Även Norge har presenterat sin trupp till OS-kvalet i dag. Det är som väntat en stark och rutinerad trupp.
Från VM har man bytt ut sju spelare – en målvakt och två spelare vardera i övriga lagdelar. Det tyngsta tappet är att Solveig Gulbrandsen inte längre är med. Saknas gör även Eskilstunas nyförvärv Ingrid Schjelderup.
Dock tillkommer starka namn som Ingvild Stensland, Caroline Graham Hansen samt Wolfsburgtalangen Synne Jensen.
Det är en liten föryngring jämfört med VM som förbundskapten Roger Finfjord gör. I truppen finns tre 95:or och två 96:or (Jensen och Cecilie Fiskerstrand). Men framför allt verkar han röra om lite i uppställningen.
I de två senaste norska landskamperna har tidigare forwarden Elise Thorsnes spelat vänsterback. Och på centralt mittfält har man funnit tidigare backarna Trine Rönning och Maren Mjelde.
Målvakter (3): Ingrid Hjelmseth (Stabaek), Cecilie Fiskerstrand (LSK Kvinner) samt Kristine Nöstmo (Trondheims-Örn).
Backar (6): Marita Skammelsrud Lund och Ingrid Moe Wold (LSK Kvinner), Elise Thorsnes och Andrine Tomter (Avaldsnes), Stine Reinås (Stabaek) och Nora Holstad Berge (Bayern München, Tyskland).
Mittfältare (8): Maren Mjelde (Avaldsnes), Gry Tofte Ims (Klepp), Lene Mykjåland och Emilie Bosshard Haavi (LSK Kvinner), Ingvild Stensland och Trine Rönning (Stabaek), Andrine Stolsmo Hegerberg (Göteborg, Sverige) och Kristine Minde (Linköping, Sverige).
Forwards (6): Lisa-Marie Karlseng Utland (Trondheims Örn), Isabell Herlovsen (LSK Kvinner), Caroline Graham Hansen och Synne Sofie Jensen (Wolfsburg, Tyskland) Ada Stolsmo Hegerberg (Lyon, Frankrike) och Hege Hansen (Avaldsnes).
I dag på Zinkensdamm kom Göteborg till spel med Anna Ahlstrand som målvakt. Det har på alla sätt varit dagens snackis i Damfotbollssverige.
För tyvärr kastar det inte bara en skugga över Göteborg FC, utan över hela damallsvenskan. Jag inser problematiken för klubbarna. I de allra flesta fallen räcker det med tre målvakter.
Det är minst tredje gången på 2010-talet som en utespelare får hoppa in som målvakt från start i en damallsvensk match. I maj 2010 var det Erla Arnadottir som vaktade Kristianstads mål i 3–1-segern mot Umeå. I sista omgången 2013 agerade Petra Larsson målvakt för Linköping i 4–1-segern mot Tyresö.
Vid det andra tillfället twittrade dåvarande Malmötränaren Jonas Eidevall:
”Läser att folk tycker det är roligt att LFC satte en utespelare i mål. Jag tycker det är pinsamt. Damallsvenskan har en lång väg att vandra.”
Vid båda de tidigare tillfällena har alltså laget med utespelare vunnit. I dag föll Göteborg med 3–2 mot Hammarby. När övriga topplag har hackat på sistone har Göteborg haft chansen att knappa in. Men Loes Geurts hjärnskakning har varit väldigt kostsam. Inte minst i dag.
Här skall jag först passa på att hylla Anna Ahlstrand. Hon är hjälpgumman personifierad. Inte bäst på något, men ganska bra på allt. Och hon ställer lojalt upp när det behövs. I dag gjorde hon vad man kan förvänta sig av en mittfältare som tvingas ställa sig i mål, eller möjligen lite mer, för minst en kanonräddning stod hon för.
Det går alltså inte på något sätt lasta Anna Ahlstrand här. Men sanningen är ju att hon släppte in tre mål. Inget av dem var lätt, men inget av dem kändes heller otagbart – för en riktig målvakt.
Att Göteborg ytterligare försämrar sin redan lilla chans till Champions League må vara hänt. De får liksom skylla sig själva. Värre är att tredje part drabbas.
Visst finns det en chans att Hammarby skulle ha vunnit dagens match ändå. Det får vi dock aldrig veta och känslan är tyvärr att Göteborg hjälpte Hammarby rätt rejält i jakten på förnyat damallsvenskt kontrakt. Jag förstår att Mallbackens ordförande Sven Erikssonifrågasätter det här.
För faktum är ju att Göteborgs målvaktskris i dag kan ha givit Hammarby de poäng som avgör den damallsvenska bottenstriden. Det är verkligen på alla sätt högst olyckligt. Jag hade mått väldigt dåligt i kväll om jag hade varit ansvarig ledare i Göteborg FC. Väldigt dåligt.
Jag gissar att man även mår lite dåligt i Linköping. Visst brukar man ha det svårt i Örebro, men dagens 2–1-förlust svider nog lite extra. För den innebär ju nämligen att SM-guldet kommer ännu lite längre bort från Östergötland.
Marta såg till att Rosengård tog ett viktigt steg mot nämnt guld. Hennes frisparksmål till 2–1 i slutminuterna mot Mallbacken var både snyggt och viktigt.
Slutligen tog Umeå ytterligare ett steg mot säkrat kontrakt genom att vinna med tennissiffrorna 6–3 mot AIK.
Jag har tidigare år ifrågasatt hur det har kunnat spelas två damallsvenska matcher samtidigt i Göteborg. I dag hade vi alltså samma sak i Stockholm. AIK hade 258 åskådare på Skytteholm samtidigt som Hammarby hade 422 på Zinkensdamm. Gissningsvis hade det blivit några fler vardera om matcherna inte hade krockat.
* Dagens spelare i europeisk damfotboll är nog annars Lene Mykjåland som gjorde alla LSK:s fyra mål före paus vid 5–1-segern mot Medkila i norska toppserien. Alltså ett spetsat äkta hattrick.
Utanför Europa går titeln dagens damfotbollsspelare till Kim Little som gjorde alla tre målen när Seattle vann med 3–0 mot Houston i NWSL. Där spelas det för övrigt tre matcher det kommande dygnet som påverkar den täta slutspelsstriden.
Det börjar att dra ihop sig i min genomgång av lagen i årets VM-slutspel. Jag har nått fram till de lag som har potential att slåss om medaljerna.
Vinjetten medaljkandidater sätts på fem länder som inte är troliga guldmedaljörer, men som alla kan slå de fyra stora guldkandidaterna i enstaka matcher.
I det här första inlägget presenterar jag tre av de fem lagen. Och ja, jag har med Pia Sundhage:s svenska lag i den här gruppen.
7) Sverige Världsrankning: 5 – har som bäst varit rankat som nummer 3.
Sundhages lag kommer till VM med massor av frågetecken i bagaget. Det senaste året har man saknat en defensiv stabilitet och det har funnits uppgifter om att stämningen i truppen inte har varit på topp.
På årets åtta landskamper har det svenska landslaget 18–14 i målskillnad. Ojämnheten och alla insläppta mål fick spelarna att säga ifrån – och i april skrotades det hyperoffensiva 4-1-3-2-system som Sundhage ville använda på konstgräset i Kanada. Nu är det klassiskt 4-4-2 som gäller, något spelarna säger sig känna trygghet med.
