Jag vet inte om jag har drömt, eller om Sverige alldeles nyss åkte på en fet käftsmäll i Melbourne.
Jag försökte kolla in matchen koncentrerat. Men det var lättare sagt än gjort. Man är ju inte van vid att ställa klockan på 04.30 för att gå upp och kolla på fotboll. Och helt vaken kände jag mig knappast någon gång under matchen – trots att Sverige åkte på en hel hög väckarklockor i den andra halvleken.
Det jag fick se från start var ett Australien som startade med hela sex damallsvenska spelare. Sverige hade bara tre damallsvenska startspelare.
Det svenska lag et behövde tre–fyra några minuter för att vakna till. Sedan följde en period på cirka 20 minuter där Sverige framför allt var mycket bra i uppspelsfas. Däremot lyckades man inte omsätta de fina uppspelen i speciellt många 100-procentiga målchanser. Ett ribbskott från Johanna Rytting Kaneryd var det närmaste det svenska laget kom.
Peter Gerhardsson valde att starta med två mittbackar som är bra på att slå ut lagdelar. Och när Australien inledningsvis hade ett rätt utstpritt 4–2–4 i pressen fanns det stora centrala ytor att sätta in uppspelen. Framför allt hittade Madelen Janogy bra mottagningspositioner i början.
Allra mest imponerade ändå Stina Blackstenius. Oj vad hon har förbättrat sig i uppspelsfas. Tidigare har hennes felvända spel varit både lättläst och statiskt. Men nu har Blackstenius breddat registret. Det känns både som att hon fått bättre bolltouch och en bättre speluppfattning. Kul att se.
Mindre kul var att det svenska laget tappade flytet efter 25–30 minuter. Delvis var det nog orsakat av att Australien tajtade till sitt lag och därmed gav Sverige mindre ytor. Hemmalaget med Tony Gustavsson och Jens Fjellström på bänken fick bättre och bättre kontroll, och precis när matchklockan passerat 36 minuter gjorde Sam Kerr mål på förarbete från Hayley Raso.
Nathalie Björn kom lite fel vilket gav Kerr tillräckligt med yta. Just den situationen var inte jättelätt, men Björn hade det faktiskt ovanligt jobbigt under stora delar av matchen. Man är inte van vid att se henne så blek.
Efter paus inledde Sverige med fem mycket bra minuter. Sedan kontrade Australien på en svensk hörna, och Caitlin Foord gjorde 2–0. Arsenalanfallaren vek bakåt och vred sedan in bollen i bortre hörnet. Kanske att Zecira Musovic llte tidigare borde ha kunnat läsa vart skottet skulle komma. Men det var ett fint avslut, så det är ändå svårt att lasta målvakten för målet.
Målet fick det svenska laget att helt komma av sig helt. Resten av matchen var rätt plågsam för svensk del. Passningskvaliteten blev bara sämre och sämre, kombinerat med att matchen rycktes sönder av många byten.
Australien tycktes dock trivas. Vittsjös Katrina Gorry var lysande, Arsenals Caitlin Foord också. Det var hemmalaget som hade kontroll, och som skapade chanserna. Hayley Raso missade öppet mål efter en hörna. Istället kom 3–0 när ett skott från Mary Fowler styrde på Linda Sembrant och in i mål.
Och i 78:e jobbade Foord till sig bollen. Via Kerr och Emily van Egmond fick Foord tillbaka bollen i helt fritt läge. Hon satte säkert 4–0 till glädje för huvuddelen av de 22 064 åskådarna. Samtidigt stod det klart att det svenska landslagsåret skulle avslutas av en riktigt fet käftsmäll.
Efter 20 minuter fanns det inget som tydde på australisk utklassningsseger. Men så blev det. Och Peter Gerhardsson fick ganska mycket att fundera över på den långa resan hem.
Sveriges signum brukar ju vara defensiv stabilitet. Men att det bland årets 15 landskamper finns två 4–0-förluster skapar helt klart en del funderingar. Resultatet innebär förstås även ett ett rejält tapp i rankingpoäng. Landslaget skall nog inte räkna med att vara tvåa på nästa världsranking.
Så här spelade Sverige: Zecira Musovic – Emma Kullberg (Amanda Ilestedt, 84), Linda Sembrant, Nathalie Björn, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd (Olivia Schough, 56), Hanna Bennison (Filippa Angeldal, 70), Elin Rubensson (Julia Zigiotti Olme, 56), Sofia Jakobsson – Madelen Janogy (Matilda Vinberg, 70) – Stina Blackstenius (Rebecka Blomqvist, 56).
En blogg om internationell damfotboll 
Det såg ju bra ut från start. Sveriges egna spel fungerade fint första 25-30 minuterna. Men sedan började Sembrant och Björn slå bort bollar, efter att ha inlett passningsspelet starkt. Kullberg såg obekväm ut i högerbacksrollen.
Sverige är tyvärr alltför sällan kliniska när chanserna uppstår i offensivt straffområde. Effektivitet är A och O! Det går inte att sumpa läge efter läge i ett VM-slutspel mot andra toppnationer.
Sverige verkar också ha svårt att hantera situationer då man hamnar i underläge. Det rann inväg den här gången, precis som mot England i EM-semin.
Klart att de australiska damallsvenska spelarna, som inte håller till i toppklubbar, ville visa andra takter nu. Asllani saknades otroligt mycket, men även Seger för att skapa stabilitet på mitten. Musovic var som vanligt – attityd och annars medelmåttig. Samtidigt dräller det ju inte av konkurrenskraftiga svenska förstamålvakter 2022 i Damallsvenskan – Falk, Andersson och Lindahl (som sannolikt aldrig återkommer till landslaget). Alla tre för övrigt bättre än Musovic som aldrig kommit utomlands om hon spelat i ett mindre framträdande svenskt lag. Visst kan man argumentera för att det var en träningsmatch med många byten och allt det där. Hoppas FK fick svar på sina frågor och hoppas att det var värt priset med en blek insats mot ett taggat Australien. Tony Gustavsson – Peter Gerhardsson 4-0.
Apropå målvakter – Backmark kan kanske bli en A-landslagsmålvakt på några års sikt. Holmgren är väl i frysboxen ett tag efter att ha kritiserat landslagsledningen…..
Väldigt gnällande på Musovic. Är det bara av gammal vana? Jag tyckte det såg helt ok ut.
Både välmotiverat och av gammal (?) vana. Så jag fortsätter väl lite till. Hon hade aldrig kommit med i landslaget om hon inte tillhört Rosengård och hon hade inte heller kommit utomlands av samma skäl. Det finns åtminstone tre (fyra med Lindahl) som är bättre: Falk, Andersson, Holmgren och kanske även (redan nu) Backmark. Musovic är kanske som bäst sexa bland svenska målvakter. Något år i Elitettan och i kön på Damallsvenskan skulle visa hennes väl dolda eventuella talanger. Men det är möjligen bra att kvoteras in på den demografiska gruppen spelare med invandrarbakgrund som tar sig ända till landslaget. Kanske har hon nu tagit över den rollen från Asllani? Landslaget i övrigt är nästan helt kliniskt etniskt vitt och medelklassvenskt.
Bullshit, Musovic är en av Sveriges bästa målvakter. Ja, hon har haft skakiga landskamper, men också gjort bra prestationer.
Vad hon behöver är en karrriärrådgivare som säger åt henne att gå till en klubb där hon blir förstamålvakt.
Visst, femma-sexa bland Sveriges målvakter är kanske inte så illa, men det gör henne inte till landslagsmålvakt. Hon behöver ett spelförande lag framför sig (som i Rosengård), så att hon får göra så få kvalificerade räddningar som möjligt. Det har hon oftast i Chelsea. I år har hon fått stå en av sju matcher. Så värderas hon i klubblaget (till skillnad från i Rosengård – och, för den delen, landslaget).
Känns lite om att Australiens 4-0 är en föraning om att de gör ett bra VM. Sverige? Ingen aning. Det finns så många frågetecken kring Sverige. Hittar vi en stabil målvakt? Kan Caroline Seger spela och om inte, vem ersätter henne? Hur får vi ut riktig målgörarpotential ur Stina Blackstenius? Hur få Fridolina Rolfö att få ut mer än vad hon fick i EM?
Är det bara jag som känner att Bennison inte utvecklas längre? Har fått en hel del speltid i landslaget efter EM och inte varit speciellt framträdande, känns stressad och missar en del enkla passningar. Kan det vara så att hon tappar sin plats kanske ?
Sverige var överlag rätt bleka, men vad kan man egentligen förvänta sig när det skall spelas match klockan 4 på morgonen efter ett dygn på ett plan.
En riktig högerback hade varit bra, Björn slog bort lite väl många bollar, och Asllani saknades såklart, men för att vara en träningsmatch såg det ändå tidvis bra ut.
Jag ska inte klaga på dom Svenska målvakterna dom är bra, men vi måste ha målvakter som är ordinarie i sina klubblag och får kontinuerligt med speltid. Sen kan vi inte ropa efter Seger som är i slutet av sin karriär, där måste vi hitta andra lösningar!
Vad tror ni om den här uppställningen till VM? 3-4-2-1 Från vänster till höger:
Mušović
Eriksson, Björn, Ilestedt
Andersson, Seger, Bennison, Rolfö
Hurtig, Asllani
Blackstenius
(Utgår här ovan från att Seger är tillbaka från skadan och i form.)
Rolfö som ytterspringare men till höger för att Andersson ska komma med också. Blir kanske lite onaturligt för ”Frido” men hoppas då att hon kan bryta in och leta passningar, slå inåtskruvade inlägg eller gå på skott.
Sverige gör en helt okej match överlag men det är allt för många som faller ur ramen rent individuellt. Det fumlas med bollen, tekniken brister och det slås dåliga passningar. Jag får erkänna att jag gjorde en fuling och kollade matchen i efterhand. Precis som mot England började man bra men tappar ju längre matchen går. Återigen är det ineffektivitet framåt och ihåligt bakåt. För mig slutar anfallen ofta med att fel spelare tar avslutet. Helst ska ju Blackstenius ta de flesta avsluten men inatt fick hon väldigt lite att jobba med. Nu var det snarare hon som spelade fram dem andra, vilket hon för visso gjorde bra. Bakåt ser det rörigt ut och man har svårt med att sortera in spelare. Samtidigt ska man inte dra för stora växlar när det är så många spelare borta och man testar en hel del nytt.
