Schryvers läckra mål sänker Rosengård

En fantastisk frispark från Kristianstads belgiska forward Tine Schryvers ledde till Kristianstads första damallsvenska seger någonsin mot den klubb som hetat Malmö FF, LdB FC Malmö och nu heter FC Rosengård.

Drömmålet ledde också till att Kristianstad nu är klart för damallsvenskan 2018, och kan ägna resten av säsongen åt att jaga medalj. Med tanke på KDFF:s nuvarande form känns det inte omöjligt att laget kan ta sig in på topp fyra.

Men viktigast av allt – Schryvers mål och Kristianstads seger innebär också att guldstriden nu känns avgjord. Jag skrev redan efter förra omgången att Rosengård sannolikt inte ens skulle kunna vinna damallsvenskan vid full poäng i de sista sex omgångarna.

Nu har LFC sex poängs försprång trots en match mindre spelad, det guldläget skall man inte kunna missa. Men det är förstås för tidigt att skicka ett grattis till Östergötland redan nu. Fast vinner man i morgon så…

För Malin Levenstad blev det alltså en fiaskostart som inhoppande tränare i Rosengård. Det är självklart inte lätt att sätta sin prägel på ett lag efter bara två dagar på jobbet. Jämfört med den senaste damallsvenska matchen gjorde Levenstad ett byte i backlinjen – Ida Lyberg ut, Edina Filekovic in, vilket även innebar kantbyte för Ali Riley.

Det andra bytet i startelvan var framtvingat, formstarka Sanne Troelsgaard var ju avstängd.

Jag har bara sett sporadiska delar av matchen. Men av det jag har sett fanns det ingen tendens till energikick för Rosengårdsspelarna, det var nästan tvärtom. Jag tyckte de såg ut att vara väldigt viljelösa och andefattiga.

För Rosengård är det bara att glömma guldet. Laget får nu fokusera på att ta en Champions Leagueplats. Vinner Eskilstuna i morgon skiljer det bara tre poäng mellan lagen.

I dagens andra match blev det också Malmöförlust. Vittsjö vann mot LB07 med 2–0, ett resultat som gör att det mesta talar för att vi får fyra Skånelag även i nästa års damallsvenska.

Vi får även ett Smålandslag, för Växjö vann med 2–0 mot Sundsvall är nu i praktiken klara seriesegrare i elitettan. Vi skickar väl ett litet grattis till Växjö.

Slutligen har Holmalunds damsektion i dag presenterat förslaget till hur deras nya elitklubb skall se ut. Man har tänkt heta Alingsås FC och här är lite mer info:

Argentina, Brasilien och mer Rosengård

Gårdagens besked om att Jack Majgaard Jensen tvingas lämna FC Rosengård har givit upphov till en del frågetecken kring hur saker står till i FC Rosengård.

På bloggen Hattrick har Rainer Fussgänger skrivit ett intressant inlägg om FC Rosengård. Han får i och för sig mothugg i kommentatorsfältet mot påståendet att det är spelarna som bestämmer i klubben, men en intressant formulering är ju:

”Majgaard Jensen kan inte ha haft det lätt med en trupp som har en inte okomplicerad struktur med många sammanflätade relationer och hierarkier att ta hänsyn till.”

Här hamnar sportchef Therese Sjögran i fokus, något som är självförvållat. Genom att hon som ledare har samlat flera nära kompisar i klubben har hon utsatt sig för stor risk att anklagas för vänskapskorruption varje gång hon tar beslut som kan antas gynna vännerna.

Sjögran har alltså placerat sig själv i en väldigt jobbig situation och hon har väldigt mycket att bevisa framöver.

För övrigt är Sjögran själv en av de totalt sex personer som har varit tränare för LdB FC Malmö och FC Rosengård de senaste sex åren. Sedan Martin Sjögren lämnade efter säsongen 2011 har följande haft rollen:

Peter Moberg (ett år – 2012), Jonas Eidevall (1,5 år – 2013–sommaren 2014), Markus Tilly (knappt ett år), Therese Sjögran (två veckor sommaren 2015), Jack Majgaard Jensen (två år) och sedan i går då Malin Levenstad.