Sundhage har en startelva med mycket hög kapacitet. Hennes problem är att truppen är väldigt ojämn och innehåller flera skadeförföljda spelare. Inte minst finns det orosmoment för det centrala mittfältet, där det svenska laget står och faller med Caroline Seger och skadeförföljda Lisa Dahlkvist. Känslan är att Dahlkvist blir Sveriges viktigaste spelare i VM eftersom behovet av en bollvinnare på mitten är gigantiskt.
Om bara Dahlkvist kan bromsa motståndarnas kontringar något finns det tillräckligt med kvalitet i backlinjen för att lösa resten. I välorganiserade Wolfsburg är exempelvis Nilla Fischer en gigant i mittförsvaret. I det betydligt mer utspridda svenska landslaget har Fischer däremot vacklat under våren.
Sannolikt beror det mycket på att de flesta av Sveriges mittfältare och forwards är utpräglade offensiva spelare och inte gillar att jaga boll.
Offensivt är det svenska laget däremot mycket starkt och gör nästan alltid mål. Lotta Schelin och Sofia Jakobsson är båda väldigt snabba och tillhör världens bästa kontringsspelare, Therese Sjögran och Kosovare Asllani är utmärkta framspelare och Seger är en duktig bollhållare. Dessutom fyller ytterbackarna Elin Rubensson och Lina Nilsson gärna på i offensiven.
En positiv sak är att förberedelserna på många sätt liknar dem inför VM 2011. Då var laget nederlagstippat – många trodde att de skulle ryka redan i gruppspelet. Då föll bitarna på plats i hemmagenrepet mot Mexiko och laget lyfte ända upp på prispallen.
Nu slår Sverige ur underläge igen – vilket brukar passa bra. Man har även en styrka i att man har en rejäl stabilitet och brukar vinna mot sämre rankade lag i stora turneringar. Däremot är det ett faktum att Sverige aldrig har vunnit en utslagsmatch mot ett högre rankat lag i ett stort mästerskap. Skall det bli medalj kommer man att behöva bryta den dåliga trenden. För lottningen är mycket svår.
I gruppspelet väntar Nigeria, USA och Australien i VM:s klart tuffaste grupp. För att komma i rätt stämning får väl Sundhage ta fram det här klippet inför USA-matchen:
Och hon kan ju köra det här inför mötet med Australien:
Trots den tuffa lottningen skall Sverige klara sig vidare ur gruppen. Skräller man och avancerar som gruppsegrare ser plötsligt vägen till semifinal vidöppen ut. Troligast är dock att svenskorna slutar som grupptvåa bakom USA. Det skulle sannolikt innebära åttondelsfinal mot Brasilien och kvartsfinal mot Japan – alltså en mycket svår väg.
Faktum är att man kan få en bättre väg genom slutspelsträdet om man avancerar som grupptrea. Då kan man nämligen få Kanada i åttondels- och England/Norge i kvartsfinal. Fast å andra sidan kan man som grupptrea även få Tyskland direkt i åttondelen, så Sverige skall knappast chansa på att spela till sig tredjeplatsen…
Som jag ser det får Sverige i första hand koncentrera sig på att blir ett av de tre bästa europeiska lagen (utöver England som inte räknas) och således kvala in till OS. Men har man väl gjort det är det inte så långt till pallen…
8) Norge
Världsrankning: 11 – har som bäst varit rankat som nummer 3.
Norge håller på att genomföra en generationsväxling. I VM för fyra år sedan var det norska laget inte redo. Sedan kom Even Pellerud tillbaka och plötsligt kom några av de äldre tillbaka och Norge nådde EM-finalen på Friends Arena.
Nu borde det norska laget vara ännu bättre än det var 2013. De unga talangerna är två år bättre och de äldre, rutinerade rävarna som Trine Rönning (som dock kämpar för att komma tillbaka efter skada), Solveig Gulbrandsen och Isabell Herlovsen är kvar.
Jag funderade först på att ha Norge som min allra största medaljutmanare. Men sedan kom det blytunga avbräcket att Caroline Graham Hansen inte kan vara med. Där tappar man flera procent i sitt anfallsspel. 20-åringen från Wolfsburg är en irrationell poängspelare av en typ som hade gått in i alla VM-lag.
Dessutom har de norska resultaten i år varit allt annat än imponerande. I lördags föll man exempelvis med 3–2 borta mot Belgien. I går vann man i och för sig med 2–0 i genrepet mot Finland, men jag väljer ändå att hålla tillbaka det norska lag så här på förhand.
Mot finskorna startade Norge så här: Ingrid Hjelmseth – Maren Mjelde, Nora Holstad Berge, Marita Skammelsrud Lund, Ingrid Moe Wold – Gulbrandsen, Gry Tofte Ims, Lene Mykjåland (gjorde båda målen) – Ada Hegerberg, Herlovsen, Kristine Minde.
Intressant är att Mjelde spelades som ytterback, jag hade gissat att Pellerud skulle satsa på henne som defensiv innermittfältare. Jag hade även gissat att formstarka Emilie Haavi skulle ingå i VM-elvan. Men vi får väl se hur Pelleruds lagbygge går vidare. Får han bitarna att falla på plats har han ett mycket starkt lag på pappret starkt – även utan Graham Hansen.
Under Pellerud har Norge alltid varit ett vinnargäng, ett lag som kan slå vilken motståndare som helst. Pellerud har lett Norge till medalj i samtliga de sju mästerskap de spelat. Här är hans facit:
EM 1991: Silver
VM 1991: Silver
EM 1993: Guld
EM 1995: Brons
VM 1995: Guld
OS 1996: Brons
EM 2013: Silver
I årets upplaga av Fotballjentene finns det alltså många profiler. De tre nämnda veteranerna är viktiga. Men skulle jag lyfta fram de jag ser som Norges nyckelspelare blir det målvakten Ingrid Hjelmseth, defensivexperten Maren Mjelde samt förstås måldrottningen Ada Stolsmo Hegerberg.
Kan Hjelmseth nå den form hon höll i EM för två år sedan blir det inte lätt att göra mål på norskorna. Mjelde studerade jag på nära håll när hon spelade i Göteborg i höstas och jag slogs av hur fantastiskt bra hon läste av motståndarnas anfallsspel och placerade sig rätt. Hon kan spela både ytterback – som hon gjorde i går, innerback och defensiv mittfältare.
Slutligen då 19-åriga Ada Hegerberg. Redan när jag såg henne i F19-VM 2012 blev jag oerhört förtjust i hennes spelstil. Hon är en mycket ovanlig forwardstyp inom damfotbollen, en fantastiskt smart straffområdesexpert. Under sin premiärsäsong i Lyon gjorde hon 26 mål, många av dem kom efter inlägg. När inläggen slås brukar alltid Hegerberg vara först in på en tom yta. Kommer bollen dit är hon en säker avslutare både med fötter och huvud.
Den norska lottningen är utmärkt. I gruppen ställs man i och för sig mot tuffa Tyskland, men även mot de två svagaste nationerna i turneringen, Elfenbenskusten och Thailand. I EM 2013 vann norskorna mot tyskorna i gruppen, men föll i finalen. Nu tror jag inte Pellerud har något emot att bli grupptvåa, för då får man i och för sig en ganska svår åttondelsfinal, men man kan å andra sidan sedan få en riktigt bra chans att nå hela vägen till final.
9) Brasilien Världsrankning: 7 – har som bäst varit rankat som nummer 3.
