möjligen gråta. Morgan hävdar nämligen att Blatter inte visste vem hon var vid Fifagalan i januari 2013.
Då var Morgan närvarande eftersom hon var nominerad som en av världens tre bästa spelare.
Alex Morgan
Enligt den här artikeln hävdar Abby Wambach att Blatter vid en Fifagala – möjligen samma gala som Morgan refererar till – trodde att Wambachs fru Sarah Huffman var Marta.
Att inte världens högsta fotbollsbas känner igen den spelare som blivit framröstad som världens bästa fem gånger är generande. Gudfader Blatters intresse för damfotboll känns ju äkta…
Den italienske före detta fotbollsbasen Felice Belloli hade däremot inget intresse av damfotboll. Hans homofobiska uttalanden var värda alla möjliga fördömanden och det var ju även högst berättigat att förbundsstyrelsen sparkade Belloli under förra veckan.
Även på hemmaplan har det gjorts flera politiska utspel den senaste tiden. Umeås tränare Maria Bergkvist bjöd nyligen på följande anmärkningsvärda uttalande:
”Vi borde få större medel av förbundet. I dag får du betydligt mer pengar för ett herrlag i Superettan än vad ett lag i damallsvenskan och det tycker jag fan är sinnessjukt. Hur kan det vara så? Varför händer inget?”
Personligen tycker inte jag att det är sinnessjukt att en serie med mer än dubbelt så högt publiksnitt som damallsvenskan har högre tv-intäkter.
Ett annat anmärkningsvärt uttalande läste jag i en GP-intervju med Moa Svan, som har varit fotbollsreporter för tidningen Feministiskt Perspektiv. Hon sa bland annat att:
”Vi måste sluta stötta herrlandslaget in absurdum. Mitt mål är att herrarnas stöd ska slås ur balans och i stället falla på det riktiga landslaget (damlandslaget), att de ska bli nummer ett.”
Det är bra med engagemang, men det här låter lite som att rasera den grund man står på. Det är ju herrlandslaget som över tid har dragit in de pengar som betalat för dam- och flicklandslagens verksamhet. Varför så avundsjuk? Det måste väl finnas plats för framgångar både för herrar och damer.
Personligen unnar jag alla elitidrottare att kunna leva på sin sport. Men är det rimligt? Och vad skall hända för att det skall bli möjligt?
När jag läser uttalanden som Maria Bergkvists väcks en massa frågor. Är det bara de svenska fotbollspengarna som skall fördelas jämnt? Eller alla idrottspengar? Vem skall betala för basket, handboll och innebandy? Eller är deras utövare inte lika mycket värda som fotbollstjejer?
Det finns massor av vinklingar på de här frågorna. En intressant är att man i många sammanhang hör damfotbollsfolket säga att herr- och damfotboll är två olika sporter. Men när det kommer till pengar tvekar inte damfotbollen att försöka åka snålskjuts på herrfotbollen. Då är löner och intäkter jämförbara utan några som helst problem.
Visst tjänar delar av herrfotbollen snuskigt mycket pengar och det är önskvärt att de rika är generösa mot de fattiga. Men i botten tycker jag ändå att det är rimligt att man får lön efter vad ens företag/klubb drar in på sin egen verksamhet.
En verksamhet som skall vara hållbar över tid bör inte bygga på bidrag och lån. Den bör gå runt av sig själv.
För damfotbollen finns det bara en väg – det handlar om att fortsätta öka intresset och engagemanget bland folket. Det handlar om att öka publiksiffrorna för landslaget och för matcherna i damallsvenskan. Det handlar om att göra en bättre produkt.
Tyvärr gör svensk damfotboll en hel del självmål i det arbetet. VM-slutspelen är den bästa marknadsföringen som finns för sporten, men det svenska marknadsföringsarbetet inför slutspelet i Kanada får underkänt betyg.
När landslagsledningen borde göra allt för att synas har man gjort tvärtom. Det mediaupplägg som är ligger inför VM innebär ett nytt rekord i otillgänglighet. Det är verkligen vansinnigt tråkigt. Aftonbladets Jennifer Wegerup skrev för övrigt om bristerna i den här krönikan.
Jag befann mig i internetskugga under drygt ett dygn. Under den tiden var den stora nyheten att tyska mästarinnorna Bayern München har värvat Veronica Boquete från Frankfurt. Wolfsburg och Bayern flyttar verkligen fram sina positioner.
Klubbfotboll i all ära. Det är landslag och VM som står i fokus de här dagarna. Det har spelats ett antal träningsmatcher med intressanta lag under veckan. Hur intressanta själva resultaten är kan man diskutera. Men även om det rullas på många spelare man får ändå en indikation på hur och var lagen står.
För svensk del är resultatet Kanada–Nigeria 0–0 förstås mycket intressant eftersom nigerianskorna är våra första motståndare. Från den här texten kan man läsa ut att Nigeria spelade med extrem man-man-markering. Det är intressant för att det innebär att man som motståndare med smarta löpningar kan skapa fördelaktiga en-mot-en-situationer i farliga ytor.
