BP kvar i damallsvenskan – och Uppsala kvar i elitettan

Den inhemska svenska tävlingssäsongen är över. BP vann kvalet mot IK Uppsala Fotboll med totalt 4–1. Det innebar att talangfabriken BP spelar i allsvenskan både för herrar och damer nästa år. Starkt jobbat.

Inför säsongen tippade jag att BP skulle komma sist i damallsvenskan, och jag var orolig att man bara skulle ta enstaka poäng och att man tidigt skulle hakas av i nedflyttningsstriden. BP har varit en av årets positiva överraskningar.

Man klarade kontraktet för att man hade gjorde starka insatser i de avgörande matcherna. Man klarade kvalplatsen på målskillnad, mycket för att man tog fyra poäng vardera mot de båda nedflyttningslagen AIK och Umeå. Och man vann båda kvalmatcherna mot Uppsala.

Framför allt blev vändningen borta mot Umeå i näst sista omgången avgörande. Där kom BP i 1–0-underläge tidigt i den andra halvleken. Men man kunde vända och vinna med 2–1.

I kvalet var det aldrig något större snack. Jag missade den första matchen. Men vad jag förstått var BP:s 1–0-seger i underkant. I dagens retur kopplade stockholmarna ett tidigt järngrepp om sin damallsvenska plats.

Det var fasta situationer som avgjorde. Segermålet på Studenternas var en inläggsfrispark. Och precis när matchklockan tickat in i den femte matchminuten i dag drog Alice Ahlberg först in en stenhård frispark rakt i mål. Och fyra minuter senare nickade Mathilda Johansson Prakt in 2–0-målet på en inläggsfrispark från Frida Boriero.

Vid båda målen satte jag frågetecken för ingripandena från målvakt Caroline Forsgren. Ahlbergs skott var i och för sig väldigt hårt. Men det gick mitt i målet, och skall man vinna kvalmatcher måste man rädda sådana. Och det andra målet är en jättetavla. Där kom Forsgren ut helt snett.

Det var alltså totalt 3–0 till BP redan efter nio minuter. Uppsala var chockat och ett fysiskt starkare BP anfört av spelskickliga Boriero hade full kontroll under den första halvleken. Uppsala lyfte spelet lite efter paus. Man fick också en reducering när ett långt inspel från Andrea Thorisson studsade in i mål bakom Lovisa Koss i minut 62.

Det hann dock aldrig komma in några nerver i BP-lägret, för bara minuten senare slog Jennifer Sjösten in ett inlägg till Klara Andrup, som vi ribban gjorde 3–1 bakom en chanslös Forsgren. Totalt 4–1 – och det kändes avgjort.

Uppsala försökte, men det blev totalt 4–1 – och BP behåller alltså den damallsvenska platsen. Det blir spännande att se hur BP nu satsar vidare. Som går att se på bloggens silly seasonsida har man en hel del att göra med truppbygget.

Klart är att Vaila Barsley slutar. Hon gjorde karriärens sista match i dag, och fick välförtjänta kramar när hon byttes ut i slutminuterna. Annars har ju BP-spelarna nu fått ett års damallsvensk vana. Och får man behålla stommen samtidigt som man kan krydda med rätt nyförvärv så kanske man kan titta lite högre i tabellen till nästa år? Det finns kanske några spelare att hämta i nedflyttade AIK?

För Uppsala är det här förstås otroligt tungt. Laget föll på målsnöret i fjol, när man tappade en damallsvensk plats i sista omgången. Jag tyckte att lagbygget inför årets säsong såg bra ut, och tippade att laget skulle ta en av de två direktplatserna till damallsvenskan. Man hade också länge greppet om en direktuppflyttning. Fortfarande med tre omgångar kvar låg man topp två.

Men kryss mot Bromölla och Mallbacken i omgångarna 24 och 25 förstörde drömmen om damallsvensk direktuppflyttning. Och i kvalet var man alltså aldrig nära.

