En fantastisk frispark från Kristianstads belgiska forward Tine Schryvers ledde till Kristianstads första damallsvenska seger någonsin mot den klubb som hetat Malmö FF, LdB FC Malmö och nu heter FC Rosengård.
Drömmålet ledde också till att Kristianstad nu är klart för damallsvenskan 2018, och kan ägna resten av säsongen åt att jaga medalj. Med tanke på KDFF:s nuvarande form känns det inte omöjligt att laget kan ta sig in på topp fyra.
Men viktigast av allt – Schryvers mål och Kristianstads seger innebär också att guldstriden nu känns avgjord. Jag skrev redan efter förra omgången att Rosengård sannolikt inte ens skulle kunna vinna damallsvenskan vid full poäng i de sista sex omgångarna.
Nu har LFC sex poängs försprång trots en match mindre spelad, det guldläget skall man inte kunna missa. Men det är förstås för tidigt att skicka ett grattis till Östergötland redan nu. Fast vinner man i morgon så…
För Malin Levenstad blev det alltså en fiaskostart som inhoppande tränare i Rosengård. Det är självklart inte lätt att sätta sin prägel på ett lag efter bara två dagar på jobbet. Jämfört med den senaste damallsvenska matchen gjorde Levenstad ett byte i backlinjen – Ida Lyberg ut, Edina Filekovic in, vilket även innebar kantbyte för Ali Riley.
Det andra bytet i startelvan var framtvingat, formstarka Sanne Troelsgaard var ju avstängd.
Jag har bara sett sporadiska delar av matchen. Men av det jag har sett fanns det ingen tendens till energikick för Rosengårdsspelarna, det var nästan tvärtom. Jag tyckte de såg ut att vara väldigt viljelösa och andefattiga.
För Rosengård är det bara att glömma guldet. Laget får nu fokusera på att ta en Champions Leagueplats. Vinner Eskilstuna i morgon skiljer det bara tre poäng mellan lagen.
I dagens andra match blev det också Malmöförlust. Vittsjö vann mot LB07 med 2–0, ett resultat som gör att det mesta talar för att vi får fyra Skånelag även i nästa års damallsvenska.
Vi får även ett Smålandslag, för Växjö vann med 2–0 mot Sundsvall är nu i praktiken klara seriesegrare i elitettan. Vi skickar väl ett litet grattis till Växjö.
Slutligen har Holmalunds damsektion i dag presenterat förslaget till hur deras nya elitklubb skall se ut. Man har tänkt heta Alingsås FC och här är lite mer info:
Gårdagens besked om att Jack Majgaard Jensen tvingas lämna FC Rosengård har givit upphov till en del frågetecken kring hur saker står till i FC Rosengård.
På bloggen Hattrick har Rainer Fussgänger skrivit ett intressant inlägg om FC Rosengård. Han får i och för sig mothugg i kommentatorsfältet mot påståendet att det är spelarna som bestämmer i klubben, men en intressant formulering är ju:
”Majgaard Jensen kan inte ha haft det lätt med en trupp som har en inte okomplicerad struktur med många sammanflätade relationer och hierarkier att ta hänsyn till.”
Här hamnar sportchef Therese Sjögran i fokus, något som är självförvållat. Genom att hon som ledare har samlat flera nära kompisar i klubben har hon utsatt sig för stor risk att anklagas för vänskapskorruption varje gång hon tar beslut som kan antas gynna vännerna.
Sjögran har alltså placerat sig själv i en väldigt jobbig situation och hon har väldigt mycket att bevisa framöver.
För övrigt är Sjögran själv en av de totalt sex personer som har varit tränare för LdB FC Malmö och FC Rosengård de senaste sex åren. Sedan Martin Sjögren lämnade efter säsongen 2011 har följande haft rollen:
Peter Moberg (ett år – 2012), Jonas Eidevall (1,5 år – 2013–sommaren 2014), Markus Tilly (knappt ett år), Therese Sjögran (två veckor sommaren 2015), Jack Majgaard Jensen (två år) och sedan i går då Malin Levenstad.
Man brukar ju prata om kontinuitet som en framgångsfaktor. Rosengård har varken haft kontinuitet på tränar- eller spelarfronten de senaste åren. Vi får se om de kan hitta mer varaktiga lösningar framöver.
Innan jag lämnar tränarbytet i Rosengård noterade jag en artikel i Sydsvenskan där Ella Masar McLeod verkar hylla Majgaard Jensen. Jag kan tyvärr bara kan läsa ingressen, men artikeln har ju den rätt tydliga rubriken:
FCR-anfallarens hyllning: ”Den bästa tränaren som jag haft”
Masar McLeod verkar alltså vara en spelare som inte har önskat tränarbyte.
Internationellt handlar veckans stora damfotbollsdiskussioner om läget i i Sydamerika. Där har Argentinas landslag gått ut i strejk för bättre ersättningar.
Och där är det kaos i Brasilien. Förbundet sparkade häromdagen förbundskapten Emily Lima, som tillträdde efter medaljmissen i fjolårets OS. Man valde att återanställa Vadao, som ju fick sparken för ett år sedan.
Följden har blivit att tre spelare nu valt att sluta i landslaget. Först ut var veteranen Cristiane, som meddelade sitt beslut i flera inlägg på Instagram. Här är ett av dem:
Med kampen i Danmark och den pågående i USA i ryggsäcken är det ju snart dags även för förhandlingar i Sverige. I dag kom två krönikor från Dan Persson på Idrottens affärer respektive Olof Lundh på Fotbollskanalen med lite olika infallsvinklar inför de förhandlingarna.
Det om diverse kamper utanför fotbollsplanen. I helgen skall det ju spelas en hel del intressanta matcher också. I damallsvenskan är Skånes dag i morgon. För under lördagen spelas två matcher, och båda är Skånederbyn.
Dels möts LB07 och Vittsjö i Malmö, dels spelas den nu mycket intressanta matchen Kristianstad–Rosengård, där Levenstad gör sin första match som tränare för Rosengård. Båda de matcherna startar 15.00.
På söndag väntar Djurgården–Linköping som ju förstås är väldigt intressant för guldstriden. På pappret är det LFC:s svåraste match i höst.
Ändå skulle jag säga att söndagens allra hetaste match är det nervkittlande bottenmötet Göteborg–Kvarnsveden. Förloraren i matchen mellan seriens två sämsta försvar är väldigt illa ute i nedflyttningsstriden. Det blir väldigt intressant att se hur Göteborg klarar av att hantera systrarna Chawinga.
Söndagens två sista matcher är också i första hand intressanta med tanke på bottenstriden, det handlar om Hammarby–Eskilstuna och Piteå–Örebro. Apropå Eskilstuna var dagens tråkiga nyhet att Sarah Bergman har ådragit sig en korsbandsskada och har således spelat klart för i år.
Tillbaka till det sportsliga. Helgens internationella toppmatch spelas i Frankrike mellan fjolårets två topplag i D1 Feminine, Montpellier–Lyon (lördag 14.30). Där blir det förstås väldigt intressant att se om svensklaget Montpellier kan skaka storlaget Lyon på sin hemmaplan.
Sofia Jakobsson ingår inte i matchtruppen i morgon, men glädjande nog har hon nu fått klartecken för att göra comeback. Kul.
I Tyskland spelar alla topplagen mot tänkta bottenlag, alltså inga matcher som är sportsligt högintressanta där. Däremot kan man se Amanda Ilestedt i aktion på måndag, för 18.00 visas Potsdam–Werder Bremen på DFB-tv.
I Englands WSL är det däremot toppmöte i helgen, nämligen Manchester City–Arsenal som spelas lördag 13.30. City presenterade för övrigt ett nyförvärv i går, danska Nadia Nadim. Det märks att de engelska storklubbarna har en proffsig organisation bakom sig, för det här är ju en extremt välgjord presentation:
Slutligen tänkte jag bara meddela att jag har strukit bort ett par kommentarer de senaste dagarna. Orsaken är att de har pekat ut icke offentliga relationer, och jag tycker att det är var mans ensak vem man lever med och vilket kön denne har. Därför har jag valt att ha hög tröskel kring den här typen av frågor, vilket jag även skrev om i en slutkommentar till ett inlägg för lite drygt ett år sedan.
Nyheten kom just innan lunch, Jack Majgaard Jensen är inte längre tränare för FC Rosengård.
Han och klubben har tydligen olika uppfattningar om olika saker. Vilka saker det handlar om är oklart.
