Veckan som gått – Norrköping, AIK, Umeå och Nations League

Det har gått drygt en vecka sedan förra inlägget. Det har på alla sätt varit sju händelserika dagar. Några huvudrubriker: Damallsvenskan har fått ett nytt lag i IFK Norrköping, AIK och Umeå har fallit ner i elitettan, Team TG har trillat ner i division 1 – och så har damfotbollen fått ett Nations League.

Men jag börjar förra helgen. Då kom till 2 748 åskådare till Idrottsparken – visst heter den så? – i Norrköping för att se IFK:s damer gå upp i allsvenskan. Till slut fick storpubliken fira. Men det var knappast så att Peking imponerade i 1–0-segern mot Bergdalen.

Utifrån den matchen behöver Norrköping förstärka ganska rejält om man skall bli att räkna med i högsta divisionen. Historiskt har ju de lag som gått upp från elitettan hävdat sig bra i damallsvenskan. Men det såg annorlunda ut i år, med alla tre nykomlingarna bland de fyra lag som ganska tidigt hakades av.

Och risken är att det kan fortsätta vara så under ytterligare något år innan den nya seriepyramiden sätter sig. Med det sagt är det förstås på sin plats att skicka ett sent, men stort Grattis till IFK Norrköping.

Det skall bli kul att se hur man bygger lag inför den historiska debutsäsongen på högsta nivå.

När vi ändå är i elitettan tänkte jag köra färdigt det spåret. Jag har förstås närmarkerat Boråslaget Bergdalens IK under säsongen. Och deras avslutning var på alla sätt spektakulär. Här är en pluslåst Gota Mediakrönika om dramatiken.

För två veckor sedan var Växjö DFF i Borås och firade damallsvenskt avancemang via 2–0-seger mot Bergdalen. Två timmar tidigare hade Team TG tappat ledning till kryss på övertid mot Älvsjö AIK. Resultaten innebar att Bergdalen och TG hade lika många poäng och identisk målskillnad. Boråslaget låg dock över nedflyttningsstrecket på fler gjorda mål.

Förra veckan var Bergdalen alltså i Norrköping och fick uppleva när Peking firade damallsvenskt avancemang. Samtidigt som boråsarna föll med 1–0 vann Bromölla också med 1–0 mot Team TG via ett sent segermål. Resultaten innebar att Bergdalen och TG hade lika många poäng och identisk målskillnad. Boråslaget låg dock över nedflyttningsstrecket på fler gjorda mål.

I dag var IK Uppsala Fotboll på Borås Arena och firade säkrad kvalplats mot damallsvenskan. Man gjorde det via 3–2-seger. Samtidigt spelade Team TG hemma mot klara seriesegrarna Växjö DFF.

Med några sekunders mellanrum i de första halvlekarnas slutskede gjorde Uppsala 3–0 i Borås och TG tog ledningen med 2–1 mot Växjö. I det läget var Umelaget tre poäng och fyra mål före i livetabellen.

Efter paus flyttade Bergdalen fram sina positioner, och gjorde två mål. Det andra på en högst tveksam straff. Bara någon minut efter att det blev 2–3 på Borås Arena hade Evelyn Ijeh gjort två mål i Umeå (varav ett var en volley i krysset som borde vara en kandidat till årets mål), och tagit Växjö till ledning.

I det läget var det 2–3 i båda matcherna. I Borås var både Bergdalen och Uppsala nöjda med situationen. Den sista kvarten spelade lagen av utan att försöka anfalla. Uppsala höll bollen i sin backlinje, medan Bergdalen stod samlat och tittade på. Ni som minns Tyskland–Österrike från herrarnas VM 1982 har en bild av hur det såg ut.

Under slutet av matchen tittade Linnea Liljegärd på Bergdalens bänk mer på matchen i Umeå än den hon hade live framför sig. Hon fick se TG få ett riktigt bra frisparksläge på övertid, men Växjö få bort bollen.

Och strax efter att den egna matchen var slut kunde Bergdalens spelare och ledare börja jubla. Båda matcherna slutade 2–3. De resultaten innebar att Bergdalen och TG slutade på lika många poäng och identisk målskillnad. Bergdalen håller sig dock kvar i elitettan på fler gjorda mål.

Grym glädje i Bergdalen, och grymt öde för Team TG.