Det här att flera gånger komma nära, men inte nå fram skapar ingen vidare vinnarkultur. Om Uppsala satsar vidare kommer man att få bära favoritskap tillsammans med i första hand AIK och Umeå i nästa års upplaga av elitettan. Apropå elitettan finns nu ett nytt Forum Elitettan här på bloggen, tänkt för silly season och träningsmatcher.

I och med att kvalet är över är också alltså den inhemska fotbollssäsongen 2022 över. Dock återstår två Champions Leaguematcher på svensk mark. FC Rosengård skall spela hemma mot Benfica och Bayern München den 7 respektive 15 december.

Rosengård har dessutom bortamatch mot Barcelona den 21 december. Ett skadedrabbat mästarlag får inte många dagars semester den här vintern.

Internationellt noterar jag att 20 417 åskådare kom till Weserstadion i går för att se Werder Bremens damlag ta den stora arenan i besittning för första gången. Det började bra för hemmalaget, och hemmapubliken fick jubla rejält över ett riktigt snyggt ledningsmål.

Dock vände Freiburg och vann med 2–1, så några fler jubel från storpubliken blev det inte.

Coola straffläggaren Lisa Dahlkvist avslutar karriären

Lisa Dahlkvist avslutar karriären. Hon meddelar beslutat på sitt Instagramkonto.

Spontant tänker jag direkt på några fantastiska straffar – två avgörande i kvarts- och semifinal från OS i Rio och så en mot USA i VM 2011. Den från 2011 fick mig att skriva en kärleksförklaring till Dala.

Och utöver straffarna är det som man kommer att bära med sig hennes coola lugn och den där respekt- och kompromisslösa vinnarviljan som hon alltid utstrålade. Samt en och annan spelvändning.

Det blev 134 landskamper och elva mål. Det blev OS-silver, VM-brons och fyra damallsvenska guld. Det blev tre finalförluster i Champions League.

Klubbmässigt spelade hon damallsvenskt för Kif Örebro, Umeå IK, Tyresö FF, Kopparbergs Göteborg FC och Eskilstuna United. Hon hann även med utlandsäventyr i norska Avaldsnes och franska PSG.

Beslutet om att avsluta karriären nu var långt ifrån oväntat. Det är bara att tacka för alla högtidsstunder, och önska henne lycka till i framtiden.

Dahlkvist har ju redan visat att hon är en duktig tv-expert. Så jag räknar med att få att vi inte har sett det sista av henne i fotbollssammanhang, även om hon gjort sitt på planen.

Rosengård överkört i Lissabon – tung svensk förlust

FC Rosengård inkasserade en blytung förlust i kväll i Lissabon. Benfica var det klart bättre laget och vann med 1–0. Portugisiskorna vann totala avsluten med 23–5 och avsluten mot mål med 6–1.

Jag kollade inte matchen speciellt koncentrerat. Men det jag såg var inte roligt för vårt svenska mästarlag. Stundtals var det kaos i försvaret, och Teagan Micah tvingades till flera fina räddningar.

Benfica har vuxit ut till ett lag har helt okej europeisk nivå. Men om svenska lag tänker tävla på internationell nivå måste man vinna mot lag som Benfica.

Dock är det väl bara att inse att våra topplag inte längre är tillräckligt bra för att just tävla i Europa. Utfallet av de nio gruppspelsmatcher som våra damallsvenska klubbar spelat i Champions League är en seger och åtta förluster. Totala målskillnaden är 5–25. Det är en riktigt dyster läsning.

Visst kan Rosengård skylla på tunga skador i backlinjen, och på att laget inte spelat en match på tre veckor. Men det ger ju tyvärr inga fler poäng.

I all uppgivenhet får vi väl ändå glädjas åt att vi har ett svenskt lag i gruppspel för andra året i rad. Det lär vi inte vara bortskämda med framöver. Mycket talar för att Sverige bara har två platser i turneringen inom två år. Och risken finns även att de båda lagen blir oseedade, vilket minskar chansen till gruppspel enormt.

Tidigare i kväll slängde jag även sporadiska blickar på den andra matchen i gruppen, den som Barcelona vann med 3–0 mot Bayern München. Från det lilla jag såg gav Fridolina Rolfö ett fint intryck. Och Barca såg både stabilt och vasst ut.