Att beskedet kommer känns inte helt oväntat. Klart är ju att Rosengård trots ett massivt favoritskap inför säsongen inte ser ut att kunna vinna SM-guldet. Som läget är nu är guldet helt i Linköpings händer. Majgaard Jensen har alltså inte lyckats med sitt uppdrag.
Skall man försvara honom har han inte haft det lätt i sitt lagbygge. Den ena stjärnan efter den andra har lämnat, vilket har gjort att han gång på gång har fått börja om. Kollar man Rosengårds trupp på svenskfotboll.se är den dåligt utrensad.
Där finns namn som Amanda Ilestedt, Natasa Andonova, Marta Viera da Silva, Gaelle Enganamouit, Sofie Junge Pedersen, Emma Berglund, Sara Björk Gunnarsdottir och Lieke Martens. Åtta rätt hyfsade spelare som lämnat de senaste 18 månaderna. Klart det påverkar balansen i laget.
Sara Björk Gunnarsdottir
Framför allt var tappet av Björk Gunnarsdottir blytungt. Med henne tappade Rosengård sin vinnarinstinkt. De har inte varit nära att hitta någon jämbördig ersättare.
När jag träffade Majgaard Jensen för ungefär ett år sedan förstod jag att han såg stor potential i Ebba Wieder. Men det är klart att tränaren retar upp sitt äldre garde när han byter ut Anja Mittag efter 63 minuter i Örebro, och sätter in just Wieder.
Låt vara att Mittag bara gjort fyra mål i årets allsvenska, och varit en av seriens allra största besvikelser. Om man som tränare byter ut en rutinerad världsstjärna och sätter in en ung talang, då måste bytet bli succé – annars är risken stor att man har får problem. Både i form av oro internt i truppen och genom ifrågasättanden utifrån. Och det har väl inte gått någon obemärkt förbi att det finns många starka åsikter i FC Rosengård…
Malin Levenstad
Inhopparen Malin Levenstad är ett helt oprövat kort på tränarsidan. På ett sätt har hon en tacksam uppgift, guldet är ju redan i praktiken kört, så där kan hon inte misslyckas – bara göra succé. På ett annat sätt har hon en väldigt tuff utmaning framför sig. Hon har ju varit lagkompis med många av de äldre spelarna, och det är verkligen inte okomplicerat att bli ledare till sina kompisar. Det är lätt att bli misstänkliggjord. Här gäller det för Levenstad att visa att hon har skinn på näsan.
Det har gått en vecka sedan Peter Gerhardsson:s debut som svensk förbundskapten. Jag har ju lovat ett längre inlägg om 2–0-segern mot Kroatien, men det är ärligt talat inte jättelätt att ha så hemskt många klara åsikter om matchen.
Det blev ju varken en lättspelad eller lättanalyserad match. Ösregnet förstörde planen. Och den förstörda planen förstörde möjligheterna att spela.
Möjligen går det att kritisera Gerhardsson för just det, alltså att laget valde ett spelsätt där man höll bollen på den dåliga gräsplanen i för stor utsträckning.
Att laget spelade sig fram till offensiv planhalva med spel längs marken var väl ok, jag kan inte säga att jag saknade de långa och höga uppspelen. Däremot tycker jag att man borde ha matat in fler inlägg mot kroatiskornas straffområde.
Gerhardsson mönstrade en uppställning med nästan genomgående starka huvudspelare, ett faktum som utnyttjades väldigt dåligt. Delvis för att de inlägg som slogs hade dålig kvalitet, men även för att det slogs för få.
Inför matchen hade man ju frågetecken kring rätt många saker, som exempelvis vad Gerhardsson kommer att använda för spelsätt, spelsystem och vilka spelare han har valt ut. Spelsättet är redan nämnt. Här är några tankar kring övriga punkter:
Spelsystemet: Gerhardsson gillar inte att prata om spelsystem i sifferform. Han vill hellre prata om roller.
Inför avspark satte assisterande förbundskapten Magnus Wikmanändå upp ett 4–3–3 med Marija Banusic som central mittfältare. Det där var dock en uppställning som bara fanns på pappret.
Jag såg nämligen aldrig Banusic på central mittfält. Och Gerhardsson kan knappast hävda att LFC-forwarden hade en mittfältsroll, hennes roll var ju definitivt den släpande forwardens.
Skall jag sätta siffror på Gerhardssons spelsystem skulle jag säga att det var ett ganska utpräglat 4–4–1–1 i uppställt försvar och ett 4–2–3–1 som ibland drog mot 4–1–4–1 i anfall.
Spelarna: Gerhardsson körde alltså med den här startelvan: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Mia Carlsson – Fridolina Rolfö, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lina Hurtig – Banusic – Stina Blackstenius.
På bänken placerade han: Hilda Carlén, Jonna Andersson, Emma Berglund, Elin Rubensson, Hanna Folkesson, Johanna Rytting Kaneryd och Mimmi Larsson.
På läktaren fanns således Zecira Musovic, Nathalie Björn, Amanda Ilestedt, Tove Almqvist och Julia Spetsmark.
Här kan man notera att Gerhardsson ändrade i ”hackordningen” under samlingen. Både Berglund och Rubensson kom ju in som reserver, men båda slog sig in i matchtruppen, Rubensson blev ju dessutom inbytt.
Skall jag gå in på spelarkritik tycker jag att Lina Hurtig var Sveriges bästa spelare. Hon får en stark trea i betyg. Jag hade även givit treor till Linda Sembrant och Mia Carlsson.
Sämst var Banusic och Fridolina Rolfö, båda får ettor i betyg. Rolfö hade matchens bästa målchans, men sköt en bra bit utanför när hon var helt fri – det är inte godkänt.
Övriga spelare kvitterar ut godkänt betyg, alltså tvåor. Dock måste jag säga att jag är lätt bekymrad över hur formsvaga Caroline Seger skall klara av att styra upp det defensiva mittfältet fredagen den 20 oktober när Danmark kommer till Gamla Ullevi. På Segers yta kommer ju en av världens bästa spelare, Pernille Harder, att husera. Och då måste Seger upp flera nivåer mot det hon har presterat den senaste tiden.
Apropå den där Danmarksmatchen fick den för övrigt ändrad avsparkstid i går. Den startar 18.15.
Det går väl kanske inte att säga att den damallsvenska guldstriden avgjordes i helgen, men för oss som hoppas på spänning in i den sista omgången sjönk däremot hoppet rejält.
FC Rosengård noterade sib tredje raka 2–2-match samtidigt som LFC vann. Det innebär att luckan lagen emellan nu är sex poäng, och att det är långt ifrån säkert att Rosengård kan vinna ens vid full poäng i de sex återstående omgångarna.
Jag har haft en helg späckad av jobb och egen fotboll, vilket har inneburit högst sporadiskt tittande på matcherna. Utöver klippen med höjdpunkter på damallsvenskan.tv hann jag se första kvarten av Örebro–Rosengård, och jag har i efterhand kikat på den första halvleken mellan Linköping och Vittsjö.
Matchen Örebro–Rosengård såg jag för lite av för att ha någon mer åsikt om spelet än att Emma Jansson:s 1–0-mål var riktigt fotbollsgodis. Resultatmässigt är det ju en smärre katastrof för Rosengård, medan det kan vara bra för Örebro.
Jag skriver kan eftersom jumbolaget ju egentligen i första hand behöver få till sina topprestationer mot de andra lagen på undre halvan. En poäng mot Rosengård väger ju exempelvis inte upp förlusten i Kristianstad. Men kanske att det här 2–2-resultatet kan ge Kif det självförtroende som krävs för att klättra i tabellen.
Lotta Schelin
När det gäller Rosengård undrar jag mest över hur det står till med Lotta Schelin. Det har snart gått två månader sedan Sverige åkte ut ur EM (den 29 juli), och Schelin är inte tillbaka i Rosengårds trupp. Är hon ens tillbaka i träning?
Hon skadade alltså nacken i derbyt mot LB07 den 26 juni. Sedan gjorde hon ett 23 minuter långt inhopp mot Piteå tre dagar senare. Därefter har hon inte spelat en minut för Rosengård.
Däremot matchades hon stenhårt under EM-turneringen. Hon och Linda Sembrant var de enda utespelarna som spelade full tid såväl i genrepet som i alla fyra EM-matcherna. Schelin gjorde det på smärtstillande. Man undrar ju alltmer över hur landslagsledningen tänkte.