Brasilien står och faller med Marta. För ett år sedan trodde jag inte ett dugg på det lag som leds av förbundskapten Oswaldo Alvarez – Vadão kallad. Då testades det friskt och defensiven såg allt annat än stabil ut. Tvärtom var det stundtals så virrigt i backlinjen att man trodde att det var ett flicklag som spelade.
I samband med att Brasilien blev överkört av Frankrike i fjol dömde jag ut laget totalt. Men kanske att jag var lite för snabb att döma. Kanske att Brasilien ändå har börjat hitta rätt. Vid sin hemmaturnering i december besegrade man nämligen USA och i Algarve slog man både Sverige och Schweiz.
Det brasilianska laget har fortfarande stora defensiva brister, men man är fortfarande en obehaglig motståndare. Offensiven är stark och i enstaka matcher kan man besegra vilket lag som helst.
Eftersom i princip hela truppen har varit samlad under våren och tränat som ett klubblag är det ett väl samspelt lag som ställs på benen. Att fjolårets skyttedrottning i norska toppserien, Debinha, drog av korsbandet i Algarve är självklart ett stort avbräck.
Marta
Det innebär att det sannolikt blir rutinerade Marta och Cristiane på topp under VM. I landslaget har Marta en fri forwardsroll, en roll hon verkar trivas perfekt med. Marta har sett stark ut under starten av damallsvenskan och blir självklart mycket spännande att följa i Kanada.
En annan intressant spelare i Brasiliens lag är hypertekniska kantspelaren Andressa Alves. Kolla gärna in hennes bollbehandling – den är grym. Används hon som vänsterback blir hos tveklöst turneringens mest tekniska back.
Det har varit mycket elände i brasiliansk damfotboll de senaste åren, med nedlagd liga och nedlagda lag. Men utvecklingen har vänts i rätt riktning. Det skapades en ny liga 2014 och många positiva saker är i görningen. Den här texten är i och för sig några månader gammal, men ger ändå en bra lägesbild.
Brasilien skulle för övrigt ha haft sju spelare i amerikanska NWSL det här året. Men sedan man valde att samla landslagsspelarna och träna dem som ett klubblag blev det inte så mycket med det.
I första hand jobbar Brasilien mot hemma-OS nästa år. Det känns klokt, för även om man blev seedade i VM-lottningen (på Sveriges bekostnad) är vägen till succé ganska snårig.
I gruppen väntar Sydkorea, Spanien och Costa Rica – en grupp Brasilien bör vinna. Men i nästa steg blir det genast tuffare. För gruppsegraren blir det åttondelsfinal mot tvåan i Sveriges grupp och trolig kvartsfinal mot Japan. Alltså en riktigt tuff lottning. Brasilien får vara nöjt om de skulle gå till kvartsfinal.
Utöver Sveriges trupp har även England, Australien och Norge presenterat sina VM-trupper de senaste dagarna.
I alla tre länder noteras att namnkunniga spelare med Sverigekoppling lämnar hemma. I England saknas Rosengårds Anita Asante, i Norge saknas den före detta Göteborgsmittfältaren Ingvild Stensland och hos Australien fanns det inte plats för de båda före detta Linköpingsspelarna Brianna Davey och Kate Gill.
30-åriga Gill, som ju även har spelat för AIK, Sunnanå och Malmö, är Australiens främsta målskytt någonsin. Hon missade VM 2011 på grund av en knäskada. Nu petas hon i sista stund – och hon är inte nöjd. Till hemsidan Football West säger hon:
”Jag är lyckligt lottad som haft möjligheten att spela för The Matildas i nästan tolv år. Jag har drömt om att få ett sagoslut. Jag har drömt om att vinna VM med The Matildas och det här skulle vara sista chansen för mig. Nu får jag inte chansen och det är väldigt svårt att acceptera.”
Här förklarar Australiens förbundskapten Alen Stajcic varför inte Gill är med i Australiens trupp. Den ser för övrigt ut så här:
Målvakter:
1. Lydia Williams (Washington Spirit, USA), 18. Melissa Barbieri (Adelaide United) och 21. Mackenzie Arnold (Perth Glory).
Forwards:
2. Larissa Crummer (Brisbane Roar), 9. Caitlin Foord och 20. Samantha Kerr (Perth Glory), 11. Lisa De Vanna (Melbourne Victory), 17. Kyah Simon (Sydney FC) och 23. Michelle Heyman (Canberra United).
Ingvild Stensland
I Norge gjorde förbundskapten Even Pellerud bedömningen att det inte var värt att chansa med att ta ut ordinarie lagkaptenen Ingvild Stensland i truppen. Frisk och vältränad att hon varit självskriven i truppen, men Stensland är inte tillbaka i spel efter sin korsbandsoperation ännu och Pellerud brukar inte chansa.
Faktum är att han tagit ut en mycket stark och rutinerad trupp. Genomsnittsåldern är faktiskt högre än i Sveriges trupp. Det hindrar inte att Norge trots allt har fler 90-talister i sin 23-mannatrupp.
Pellerud gör precis det som inte Pia Sundhage vågade – han tar ut en 96:a som tredjemålvakt. Faktum är att den norska truppen känns väldigt välbalanserad. Därmed håller inte den norska VM-låten tillnärmelsevis samma klass som den svenska. Fast det är ju inte det viktigaste…
Norge blir definitivt att räkna med i Kanada. Tillsammans med England ser jag norskorna som hetaste utmanarna till de fyra stora; Tyskland, USA, Japan och Frankrike. Här är den norska truppen i sin helhet:
Målvakter:
1. Ingrid Hjelmseth och 23. Cecilie Fiskerstrand (Stabaek) samt 12. Silje Vesterbekkmo (Röa)
Backar:
2. Maria Thorisdottir (Klepp), 3. Marita Skammelsrud Lund, 13. Ingrid Moe Wold och 15. Marit Sandvei (LSK Kvinner), 6. Maren Mjelde (Avaldsnes), 7. Trine Rönning (Stabaek) och 11. Nora Holstad Berge (Bayern München, Tyskland).
Mittfältare:
8. Solveig Gulbrandsen (Kolbotn), 14. Gry Tofte Ims (Klepp), 17. Lene Mykjåland och 20. Emilie Bosshard Haavi (LSK Kvinner), 18. Ingrid Schjelderup (Stabaek) och 19. Kristine Minde (Linköping, Sverige).
* Tillagt i efterhand: Graham Hansen missar VM till följd av skada. Hon ersätts av Anja Sønstevold (LSK Kvinner).
Anita Asante
Så till England där alltså Rosengårds Anita Asante lämnas utanför truppen. Jag förstår hur förbundskapten Mark Sampson tänker där. Asante är oftast väldigt bra, men hon bjuder nästan alltid på någon eller några indianare – och sådana är dyra på högsta internationella nivån.
Känslan är alltså annars att Sampson har något bra på gång. England har tidigare oftast fallit bort ur världsmästerskapen när det börjat dra ihop sig till spel om medaljerna. Men kanske att det kan vara dags för engelskorna att ta nästa steg den här gången.
Det är i alla fall högst möjligt att vi får en åttondelsfinal mellan England och Norge – vilket skulle vara en 50-50-match. Vinnaren där ställs sannolikt mot segraren i grupp A i kvartsfinal, den gruppen innehåller Kanada, Kina, Holland och Nya Zeeland. Såväl England som Norge har alltså ganska goda möjligheter att ta sig till semifinal.
Reaktioner från den engelska truppresentationen ser du här:
Backar: Alex Scott ochCasey Stoney (Arsenal), Laura Bassett och Alex Greenwood (Notts County), Lucy Bronze och Stephanie Houghton (Manchester City) och Claire Rafferty (Chelsea).
