Kategoriarkiv: Obos Damallsvenskan

Högsta serien i fotboll för damer i Sverige sedan 1988. Hette damallsvenskan fram till juli 2018, då serien bytte namn till Obos Damallsvenskan.

Fler tankar kring Sällströms civilkurage

Publicerad den av
11

Under söndagen spelades de tre sista matcherna i svenska cupens första gruppspelsomgång. Damallsvenska Piteå och Kristianstad vann lätt mot elitettanklubbarna Uppsala och Lidköping. Och så fick vi ett 4–4-kryss mellan Linköping och Rosengård.

Jag såg knappt 30 minuter av det målrika prestigemötet. Jag kan inte säga att jag kan dra så speciellt många slutsatser av det jag såg. Eller en sak känns rätt klar, att Rosengårds japanska lån Momoko Tanikawa kommer att bli en attraktion i damallsvenskan i år.

Ni som har bättre spaningar från söndagens matcher än jag uppmanas självklart att dela med er i kommentarsfältet.

Söndagens stora samtalsämne i damfotbolls-Sverige var dock inte någon av dagens matcher. Utan det var förstås efterspelet till Vittsjös 5–0-seger mot IFK Göteborg, där alltså Linda Sällström sprang fram och konfronterade Blåvittsupportrar för vad de ropade om och till Sällström och hennes lagkamrater. Och hur sedan Sällström, Hanna Ekengren och i dag även Vittsjö GIK på sina Instagramkonton har fördömt den ton som Blåvittfansen använde under cupmatchen.

Flera medier har tagit upp händelsen. Till Göteborgs-Posten säger IFK Göteborgs klubbdirektör Håkan Mild att han stod nära klacken i drygt 85 minuter:

”När jag stod där hörde jag inget sådant om jag ska vara helt ärlig. Sedan vet jag att det hände något när jag gick därifrån och exakt vad som hände får vi kolla upp. Men det är helt oacceptabelt att det skriks på det sättet eller att man använder olika typer av okvädningsord.”

Jag har sett att folk som varit på plats är förvånade över hur klubbdirektör Mild kunde undvika att höra vad som ropades. Att han stack huvudet i sanden. Men jag är rädd att det ligger till på ett annat sätt, att han är så luttrad att han inte längre hör hat och okvädningsord.

För inom herrfotbollen är det här eländet en alldeles för självklar del av vardagen. I den herrallsvenska guldmatchen mellan Malmö FF och Elfsborg i höstas försökte Boråssupportrar bränna ner det skyddsnät som hängde framför bortasektionen.

Då skickade arrangören fram Elfsborgs lagkapten Johan Larsson för att försöka få lugn på ”supportrarna”. Larsson hade ingen som helst framgång. Tvärtom ropade hans egna fans: ”Johan Larsson är en f***a” efter honom. Detta alltså mitt i en guldmatch där Larsson och Elfsborg i det läget var svenska mästare. 

Några dagar efter den där matchen frågade jag Larsson hur han såg på det där samtalet med supportrarna:

– Tråkigt om de känner att jag gjort något fel. Men jag gjorde allt för att vi skulle få spela match.
De kallade dig bland annat vid könsord.
– Det är en del av det på en fotbollsplan, tyvärr.
Men skall de inte vara dina supportrar?
– Det var upprört. Men det är vad det är.

Nog för att jag hade förstått att det var hårda ord mellan spelare och supportrar. Men personligen hade jag nog trott att alla Elfsborgsfans lyssnade på sin lagkapten, en spelare som dessutom ses som en klubbikon. Men så är det alltså inte.

De här ”supportrarna” tycks se sig som viktigare än såväl spelare, ledare som klubben de stöttar. Och som ni förstår har spelarna inom herreliten för länge sedan accepterat att kallas för alla möjliga okvädningsord. Det är liksom naturligt för dem. Och i den kontexten måste man nog se Håkan Milds svårighet att höra några olämpliga rop på Valhalla.

Men det gäller att väcka makthavare som Mild med fler innan även damfotbollen präglas av hat. För nu när de här så kallade supportrarna börjar stödja sina favoritklubbars damlag får vi en närmast total kulturkrock. Och den kärlek som florerat på damfotbollens läktare är hotad.

Så det gäller att spelare, ledare och andra supportrar fortsätter att göra som Linda Sällström och Hanna Ekengren – stå upp mot hatet.

Jag noterar för övrigt att GP:s Robert Laul skrev på Threads att Sällström gjorde något som…

”I princip ingen manlig herrspelare vågat göra på hundra år – nämligen att reagera på skiten som skriks från läktaren.

Svensk fotboll är i akut behov av en uppdaterad supporterkultur som är i harmoni med samtiden, både vad gäller de organiserade kriminella delarna som måste bort – men också när det gäller hatet, hoten, sexismen och förnedringen som fansen öser ut sig mot spelare, ledare, domare, förtroendevalda, journalister och andra.”

Det borde vara lätt att hålla med Laul om det han skriver. Men han jobbar i motvind. Alldeles för många inom herrfotbollen anser att hat, våld och lagbrott är både rimliga och nödvändiga delar av supporterkulturen.

Samtidigt är det kanske exakt rätt läge nu att skärpa tonen mot de som inte kan uppträda på ett vettigt sätt. För just nu lanserar Uefa en satsning på att förbättra uppträdandet på planen.

Den här nya Uefasatsningen handlar om att domare skall dela ut betydligt många fler gula kort för olämpligt uppträdande. På länken ovan kan man bland annat läsa att:

”Uefas instruktioner betyder att uppträdande som tidigare år kan ha passerat utan gula kort inte längre accepteras. Exempel på detta är när någon visar bristande respekt genom att göra gester, springa mot eller omringa någon av domarna, använda olämpligt språk eller sparka/kasta bollen för att visa missnöje. I dessa och liknande fall är domarna instruerade att utdela gult kort. Om uppträdandet går över i att bli aggressivt eller hotande kan rött kort bli följden. Uefas instruktioner gäller både spelare och ledare.”

