Marta, Press, Diaz, Kessler, Blackstenius, Angerer med fler

Det har äntligen blivit tid att sammanfatta helgens matcher. Förstås är det Tyresö som blir första anhalt.

Den svenska krisklubben var som väntat bättre än Birmingham från första till sista minut i hemmamatchen. Och jag är rätt nöjd med mitt tips att Tyresö skulle göra två–tre mål i matchen.

Det kändes tidigt att det enda som kunde skaka hemmalaget den målfrossa som laget haft på sistone – och möjligen också Marta.

För Marta höll på att ställa till det, både för sig själv och för laget. Den eftersläng hon bjöd på i den 30:e minuten är ju egentligen oförlåtlig – speciellt när man står på en varning inför matchen. Jag såg ingen repris på situationen, men Radiosportens båda kommentatorer som satt mittför tyckte att det borde ha varit ett solklart rött kort. Och visst såg det misstänkt ut?

Att Marta var ut balans märktes ju även på hennes sätt att slå straffen. Jag gissar att det var en enorm lättnad både för henne, och för lagkompisarna, att hon fick sätta 3–0-målet på övertid.
På ett sätt kan man ju förstå att Marta har det jobbigt. Hon måste ju jaga en ny klubb. För övrigt läste jag att TT skrev att bollen är inte hos världsstjärnan när det gäller Tyresös ekonomi. Men om jag har fattat rätt är det väl just det den är. För eftersom hon inte har fått ut den lön som hennes kontrakt ger henne rätt till så måste väl hon kunna sätta Tyresö Fotboll AB i konkurs vilken dag som helst?

Tyresö har ju nu andra toppspelare än Marta som kan avgöra matcher. Christen Press fortsatte att visa att hon är väl värd den höga lön hon kan kvittera ut. Vilken fantastisk målskytt Press är.
Dessutom visade återigen Malin Diaz härligt hög klass. Talangen var inblandad i många av de avgörande situationerna. Hon fixade ju straffen, och hade den läckra assisten till matchavgörande 1–0-målet och fick ju även assist till 2–0 – även om det mest var en miss. Diaz verkar ändå ha den poänggivande kreativitet som exempelvis Caroline Seger saknar. Fortsätter 20-åringen att spela så här kan hon snart ha tagit över Therese Sjögran:s tröja i landslaget för gott.

Se höjdpunkter från matchen här:

Nu blir det alltså final mot Wolfsburg i Lissabon den 22 maj. Där är tyskorna klara favoriter. Men det borde passa Tyresö utmärkt att få kontra på blixtsnabba spelare som Marta och Press.

Wolfsburg besegrade alltså till slut Turbine Potsdam med 4–2 i hemmareturen. Jag tippade rätt på att Potsdam skulle göra minst ett mål. Däremot hade jag inte räknat med att Wolfsburg skulle göra fyra.
Faktum är att varken Tyresö eller Wolfsburg någonsin har förlorat en Champions Leaguematch. Det är givetvis mest imponerande av tyskorna, som gör sin andra säsong i turneringen.

Att det blev den andra raka finalen skall man framför allt tacka Nadine Kessler för. Även om Lena Goessling och Martina Müller var de Wolfsburgspelare som lyftes fram mest i fjol tyckte jag redan då att karaktärsspelare Kessler var mästarinnornas bästa. Mot Potsdam i söndags var hon fantastisk.