Schelins skada är inte den enda i Rosengård. Vi har ju ännu så länge exempelvis inte fått se stjärnvärvningen Simone Boye Sörensen på planen. Skadorna i kombination med Rosengårds tunna trupp gör att klubbens unga talanger har fått mer speltid på sistone. Kul.
Starkt också av 117-åriga Ida Lyberg att fortfarande hänga med på elitnivå…
Ida Lyberg är född år 1900 enligt Svenska fotbollförbundets hemsida.
Linköping har också några tunga skador. Fjolrårets damallsvenska succéspelare Irma Helin har bara gjort 47 minuter i årets serie och LFC:s genomgående bästa spelare Claudia Neto har ju missat alla matcher under september månad.
Portugisiskans namn har dykt upp i kommentarer kopplade till nomineringar till världens bästa spelare. Hon är absolut en spelare av världsklass, men som läget är nu har hon precis allt emot sig när toppspelarna skall röstas fram. Hon har en roll som sällan uppmärksammas, hon spelar för ett svagt landslag samt i ett klubblag som sällan spelar stora internationella matcher.
Men i årets upplaga av damallsvenskan tillhör Neto de tre bästa ihop med Lieke Martens och förstås Tabitha Chawinga.
Därför spanade jag lite extra under den halvleken jag såg Linköping–Vittsjö på hur LFC löste spelet centralt. Det var intressant att se hur bra Kosovare Asllani, Emma Lennartsson och Tove Almqvist hjälptes åt att ersätta Neto. Asllani har vuxit in i rollen som central mittfältare på ett utmärkt sätt. Hon spelar enkelt och gör även stor nytta i det defensiva jobbet. Jag tror att hon i nuläget faktiskt är det bästa alternativet för den defensiva innermittfältsrollen i landslaget.
Det är även kul att se Lina Hurtig för tillfället. Utöver att hon är boll- och spelskicklig är hon för tillfället rörlig både i djup- och sidled, vilket gör att hon är svårmarkerad. Hon var som jag ser det bästa spelare i VM-kvalkampen mot Kroatien, och hon var inblandad i det mesta LFC skapade under den halvlek jag såg mot Vittsjö.
Dock skapade inte Linköping så mycket. Delvis för att Vittsjö hade en mycket bra försvarsorganisation, där man låg väldigt tajt med laget. Faktum är att Vittsjö flera gånger fick väldigt bra omställningslägen, och om framför allt Osinachi Ohale hade haft bättre koncentration i passningsspelet kunde LFC fått det riktigt jobbigt.
Några andra orsak till att LFC inte lyckades skapa så mycket var att Marija Banusic och Kristine Minde inte känns i toppslag för tillfället. Banusic låg ofta och dödade den viktiga ytan mellan Vittsjös backlinje och mittfält. Genom att ställa sig i ytan från början, och dessutom tydligt vinka för att få bollen, blev hon en drömmotståndare för Vittsjös backar. De såg henne hela tiden, och genom vinkningarna de blev dessutom varnade när hon tyckte att hon var fri.
Utan att ha en aning gissar jag att Banusic har haft Zlatan Ibrahimovic som förebild. I så fall är det en bra förebild, för han är en mästare på att använda ytan mellan motståndarnas backlinje och mittfält. Han är det genom att han har lärt sig att man inte skall ställa sig där från början. Tvärtom börjar Ibrahimovic ofta från en position bakom motståndarbackarna, dels för att tvinga dem att flytta blicken från bollen, dels för att kanske locka bak backlinjen några meter. Då kan han både skapa överraskningsmoment och kanske även en större yta att löpa in på när läget kommer.
Nackdelen med Ibrahimovics arbetssätt är att han lätt hamnar i offsideposition, men den risken tycker jag att det är värt att ta.
Det slutade ju ändå väl för LFC, som visar styrka genom att vinna även när spelet inte klaffar fullt ut. Man har alltså nu sex poängs serieledning, och även om det återstår några luriga bortamatcher är ju känslan att SM-guldet med största sannolikhet blir kvar i Östergötland.
För Vittsjö är kontraktet långt ifrån säkrat, men känslan är ändå att Skåne kommer att ha fyra damallsvenska lag även nästa år. Vittsjös försvarsspel imponerar, samtidigt som man har tillräcklig spets för att ta de fem–sex poäng till som lär krävas.
Jag tror alltså fortsatt att det blir två av Hammarby, Kvarnsveden, Göteborg och Örebro som åker ur. Man behöver väl knappast säga att Göteborg–Kvarnsveden på söndag är en vansinnigt viktig match. Det borde ju vara målgaranti när seriens två sämsta försvar drabbar samman. Båda lagen snittar ju klart fler än två insläppta mål per match.
Vid höstupptakten trodde jag att Göteborg var på gång att hitta rätt, och därmed också kunna lämna bottenträsket. Men med tre raka förluster är läget återigen prekärt. Och frågan är ju hur lagets backlinje skall klara av att hantera två stycken Chawinga på söndag.
För lillasyster Temwa Chawinga stod ju för ett kanoninhopp i lördags. Hon verkar vara väldigt oskolad defensivt, för redan en minut efter bytet hörde man tränare Jonas Björkgren ropa:
”Temwa, come over here, ball side”
Sedan sprang hon och jagade boll över en jättesträcka. Men offensivt såg det bra ut. Redan i andra eller möjligen tredje bollkontakten spelade hon fram storasyster Tabitha till 1–1-målet. Och nästa bollkontakt innebar 2–1 och Tabithas 21:a mål för säsongen. Systrarna Chawinga är förstås Kvarnsvedens hopp i nedflyttningsstriden.
Anna Anvegård
* I elitettan tog Växjö DFF ytterligare ett steg mot damallsvenskan och mot rekordpoäng. Man vann toppmötet borta mot formsvaga IFK Kalmar med förkrossande 5–0 efter två mål från Anna Anvegård – som nu har gjort 25. Höjdpunkter finns här.
Kalmar har nu tre raka förluster, och avståndet upp till damallsvensk plats har vuxit till fyra poäng. Den platsen håller superskrällen Assi, som står inför två viktiga hemmamatcher, dels mot nedflyttningshotade Mallbacken, dels mot tabelltrean AIK.
I botten har det tajtat till sig rejält, inte minst genom Sundsvalls plötsliga förvandling. Laget som tog elva poäng på de 17 första omgångarna har nu tagit nio pinnar på de senaste tre matcherna – och nu har man fem lag bakom sig.
Även Östersund har ryckt upp sig och tagit två raka segrar. Det gör att plötsligt känns formsvaga Holmalund som en högst tänkbar avstigningskandidat. Alingsåsklubben har haft det jobbigt på många olika plan den senaste tiden. I samband med lagets hemmamatch på lördag skall de presentera hur framtiden ser ut för damfotbollen. Man har ju sedan länge beslutat att bryta sig ur Holmalund och bilda eget. Nu skall formerna för utbrytningen alltså offentliggöras.
* Så en liten internationell utblick. I USA:s NWSL återstår en omgång av grundserien. Det är dock helt klart att de fyra slutspelslagen blir North Carolina, Portland, Chicago och Orlando. I skytteligan leder Sam Kerr på 16 mål, hon är fyra före Megan Rapinoe och Marta.
I Tyskland är Wolfsburg nu enda laget utan poängförlust. Det blev 5–0 hemma mot Jena i helgen efter tre mål från Alexandra Popp och två från Zsanett Jakabfi. Det innebär att Wolfsburg dessutom har intakt nolla i kolumnen för insläppta mål, medan man har gjort 15 framåt på tre matcher. Otroligt starkt i den tuffa och jämna Frauen-Bundesliga.
Nilla Fischer klev av i halvtid i Jenamatchen, oklart om det bara var för att hon skulle få vila, eller om det fanns andra skäl.
Amanda Ilestedt spelade däremot hela matchen när Potsdam fick 1–1 borta mot Freiburg i helgens toppmöte. Båda lagen har därmed sju poäng och fortsatt obesegrade. På fjärde plats med sex poäng återfinns Bayern München. Där fick Fridolina Rolfö börja på bänken vid 2–0-segern mot nykomlingen Köln. Svenskan byttes dock in i minut 61.
Det är trippel Wolfsburg i täten av skytteligan. Popp leder på fyra mål, ett före Jakabfi och Pernille Harder.
I den franska ligan blev Stina Blackstenius tvåmålsskytt i Montpelliers 4–1-seger borta mot Olympique Marseille. Trots segern tappade svenskklubben serieledningen. Lyon vann nämligen med förkrossande 9–2 mot Paris FC och leder med ett måls bättre målskillnad. Båda de lagen har nio poäng.