Man brukar ju prata om kontinuitet som en framgångsfaktor. Rosengård har varken haft kontinuitet på tränar- eller spelarfronten de senaste åren. Vi får se om de kan hitta mer varaktiga lösningar framöver.

 

Innan jag lämnar tränarbytet i Rosengård noterade jag en artikel i Sydsvenskan där Ella Masar McLeod verkar hylla Majgaard Jensen. Jag kan tyvärr bara kan läsa ingressen, men artikeln har ju den rätt tydliga rubriken:

FCR-anfallarens hyllning: ”Den bästa tränaren som jag haft”

Masar McLeod verkar alltså vara en spelare som inte har önskat tränarbyte.

Internationellt handlar veckans stora damfotbollsdiskussioner om läget i i Sydamerika. Där har Argentinas landslag gått ut i strejk för bättre ersättningar.

Och där är det kaos i Brasilien. Förbundet sparkade häromdagen förbundskapten Emily Lima, som tillträdde efter medaljmissen i fjolårets OS. Man valde att återanställa Vadao, som ju fick sparken för ett år sedan.

Följden har blivit att tre spelare nu valt att sluta i landslaget. Först ut var veteranen Cristiane, som meddelade sitt beslut i flera inlägg på Instagram. Här är ett av dem:

Efter Cristiane har nu även Francielle och Rosana valt att avsluta sina landslagskarriärer. Marta väljer en annan väg, nämligen att kämpa.

Jag förstår inte portugisiska, men här skall enligt uppgift Marta uppmana landslagskompisarna att ta kampen:

Med kampen i Danmark och den pågående i USA i ryggsäcken är det ju snart dags även för förhandlingar i Sverige. I dag kom två krönikor med lite olika infallsvinklar inför de förhandlingarna.

Det om diverse kamper utanför fotbollsplanen. I helgen skall det ju spelas en hel del intressanta matcher också. I damallsvenskan är Skånes dag i morgon. För under lördagen spelas två matcher, och båda är Skånederbyn.

Dels möts LB07 och Vittsjö i Malmö, dels spelas den nu mycket intressanta matchen Kristianstad–Rosengård, där Levenstad gör sin första match som tränare för Rosengård. Båda de matcherna startar 15.00.

På söndag väntar Djurgården–Linköping som ju förstås är väldigt intressant för guldstriden. På pappret är det LFC:s svåraste match i höst.

Ändå skulle jag säga att söndagens allra hetaste match är det nervkittlande bottenmötet Göteborg–Kvarnsveden. Förloraren i matchen mellan seriens två sämsta försvar är väldigt illa ute i nedflyttningsstriden. Det blir väldigt intressant att se hur Göteborg klarar av att hantera systrarna Chawinga.

Söndagens två sista matcher är också i första hand intressanta med tanke på bottenstriden, det handlar om Hammarby–Eskilstuna och Piteå–Örebro. Apropå Eskilstuna var dagens tråkiga nyhet att Sarah Bergman har ådragit sig en korsbandsskada och har således spelat klart för i år.

Tillbaka till det sportsliga. Helgens internationella toppmatch spelas i Frankrike mellan fjolårets två topplag i D1 Feminine, Montpellier–Lyon (lördag 14.30). Där blir det förstås väldigt intressant att se om svensklaget Montpellier kan skaka storlaget Lyon på sin hemmaplan.

Sofia Jakobsson ingår inte i matchtruppen i morgon, men glädjande nog har hon nu fått klartecken för att göra comeback. Kul.

I Tyskland spelar alla topplagen mot tänkta bottenlag, alltså inga matcher som är sportsligt högintressanta där. Däremot kan man se Amanda Ilestedt i aktion på måndag, för 18.00 visas Potsdam–Werder Bremen på DFB-tv.

I Englands WSL är det däremot toppmöte i helgen, nämligen Manchester City–Arsenal som spelas lördag 13.30. City presenterade för övrigt ett nyförvärv i går, danska Nadia Nadim. Det märks att de engelska storklubbarna har en proffsig organisation bakom sig, för det här är ju en extremt välgjord presentation:

Slutligen tänkte jag bara meddela att jag har strukit bort ett par kommentarer de senaste dagarna. Orsaken är att de har pekat ut icke offentliga relationer, och jag tycker att det är var mans ensak vem man lever med och vilket kön denne har. Därför har jag valt att ha hög tröskel kring den här typen av frågor, vilket jag även skrev om i en slutkommentar till ett inlägg för lite drygt ett år sedan.