Målskillnaden 16–1 efter en match vardera mot Bayern, Benfica och Rosengård är på alla sätt imponerande. Barca och Chelsea är de enda lagen med full poäng när halva gruppspelet är avklarat. Noterbart att de båda franska storlagen Lyon och PSG står på fyra poäng vardera.

Nyckeldag för Rosengård – och för svensk klubblagsranking

I kväll klockan 21.00 spelar FC Rosengård en otroligt viktig bortamatch mot Benfica i Champions League. Matchen är framför allt viktig för damallsvenskans möjligheter att ha tre platser i Champions League även i framtiden.

De svaga svenska resultaten i Champions League på senare år gör att damallsvenskan snart kommer att tappa en av de där tre platserna. Men ju längre vi kan ha kvar den, desto bättre för intresset kring serien.

Som reglerna är nu har de sex högst rankade högstaligorna tre platser vardera. Ligorna på plats 7–16 har två platser och övriga har en plats. Sverige och damallsvenskan var länge trea. Men de senaste åren har fallet på rankingen (som ser ut så här) varit förhållandevis snabbt. Nyligen gick Italien förbi, vilket innebär att Sverige nu är nere på den där åtråvärda sjätteplatsen.

Men avståndet neråt är långt ifrån betryggande. Och faktum är att ett av de länder/ligor som skulle kunna passera redan den här säsongen är Portugals. Sverige har 25,999 poäng, medan Portugal har 20. En seger ger två rankingpoäng till laget, men i nationsrankingen delas poängen med antalet deltagande lag från nationen. För svensk del ger alltså en Rosengårdsseger i kväll ytterligare 0,667 poäng.

Men eftersom Benfica är Portugals enda lag i turneringen skulle Portugal få två poäng vid Benficaseger. Lek med tanken att Benfica vinner båda matcherna mot Rosengård. Då skulle Portugal vara kusligt nära. Så det lär finnas många svenska lag som håller tummarna för Rosengård i kväll.

I övrigt har mitt fotbollsfokus av någon outgrundlig anledning riktats rätt mycket mot herrfotboll de senaste dagarna. Jag har dock noterat att många av lagen i engelska WSL har varit smarta och lagt sina matcher under Premier Leagues VM-uppehåll på stora arenor. Det ledde till väldigt fina siffror den gångna helgen, med 40 064 på Arsenal–Manchester United som toppnoteringen.

Tyvärr blev det inte den fina publiksiffran som hamnade i fokus i nyhetsflödet efter den matchen. Utan det var den otroligt tråkiga nyheten om att Beth Mead drog av korsbandet och är borta i minst nio månader.

Därmed är de båda spelare som var etta och tvåa i kampen om årets stora fotbollspriser borta på grund av korsbandsskada. Listan över korsbandsskadade världsstjärnor börjar för övrigt bli besvärande lång. Signaturen Alexander hade en tänkvärd kommentar om slitaget på världsspelarna som kommentar till förra inlägget.

Det allt tätare och tuffare spelschemat är säkerligen en anledning. En annan är att det inte finns tillräckligt med toppspelare.

På hemmaplan ser vi i helgen fram emot returen i kvalet mellan BP och Uppsala. BP leder med 1–0. Även om stockholmarna borde vinna dubbelmötet så är det en bräcklig ledning och det lär komma in nerver i spelet i returen på söndag.

Cuplottningen – ett sportsligt rättvisehaveri

16 lag skall spela gruppspel i Svenska cupen. Grupperna lottas efter geografi – inte sportslig rättvisa.

Lottningen av cupens gruppspel har varit ett rättvisehaveri i flera år. Men lottningen av den pågående cupen tar på alla sätt priset. Ettan FC Rosengård, trean Linköpings FC och fyra Kristianstads DFF borde ju förstås vara toppseedade när det handlar om fyra grupper – det hade de varit inom herrfotbollen. Men icke inom damfotbollen.

Tvärtom hamnar nu alla de här tre lagen i samma grupp. De får sällskap av Alingsås FC United, som sannolikt kommer att heta Alingsås IF Fotboll när gruppspelet drar igång.