Och visst vore det rimligt att då samtidigt skärpa tonen mot olämpligt uppträdande vid sidan av planen?

Eskilstuna förlorade i överklagansnämnden – Uppsala till damallsvenskan

Publicerad den av
13

Överklagansnämnden avslår Eskilstuna Uniteds ansökan om elitlicens. Därmed är det i princip klart att IK Uppsala Fotboll spelar i damallsvenskan i år, medan Eskilstuna United får rikta in sig på spel i elitettan.

I domen (som kan läsas här) framgår att överklagansnämndens beslut kan överklagas till Riksidrottsnämnden, och att en sådan överklagan måste vara inne senast den 16 januari.

Jag är inte jurist, men är rätt säker på att Riksidrottsnämnden bara tar upp ärendet som om det begåtts några formfel i Licensnämnden. Och i den text som klubben har lagt upp på sin hemsida finns inget som talar för att man kommer att försöka ta sista halmstrået. Allt talar därmed för att Licensnämndens beslut vinner laga kraft den 16 januari och att IK Uppsala Fotboll då fullt ut får damallsvensk status.

Det är förstås väldigt tråkigt för damfotbollen i Eskilstuna att United nu tvingas ner en division. Jag läser i Ekuriren att krönikör Per Gillberg tycker att klubbledningen lagt för mycket energi på olika projekt som inte dragit in pengar utan i stället bara tärt på ekonomin.

Kollar man Licensnämndens beslut så framgår det att det var fjärde gången sedan 31 december 2018 som klubben haft ett negativt eget kapital. De tre tidigare gångerna har man visat upp en handlingsplan och ett periodiserat bokslut som varit lika med noll eller bättre.

Den 31 december 2021 hade United återigen ett negativt eget kapital, den här gången på minus 553 000 kronor. När klubben sedan lämnade in ett periodiserat bokslut den 31 augusti i fjol lyckades man inte visa upp ett positivt eget kapital.

Man hävdade att det var en följd av coronapandemin. Men Lincensnämnden accepterade inte den ursäkten.

Nämndens ordförande Richard Johnsson sa så här i Ekuriren när beslutet kom den 5 december:

”Vi har haft direkta kontakter med klubben och vet att man vidtagit åtgärder som burit frukt efter sista augusti. Eskilstuna har även hävdat vissa pandemieffekter för att förklara det kraftiga egna kapitalet, men när vi diskuterat, vridit och vänt på det är kan vi inte se att pandemin är särskilda skäl för att godkänna det här ändå. Det kanske man kunde göra år ett när pandemin kom, men inte år två.”

Samtliga de sju ledamöter som sitter i licensnämnden röstade för att neka Eskilstuna United elitlicens för 2023. Och nu har alltså Överklagansnämnden kommit fram till samma beslut.

Det hjälper liksom inte att klubbledningen gjorde ett stort jobb under hösten. Man fick in tre miljoner kronor vilket innebär att klubben nu har ordning på sin ekonomi. Men det var för sent. I varje fall för spel i damallsvenskan.

På sin hemsida skriver United så här om framtiden:

”Eskilstuna United kommer fortsätta att bygga en organisation för framtiden utifrån den nya situationen och anpassa vår verksamhet efter de förutsättningar som nu gäller. Visionen om att vara en etablerad förening i damallsvenskan över tid och en bra utbildningsplats för unga fotbollsspelare kvarstår. Budgeten för 2023 är dock väsentligt lägre än tidigare år och utgår från vad Eskilstuna som helhet förmår.”

I nuläget har man inga kontrakterade spelare. Men det är bara att hoppas att nya tränaren Vaila Barsley kan ställa ett slagkraftigt lag på benen i elitettans premiär den 2 april. Det är ju inget roligt när lag rasar ihop helt.

IK Uppsala Fotboll

Vad gäller IK Uppsala Fotboll är klubben redan placerad i damallsvenskan på förbundets hemsida. Som det går att läsa här på bloggens Silly seasonsida har man i nuläget 13 kontrakterade spelare. Man har ännu inte presenterat ett enda nyförvärv. Däremot har man förlorat sin skyttedrottning Nicole Robertson till IFK Norrköping.

Uppsala ligger alltså på minus just nu i truppbygget. Det lär krävas ett tillskott på minst en handfull etablerade spelare om man på allvar skall kunna slåss om en plats över nedflyttningsstrecket.

.

Kaos i Umeå och Spanien – och ny landslagstrupp

Publicerad den av
23

Emma Lind och Stina Lennartsson – där har vi de nya namnen i Peter Gerhardsson:s landslagtrupp inför matcherna mot Spanien och Frankrike om en dryg vecka.

När det gäller Lennartsson är det ju en från början offensiv kantspelare som fått en alltmer tillbakadragen position i Linköping. Nu är hon uttagen som ersättare till Hanna Glas, alltså som högerback eller kantspelare till höger utanför en trebackslinje.

Stina Lennartsson

Härom dagen meddelade Nilla Fischer att hon har gjort sitt i landslagssammanhang. Det kom knappast oväntat efter att hon ställt sig utanför de två senaste mästerskapen och ytterligare flera samlingar.

Tillbaka till truppen. Där är Sofia Jakobsson och Julia Zigiotti Olme tillbaka efter olika lång frånvaro. Totalt har Gerhardsson tagit ut 25 spelare och på presskonferensen pratade han om att matcha olika startelvor i de båda matcherna.

I första matchen väntar alltså Spanien. Det är ett spanskt landslag som drabbats av ett uppror under den senaste veckan. Ett stort antal spelare har gått ut med att de vägrar att spela under förbundskapten Jorge Vilda. Bland dem finns storstjärnor Aitana Bonmati, Patri Guijarro och Mapi León.

Andra namn på listan är Mariona Caldentey, Sandra Paños, Andrea Pereira, Clàudia Pina, Ona Batlle, Laia Aleixandri, Leila Ouahabi, Ainhoa Vicente, Lucía García, Lola Gallardo, Amaiur Sarriegi och Nerea Eizagirre.