Majgaard Jensen ut, Levenstad in

Jack Majgaard Jensen

Nyheten kom just innan lunch, Jack Majgaard Jensen är inte längre tränare för FC Rosengård.

Han och klubben har tydligen olika uppfattningar om olika saker. Vilka saker det handlar om är oklart.

Att beskedet kommer känns inte helt oväntat. Klart är ju att Rosengård trots ett massivt favoritskap inför säsongen inte ser ut att kunna vinna SM-guldet. Som läget är nu är guldet helt i Linköpings händer. Majgaard Jensen har alltså inte lyckats med sitt uppdrag.

Skall man försvara honom har han inte haft det lätt i sitt lagbygge. Den ena stjärnan efter den andra har lämnat, vilket har gjort att han gång på gång har fått börja om. Kollar man Rosengårds trupp på svenskfotboll.se är den dåligt utrensad.

Där finns namn som Amanda Ilestedt, Natasa Andonova, Marta Viera da Silva, Gaelle Enganamouit, Sofie Junge Pedersen, Emma Berglund, Sara Björk Gunnarsdottir och Lieke Martens. Åtta rätt hyfsade spelare som lämnat de senaste 18 månaderna. Klart det påverkar balansen i laget.

Sara Björk Gunnarsdottir

Framför allt var tappet av Björk Gunnarsdottir blytungt. Med henne tappade Rosengård sin vinnarinstinkt. De har inte varit nära att hitta någon jämbördig ersättare.

När jag träffade Majgaard Jensen för ungefär ett år sedan förstod jag att han såg stor potential i Ebba Wieder. Men det är klart att tränaren retar upp sitt äldre garde när han byter ut Anja Mittag efter 63 minuter i Örebro, och sätter in just Wieder.

Låt vara att Mittag bara gjort fyra mål i årets allsvenska, och varit en av seriens allra största besvikelser. Om man som tränare byter ut en rutinerad världsstjärna och sätter in en ung talang, då måste bytet bli succé – annars är risken stor att man har får problem. Både i form av oro internt i truppen och genom ifrågasättanden utifrån. Och det har väl inte gått någon obemärkt förbi att det finns många starka åsikter i FC Rosengård…

Malin Levenstad

Inhopparen Malin Levenstad är ett helt oprövat kort på tränarsidan. På ett sätt har hon en tacksam uppgift, guldet är ju redan i praktiken kört, så där kan hon inte misslyckas – bara göra succé. På ett annat sätt har hon en väldigt tuff utmaning framför sig. Hon har ju varit lagkompis med många av de äldre spelarna, och det är verkligen inte okomplicerat att bli ledare till sina kompisar. Det är lätt att bli misstänkliggjord. Här gäller det för Levenstad att visa att hon har skinn på näsan.

Långt ifrån någon lättanalyserad premiär

Det har gått en vecka sedan Peter Gerhardsson:s debut som svensk förbundskapten. Jag har ju lovat ett längre inlägg om 2–0-segern mot Kroatien, men det är ärligt talat inte jättelätt att ha så hemskt många klara åsikter om matchen.

Det blev ju varken en lättspelad eller lättanalyserad match. Ösregnet förstörde planen. Och den förstörda planen förstörde möjligheterna att spela.

Möjligen går det att kritisera Gerhardsson för just det, alltså att laget valde ett spelsätt där man höll bollen på den dåliga gräsplanen i för stor utsträckning.

Att laget spelade sig fram till offensiv planhalva med spel längs marken var väl ok, jag kan inte säga att jag saknade de långa och höga uppspelen. Däremot tycker jag att man borde ha matat in fler inlägg mot kroatiskornas straffområde.

Gerhardsson mönstrade en uppställning med nästan genomgående starka huvudspelare, ett faktum som utnyttjades väldigt dåligt. Delvis för att de inlägg som slogs hade dålig kvalitet, men även för att det slogs för få.

Inför matchen hade man ju frågetecken kring rätt många saker, som exempelvis vad Gerhardsson kommer att använda för spelsätt, spelsystem och vilka spelare han har valt ut. Spelsättet är redan nämnt. Här är några tankar kring övriga punkter:

Spelsystemet: Gerhardsson gillar inte att prata om spelsystem i sifferform. Han vill hellre prata om roller.