Lagkapten Kessler gjorde själv 1–1 med högerfoten efter ett genombrott. Med vänsterfoten slog hon sedan det fantastiska inlägget till Alexandra Popp:s snygga 2–2-mål. När Popp även nickade in 3–2 var det Kessler som hade dragit upp anfallet, och vid Müllers 4–2 stod Kessler för den fina skarvnicken.
Alltså ett mål, två assist och ett andraassist för Kessler i en Champions Leaguesemifinal. Hyfsat. Se Kessler Show här:

Kessler skall tydligen ha varit nära en övergång till Linköping för några år sedan. Det hade varit en värvning det…

Till Potsdam. De var i överläge i 40 minuter. Men det var inte deras dag. Minuten innan 1–1-målet tvingades formstarka skotskan Lisa Evans lämna planen skadad. Blixtnabba Evans har varit en av världens bästa spelare den här våren, så det var förstås olyckligt för laget. Jag vet inte hur illa det är med henne, men förhoppningsvis är det ingen fara. För även om hon är motståndare till Sverige i VM-kvalet vill man ju få se de bästa spelarna i aktion så ofta som möjligt.

Apropå Potsdam så spelar de ju en gammaldags tysk försvarsfotboll. Bernd Schröder:s man-man-taktik brukar göra att tyska landslagsspelare lämnar klubben när de kommit några år över 20. Norska landslagsspelaren Maren Mjelde funderar nu också på huruvida hon behöver byta miljö för att utvecklas som spelare. Det säger hon i den här artikeln i Bergens Tidende.

Därmed är jag färdig med Champions League för nu, och hoppar över till damallsvenskan. Jag var på Valhalla i söndags och såg Göteborg–Linköping. På läktaren hade jag sällskap av flera välkända profiler. Bland annat var såväl Pia Sundhage, Hollands förbundskapten Roger Reijners och Rosengårdstränaren Jonas Eidevall på plats.

De fick se en match där båda lagen hade anledning att vara missnöjda med att de bara fick en poäng. Göteborg eftersom de totalt sett över 90 minuter var det bättre laget, och borde ha vunnit. Linköping eftersom de missade en straff på slutet.

Linköping har nog ändå störst anledning att vara nöjt med sin poäng. Laget var ju nämligen väldigt reservbetonat. Bland annat spelade norska yttern Kristine Minde mittback i Charlotte Rohlin:s frånvaro. Jag trodde att det jobbet skulle gå till danska Mariann Gajhede Knudsen, men att få in Mindes snabbhet centralt var inte så dumt tänkt. För Minde är en klasspelare, som löste den ovana uppgiften utmärkt.

Skall jag säga något mer om LFC så måste det förstås bli en hyllning av Stina Blackstenius. Det var första gången jag såg henne live, och det gav mersmak. Hon kan ibland se lite kantig ut, men oj vad stark hon är. Och oj vilken förmåga hon har att få med sig bollen. Jag hoppas att Sundhage inte väntar för länge med att ta in Blackstenius i landslagstruppen – för hon är redan redo.

Jag tyckte för övrigt även att 18-åriga inhopparen Tove Almqvist såg ut att vara en intressant spelare. Sett till teknik och smartness kändes det som att hon ligger långt fram. Men hon behöver jobba på sin fysik innan hon är redo för att ta klivet in i startelvan i ett damallsvenskt topplag.

När det gäller Göteborg så hade Manon Melis chanser nog för att göra två–tre mål. Men holländskan har missat väldigt många kanonlägen i de två matcher jag har sett henne. Flera gånger har avsluten varit rätt bleka. Det lär hon inte vara så nöjd med. Å andra sidan är det ett styrkebesked för en forward att hela tiden hamna i bra lägen. Och Melis kommer säkert att göra minst 15–20 mål i år.

Det är ganska tydligt att hon och Sara Lindén inte har lärt sig varandra helt ännu. När deras samarbete börjar bli klockrent kommer smarta Lindén att servera Melis mängder av frilägen. I övrigt i Göteborg tycker jag att Andrine Hegerberg visar klass. Hon har varit väldigt bra både mot Kristianstad och Linköping.

Jag hade som vanligt med mig kameran till Valhalla. Här är några av de bilder jag knäppte:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag var i otakt med sömnen i helgen. Så tidigt i söndags morse var jag vaken och kunde se en fantastisk fotbollsmatch i NWSL. Som ni kanske minns slutade tre lag på samma poäng i grundserien i fjol. Två av dem drabbade samman i söndags morse, nämligen regerande mästarinnorna Portland Thorns och fjolårets ligatvåor FC Kansas City.