Överhuvud taget var det en grymt jobbig dag för damfotbollen i Umeå. Ungefär en halvtimma tidigare hade det ju nämligen blivit klart att Umeå IK åker ur damallsvenskan. Umeås båda elitlag föll alltså en nivå neråt i seriepyramiden. Och båda hade samma poäng som laget närmast framför i tabellen. Små marginaler…

För Umeå IK var det ju förlusten mot BP förra helgen som förstörde allt. Nu står klassiska UIK plötsligt inför en tuff vinter, där man med svag ekonomi skall bygga om laget för elitettan. Det var knappast något klubbledningen önskade.

Tidigare i veckan sparkade Häcken ner AIK i elitettan. Solnaklubbens ledning har ju däremot mer eller mindre önskat sig en nedflyttning. I somras sålde man av de spelare som skulle ha kunnat rädda Gnaget kvar i damallsvenskan.

Klubbledningen lyckades utmärkt med att försämra laget. Hösten gav två kryss, nio förluster och en klar jumboplats i damallsvenskan. Nu tycks man bygga om sin dam- och flicksektion för att ge den en inriktning mot talangutveckling.

Jag gillar att AIK satsar på talangutveckling på flicksidan. Däremot gillar jag inte att man hanterar damfotbollen på ett sätt som man aldrig hade hanterat herrfotbollen.

Jag tycker att uttrycket: ”Det hade aldrig hänt inom herrfotbollen” används för ofta inom damfotbollen. Inte sällan handlar det nämligen om saker som visst hade kunnat hända inom herrfotbollen – fast kanske inte så ofta.

Men när det gäller AIK:s förändrade satsning hade den verkligen inte kunnat genomföras på herrsidan. AIK:s supportrar hade aldrig accepterat en riktningsförändring för herrlaget som hade lett ner i näst högsta divisionen.

Jag hade alltså fullt fokus på elitettan tidigare i dag. Men jag har förstås noterat att Häcken till slut tog andraplatsen och att det blir kval mellan BP och Uppsala. Där är BP klar favorit. Uppsala har vacklat på senhösten, och man vacklade även i dag. Före paus kunde Uppsala gjort fem–sex mål. Men när Bergdalen flyttade fram sina positioner darrade elitettans tabelltrea.

I toppen av skytteligan höll Amalie Vangsgaard undan för Evelyne Viens. Danskan vann på 22 mål, ett före kanadensiskan. Det blev amerikanskt på bronsplatsen genom Tabby Tindell – som gjorde 14 mål.

Bästa svenska målskytt blev Olivia Schough på fjärde plats med tolv mål. Ett mål bakom henne kom Madelen Janogy och Pauline Hammarlund. Noterbart att Hammarlund gjorde sina elva mål på en speltid av 1102 minuter, något som antyder att Häckenspelaren hade kunnat utmana Vangsgaard om hon varit frisk hela säsongen. Danskan gjorde ett mål per 95,5 minuter. Hammarlund ett mål per 100,2 minuter.

Utanför Sveriges gränser är förstås införandet av Nations League för damer veckans riktigt stora nyhet.

Det tycker jag är en bra nyhet. Både för att det innebär att vi slipper alla de här kvalmatcherna mot motståndare där man redan inför avspark vet att Sverige skall vinna. Men även för att Europa nu får ett rättvist OS-kval.

Finallagen i den första upplagan spelar i OS 2024, om inte Frankrike går till final – för då får trean en OS-plats. Det är förstås mycket rättvisare än att använda VM som kval. Minns att Spanien och Frankrike slogs ut av USA ur Europas OS-kval senast. Det är knappast rimligt.

Nations League var alltså en bra nyhet för landslaget. En sämre var att Amanda Nildén fick en fraktur i ena foten förra helgen, vilket tvingar Juventusbacken till operation. Skador kommer alltid olägligt. Men Nildén hade inlett säsongen väldigt lovande, så den här kändes extra oläglig.

Nildén har självklart lämnat återbud till landslagets Australienresa. Det har även Kosovare Asllani gjort. Hon ersätts av Hammarbys Matilda Vinberg. Kul att den talangfulla 19-åringen får chansen att visa upp sig för förbundskaptenerna.

Slutligen delades det ut två titlar förra helgen. Spanien vann U17-VM efter finalseger mot Colombia med 1–0. Det var en intressant final där Spanien först gjorde ett mål som efter VAR-koll dömdes bort för hands. Jag är inte helt säker på att det var korrekt. Jag tycker att det ser ut som att bollen kan ha träffat höften, och inte armen.

För övrigt visade Colombias storstjärna Linda Caicedo varför hon tros kunna bli en framtida världsstjärna. Det skall bli väldigt spännande att följa henne i framtiden. Även Colombias målvakt Luisa Agudelo känns som ett spännande framtidsnamn.

I USA är Portland Thorns nya ligamästare. Man vann NWSL-finalen mot Kansas City med 2–0. Jag var uppe och kollade på matchen. Och det var liksom ingen tvekan om att Portland var det bättre fotbollslaget.

Portland hade de bollskickliga spelarna och därmed kapacitet att spela sig fram. Kansas City var mer klassiskt amerikanskt kick ‘n’ run. Alltså raka anfall utan så mycket krusiduller. Över tid tror jag att amerikansk damfotboll vinner på att lag som Portland tar hem titlar.

Stor matchvinnare blev Sophia Smith som själv gjorde 1–0 och även stressade fram det självmål som betydde 2–0.

Kul att publiksiffran på neutral plan i Washington var så fin som 17 624. Och då var det ändå den enda publiksiffran på de sju slutspelsmatcherna som hade under 20 000 åskådare.

58 tankar på “Veckan som gått – Norrköping, AIK, Umeå och Nations League

  1. Jag var skeptisk till införandet av Nations League i damfotbollen, då jag väntade att upplägget med dom påföljande mästerskapskvalen skulle kopieras från herrfotbollen. I så fall skulle minst 8-10 kvalmatcher behöva tryckas in under nio månader (i praktiken kortare tid). Det nu valda upplägget är intressant och genomtänkt och det återstår att se hur det faller ut. Upp- och nerflyttning mellan divisionerna är ett bra tävlingsmoment. Förhoppningsvis blir resultatet jämnare och oförutsägbara matcher. För dom svaga länderna är det en fördel att få en mjuk start genom att spela tävlingsmatcher mot jämbördiga motståndare och på så sätt förbereda sej för svårare uppgifter. Det är också rimligt att NL fungerar som OS-kval. Att damfotbollen i OS sedan bör innehålla 16 lag (och fler än 3 från Europa) är en annan diskussion.

    Nackdelarna med Uefas nya upplägg för damfotbollen är att belastningen på spelarna riskerar att öka med fler tävlingsmatcher i kalendern. Länder som Sverige kan bli mindre benägna att testa nya spelare om träningsmatcherna blir färre och man dessutom ställs mot toppmotstånd hela tiden. Frågan är också om det nya upplägget framförallt är något som gynnar Europas topplag. Hade länder som Schweiz, Österrike, Portugal, Belgien, Tjeckien m.fl. nått dit dom är idag utan att få möta dom bästa lagen i kvalspel? Det gäller för övrigt också Nederländerna och Spanien. Slutligen blir antalet motståndare som exempelvis Sverige får möta mycket begränsat, och det blir många matcher mot få motståndare. Matcherna mot nya motståndare och resorna till nya platser blir färre med nyordningen, men det är förstås en bisak i sammanhanget.

  2. IFK Norrköpings hemmaborg heter för närvarande ”PlatinumCars Arena” – det är jag ganska säker på. Annars har namnbytena varit nästan lika frekventa som när man byter skjorta. Fast det är ju inget unikt för ”Peking”. Vi ska självklart vara glada för att det finns sponsorer (eller med ett finare ord: samarbetspartners), som vill hosta upp en liten slant för att få ha sitt namn på en fotbollsarena en liten tid.

    • Det kan vara underhållande med arenor som byter namn med jämna mellanrum. Man älskar ju Skarsjövallen som efter elva år med alternativa namn – Starke Arvid Arena/H.A. Bygg Arena/Markbygg Arena/Uddevalla arena – åter heter Skarsjövallen.
      Arenan i Norrköping har väl inte lika många namnbyten, den hette ju ändå Idrottsparken i typ 100 år. Vad kallar Norrköpingsborna den?

      • …och så finns det namn som vill få det att vattnas i munnen: Guldfågeln Arena (Kalmar), eller Falcon Alkoholfri Arena (Falkenberg). Den sistnämnda uppfyller väl tillfullo drömmen för alla riktigt sportintresserade?

        • Som tur är finns ”folkmun” att tillgå, som i Kalmar med ”Kycklinggrytan”. Varför inte Ölvallen i Falkenberg?

        • Vi får tacka Sture Allén som noggrannt utredde frågan om ett nytt namn för Gamla Ullevi och kom fram till… Gamla Ullevi. Trots att arenan då var nyare än Nya Ullevi. Som i sin tur tydligen enligt vissa bara ska kallas för Ullevi.

          Och sedan har vi fenomenet att Tele2 i dag i första hand är en arena snarare än ett telebolag. Och vem minns att Friends är en organisation som arbetar mot mobbing?

        • @Janne: och vem minns att supportrar till ett visst lag fullkomligt avskydde namnvalet Friends, som de på typiskt Stockholmsmanér tyckte lät för mesigt.

      • Du brukar ju vara välinformerad Johan. Jag vet inte om din vägran att kalla en arena (eller för den delen ett lag, som Linköping Football Club – utan genitiv-s) för sitt nuvarande namn bara är en allmän obstruktion och demonstration samt motstånd mot anglifiering. Nu börjar ju snart ”Tokiga säsongen” (väntar på ditt namnbyte till det i menyraden), eller hur! Jag tror de flesta ”infödingar” i Norrköping fortfarande bara säger parken, med ”infödingars” rätt att hålla på traditioner och obstruera mot namnbyten som drar in miljoner till klubbkassan.

        • Jo, jag kan erkänna att jag visste att arenan numera har namn efter ett bilföretag. Men jag kom inte ihåg vilket bilföretag, och stället för att googla fram namnet tänkte jag att alltid retar det någon att kalla den för sitt ursprungliga namn.

        • Minsann – du har börjar som trollkarl – och dessutom på din egen blogg! Festligt!

  3. En snackis i en stad med ett lag i damallsvenskan:
    Laget har sju spelare (!) som tillhör samma agentfirma. En åttonde spelare dök helt plötsligt upp i klubben i somras – tillhörande samma agentfirma – trots klubbens mycket dåliga ekonomi, där man i stället beordrat spelarförsäljningar. Den nya spelaren fick f ö maximal speltid.
    Hur gick det till?
    En i organisationen har tidigare arbetat på agentfirman.
    Tillfälligheter…???

  4. Du skriver om uttrycket: ”Det hade hänt inom herrfotbollen”
    Jag antar att du menar: ”Det hade inte hänt inom herrfotbollen”, eller möjligtvis ”Det hade aldrig hänt inom herrfotbollen”.

    • På liknande tema lyckas du skriva i princip samma sak tre gånger i artikeln, nämligen att Bergdalen klarat sig kvar på mål. Kanske har du blivit alldeles ”bergtagen” av Bergdalen? Kul i alla fall, framför allt för Linnea Liljegärd och gamla kumpanen Sara Lindén!

      • Ville tydligt visa att Bergdalen och Team TG stod på samma poäng och målskillnad efter alla de tre sista omgångarna. Något som måste vara unikt i en streckstrid. Blev kanske övertydligt.

        • Närå….jag är nog inte mer språkpolis än de flesta andra i kommentatorsfältet, så jag låter bli att skriva in det i kontot ”störande upprepning”. Alla goda ting är tre?

  5. Avslutade säsongen igår med att besöka Vittsjö.

    Gårdagens bästa publiksiffra – 1014 – för att se kampen om femteplatsen.
    Jag gissar att bortalaget och dess klack drog några extra (det är alltid kul när det händer något), plus att det var avtackning av Shannon Lynn.
    Ändå är ju över tusen åskådare remarkabelt bra. Ca 300 fler än snittet.

    Men god organisation, trevlig stämning, nära till planen och ganska mycket för fotbollsnostalgikern, kanske är det ingredienser som lockar lite extra till en sistaomgång.

    Intressant detalj var att Bajen hade Tamminen som ensam målvakt i truppen. Inte ens en F19 fanns att tillgå?

    • Kul att du fick en trevlig upplevelse. Vittsjö GIK har denna säsong ett snitt på 707 åskådare. Trots att vi inte riktigt räckt till för en topp tre placering. Vittsjö har ungefär 1700 invånare. I det perspektivet känns det som vi har ett makalöst stöd på hemmaplan.

      • Det är alltid trevligt att komma till Vittsjö IP! Men visst talas det om Vittsjö GIK Hässleholm och då blir det ju betydligt större upptagningsområde för publik. Kanske bara namntillägg för att blidka sponsorer? Hässleholmsbor masar sig inte till Vittsjö i onödan?

        • Blidka kommunen eller blidka sponsorer är kanske ofta ungefär samma sak när det gäller ekonomiskt stöd….

        • Hässleholms kommun är vår klart största sponsor. Vi är tacksamma för detta. Däremot så är det väldigt få åskådare från Hässleholm på Vittsjös hemmamatcher.Tyvärr. Uppskattar att av de 700 personer vi har i snitt på hemmamatcherna så kommer cirka 500 från #byn#. Övriga åskådare kommer från samhällen runt omkring som t ex Markaryd och Osby.

  6. Kanske ett ord om IFK Kalmar? Var de inte de hetaste tipset för nedflyttning i år? Och nu slutade de med marginal på elfte platsen. Som stolt säsongskortinnehavare är jag bara djupt besviken över runt 200 åskådare var i hemmamatcherna. Men det var ett problem i stort sett i hela damallsvenskan. Du skriver om ”bara” runt 17 000 i Washington – vad skulle hända här hos oss för att bryta den deprimerade trenden?

    • Kalmar var det på förhand klart mest svårbedömda laget i damallsvenskan eftersom man i princip helt rev upp fjolårets elitettanlag och byggde nytt med amerikansk prägel. Det tog ett tag att få ihop det.
      Under våren levde man mycket på kontringar på Juliette Kemppi. Sommarens värvningar av Violah Nambi och Patricia Fischerova gjorde att pusslet till slut föll ut. I seriespurten har man imponerat, och visat att man även har kapacitet att ta poäng mot lag högre upp i tabellen.
      Nyckeln till det förnyade kontraktet ligger dock i att man var bäst när det gäller. Man vann alltså matcherna mot de andra lagen i bottenstriden. Totalt tog Kalmar 16 av 18 möjliga poäng mot de tre lag som slutade bakom i tabellen.
      Det blir intressant att se hur man nu utvecklar lagbygget. Det känns ju som att man behöver ytterligare några svenska toppspelare.

    • Kanske beror de dåliga publiksiffrorna i Kalmar på att man i så stor utsträckning spelar med spelare från andra länder. Tror engagemanget skulle vara större med i alla fall lite större andel spelare med lokal anknytning. Men vad vet jag, kanske bara påverkar marginellt. Svår konkurrens med herrlaget påverkar säkert också. I en stad som Kalmar väljer man kanske som fotbollsintresserad i första hand herrlaget.

  7. Jag skulle inte underskatta IK Uppsala I play off. Kom ihåg år 2019 då man vände ett underläge mot Hammarby och gick upp i allsvenskan.

    • Det är nog ingen som underskattar Uppsala i kvalet. Som det brukar heta: ”Kval är kval – och där kan allting hända.”

      Men BP visade att laget kan vara bäst när det gäller när man vann i Umeå förra helgen. Och Uppsala har hackat på slutet av elitettan. I de tre sista omgångarna har man kryssat mot Bromölla och Mallbacken – poängförluster som kostade en damallsvensk direktplats. Och prestationen i gårdagens uddamålsseger mot Bergdalen var väldigt ojämn.

      • Det är alltid kul att kolla tillbaka på lag och vart spelarna är idag. I Uppsala den säsongen var det väl Bergman-Lundin, Kapocs, Olai och Korhonen som stabilt etablerat sig på en högre nivå än Elitettan. Vilka är dom spelarna i de lag som nu kommer lämna Damallsvenskan redan efter första säsongen?

  8. Umeå IK är helt klart säsongens stora besvikelse. Sett till spelartruppen borde laget ha klarat sej kvar. 12 inspelade poäng på 26 matcher är alldeles för dåligt. Årets bottenkonkurrenter var alla svaga så nerflyttningen är ett stort misslyckande. UIK har uppenbart svårt att etablera sej i damallsvenskan igen. 2020 gjorde UIK en bättre säsong som helhet men en mycket svag avslutning på serien gjorde att laget åkte ur damallsvenskan ändå. Föreningen har ett omfattande arbete att göra. Att BP med sin satsning på egna, unga spelare får chansen att kvala sej kvar är däremot positivt.
    Som kuriosa kan nämnas att resultaten i fotbolls-Sverige den här säsongen har gjort att AIK och Umeå kommer att spela mot laget från orten där jag bor säsongen 2023.

    • Vad händer nu med den gamla kämpen Lisa Dahlkvist när hennes Umeå tvingas bort från ”finrummet”? Har hon lust och motivation stor nog att åka hiss med UIK fler gånger i slutet av karriären? Mycket tyder på att ”Daladottern” är mycket besviken över sakernas tillstånd – och att hon blev tydligt petad från fortsatt landslagsspel var kanske den droppe som fick bitterhetens bägare att rinna över. Blir inte förvånad om hon inom en ganska nära framtid aviserar sitt avsked från elitfotbollen. Det finns andra vägar att vandra från det ”atletiska”, till exempel har hon visat i direktsänd tv att hon är en inte alls oäven expertkommentator vid studiobordet. Det är förstås så, att inte alla avdankade spelare kan bli gudabenådade experter i rutan, men hon har tydligen skapliga förutsättningar för extrajobbet.