Inför avspark satte assisterande förbundskapten Magnus Wikman ändå upp ett 4–3–3 med Marija Banusic som central mittfältare. Det där var dock en uppställning som bara fanns på pappret.

Jag såg nämligen aldrig Banusic på central mittfält. Och Gerhardsson kan knappast hävda att LFC-forwarden hade en mittfältsroll, hennes roll var ju definitivt den släpande forwardens.

Skall jag sätta siffror på Gerhardssons spelsystem skulle jag säga att det var ett ganska utpräglat 4–4–1–1 i uppställt försvar och ett 4–2–3–1 som ibland drog mot 4–1–4–1 i anfall.

Spelarna: Gerhardsson körde alltså med den här startelvan: Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Mia CarlssonFridolina Rolfö, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lina Hurtig – Banusic – Stina Blackstenius.

På bänken placerade han: Hilda Carlén, Jonna Andersson, Emma Berglund, Elin Rubensson, Hanna Folkesson, Johanna Rytting Kaneryd och Mimmi Larsson.

På läktaren fanns således Zecira Musovic, Nathalie Björn, Amanda Ilestedt, Tove Almqvist och Julia Spetsmark.

Här kan man notera att Gerhardsson ändrade i ”hackordningen” under samlingen. Både Berglund och Rubensson kom ju in som reserver, men båda slog sig in i matchtruppen, Rubensson blev ju dessutom inbytt.

Skall jag gå in på spelarkritik tycker jag att Lina Hurtig var Sveriges bästa spelare. Hon får en stark trea i betyg. Jag hade även givit treor till Linda Sembrant och Mia Carlsson.

Sämst var Banusic och Fridolina Rolfö, båda får ettor i betyg. Rolfö hade matchens bästa målchans, men sköt en bra bit utanför när hon var helt fri – det är inte godkänt.

Övriga spelare kvitterar ut godkänt betyg, alltså tvåor. Dock måste jag säga att jag är lätt bekymrad över hur formsvaga Caroline Seger skall klara av att styra upp det defensiva mittfältet fredagen den 20 oktober när Danmark kommer till Gamla Ullevi. På Segers yta kommer ju en av världens bästa spelare, Pernille Harder, att husera. Och då måste Seger upp flera nivåer mot det hon har presterat den senaste tiden.

Apropå den där Danmarksmatchen fick den för övrigt ändrad avsparkstid i går. Den startar 18.15.

Guldstrid, Schelin och en internationell utblick

Det går väl kanske inte att säga att den damallsvenska guldstriden avgjordes i helgen, men för oss som hoppas på spänning in i den sista omgången sjönk däremot hoppet rejält.

FC Rosengård noterade sib tredje raka 2–2-match samtidigt som LFC vann. Det innebär att luckan lagen emellan nu är sex poäng, och att det är långt ifrån säkert att Rosengård kan vinna ens vid full poäng i de sex återstående omgångarna.

Jag har haft en helg späckad av jobb och egen fotboll, vilket har inneburit högst sporadiskt tittande på matcherna. Utöver klippen med höjdpunkter på damallsvenskan.tv hann jag se första kvarten av Örebro–Rosengård, och jag har i efterhand kikat på den första halvleken mellan Linköping och Vittsjö.

Matchen Örebro–Rosengård såg jag för lite av för att ha någon mer åsikt om spelet än att Emma Jansson:s 1–0-mål var riktigt fotbollsgodis. Resultatmässigt är det ju en smärre katastrof för Rosengård, medan det kan vara bra för Örebro.

Jag skriver kan eftersom jumbolaget ju egentligen i första hand behöver få till sina topprestationer mot de andra lagen på undre halvan. En poäng mot Rosengård väger ju exempelvis inte upp förlusten i Kristianstad. Men kanske att det här 2–2-resultatet kan ge Kif det självförtroende som krävs för att klättra i tabellen.

Lotta Schelin

När det gäller Rosengård undrar jag mest över hur det står till med Lotta Schelin. Det har snart gått två månader sedan Sverige åkte ut ur EM (den 29 juli), och Schelin är inte tillbaka i Rosengårds trupp. Är hon ens tillbaka i träning?