Inramningen med drygt 14000 åskådare gav rätt fotbollsstämning. Och det var full fart framåt från båda lagen direkt. Att det bara var 1–0 i halvtid berodde mest på att målvakterna Nadine Angerer och Nicole Barnhardt var fantastiskt bra. Det krävdes straffar för att få hål på dem.
Till slut vann Portland med 3–1 – ett riktigt styrkebesked från ett lag som saknade världsspelare som Alex Morgan, Veronica Boquete, Tobin Heath, Steph Catley och Rachel van Hollebeke. Även om Jessica McDonald blev tvåmålsskytt hette matchvinnarna Angerer och Allie Long. Long är väldigt formstark för tillfället. Hon både fixade och satte straffen till 1–0, och hon stod för den lysande assisten till 2–1-målet.
Hos Kansas var Lauren Holiday lysande. Vilken gudomligt bra spelare hon är. Hade jag varit nästa amerikanska förbundskapten hade jag gjort allt för att skapa en roll åt henne i startelvan.

Höjdpunkter från matchen ser du här:

Även om det inte går att jämföra publiksiffran i Eskilstuna med den Portland har så tänkt jag passa på att hylla succénykomlingarna med några ord. Inte nog med att laget har full poäng och noll insläppta mål efter tre omgångar. Man drog större publik mot Jitex än vad Tyresö gjorde i sin Champions Leaguesemifinal. Imponerande. Och riktigt kul att det är lite damfotbollsfeber i Eskilstuna. För enligt Idrottens Affärers krönikör Åke Stolt är ju damfotboll ointressant för publiken.

Nu känner jag att hag hoppar friskt mellan Sverige och USA. Och Skottland. För jag måste även skriva några ord om skotska playmakern Kim Little. Hon gör verkligen succé i NWSL:s ledarlag Seattle Reign. Mot Houston gjorde hon matchens båda mål, vilket gör att Little leder skytteligan med fyra mål efter tre omgångar. Imponerande.

Nedan är ett klipp med Littles båda mål. I slutet av klippet gör dessutom Sydney Leroux en rätt spektakulär miss. Tur för henne att Seattle ledde med 2–0 där…

För att fortsätta hoppa över Atlanten så imponerar även Piteå IF i damallsvenskan. Med nio poäng efter tre omgångar är man ihop med Eskilstuna de stora skrällgängen. De möts i en högintressant drabbning på torsdag. Då lär inte Emilia Appelqvist vara med. Hennes knä undersöktes med magnetkamera i går. Något besked om vad bilderna visade har jag inte sett ännu. Men tummarna kramas hårt för att allt är helt i knät.

I övrigt i morgon och på torsdag är krislagsmötet mellan Jitex och Tyresö den mest intressanta matchen. Båda lagen står på noll poäng och noll mål hittills. Och båda klubbarna har problem med ekonomin. För utöver att Tyresö blev utan elitlicens igår så höjdes ett varnande finger för Jitex, Umeå IK och Kristianstads DFF. Alla tre måste visa positiva siffror i augusti för att få elitlicens.

Slutligen en liten koll på övriga toppligor i världen. Vi börjar i Norge där stora guldfavoriten Stabaek överraskande tappade poäng genom 2–2 borta mot Trondheims Örn. Utmanarna Lilleström vann däremot med 4–0 mot Grand Bodö, och Mimmi Löfwenius blev målskytt även i sin andra match i toppserien.

I England tog sig Everton, Notts County och Chelsea till semifinal i FA-cupen. De får sällskap av antingen Arsenal eller Birmingham. Vinnaren av den återstående kvartsfinalen ställs borta mot Emma Wilhelmsson:s Chelsea i semifinal.