PSG ligger trea på sju poäng efter 6–1-seger mot Lille. Såväl Blackstenius, Linda Sembrant som Emma Berglund spelade full tid för sina lag.
Skytteligan leds av Ada Stolsmo Hegerberg på sju fullträffar. Hon är två före en kvartett bestående av Blackstenius, Eugenie Le Sommer, Marie Antoinette Katoto samt Gaetane Thiney.
I Norge kommer LSK Kvinner allt närmare sitt fjärde raka guld. Med fem poäng på de tre återstående omgångarna är seriesegern säkrad.
Slutligen till Italien där svensklaget Fiorentina med Stephanie Öhrström i målet, men där Antonia Göransson inte ingick i matchtruppen, tog ledningen i supercupfinalen mot Brescia. Motståndarna vände dock till seger med 4–1, och man firade kungligt. Efter det fjärde målet tycktes hela klubbledningen vara inne på planen och jubla.
Tillagt i efterhand: Jag glömde ju en den engelska ligapremiären, där Hedvig Lindahl höll nollan och Magdalena Eriksson blev målskytt för Chelsea, när laget vann med 6–0 mot Bristol City. Erikssons mål betydde 4–0 och kommer 2,40 in i det här klippet. Men även Maren Mjelde:s 3–0-mål är sevärt.
Alla de tre favoritlagen tog trepoängare, även om det satt hårt åt för Jessica Samuelsson:s Arsenal.
Hemma mot Birmingham låg man under med 2–1 i 80:e minuten när Louise Quinn blev målchansutvisad. Ändå lyckades man vända. Först rullade Lisa Evans i kvitteringen i 84:e och sedan avgjorde Jodie Taylor genom att säkert sätta 3–2-målet på straff i 90:e.
Det tredje tippade topplaget är alltså Manchester City, som inledde med 4–0-seger borta mot Yeovil:
Mia Hamm, Maia Jackman, Sissi, Sun Wen, Nadine Kessler och Jacqui Shipanga.
Det är sex personer som gjort mycket nytta för damfotbollen. Så mycket att Fifa utsåg dem till att plocka ut tio kandidater till priset för världens bästa spelare säsongen 2016/17. Det var ett stort misstag.
Där visade det sig nämligen att nämnda personer inte höll måttet. Deras val av kandidater lägger nu ett löjets skimmer över damfotbollen. Redan när de tio kandidaterna presenterades reagerade jag starkt och skrev att juryn…
”återigen visat häpnadsväckande brist på kompetens vid nomineringen”
Framför allt var det två namn; Carli Lloyd och Deyna Castellanos, som inte ens borde ha varit nära att räknas in bland världens tio bästa spelare under det aktuella året.
Nu har just de två röstats fram till topp tre, av spelare, ledare, reportrar och supportrar. I ”finalen” möter de Lieke Martens – och jag hoppas verkligen att den nederländska stjärnan tar hem priset. Allt annat vore en megaskandal. För Martens är alltså den enda av de tre finalisterna i kampen om damfotbollens finaste pris som är värdig finalplatsen.
Carli Lloyd bad ju nästan om ursäkt redan när hon prisades som världens bästa spelare säsongen 2015/16. Det senaste året har hon hade det ännu tuffare.
Hennes 2017 har varit en riktig skitsäsong där hon bara har gjort ett mål på tio landskamper för ett USA som sett darrigt ut, och som har förlorat fler hemmamatcher än på evigheter. I NWSL har Lloyd bara spelat åtta matcher för Houston Dash, och gjort ett mål. Under sin korta sejour i Manchester City hann Lloyd med sex matcher och tre mål.
Lloyd lever på gamla meriter, vilket inte borde vara någon faktor när världens bästa spelare skall koras.
För Venezuelas 18-åriga supertalang Castellanos är det tvärtom, hon lever på hopp om framtida storhet. Men hon är däremot inte någon nutida storhet. Under det år som nomineringen gäller blev hon utnämnd till tredje bästa spelaren i F17-VM. Den bästa, Japans Fuka Nagano platsar inte i det japanska A-landslaget.
Enligt wikipedia har Castellanos totalt spelat fyra A-landskamper. Siffran kan stämma med tanke på att Venezuela bara har spelat två matcher i år. En av finalisterna till priset som världens bästa spelare har alltså aldrig visat upp sig på högsta seniornivå.
Radiosportens Richard Henriksson kallade nomineringarna för bisarra och skandalösa.
Bisarra val. Lloyd har ett svagt år bakom sig och Castellanos är visserligen talangfull men spelar i amerikanska andraligan. Skandalöst. https://t.co/aiQ8c8oLrT
Även internationellt har nomineringarna sågats. Framför allt anser majoriteten att Sam Kerr och Pernille Harder har blivit rånade på välförtjänta finalplatser.
The voters don't watch women's soccer, clearly. This is a ridiculous final three without Sam Kerr and Pernille Harder. Fix this, FIFA. https://t.co/RiLOZZxL0t
Fifagalan är ett av de tillfällen under året där damfotbollen får synas i det stora rampljuset. Tråkigt att sporten då får skämmas över hur saker och ting sköts.
Det om gårdagens snackis i damfotbollsvärlden. I dag återstartar damallsvenskan efter landslagsuppehållet. Jag har haft en körig vecka på jobbet och har inte hunnit sätta ihop någon sammanfattning av Kroatien–Sverige. Den kommer, men tyvärr var det ju rätt svårt att göra någon mer detaljerad analys av det nya spelsättet. Den analysen får vänta till slutet av oktober.
Damallsvenskan var det. Där är det ju fortfarande så många lag som är indragna i guld- eller nedflyttningsstriderna att i princip alla matcher känns viktiga.
I dag spelar Kvarnsveden–Eskilstuna och Djurgården–LB07. Där hamnar mitt fokus på matchen i Borlänge, där lillasyster Chawinga troligen gör debut. Det blir väldigt spännande att se vilken klass hon håller.
I morgon väntar Kif Örebro–Rosengård, Piteå–Hammarby, Göteborg–Kristianstad och Linköping–Vittsjö. Det borde ju bli segrar för de båda topplagen. Piteå är favoriter mot Hammarby, men där känner jag att de är lite skrällvarning.
Slutligen är ju Göteborg–Kristianstad riktigt intressant. Med seger är nästan skånskorna klara för damallsvenskt spel även 2018. Vid förlust kan man vara rejält indraget i nedflyttningsdiskussionen igen.
Det spelas även en väldigt spännande match i elitettan i dag. Eftersom Assi vann med 1–0 i Umeå i går behöver IFK Kalmar poäng hemma mot Växjö DFF i det glödheta Smålandsderbyt. Både Barometern och SMP direktsänder matchen till sina inloggade prenumeranter.
Kollar vi snabbt på det internationella utbudet så drar ju engelska WSL igång i helgen. Spelare 12 har gjort en genomgång av lagen. Och guldstriden där skall ju stå mellan Chelsea, Manchester City och Arsenal. Vi har ju svenskintresse i de båda Londonklubbarna.
I Tyskland visas Frankfurt–Sand på DFB-tv den här helgen (söndag 11.00). Synd att man inte visar helgens toppmatch Freiburg–Potsdam i stället. Båda de lagen har ju full poäng och kändes redan innan säsongen hetare än Frankfurt och Sand. Helgens franska toppmatch spelas i morgon 15.00 mellan Lyon och Paris FC (alltså tidigare Juvisy).
Alldeles nyss kom BBC med uppgifter om att Mark Sampson har gjort sin sista match som engelsk förbundskapten.
Fler uppgifter lär följa.
Sampsons sista match blev 6–0-segern i går mot Ryssland i VM-kvalet. En match där hans spelare, med Nikita Parris i spetsen, visade stöd för honom på följande sätt:
Det skall sägas direkt, jag har bara sett drygt 35 minuter av matchen. Det här blir alltså inte någon ger genomgripande analys.
Jag var tvungen att lämna tv:n i slutet av den första halvleken på grund av annan fotboll. Men den här gången lyckades jag inte undgå att få höra slutresultatet. Och det viktigaste i dag var förstås att Sverige tog tre poäng i VM-kvalpremiären.
Av de drygt 35 minuter jag såg tyckte jag att det såg väldigt lovande ut den första kvarten. Så långt gjorde Sverige skäl för det epitet som Pia Sundhage försökte lansera för några år sedan: ”det bolltrygga landslaget”.