Intressant också att backen Kadeisha Buchananefter matchen kallade Nigeria för ett av de mest fysiska lag hon någonsin mött. Kanada brukar ju annars själva vara kända för att spela väldigt fysiskt. Det unga nigerianska laget verkar alltså inte lida av bristande fysik.
Matchen spelades bakom stängda dörrar så det lär tyvärr inte gå att hitta några klipp från den matchen. Däremot går det att se mål och en hel del mer från Schweiz–Tyskland 1–3 på det här klippet:
Jag har inte sett själva matchen, men det verkar ju som att Schweiz hängt med mycket bra så länge båda lagen spelade med sina startelvor. Det är ju ytterligare en indikation på att schweiziskorna kan bli VM:s stora överraskning. Samtidigt är ju träningsmatcher en sak och tävling en annan.
Tyskland inledde med följande elva: Nadine Angerer – Leonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Jennifer Cramer – Lena Goessling, Melanie Leupolz – Simone Laudehr, Anja Mittag, Alexandra Popp – Celia Sasic.
Inhopparen Dzsenifer Marozsan gjorde de två sista målen. Hon stärkte alltså sina aktier för att finnas med i den tyska premiärelvan i Kanada.
I kväll har Frankrike vunnit med 1–0 mot Skottland efter mål av Marie-Laure Delie. Jag har sett stora delar av matchen, och det var en historia som fransyskorna dominerade stort. De skapade dock för alldeles för få målchanser sett till spelövertaget.
Den franska startelvan såg ut så här: Sarah Bouhaddi – Jessica Houara, Laura Georges, Wendie Renard, Laure Boulleau – Kenza Dali, Camille Abily, Amandine Henry, Louisa Necib – Marie-Laure Delie och Claire Lavogez.
Framför allt gladde Necib med underbar bollbehandling. Hon blir en attraktion i VM. Dagens startelva är garanterat stommen i Frankrikes VM-lag, men det skulle förvåna mig om formstarka Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney sitter på bänken när mästerskapet inleds.
Tidigare i dag har Japan besegrat Italien med 1–0 inför 14 453 åskådare i Nagano. Målet gjordes av Yuki Ogimi i början av den andra halvleken. Hon kastade sig fram och styrde snyggt in ett inlägg från Rumi Utsugi.
De regerande världsmästarinnorna startade så här: Ayumi Kaihori – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Utsugi – Nahomi Kawasumi, Homare Sawa, Aya Miyama, Mizuho Sakaguchi, Shinobu Ohno – Ogimi.
Tio av de elva i startelvan spelade i VM-finalen för fyra år sedan – nio var med från start. Det mesta talar alltså för att förbundskapten Norio Sasaki efter tre års testande av nya, yngre spelare ändå kommer att satsa på rutin i VM. Fast man kan aldrig vara helt säker på Sasaki och Japan.
För övrigt var det här den andra raka 1–0-segern för det japanska laget. När Nya Zeeland besegrades i förra veckan gjorde Sawa segermålet på hörna – något hon är väldigt duktig på. Höjdpunkter från den matchen finns här. Sett till klippen med höjdpunkter var dagens seger betydligt mycket mindre tursam än den mot Nya Zeeland:
Dags för tredje delen av min genomgång av VM:s 24 lag.
Vi har kommit fram till de fyra bästa av de åtta lag som jag kallar för slutspelskandidater.
De här är fyra nationer med hög potential, lag som alla borde finnas med bland de 16 som når åttondelsfinal. Den huvudsakligen geografiska lottningen har dock gjort att det trots allt inte är självklart att den här kvartetten tar sig vidare ur gruppspelet.
10) Schweiz Världsrankning: 19 – deras högsta rankning någonsin.
Här har vi en VM-debutant med betydligt mycket större potential än var världsrankningen signalerar. Laget vann klart sin kvalgrupp före starka länder som Danmark och Island. Även om man saknar mästerskapsrutin består truppen av en hel hög spelare som håller till i europeiska toppklubbar.
Ramona Bachmann
Nyckelspelare blir förstås Rosengårds Ramona Bachmann – en spelare vi svenskar vet vad hon kan göra i sina bästa stunder. Men Bachmann är alltså inte den enda spelare som håller till på högsta nivå. Även Lara Dickenmann (byter Lyon mot Wolfsburg i sommar), Vanessa Bernauer och Noelle Maritz (båda Wolfsburg), Caroline Abbé och Vanessa Bürki (båda Bayern München), Ana Maria Crnogorcevic (Frankfurt) samt Lia Wälti (Potsdam) spelar i europeiska storklubbar. Och spelare som Martina Moser och Fabienne Humm håller också hög nivå.
Ett stort frågetecken för tyska förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg finns på målvaktsposten. Ordinarie målvakten Gaelle Thalmann går en kamp mot klockan för att bli spelklar. Hon drog av korsbandet i november och riskerar att missa VM. Hon är den schweiziska målvakt med överlägset störst internationell rutin. Nu riskerar man att behöva ställa ett oprövat kort i VM-debuten.
Det finns även frågetecken för Bürki som bröt foten tidigare i våras. Forwarden verkar dock kunna bli frisk i tid. Dock skall ju noteras att Schweiz har hyfsad bredd, man bortaslog ju Sverige utan såväl Thalmann, Dickenmann som Bürki.
