Argentina, Brasilien och mer Rosengård

Gårdagens besked om att Jack Majgaard Jensen tvingas lämna FC Rosengård har givit upphov till en del frågetecken kring hur saker står till i FC Rosengård.

På bloggen Hattrick har Rainer Fussgänger skrivit ett intressant inlägg om FC Rosengård. Han får i och för sig mothugg i kommentatorsfältet mot påståendet att det är spelarna som bestämmer i klubben, men en intressant formulering är ju:

”Majgaard Jensen kan inte ha haft det lätt med en trupp som har en inte okomplicerad struktur med många sammanflätade relationer och hierarkier att ta hänsyn till.”

Här hamnar sportchef Therese Sjögran i fokus, något som är självförvållat. Genom att hon som ledare har samlat flera nära kompisar i klubben har hon utsatt sig för stor risk att anklagas för vänskapskorruption varje gång hon tar beslut som kan antas gynna vännerna.

Sjögran har alltså placerat sig själv i en väldigt jobbig situation och hon har väldigt mycket att bevisa framöver.

För övrigt är Sjögran själv en av de totalt sex personer som har varit tränare för LdB FC Malmö och FC Rosengård de senaste sex åren. Sedan Martin Sjögren lämnade efter säsongen 2011 har följande haft rollen:

Peter Moberg (ett år – 2012), Jonas Eidevall (1,5 år – 2013–sommaren 2014), Markus Tilly (knappt ett år), Therese Sjögran (två veckor sommaren 2015), Jack Majgaard Jensen (två år) och sedan i går då Malin Levenstad.

Man brukar ju prata om kontinuitet som en framgångsfaktor. Rosengård har varken haft kontinuitet på tränar- eller spelarfronten de senaste åren. Vi får se om de kan hitta mer varaktiga lösningar framöver.

 

Innan jag lämnar tränarbytet i Rosengård noterade jag en artikel i Sydsvenskan där Ella Masar McLeod verkar hylla Majgaard Jensen. Jag kan tyvärr bara kan läsa ingressen, men artikeln har ju den rätt tydliga rubriken:

FCR-anfallarens hyllning: ”Den bästa tränaren som jag haft”

Masar McLeod verkar alltså vara en spelare som inte har önskat tränarbyte.

Internationellt handlar veckans stora damfotbollsdiskussioner om läget i i Sydamerika. Där har Argentinas landslag gått ut i strejk för bättre ersättningar.

Och där är det kaos i Brasilien. Förbundet sparkade häromdagen förbundskapten Emily Lima, som tillträdde efter medaljmissen i fjolårets OS. Man valde att återanställa Vadao, som ju fick sparken för ett år sedan.

Följden har blivit att tre spelare nu valt att sluta i landslaget. Först ut var veteranen Cristiane, som meddelade sitt beslut i flera inlägg på Instagram. Här är ett av dem:

Efter Cristiane har nu även Francielle och Rosana valt att avsluta sina landslagskarriärer. Marta väljer en annan väg, nämligen att kämpa.

Jag förstår inte portugisiska, men här skall enligt uppgift Marta uppmana landslagskompisarna att ta kampen:

Med kampen i Danmark och den pågående i USA i ryggsäcken är det ju snart dags även för förhandlingar i Sverige. I dag kom två krönikor med lite olika infallsvinklar inför de förhandlingarna.

Det om diverse kamper utanför fotbollsplanen. I helgen skall det ju spelas en hel del intressanta matcher också. I damallsvenskan är Skånes dag i morgon. För under lördagen spelas två matcher, och båda är Skånederbyn.

Dels möts LB07 och Vittsjö i Malmö, dels spelas den nu mycket intressanta matchen Kristianstad–Rosengård, där Levenstad gör sin första match som tränare för Rosengård. Båda de matcherna startar 15.00.

På söndag väntar Djurgården–Linköping som ju förstås är väldigt intressant för guldstriden. På pappret är det LFC:s svåraste match i höst.

Ändå skulle jag säga att söndagens allra hetaste match är det nervkittlande bottenmötet Göteborg–Kvarnsveden. Förloraren i matchen mellan seriens två sämsta försvar är väldigt illa ute i nedflyttningsstriden. Det blir väldigt intressant att se hur Göteborg klarar av att hantera systrarna Chawinga.

Söndagens två sista matcher är också i första hand intressanta med tanke på bottenstriden, det handlar om Hammarby–Eskilstuna och Piteå–Örebro. Apropå Eskilstuna var dagens tråkiga nyhet att Sarah Bergman har ådragit sig en korsbandsskada och har således spelat klart för i år.

Tillbaka till det sportsliga. Helgens internationella toppmatch spelas i Frankrike mellan fjolårets två topplag i D1 Feminine, Montpellier–Lyon (lördag 14.30). Där blir det förstås väldigt intressant att se om svensklaget Montpellier kan skaka storlaget Lyon på sin hemmaplan.

Sofia Jakobsson ingår inte i matchtruppen i morgon, men glädjande nog har hon nu fått klartecken för att göra comeback. Kul.