Det var så långt ett väldigt bra passningsspel i uppbyggnadsfas. Det som däremot inte var av godkänd nivå var inlägg och inspel. För Sverige kom inte till ett enda avslut mot mål under den tid jag såg av matchen.
Och faktum var att det var farligare bakåt än framåt mellan minut 15 och 35. Vårt lag stod där för fyra bolltapp av den typ som man inte har råd med mot bra lag. Bolltapp som mycket väl kan leda till baklängesmål.
Det som var bra den första kvarten var att svenskorna hittade upp i mitten med sina passningar, och spelade sedan ut på kanterna. Efter en kvart började planen bli uppsprungen centralt, vilket gjorde det mer svårspelat. Samtidigt började kroatiskorna läsa de svenska uppspelen, vilket alltså gjorde att vårt lag plötsligt spelade med väldigt hög risk när de försökte spela in centralt.
Men under de 55 minuter jag ännu inte har sett blev det ju två svenska mål, och Peter Gerhardsson fick en trepoängare i sin debut. Min plan är att kolla klart matchen nu i kväll. Vi får se om det kan bli en längre analys i dag, eller om den får vänta lite.
Innan jag sätter punkt konstaterar jag att alla de högsta rankade lagen har vunnit, eller är på väg att vinna sina matcher i dag. Några matcher har fått jämnare resultat än väntat. Kroatien–Sverige 0–2 är förstås en sådan. Några andra är Rumänien–Italien 0–1, Schweiz–Polen 2–1 och Tjeckien–Tyskland 0–1. Både Italien och Tyskland vann för övrigt på självmål – ingen av Sveriges gruppmotståndare i EM lyckades alltså göra mål av egen kraft i dag.
Ett annat anmärkningsvärt resultat var Norge–Slovakien 6–1 (6–0). Framför allt måste ju Norge ha stått för en fantastisk första halvlek. Även Danmark vann med 6–1. Borta mot Ungern blev Sanne Troelsgaard tremålsskytt.
Den svenska startelvan har just släppts, och tio av de elva spelare jag gissade på i morse fanns med. Överraskningen var att Kristianstads Mia Carlsson tar platsen som vänsterback på Jonna Andersson:s bekostnad.
Även om Carlsson har lyfts fram i några tv-inslag under veckan har jag inte sett någon spekulation om att hon skulle vara förstaalternativet som vänsterback.
Det här valet innebär att Sverige kommer att ha ännu fler starka huvudspelare på planen. I princip är det bara Kosovare Asllani och i viss mån Jessica Samuelsson som inte är riktigt duktiga huvudspelare. Jag gissar att Peter Gerhardsson räknar med att det skall bli en hel del inlägg i kväll.
Den svenska startelvan ser alltså ut så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Mia Carlsson – Fridolina Rolfö, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lina Hurtig – Marija Banusic, Stina Blackstenius. I varje fall är det de här spelarna. Vilken formation de har återstår att se…
Det har blivit tisdag, och i kväll 18.00 är det avspark i VM-kvalet för svensk del (matchen sänds på TV12). Det är även avspark för Peter Gerhardsson som svensk förbundskapten.
Har jag fattat rapporterna rätt från de som är på plats i Kroatien kommer den svenska startelvan att vara formerad så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Fridolina Rolfö, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lina Hurtig – Marija Banusic, Stina Blackstenius.
Det innebär alltså till tio elftedelar den elva jag kommenterade i det här inlägget. Det är Tove Almqvist som har fått lämna plats åt klubbkompisen i Linköping, Asllani. Det är ju knappast någon oväntad förändring, det var ju just Almqvist som var skrällen i den förra elvan.
I övrigt finns inte mycket att tillägga till det jag skrev i det länkade inlägget. Jag vet ju varken hur Gerhardsson har tänkt spela eller vilka roller de olika spelarna kommer att ha. Oavsett svensk laguppställning och spel är Kroatien ett lag vi skall slå med minst två–tre måls marginal.
Jag har noterat i intervjuer att man jobbat mycket med offensiva detaljer på träningarna. Det blir intressant att se om det ger några resultat. Några av de aktuella intervjuerna går för övrigt att se här:
Utanför VM-kvalet har det spelats några intressanta landskamper de senaste dagarna. Frankrike har exempelvis spelat två träningslandskamper, dels 1–0 mot Chile, dels 3–1 mot Spanien på måndagskvällen.
I den första matchen gjorde Olympique Marseilles Vivianne Asseyi segermålet. Där visade Chiles målvakt, PSG-spelaren Tiane Endler att hon är en kapabel sista utpost.
Kul förresten att Chile klarar av att spela resultatmässigt jämnt mot Frankrike. Det visar att det finns hopp om att Sydamerika snart skall kunna flytta fram sina positioner igen. För de senaste fem–sex åren har ju de sydamerikanska lagen tappat gentemot övriga världseliten.
Här är målen från den franska 3–1-segern mot Spanien. Det franska laget hade framgång med en hörnvariant som påminde om den svenska busskuren, fast snurrigare… Den varianten gav två mål, bland annat 1–0 av Laura Georges:
Australien fortsätter att visa att man numera är ett av världens absolut bästa länder. Inför en fullsatt arena i Sydney besegrade The Matildas Brasilien med 2–1 i helgen. Brasilianskorna borde ha varit revanschsugna eftersom de föll mot just Australien med 6–1 i fyrnationsturneringen i USA nyligen.
Mål i 2–1-matchen gjordes av Lisa De Vanna, Sam Kerr och Debinha:
Slutligen spelade det en vänskapsmatch i ordets bästa bemärkelse mellan USA och Nya Zeeland i helgen. Eller vad säger man om omfamningen mellan Ali Riley och Kelley O’Hara?
I torsdags drog VM-kvalet igång på allvar med matchen Färöarna–Tjeckien 0–8. Jag hade tänkt att jag skulle ha klart en liten genomgång lagom till premiärmatchen. Så blev det inte, utan det har hunnit spelas ytterligare ett antal matcher sedan dess. Men här är ändå min VM-kvalguide.
Först noteras att Europa har har nio platser i VM 2019, varav en har besatts av värdnationen Frankrike. Kvar finns därmed åtta VM-platser att kvala om. Det är därmed upplagt för ett vansinnigt tufft kval, för tufft enligt min uppfattning.
Jag tycker nämligen att Uefa har gjort väldigt dåligt ifrån sig i förhandlingen om VM-platser. Man borde ha minst två VM-platser till.
Fifa har valt att köra exakt samma fördelning av VM-platser mellan världsdelarna som man gjorde till VM 2015. Enda skillnaden är att värdnationsplatsen nu alltså går till Europa, medan den gick till Nordamerika senast.
Kollar man på resultaten i Kanada-VM 2015 var Spanien enda europeiska lag som inte gick vidare till åttondelsfinal. Kollar man världsdel för världsdel i VM var resultaten:
Europa (8): 2 semifinal, 1 kvartsfinal, 4 åttondelsfinal och 1 gruppspel.
Sydamerika (3, eg 2,5): 2 åttondelsfinal och 1 gruppspel.
Nordamerika (4, eg, 4,5): Guld, 1 kvartsfinal, 2 gruppspel
Afrika (3): 1 åttondelsfinal, 2 gruppspel
Asien (5): 1 final, 2 kvartsfinal, 1 åttondelsfinal, 1 gruppspel
Oceanien (1): 1 gruppspel
Dock skulle jag säga att Europa har flyttat fram sina positioner rejält jämfört med de andra världsdelarna de senaste åren, något man inte minst såg på kvaliteten i EM-slutspelet. Kollar man in de 24 högst placerade lagen på världsrankingen skulle fördelningen bli enligt följande:
Utifrån det här förstår alla att Europas kval kommer att bli grymt tufft. Flera riktigt starka lag kommer att missa VM-slutspelet i Frankrike. Utöver redan utslagna Nordkorea kommer däremot sannolikt inga starka lag från andra kontinenter att missa VM.
Europas kval går till så att lagen är uppdelade på sju femlagsgrupper där de sju gruppsegrarna tar varsin VM-plats.
Den sista europeiska VM-platsen fördelas genom playoff. Till playoff går de fyra grupptvåor som har gjort bäst resultat mot lagen på platserna ett, tre och fyra i sina grupper. Det blir alltså bara fyra av sju grupptvåor som når playoff. De fyra möts i semifinal och final i kampen om den sista platsen.
Det gäller alltså att vinna sin grupp, annars är man väldigt illa ute.