Schweiz är alltså ett lag med skrällpotential i VM. Och lottningen är mycket god. Man skall går vidare ur gruppen med Japan, Kamerun och Ecuador, åtminstone som tvåa. För tvåan i grupp C väntar åttondelsfinal mot tvåan i grupp A, där Kanada, Kina, Holland och Nya Zeeland spelar. Alltså en åttondelsfinal där Schweiz skulle kunna få bära ett favorittryck. Klarar man den väntar sannolikt USA (eller Sverige) i kvartsfinal.
Skulle Schweiz vinna gruppen väntar en grupptrea i åttondel. Schweiz bör alltså ha mycket goda chanser att nå kvartsfinal. Och väl där är det inte långt till medalj…
11) Holland
Världsrankning: 12 – har som bäst varit rankat som nummer 11.
Holland har en trupp med många svenskbekantingar. Göteborgsduon Lieke Martens och Manon Melis är viktiga för offensiven. Tillsammans med bland annat Rosengårds Kirsten van de Ven skall göteborgskorna se till att målmonstret Vivianne Miedema producerar.
Fjolårets Vittsjöspelare Mandy van den Berg återfinns också i truppen liksom förstås Göteborgs målvakt Loes Geurts. Dessutom är det ju just Holland vi möter i genrep på lördag 22.00 – matchen sänds av TV12.
Trots att Holland lämnade EM 2013 mållöst är laget bättre i offensiven än i defensiven. Nämnda Miedema är bara 19 år, men blir lagets nyckelspelare i Kanada. Bayern Münchenspelaren har alltid varit de stora matchernas spelare. I fjol var hon tungan på vågen när Holland vann F19-EM och det var också Miedema som sköt Holland till årets VM-slutspel. Hon gjorde alla Hollands tre mål i de båda playoff-finalerna mot Italien.
En sådan spelare är det förstås otroligt viktigt för alla lag att ha med i ett stort mästerskap.
Offensivt har alltså Holland ett riktigt trumfkort. Laget är otroligt passningsorienterat, man försöker spela sig ur alla situationer över hela planen – något som ibland känns nästan absurt. Fast man har idel bolltrygga spelare, sannolikt är det en av de tre–fyra bollskickligaste trupperna i hela mästerskapet. Man har dessutom två riktigt vassa frisparksläggare i Sherida Spitse och Mandy van den Berg – en med höger fot och den andra med vänster.
Defensivt finns det däremot ganska många frågetecken. Målvakt Geurts har brister både i spelet i luftrummet och i sina utrusningar. Backlinjen känns inte heller ramstark.
Trots det har Holland hyfsade chanser att gå riktigt långt i VM-slutspelet. Man har lottats in i vidöppna grupp A där man i tur och ordning ställs mot Nya Zeeland, Kina och Kanada. Gruppen är så vidöppen att den knappt går att tippa.
Holländskorna kan sluta allt från etta till fyra i gruppen. Eftersom det lär bli jämnt borde grupptrean ha goda chanser till avancemang – om det inte blir en massa kryssmatcher. Hursomhelst har både ettan och tvåan i gruppen bra lägen i slutspelsträdet.
Gruppettan ställs mot en grupptrea i åttondel och grupptvåan möter tvåan i Japans och Schweiz grupp i sin åttondel. Om Holland lägger beslag på en av de två topplatserna kommer man alltså att ha ganska goda chanser att även ta sig vidare till kvartsfinal.
12) Australien Världsrankning: 10 – har som bäst varit rankat som nummer 9.
I två raka VM har The Matildas nått kvartsfinal. Man åkte till Tyskland 2011 med ett mycket ungt lag. Även årets VM-trupp är ung, men nu är ändå många av ungdomarna fyra år äldre och flera av dem har skaffat sig välbehövlig rutin från proffsspel utomlands.
Exempelvis har Samantha Kerr, Kyah Simon, Caitlin Foord, Emily van Egmond, Katrina Gorry, Lydia Williams, Stephanie Catley och Lisa De Vanna spelat i NWSL. Kerr och Catley gjorde ganska rejäla avtryck i USA.
Ojämna De Vanna har nog störst potential i truppen, men jag skulle ändå säga att Kerr numera är lagets bästa spelare. 21-åringen är snabb och bra både med fötter och huvud och användbar både som yttermittfältare och forward. Hon blev bästa målskytt i Western New York Flash i fjol – alltså det lag där även USA:s poängmaskiner Abby Wambach och Carli Lloyd spelade. Även den offensiva speluppläggaren Katrina Gorry är värd att nämna, hon prisades som Asiens bästa spelare 2014 och har ett fantastiskt bra tillslag. Några exempel finns här:
Det australiska laget har varit samlat på olika läger ända sedan årsskiftet då deras liga spelades klart. De har spelat en del matcher under tiden, med varierande resultat. Exempelvis vann man bara med 3–2 mot Brescia i april, en match som fick Maria Karlsson att säga så här om våra gruppmotståndare:
”Pia Sundhage får ringa om hon vill ha lite hjälp. Men av det jag såg tror jag inte att det behöver vara några problem för Sverige i VM.”