Mittfältare: Jill Scott och Jade Moore (Birmingham City), Katie Chapman (Chelsea), Jordan Nobbs (Arsenal), Jo Potter (Birmingham City) och Fara Williams (Liverpool).
Forwards: Eniola Aluko (Chelsea), Karen Carney (Birmingham City), Toni Duggan (Manchester City), Fran Kirby (Reading), Lianne Sanderson (Arsenal), Jodie Taylor (Portland Thorns, USA) och Ellen White (Notts County).
Nadine Angerer
Slutligen konstateras att den tyska stormålvakten Nadine Angerer idag har meddelat att hon slutar efter den här säsongen. VM blir alltså hennes avskedsföreställning i landslaget. På klubbnivå blir det ytterligare några månader i NWSL för henne innan karriären är helt över. Angerer har ju tidigare visat sig vara bäst när det gäller. Får hon kanske avsluta landslagskarriären med ytterligare ett VM-guld?
Mimmi Löfwenius blev segerskytt när LSK vann den norska cupfinalen med 3–1 (0–1) mot Trondheims-Örn.
Trondheim gjorde en stark första halvlek och deras 1–0-ledning var inte helt oförtjänt. Lisa-Marie Karlseng Utland nickade snyggt in ledningsmålet. Men efter paus visade LSK varför de blir dubbla mästarinnor i år. Lene Mykjåland gjorde 1–1 snyggt framspelad av Isabell Herlovsen. Strax innan skulle Mykjåland haft straff efter att hon fällts efter att ha gjort en fräck fint.
Och bara två minuter senare föll även LSK:s 2–1-mål. Återigen var det Herlovsen som stod för framspelningen, nu alltså till Löfwenius som i steget rullade in bollen i bortre hörnet med vänstern. Det var ett retfullt men väldigt viktigt mål. Svenskan blev så sanslöst glad som bara hon kan bli. Inte riktigt så glad som i det här inlägget, men nästan…
Trondheim hade ett par lägen att kvittera innan Isabell Herlovsen också fick bli målskytt. Lite turligt styrde hon från nära håll in bollen med magens lägre trakter. 3–1 – och segern var klar. I det läget hade Löfwenius haltat av.
LSK vann alltså dubbeln i år. Inom tre år är tanken att de även skall ta hem trippeln – alltså även Champions League. I den här artikeln förklarar klubbens storsponsor Per Berg att klubben som tränas av norska legendaren Hege Riise har som mål att vinna Champions League inom två–tre år. Den satsningen blir verkligen intressant att följa.
Som jag nämnt har jag riktat kameran åt både det ena och det andra under EM. Det tar sin tid att gå igenom alla bilderna, och jag har börjat med de senaste. Så här är mina bilder från Friends Arena och EM-finalen mellan Tyskland och Norge:
EM:s triumfbåge
Friends Arena efter finalen
Spår efter Europamästarinnorna
Tyskland
Angerer, domartrion och Stensland.
Trine Rönning har just missat från straffpunkten
Nadine Angerer vrålar ut sig glädje över straffräddning nummer ett
Nadine Angerer har räddat första straffen
Svenja Huth
Lund, Haavi och Kaurin.
Anja Mittag
Anja Mittag
Emilie Haavi
Elise Thorsnes
Lene Mykjåland
Lene Mykjåland
Lene Mykjåland
Isabelle Linden
Tyskorna väntar på slutsignalen
Slutsignalen har ljudit – Tyskland är mästare.
Tysk guldglädje
Tyskland firar guldet
Ingrid Hjelmseth
Deppiga norskor
Silvia Neid
Tysk guldglädje
Maren Mjelde
Celia Okoyino da Mbabi och Nadine Angerer
Norskorna tackar publiken
Norskorna tackar publiken
Even Pellerud
Nora Holstad Berge
Leni Larsen Kaurin
Even Pellerud på väg upp på podiet
Norge på väg upp på podiet.
Toril Akerhaugen och Trine Rönning.
De norska silvermedaljörerna
Celia Okoyino da Mbabi och Luisa Wensing är glada.
Nadine Kessler håller pokalen
Norge ser på när Tyskland höjer pokalen
Pokalen vandrar mellan tyskorna
En fotograf förevigar vinnare och tvåor.
Alla ville fota tyskorna.
Mästarinnorna i fokus.
Ada Hegerberg intervjuas
Solveig Gulbrandsen
Solveig Gulbrandsen
Bianca Schmidt
Nadine Kessler
Annike Krahn
Nadine Kessler
Celia Sasic
Svenja Huth
Svenja Huth
Isabelle Linden
Isabelle Linden
Norge
Ingrid Hjelmseth
Ingvild Stensland
Ada Stolsmo Hegerberg
Cathrine Dekkerhus
Caroline Graham Hansen
Laura Benkarth
Marita Lund
Marita Lund
Toril Akerhaugen och Leni Kaurin
Celia Sasic
Marit Christensen
Ingvild Stensland
Cathrine Dekkerhus
Ada Stolsmo Hegerberg
Solveig Gulbrandsen
Cathrine Dekkerhus
Cathrine Dekkerhus
Anja Mittag
Anja Mittag
Domarteamet lett av Cristina Dorcioman.
EM-finalen 2013 på Friends Arena
Solveig Gulbrandsen från straffpunkten.
Europamästarinnorna 2013.
Välkommen till finalen
Finalplanen
Två EM-bussar på väg mot Friends Arena.
This is my pictures from Friends Arena in Solna, Sweden and the final between Germany and Norway in the 2013 European championship in women’s football.
Hier können sie meine Bilder von Friends Arena in Solna, Schweden, und die Finale in der Europameisterschaft im Frauenfußball 2013 gegen Deutschland und Norwegen sehen. Die DFB-frauen gegen Fotballjentene.
Tidigare i dag presenterade förbundskapten Even Pellerud den trupp som skall försvara Norges ära under EM.
Det mest anmärkningsvärda är inte de 23 spelare som är uttagna utan att man tagit ut hela 17 reserver på hemmaplan – alltså alla i bruttotruppen. Rekord?
Av 23-mannatruppens sammansättning märks tydligt att vårt västra grannland håller på med en rejäl generationsväxling. Från det lag som spelade kvartsfinal i fjolårets F20-VM finns hela sju spelare med, nämligen målvakten Nora Gjöen samt utespelarna Kristine Wigdahl Hegland, Cathrine Höegh Dekkerhus, Caroline Graham Hansen, Melissa Bjånesöy, Emilie Haavi och Ada Stolsmo Hegerberg.
Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.
Lite förenklat kan man konstatera att det är de rutinerade rävarna som skall stå för defensiven, medan ungdomarna skall fixa till målen.
Man kan även notera att 21 av de 23 spelarna håller till hemma i toppserien. Bara två utlandsproffs alltså, och det är som väntat Potsdamduon Stolsmo Hegerberg och Maren Mjelde.
Ada Stolsmo Hegerberg
Spelare som saknas i truppen är i första hand skadade skyttedrottningen Isabell Herlovsen. Men totalt sett ser den norska truppen intressant ut. Norge har helt klart medaljchans i juli.
I EM spelar norskorna sina gruppmatcher i Kalmar, och man ställs i tur och ordning mot Island, Holland och Tyskland.
Här är hela truppen:
Målvakter: Ingrid Hjelmseth (Stabaek), Silje Vesterbekkmo (Röa) och Gjöen (Kolbotn).