      • Lisa D har tyvärr en klen säsong i Umeå och har petats i de senaste matcherna. Hon har utbildat sig till polis under året. Skulle förvåna om hon ens får ett kontraktsförslag av klubben. Karriären är därmed troligen över.

        • Hon har ju fortfarande den berömda blicken kvar så att hon utbildar sig till polis gör mig mindre överraskad än vad jag borde bli. 🙂
          Sedan håller jag med The Independent om att hon visade att hon verkligen kan vara expertkommentator eller studioexpert om hon vill och får chansen. Vilket vore kul för hennes straff i OS kommer alltid upp i huvudet när jag ser henne.

        • Jo, pondus har LD, så polisyrket lär passa henne utmärkt! Buset på Umeås gator (eller i största allmänhet) får se upp… 😉

    • Anmärkningsvärt ang damfotbollen är att det inte lyckades, mest i de två senaste åren, att förhindra utförsäljningen av t ex landslagsspelare framför allt till UK. Som köpte uppenbarligen på förråd. Inte förvånande att många svenska landslagsspelare sitter mestadels på bänken eller har redan kommit tillbaks som Jonna Andersson och Anna Anvegård. Intressant är i detta sammanhang att framför allt i Spanien och Tyskland majoriteten av landslagsspelare spelar i landet själv (Real Madrid, Barca och Bayern Muenchen, Wolfsburg). Finanskraften är säkerligen inte obetydlig men också strategin. Och då delar jag kritiken som framfördes i Expressen att hela den ledande gängen saknar esprit, idéer och handlingskraften. Inte en så bra utsikt, eller hur?

  9. Eftersom Johan fullkomligt älskar anglifiering (eller hur var det nu….?) börjar jag med uttrycket ”Be careful what you wish for, you just might get it” i betydelsen att vara försiktig med vad man önskar. Johan ville ha 14 lag i Damallsvenskan med föga starka motiv – och fick det. Nu ser vi hur det gick första året – kasst för bottenlagen i poäng och kvalitetsavstånd till ens mittenlag. Nu försöker bloggaren rädda sin hypotes med att det inte ”satt sig” än och att det därmed kan fortsätta så i flera år till. Kanske har det redan satt sig – på rumpan och kana utför….

    Som påpekades av flera fanns och finns inte varken ekonomiska eller sportsliga förutsättningar för 14 lag i Damallsvenskan. Vem och vad blir bättre av att ha fler stryklag i serien? Varför har inte de tyngsta Europeiska ligorna, med betydligt fler licensierade spelare än Sverige, starkare ekonomi och dessutom internationella stjärnor 14 lag, utan 12? Ett annat serieupplägg med exempelvis slutspel och kanske istället tio lag hade varit en mer rimlig väg att gå. Nu gick det åt fel håll. Å ena sidan gör SvFF det svårare att klättra i seriepyramiden genom att minska till tre div 1-serier (lägsta nationella förbundsserierna) istället för sex 2022 och tidigare, å andra sidan ska fler få tillträde till högsta serien. Är det arbetsmarknadspolitik det handlar om, eller? Röstfiske? Har knähunden EFD gläfst och vill ha fler medlemmar de kan finta på pengar? Usch och fy! Avbryt snarast det plågsamma människoexperimentet med 14 lag!

      • Färre och mer sportsligt attraktiva lag som kan konkurrera om exempelvis nationella sponsorer, men även lokala och regionala. Ökat publikintresse med fler vassa matcher. Ökad attraktivitet för bättre utländska spelare att komma till damallsvenskan. Ökat intresse för att stanna, åtminstone lite längre, i Damallsvenskan, för de bästa svenska spelarna. Det var några svar och inte endast om ekonomi, även om det hänger ihop. Nu väntar jag på ditt svar på vad och vem som blir bättre med en knippe stryklag i Damallsvenskan och varför just Sverige ska vara det feltänkta undantaget i Europeiskt perspektiv med 14 lag.

        • Jag har inte upplevt att de herrallsvenska lagen har blivit mindre attraktiva sedan serien växte från tolv till 16 lag. Eller att publikintresset har minskat. Tvärtom. Ju fler lag och större spridning serien får, desto större intresse.

          Och att det skulle vara lättare att få lokala och regionala sponsorer med färre lag tror jag inte en sekund på. Jag lovar att det inte finns ett enda företag i Linköpingsområdet som säger: ”Vi sponsrar inte LFC för att det är 14 lag i damallsvenskan. Men om det vore tio…”

          Vid exempelvis en tio- eller åttalagsserie skulle däremot pressen öka enormt på klubbarnas ekonomiska satsningar. Knappt något lag skulle ha råd att göra en svag vårsäsong – för då skulle de riskera att åka ut. Färre lag i serien skulle således ytterligare öka riskerna för klubbledningar att ta ekonomiskt vansinniga beslut.