Australien är ändå ett ganska spelskickligt lag och om Kerr och jokern De Vanna är i toppform kommer de att bli jobbiga att möta. Det fick Vietnam erfara i australiskornas avskedsmatch nyligen. Där stor det 7–0 efter 22 minuter…
Lite överraskande är att Sverigebekanta Kate Gill är petad ut VM-truppen som du hittar här. Gill är ju alla tiders skyttedrottning i The Matildas.
Efter två raka kvartsfinaler är det ändå mycket tveksamt om det blir en tredje för The Matildas. Som bekant har ju Australien fått en stentuff lottning, på förhand är det ju USA och Sverige som skall avancera ur gruppen, där ju även Nigeria ingår. Dock har Australien potential att skrälla mot topplag i enstaka matcher, och det kan ju mycket väl räcka med tre poäng – alltså en seger – för avancemang. Som grupptrea får man ju dock möta en gruppsegrare i åttondelsfinal, något som gör att Australiens lag måste skrälla för att återigen bli kvartsfinalister.
Jag skrev ett längre inlägg om Australien i januari. Det finns här.
13) Spanien Världsrankning: 14 – lagets högsta rankning någonsin.
Den före detta Tyresöstjärnan Veronica Boquete bär ett tekniskt lag. Spanien har haft flera starka ungdomslandslag och börjar även flytta fram positionerna på seniornivå.
Utöver Vero har man även goda offensiva kvaliteter hos spelare som Jenni (alltså den före detta Tyresöspelaren Jennifer Hermoso), Natalia (Pablos) och framtidsnamnet Alexia (Putellas). Laget är passningsskickligt, men hur är det med försvarsspelet? Jag tror inte att defensiven räcker till när det drar ihop sig till slutspel.
Jag tror dock att spanjorskorna har goda möjligheter att överleva gruppspelet. Laget har lottats mot Brasilien, Sydkorea och Costa Rica – en grupp där man bör ha goda chanser att sluta tvåa, för jag tror att man är bättre än koreanskorna. Intressant här är att gruppettan ställs mot tvåan i Sveriges grupp i åttondelsfinal medan tvåan får möta ettan från gruppen med Frankrike och England.
Det är motståndare som är klassen bättre än Spanien – som alltså lär åka hem efter första slutspelsomgången.
Dags för del två i min genomgång av VM:s 24 lag. Jag har kommit till de fyra första av de åtta lag jag kallar slutspelskandidater.
Vinjetten slutspelskandidater är något missvisande eftersom den ojämna lottningen har gjort att några de här nationerna kommer att få svårt att nå slutspelet medan ett par av blåbärsnationerna har ganska bra odds.
Sportsligt sett är ändå de här lagen klart bättre än de sju blåbärslag som jag presenterade i genomgångens första inlägg:
14) Nya Zeeland
Världsrankning: 17 – har som bäst varit rankat som nummer 16.
Hade det bara handlat om hjärta hade Nya Zeelands Football Ferns varit med bland guldfavoriterna – för här har vi ett lag som kämpar.
Man har en utmärkt målvakt i Erin Nayler och starka ytterbackar i Englandsfödda Ria Percival och Rosengårds USA-födda Ali Riley. Sverigebekant är förstås även Vittsjömittfältaren Kirsty Yallop.
Percival spelar i Frauen-Bundesliga, där har man även spelare som Amber Hearn (Jena) och Rebekah Stott (SC Sand). Ytterligare några spelare har provat på engelska WSL eller amerikanska NWSL de senaste åren. Sarah Gregorius har spelat i Tyskland men återfinns nu i Elfen Saitama i japanska Nadeshiko League.
Nya Zeeland har alltså många spelare med internationell rutin, man var i kvartsfinal i OS för tre år sedan och deras ungdomslandslag har fått känna på spel i F20-VM flera gånger de senaste åren. Laget är jobbigt att möta, och slår ur underläge i VM.
Lottningen är nämligen svår, men inte omöjlig. Laget har hamnat i grupp A där man i tur och ordning möter Holland, Kanada och Kina. Jag tror inte att Nya Zeeland går mål- eller poänglöst genom den gruppen – utan gissar att man har snor tredjeplatsen.
I så fall kan det blir åttondelsfinal mot segrarna i grupperna B eller C, alltså troligen Tyskland/Norge eller Japan/Schweiz – och det är för starka motståndare. Tar sig Nya Zeeland längre än åttondelsfinal är det en skräll.
15) Nigeria
Världsrankning: 33 – har som bäst varit rankat som nummer 24.
De regerande afrikanska mästarinnorna kommer till VM utan etablerade Sverigeproffs som Faith Ikidi, Sarah Michael, Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu. Det känns ju faktiskt väldigt konstigt, inte minst då flera av dem är spelare av världsklass.
Kaxige förbundskapten EdwinOkon har däremot tagit med 39-åriga division 2-spelaren Perpetua Nkwocha i sin bruttotrupp, som i övrigt mest bygger kring de nigerianska lag som haft stora framgångar vid de tre senaste F20-VM:n.