Här är en genomgång av grupperna. Jag gör ingen jätteanalys av de lag som spelade i EM, för de gick jag igenom noga i det här inlägget, och det har inte hunnit hända så mycket sedan sommarens EM-slutspel.
Grupp 1:
England (världsrankning: 3), Ryssland (25), Wales (36), Bosnien-Hercegovina (61) och Kazakstan (66).
Total världsrankning: 191
Total världsrankning på de två topplagen: 28
När de högst seedade lagen skulle lottas in i VM-kvalet var det här den absoluta drömlottningen. Vinstlotten drogs av England, som hade varit favoriter i vilken grupp de än lottats in i. Nu skulle jag säga att de har minst 99-procentig chans att ta direktplatsen till VM.
Det troliga är att Englands Lionesses vinner det här med full poäng, det trots att turerna kring förbundskapten Mark Sampson fortsätter. Men inget strul i världen lär kunna stoppa engelskorna här.
Kampen om andraplatsen skulle kunna bli jämn mellan Ryssland och Wales. Ryskorna imponerade inte ett dugg på mig i EM, men är ändå knappa favoriter här. I går vann Wales öppningsmatchen i gruppen borta mot Kazakstan med 1–0 efter att världsspelaren Jessica Fishlock lobbskjutit in segermålet.
Fishlock är en spelare man unnar att få spela ett stort mästerskap. Men det lär inte ske den här gången. För även om Wales skulle bli grupptvåa och ta sig in bland de lag som får spela playoff så kommer inte walesiskorna att vinna playoffspelet. Det kan jag redan nu lova.
I gårdagens match ser kazakiskorna ut att ha bjudit oväntat gott motstånd. Wales vann bara avsluten med 13–10 (4–2 mot mål).
Varken Bosnien eller Kazakstan kommer att slåss om andraplatsen. De lär göra upp om att slippa bli sist i den här gruppen som utöver England är VM-kvalets sämsta.
Grupp 2:
Schweiz (16), Skottland (22), Polen (30), Vitryssland (49) och Albanien (73).
Total världsrankning: 190
Total världsrankning på de två topplagen: 38
Även den här gruppen tillhör de svagare i VM-kvalet. Precis som England drog alltså Schweiz en sportslig vinstlott. Faktum är att det finns två lag vardera i grupp 3 och 4 som är högre rankade än det bästa laget i den här gruppen.
Redan vid lottningen gav jag schweiziskorna ett 80-procentigt favoritskap, medan Skottland fick 17 procent, och Polen de sista tre.
Jag skulle nog flytta ytterligare två procentenheter från Polen till Schweiz. Anförda av den numera 21-åriga Wolfsburgforwarden Ewa Pajor är i och för sig Polen sakta men säkert på frammarsch. Men att de skulle komma före både Schwiez och Skottland i det här gruppspelet känns inte trovärdigt.
Ewa Pajor
Det logiska är ju att Schweiz går till VM och Skottland till playoff. Att båda lagens inbördes möten spelas under 2018 är en fördel för skotskorna. Då skulle du ju nämligen kunna ha tillbaka korsbandsskadade superstjärnan Kim Little i laget.
Kim Little
Totalt sett har Schweiz den starkare truppen. Men ett skotskt lag med offensiva kvartetten Little, Jane Ross, Lisa Evans och talangen Erin Cuthbert har en spets som är livsfarlig för vilket lag som helst. Dock känns alltså inte den totala balansen i det skotska laget lika stark som i det schweiziska. Jag räknar med Schweiz i VM 2019.
Jag tror att Skottland tar andraplatsen, och att man har bra chanser att bli bland de fyra bästa grupptvåorna.
Vitryssland och Albanien är bara med som utfyllnad i den här gruppen. Det troliga är att de bara kommer att ta poäng av varandra.
Grupp 3:
Nederländerna (7), Norge (14), Irland (33), Slovakien (43) och Nordirland (60).
Total världsrankning: 157
Total världsrankning på de två topplagen: 21
Europamästarinnorna Nederländerna tillhörde inte de toppseedade lagen vid lottningen i slutet av april, de ingick i pott två. På några månader har laget stigit som en raket på rankningen och är nu det toppseedade laget i den här starka gruppen.
Även om Sveriges grupp, rent rankningsmässigt är den starkaste, tycker jag att det här är den på pappret bästa gruppen. Vid lottningen gav jag följande odds på gruppseger: Norge 50, Nederländerna 49 och Irland 1. Slovakien och Nordirland kommer inte att vinna, men kan sno poäng av alla de andra lagen.
Nu har det där svängt. Dels för att Nederländerna både hittade rätt i defensiven och offensiven under EM, dels för att Norge går in i VM-kvalet med viss osäkerhet, och utan sin skyttedrottning Ada Stolsmo Hegerberg.
Ada Stolsmo Hegerberg
Jag ger numera Nederländerna 60 procents chans och Norge 40. Inget av de andra lagen lär ha chans att vinna.
Därmed inte sagt att Irland, Slovakien och Nordirland är ofarliga. Framför allt kan man kanske skrälla åt sig någon poäng på hemmaplan. Irland skakade ju exempelvis Tyskland i det förra VM-kvalet. Men Nederländerna går till VM, medan Norge spelar playoff, där man kommer att vara ett av favoritlagen.
Norskorna har ju för övrigt redan inlett kvalet med en 4–1-seger mot Nordirland. Där gjorde Hegerbergs ersättare Guro Reiten två av målen.
Grupp 4:
Sverige (11), Danmark (12), Ukraina (27), Ungern (39) och Kroatien (53).
Total världsrankning: 142
Total världsrankning på de två topplagen: 23
Sett till världsrankningen är det här den tuffaste gruppen av alla. Jag håller alltså grupp 3 som något bättre, men klart är att Sverige har hamnat i en riktigt tuff grupp.
Vårt landslag har ju varit mästerligt på att klara kvalgrupper. Men den här gången är kvalet tuffare än någonsin tidigare. Dels ställs vi bland annat mot ett danskt lag som i EM visade enormt hög klass.
”Dock ser jag Sverige som gruppfavorit till 60–40 mot Danmark, mycket beroende på att Sverige varit väldigt stabilt i kvalspel, medan danskorna varit mer ojämna. Övriga lag kan sno någon poäng av de båda topplagen, men kommer inte att ha med gruppsegern att göra.”
Sedan dess har Danmark först tagit sig till EM-final och sedan strejkat. Innan jag har sett Peter Gerhardsson:s landslag i aktion ser jag numera Danmark som gruppfavoriter till 55–45. Mycket för att vi har vår hemmamatch mot danskorna redan i Gerhardssons andra match den 20 oktober. Det borde gynna ett väl samspelt danskt lag.
En längre analys av Danmark gjorde jag inför EM-finalen. Den läser du här.
Ukraina, Ungern och Kroatien är lag som kan göra bra matcher på hemmaplan, men som inte borde kunna ta några poäng av Sverige eller Danmark.
Ukraina spelade playoff till EM 2013, men föll där mot Island. Sedan dess har ukrainskorna sedan backat något i kvalitet. I VM-kvalet föll man mot Rumänien i en helt avgörande match om andraplatsen i sin grupp (bakom Frankrike).
De spelare i den ukrainska truppen som jag känner till är rutinerade mittfältarna Daria Apanashchenko från Zvezda Perm och tidigare Linköpingsspelaren Vera Dyatel.
Ukraina har spelat sin kvalpremiär. Där blev det 1–1 hemma mot ett Kroatien som spelade 48 minuter med en spelare mindre på planen. Ukraina är alltså tredjerankat i gruppen, men lär få kämpa för att ta tredjeplatsen.
Kroatien är ett land på frammarsch. Profiler i laget är förstås Rosengårds spelskickliga mittfältare Iva Landeka och Tysklandsfödda och Bayern Münchenfostrade forwarden Ivana Rudelic. Det var också den senare som stod för det kroatiska målet mot Ukraina.
Slutligen är alltså även Ungern med i gruppen. Laget har en jättestjärna i Wolfsburgs Zsanett Jakabfi, en offensiv spelare av yttersta världsklass. Tyvärr har hon varit skadeförföljd de senaste åren. Och Jakabfi till trots, Ungern kan kanske utmana om tredjeplatsen i gruppen – men Sverige och Danmark skall man inte kunna rubba.
Grupp 5:
Tyskland (2), Island (21), Tjeckien (37), Slovenien (58) och Färöarna (69).