Hon skadade alltså nacken i derbyt mot LB07 den 26 juni. Sedan gjorde hon ett 23 minuter långt inhopp mot Piteå tre dagar senare. Därefter har hon inte spelat en minut för Rosengård.

Däremot matchades hon stenhårt under EM-turneringen. Hon och Linda Sembrant var de enda utespelarna som spelade full tid såväl i genrepet som i alla fyra EM-matcherna. Schelin gjorde det på smärtstillande. Man undrar ju alltmer över hur landslagsledningen tänkte.

Schelins skada är inte den enda i Rosengård. Vi har ju ännu så länge exempelvis inte fått se stjärnvärvningen Simone Boye Sörensen på planen. Skadorna i kombination med Rosengårds tunna trupp gör att klubbens unga talanger har fått mer speltid på sistone. Kul.

Starkt också av 117-åriga Ida Lyberg att fortfarande hänga med på elitnivå…

Ida Lyberg är född år 1900 enligt Svenska fotbollförbundets hemsida.

Linköping har också några tunga skador. Fjolrårets damallsvenska succéspelare Irma Helin har bara gjort 47 minuter i årets serie och LFC:s genomgående bästa spelare Claudia Neto har ju missat alla matcher under september månad.

Portugisiskans namn har dykt upp i kommentarer kopplade till nomineringar till världens bästa spelare. Hon är absolut en spelare av världsklass, men som läget är nu har hon precis allt emot sig när toppspelarna skall röstas fram. Hon har en roll som sällan uppmärksammas, hon spelar för ett svagt landslag samt i ett klubblag som sällan spelar stora internationella matcher.

Men i årets upplaga av damallsvenskan tillhör Neto de tre bästa ihop med Lieke Martens och förstås Tabitha Chawinga.

Därför spanade jag lite extra under den halvleken jag såg Linköping–Vittsjö på hur LFC löste spelet centralt. Det var intressant att se hur bra Kosovare Asllani, Emma Lennartsson och Tove Almqvist hjälptes åt att ersätta Neto. Asllani har vuxit in i rollen som central mittfältare på ett utmärkt sätt. Hon spelar enkelt och gör även stor nytta i det defensiva jobbet. Jag tror att hon i nuläget faktiskt är det bästa alternativet för den defensiva innermittfältsrollen i landslaget.

Det är även kul att se Lina Hurtig för tillfället. Utöver att hon är boll- och spelskicklig är hon för tillfället rörlig både i djup- och sidled, vilket gör att hon är svårmarkerad. Hon var som jag ser det bästa spelare i VM-kvalkampen mot Kroatien, och hon var inblandad i det mesta LFC skapade under den halvlek jag såg mot Vittsjö.

Dock skapade inte Linköping så mycket. Delvis för att Vittsjö hade en mycket bra försvarsorganisation, där man låg väldigt tajt med laget. Faktum är att Vittsjö flera gånger fick väldigt bra omställningslägen, och om framför allt Osinachi Ohale hade haft bättre koncentration i passningsspelet kunde LFC fått det riktigt jobbigt.

Några andra orsak till att LFC inte lyckades skapa så mycket var att Marija Banusic och Kristine Minde inte känns i toppslag för tillfället. Banusic låg ofta och dödade den viktiga ytan mellan Vittsjös backlinje och mittfält. Genom att ställa sig i ytan från början, och dessutom tydligt vinka för att få bollen, blev hon en drömmotståndare för Vittsjös backar. De såg henne hela tiden, och genom vinkningarna de blev dessutom varnade när hon tyckte att hon var fri.

Utan att ha en aning gissar jag att Banusic har haft Zlatan Ibrahimovic som förebild. I så fall är det en bra förebild, för han är en mästare på att använda ytan mellan motståndarnas backlinje och mittfält. Han är det genom att han har lärt sig att man inte skall ställa sig där från början. Tvärtom börjar Ibrahimovic ofta från en position bakom motståndarbackarna, dels för att tvinga dem att flytta blicken från bollen, dels för att kanske locka bak backlinjen några meter. Då kan han både skapa överraskningsmoment och kanske även en större yta att löpa in på när läget kommer.