Utåt verkar för övrigt förbundskapten Okon ganska dåligt utbildad på hur man agerar för att nå framgång på den internationella scenen. Hans uttalanden efter VM-lottningen fick i alla fall mitt förtroende att rasa till botten. Okon sa:
”Vi behöver ingen information om våra motståndare, allt vi behöver är att förbereda oss mycket bra och sedan spela. Vi är inte nervösa inför något motstånd även om vi vet att alla lag i VM är bra. Vi hoppas vinna vår grupp och med Gud på vår sida och med goda förberedelser hoppas vi nå vårt mål och gå hela vägen.”
Hoppas för Nigerias skull att nonchalansen kring motståndarscoutingen bara var snack och inte allvar. Även om Englandsproffset Asisat Oshoala är en av världens främsta talanger kommer förstås inte Okons lag att gå hela vägen i VM. Laget får tvärtom vara väldigt nöjt om de kan ta sig vidare ur gruppspelet.
Nigeria har genomgått en generationsväxling sedan de misslyckades med att kvala in till OS 2012. De har dock massor av talang och individuell skicklighet i truppen. Jag har sett och imponerats av Nigerias lag i de tre senaste F20-VM:n. Där har man kommit hem med två silver och en fjärdeplats – något som bara toppas av Tyskland. Spelarna som nått framgångarna är födda 1991–94 och utgör basen i Okons VM-trupp. En trupp som alltså har framtiden för sig.
Ursprungstipset blir dock att Nigeria kommer sist i grupp D och följaktligen åker ut direkt den här gången. Det hindrar inte att Super Falcons – som laget kallas – är en otäck första motståndare för Sverige. Laget är svårscoutat, kommer till Kanada med massor av ungdomlig entusiasm och känslan är att det kan spela en ganska oförutsägbar fotboll.
Jag skrev för övrigt ett längre inlägg om Nigeria i januari, läs det här.
16) Kina
Världsrankning: 16 – har som bäst varit rankat som nummer 5.
Jag har sett Kina i flera landskamper det senaste året, ändå kan jag bara namnge en spelare, duktiga Potsdammålvakten Wang Fei. Hon kändes som lite av en chansning när hon värvades till Frauen-Bundesliga, men har sett väldigt stabil ut under våren. Konstigt nog var Wang petad i tyska cupfinalen, något hon inte såg ut att uppskatta.
Utöver Wang är det alltså ett ungt och väldigt profillöst lag som Kina ställer upp med i sin VM-comeback. Kina var ju en stormakt inom damfotbollen på Sun Wen:s tid. Åren 1991–2007 nådde man minst kvartsfinal i alla VM-turneringar och man har spelat final i både VM och OS.
Men de senaste åtta åren har Kina tappat mark. Man missade kvalet både till VM 2011 och OS 2012. Och när man nu är tillbaka på den internationella scenen igen är man långt ifrån något favorittryck. Tvärtom vore det en framgång för det kinesiska laget om man överlevde gruppspelet.
Det innebär inte att jag tror att kinesiskorna blir någon slagpåse i grupp A. Laget har kapacitet att sno poäng mot topplag. Det senaste halvåret har man exempelvis kryssat både mot USA och Brasilien.
Det jag har sett av Kina är det ett bollskickligt och välorganiserat lag, som dock saknar en del genombrottskraft i offensiven. Jag tror helt enkelt att Kanada, Holland och Nya Zeeland har vassare lag. Men lek med tanken att värdnationen inte pallar med nerver och förväntningar i premiären mot just Kina. Då kan kinesiskorna mycket väl skaffa sig en kanonstart på turneringen. Och då kan det bli slutspel.
Åttondelsfinal är inte orealistiskt – men skulle laget gå längre än så tycker jag att det är överraskande.
17) Sydkorea
Världsrankning: 18 – har som bäst varit rankat som nummer 16.
Sydkorea är ett nytt lag på VM-scenen. Nationen har gjort bra ifrån sig i många ungdomsmästerskap, men inte alls lyckats på seniornivå. När man nu får spela VM-slutspel är det fjolårets bästa spelare i engelska WSL, Ji So-Yun, som skall göra mirakel.
Ji So-Yun är en makalöst bra spelare, en av de allra bästa i världen. När hon spelade ihop med en stor mängd japanska världsmästare i Inac Kobe Leonessa var hon den lysande stjärnan. Tyvärr är inte omgivningen i Sydkoreas landslag på samma nivå som i Inac Kobe, vilket gör att Chelseastjärnan riskerar att få bära ett lite väl tungt lass på sina axlar.
Det finns mycket bolltrygghet i Sydkoreas trupp. De flesta spelarna är kvicka och passningsskickliga och laget är välorganiserat. Däremot saknas en hel del kraft, inte minst den offensiva genombrottskraften.
Laget känns även tunt i defensiven, då tänker jag exempelvis på att man riskerar att vara sårbara vid fasta situationer. Offensivt har man utöver Ji So-Yun en spelare med en intressant historia i Park Eun-Seon. Jag skrev om henne för något år sedan då konkurrentklubbarna i den koreanska ligan anklagade henne för att vara en man. Hon är en hon – och nu skall forwarden försöka visa sitt målsinne även på VM-nivå.
Sydkorea har fått en ganska gynnsam lottning. Man spelar i grupp E mot Brasilien, Costa Rica och Spanien. Där bör man trots allt ha goda möjligheter att placera sig som trea före Costa Rica. Det kan alltså bli åttondelsfinal för koreanskorna – något som vore en framgång. Längre än så lär man däremot inte avancera. Sydkorea skulle nämligen vara en drömmotståndare i åttondelsfinal för samtliga andra nationer.
Ni har säkert alla redan läst det, men vårt landslags engelska hashtag inför VM ”#clapforsweden” är ingen succé – eller så är det just en succé den är.
För större genomslag än hashtagen har fått i dag – det brukar ingen hashtag få.
Fast ändå, det brukar vara bättre att man låter någon som behärskar språket klockrent sköta översättningen. Annars riskerar man att snubbla som vårt landslag nu har gjort.
#GonorréförSverige känns ju inte som något man borde uppmana till…
Sverige har landat i Kanada och VM-febern börjar göra mer än bara smygande avtryck.
Men två veckor till den svenska avsparken i Winnipeg har det blivit dags att göra en genomgång av de 24 deltagande lagen.
Jag har vid tidigare mästerskap valt olika former för mina guider. Ofta har lagen presenterats i ett enda megalångt inlägg. Den modellen tänkte jag överge i år.
Nu väljer jag i stället en modell där jag presenterar lagen efter hur jag rankar dem. De allra bästa lagen presenteras två och två medan jag väljer att presentera ganska många lag samtidigt när det gäller de lite sämre gängen.
Som jag ser det finns det fyra givna guldkandidater, fem lag som räknas som utmanare om medaljerna samt ytterligare åtta lag som med tur i slutspelslottningen har kapacitet att nå en kvartsfinal. Dessutom har vi sju blåbärsnationer.
Jag börjar bakifrån med att presentera just de sju lag som inte har med slutstriden att göra – alltså de sju blåbären. Här är alltså lag 18–24. Här finns flera lag som jag inte har örnkoll på, så jag välkomnar synpunkter och eventuella tillägg. Har du något att berätta om de här gängen – tveka inte att kommentera inlägget. Trevlig läsning.
18) Mexiko
Världsrankning: 25 – har som bäst varit rankat som nummer 21.
Ett lag som jag trodde var på frammarsch för några år sedan. De har exempelvis haft rätt starka lag i de senaste två F20-världsmästerskapen. Och när de fick chansen att placera sina spelare i NWSL tänkte jag att lyftet skulle komma.
Men de mexikanska spelarna har haft svårt att ta plats i NWSL-lagen och det senaste året har Mexiko tvärtom tappat mark. Det lag de ställde upp med i VM-kvalet var riktigt svagt och höll på att tvingas till playoff trots att Nordamerika hade hela 4,5 platser i VM-slutspelet.
Man har haft ett par tunga bakslag på spelarsidan. Bland annat har F20-VM-stjärnan Sofia Huerta tackat nej till det mexikanska seniorlandslaget med motiveringen att hon känner sig mer amerikansk och siktar mot USA:s landslag i stället. För Chicago Red Stars i NWSL har hon varit glödhet på sistone och gjort fem mål på de tre senaste matcherna. Kanske, kanske att Huerta kan spela till sig en plats hos USA framöver. I Mexiko hade hon varit superstjärna redan nu.
Defensivt är unga målvakten Cecilia Santiago viktig. Hon var landets etta redan vid VM i Tyskland. Nu är hon 20 år och historisk som den enda spelare som ingått i fyra F20-VM-trupper – och som spelat i tre. Redan när hon var 14 år ingick hon alltså i Mexikos trupp till F20-VM.
Offensivt ställs hoppet till lagets skyttedrottning i fjolårets VM-kval, Charlyn Corral. 23-åringen spelade i fjol åtta matcher och gjorde fem mål i den finska ligan för Merilappi United.
Nyligen höll Mexiko oavgjort (1–1) i 45 minuter mot USA, men föll till slut ändå med 5–1:
Trots att mycket har varit negativt i mexikansk damfotboll på sistone har laget en ganska god chans att avancera ur gruppspelet. Man har nämligen lottats in i grupp F med England, Frankrike och Colombia. Med lite flyt kommer det att räcka med tre poäng för att avancera som en av de fyra bästa grupptreorna. Vinner mexikanskorna nyckelmatchen mot Colombia kan det alltså bli åttondelsfinal. Mot England och Frankrike skall man däremot vara chanslöst.
19) Colombia
Världsrankning: 28 – landets högsta rankning någonsin.
Landet var med både i VM 2011 och OS 2012. I båda mästerskapen gjorde man noll mål på sex matcher. Dock blev det 0–0 mot Nordkorea i Tysklands-VM och man föll inte ihop i någon av de sex matcherna. Exempelvis minns vi ju att Sverige gick kämpa för att vinna med 1–0 i vår VM-premiär i Leverkusen för fyra år sedan.
Colombias stora spelare då var och är fortfarande Malmöbekanta Yoreli Rincon. Hon visade god speluppfattning under sin säsong i damallsvenskan, även om hon aldrig riktigt klarade av att slå sig in i Malmös stjärnspäckade startelva. Utöver henne har Colombia en mängd spelare som studerat på college i USA och där fått en god fotbollsutbildning.
Colombia kvalade in till årets VM och nästa års OS genom att vara enda laget som gick igenom det sydamerikanska OS-kvalet utan förlust. Man spelade bland annat 0–0 mot Brasilien där.
Colombia är alltså ett ganska välorganiserat och bollskickligt lag, dock utan den offensiva tyngd som krävs för att nå framgång i ett VM. Dock har man alltså en god chans till avancemang genom att man fått en fördelaktig lottning. Lagets öde avgörs redan i första VM-matchen där man ställs mot ett Mexiko som är väldigt svårbedömt.
Seger där kan räcka till åttondelsfinal. Förlust och det är kört – mot Frankrike och England skall nämligen inte colombianskorna ha något att hämta.
20) Kamerun
Världsrankning: 53 – har som bäst varit rankat som nummer 47.
Ett kraftfullt lag med flera duktiga spelare. Starka Eskilstunaforwarden Gaelle Enganamouit känner vi ju väl till i Sverige. Även duktiga mittbacken Augustine Ejangue Siliki var på väg till damallsvenskan förra vintern. Hon provtränade med Tyresö i januari, men fick inget kontrakt av skäl som vi numera känner till.
Ytterligare några spelare har känt sig för i de stora ligorna. Jeanette Yango gjorde några matcher för Turbine Potsdam säsongen 2012/13 – där ju Potsdam blev tysk ligatvåa. Ajara Nchout Njoya spelar i år för Western New York Flash i NWSL.
Det finns alltså potential i det lag som var finalist i fjolårets Afrikanska mästerskap. Bilder från finalen ser du här:
Vid OS för tre år sedan blev det tre raka förluster och 1–11 i målskillnad. Nu är Kameruns lag mer rutinerat och i VM är det faktiskt goda chanser för avancemang till åttondelsfinal. Kamerun har nämligen lottats in i grupp C mot Japan, Schweiz och Ecuador. Seger i öppningsmatchen mot svaga Ecuador kan räcka till avancemang ur gruppspelet som en av de bästa treorna.
21) Costa Rica Världsrankning: 37 – landets högsta rankning någonsin.
Costa Rica blev det första Latinamerikanska landet att kvala in till ett fotbolls-VM för damer. Man gjorde det efter att ha slagit ut Trinidad och Tobago efter straffläggning. Målvakten Dinnia Diaz blev den stora hjältinnan när hon räddade alla Trinidads tre straffar.
Diaz i all ära. Costa Rica har en superstjärna i PSG:s mittfältare Shirley Cruz. Hon är en av världens två–tre bästa tvåvägsmittfältare, men klarar inte ensam av att bära ett landslag på sina axlar.
I finalen av Concacafs VM-kval i fjol föll Costa Rica mot USA med 6–0, siffror som indikerar att laget har ganska långt upp till världseliten.
I VM har man lottats i samma grupp som Brasilien, Spanien och Sydkorea. Det är motståndare costaricanskorna inte skall rå på. En poäng skulle man kunna spela sig till – men om man avancerar ur gruppen vore det en jätteskräll.
22) Ecuador Världsrankning: 48 – har som bäst varit rankat som nummer 46.
Laget debuterar i VM-sammanhang. Man tog platsen genom att först skrälla sig till en tredjeplats bakom Brasilien och Colombia i det sydamerikanska kvalet. Sedan vann man mot Trinidad och Tobago i playoff på ett högst turligt sätt.
Det blev 0–0 i Ecuador. Inför en fullsatt arena i Port of Spain dominerade Trinidad och Tobago returen rejält och hade chans på chans att ta sig till VM. Hemmamålet kom dock inte och det såg ut att bli förlängning. Då, i minut 92, styrde Ecuadors speciella målgörare Monica Quintero in en inläggsfrispark och tog istället sitt lag till Kanada:
Målet utlöste den här underbara glädjen hos de ecuadorianska spelarna:
I VM lär inte Ecuadors spelare få så många skäl att jubla. Mot Japan och Schweiz skall Ecuador vara totalt chanslöst. Även mot Kamerun slår man ur underläge, men där finns ändå en hyfsad chans till poäng.
23) Elfenbenskusten
Världsrankning: 67 – har som bäst varit rankat som nummer 65.
Elfenbenskusten är ett av turneringens allra svagaste lag. Trots det åker man till Kanada med rätt goda chanser att avancera ur gruppspelet. Elfenbenskusten möter nämligen VM:s sämsta lag Thailand i andra gruppmatchen. En stabil seger där skulle kunna räcka för avancemang.
I de båda andra gruppmatcherna mot starka Tyskland och Norge skall däremot ivorianerna vara totalt chanslösa. Där kan det bli pinsamt stora siffror.
Elfenbenskusten snubblade in i VM-turneringen genom att bli trea i Afrikanska mästerskapen i fjol. Där spelade man oavgjort mot Zambia i gruppspelet, men gick vidare genom att slå Namibia med 3–1. Sedan föll man mot Kamerun i förlängning i semifinalen men vann mot Sydafrika med 1–0 i bronsmatchen. Den segern måste anses ha varit högst turlig, se själv på det här klippet:
Segermålet där gjorde av årets Kristianstadsfynd Ida Guehai som ju har visat sig vara en duktig spelare i damallsvenskan. Hon är viktig för laget. Det stora framtidsnamnet är dock 21-åriga Tia Vino Ines N’Rehy som ses som en av Afrikas stora löften.