Om inget dramatiskt händer kommer ingen av de här att vara med mot Sverige. De bästa spelarna vårt landslag nu kan ställas mot är de som kommer från Real Madrid samt Irene Paredes. Det blir alltså troligen ett väldigt försvagat spanskt lag som väntar nästa fredag.

Det är bra för den svenska rankingen. För den uppgift jag tidigare hade om att VM-lottningen skulle bygga på resultat fram till och med september månad stämde inte. VM-lottningen bygger på en ranking som sammanställs efter kommande fönster. Således kan landslaget behöva göra bra resultat även i de här två matcherna för att bli toppseedade i VM.

Utöver kaos i Spanien har vi även upplevt ekonomiskt kaos i Umeå IK den senaste veckan. Det kom ett pressmeddelande på mejlen i torsdags som förklarade att situationen är kritisk. Jag har ingen inblick i Umeå IK, men läser att klubblegendaren Roland Arnqvist är kritisk mot klubbens organisation.

Att UIK har gjort ett dåligt jobb på marknadssidan och att man räknat fel på publikintäkterna med cirka 400 000 kronor. Det låter klantigt. Man förstår ju att det är lätt att ryckas med i en skenande löneutveckling. Men det finns ju en gräns för hur fel man får räkna. Och nu har UIK passerat den gränsen med rätt stor marginal.

Slutligen är det returmatcher i Champions Leagues playoff i kväll. Mitt lag har match så jag kommer inte att kunna se någon av de båda svenska lagens matcher. Rosengård–Brann startar 18.00 och Häcken–PSG 45 minuter senare. Framför allt gör det lite ont att inte kunna vara på Bravida och se PSG på nära håll. Men man kan inte få allt.

Apropå Champions League avslutades presskonferensen med Peter Gerhardsson just med en fråga om turneringens betydelse för svensk damfotboll och för landslaget. I hans svar lobbade han för att även starta något han kallade Euroleague på damsidan. Jag antar att han menade Europa League. Och jag håller med till 100 procent.

Känslan är att damfotbollen är redo för en europeisk cupturnering till. Och det skulle dessutom göra klubblagsrankingen rättvisare eftersom underlaget skulle bygga på betydligt många fler matcher.

Guldlöfte från Kristianstad – grova hot mot Kalmar

Publicerad den av
14

I går gjorde jag en utflykt till Kristianstad för att få se om ett formstarkt Hammarby skulle kunna blanda sig i den damallsvenska toppstriden på riktigt allvar.

På förhand kändes det som att Bajen skulle ha en bra chans. För hemmalaget var ganska tungt skadedrabbat. Backarna Easther Mayi Kith och Gabrielle Carle kunde inte spela, men lär inte vara borta så länge. Kajsa Törnkvist har inte blivit frisk från sjukdom. Det är oklart när hon är tillbaka. För mittfältaren Sheila van den Bulk är säsongen över. Hon har en knäskada som måste opereras. Dessutom var spelmotorn Emmi Alanen ett frågetecken inför avspark. Hon startade, men fick bytas ut i minut 42.

Hammarby hade fyra raka segrar och målskillnaden 9–0 efter EM-uppehållet och kom från vinst mot Rosengård. Men Stockholms damfotbollsstolthet hade också ett avbräck i krassliga målvakten Anna Tamminen. Det innebar att 25-åriga Hanna Kohl från Umeå fick chansen till damallsvensk debut.

Hanna Kohl

Med flera backar borta startade KDFF med Emma Petrovic som central mittback, en position hon aldrig tidigare haft. Och som hon bara hade hunnit träna 1,5 pass i positionen.

Dock märktes hennes ovana i början. För efter tio minuter satt jag bara och väntade på ett ledningsmål från Hammarby. Så långt hade gästerna haft två 100-procentiga chanser. Vid den första styrde Josefin Harrysson bollen i egen stolpe. Och vid den andra nickade Madelen Janogy utanför från bara två–tre meter.

Janogy såg rapp ut. Och KDFF:s backlinje darrade alltså.

Men i tolfte minuten förändrades det mesta. På en hörna från vänster var det Hammarbys målvaktsdebutant som darrade till. Emma Petrovic slog hörnan kort till Emmi Alanen. Hon passade i sin tur vidare till sin centrala mittfältskollega Amanda Andradottir.

Andradottir sköt ett skott som Kohl borde ha räddat. Men debutnerver och en hal boll i regnet i Kristianstad ställde till det. Kohl tappade in bollen – och Hammarby tappade både spel och självförtroende.

Plötsligt hittade Kristianstad en hyfsad defensiv kontroll, och Emma Petrovic började se ut som en ”riktigt” mittback. Det var för övrigt en match mellan två lag som spelade 3–4–3, eller 5–4–1 beroende på matchbild. KDFF hade inget anfallsspel före paus, men de hade ledningen. Bajen hade bollen, men det dröjde till halvlekens sista 10–15 minuter innan de hittade nya målchanser.

Då klev Melina Loeck fram och gjorde sitt jobb. Ja, det var så hon beskrev sina fina räddningar efter matchen. Hemmalagets tyska målvakt hade även mycket att göra direkt efter paus.

I 50:e minuten såg jag hur Elisabet Gunnarsdottir ropade till sig Evelyne Viens, som sedan flyttade ut på högerkanten, medan 16-åriga isländskan Emelia Oskarsdottir fick ta över positionen som central forward.

I paus hade Gunnarsdottir även flyttat in Mia Carlsson från vänsterkanten till rollen som offensiv innermittfältare. Justeringarna gav hemmalaget ett anfallsspel. Och ett segermål.

För i 53:e minuten bet sig KDFF fast på offensiv planhalva efter att först ha lyft en inläggsfrispark mot Carlsson. Jag trodde att chansen var borta när Tilda Persson valde borta att in slå in ett inlägg. Persson satte istället en fin passning till Viens, som bröt in från högerkanten och spelade in bollen.

Oskarsdottir släppte bollen till framstormande Carlsson. Hon sköt ett skott som tog i stolpen, och där returen sattes i mål av Tabby Tindell. 2–0 – och ridå ner för Hammarby.

Så långt hade jag räkna in sex 100-procentiga chanser för gästerna. Kristianstad hade inte haft mycket mer än de två målen. Men hemmalaget fick självförtroende vid 2–0-målet, och min statistik över målchanser slutade med 7–6-seger för Hammarby. Matchen slutade 3–1 till hemmalaget sedan 16-åriga Oskarsdottir och Vilde Hasund gjort de två sista målen.

Sett till matchbilden var 3–1 inte något logiskt resultat. Men det är målen som räknas, och ett brandskattat KDFF skall vara stolt över sin insats.

De två isländska tonåringarna skall förstås nämnas. Amanda Andradottir var väldigt bra på mittfältet. Jag frågade tränare Gunnarsdottir om 18-årigen varit så bra någon gång tidigare. Svaret: ”Ja, i en landskamp nyligen mot Belarus. Men det är ett sämre motstånd än Hammarby.”

Emma Petrovic

En annan tonåring som skall vara stolt är Emma Petrovic. 19-åringen med rötterna i Helsingborg och Eskilsminne värvades till Kristianstad som offensiv mittfältare. I onsdags fick hon veta att hon var aktuell i den central positionen i trebackslinjen mot Hammarby. Så här sa hon när jag frågade om positionen:

”Det kom lite som en chock när vi hade möte i onsdags. Då sa hon att: ‘Emma, du skall kolla på den positionen för det finns en chans att du spelar där.’ Då var jag nästan i chock. Men det tränaren säger, det gör man alltid. … Men det kändes väldigt bra. Jag har väldigt bra spelare runt mig som stöttar mig och hjälper mig med att hålla linjen, att positionera mig rätt och att alltid vara på tårna.”

Hon berättar att hon inte hade en tanke på att det var hennes defensiv som skulle göra mest nytta i damallsvenskan under det här året.

”Det var verkligen inte det jag tänkte. Det var mer de offensiva aspekterna. Men det blir lite mindre och mindre av dom…”

Var ser du dig om ett år, vilken position föredrar du?

”Wingback. Eller som innermittfältare. Men wingback.”

Sedan konstaterar hon att hon nu spelat i de flesta defensiva rollerna – utom målvaktens. Det var under en landslagssamling med Serbien tidigare under året som hon testades som högerback. Det gick så bra att hon sedan även blev högerback eller kantspelare i KDFF.

Petrovic har varit så bra under året att hon höll Juventusspelaren Evelina Duljan utanför Kristianstads startelva under våren. Men trots att hon är född och uppväxt i Sverige kan hon inte spela i det svenska landslaget. Hon har valt Serbien, och spelat bindande matcher för dem.

”Jag har spelat för dem sedan jag var 14 år gammal. Jag var på en samling för Sverige för två–tre år sedan. Men Serbien har alltid känts som mitt hem, så det var ett självklart val.”

Min sista fråga till Petrovic var vad som talar för att KDFF tar SM-guld. Det var visst en rätt dum fråga.

”Det är klart att vi tar SM-guld. Komg igen, vi spelar den finaste fotbollen. Och jag tycker att vi är ett lag som är väldigt unikt. Vi har olika spelartyper överallt på planen – och jag tycker att vi har det bästa laget, helt enkelt. Det är klart att vi kan ta SM-guld. Och vi kommer att ta det. 100 procent att vi kommer att ta det.”

Därmed vet vi alltså att KDFF tar guldet. Frågan är nu vilka lag som kommer att sluta tvåa och trea…

Skämt åsido. Noterbart är att KDFF i princip har guldet i egna händer. Vinner man de matcher som återstår kan det som sämst bli en målskillnadsaffär om segern mot Rosengård. Kristianstad har ju nämligen kvar att möta både Rosengård och Linköping.

För Hammarby försämrades läget ganska rejält. Madelen Janogy var rätt deppig efteråt, även om hon inte tyckte att prestationen var lika dålig som resultatet. Men med 18 poäng kvar att spela om har Hammarby nu åtta poäng upp till KDFF, och elva till Rosengård. Känslan är att Bajen nu får väldigt svårt att sluta topp tre.

I gårdagens andra match vann Rosengård med 6–2 mot IFK Kalmar. Det var ett väntat resultat, som fick ett väldigt tråkigt efterspel. Strax efter slutsignalen fick flera spelare och ledare mordhot på mejl och sociala medier. Till tidningen Barometern säger sportchef Tommy Nyberg:

”Det är ett otäckt mejl, som visar total brist på respekt för människor och det vi håller på med.”

Hoten är polisanmälda. Ordförande Håkan Brynielsson säger:

”Polisen säger att det är ett grovt hot. … Det här är väldigt allvarligt och polisen har samma uppfattning. Vi tycker att det är viktigt att synliggöra det här och protestera mot det. Om vi valt att inte synliggöra det hade det kunnat få motsatt effekt. Det är viktigt för klubben och spelarna att visa tydligt vad vi står för och att vi markerar. Annars kan det bli som ett tyst medgivande och det vill vi definitivt inte visa mot det här.”

Sjukt att det här skall behöva hända. Och extra konstigt att det sker efter en match med rimligt resultat. Visst hände IFK Kalmar med målmässigt rätt länge i matchen. Men det är ju inte ovanligt att man tappar lite när målen börjar trilla in. Och fyra måls skillnad mellan serieledarna och ett bottenlag, det är fullt normalt.

I dag har Häcken vunnit med 2–1 mot Eskilstuna. Därmed är Häcken fortsatt sju poäng bakom Rosengård och fyra bakom KDFF. Lite illavarslande att de båda lag som skall spela playoff mot Champions League på onsdag har knackig form. Häcken fick verkligen kämpa för de tre poängen och Rosengård låg under med både 1–0 och 2–1 mot Kalmar.

I elitettan tappade Alingsås två viktiga poäng i toppstriden i dag när Bromölla kvitterade på övertid. Vid seger hade Alingsås legat på damallsvensk uppflyttningsplats efter 20 omgångar. För under söndagen är det toppmöte mellan Växjö och Uppsala.

Lek med tanken att toppmötet slutar oavgjort samtidigt som IFK Norrköping vinner i Sundsvall. Då har vi fyra lag inom tre poäng i toppen av elitettan.

I botten avgjordes nog bottenstriden på övertid i Karlskoga. Rävåsen ledde länge med 1–0 mot Team TG. Men Umelaget kvitterade i slutet av den ordinarie tiden. Och i femte övertidsminuten avgjorde Alexandra Sandström. Därmed har TG nu sju poäng ner till strecket. Det lär inget av bottenlagen ta ikapp.

Så en kort internationell utblick. WSL startade i går med match mellan Brighton och Arsenal. Där fick Emma Kullberg en riktig mardrömsstart. Hon hakade i Stina Blackstenius och åkte på en målchansutvisning redan i sjunde minuten. Blackstenius hade en bättre dag och gjorde Arsenals andra mål i 4–0-segern.

De 24 sista minuterna fick Lina Hurtig hoppa in och debutera. Hon bytte av just Blackstenius.

Även Frauen-Bundesliga hade premiär i går. Där blev det mållöst mellan Frankfurt och Bayern München. I dag har Wolfsburg inlett säsongen med 4–0-seger mot Essen. Där fick Rebecka Blomqvist spela sista kvarten.

I det italienska toppmötet Juventus–Roma vann Juve med 1–0. Linda Sembrant var avstängd. Men Amanda Nildén spelade hela matchen som högerback och Evelina Duljan hoppade in sista fem minuterna.

I dag var det även ligapremiär i Spanien. Barcelona vann med 2–0 mot Granadilla Tenerife. Fridolina Rolfö spelade hala matchen. Tenerife försvarade sig länge väldigt bra. Barcelona kom inte till många avslut mot mål före paus. Länge skapade man bara chanser på hörnor, och det krävdes ett turmål för att spräcka nollan. En försvarsrensning täcktes av Geyse och studsade in i mål. Caroline Graham Hansen satte tvåan med ett fint distansskott från mer eller mindre stillstående.

Noterbart är att Viaplay inte längre har kvar rätten till spanska Liga Iberdrola. Vill man se de spanska matcherna får man göra som med Champions League, kolla på DAZN på youtube. Fördelen med det är att det erbjuds långa och matiga klipp med höjdpunkter.

Damallsvenskan – en serie med tre klungor

Publicerad den av
11

I kväll har Vittsjö vunnit med 3–0 mot Djurgården på Stockholms stadion. Därmed återstår det nu sju omgångar av damallsvenskan. Och det är varken avgjort i toppen eller botten.

En koll på tabellen gör gällande att vår högsta serie är uppdelad i tre, eller möjligen fyra klungor.

I utbrytargruppen har Rosengård tagit täten. Trots att man föll mot Hammarby i helgen skulle jag säga att Malmölaget fortsatt har ett kanonläge på guldet. I de sju matcher som återstår skall man bara möta ett av de andra lagen från utbrytargruppen.

I övrigt har man fyra matcher mot mittenlag från den stora huvudklungan och två från bottenlag från avstigningsgruppen.

I övrigt i utbrytargruppen finns Linköping, Kristianstad, Häcken och Hammarby. Det är LFC och KDFF som utmanar Rosengård om guldet, medan Häcken och Hammarby i första hand spelar för att ta en Champions Leagueplats.

Häcken har sju poäng upp till Rosengård och Hammarby har åtta. Det är förstås inte en teoretiskt omöjlig marginal att ta in. Men väldigt svår.

Dels för att Rosengård alltså har ett bra spelschema, dels för att man bara har tappat tolv poäng på de 19 första omgångarna. Snittet talar för att FCR kommer att tappa fyra–fem poäng under avslutningen.

Linköping och Amalie Vangsgaard är seriens positiva överraskning. Man är tvåa i tabellen, bara två poäng bakom Rosengård. Men spelschemat på slutet är verkligen tufft. Det är det upp till bevis för östgötarna som i de fyra närmsta omgångarna i tur och ordning skall möta Vittsjö (b), Hammarby (b), Häcken (h) och Piteå (b). Dessutom skall man ta emot Kristianstad i näst sista omgången. Ett vansinnigt tufft program, som gör att utgångstipset är att LFC kommer att tappa någon placering på slutet. Frågan är hur många.

Kristianstad skall även möta Hammarby och Rosengård under slutspurten. Ändå är mitt tips nu att KDFF tar andraplatsen i år. Sedan står det mellan LFC, Häcken och Hammarby om stora silvermedaljerna.

Huvudklungan i mitten består av fem lag som bara har klarat kontraktet, men bara har teoretisk medaljchans. Där finns Vittsjö, Eskilstuna, Piteå, Kif Örebro och Djurgården. Det är en sexpoängslucka mellan åttan Piteå och nian Örebro. Då möjligen att man skall dela in huvudklungan i två grupper.

Egentligen är det mindre avstånd, fyra poäng mellan femman Hammarby och sexan Vittsjö. Men känslan är ändå att Häcken och Bajen har visst slagläge, medan Vittsjö är för långt efter för att på allvar ge sig in i medaljstriden.

I botten är Kalmar fortsatt över strecken, Umeå på kvalplats och BP och AIK på nedflyttning. Det skiljer tre poäng mellan de fyra lagen, som dessutom har anmärkningsvärt likadan målskillnad.

Känslan är att de inbördes matcherna kommer att bli väldigt avgörande i bottenstriden. Där är det fördel Kalmar och BP, som båda har kvar att spela två matcher mot andra bottenlag.

De tre inbördes matcher som återstår i bottenstriden är: BP–Kalmar, Umeå–BP och i den allra sista omgången AIK–Kalmar.

Det är rätt svårt att tippa bottenstriden. Men när AIK nu sålde Honoka Hayashi ökade laget sina chanser att få spela i vd Manuel Lindberg:s favoritserie elitettan nästa år. Faktum är att Umeå känns rätt svagt, så jag utesluter inte att nederlagstippade BP faktiskt kan kämpa till sig en kvalplats. Och att Kalmar kan bli kvar ovanför strecken.

Apropå BP noterade jag att sportchef Staffan Jacobsson räknade svenska spelare i lördagens matcher.

Som jag skrivit flera gånger förr är jag inte speciellt oroad över den siffran. Inte så länge vi har ett 50-tal svenska toppspelare i andra högstaligor i världen. Så totalt sett får tillräckligt många svenska spelare speltid på hög nivå för att landslaget skall kunna behålla en plats i världstoppen.

En spelare inte spelat i landslaget är Freja Olofsson. Uppgifterna om att Real Madrid köpt henne för cirka två miljoner kronor ger ju hopp om att det kan trilla in rätt bra transfersummor för svenska klubbar framöver.

Sämsta möjliga UWCL-lottning

Publicerad den av
9

Inlägget uppdaterat med förändringar i Branns spelartrupp

Nu vet vi vilka lag som står mellan Rosengård och Häcken och det gruppspel i Champions League som innebär cirka fyra miljoner kronor bara i startpengar.

Båda de svenska lagen drog nitlotter. För Häcken var det på alla sätt den sämsta tänkbara lottningen. Man ställs mot franska PSG med Amanda Ilestedt i laget i playoff. PSG var det allra högst rankade laget av alla i det här kvalet. Och truppen vimlar av världsstjänor. Sannolikheten att Häcken tar sig till gruppspel är tyvärr närmast obefintlig.

För Rosengård gällde att Malmölaget skulle räknas som favorit oavsett motstånd. Dock fanns det två lag som jag ansåg vara svårare än de andra, norska Brann närmast före danska Køge. Det blev en lottning där det till slut bara återstod två möjligheter för FCR – just Brann och Køge. Lotten föll på norska ligaledarna Brann, vilket alltså kan ha varit sämsta tänkbara alternativet.

En koll på det norska mästarlagets trupp ger vid handen att man har tre norska EM-spelare i Tuva Hansen, Guro Bergsvand och målvakten Aurora Mikalsen, en australisk OS-spelare i Tameka Yallop samt isländska EM-spelaren Svava Ros Gudmundsdottir. Den sistnämnda har ju som bekant spelat för Kristianstad. Det har även Therese Sessy Åsland. I truppen finns också tidigare norska landslagsspelare som Ingrid Ryland och före detta West Ham-proffset Cecilie Kvamme.

Precis som för Rosengård har det varit lite förändringar i Branns trupp under sommaren. Elisabeth Terland har sålts till Brighton och den tidigare Hammarbyforwarden Berglind Thorvaldsdottir till PSG.

Rosengårds trupp känns starkare. Men Brann är inget lag man slår med vänster hand. Det lär bli ett tufft playoff för Malmöklubben.

Brann hette för övrigt IL Sandviken fram till årsskiftet, då Brann tog över verksamheten.

Frisk trupp – då har Rosengård överflöd av utländska spelare

Publicerad den av
13

Under fredagskvällen klev Piteå upp på den damallsvenska tabellens övre hälft. Man gjorde det via 1–0-seger borta mot Kif Örebro. Hlin Eiriksdottir kämpade in segermålet i röran framför Örebromålet efter en hörna. Det var lite motläggskänsla över segermålet.

Piteå och Örebro är två lag som varken känns aktuella för medalj- eller nedflyttningsstrid. Under söndagen väntar däremot högintressanta matcher både i toppen och botten. Derbyt BP–AIK med avspark 13.00 är på alla sätt en måstematch för båda lagen.

Botten i all ära. Det är ju ändå toppen som är mest intressant. Och 15.00 på söndag riktas blickarna mot Skåne. Där spelar dels serieledande Rosengård mot tvåan Linköping, dels trean Kristianstad mot fyran Häcken. Två superintressanta matcher.

I Malmö måste Rosengård räknas som ganska klar favorit efter den fina insatsen senast. Lagen har mötts två gånger tidigare i år. I cupen vann Rosengård hemma med hela 4–0, alla mål föll i den andra halvleken. Och i vårens seriemöte blev det 4–3 i Malmöfavör på Linköping Arena.

Men LFC är väl det lag som har stått för årets största överprestation i damallsvenskan. Man har nio segrar på de tio senaste matcherna. Det är bara i den där 4–3-förlusten hemma mot Rosengård som man tappat poäng sedan början av maj.

I Kristianstad bör gästande Häcken räknas som favorit. Lagen har mötts i fem tävlingsmatcher sedan Kopparbergs Göteborg blev Häcken. Göteborgsklubben har vunnit alla fem. Den här gången är det dock läge att höja en varningsflagga för KDFF, som alltså har nio raka damallsvenska segrar med sig in till den här matchen.

För Häcken är det närmast ett måste att vinna om man tänker sig att spela Champions League nästa höst. Inför avspark skiljer det sju poäng mellan lagen, ett avstånd som ur Häckensynvinkel absolut inte får växa.

Jag var som bekant nere i Malmö och såg Rosengård–Häcken i onsdags. Några bänkrader bakom mig, bredvid Viasats kommentatorer, satt Wolfsburgs sportchef Ralf Kellermann. Det transferfönster som ännu är öppet har ju tydligt visat att damallsvenska spelare ännu är intressanta för de europeiska toppklubbarna.

Under fredagen presenterades Jelena Cankovic av Chelsea. Serbiskan har skrivit på ett treårskontrakt. Frågan är vilka spelare som Kellermann kollade in. Kan det ha varit Häckens talangfulla ytterbackar Hanna Wijk och Anna Sandberg?

För faktum är ju tyvärr att vår högsta serie nu börjar bli rejält brandskattad på toppspelare. Risken finns att Kellermann snart får börja resa till andra länder och ligor när han skall studera potentiella nyförvärv.