Utespelare Leni Larsen Kaurin, Toril Hetland Akerhaugen, Trine Rönning, Höegh Dekkerhus, Ingvild Stensland, Graham Hansen, Elise Thorsnes (Stabaek), Nora Holstad Berge, Ingrid Ryland och Wigdahl Hegland (Arna-Björnar), Lene Mykjåland, Marita Skammelsrud Lund och Bosshard Haavi (LSK Kvinner), Mjelde och Stolsmo Hegerberg (Turbine Potsdam), Solveig Gulbrandsen (Vålerenga), Gry Tofte Ims (Klepp), Ingvild Isaksen (Kolbotn), Marit Fiane Christensen (Amazon Grimstad) samt Bjånesøy (Sandviken).
Det har äntligen blivit dags att lägga upp de bilder jag tog från matchen mellan Göteborg och Lilleström (LSK Kvinner) förra helgen.
Jag hade ingen uppdaterad laguppställning från LSK, och känner inte igen så många av spelarna. Därför så vore jag tacksam om ni som känner igen spelarna rättar mig där jag eventuellt skrivit fel namn under någon bild.
Marie Hammarström håller undan för Katri Nokso Koivisto.
I Frankrike blev Kosovare Asllani målskytt i dag när PSG vann med 4–0 borta mot Rodez. Lotta Schelin vilades däremot när Lyon vann med 5–0 hemma mot St Etienne.
Båda de franska lagen i Champions League vann för övrigt med 5–0 i helgen. För Juvisy besegrade nämligen Toulouse med 5–0 på bortaplan i går, efter bland annat två mål av Amelie Coquet.
På onsdag tar Lyon emot Malmö, och Juvisy tar emot Göteborg i första kvartsfinalmötena. Sett till helgens matcher kommer de franska lagen att vara storfavoriter. Lyon är ju favoriter vilket lag de än möter.
Det är inte Juvisy. Men jag var ju en av de cirka 50 personer som var på Valhalla i går och tittade på Göteborgs genrep, 2–1-förlusten mot norska mästarinnorna LSK Kvinner – alltså Lilleströms damlag.
Mari Karoline Knudsen har just gjort 2–0 till LSK.
För att vara rak på sak – det Göteborg som spelade i går vinner ingen kvartsfinal i Champions League. Jag är till och med tveksam om de ens är ett lag för damallsvenskans övre hälft om de inte kan väldigt mycket bättre.
När jag skriver det här bortser jag från resultatet. Man kan ju förlora, och ändå ha gjort en bra spelmässig insats. Men Göteborg spelade uselt i går. Det var lamt, statiskt och fantasilöst.
Jag ser i GP i dag att Torbjörn Nilsson skyller på landslaget, och Algarve cup.
”Jag tror inte att något herrlag, klubblag, skulle acceptera att deras spelare är borta tio dagar så nära Champions League. Algarve cup ligger så fel.”
Jag höll på att skriva att det ju dock är samma för alla lag i Champions League. Så är det dock inte riktigt. Frankrike spelade ju två träningsmatcher i stället för att vara med i Algarve eller Cypern, och Juvisy har inte så hemskt många franska landslagsspelare. Så visst har fransyskorna haft bättre förutsättningar. Det är ett faktum.
Samtidigt ogillar jag att både Malmö och Göteborg gnäller på hur landslagen stör klubbarnas uppladdning. Det känns som att de mentalt håller på att bygga upp bortförklaringar för eventuellt respass.
Tillbaka till Göteborgs insats i går. När jag kom till Valhalla var jag extra nyfiken på hur Göteborg skulle skapa målchanser nu när Christen Press inte är kvar. Den frågan tog jag med mig hem.
GFC startade med ett slags 4-5-1, där Yael Averbuch var ett slags halvforward bakom Jessica Landström. I den första halvleken hade göteborgskorna överlägset störst bollinnehav. Men de verkade inte vara intresserade av att spela in bollen i straffområdet. För det var bara sidledsfotboll. LSK var väl samlat i defensiven, och norskorna behövde sällan anstränga sig för att hålla tätt.
Inte ens när GFC fick frisparkar på offensiv planhalva valde de att lyfta in folk i LSK:s straffområde. Nej, då slog man bollen kort, och så var sidledstrillandet i gång igen.
Sanningen att säga så spelade inte LSK till sig så många målchanser heller. Men norskorna var sylvassa på fasta situationer – framför allt hörnor. Före paus hade man två ribbskott efter hörnor. Och efter paus gjordes båda målen just i samband med hörnor.
Lene Mykjåland sätter fart.
LSK var för övrigt en trevlig bekantskap. De spelade inte alls norskt – alltså långa bollar från backlinjen mot starka forwards. Nej, LSK vårdade bollen, och spelade sig fram längs marken.
Och så fort de fick chansen spelade de sig snabbt framåt i djupled. Och man fyllde på med folk, som kom i rejäla löpningar. Jag är inte alls överraskad över att vann toppserien efter att bara ha tappat tio poäng i fjol.
Efter paus tänkte jag att Göteborg kanske hade åtgärdat det svaga anfallsspelet. Så blev inte. Tvärtom fick LSK till ännu fler snabba attacker. Och när Mari Karoline Knudsen stötte in 0–2 tyckte jag att det var helt i sin ordning. LSK var bättre.
På slutet lyfte sig dock Göteborg något. Landström hade ett friläge vid 0–1, och när inhoppande Olivia Schough kom fri just efter 0–2, hamnade bollen hos Averbuch, som kunde reducera. Efter ytterligare ett par byten valde tränare Nilsson att köra med ett tremannaanfall. På egen hand skapade man dock inte mer än lägen till att få in kvitteringen.
Olivia Schough gratulerar Yael Averbuch
Däremot fick man hjälp av LSK:s målvakt Tinja-Riikka Korpela som gav inhoppande debutanten Jodie Taylor öppet mål i slutminuterna. Taylors lobbskott smet dock utanför det övergivna målet.
En av få spelare i GFC som jag ger överbetyg är mittfältaren Anna Ahlstrand, som kändes stabil. Även vänsterbacken Camille Levin visade inställning.
Däremot kändes ingen av Göteborgs svenska landslagsspelare speciellt landslagsmässig den här lördagen.
LSK:s 1–0-skott, som lyftes in av inhopparen Madeleine Giske, var för övrigt ett mål av det slaget som gör att jag vill ha mindre mål inom damfotbollen. Den lösa, och höga bollen gick in mest för att den var hög. Det såg taffligt ut, sannolikt mycket eftersom det är en typ av mål som man i princip aldrig ser på elitnivå i herrfotbollen.
Madeleine Giske (utanför bilden) lyfter in 0–1 över Kristin Hammarström.
Jag hoppas och tror, för Göteborgs skull, att man presterar väldigt mycket bättre på onsdag. För efter gårdagens match kändes det som fördel Juvisy med 90–10.
Jag hade alltså med mig kameran till Valhalla. Fler bilder kommer att läggas upp inom en inte allt för lång framtid. Jag återkommer också med bilder från, samt en analys av mötet mellan Jitex och Mallbacken. Men jag kan redan nu meddela att jag blev väldigt förtjust i Mallbackens 19-åriga innermittfältare Julia Karlenäs – en klasspelare. Och att vardera lag har en 18-årig Mimmi som lär bli svårstoppad i årets damallsvenska.
Efter landslagsuppehåll återupptas ligaspelet på bred front i Europa i helgen. I damallsvenskan är det tveklöst söndagens Skånederby Vittsjö–Malmö som är omgångens mest intressanta match.
Fast Vittsjö känns lite svagare än i våras. Och senast bröts den två år långa sviten utan förlust på hemmaplan. Jag tror att det blir andra raka nederlaget nu. För Malmö är sylvasst framåt – och väldigt svårslaget. Man har nu nio raka segrar i ryggen.
Tv4sport väljer bort toppmötet för att sända AIK–Tyresö, som spelas på tisdag. Och visst, det är en match som gäller massor för båda lagen.
För som serietabellen ser ut så är det bara sju lag som har något kvar att spela för numera. Det är Malmö, Tyresö, Piteå, Jitex, Kif Örebro, AIK och Djurgården. Övriga kan börja planera för 2013. För visst ser det trevligare ut att komma trea än sjua – men egentligen innebär det inga större skillnader.
Sverige har ju bara två platser i Champions League, och de går till Malmö och Tyresö. Jag såg någon som trodde att tredjeplatsen kan ge Champions League-spel, då Malmö riskerar konkurs. Fast någon konkurs tror jag inte att det blir. Däremot kanske Malmö får bromsa sin satsning lite till nästa år.
Djurgården skall till Umeå på söndag. Det är förstås en bland många måstematcher för Stockholmslaget i höst. Fast jag ger dem bara typ två procents chans att hänga kvar. De är alldeles för uddlösa framåt. Det känns som att UIK kommer att vinna med två–tre måls marginal.
* Så till alla matcher utanför Sveriges gränser. I Italien är det ligapremiär för Serie A i morgon. Jag har ingen örnkoll på serien, men räknar med att Sassari Torres, Brescia och Bardolino Verona är de lag som kommer att slåss om guldet även i vinter.
Verona är svensklaget, då både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson finns kvar i truppen. De har toppmatch direkt, då de börjar med bortamatch mot Brescia.
* Helgens kanske allra viktigaste match spelas i Norge. Där är det seriefinal i toppserien mellan Lilleström och Stabaek i morgon. Oavgjort där och både Arna-Björnar och Röa är inbjudna i guldstriden på riktigt allvar. De möter nämligen de båda bottenlagen i den här omgången.
Såg förresten att Röas skyttedrottning Lene Mykjåland skadade sig i landslaget och är borta sex till åtta veckor. Det kan bli rejält kostsamt för Röa, som ju var extremt formstarkt innan det 1,5 månader långa ligauppehållet. Inklusive cupmatcher står mästarlaget på tolv raka segrar.
* I Tyskland är det full omgång i Frauen-Bundesliga på söndag. Även om det redan har spelats två omgångar är det premiär för hälften av lagen nu. Det flyttades ju en mängd matcher på grund av F20-VM.
Den här omgångens toppmatch spelas i Duisburg, där det forna topplaget tar emot mästarinnorna Turbine Potsdam med Antonia Göransson i laget. Duisburg har ju tappat i princip alla sina stjärnor, och borde inte hänga med i toppen i år. Men enstaka toppmatcher kommer man säkert att göra. Och även Potsdam ser försvagat ut jämfört med i fjol. Så det kan bli en spännande match. Den direktsänds för övrigt 14.00 på DfB-tv. Här är en länk.
I övrigt skall det bli intressant att se om Sara Thunebro får förtroende att starta i Frankfurts lag med ny tränare. Sven Kahlert fick ju sparken efter förlusten mot Essen-Schönebeck senast.
* I Frankrike spelar Juvisy och Montpellier i morgon medan Lyon och PSG har bortamatcher på söndag. Det bör inte bli några favoritfall i den här omgången. När det gäller Kosovare Asllani bör hon inte kunna bli spelklar till söndagens match.
* I Ryssland kan det bli debut för Linnea Liljegärd i Rossiyanka på söndag. Serieledarna tar emot poänglösa jumbon Donchanka, i en match som borde innebära tre nya poäng.
Apropå Ryssland fick jag kommentarer på ryska på ett inlägg nyligen. Kul. Med kommentaren följde den här länken. Det verkar vara en rätt bra damfotbollssida på ryska. Med hjälp av Google Translate kan man kanske följa Liljegärd och Sofia Jakobsson i Rossiyanka via den.
* Slutligen drar F17-VM i gång i Azerbajdzjan i morgon förmiddag. Det mästerskapet känns inte alls lika intressant som det nyss avslutade F20-VM:et. För medan 20-åringarna kan vara storstjärnor inom något år har 17-åringarna minst två–tre år till stjärnstatus. Europas representanter är Tyskland, Frankrike och just Azerbajdzjan.
Trots att det bara är två dagar till OS så pågår det ligaspel lite runtom i världen.
I helgen återstartade till exempel norska toppserien. Och höstsäsongen inleddes med ett tronskifte.
Ett sent mål från Vålerengas Elisabeth Giske Bakken innebar nämligen 3–3 och en poäng i Osloderbyt borta mot tidigare serieledarna Stabaek. För dem gjorde för övrigt nu 17-åriga skytteligaledaren Ada Stolsmo Hegerberg ytterligare två mål.
Samtidigt förde Isabell Herlovsen sitt LSK Kvinner (Lilleström) upp i serieledning genom att göra tre mål vid 4–1-segern hemma mot Amazon Grimstad.
Nu är det LSK som leder en poäng före Stabaek och fem före Arna-Björnar. Fyra ligger mästarinnorna Röa, sju poäng från täten. Röa vann i helgen med 4–1 mot Kolbotn efter tre mål av Lene Mykjåland.
* I Japan pågår spelet i L2-ligan. Och där går nystartade Vegalta Sendai fram som tåget. Sendai är ju den största staden som drabbades av tsunamin förra våren.
Då tvingades regionens bästa lag, Tepco Mareeze, att dra sig ur den högsta ligan. Och lagets stjärnor Aya Sameshima och Karina Maruyama fick leta nya klubbar.
Aya Sameshima i aktion
Men regionens storklubb på herrsidan, Vegalta, valde inför årets säsong att ta över Tepco Mareezes organisation, och damlag. De flesta spelarna är kvar, och håller nu på att spela upp laget i Nadeshiko League igen.
Och härom veckan meddelade Sameshima att hon lämnar topplaget Montpellier i den franska ligan. Ny klubb blir just Vegalta Sendai. Det är inte svårt att gissa att det var ett klubbval gjort med hjärtat.
* Under de senaste månaderna har de båda halvprofessionella ligorna i USA genomfört sina grundserier. Jag har inte följt dem speciellt noga. Men nu är det dock dags för slutspel i båda. Och då är det förstås lite kul.
I WPSL Elite league har de fyra första lagen i grundserien tagit sig till helgens slutspel.
Det handlar alltså om i tur och ordning Boston Breakers, Western New York Flash, New York Fury och Chicago Red Stars.
Segern i skytteligan delades av Bostons australiska forward Kyah Simon och Flash-spanjorskan Adriana Martin Santamaria på tolv mål.
Slutspelet avgörs på onsdag och lördag. I semifinalerna på onsdag är det först New Yorkderby och sedan möts Boston och Chicago.
* Den andra ligan, USL W-league, är mycket svårare att överblicka än WPSL Elite League. I W-league är slutspelet redan igång. Man spelar så kallat conference-playoffs.
I den västra konferensen vann The Pali Blues finalen mot stjärnspäckade Seattle Sounders Women – som i och för sig sällan kunna använda alla sina stjärnor – med 1–0. Pali är därmed ett av de lag som åker till Ottawa i helgen för att spela det stora slutspelet.
De andra tre konferensvinnande slutspelslagen är DC United Women, Ottawa Fury och Quebec City Amiral. Alltså två kanadensiska lag, och två från USA. Semifinalerna spelas på fredag, och finalen på söndag.
I grundseriens skytteliga vann för övrigt Grace Hawkins, Long Island Rough Riders, på 17 mål. Det var hela fem fler än tvåan, Seattles mexikanska landslagsspelare Veronica Perez och sju fler än trean, Lynn Williams från Pali Blues.
* Kanske håller mitt favoritlag i vitryska Premier League Women, Molodechno på att växa in i ligan. Senast blev det nämligen bara förlust med 3–0. Och det innebär att man inför morgondagens bortamöte med svåra Zorka-BDU i 17:e omgången bara har 5–148 i målskillnad. Det innebär att Molodechno nu alltså är en bra under tio insläppta i snitt. Det tar sig.
I dag är det exakt ett år sedan Sverige spelade VM-premiär mot Colombia på BayArena i Leverkusen.
Det innebär samtidigt att den här bloggen fyller år för första gången. För det var ju där i BayArenas pressrum som den uppstod, med avsikten att ge BT:s läsare lite mer än bara den dagliga VM-bevakningen.
Här är det första inlägget. När det skrevs var tanken att bloggen bara skulle finnas under VM, för att sedan försvinna. Så blev det också först. För mellan den 27 augusti och 28 september skrev jag ingenting.
Bloggen återuppstod dock den 29 september. Varför tänker jag berätta i ett senare inlägg.
Nu skall jag uppehålla mig kring vad som har hänt under det här året. Att det hänt mycket kan man se på mig. För där i Leverkusen för ett år sedan såg jag ut så här:
Snaggad på BayArena
…och nu så här, ett (h)år senare:
Oklippt i Borås.
Hur har då det första bloggåret varit?
Inledningsvis skrev jag för några få tappra. Fram till årsskiftet snittade bloggen på färre än 50 sidvisningar per dag. Då hände det att jag undrade varför jag egentligen höll på med det här.
Men när trogna läsare hörde av sig med beröm gavs jag energi att köra vidare. Så ett stort tack för all feedback.
Under de tre första månaderna i år dubblades antalet sidvisningar, det dagliga snittet var alltså på över 100.
Sedan lossnade det på allvar när damfotboll.com tillfälligt lades ner. Sedan dess har bloggen bara fått fler och fler läsare för varje vecka. Och nu i juni har snittet legat på en bit över 400 sidvisningar per dag.
I går passerade bloggen 50000 sidvisningar totalt. I går krossades också det gamla rekordet för en dag. Det ökade från 668 till hela 1263. Glädjande.
Det är numera 18 personer som prenumererar på inläggen. Och det har blivit 109 kommentarer. Fast den siffran tycker jag är för låg. Kommentarer är kul, så tyck gärna till oftare…
Jag har skrivit hela 510 inlägg. Och har med glädje noterat att förbundsfolk, klubbledare, journalister och spelare har hittat till bloggen. Det är förstås också kul att proffs och landslagsspelare som Hedvig Lindahl, Sofia Jakobsson, Lene Mykjåland och Maria Karlsson har länkat till några av inläggen.
Nu går i och för sig de flesta direkt in på huvudsidan, vilket gör att det är svårt att veta exakt vilka inlägg som har haft flest läsare. Men här är i alla fall listan över de tio (eller snarare elva) mest klickade:
Fast allra mest nöjd är jag nog ändå med det här inlägget, som dock alldeles för få har läst:
* Bäst och sämst i VM 2011
Det är härmed dags att ta steget in i ett nytt år. För jag kör på ett tag till. Exakt hur länge får vi se. Men som namnet antyder så är avsikten att bloggen även skall få fira sin tvåårsdag. Vi hörs.
Dagens namn i Damfotbolls-Europa är Rus. Och det skriver jag inte bara för att vi står inför en av årets största rusdagar i Sverige.
Laura Rus fixade nämligen en rumänsk midsommarfest. Forwarden, som till vardags spelar för cypriotiska Apollon från Nicosia, gjorde nämligen tre av målen när hennes Rumänien krossade Schweiz EM-drömmar genom seger med 4–2 i grupp 2. Redan tidigare på dagen hade schweiziskornas EM-chanser minskat, då Spanien vann med 4–0 hemma mot Turkiet.
Det namnkunniga schweiziska laget har dock inbördes möte på Rumänien, och kommer troligen att bli trea i gruppen. Trots det utnämner jag laget med Ramona Bachmann, Lara Dickenmann, Martina Moser och Ana-Maria Crnogorcevic som EM-kvalets stora besvikelse.
I grupp 1 tog Ryssland ett steg mot playoff genom 1–0-seger borta mot Bosnien. Sofia Jakobsson:s lagkompis i Rossiyanka, Elena Morozova, gjorde målet på straff. Helt säker kommer inte ryskornas andraplats i gruppen vara förrän i mitten av september, då Polen måste vinna både mot suveräna gruppsegrarna Italien och Ryssland för att ha kvar chansen att få spela EM-slutspel nästa år.
I grupp 3 har alla tre topplagen vunnit i den senaste omgången. Gruppledarna Island vann med hela 10–0 borta mot Bulgarien. Noterbart är att alla tre inhopparna Katrin Omarsdottir, Dagny Brynjarsdottir och Kristin Bjarnadottir blev målskyttar. Och att alla i den Sverigebekanta trion Sara Björk Gunnarsdottir, Katrin Jonsdottir och Margret Lara Vidarsdottir blev tvåmålsskyttar.
Grupptvåan Norge ligger kvar en poäng bakom Island efter 2–0-segern hemma mot Nordirland. Lene Mykjåland slog en hörna rakt i mål och Maren Mjelde gjorde norskornas andra mål när nordirländskornas EM-chanser spelades bort. Höjdpunkter från matchen ses här.
Däremot lever hoppet för grupptrean Belgien, som ligger två poäng bakom Island. Belgien vann med 3–1 borta mot Ungern.
Kampen om gruppsegern avgörs i september, då Norge både ställs mot Belgien och Island. Det är med andra ord upplagt för ett rysaravslut.
I grupperna fyra till sju är kampen om segern i praktiken avgjord. Grupperna kommer att vinnas av Frankrike, Finland, England och Danmark.
I grupp fyra gjorde Skottland så att spänningen lever ytterligare ett tag. Skotskorna vann med 1–0 på Irland efter mål av Rachel Corsie. Skottland har fortfarande en akademisk möjlighet att vinna gruppen. Men i första hand får man sikta in sig på att ta den poäng som krävs för att hålla Wales bakom sig i kampen om playoff. Skottland har nämligen kvar att möta blivande gruppsegrarna Frankrike – och just Wales.
I grupp fem vann Finland onsdagens gruppfinal mot Vitryssland med hela 4–0. Samtliga mål gjordes av spelare från damallsvenskan, nämligen Annika Kukkonen, Sanna Talonen, Leena Puranen och Annica Sjölund. Finskorna behöver nog bara en poäng på de två avslutande omgångar för att säkra EM-avancemanget.
I grupp sex vann Holland sin luriga avslutningsmatch med hela 4–0 borta mot Serbien. Manon Melis blev tvåmålsskytt. I och med segern ligger holländskorna väldigt nära en direktplats till EM. Antingen via gruppseger – om England gör bort sig i september. Eller som bästa tvåa.