Nackdelen med Ibrahimovics arbetssätt är att han lätt hamnar i offsideposition, men den risken tycker jag att det är värt att ta.

Det slutade ju ändå väl för LFC, som visar styrka genom att vinna även när spelet inte klaffar fullt ut. Man har alltså nu sex poängs serieledning, och även om det återstår några luriga bortamatcher är ju känslan att SM-guldet med största sannolikhet blir kvar i Östergötland.

För Vittsjö är kontraktet långt ifrån säkrat, men känslan är ändå att Skåne kommer att ha fyra damallsvenska lag även nästa år. Vittsjös försvarsspel imponerar, samtidigt som man har tillräcklig spets för att ta de fem–sex poäng till som lär krävas.

Jag tror alltså fortsatt att det blir två av Hammarby, Kvarnsveden, Göteborg och Örebro som åker ur. Man behöver väl knappast säga att Göteborg–Kvarnsveden på söndag är en vansinnigt viktig match. Det borde ju vara målgaranti när seriens två sämsta försvar drabbar samman. Båda lagen snittar ju klart fler än två insläppta mål per match.

Vid höstupptakten trodde jag att Göteborg var på gång att hitta rätt, och därmed också kunna lämna bottenträsket. Men med tre raka förluster är läget återigen prekärt. Och frågan är ju hur lagets backlinje skall klara av att hantera två stycken Chawinga på söndag.

För lillasyster Temwa Chawinga stod ju för ett kanoninhopp i lördags. Hon verkar vara väldigt oskolad defensivt, för redan en minut efter bytet hörde man tränare Jonas Björkgren ropa:

”Temwa, come over here, ball side”

Sedan sprang hon och jagade boll över en jättesträcka. Men offensivt såg det bra ut. Redan i andra eller möjligen tredje bollkontakten spelade hon fram storasyster Tabitha till 1–1-målet. Och nästa bollkontakt innebar 2–1 och Tabithas 21:a mål för säsongen. Systrarna Chawinga är förstås Kvarnsvedens hopp i nedflyttningsstriden.

Anna Anvegård

* I elitettan tog Växjö DFF ytterligare ett steg mot damallsvenskan och mot rekordpoäng. Man vann toppmötet borta mot formsvaga IFK Kalmar med förkrossande 5–0 efter två mål från Anna Anvegård – som nu har gjort 25. Höjdpunkter finns här.

Kalmar har nu tre raka förluster, och avståndet upp till damallsvensk plats har vuxit till fyra poäng. Den platsen håller superskrällen Assi, som står inför två viktiga hemmamatcher, dels mot nedflyttningshotade Mallbacken, dels mot tabelltrean AIK.

I botten har det tajtat till sig rejält, inte minst genom Sundsvalls plötsliga förvandling. Laget som tog elva poäng på de 17 första omgångarna har nu tagit nio pinnar på de senaste tre matcherna – och nu har man fem lag bakom sig.

Även Östersund har ryckt upp sig och tagit två raka segrar. Det gör att plötsligt känns formsvaga Holmalund som en högst tänkbar avstigningskandidat. Alingsåsklubben har haft det jobbigt på många olika plan den senaste tiden. I samband med lagets hemmamatch på lördag skall de presentera hur framtiden ser ut för damfotbollen. Man har ju sedan länge beslutat att bryta sig ur Holmalund och bilda eget. Nu skall formerna för utbrytningen alltså offentliggöras.

* Så en liten internationell utblick. I USA:s NWSL återstår en omgång av grundserien. Det är dock helt klart att de fyra slutspelslagen blir North Carolina, Portland, Chicago och Orlando. I skytteligan leder Sam Kerr på 16 mål, hon är fyra före Megan Rapinoe och Marta.

I Tyskland är Wolfsburg nu enda laget utan poängförlust. Det blev 5–0 hemma mot Jena i helgen efter tre mål från Alexandra Popp och två från Zsanett Jakabfi. Det innebär att Wolfsburg dessutom har intakt nolla i kolumnen för insläppta mål, medan man har gjort 15 framåt på tre matcher. Otroligt starkt i den tuffa och jämna Frauen-Bundesliga.

Nilla Fischer klev av i halvtid i Jenamatchen, oklart om det bara var för att hon skulle få vila, eller om det fanns andra skäl.