Högerback Wijk har varit glödhet i veckan med två mål mot Örebro och uttagning i landslaget. Men personligen måste jag säga att jag gillar Sandbergs spelstil lite mer. Vänsterbacken som har IFK Lindesberg som moderklubb är skönt offensiv med riktigt bra inlägg, något jag uppskattar. Inlägg av internationellt snitt.

Den specialiteten fick hon inte använda så mycket i onsdags. Men Sandberg skötte i alla fall defensiven på ett bra sätt på sin kant. Där hade Wijk det jobbigare. Vid 2–0-målet hittade Sofie Bredgaard fram till Olivia Schough i ytan bakom högerbacken.

Här hade jag tänkt kolla lite extra noga på några situationer från matchen. Men det visade sig inte vara så lätt. Matchen ligger inte kvar på Viaplay, och några klipp med höjdpunkter har varken lagts upp på Viaplay eller på obosdamallsvenskan.se.

Många saker har blivit bättre med tv-sändningarna med Viasats inmarsch. Men det finns fortfarande saker kring tv-bevakningen som är superdåliga. Att det inte finns något att se från en toppmatch 2,5 dygn efter matchen är verkligen uselt.

Jag får väl helt enkelt lita på mina anteckningar från Malmö IP. Den första handlade om att Häcken fick en kalldusch redan vid spelarpresentationen. Sprinklersystemet ordnade nämligen en liten dusch över bortalaget.

Spelarna flyttade på sig. Men det hade de egentligen knappast behövt. Det var ju så varmt att det bara borde ha varit skönt med en liten dusch. Annars fick Häcken fördelen av att ha solen i ryggen i den första halvleken.

Vi på sittplatsläktaren hade svårt att se mot solen. Det var tydligt att Rosengårds vänsterförsvar hade samma problematik. För de slog bort ganska många passningar under den första halvleken.

Men även om Häckens press gav hyfsat bra utdelning var gästerna oväntat uddlösa. De avslut som göteborgarna kom till blev aldrig farliga.

I Rosengård satte jag tidigt plus för Rebecca Knaak och Ria Öling. Båda hade nya positioner från förlustmatchen i Piteå. Knaak spelade som sexa i Rosengårds 4–1–4–1. Öling som högerback.

Knaak visade redan i Piteå att hon är otroligt stark i luftrummet. Det visade hon även den här onsdagen. Knaak nickade in Schougs hörna i tionde minuten och hon frispelade Mimmi Larsson med en skarvnick på inspark efter 32 minuter. Även efter paus ställde Knaaks skarvnickar till problem för gästerna.

Jag pratade med henne efter matchen, och hon konstaterade att huvudspelet alltid hade varit en styrka. 26-åringen sa också att hon hade spelat som innermittfältare som junior, till U20-landslaget, men att det inte blivit många matcher i positionen i Frauen-Bundesliga på senare år.

Nu hade hon fått ett par träningar på sig att komma in i det. Det räckte för att ersätta Caroline Seger med den äran. Seger satt för övrigt på bänken med kryckor och titeln assisterande tränare. Och Knaak hävdade att den svenska veteranen gör nytta även som ledare:

”Hon betyder mycket. Hennes personlighet, jag har aldrig upplevt något liknande tidigare. Vad hon gör för laget, framför allt på planen, men även vid sidan, är otroligt.”

Innan jag lämnar Knaak noterar jag att hon plågades av en överansträning i hälen under våren, vilket gjorde att hon bara spelade 117 minuter innan EM. Nu har hon gjort två 90-minutare och känner sig helt frisk.

För övrigt noterar jag att både Rosengård och Häcken för tillfället har friska och breda trupper. Det har ställt till vissa problem.

Det har sagts och skrivits mycket om alla IFK Kalmars utländska spelare. Men Rosengård är nu uppe i samma nivå som smålänningarna. Mot Häcken hade jag tyska duon Stefanie Sanders och Bianca Schmidt 10–15 meter till vänster om mig på läktaren. Och fem–sju meter snett framför till höger satt Charlotte Grant. Den australiska ytterbacken har man ju lånat ut till Vittsjö eftersom man nu är uppe i 13 kontrakterade, utländska spelare.

I damallsvenskan kan man maximalt använda nio utländska spelare i en match. I Champions League är det däremot andra regler. Jag är inte säker, men jag tror att man bara behöver ha fyra hemmafostrade spelare i den 25-mannatrupp som man anmäler till Uefa. Det kommer alltså matcher där Rosengård slipper att sätta utländska spelare på läktaren.

Den senaste på Rosengårds kontraktslista är ju för övrigt Halimatu Ayinde, som har köpts loss från Eskilstuna i veckan. United behöver ännu ha in två miljoner kronor före årsskiftet. I onsdags sa tränare Fredrik Bernhardsson så här till Eskilstuna-kuriren:

”Jag håller det för troligt att några försvinner den närmaste tiden. Vi har kontaktats av både klubbar och agenter och det finns konkreta bud.”

Han fick frågan om hur många han tror kommer att lämna nu under sommarfönstret. Svaret:

”Jag gissar på två stycken, men går inte in på några namn just nu.”

Det lär alltså troligen bli ytterligare någon spelare som lämnar United de kommande dagarna. Tidningen spekulerar i att det kan bli någon av Elise Stenevik, Emma Östlund eller Matilda Plan. En fjärde spelare som stärkt sina aktier den här veckan är ju Noor Eckhoff, som lite överraskande togs ut i det norska landslaget.

Ayinde värvades ju antagligen för att fylla luckan efter opererade Seger i Rosengårds mittfält. Nu visade Knaak att hon är ett fullgott alternativ. Och det är nog bra för Malmöklubben eftersom Ayinde ännu inte tycks vara 100-procentig efter sin korsbandsskada. Jag har inte sett henne mer än korta sekvenser på sistone och kan inte göra en bedömning av hennes klass för tillfället. Men att en 100-procentig Ayinde är en klasspelare är solklart. Hon bar United innan sin skada.