Total världsrankning: 187
Total världsrankning på de två topplagen: 23
Tyskland fick en drömlottning, och kommer att spela VM 2019. Island är ett energigäng som kanske skulle kunna ta poäng av tyskorna på hemmaplan. Men i det långa loppet kommer Tyskland att vinna den här gruppen – trots att förbundskapten Steffi Jones inte är klar med sitt lagbygge.
Tjeckien kan kanske utmana isländskorna i kampen om andraplatsen, medan Slovenien och Färöarna är utfyllnad i gruppen. Resultaten Färöarna–Tjeckien 0–8, Tyskland–Slovenien 6–0 och Island–Färöarna 8–0 säger väl det mesta?
Grupp 6:
Italien (18), Belgien (23), Portugal (34), Rumänien (38) och Moldavien (86).
Total världsrankning: 199
Total världsrankning på de två topplagen: 41
Det här är på alla sätt den sämsta gruppen. Men det är också den mest öppna gruppen.
Moldavien är bara med som utfyllnad. Men övriga fyra lag har faktiskt alla chans på de två topplaceringarna. Mina odds på gruppsegrare vid lottningen såg ut så här: Belgien 40, Italien 39, Portugal 16 och Rumänien 5.
Under EM tyckte jag att belgiskorna med Tessa Wullaert i spetsen flyttade fram sina positioner ytterligare. Nu är mina odds: Belgien 45, Italien 35, Portugal 12 och Rumänien 8.
Rumänskorna var ju väldigt nära att kvala in till EM. I playoff mot just Portugal blev båda matcherna 0–0. Förlängningen slutade 1–1 och Portugal tog EM-platsen på fler bortamål.
Rumäniens stjärna heter Laura Rus och är en pålitlig målskytt i internationella sammanhang. Hennes klubbtillhörighet är Apollon Limassol.
Risken är uppenbar att den här gruppen blir så jämn att tvåan inte kommer att ta sig till playoff.
Grupp 7:
Spanien (17), Österrike (20), Finland (28), Serbien (44) och Israel (55).
Total världsrankning: 164
Total världsrankning på de två topplagen: 37
Vid lottningen slog jag fast att Spanien kommer att spela VM-slutspel i Frankrike 2019. Då trodde jag att det allt starkare spanska laget skulle kunna gå igenom den här gruppen utan poängförlust och gav spanjorskorna 99 procents chans till gruppseger.
Den bilden har förändrats något sedan dess, mest på grund av Österrikes härliga framfart i EM-slutspelet. Där slog man ju bland annat ut just det spanska laget.
Jag ser fortfarande Spanien som favoriter, men sätter numera bara 65–35 i deras favör gentemot Österrike. Finland med Anna Signeul som ny förbundskapten har en viss chans på andraplatsen, men det troliga är att finskorna blir trea. Serbien och Israel gör sedan upp om fjärdeplatsen.
I sin debut som finsk förbundskapten nådde Signeul 1–1 borta mot Portugal i helgen. Här är det finska kvitteringsmålet av Kaisa Collin:
Jag bygger det spanska segertipset på en tro på att den spanska landslagsledningen har lärt sig att man måste ha med sina bästa målskyttar i truppen, alltså att det inte går att sätta en övre åldersgräns på laget.
Det var en genomgång, grupp för grupp. Sammanfattningsvis är alltså mitt tips att följande länder går till VM från Europa:
Arrangörsland:
* Frankrike – redan klara.
Och som gruppsegrare i kvalet:
* England
* Schweiz
* Nederländerna
* Danmark
* Tyskland
* Belgien
* Spanien
Till playoff:
* Norge
* Sverige
* Island
* Österrike
Grupptvåor som missar playoff:
* Ryssland
* Skottland
* Italien
Som synes är det otroligt viktigt att vinna sin grupp. Playoffspelet om den sista platsen lär ju nämligen bli en riktigt nagelbitare.
Slutligen är det följande som gäller om två eller flera lag slutar på lika många poäng, se artikel 15 i länken:
1) Flest poäng i inbördes möten mellan de inblandade lagen.
2) Bäst målskillnad i inbördes möten mellan de inblandade lagen.
3) Flest gjorda mål i inbördes möten mellan de inblandade lagen (gäller bara om det är fler än två lag).
4) Flest gjorda bortamål i inbördes möten mellan de inblandade lagen.
5) Bäst målskillnad i alla gruppmatcher.
6) Flest antal gjorda mål i alla gruppmatcher.
7) Flest antal gjorda mål på bortaplan i alla gruppmatcher.
8) Lägst disciplinära poäng, baserade på gula och röda kort i gruppspelet. (Rött kort = tre poäng, Gult kort = en poäng, Två gula kort = rött kort = tre poäng).
Obs. Inlägget är uppdaterat med de senaste turerna. Se botten.
Senast klockan 12.00 i dag måste det danska fotbollsförbundet meddela vilka spelare som skall spela mot Ungern i morgon. Läs mer om det i den här artikeln.
Enligt länken är det uppenbar risk att Danmark, om man inte får ihop något lag, utesluts från VM-kvalet som ju även är OS-kval. Men de riskerar även att bli portade från nästa EM-kval. Det skulle innebära att nästa tänkbara mästerskapsslutspel för danskorna skulle vara 2023. Det låter som ett väldigt dyrt utfall av den pågående strejken.
Ekonomiskt verkar parterna vara hyfsat överens. Spelarna fick ju dessutom i går stöd av det danska herrlandslaget som är berett att avstå delar av sin ersättning. Nu är stötestenen huruvida spelarna skall anses vara anställda av förbundet under landslagssamlingarna eller inte.
Det är en viktig fråga, men inte så viktig att man bör ge upp tre mästerskap. Personligen tycker jag att det danska landslaget borde frysa konflikten för att spela matchen mot Ungern, för att sedan återuppta förhandlingarna.
Den danska strejken får för övrigt stöd från allt fler spelare från andra länder. De senaste dagarna har bland annat starka personligheter från USA:s landslag ställt upp bakom danskorna.
We stand w/ the #denwnt🇩🇰 in their fight to #changethegame and urge the DBU to bridge the gap so WCQ play can resume.Share and show support!
Uppdaterat 12.40: Enligt den ungerska förbundskaptenen skall Danmark komma till spel i morgon. Läs mer här. Ännu finns inga uppgifter från det danska förbundet om vilka spelare det handlar om.
Uppdaterat 12.55: Och där kom även bekräftelsen från spelarhåll att det blir match i morgon med ordinarie landslag. Det blev som jag föreslog ovan, att förhandlingarna återupptas efter matchen.
Det danska fotbollsförbundet och spelarföreningen har suttit i förhandlingar i dag. Men enligt färska uppgifter från Danmark har förhandlingarna strandat.
Därmed ser det väldigt mörkt ut för att några av EM-spelarna skall medverka i VM-kvalmatchen mot Ungern på tisdag. Det var sagt att parterna var tvungna att vara överens före 13.00 i dag för att ett ordinarie landslag skulle spela i Ungern.
Jag har sett uppgifter om att förbundet hoppas kunna ställa ett veteranlandslag på benen i den matchen. Om det blir så återstår att se.
Pernille Harder har för övrigt förklarat på sociala medier varför landslaget strejkar.
Samtidigt som damlandslaget kämpar vidare för bättre betalning strömmar nu stöd in på sociala medier, bland annat från det danska herrlandslaget, och från spelare i andra damlandslag. Här är några exempel:
Många lag som sätter ner foten just nu. En spännande utveckling eftersom fotbollen har potentialen att agera som ett lok för övrig idrott. https://t.co/XwujHPZfO5
Radiosporten rapporterar i dag om Peter Gerhardsson:s allra första elva. Det handlar i och för sig om en elva som är uppställd vid spel på träning, men för att vara en sådan känns den ovanligt intressant.
Den såg ut så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Fridolina Rolfö, Tove Almqvist, Caroline Seger, Lina Hurtig – Marija Banusic, Stina Blackstenius.
Det här är ju förstås ett väldigt offensivt balanserat lag, men med tanke på att det är Kroatien som väntar i första VM-kvalmatchen är det förstås rätt att tänka offensivt.
Målvakt och backlinje är alltså exakt samma spelare som Pia Sundhage valde. Jag kan inte säga att jag har några synpunkter på det, i varje fall inte nu när Magdalena Eriksson inte är med i truppen. Erikssons vänsterfot skriker man ju alltid efter i samband med fasta situationer.
Magdalena Ericsson, Emma Berglund, Olivia Schough, Sofia Jakobsson och Emilia Appelqvist
Bland de sex spelarna på mittfält och i anfall är det däremot fyra nya spelare och fem nya positioner jämfört med den elva Sundhage startade EM-slutspelet med. Där bildade ju Olivia Schough, Lisa Dahlkvist och Kosovare Asllani mittfält ihop med Caroline Seger. Nu är de två förstnämnda helt petade ur truppen, medan Asllani i varje fall inte fanns med i den första elvan.
Det där är ju inte så lite intressant. Faktum är att jag över tid tror att Asllani är bättre lämpad för en defensiv innermittfältsroll än vad Seger är. Jag ser lite möjligheter att Asllani kan få samma utveckling som Anders Svensson fick. Alltså en teknisk lirare med bra speluppfattning som stack till England och utvecklade sitt närkampsspel och växte ut till en spelskicklig defensiv innermittfältare.
När det gäller Seger är jag fortsatt skeptisk till hennes defensiva speluppfattning. En riktigt duktig defensiv innermittfältare hade aldrig släppt kontakten med Marija Banusic som Seger gjorde vid Linköpings 2–0-mål senast.
Men jag antar att Gerhardsson vill ha kvar Seger i laget på grund av bollskicklighet och kanske framför allt på grund av sina ledaregenskaper.
Bredvid Seger hade Gerhardsson alltså Tove Almqvist i dag. Det är ju rätt överraskande, i varje fall med tanke på att Almqvist väl var petad ur Linköpings startelva senast mot Rosengård? Ni som har bättre insyn i LFC än jag, det var väl en petning och ingen skada som gjorde att hon var bänkad?
Fridolina Rolfö
På kanterna finns alltså Lina Hurtig och Fridolina Rolfö. Det som är överraskande med det är ju att Gerhardsson har varit noga med att poängtera att han tagit ut två spelare per position och att mångsidighet inte är en faktor där. Ändå sätter han en spelare han tagit ut som forward på kanten.
Att spela yttermittfältare är ju dock ingen ny roll för Rolfö. Under de år jag följde henne på nära håll, alltså när hon spelade i Jitex, var hon ju huvudsakligen just yttermittfältare. Dock huserade hon mest till vänster, fast det är ju inte någon jättestor skillnad att spela på motsatt kant.
Rolfö var en utmärkt kantspelare. Jag minns för övrigt att jag någon gång föreslog att hon skulle kunna bli en utmärkt offensiv vänsterback i landslaget. Jag hittar inte det inlägget nu, och det där känns kanske inte lika aktuellt längre.
Marija Banusic
På topp ställde alltså Gerhardsson upp med Blackstenius och Banusic. Det är ett intressant par bestående av en fotbollshjärna och ett fysmonster. Eftersom Kroatien antagligen kommer att spela rätt defensivt tycker jag att det är rätt att spela med Banusic. I en sådan match kommer hennes styrkor mer till pass än i matcher där forwards även måste göra ett stenhårt försvarsarbete.
Noterbart är att huvudspelet förstärks rejält med den här uppställningen. Sundhage ställde ofta upp med ett gäng offensiva spelare som inte kunde nicka. Här är fem av de sex mittfältarna och forwardarna duktiga huvudspelare, vilket gör att det blir lättare att få till ett inläggsspel.
Nu vet vi ju inte ännu om det här blir startelvan mot Kroatien. Men så mycket tid har inte Gerhardsson på sig inför premiären av VM-kvalet att han kan slösa bort träningspassen på att testa uppställningar som han inte tänkt sig.
Så gissningsvis ser startlaget mot Kroatien ut ungefär som det som testades i dag. Intressant.
För övrigt är VM-kvalet nu igång. I Sveriges grupp slutade Ukraina–Kroatien 1–1 efter att tyskfödda Jenaspelaren Ivana Rudelic kvitterat för kroatiskorna i slutminuten. I dag har även Norge och Schweiz tagit varsin 4–1-seger. Mer om VM-kvalet i kommande inlägg.
I övrigt i dag har det rapporterats om tränarbyten både i LB07 och i Växjö DFF. Hos Växjö meddelade ex-tränare Pierre Persson häromdagen att han slutar efter den här säsongen. Som tack för det fick han sparken i går.
Pierre Persson
Spontant känns det som att det här var ett rätt konstigt sätt från klubbens sida att tacka för ett bra arbete. Samtidigt kan man kanske ha en liten förståelse för att klubbledningen ser en chans att testa ett framtida alternativ i skarpt läge.
När det gäller LB07 får Sven Sjunnesson däremot köra vidare säsongen ut. Därefter blir han återigen akademichef och ersätts på tränarposten av sin assistent Otto Persson.
På spelarsidan har Michaela Johnsson lämnat LB07 efter en udda konflikt med just Sjunnesson. Johnsson skall under en period ha bojkottat träningar och matcher som följd av besvikelse över ett samtal hon haft med sin tränare.
Enligt länken ovan skall sportchef Johan Andersson ha sagt så här till Sydsvenskan om konflikten:
”Affären är avslutad för vår del och vi är inte intresserade av att få tillbaka henne till LB07 igen.”
På onsdagseftermiddagen kom beskedet om vem som blir lagkapten i Peter Gerhardsson:s landslag. Samtidigt fick vi således även det första namnet i startelvan.
”Jag har lyssnat runt och jag tycker vi behöver en spelare som varit med en del, som har åsikter och vågar tycka till.”
Och där är det ju ingen tvekan, Seger har både åsikter och hon vågar framföra dem. Ingen annan spelare i landslaget är lika tydlig med vad hon tycker om saker och ting – något som ofta väcker olika typer av känslor. Eller vad säger alla ni Linköpingssupportrar?
Personligen kan jag inte säga att jag gjorde vågen när jag såg beskedet. Jag hade nog föredragit att Nilla Fischer fått bindeln, mest eftersom jag är lite tveksam till om Seger löser sin uppgift på planen. Mer om det strax.
Landslagssamlingen är nu inne på sitt tredje dygn, och jag har nu sett att Aftonblandets pålitliga Emelie Fredriksson finns på plats i Kroatien. Läser man hennes artiklar (som den här och den här) börjar man hitta mönster om vad som väntar framöver. Det är kanske inte så mycket kring det rent spelmässiga, utan mer hur uttagningarna kommer att göras.
Exempelvis kommer inte mångsidighet att vara någon stor faktor i framtida trupper:
”Vi försöker tydliggöra det hela med att vi har två som konkurrerar på varje position. Du kan vara trea på en position i Sverige, och det är inte så dåligt. Men det kan inte ersättas med att man kan spela på en annan position”
Där har vi förstås ett skäl till varför Elin Rubensson först kom med som reserv. Något som Gerhardsson däremot verkar tycka om är spelare som sticker ut hakan och ikläder sig lite stjärnstatus:
”Det handlar inte om att säga dumma saker. Jag gillar spelare som vågar tro på sig själva och nånstans är det också de som kommer längst. Jag tycker att spelarna kan ta ännu mer plats och på så sätt utmanas i sig själva. Man ska våga vara lite stjärna. Vi pratar mycket om gruppen och den kommer vara viktig men jag tror man också att man måste våga sticka ut.
Något ni uppmuntrar spelarna till?
Det har vi redan gjort! Vi vill inte att de åker hem och känner ’varför vågade jag inte, varför provade jag inte det här eller gjorde det här?’. Enda sättet att utmana sig själv är att ligga på gränsen och kliva över. Både när det gäller fotbollen och personligheten.”
När det gäller Segers uppgift på planen skall hon ha en defensiv roll med mycket boll. Det blir intressant att se hur hon löser det. Jag har som bekant inte varit speciellt imponerad av vad hon uträttat hittills i Rosengård, hennes defensiv haltade ju exempelvis rätt rejält senast mot Linköping. Men för landslagets skull får vi hoppas att Seger har en växel till att lägga in framöver. Och hon är ju inte ensam på mittfältet, hur hon klarar sin uppgift hänger förstås också på vilka som tar plats runt henne, och hur deras roller ser ut.
Som lagkapten är Seger väldigt rutinerad. Hon blev vice lagkapten i landslaget redan 2008, då bakom Victoria Sandell (som då hette Svensson). När Sandell slutade i landslaget året efter blev Seger ordinarie kapten, vilket hon var fram till och med 2011. Då avsade hon sig uppdraget och Sara Thunebro och Nilla Fischer delade på ansvaret under Thomas Dennerby:s sista år. Men när Pia Sundhage tog över hösten 2012 var Seger tillbaka som kapten, då ihop med Lotta Schelin.
En blogg om internationell damfotboll 