Amanda Ilestedt spelade däremot hela matchen när Potsdam fick 1–1 borta mot Freiburg i helgens toppmöte. Båda lagen har därmed sju poäng och fortsatt obesegrade. På fjärde plats med sex poäng återfinns Bayern München. Där fick Fridolina Rolfö börja på bänken vid 2–0-segern mot nykomlingen Köln. Svenskan byttes dock in i minut 61.

Det är trippel Wolfsburg i täten av skytteligan. Popp leder på fyra mål, ett före Jakabfi och Pernille Harder.

I den franska ligan blev Stina Blackstenius tvåmålsskytt i Montpelliers 4–1-seger borta mot Olympique Marseille. Trots segern tappade svenskklubben serieledningen. Lyon vann nämligen med förkrossande 9–2 mot Paris FC och leder med ett måls bättre målskillnad. Båda de lagen har nio poäng.

PSG ligger trea på sju poäng efter 6–1-seger mot Lille. Såväl Blackstenius, Linda Sembrant som Emma Berglund spelade full tid för sina lag.

Skytteligan leds av Ada Stolsmo Hegerberg på sju fullträffar. Hon är två före en kvartett bestående av Blackstenius, Eugenie Le Sommer, Marie Antoinette Katoto samt Gaetane Thiney.

I Norge kommer LSK Kvinner allt närmare sitt fjärde raka guld. Med fem poäng på de tre återstående omgångarna är seriesegern säkrad.

Slutligen till Italien där svensklaget Fiorentina med Stephanie Öhrström i målet, men där Antonia Göransson inte ingick i matchtruppen, tog ledningen i supercupfinalen mot Brescia. Motståndarna vände dock till seger med 4–1, och man firade kungligt. Efter det fjärde målet tycktes hela klubbledningen vara inne på planen och jubla.

Tillagt i efterhand: Jag glömde ju en den engelska ligapremiären, där Hedvig Lindahl höll nollan och Magdalena Eriksson blev målskytt för Chelsea, när laget vann med 6–0 mot Bristol City. Erikssons mål betydde 4–0 och kommer 2,40 in i det här klippet. Men även Maren Mjelde:s 3–0-mål är sevärt.

Alla de tre favoritlagen tog trepoängare, även om det satt hårt åt för Jessica Samuelsson:s Arsenal.

Hemma mot Birmingham låg man under med 2–1 i 80:e minuten när Louise Quinn blev målchansutvisad. Ändå lyckades man vända. Först rullade Lisa Evans i kvitteringen i 84:e och sedan avgjorde Jodie Taylor genom att säkert sätta 3–2-målet på straff i 90:e.

Det tredje tippade topplaget är alltså Manchester City, som inledde med 4–0-seger borta mot Yeovil:

 

 

Legendarerna som gett damfotbollen ett löjets skimmer

Mia Hamm, Maia Jackman, Sissi, Sun Wen, Nadine Kessler och Jacqui Shipanga.

Det är sex personer som gjort mycket nytta för damfotbollen. Så mycket att Fifa utsåg dem till att plocka ut tio kandidater till priset för världens bästa spelare säsongen 2016/17. Det var ett stort misstag.

Där visade det sig nämligen att nämnda personer inte höll måttet. Deras val av kandidater lägger nu ett löjets skimmer över damfotbollen. Redan när de tio kandidaterna presenterades reagerade jag starkt och skrev att juryn…

”återigen visat häpnadsväckande brist på kompetens vid nomineringen”

Framför allt var det två namn; Carli Lloyd och Deyna Castellanos, som inte ens borde ha varit nära att räknas in bland världens tio bästa spelare under det aktuella året.

Nu har just de två röstats fram till topp tre, av spelare, ledare, reportrar och supportrar. I ”finalen” möter de Lieke Martens – och jag hoppas verkligen att den nederländska stjärnan tar hem priset. Allt annat vore en megaskandal. För Martens är alltså den enda av de tre finalisterna i kampen om damfotbollens finaste pris som är värdig finalplatsen.

Carli Lloyd bad ju nästan om ursäkt redan när hon prisades som världens bästa spelare säsongen 2015/16. Det senaste året har hon hade det ännu tuffare.