England bör dock vinna gruppen. Allt annat än seger i avslutningen hemma mot gruppjumbon Kroatien vore nämligen ett fiasko. I kväll vann engelskorna borta mot Slovenien med 4–0 sedan Jill Scott gjort två mål före paus, och inhopparna Karen Carney och Rachel Williams ökat på efter. Nämnas bör också att Rachel Yankey gjorde sin landskamp nummer 119 – vilket gör att hon tangerar det engelska rekordet.
Slutligen grupp sju, där Danmark i går vann med matchens enda mål hemma mot Tjeckien. Målskytt var Skovbakkens Nadia Nadim i 55:e minuten. Resultatet gör att Tjecken kan glömma VM-drömmen. För Danmark räcker det troligen med en poäng på de båda sista omgångarna för att säkra gruppsegern. Och det klarar förstås danskorna. Österrike kommer att ta playoffplatsen.
Häromdagen möttes USA och Kina i en högst inofficiell träningsmatch utan publik.
Jag länkade till bilder från den i det här inlägget.
När lagen möts igen i en officiell kamp i morgon så blir det däremot rejält med åskådare. Alla 18500 biljetter till MLS-laget Philadelphia Unions hemmaarena PPL Park var redan slutsålda i fredags.
US Soccer har lite bättre grepp om publiken än vad Svenska Fotbollförbundet har. Förbundsledningen kanske skulle ta och studera hur USA jobbar med information när Pia Sundhage och laget kommer till Halland i juni.
För Sverige har verkligen hysteriskt mycket att lära här. Hysteriskt mycket.
* Birmingham vann den engelska FA-cupfinalen med 7–6 efter straffar. Chelsea ledde både med 1–0 under ordinarie speltid, och med 2–1 under förlängningen. Men Birmingham kvitterade alltså båda gångerna. Först genom Rachel Williams i minut 90+1 och sedan genom Karen Carney på frispark i förlängningen.
Publiksiffran 8723 var en besvikelse. Det har varit över 20000 på tidigare FA-cupfinaler.
* Apropå publiksiffror hade japanska ligaledarna Inac Kobe Leonessa fina 9272 åskådare i dag. De fick se storlaget tappa poäng för första gången den här säsongen. Matchen mot Okayama Yunogo Belle slutade nämligen 0–0. Här är höjdpunkter från den.
Belle har världsmästare som Aya Miyama, Azusa Iwashimizu och Mizuho Sakaguchi i laget, men har fram till i dag varit floppen i Nadeshiko League. Laget är sex poäng efter Inac. Men kanske vänder det nu, efter att man tagit en fin bortapoäng mot serieledarna.
De drygt 9000 i storpubliken fick även se amerikanska Rebecca Moros debutera. Hon hoppade in i halvtid. Inacs andra nya amerikanska, Beverly Goebel, satt däremot kvar på bänken hela matchen.
Inac leder dock fortfarande ligan. Fast NTV Beleza kan passera i morgon, om de vinner toppmötet med ligatrean Urawa Reds med minst tre måls marginal.
* I Norge tog Stabaek över serieledningen genom att vinna med 2–0 borta mot Amazon samtidigt som Lilleström spelade 0–0 borta mot Klepp.
För Stabaek gjorde Ada Stolsmo Hegerberg återigen ett mål. 16-åringen har nu gjort 13 på åtta omgångar och leder skytteligan med fyra måls marginal.
Noterbart 1: 363 var högsta publiksiffran i Toppserien i dag. Uselt.
Noterbart 2: bara totalt fyra utlänningar fick speltid i den här omgången av Toppserien. Nämligen Katrine Pedersen (Stabaek/Danmark), Kristy Moore (Stabaek/England el. Australien), Rebecca Angus (Vålerenga/England) och Kamilla Lillefjaere (Sverige/Trondheim Örn). Om nu Lillefjaere är svensk, som det står här. Är hon?
Jitexförvärvet Angus blev för övrigt målskytt i 4–1-förlusten mot Röa. Där gjorde före detta WPS-proffset Lene Mykjåland två mål för mästarinnorna.
Omgångens främsta målskytt blev dock Anette Jokstad, som gjorde alla tre målen när Kolbotn vann med 3–0 mot Fart.
* Dagens megasensation hämtar jag från Italien. Där tog sig i dag division II-laget Napoli till nästa helgs cupfinal efter att ha slagit ut nyblivna mästarinnorna Sassari Torres.
Napoli vann i och för sig andraligan Serie A2 på mäktiga 58 poäng av 60 möjliga i år. Och lagets skall följaktligen spela i högstaligan till hösten.
Men att man skulle mäkta med att besegra Torres i cupsemifinal hade nog få förväntat sig. Det var 2–2 efter full tid, och 7–6 efter straffar.
I finalen väntar ligafyran Brescia som bortaslog ligatrean Tavagnacco med 2–1 i sin semifinal.
Jessica Landström satte spiken i kistan när FFC Frankfurt säkrade sin plats i Champions Leaguefinalen. Den blivande Djurgårdsanfallaren styrde i slutminuterna in 2–0-målet hemma mot Arsenal.
Landström byttes in i 82:a minuten i stället för Ana-Maria Crnogorcevic, och svenskan blev målskytt tre minuter senare. Se det målet, samt Dzsenifer Marozsan:s turliga 1–0-mål – bollen ändrade riktning på Alex Scott – i det här klippet.
I finalen väntar ju sannolikt Lyon. Lotta Schelin:s gäng har 5–1 att gå på inför morgondagens bortamöte med Turbine Potsdam. Det kan tyskorna aldrig vända.
* I damallsvenskan fick Kif Örebro äntligen spräcka sin målnolla. Då sprack även nollan i poängkolumnen för närkingarna. 2–0 borta mot AIK efter mål av Sanna Talonen och Edda Gardarsdottir innebär att Djurgården numera är ensamt om att stå på noll gjorda mål. AIK har det tungt, och är numera seriejumbo. Frågan är om de lämnar den platsen någon mer gång under säsongen.
* I Italien gjorde Sandy Iannella matchens två första mål när Sassari Torres FC idag med största sannolikhet avgjorde ligan. Deras bortavinst med 4–0 i seriefinalen mot svensklaget Bardolino Verona innebär att det skiljer sju poäng mellan lagen.
Bardolino får nog inrikta sig på att försvara den andraplats som ger spel i Champions League till hösten. De har nu en poängs marginal ner till trean Brescia och två till fyran Tavagnacco.
* I danska 3F-ligan vann BSF med 4–0 mot OB. Därmed gör BSF sällskap med Bröndby, Fortuna Hjörring och Skovbakken i det slutspel där ligan kommer att avgöras.
* Maren Knudsen från Sandviken gjorde idag mål nummer 10000 i Toppseriens historia. Det gav inga poäng, för laget föll med 5–1 mot Stabaek. Men det gav alltså plats i historieböckerna.
I toppserien vann för övrigt LSK Kvinner med 3–2 mot Röa. Cecilie Pedersen var tvåmålsskytt för LSK och Lene Mykjåland för Röa. Ytterligare tre tvåmålsskyttar noterades i Toppserien, dels Stabaeks Andrine Stolsmo Hegerberg, dels duon Cathrine Dyngvold och Line Krogedal Smörsgård, som gjorde målen när Klepp bortavann med 4–0 mot Amazon.
En blogg om internationell damfotboll 