I Tyskland blev Sofia Jakobsson målskytt när Cloppenburg tog tre livsviktiga poäng  i Frauen-Bundesliga genom att besegra jumbon Sindelfingen med 7–1. Topplaget Frankfurt vann med 3–1 hemma mot Jena, efter att alla matchens fyra mål fallit under de första 13 minuterna. Frankfurt leder ligan med tre poäng före Potsdam, som dock har spelat två matcher färre. En av dem går hemma mot Leverkusen nu på torsdag.

I Japan tog Urawa Reds sin femte raka seger. Tvåa är lite oväntat Vegalta Sendai. Än mer överraskande är att de senaste två årens båda topplag Inac Kobe Leonessa och NTV Beleza har inlett knackigt. Kobe är med fem poäng bara två över negativt kval. Beleza står på åtta poäng, och är alltså redan sju bakom Reds. Jumbolaget i ligan heter för övrigt FC Kibikokusaidaigaku Charme. Det är när man ser sådana namn som man är lycklig att man inte jobbar på radio… Kibi, som de kallas, är poänglöst efter fem omgångar.

Apropå Japan så skall landet spela Asiens VM-kval i mitten av maj. Där ställs man bland annat mot Australien, som står utan förbundskapten. Holländska Hesterine de Reus fick nyligen sparken till följd av missnöje från spelarna. Nu vikarierar Alen Stajcic som kapten. Knappast ett klockrent upplägg strax inför ett avgörande kval.

Men Australien skall ju vara bra nog att ändå kunna spela till sig en VM-plats. Och kanske kan de återta Tom Sermanni som ju blivit tillgänglig igen…

Många tv-sända VM-kvalmatcher trots allt

Som bekant är det VM-kvalhelg i Europa, vilket innebär uppehåll i alla de större ligorna. Sverige spelar i kväll 20.30 i Nordirland.

Det är en match som faktiskt börjar kännas otäck. På SVT:s inslag igår såg underlaget ut att vara allt annat än av internationellt snitt. Och som bekant är det svårare att spela anfallsfotboll på dåligt underlag.
Valet av arena är alltså klockrent för ett hårt arbetande nordirländskt lag. Jag kan väldigt lite om Nordirland. Men de har faktiskt vunnit i tävlingssammanhang mot Norge, vilket vittnar om att laget kan blixtra till. Och enligt Anette Börjesson på damfotboll.com och Radiosporten så har laget snabba kantspelare, vilket känns otäckt då Sverige inte har sin snabbaste backlinje i kväll.

Vår startelva ser ut så här: Hedvig LindahlLina Nilsson, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroHanna FolkessonSofia Jakobsson, Therese Sjögran, Olivia SchoughKosovare Asllani, Lotta Schelin.

Spontant känns det som den svagaste vi haft i en tävlingslandskamp på många år. Skador och annat har ställt till det rätt rejält. Jag roade mig med att kolla hur det såg ut för ett år sedan.
Den 6 april, alltså för nästan på dagen för ett år sedan mötte vi Island. Då såg startelvan ut så här: Kristin Hammarström – Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Thunebro – Antonia Göransson, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström – Asllani och Schelin.

Kvar är alltså bara ytterbackarna och forwardsparet. Och då bör man ha i åtanke att ytterbacksparet Nilsson/Thunebro håller på att fasas ut till förmån för Jessica Samuelsson och Elin Rubensson.

Att vi spelar med ett nyformerat lag utan speciellt mycket samträning är också till fördel för Nordirland.
Det hindrar förstås inte att vi är storfavoriter, och ändå bör vinna. Men som sagt, matchen känns alltmer otäck.

Tyvärr får vi inte chansen att se hur det nykomponerade svenska laget sköter sig. Däremot går det att höra på Radiosporten, vilket ju är en liten tröst.

Jag har ju gång på gång gnällt på hur obefintligt Svenska Fotbollförbundets engagemang är i damlandslaget. Tyvärr finns det inga tendenser till förbättring. Tvärtom har exempelvis den officiella hemsidan svenskfotboll.se bara haft två införartiklar under landslagssamlingen. Och någon webb-tv har man inte lyckats få till.

Jag tycker att det är så dåligt att man borde vara upprörd. Men jag börjar nog ge upp, för jag orkar inte lägga någon energi på att vara arg på förbundet…

* Medan Sveriges match alltså inte visas på någon tv-kanal går en mängd andra VM-kvalmatcher att se i dag. Här är länkar till pågående eller kommande matcher:

15.00: Ryssland–Slovenien
15.30: Italien–Spanien
16.00: Irland–Tyskland
16.00: Schweiz–Malta
18.30: Skottland–Polen
20.50: Frankrike–Kazakstan

Av de som pågår noteras att sensationslaget i Cypern cup, Irland, faktiskt leder med 1–0 mot Tyskland efter en dryg halvtimme. Intressant.

Toni Duggan

Toni Duggan

En tv-sänd match är slutspelad. Jag såg slutminuterna när England vann med klara 9–0 mot Montenegro inför 8900 åskådare. Toni Duggan gjorde hattrick, och de minuter jag såg var det mest intressanta om engelskorna skulle kunna nå upp till tvåsiffrigt.

* Det är även EM-kval i dag. Klockan 18.00 spelar vårt F19-landslag sin första match i det riktigt svåra slutkvalet till EM. Det är Polen som står för motståndet, och Sverige mönstrar följande elva: Zecira MusovicElin Björklund, Nathalie Björn, Elin KarlssonNellie KarlssonFilippa CurmarkFanny AnderssonJulia WahlbergLotta ÖkvistStina BlacksteniusLina Hurtig.

* På tal om juniorfotboll satt jag uppe i natt och såg Japan vinna F17-VM. Japanskorna var helt överlägsna i finalen mot Spanien. Här är höjdpunkter från matchen. På dem syns att Spanien inte skapade en enda målchans på hela matchen.

Egentligen borde finalen ha varit avgjord redan efter sju minuter. Då gjorde nämligen Spaniens målvakt ett självmål som borde ha betytt 2–0, men japanskorna fick se målet dömas bort av domaren. Hon ansåg nämligen att bollen skulle ha varit över kortlinjen innan målvaktsmissen.

De få repriser som visades tydde på att det domslutet var en stöld av ett mål. Jag tyckte nog att de fysiskt inriktade spanjorskorna hade fördel av domarinsatsen under hela matchen. Det hjälpte dock inte mot de tekniskt överlägsna japanskorna.

Spontant känner jag att det här japanska laget är något av det bästa som hänt damfotbollen på många år. För den underbara grundteknik som samtliga spelare visade upp ger hopp om att den tekniska nivån i spelet är på väg att stiga något enormt. För jag njöt verkligen av Japan i samtliga de matcher jag såg dem.

Sällan har ett mästerskap vunnits på ett mer välförtjänt och odiskutabelt sätt. Grattis.

* I Japan är Nadeshiko League igång i helgen. Mästarlaget Inac Kobe Leonessa föll i morse även i andra omgången. Den här gången var det Vegalta Sendai som med 1–0 kom i väg med poängen. Resultaten i de båda inledande omgångarna gör att man börjar tro på att det är tronskifte på gång i Japan. Man får gå nästan fyra år tillbaka i tiden för att hitta när Inac Kobe Leonessa senast föll i två raka ligamatcher.

Aya Sameshima flyttar hem till ”tsunamilaget”

Trots att det bara är två dagar till OS så pågår det ligaspel lite runtom i världen.
I helgen återstartade till exempel norska toppserien. Och höstsäsongen inleddes med ett tronskifte.

Ett sent mål från Vålerengas Elisabeth Giske Bakken innebar nämligen 3–3 och en poäng i Osloderbyt borta mot tidigare serieledarna Stabaek. För dem gjorde för övrigt nu 17-åriga skytteligaledaren Ada Stolsmo Hegerberg ytterligare två mål.