          När det gäller damallsvenskans attraktionskraft så tror jag att det enda sättet att få spelare att stanna längre i vår högsta serie är högre löner. Och sådana klarar ju inte klubbarna av att betala. Svenska klubbar kan inte att mäta sig ekonomiskt med storklubbarna nere på kontinenten, och det gäller oavsett hur många lag det är i serierna. I fjol (när det var tolv lag i damallsvenskan) höjdes spelarlönerna med nästan 25 procent jämfört med 2020. Det var löneökningar som skapat jättehål i kassakistorna för flera klubbar i år.

          Om andra damligor runt om i Europa har tio eller tolv lag känns rätt oväsentligt. Ingen av de ligorna drar ju till sig något större intresse. Det är svårt att hitta publiksnitt från Frankrike, Tyskland, Spanien och Italien. Jag hittar inget som talar för att snitten där är bättre än i damallsvenskan. Däremot har engelska WSL nu börjat få upp siffrorna. Publikstatistik från WSL här. Mycket beroende på sommarens EM-guld. Vi får se om haussen håller i sig.

          Kollar vi på de populäraste internationella fotbollsligorna har Premier League 20 lag, Bundesliga 18 lag, Ligue 1 20 lag, La Liga 20 lag och Serie A 20 lag. Damallsvenskan behöver alltså växa ytterligare lite innan den har rätt antal lag…

        • Färre lag i serien, eller i varje fall inte fler som nu, skulle öka sannolikheten att fler klubbar gör hållbara ekonomiska kalkyler, istället för som nu orealistiska glädjekalkyler. Med det följer också att kunna bära löner som är tillräckligt attraktiva för fler spelare att vilja stanna litet längre. Jag har aldrig påstått att Sverige, med bara löner som argument, kan mäta sig med de största utländska klubbarna. Det finns självklart fler anledningar till att stanna litet längre i serien än löner. Om beslutet att spela på elitnivå i Sverige bara skulle handla om löner skulle varken Elitettan eller Damallsvenskan existera. Vilket arbete som helst är bättre lönemässigt för kanske mer än 90 % av elitspelarna. Det är spelet och den sociala sammanhållningen som är grunden för att elitdamfotboll finns.

          Sponsorer gör antagligen företagsekonomiska kalkyler kring vilka de sponsrar, hur och med hur mycket. De förhåller sig till realiteter – inte till att jämföra med något som inte finns. Således – om det finns tio lag är det den verkligheten de förhåller sig till. Ditt exempel att sponsorer skulle överväga en existerande verklighet med en icke-existerande är därför minst sagt märklig.

          Jag har inte föreslagit åtta lag, så varför ta upp det? Det är bara ett försåtligt och riktigt osnyggt sätt att lägga ord i min mun. Däremot kanske tio lag kan vara värt att överväga, eller i alla fall behålla 12 lag. Vilka lag som ”åker ur” och när beror på hur serien (och eventuellt slutspel) organiseras. Det beror också på vilka sätt kvalificering från Elitettan görs.

          Varför tror uppenbarligen inte de tyngsta Europeiska ligorna på serier med utökat anal lag? Att svara på den frågan har du undvikit genom att vifta bort den, vilket knappast är något argument. Tvärtom indikerar det att du inte har något vettigt svar. Jämförelsen med andra damligor är självklart hur relevant som helst. Däremot är jämförelsen med herrfotboll i Sverige eller utomlands, som du gör, nästan helt irrelevant. Herrfotbollen har sin egen historik, logik, dynamik – och publik. Det har också damfotbollen. Det finns dock en intressant fråga och en jämförelse. Varför satsar inte fler svenska elitklubbar inom herrfotboll tillräckligt på damlag för att de ska kunna etablera sig på högsta nivån? Jag har några svar. Jämförelsen gäller publiken. Avarterna inom herrfotbollen med hot mot spelare, läktarvåld, fylleri, matchfixning och annan kriminalitet är knappast ett föredöme och eftersträvansvärt för damfotbollen och dess publik.

          Mina synpunkter på 14 lag i serien är knappast originella, även om de inte förekommit på just den här bloggen så ofta. Exempelvis din bloggarkollega på Hattrick verkar dock vara inne på liknande linje.