Hennes 2017 har varit en riktig skitsäsong där hon bara har gjort ett mål på tio landskamper för ett USA som sett darrigt ut, och som har förlorat fler hemmamatcher än på evigheter. I NWSL har Lloyd bara spelat åtta matcher för Houston Dash, och gjort ett mål. Under sin korta sejour i Manchester City hann Lloyd med sex matcher och tre mål.

Lloyd lever på gamla meriter, vilket inte borde vara någon faktor när världens bästa spelare skall koras.

För Venezuelas 18-åriga supertalang Castellanos är det tvärtom, hon lever på hopp om framtida storhet. Men hon är däremot inte någon nutida storhet. Under det år som nomineringen gäller blev hon utnämnd till tredje bästa spelaren i F17-VM. Den bästa, Japans Fuka Nagano platsar inte i det japanska A-landslaget.

Enligt wikipedia har Castellanos totalt spelat fyra A-landskamper. Siffran kan stämma med tanke på att Venezuela bara har spelat två matcher i år. En av finalisterna till priset som världens bästa spelare har alltså aldrig visat upp sig på högsta seniornivå.

Radiosportens Richard Henriksson kallade nomineringarna för bisarra och skandalösa.

Även internationellt har nomineringarna sågats. Framför allt anser majoriteten att Sam Kerr och Pernille Harder har blivit rånade på välförtjänta finalplatser.

 

Fifagalan är ett av de tillfällen under året där damfotbollen får synas i det stora rampljuset. Tråkigt att sporten då får skämmas över hur saker och ting sköts.

Det om gårdagens snackis i damfotbollsvärlden. I dag återstartar damallsvenskan efter landslagsuppehållet. Jag har haft en körig vecka på jobbet och har inte hunnit sätta ihop någon sammanfattning av Kroatien–Sverige. Den kommer, men tyvärr var det ju rätt svårt att göra någon mer detaljerad analys av det nya spelsättet. Den analysen får vänta till slutet av oktober.

Damallsvenskan var det. Där är det ju fortfarande så många lag som är indragna i guld- eller nedflyttningsstriderna att i princip alla matcher känns viktiga.

I dag spelar Kvarnsveden–Eskilstuna och Djurgården–LB07. Där hamnar mitt fokus på matchen i Borlänge, där lillasyster Chawinga troligen gör debut. Det blir väldigt spännande att se vilken klass hon håller.

I morgon väntar Kif Örebro–Rosengård, Piteå–Hammarby, Göteborg–Kristianstad och Linköping–Vittsjö. Det borde ju bli segrar för de båda topplagen. Piteå är favoriter mot Hammarby, men där känner jag att de är lite skrällvarning.

Slutligen är ju Göteborg–Kristianstad riktigt intressant. Med seger är nästan skånskorna klara för damallsvenskt spel även 2018. Vid förlust kan man vara rejält indraget i nedflyttningsdiskussionen igen.

Det spelas även en väldigt spännande match i elitettan i dag. Eftersom Assi vann med 1–0 i Umeå i går behöver IFK Kalmar poäng hemma mot Växjö DFF i det glödheta Smålandsderbyt. Både Barometern och SMP direktsänder matchen till sina inloggade prenumeranter.

Kollar vi snabbt på det internationella utbudet så drar ju engelska WSL igång i helgen. Spelare 12 har gjort en genomgång av lagen. Och guldstriden där skall ju stå mellan Chelsea, Manchester City och Arsenal. Vi har ju svenskintresse i de båda Londonklubbarna.

I Tyskland visas Frankfurt–Sand på DFB-tv den här helgen (söndag 11.00). Synd att man inte visar helgens toppmatch Freiburg–Potsdam i stället. Båda de lagen har ju full poäng och kändes redan innan säsongen hetare än Frankfurt och Sand. Helgens franska toppmatch spelas i morgon 15.00 mellan Lyon och Paris FC (alltså tidigare Juvisy).

Sampson verkar ha gjort sin sista match

Alldeles nyss kom BBC med uppgifter om att Mark Sampson har gjort sin sista match som engelsk förbundskapten.

Fler uppgifter lär följa.

Sampsons sista match blev 6–0-segern i går mot Ryssland i VM-kvalet. En match där hans spelare, med Nikita Parris i spetsen, visade stöd för honom på följande sätt: