Annat bloggande i fokus

Den här veckan befinner jag mig i Salou, drygt en timmes bilresa söder om Barcelona. I den vintertomma semesterorten i Katalonien kommer hälften av de herrallsvenska klubbarna att ladda upp för serien.

Jag har fokus på Elfsborg, och bloggar om resan här. I dag har jag även kollat in ett träningspass med AFC Eskilstuna, och i morgon kanske det även blir en liten MFF-koll.

Det här gör att min uppmärksamhet den här veckan inte är lika hårt fokuserad på damfotbollen som vanligt. Men jag har ju läst den vansinnigt tråkiga nyheten om att Gaelle Enganamouit verkar ha slagit upp sin knäskada, och att hennes karriär är i fara.

Jag håller tummarna för att hon får ordning på sina knän. För hon är ju alldeles för ung (24 år) och dessutom en alldeles för bra spelare för att behöva avsluta karriären redan nu.

Ett av Asiens bästa lag missar VM 2019

Förra helgen lottades kvalet till de Asiatiska mästerskapen 2018, det vill säga det mästerskap som räknas som Asiens kval till VM i Frankrike 2019.

Normalt brukar kvalen till Asiatiska mästerskapen vara en formalitet för världsdelens fem topplag. Men den här gången blir det annorlunda. Asiens fotbollsförbund hade nämligen valt en något udda seedning till lottningen.

De gick 100 procent på resultaten i det senaste Asiatiska mästerskapet. Där hamnade Japan, Australien och Kina på pallen – de tre fick därför direktplatser till slutspelet som spelas i Jordanien. Även värdnationen fick en direktplats.

Kvar är fyra platser till turneringen. Och det var när det kvalet skulle lottas som det asiatiska fotbollsförbundets seedningssystem ställde till det. Till mästerskapet 2014 var ju Nordkorea avstängt till följd av dopningsskandalen 2011. I och med att Nordkorea inte var med blev de oseedade, och placerades i allra lägsta lottningsgruppen.

Och lottningen slumpade sig så att Nord- och Sydkorea kom i samma grupp. Bara ett av kvalets två klart bästa lag kommer alltså att nå Asiatiska mästerskapen och dessutom ha chansen att gå till VM 2019.

Jag tror inte tanken med att låta Nordkorea vara oseedat var att Sydkorea skulle bli laget som drabbas. Men så kan det mycket väl bli, för Nordkorea känns som favorit i den grupp som även innehåller utfyllnadslagen Uzbekistan, Hong Kong och Indien.

Övriga tre grupper – mer om lottningen här – ser ut så här:

Grupp A: Filippinerna, Bahrain, Irak, Förenade Arabemiraten och Tajikistan. Även Jordanien kommer att vara med i den här gruppen, dock utan tävlan.

Grupp C: Thailand, Taiwan, Libanon, Palestina och Guam.

Grupp D: Vietnam, Myanmar, Iran, Syrien och Singapore.

Grupp A känns väldigt öppen, medan Thailand är trolig vinnare i grupp C och Vietnam är favorit före Myanmar i grupp D.

Tråkigt dock att inte Asiens fem bästa länder kommer att kunna nå nästa VM-slutspel.

I övrigt kan det här vara en kandidat till årets tråkigaste damfotbollshelg. Det är en tidig cupomgång i Frankrike och inga toppmatcher i varken Spanien eller Italien. Den viktigaste matchen den här helgen spelades redan i morse, svensk tid, i Australien. Då vann Melbourne City med 2–0 i det helt avgörande mötet med Newcastle Jets om den fjärde och sista slutspelsplatsen i W-league.

Därmed är det klart att Sydney FC, Canberra United, Perth Glory och Melbourne City gör upp om titeln kommande två helger.

Nog borde Sverige ha vunnit

Sverige–England slutade 0–0. Det skall direkt sägas att jag missade stora delar av den första halvleken, men sett till klippet med höjdpunkter i halvtid verkar det inte ha varit någon riktig målchans åt något håll före paus.

Var det så, innebär det att Sverige hade matchens fyra bästa lägen. För i den andra halvleken hade jag 4–1 i målchanser i svensk favör. Englands avslutade Jordan Nobbs utanför. Och alla de fyra svenska var klarare och farligare än Nobbs.

Faktum är att Sverige måste göra minst ett mål på de chanser som skapades. Framför allt tycker jag att man kan kräva att Pauline Hammarlund skall träffa målet när Lotta Schelin gav Göteborgsforwarden öppet läge rakt framifrån.

Dessutom måste ju Kosovare Asllani göra mål på straffen. Och Nilla Fischer – det väl hon? – måste smälla in närskottet i 93:e minuten. I båda de fallen fick vi se lysande räddningar av Siobhan Chamberlain.

Men som sagt, sett till målchanser borde Sverige ha vunnit.

Och på så sätt var det här ett klart steg i rätt riktning. Jag såg ett klart tryggare svenskt lag än mot Norge. Spelarna kändes både tryggare i defensiven och tryggare med bollen. Passningsspelet var klart mycket bättre än mot Norge, i varje fall i den tidiga uppbyggnadsfasen.

De offensiva passningarna håller däremot fortfarande tveksam nivå. Och Caroline Seger fortsätter att spela alldeles för mycket bakåt eller i sidled. Lagkaptenen hyllades av Pia Sundhage för insatsen mot Norge. Och visst, Seger gjorde en helt ok insats. Men vill man spela kontringsfotboll är Seger mest en bromskloss. Därför var det bra att Sundhage satte in flera boll- och passningstrygga spelare bredvid Seger på mittfältet.

Sett till spelsystem handlade det, precis som signaturen noone anade inför, om det 4–3–3-spel Sundhage hittade på i höstas – alltså egentligen 4–4–2.

Ytterligare funderingar inför Sverige–England

Snart dags för avspark i årets andra landskamp för svensk del. Precis om Norgematchen sänds mötet med England på svenskfotboll.se. Det är gratis, bara man skaffar sig ett inlogg. Avspark är 18.00.

När jag skrev förra inlägget hade jag bara startelvan, nu vet vi även vilka som sitter på bänken respektive läktaren. På läktarplats finns bland annat Michelle De Jongh och Katrin Schmidt – synd att inte De Jongh får chansen att debutera. Noterbart också att Emma Berglund står utanför matchtruppen, ett tecken på att hon just nu räknas som fjärdealternativ på mittbackspositionen, en signal om att Magdalena Eriksson – som börjar på bänken igen – passerat i rangordning.

Jag har nu förresten kollat igenom Norgematchen. Den spontana analysen är att Sverige var helt utan anfallsspel. Den svenska passningskvaliteten höll alldeles för dålig nivå, alldeles för dålig. Där var norskorna det klart bättre laget.

När det gäller passningsspelet kan man förstås välja att skylla på matchovana efter några månaders uppehåll. Men det förklarar ju inte varför Norges passningsspel var bättre än vårt. Norge har ju färre spelare som är i säsong än vi.

Den första halvleken hade Sverige varken anfalls- eller försvarsspel. Efter paus blev vårt försvarsspel mycket mer aggressivt. Om vi hade haft ett passningsspel värt namnet borde vi ha fått till flera bra kontringar efter paus. Men faktum är att vi väl bara hade en enda omställning som ledde till avslut på mål. Även om det var Schmidts farliga skott som styrdes i ribban är det för svag utdelning.

Det blir intressant att se om vi får till ett bättre kontringsspel med den 4–3–3-uppställning som aviserats i kväll.

* Det är ju som bekant fler landslag som är i gång nu i dagarna. I går kryssade Danmark och Skottland för andra gången på några dagar. Det danska ledningsmålet var frukten av svagt skotskt försvarsarbete.

* På temat svagt försvarsarbete sorterar vi även in Kinas första mål i dagens 5–0-seger mot Ukraina.

* Frankrike vann med 2–0 mot Sydafrika häromdagen. Snackisen kring det franska laget är dock att supertalangen Delphine Cascarino har drabbats av en knäskada under träning på landslagslägret. Lyonspelaren skall enligt uppgift missa resten av säsongen. Där försvann sannolikt en attraktion från sommarens EM-slutspel.

* Slutligen en inhemsk notering. Känslan är att elitettanklubben Hovås Billdal är illa ute. I somras var laget på väg mot allsvenskan efter en stabil vår. Kommande säsong får man nog kämpa för att hänga kvar i elitettan.

Man har nämligen tappat flera bärande spelare, och på sin hemsida annonserar klubben efter testspelare. Det är tyvärr inget lovande tecken. Vi får hoppas att man inte rasar ihop helt, för Hovås Billdal är en intressant klubb, med massor av unga talanger. Man var ju exempelvis i SM-final för F19-lag i november.

Det verkar bli nytt spelsystem igen

I morgon tisdag klockan 18.00 spelar Sverige årets andra landskamp. För motståndet står England, ett lag som ligger högre än oss både på världs- och Europarankingen.

England spelade så sent som i går, då föll man med 1–0 mot Norge. Jag såg sista kvarten, och där hade engelskorna två–tre riktigt bra kvitteringschanser. Men vad jag förstod var Norge ändå totalt sett det bästa laget.

Under förra veckan vann alltså Norge mot de båda lag som har slagit ut dem ur de två senaste mästerskapen. England vann ju mot norskorna i VM och Sverige snodde ju OS-platsen. Det är ju knappast aktuellt att kalla vinster i vänskapsmatcher för revansch, men klart är att Norge verkar ha något bra på gång igen.

För England var det första förlusten sedan She Believes cup i mars i fjol. Nu väntar alltså Sverige i morgon. Ett Sverige som i kväll har släppt startelvan, och det ser ut att bli 4–3–3 igen. I varje fall är laget uppställt enligt det systemet, och valet av spelare gör ju att det ser ut som att det blir tremannaanfall.

Med tanke på att Pia Sundhage bara byter målvakt och en utespelare – Stina Blackstenius kommer in i stället för Elin Rubensson – får man ju känslan av att förbundskaptenen har valt vilka spelare hon tänker satsa på i år. Nu skall hon bara hitta ett system och spelsätt som passar dem. Någon annan förklaring till allt detta hoppande mellan spelsystem har jag svårt att hitta.

Morgondagens elva ser ut så här i sin helhet: Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna AnderssonCaroline Seger, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani – Blackstenius, Fridolina Rolfö och Sofia Jakobsson.

Notera att Lotta Schelin återigen står utanför startelvan.

Jag hade ju föredragit att Sundhage givit fler spelare chansen att visa upp sig på riktigt, men det är ju inte hennes stil. Hon vill köra med ”sina” spelare så mycket det bara går för att skapa ett tajt lag. Och det upplägget har ju lyckats rätt bra både ur medaljsynpunkt både i USA och Sverige, så det går ju inte att såga rakt av. Men visst är det synd att inte testa lite fler spelare när chansen ändå finns?

I dag lades för övrigt torsdagens landskamp mot Norge upp på förbundets tv-sida. Jag har inte haft tid att kolla den ännu, men tänkte göra det så fort som möjligt.

Min helg ägnades åt världscupskidor i Ulricehamn, en upplevelse som var långt över förväntan. Så bra tryck trodde jag inte man kan få till på skidtävlingar. Skidfokuset har gjort att jag inte haft örnkoll på helgens resultat. Men ett fick mig att haja till rejält:

Spanien–Schweiz 8–1

Det var i och för sig en inofficiell testmatch över 3×35 minuter. Men ändå, det är tydligt att Spanien börjar bli redo att utmana på allvar även på seniornivå. För att göra åtta mål är alltid bra. Att göra det på ett så bra lag som Schweiz är makalöst imponerande. Fantastiskt.
Vädret matchen spelades i var inte fantastiskt, det var däremot flera av målen – exempelvis det här av F20-VM-stjärnan Mariona Caldentey:

Här är några fina spanska mål till:

Tam analys av förlusten mot Norge

Det känns lite konstigt att skriva ett inlägg om en landskamp som man inte har sett.

Eller. Jag såg de sista 20 minuterna på svenskfotboll.se. För mig funkade sändningen utmärkt under den perioden, men jag såg i kommentarsfältet att många hade problem med att se matchen. Tråkigt.

Sverige har satsat mer och bättre på damfotbollen än Norge de senaste åren. Men i går vann Norge på de flesta fronterna. Exempelvis sändes matchen streamad både av förbundet och NRK – dessutom tv-sände norska Eurosport.

Dessutom vann ju Norge själva matchen med 2–1. Det var första gången sedan EM-kvartsfinalen 2009 som vi föll mot Norge under 90 minuter. På de åtta mötena sedan dess har det i och för sig blivit en straffläggningsförlust i Algarve, men i spel var det fem svenska segrar, tre kryss och målskillnaden 15–8.

Jag hade hoppats att det skulle kunna gå att se torsdagens match i efterhand någonstans, men hittills har jag inte lyckats hitta någon länk. Bara de här höjdpunkterna från den första halvleken.

Därmed är den analys jag kan komma med väldigt tam.

Jag har alltså sett målen, det svenska var högst turligt. Jag fick kolla flera gånger för att se om det var Sofia Jakobsson:s axel eller den norska backens huvud som styrde in bollen. Jakobsson har flyt för tillfället, och då kan man göra mål även när man missar sin nick. Vid Norges båda var våra mittbackar (Linda Sembrant och Nilla Fischer) snett ute varsin gång.

Det verkar inte ha varit någon bra mittbacksdag, för de minuter jag såg hade dessutom det tredje mittbacksalternativet (Magdalena Eriksson) väldigt dålig precision i passningsspelet. Nu är det tidigt på säsongen, och många spelare är matchovana. Men jag tycker tyvärr att Erikssons passningsspel har varit lite för slarvigt när hon dragit på sig landslagströjan. Det måste hon rycka upp om hon på allvar skall kunna utmana Fischer/Sembrant framöver.

Men som sagt, jag såg bara 20 minuter, så några egentliga slutsatser från matchen kan jag inte dra. Ni som såg mer av matchen, såg ni något nytt? Fanns det några linjer i det svenska spelet? Och var det någon som utmärkte sig – positivt eller negativt?

Det har spelats fler landskamper i dagarna. I dag blev det 2–2 mellan Danmark och Skottland. Målen går att se här. Danska målskyttar var Pernille Harder och Johanna Rasmussen, men det är Erin Cuthbert:s 2–2-mål som är det mest sevärda.

Och i går vann Nordirland lite överraskande med 1–0 mot EM-klara Portugal efter det här segermålet från Marissa Callaghan:

I veckan har det europeiska förkvalet till VM lottats. Det är ju så att det stundande VM-kvalet i Europa kommer att bestå av sju grupper om vardera fem lag. Eftersom det är 46 lag som anmält sig blir det ett förkval.
Där gör 16 lag upp om fem platser. Speldatumen är 6, 8 och 11 april och de 16 lagen är uppdelade på fyra fyrlagsgrupper där segraren och bästa tvåan går vidare till det stora kvalet.

Förkvalet lottades så här:

Grupp 1: Georgien (värdland), Kazakstan, Estland och Lettland.

Grupp 2: Albanien (värdar), Grekland, Malta och nya Kosovo.

Grupp 3: Litauen (världland), Andorra, Israel och Moldavien.

Group 4: Färöarna (värdland), Turkiet, Montenegro och Luxemburg.

Det stora VM-kvalet lottas den 25 april och spelas från september i år till september nästa år. Europa har åtta platser till VM 2019, plus att värdnationen Frankrike tillkommer. Det blir alltså de sju gruppsegrarna plus en grupptvåa som kvalar in. De fyra bästa grupptvåorna gör upp om den platsen via playoff.

* Det om landslagsfotboll. Det kommer även spelas lite klubbfotboll i helgen. I Australien pågår spurten i kampen om den fjärde och sista slutspelsplatsen. Där står det mellan Melbourne City, Brisbane Roar och Newcastle Jets om att göra sällskap med slutspelsklara Sydney FC, Canberra United och Perth Glory.

W-league är en väldigt jämn och intressant liga där alla kan slå alla. Tabelljumbon Adelaide United har exempelvis plusmålskillnad, vilket verkligen inte hör till vanligheterna.

* I Italien går svensklaget Fiorentina som tåget. Det har blivit tio raka segrar och målskillnaden 39–3 för Stephanie Öhrström:s och Sara Nordin:s lag. Öhrström har spelat i nio av matcherna, medan Nordin deltagit i fyra. I morgon, lördag 14.30, skall det gå att se bortamatchen mot Tavagnacco på Fiorentinas klubb-tv.

Rolfö och Jakobsson forwardspar mot Norge

I kväll har startelvan till torsdagens landskamp mot Norge släppts. Matchen börjar 18.00 och sänds på svenskfotboll.se.

Jag insåg just att jag sannolikt kommer att befinna mig i Ulricehamn under matchen för att producera material inför helgens världscuptävling på skidor. Det är i och för sig ett kul jobb, men det känns lite tråkigt att riskera missa matchen.

För det hade ju varit lite intressant att se vad Sundhages elva klarar av att prestera, inte minst hur forwardsparet Sofia Jakobsson och Fridolina Rolfö fungerar ihop. Jakobsson är ju formstark i Frankrike och Rolfö är en forward som är bra på att samarbeta. Noterbart här är alltså att Lotta Schelin börjar vid sidan. Det blir intressant att se vilka skäl som ligger till grund för den uttagningen. Kan det vara så att Schelin och Stina Blackstenius kommer att spela den andra halvleken?

Skälet till att Hilda Carlén vaktar målet är att Hedvig Lindahl ansluter till truppen först på lördag.

Intressanta starter mot Norge görs också av Jonna Andersson, Kosovare Asllani och Elin Rubensson. Andersson behöver visa att hon håller som vänsterback även internationellt och hjälpgumma Rubensson bör nog göra så bra ifrån sig att hon blir oumbärlig på mittfältet – annars är risken att hon snart är tillbaka i backlinjen. För Asllani gäller det att visa att hon är mogen den där fria rollen som Sundhage skapat på mittfältet.

Jag hade gärna sett att Sundhage testat någon joker i laget, exempelvis Michelle De Jongh eller Katrin Schmidt. Den senare sitter i alla fall på bänken, medan De Jongh inte är med i matchtruppen.

Noterbart här är ju för övrigt att laget är uppställt som 4–4–2 på förbundets hemsida. Vet inte om det är ett misstag, eller om man ändrat sig. I höstas kallade ju Sundhage det nya spelet för 4–3–3, trots att det oftast var ett 4–4–2 med mittfältsdiamant.

Här är hela elvan: Carlén – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Andersson – Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Rubensson – Jakobsson och Rolfö.