Elfenbenskusten har ett högst tveksamt försvarsspel, men har trots det alltså goda chanser att överleva gruppspelet.
24) Thailand
Världsrankning: 29 – lagets bästa rankning någonsin.
Trots att världsrankningen säger något annat talar det mesta för att Thailand är VM:s klart sämsta lag. Thailändskorna fick chansen att ta en plats genom att Nordkorea är dopningsavstängt. Därmed blev det ju en ledig plats för de lite svagare nationerna i Asien.
Thailand vann nyligen ett mästerskap som kallas AFF Womens Football Championships efter att ha besegrat Myanmar med 3–2 i finalen. I gruppspelet där föll man bland annat mot Australiens U23-landslag med 3–0. Och i en träningslandskamp i februari föll man med 7–0 mot Holland.
Jag känner inte till någon av Thailands spelare så väl att jag kan beskriva dem, men jag vet att Östersund i elitettan har en spelare, Thanatia Chawong. När thailändskorna kvalade in till VM i fjol via en femteplats i asiatiska mästerskapen föll man i gruppspelet med 7–0 mot Kina och med 4–0 mot Sydkorea. De resultaten indikerar klassen på laget.
Dock har man vissa offensiva kvaliteter. Jag har sett delar av några av lagets storförluster de senaste åren och man har skapat en del även i de matcherna. Men tyvärr är försvarsspelet riktigt svagt och naivt. Spelarna ser helt enkelt inte ut att ha fått någon utbildning i hur man förhindrar motståndare från att göra mål. Eftersom Thailand lär få koncentrera sig på försvarsspel i Kanada är oddsen för framgångar mycket små.
Visst har man en viss skrällchans mot nästan lika svaga Elfenbenskusten, men det är långt ifrån att seger där räcker för risken är uppenbar att det blir riktigt stora förluster både mot Norge och Tyskland.
I dag spikades den 23-mannatrupp som skall föra tillbaka Tyskland upp på världsfotbollens topp.
Som väntat har den en härlig blandning av ungt och gammalt. Även om det inte är jättemånga fler 90-talister än vad vi har i den svenska truppen så är det betydligt fler 90-talister som kommer att spela bärande roller. Och flera av de unga spelarna är födda en bra bit in på 90-talet. Yngst är redan rutinerade 96:an Pauline Bremer.
Tyvärr saknas några världsspelare på grund av olika skäl. Tyngst och tråkigast är förstås att inte världens bästa spelare 2014, Nadine Kessler, kommer till spel. Det var högst väntat, men inte desto mindre tråkigt.
Saknas gör också Wolfsburgs lovande back Luisa Wensing – även hon är skadad – samt gravida PSG-spelaren Fatmire Alushi.
Det hindrar inte att det tyska laget kommer att vara en av guldfavoriterna i Kanada. Den tyska truppen har varit samlad ett tag, dock har det då varit med 26 spelare. De tre som nu fick lämna plats var målvakten Lisa Weiss (Essen), backen Kathrin Hendrich (Frankfurt) samt Wolfsburgs ytter Anna Blässe.
Det innebär att den slutliga truppen ser ut så här:
Backar:
2. Bianca Schmidt och 3. Saskia Bartusiak (Frankfurt), 4. Leonie Maier (Bayern München), 5. Annike Krahn och 17. Josephine Henning (PSG, Frankrike), 14. Babett Peter (Wolfsburg) samt 15. Jennifer Cramer och 22. Tabea Kemme (Potsdam).
Mittfältare:
6. Simone Laudehr och 10. Dzsenifer Marozsan (Frankfurt), 7. Melanie Behringer, 9. Lena Lotzen och 16. Melanie Leupolz (Bayern München), 20. Lena Goessling (Wolfsburg) samt 23. Sara Däbritz (Freiburg).
Forwards:
8. Pauline Bremer (Potsdam), 11. Anja Mittag (Rosengård, Sverige), 13. Celia Sasic (Frankfurt), 18. Alexandra Popp (Wolfsburg) samt 19. Lena Petermann (Freiburg).
I dag har för övrigt en annan guldfavorit spelat träningsmatch, nämligen de regerande mästarinnorna Japan. De vann med 1–0 mot Nya Zeeland inför 14 154 åskådare. Segermålet gjordes av legendaren Homare Sawa.
Rapporterna gör dock gällande att japanskorna inte imponerade speciellt mycket i spelet. Det lilla jag har sett av Japan tidigare i vår känns laget sämre än det var för fyra år sedan. Men förbundskapten Norio Sasaki har ju sagt att han har ett bättre lag nu än han hade vid VM-guldet 2011 och OS-silvret 2012.
I dag mönstrade han följande startelva: Erina Yamane – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Nahomi Kawasumi, Aya Miyama, Homare Sawa, Yuri Kawamura – Kozue Ando och Yuki Ogimi. Alltså nästan rakt igenom spelare som varit med i de senaste två stora internationella mästerskapen.
En blogg om internationell damfotboll 