Den spontana frågan jag ställde mig när jag såg lottningen var: Varför inte byta Alingsås mot Häcken, och köra alla de fyra bästa lagen i samma grupp?

Utöver supergruppen, grupp 1, fick vi:
Grupp 2: Häcken, Vittsjö, Örebro och Växjö.
Grupp 3: Hammarby, Eskilstuna, BP och Uppsala.
Grupp 4: Piteå, Djurgården, AIK och Umeå.

Ur sportslig synvinkel är det ju förstås en riktig skitlottning. I herrarnas cup har man sedan länge ett klockrent upplägg ur sportslig synvinkel där lag 1 och 16 placeras ihop i samma grupp. Det gör även lag 2 och 15, lag 3 och 14 och så vidare. Om det systemet hade används inom damfotbollen skulle lottningen sett ut så här:

Grupp 1: FC Rosengård och Eskilstuna plus två lag till.
Grupp 2: BK Häcken FF och Piteå plus två lag till.
Grupp 3: Linköpings FC och Vittsjö plus två lag till.
Grupp 4: Kristianstads DFF och Hammarby plus två lag till.

Sedan skulle en lottningspott bestå av Örebro, Djurgården, BP och Umeå. Och slutligen en pott av AIK, Umeå, Uppsala och Alingsås.

Det hade varit en otroligt mycket mer rättvis lottning. Visst det skulle kunna leda till dyrare resekostnader. Men om förbundet tar sin cup på allvar – vilket det uppenbart inte gör – så får det väl dela resekostnaderna jämnt, eller skapa ett bidragssystem.

Vilken käftsmäll – Australien–Sverige 4–0

Jag vet inte om jag har drömt, eller om Sverige alldeles nyss åkte på en fet käftsmäll i Melbourne.

Jag försökte kolla in matchen koncentrerat. Men det var lättare sagt än gjort. Man är ju inte van vid att ställa klockan på 04.30 för att gå upp och kolla på fotboll. Och helt vaken kände jag mig knappast någon gång under matchen – trots att Sverige åkte på en hel hög väckarklockor i den andra halvleken.

Det jag fick se från start var ett Australien som startade med hela sex damallsvenska spelare. Sverige hade bara tre damallsvenska startspelare.

Det svenska lag et behövde tre–fyra några minuter för att vakna till. Sedan följde en period på cirka 20 minuter där Sverige framför allt var mycket bra i uppspelsfas. Däremot lyckades man inte omsätta de fina uppspelen i speciellt många 100-procentiga målchanser. Ett ribbskott från Johanna Rytting Kaneryd var det närmaste det svenska laget kom.

Peter Gerhardsson valde att starta med två mittbackar som är bra på att slå ut lagdelar. Och när Australien inledningsvis hade ett rätt utstpritt 4–2–4 i pressen fanns det stora centrala ytor att sätta in uppspelen. Framför allt hittade Madelen Janogy bra mottagningspositioner i början.

Allra mest imponerade ändå Stina Blackstenius. Oj vad hon har förbättrat sig i uppspelsfas. Tidigare har hennes felvända spel varit både lättläst och statiskt. Men nu har Blackstenius breddat registret. Det känns både som att hon fått bättre bolltouch och en bättre speluppfattning. Kul att se.

Mindre kul var att det svenska laget tappade flytet efter 25–30 minuter. Delvis var det nog orsakat av att Australien tajtade till sitt lag och därmed gav Sverige mindre ytor. Hemmalaget med Tony Gustavsson och Jens Fjellström på bänken fick bättre och bättre kontroll, och precis när matchklockan passerat 36 minuter gjorde Sam Kerr mål på förarbete från Hayley Raso.

Nathalie Björn kom lite fel vilket gav Kerr tillräckligt med yta. Just den situationen var inte jättelätt, men Björn hade det faktiskt ovanligt jobbigt under stora delar av matchen. Man är inte van vid att se henne så blek.

Efter paus inledde Sverige med fem mycket bra minuter. Sedan kontrade Australien på en svensk hörna, och Caitlin Foord gjorde 2–0. Arsenalanfallaren vek bakåt och vred sedan in bollen i bortre hörnet. Kanske att Zecira Musovic llte tidigare borde ha kunnat läsa vart skottet skulle komma. Men det var ett fint avslut, så det är ändå svårt att lasta målvakten för målet.

Målet fick det svenska laget att helt komma av sig helt. Resten av matchen var rätt plågsam för svensk del. Passningskvaliteten blev bara sämre och sämre, kombinerat med att matchen rycktes sönder av många byten.

Australien tycktes dock trivas. Vittsjös Katrina Gorry var lysande, Arsenals Caitlin Foord också. Det var hemmalaget som hade kontroll, och som skapade chanserna. Hayley Raso missade öppet mål efter en hörna. Istället kom 3–0 när ett skott från Mary Fowler styrde på Linda Sembrant och in i mål.

Och i 78:e jobbade Foord till sig bollen. Via Kerr och Emily van Egmond fick Foord tillbaka bollen i helt fritt läge. Hon satte säkert 4–0 till glädje för huvuddelen av de 22 064 åskådarna. Samtidigt stod det klart att det svenska landslagsåret skulle avslutas av en riktigt fet käftsmäll.

Efter 20 minuter fanns det inget som tydde på australisk utklassningsseger. Men så blev det. Och Peter Gerhardsson fick ganska mycket att fundera över på den långa resan hem.

Sveriges signum brukar ju vara defensiv stabilitet. Men att det bland årets 15 landskamper finns två 4–0-förluster skapar helt klart en del funderingar. Resultatet innebär förstås även ett ett rejält tapp i rankingpoäng. Landslaget skall nog inte räkna med att vara tvåa på nästa världsranking.

Så här spelade Sverige: Zecira MusovicEmma Kullberg (Amanda Ilestedt, 84), Linda Sembrant, Nathalie Björn, Jonna AnderssonJohanna Rytting Kaneryd (Olivia Schough, 56), Hanna Bennison (Filippa Angeldal, 70), Elin Rubensson (Julia Zigiotti Olme, 56), Sofia JakobssonMadelen Janogy (Matilda Vinberg, 70) – Stina Blackstenius (Rebecka Blomqvist, 56).

Veckan som gått – Norrköping, AIK, Umeå och Nations League

Det har gått drygt en vecka sedan förra inlägget. Det har på alla sätt varit sju händelserika dagar. Några huvudrubriker: Damallsvenskan har fått ett nytt lag i IFK Norrköping, AIK och Umeå har fallit ner i elitettan, Team TG har trillat ner i division 1 – och så har damfotbollen fått ett Nations League.

Men jag börjar förra helgen. Då kom till 2 748 åskådare till Idrottsparken – visst heter den så? – i Norrköping för att se IFK:s damer gå upp i allsvenskan. Till slut fick storpubliken fira. Men det var knappast så att Peking imponerade i 1–0-segern mot Bergdalen.

Utifrån den matchen behöver Norrköping förstärka ganska rejält om man skall bli att räkna med i högsta divisionen. Historiskt har ju de lag som gått upp från elitettan hävdat sig bra i damallsvenskan. Men det såg annorlunda ut i år, med alla tre nykomlingarna bland de fyra lag som ganska tidigt hakades av.

Och risken är att det kan fortsätta vara så under ytterligare något år innan den nya seriepyramiden sätter sig. Med det sagt är det förstås på sin plats att skicka ett sent, men stort Grattis till IFK Norrköping.

Det skall bli kul att se hur man bygger lag inför den historiska debutsäsongen på högsta nivå.

När vi ändå är i elitettan tänkte jag köra färdigt det spåret. Jag har förstås närmarkerat Boråslaget Bergdalens IK under säsongen. Och deras avslutning var på alla sätt spektakulär. Här är en pluslåst Gota Mediakrönika om dramatiken.

För två veckor sedan var Växjö DFF i Borås och firade damallsvenskt avancemang via 2–0-seger mot Bergdalen. Två timmar tidigare hade Team TG tappat ledning till kryss på övertid mot Älvsjö AIK. Resultaten innebar att Bergdalen och TG hade lika många poäng och identisk målskillnad. Boråslaget låg dock över nedflyttningsstrecket på fler gjorda mål.

Förra veckan var Bergdalen alltså i Norrköping och fick uppleva när Peking firade damallsvenskt avancemang. Samtidigt som boråsarna föll med 1–0 vann Bromölla också med 1–0 mot Team TG via ett sent segermål. Resultaten innebar att Bergdalen och TG hade lika många poäng och identisk målskillnad. Boråslaget låg dock över nedflyttningsstrecket på fler gjorda mål.

I dag var IK Uppsala Fotboll på Borås Arena och firade säkrad kvalplats mot damallsvenskan. Man gjorde det via 3–2-seger. Samtidigt spelade Team TG hemma mot klara seriesegrarna Växjö DFF.

Med några sekunders mellanrum i de första halvlekarnas slutskede gjorde Uppsala 3–0 i Borås och TG tog ledningen med 2–1 mot Växjö. I det läget var Umelaget tre poäng och fyra mål före i livetabellen.

Efter paus flyttade Bergdalen fram sina positioner, och gjorde två mål. Det andra på en högst tveksam straff. Bara någon minut efter att det blev 2–3 på Borås Arena hade Evelyn Ijeh gjort två mål i Umeå (varav ett var en volley i krysset som borde vara en kandidat till årets mål), och tagit Växjö till ledning.

I det läget var det 2–3 i båda matcherna. I Borås var både Bergdalen och Uppsala nöjda med situationen. Den sista kvarten spelade lagen av utan att försöka anfalla. Uppsala höll bollen i sin backlinje, medan Bergdalen stod samlat och tittade på. Ni som minns Tyskland–Österrike från herrarnas VM 1982 har en bild av hur det såg ut.

Under slutet av matchen tittade Linnea Liljegärd på Bergdalens bänk mer på matchen i Umeå än den hon hade live framför sig. Hon fick se TG få ett riktigt bra frisparksläge på övertid, men Växjö få bort bollen.

Och strax efter att den egna matchen var slut kunde Bergdalens spelare och ledare börja jubla. Båda matcherna slutade 2–3. De resultaten innebar att Bergdalen och TG slutade på lika många poäng och identisk målskillnad. Bergdalen håller sig dock kvar i elitettan på fler gjorda mål.

Grym glädje i Bergdalen, och grymt öde för Team TG.

Överhuvud taget var det en grymt jobbig dag för damfotbollen i Umeå. Ungefär en halvtimma tidigare hade det ju nämligen blivit klart att Umeå IK åker ur damallsvenskan. Umeås båda elitlag föll alltså en nivå neråt i seriepyramiden. Och båda hade samma poäng som laget närmast framför i tabellen. Små marginaler…

För Umeå IK var det ju förlusten mot BP förra helgen som förstörde allt. Nu står klassiska UIK plötsligt inför en tuff vinter, där man med svag ekonomi skall bygga om laget för elitettan. Det var knappast något klubbledningen önskade.

Tidigare i veckan sparkade Häcken ner AIK i elitettan. Solnaklubbens ledning har ju däremot mer eller mindre önskat sig en nedflyttning. I somras sålde man av de spelare som skulle ha kunnat rädda Gnaget kvar i damallsvenskan.

Klubbledningen lyckades utmärkt med att försämra laget. Hösten gav två kryss, nio förluster och en klar jumboplats i damallsvenskan. Nu tycks man bygga om sin dam- och flicksektion för att ge den en inriktning mot talangutveckling.

Jag gillar att AIK satsar på talangutveckling på flicksidan. Däremot gillar jag inte att man hanterar damfotbollen på ett sätt som man aldrig hade hanterat herrfotbollen.

Jag tycker att uttrycket: ”Det hade aldrig hänt inom herrfotbollen” används för ofta inom damfotbollen. Inte sällan handlar det nämligen om saker som visst hade kunnat hända inom herrfotbollen – fast kanske inte så ofta.

Men när det gäller AIK:s förändrade satsning hade den verkligen inte kunnat genomföras på herrsidan. AIK:s supportrar hade aldrig accepterat en riktningsförändring för herrlaget som hade lett ner i näst högsta divisionen.

Jag hade alltså fullt fokus på elitettan tidigare i dag. Men jag har förstås noterat att Häcken till slut tog andraplatsen och att det blir kval mellan BP och Uppsala. Där är BP klar favorit. Uppsala har vacklat på senhösten, och man vacklade även i dag. Före paus kunde Uppsala gjort fem–sex mål. Men när Bergdalen flyttade fram sina positioner darrade elitettans tabelltrea.

I toppen av skytteligan höll Amalie Vangsgaard undan för Evelyne Viens. Danskan vann på 22 mål, ett före kanadensiskan. Det blev amerikanskt på bronsplatsen genom Tabby Tindell – som gjorde 14 mål.

Bästa svenska målskytt blev Olivia Schough på fjärde plats med tolv mål. Ett mål bakom henne kom Madelen Janogy och Pauline Hammarlund. Noterbart att Hammarlund gjorde sina elva mål på en speltid av 1102 minuter, något som antyder att Häckenspelaren hade kunnat utmana Vangsgaard om hon varit frisk hela säsongen. Danskan gjorde ett mål per 95,5 minuter. Hammarlund ett mål per 100,2 minuter.

Utanför Sveriges gränser är förstås införandet av Nations League för damer veckans riktigt stora nyhet.

Det tycker jag är en bra nyhet. Både för att det innebär att vi slipper alla de här kvalmatcherna mot motståndare där man redan inför avspark vet att Sverige skall vinna. Men även för att Europa nu får ett rättvist OS-kval.

Finallagen i den första upplagan spelar i OS 2024, om inte Frankrike går till final – för då får trean en OS-plats. Det är förstås mycket rättvisare än att använda VM som kval. Minns att Spanien och Frankrike slogs ut av USA ur Europas OS-kval senast. Det är knappast rimligt.

Nations League var alltså en bra nyhet för landslaget. En sämre var att Amanda Nildén fick en fraktur i ena foten förra helgen, vilket tvingar Juventusbacken till operation. Skador kommer alltid olägligt. Men Nildén hade inlett säsongen väldigt lovande, så den här kändes extra oläglig.

Nildén har självklart lämnat återbud till landslagets Australienresa. Det har även Kosovare Asllani gjort. Hon ersätts av Hammarbys Matilda Vinberg. Kul att den talangfulla 19-åringen får chansen att visa upp sig för förbundskaptenerna.

Slutligen delades det ut två titlar förra helgen. Spanien vann U17-VM efter finalseger mot Colombia med 1–0. Det var en intressant final där Spanien först gjorde ett mål som efter VAR-koll dömdes bort för hands. Jag är inte helt säker på att det var korrekt. Jag tycker att det ser ut som att bollen kan ha träffat höften, och inte armen.

För övrigt visade Colombias storstjärna Linda Caicedo varför hon tros kunna bli en framtida världsstjärna. Det skall bli väldigt spännande att följa henne i framtiden. Även Colombias målvakt Luisa Agudelo känns som ett spännande framtidsnamn.

I USA är Portland Thorns nya ligamästare. Man vann NWSL-finalen mot Kansas City med 2–0. Jag var uppe och kollade på matchen. Och det var liksom ingen tvekan om att Portland var det bättre fotbollslaget.

Portland hade de bollskickliga spelarna och därmed kapacitet att spela sig fram. Kansas City var mer klassiskt amerikanskt kick ‘n’ run. Alltså raka anfall utan så mycket krusiduller. Över tid tror jag att amerikansk damfotboll vinner på att lag som Portland tar hem titlar.

Stor matchvinnare blev Sophia Smith som själv gjorde 1–0 och även stressade fram det självmål som betydde 2–0.

Kul att publiksiffran på neutral plan i Washington var så fin som 17 624. Och då var det ändå den enda publiksiffran på de sju slutspelsmatcherna som hade under 20 000 åskådare.