          Du inleder och avslutar ditt svar med att prata herrfotboll. Du har genom detta och att själv ställa en motfråga lagt ut dimridåer kring mina ursprungliga frågor. Om du istället skulle ägna lite tankemöda åt att faktiskt svara på mina tidigare frågor? Du kan väl börja med vad och vem som blir bättre av att Damallsvenskan har ett knippe stryklag i den utökade och feltänkta 14-lagsserien. Och nej – att serien behöver ”sätta sig” är inget svar på den frågan.

        • Tvärtom. Färre lag gör att fler delar av landet inte har allsvenska lag och då blir ligan mer ointressant för rikstäckande sponsorer och också mindre relevant i samhället. Sedan är det är inget onormalt att det är stor skillnad mellan topp och botten i högstaligor i olika sporter. Det är så det ser ut. Dessutom har antalet spelomgångar betydelse för en ligas exponering för sponsorer mm och då är 26 omgångar bättre än 22.

    • Jag tror inte att man redan efter en säsong borde dra ett facit. Viktigt med alla möjliga avvikande varianter är att man inte tappar rutinen. Det heter: spelar regelbunden. Man kan inte tävla fyra månader och vila åtta. Antingen gör man en slutspelsrunda (såväl topp och botten) med 14 lag eller reducera till kanske 10/12 och spelar en dubbelrunda.

        • Nu har vi inlett första året med 14 lags systemet, låt det sätta sig under några år och utvärdera därefter. Vi kan ju inte skrota det efter första säsongen!

        • Slutspel är en styggelse i nationella mästerskap i fotboll. Det kliar över hela kroppen när jag läser sådana förslag.

        • Att de stora utländska ligorna avstår från att ge plats åt fler lag kan (och kunde) vara ett motargument mot 14 lag i Damallsvenskan. Men ska man ta sådana hänsyn ska väl slutspel heller inte införas?

  10. En intressant statistik som jag fastnade för är att fem lag (Rosengård, Häcken, Linköping, Vittsjö och Piteå) klarade att hålla antalet insläppta mål till 26 eller färre (<= 1.0 / match).

    Är detta unikt mycket? Nja, förra säsongen var det FCR, Häcken, Eskilstuna och Vittsjö som höll sig under 1.0, med oerhörda 10 resp 13 insläppta för de två toppklubbarna.
    2020 var försvaren också starka för Göteborg och Rosengård, med 10 och 14. Däremot var de ensamma om att vara så täta och ligga under ett insläppt per match i snitt.

    Kanske att årets serie blev mer skiktad än tidigare, med större utmaningar för de två i toppen. Båda har släppt in nästan dubbelt så mycket som de två föregående säsongerna.
    Ändå säkrades guldet med två matcher kvar. Är övriga lag lite bättre i offensiven, eller har vi bara återfått normalitet efter två anmärkningsvärda år?

  11. Om publiksiffror i Tyskland: Där har man efter sju omgångar av Frauen Bundesliga redan mer publik än under alla tjugotvå omgångar säsongen 2021/22 tillsammans. EURO 22 har lett till ett markant större intresse. I går annonserade VfL Wolfsburg att även hemmamatchen mot trean Eintracht Frankfurt kommer att spela på männens arena.

    • Jo, det är en klar ökning av snittet – vilket är kul. Men det handlar ju tyvärr fortsatt mest om enstaka punktinsatser i form av just matcher på herrlagens arenor. Även om det är bra att få dit nya åskådare någon gång ibland handlar ju det ”äkta” engagemanget om de åskådare som kommer tillbaka varje omgång.
      De punktinsatser jag tänker på är förstås tre bortamatcher för Bayern München i form av 23 200 i Frankfurt, 21 287 i Wolfsburg och 6 273 i Freiburg. De tre matcherna står för en mycket stor del av den tyska publikökningen.

      • Självklart är det punktinsatserna som lyfter en annars långsam utveckling. Så är det ju i England också. Själv ska jag till Emirates och se Arsenal möta Chelsea i WSL och den matchen är snart slutsåld med 60.000. Även i Sverige har Hammarby (och egentligen bara Hammarby) skapat punktinsatser med matcherna mot Eskilstuna och Djurgården som stod för 11% av de totala siffrorna efter 182 matcher. Målsättningen måste dock vara att göra allt fler punktinsatser.

  12. Bra att Jonas Eidevall lyfte frågan till FIFA och UEFA om hur vi överbryggar klyftan mellan U19 serierna och senior nivå. Belastningen på enskilda spelare ökar, fler spelare måste dela på belastningen, annars kommer än fler spelare att bli skadade. Det hade varit intressant att se en statistik på hur många spelare som gått direkt från F19 serien till hyfsat med speltid i Damallsvenskan?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.