Jag tillhör en av dem som varit kritisk till den här matchen från början och jag är inte direkt mer positiv nu. Men vi får hoppas att det gav någonting iallafall. Tyvärr gav det nog främst många spelare dåligt självförtroende och väckte en osäkerhet kring vart laget står. Om den här matchen nu var så viktig, varför startar då inte spelare som Angeldahl, Eriksson och Ilestedt? Nu stannade ju även flertalet spelare hemma pga av olika anledningar. I stort sätt en tredjedel av den förmodade VM-truppen var ju inte ens med nu. Ur ett sportsligt perspektiv skulle jag vilja påstå att den här matchen inte gav särskilt mycket alls. Att åka så långt för att ställa upp med ett B-betonat lag har jag svårt att förstå.
Jag såg någonstans att Gerhardsson återigen inte är nöjd med speltiden på många spelare. Men de som startade har ju fått en hel del speltid i sina klubbar under hösten. Jag tycker inte han kan skylla på det längre, nu får ju många mycket förtroende. Nu är det många spelare som vistas i bra miljöer och får dessutom spela en hel del. Nu är det dags att Gerhardsson börjar visa att han kan få ut mer av vissa spelare, kommer till det senare. Hela backlinjen spelar ju frekvent i sina klubbar, Rubensson, Janogy och Bennison likaså. Jakobsson har jag lite dålig koll på men hon verkar ändå få en del speltid. JRK trodde jag inte skulle få spela så mycket som hon har gjort, där kan man inte begära så mycket mer. Tycker hon har utvecklats under hösten. Jag saknar verkligen Amanda Nilden, en modern ytterback som har en spets i den sista tredjedelen. Till skillnad från många andra i det svenska laget tar hon nästan alltid rätt beslut när hon närmar sig straffområdet. Det ser man också i hennes poängproduktion. Hoppas hon är klok i sin rehab och inte stressar tillbaka, gör hon rätt så kommer hon bygga upp sig och bli ännu starkare efter skadan.
Men Stina Blackstenius har sett riktigt fin ut under senare tid. Nu gör hon både mål och är bra i det övriga spelet. Det är kul att se henne, Beth Mead med flera som verkligen har fått det att klicka under hösten, de kombinerar oerhört fint, i och med det har Blackstenius tagit stora steg i spelet med boll och kombinationsspelet. Gerhardsson borde kanske slå en signal till Eidevall för han får ut mycket mer av Stina än vad Gerhardsson får i landslaget. I Arsenal är hon lite mer varierad i sitt spel, ibland möter hon och länkar med de offensiva spelarna för att i nästa anfall gå i djupet. Den variationen tycker jag inte man ser i landslaget. Ska Sverige gå långt i VM måste man använda henne på ett bättre sätt. Hur som helst är det kul att hon på allvar börjar etablera sig som en klassanfallare i Europa. Samma problem är det med Rolfö som borde kunna vara mycket mer framträdande i landslaget. Det är lätt att skylla på spelare när det inte funkar. Men tränaren har också ett ansvar att hitta rätt roll för varje spelare och få ut max av dem. Det tycker jag inte Gerhardsson har fått på sistone.
Så växlar vi ämne.
Grattis Piteå till avancemanget i cupen. Tre lag på väg ner som motståndare.
FCR, Linköping och Kristianstad i samma grupp är ju en annan sak. Inte osannolikt att laget som går vidare därifrån har åkt på en förlust.
Bajen bör ta sig vidare om inte Eskilstuna får pengar i julklapp, och i den fjärde gruppen ska det bli intressant om Vittsjö kan pressa Häcken.
PG har blivit lite butter.
Tycker heller inte att han får ut max av några spelare. I första hand Rolfö som får underkasta sig olika roller i landslaget. Asllani kommer oftast i första hand, hon ”bestämmer” mycket av spelet, hur effektivt är det?
Inte så värst bra hittills i alla fall.
Tusenmilaresan till Australien har debatterats och det med all rätt. Att i några dagar träna på att hantera tidsombeställning låter märkligt. Landslaget kommer väl att ha landat i Australien/Nya Zeeland i god tid före VM och hinner vänja sig. Klimatet är sedan helt annorlunda när VM spelas.
Nu blev det dessutom en smärtsam svensk förlust med hela 0-4 och självförtroendet fick sig nog en knäck. Det är endast två uppehåll för landslag nästa vinter. Den första samligen lär PG få ägna tid åt att spela ihop försvaret igen. Grunderna måste sitta – med ny målvakt.
PG och hans team kommer att prövas ordentligt fram till VM.
Ja flyga runt halva jorden för en träningsmatch är helt förkastligt. Fotbollsförbundet miljö- och klimatförstörelsen är mänsklighetens största hot inse det någongång. Sen flyga hem halva jorden igen. Hmm