Samtidigt förde Isabell Herlovsen sitt LSK Kvinner (Lilleström) upp i serieledning genom att göra tre mål vid 4–1-segern hemma mot Amazon Grimstad.
Nu är det LSK som leder en poäng före Stabaek och fem före Arna-Björnar. Fyra ligger mästarinnorna Röa, sju poäng från täten. Röa vann i helgen med 4–1 mot Kolbotn efter tre mål av Lene Mykjåland.

* I Japan pågår spelet i L2-ligan. Och där går nystartade Vegalta Sendai fram som tåget. Sendai är ju den största staden som drabbades av tsunamin förra våren.
Då tvingades regionens bästa lag, Tepco Mareeze, att dra sig ur den högsta ligan. Och lagets stjärnor Aya Sameshima och Karina Maruyama fick leta nya klubbar.

Aya Sameshima i aktion

Aya Sameshima i aktion

Men regionens storklubb på herrsidan, Vegalta, valde inför årets säsong att ta över Tepco Mareezes organisation, och damlag. De flesta spelarna är kvar, och håller nu på att spela upp laget i Nadeshiko League igen.
Och härom veckan meddelade Sameshima att hon lämnar topplaget Montpellier i den franska ligan. Ny klubb blir just Vegalta Sendai. Det är inte svårt att gissa att det var ett klubbval gjort med hjärtat.

* Under de senaste månaderna har de båda halvprofessionella ligorna i USA genomfört sina grundserier. Jag har inte följt dem speciellt noga. Men nu är det dock dags för slutspel i båda. Och då är det förstås lite kul.

I WPSL Elite league har de fyra första lagen i grundserien tagit sig till helgens slutspel.
Det handlar alltså om i tur och ordning Boston Breakers, Western New York Flash, New York Fury och Chicago Red Stars.
Segern i skytteligan delades av Bostons australiska forward Kyah Simon och Flash-spanjorskan Adriana Martin Santamaria på tolv mål.
Slutspelet avgörs på onsdag och lördag. I semifinalerna på onsdag är det först New Yorkderby och sedan möts Boston och Chicago.

* Den andra ligan, USL W-league, är mycket svårare att överblicka än WPSL Elite League. I W-league är slutspelet redan igång. Man spelar så kallat conference-playoffs.
I den västra konferensen vann The Pali Blues finalen mot stjärnspäckade Seattle Sounders Women – som i och för sig sällan kunna använda alla sina stjärnor – med 1–0. Pali är därmed ett av de lag som åker till Ottawa i helgen för att spela det stora slutspelet.

De andra tre konferensvinnande slutspelslagen är DC United Women, Ottawa Fury och Quebec City Amiral. Alltså två kanadensiska lag, och två från USA. Semifinalerna spelas på fredag, och finalen på söndag.

I grundseriens skytteliga vann för övrigt Grace Hawkins, Long Island Rough Riders, på 17 mål. Det var hela fem fler än tvåan, Seattles mexikanska landslagsspelare Veronica Perez och sju fler än trean, Lynn Williams från Pali Blues.

* Kanske håller mitt favoritlag i vitryska Premier League Women, Molodechno på att växa in i ligan. Senast blev det nämligen bara förlust med 3–0. Och det innebär att man inför morgondagens bortamöte med svåra Zorka-BDU i 17:e omgången bara har 5–148 i målskillnad. Det innebär att Molodechno nu alltså är en bra under tio insläppta i snitt. Det tar sig.

Jakten på storpubliken tog mig till Japan och England

Medan årets upphöjda upplaga av damallsvenskan ännu inte har lyckats locka storpubliken noteras toppsiffror i andra länder.
Jag kollade lite siffror runt om i världen, och hittade färska toppnoteringar i Japan och England.

När Arsenal i torsdags spelade hemma i FA WSL mot Chelsea på mäktiga Emirates Stadium sattes nytt ligarekord – 5052 åskådare.
Kul, och kanske ett tecken på att damfotbollen håller på att vinna mark i Storbritannien. För publiksnittet i ligan ifjol stannade på måttliga 550.

Till Japan. Jag har tidigare berättat om hur VM-guldet i fjol höjde intresset för damfotbollen där på ett makalöst sätt.
Haussen kommer garanterat att hålla i sig över OS också. Minst.

Här är en länk till ett blogginlägg på engelska om hur en division II-match häromveckan lockade över 6500 åskådare.
Det var i och för sig inte vilken match som helst, utan ett derby mellan nystartade Vegalta Sendai och talangskolan Tokiwagi Gakuen. Det var Vegalta Sendais första hemmamatch någonsin, och klubbens trupp består huvudsakligen av de spelare som tidigare representerade nedlagda klubben Tepco Mareeze från Fukushima – klubben som ägdes av det kraftbolag som även ägde de kärnkraftverk som drabbades av härdsmälta efter tsunamin härom året.
Här är förresten ett klipp från matchen, för den som är intresserad.

Intresset i Japan får damallsvenskan svårt att slå. Men faktum är att vår svenska serie slås av fler länder när det gäller intresset.
Nedlagda WPS hade väldigt mycket högre siffror än de europeiska ligorna.
Premiäråret 2009 hade WPS ett publiksnittet på 4684. 2010 hade det sjunkit till 3588 och inför VM låg 2011 års snitt på cirka 2700.
Men efter VM höjdes intresset, och 2011 års grundserie i WPS hamnade till slut på ett publiksnitt på 3518 åskådare. Och då skall man veta att de 18 matcher som spelades efter VM snittade 5126 åskådare.
Mästerskapsfinalen, som Western New York Flash med Caroline Seger i laget vann på straffar, blev en publikmässig höjdpunkt. Den sågs nämligen av 10 461 åskådare på Sahlen’s Stadium i Rochester.

WPS var sannolikt den liga i världen som hade högst publiksiffror ifjol.
Jag skriver troligen eftersom jag inte har hittat något slutligt snitt från japanska Nadeshiko League (som L. Leagues högsta division kallas). Den kan ha passerat WPS – fast troligen inte. Det hjälpte nog inte att två matcher i den japanska ligan noterades för 24 546 och 21 236 åskådare.

I Europa var tyska Frauen-Bundesliga bäst under 2011. Höstens matcher hade ett snitt på 1129 åskådare. Här kan du för övrigt hänga med i hur publiksnittet utvecklas i Tyskland.
Där noteras att snittet sjunkit till 993 nu efter årsskiftet. Men den heta guldstriden som väntar kan kanske pressa upp siffrorna en aning igen.

Jag noterar också att Bayer Leverkusen har sämst hemmasnitt i Bundesliga med 377.
I damallsvenskan stannade snittet 2011 på 924 åskådare. Sämst hos oss var Jitex BK med 338.
Varför skriver jag ut de sämsta noteringarna i ligorna?

Jo för att få jämförelsesiffror till min sista publikspaning, som gäller norska Toppserien. Där hade nämligen både Leverkusen och Jitex tagit hem pokalen.
Norsk damfotboll är verkligen i kris. I ligan stannade snittet på pinsamma 179 åskådare i fjol. 179!
Minst dåligt publikstöd hade Arna-Björnar med 317. Mästarinnorna Röa från Oslo hade däremot genomusla 201 åskådare i snitt. Det måste ha varit en makalös guldfest på Röabanen i höstas… Se alla siffrorna här från Toppserien 2011.

Hur publikintresset ser ut i franska Feminine Division 1 har jag inte lyckats få fram några siffror på. Lyon brukar ju ha bra intresse, men inte heller deras snitt har jag lyckats få fram. Någon som har en bra länk till publiksiffror i Frankrike?