I Tyskland spelar alla topplagen mot tänkta bottenlag, alltså inga matcher som är sportsligt högintressanta där. Däremot kan man se Amanda Ilestedt i aktion på måndag, för 18.00 visas Potsdam–Werder Bremen på DFB-tv.

I Englands WSL är det däremot toppmöte i helgen, nämligen Manchester City–Arsenal som spelas lördag 13.30. City presenterade för övrigt ett nyförvärv i går, danska Nadia Nadim. Det märks att de engelska storklubbarna har en proffsig organisation bakom sig, för det här är ju en extremt välgjord presentation:

Slutligen tänkte jag bara meddela att jag har strukit bort ett par kommentarer de senaste dagarna. Orsaken är att de har pekat ut icke offentliga relationer, och jag tycker att det är var mans ensak vem man lever med och vilket kön denne har. Därför har jag valt att ha hög tröskel kring den här typen av frågor, vilket jag även skrev om i en slutkommentar till ett inlägg för lite drygt ett år sedan.

4 thoughts on “Argentina, Brasilien och mer Rosengård

  1. Vill bara lägga till att Claudia Neto fortfarande inte är tillbaka. Hon spelar inte för LFC i den svåra matchen mot DIF på Stockholm Stadion. Återigen ett stort avbräck för LFC. Claudia reser inte heller med till Limassol senare i veckan. Det blir svårt i båda matcherna (svårare ju längre hon blir borta, är min tanke). Nu måste någon annan kliva fram på mittfältet, i en spelfördelande och bollhållande roll – återigen.

    Roligt att höra att Masar ändå uppskattar Majgaard som tränare/coach (jag kan inte heller läsa SDS). Måste säga att jag tycker Rosengård lite gjort bort sig när man gör sig av honom. Intressant huruvida vi får se ny uppställning och nytt spelsätt imorgon. Någon förändring måste ju komma. Eller är det bara nån slags ”nytändning” – populärt kallad – som är för handen?

  2. Intressant artikel i IA trots att den har rent språkliga brister. När damfotbollens villkor diskuteras jämförs ofta med herrfotbollen men det är viktigt att ha perspektiv. Sett till hur landslagsspelare i andra idrotter har det är damfotbollslandslagets villkor goda. Detta glöms alltför ofta bort i diskussionen. Håller med om att villkoren bör vara dom samma för flickor och pojkar inom barn- och ungdomsidrotten. Ska också förtydliga att jag inte tycker att idrottsförbund som Uefa, Svenska fotbollförbundet ska drivas på samma sätt som vinstdrivande företag.

    Slutligen ska Johan Rydén ha en eloge för att ta bort kommentarer där det spekuleras i namngivna personer privata relationer. Ni som gör detta – som gott som alla antagligen anonymt – borde skämmas! Jag skulle själv överväga att blockera dessa personer.

  3. Samuelsson på bänken i Arsenal tydligen. Inte tillräckligt insatt för att veta vem hon i första hand konkurrerar med men med tanke på att även Miedema börjar på bänken så verkar de ha skapligt bred trupp i Arsenal..!

  4. Ja kontinuitet är troligen viktigt på många sätt. Den kanske närmaste jämförelsen för FCR:s och tidigare LdB;s del är Linköpings FC. De hade fram till Sjögren kom i snitt en tränare per år. Stabiliteten anlände med Sjögren och längre spelarkontrakt. Som visat sig kan det vara både för- och nackdelar med att ha uppdelning sportchef och huvudtränare – Sjögren var under betydande tid båda i LFC och nu finns det ingen officiellt. I FCR har de valt en lösning med uppdelning.

    Att Masar nu hyllar Majgaard kostar inget. Frågan är hur hon ställde sig till saken innan det avgjordes. Bergmans skada är såklart tråkig. Förutom den kan hon tas som exempel på att gräset inte alltid är grönare på andra sidan. I Mallbacken var hon given och stark startspelare. I United har det inte varit så, men kanske ”miljön” kompenserar det? För Mimmi Larsson gick flytten bättre.

    Levenstad räknar tydligen inte med någon ”tränareffekt” i dagens möte mot KDFF. Däremot hörs det både från henne och andra i FCR allt oftare om att spela med hjärta, för laget och för klubben. En hint om vad som saknats tidigare? FCR är fortfarande starkt framåt, men ändå betydligt försvagat utan avstängda Troelsgaard. Vad vill FCR visa i denna match?

    Jag är inte alls säker på att DIF – FCR är de senares svåraste match i höst, trots att DIF har slagläge på fin/finare medalj. LFC ska också möte Kvarnsveden borta i slutet av oktober och då kan det ha spetsat till sig i tabellen, både uppåt och nedåt. Tabellen går att dela upp på olika sätt: de som strider om guldet, de som har slagläge på eller försvarar medaljplats och de som är indragna i nedflyttningsstriden. Det är ett antal lag som är, eller borde vara, alltmer desperata och som därmed också kan ställa till det för medaljkandidaterna.

    När tonläget höjs och när frågan om relationer i FCR aktualiseras var det väl bara en tidsfråga innan någon skulle ta upp privata saker. De som vet vet och andra behöver inte veta. Själv tycker jag att det finns mycket nog att diskutera kring FCR utan att gå in på det privata.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s