Efter skadan har Ayinde bara spelat 314 minuter i damallsvenskan. Fördelat på en hel match, fem inhopp samt två starter där hon blivit utbytt.

Rosengård har alltså stenhård konkurrens om sina nio utländska platser. Häcken har också hård konkurrens i truppen. Tidigare lagkaptenen Luna Gevitz såldes i veckan till Montpellier. Och spelare som Julia Karlernäs och Lotta Ökvist har stått helt utanför matchtruppen mot Örebro och Rosengård.

Jag kollade Ökvists situation med tränare Robert Vilahamn. Han sa att vänsterbacken är frisk, men att det handlade om en konkurrenssituation där han valde att bara ha en ytterback på bänken – och då valde han Molly Johansson.

Det kan jag förstå. För Johanssons inhopp var kanske det mest positiva jag såg i Häcken under onsdagskvällen. Hon kom in med enormt mycket energi och löpstyrka.

Det behövdes i ett lag som alltså annars var väldigt tamt. Lagets bästa chans var ett läge fyra mot tre i 38:e minuten. Det avslutade Andrine Hegerberg med ett löst skott som Teagan Micah lätt kunde rädda. 20 sekunder senare gjorde Schough 2–0.

Och mål förändrar matcher. Så om Hegerberg hade kvitterat kunde det ha blivit en annan match. Men nu blev det en rätt tråkig andra halvlek där Rosengård hade kontroll, och där Häcken inte förmådde skapa något.

Både från Häcken- och domarhåll irriterades man lite över att Rosengård tog det väl lugnt i vissa situationer. Emma Berglund fick ett gult kort som innebär avstängning mot Linköping. Sannolikt inte så mycket för att hon gjorde någon anmärkningsvärt, utan för att hemmalaget hade samlat ihop till ett kort.

Jag satt bakom bänkarna och hörde en del av det som ropades. En lite kul sekvens var när Olivia Schough låg ner. Då ropade en Häckenspelare, som jag tror var Jennifer Falk, till domaren:

”Du behöver inte blåsa bara för att de lägger sig.”

Schough var inte nöjd med det ropet och svarade med en irriterad blick. Då ropade Renee Slegers: ”Låt dem snacka.”

Det om onsdagens toppmöte. Nu några korta noteringar från veckan. Jag såg att IFK Göteborgs talang Isabella Svanström är uttagen i Österrikes F19-landslag. Hennes syster Victoria Svanström spelar i Alingsås FC – och i Sveriges F17/05-landslag. Systrarna har dubbla medborgarskap.

Det gäller för övrigt för SvFF att binda upp den typen av talanger som kan spela för flera olika landslag. I nuläget finns exempelvis även svensk-tyska Mathilde Janzen i Hoffenheim. Hon är uppvuxen i Hässleholm, men vann nyligen guld i F17-EM med Tyskland.

Apropå ungdomsmästerskap så blir det Japan–Spanien i final i U20-VM. Den matchen spelas natten mot måndag klockan 04.00.

Från Spanien kommer den bästa spelaren i Europa säsongen 2021/22 – Alexia Putellas. Jag röstade på Barcelonaspelaren, så jag är nöjd med det valet.

Bästa ledare blev även den jag lade min röst på, Sarina Wiegman. Det valet kändes solklart, för Englands nederländska förbundskapten vann överlägset.

Det dröjer några veckor innan de fyra stora ligorna i Europa drar igång. Men i kväll 20.30 är det i alla fall premiär i Italien, i form av Como–Juventus. Och 21.00 under söndagskvällen är det fransk supercupfinal mellan PSG och Lyon.

Hedvig-gate, Fraine, F20-VM och Ellen White

Publicerad den av
15

I dag har Vittsjö vunnit med 2–0 mot Eskilstuna i damallsvenskan. Jag såg den första halvtimman. Det var 30 rätt chansfattiga minuter. Men de innehöll en intressant situation. Det var när Katie Fraine tog bollen med händerna utanför straffområdet.

Eskilstunas målvakt fick bara gult kort för förseelsen. Det var väldigt snällt av domaren. Jag är inte domare, och vet inte vilka instruktioner de har kring den här typen av situationer. Men personligen tycker jag att kortet borde ha varit rött.

Det skall det vara om hon anses förhindra en målchans.

Man kan diskutera om Linda Sällström hade hunnit före Emma Östlund till bollen. Men även om Östlund var något steg före tycker jag att det borde ha varit rött. För mig är det nämligen tydligt att Fraine vet var hon befinner sig, och att hon känner sig tvungen att ta bollen med händerna. Hon vågar inte stå kvar i straffområdet och vänta in bollen. Och när hon passerat straffområdeslinjen vågar hon inte låta bollen studsa förbi. Hon bedömer det som en målchans för Vittsjö. Och då borde väl domaren göra samma bedömning?

Men Fraine fick alltså vara kvar. Och hon var ute på en ny utflykt utanför sitt straffområde när Vittsjö tog ledningen i den 64:e minuten. Joanna Bækkelund slog en bakåtpass i blindo. Bollen gick förbi Fraine, och Clara Markstedt hann fram och stötte in ledningsmålet.

I och med Vittsjös seger är både Vittsjö och Eskilstuna nu tio poäng från Champions Leagueplats. Med nio omgångar och 27 poäng kvar att spela om känns det inte rimligt att ta in tio poäng på andra topplag.

Trots Fraines utflykter är det ju en annan målvakt som stått i centrum för dagens damfotbollsdiskussioner, Hedvig Lindahl. EM-målvakten har hamnat i fokus, dels för att hon på twitter berömde Hammarby för deras fina publiksiffror…

…dels för att hon skrev autografer till Bajensupportrar efter 3–0-förlusten i derbyt på Tele 2 Arena.

Det här anser Djurgårdens sportchef Jean Balawo vara så allvarligt att han i dag kritiserar sitt målavktsförvärv i en TT-artikel. Personligen har jag väldigt svårt att vara upprörd över det här.

Och om Djurgårdens supportrar är arga på Lindahl får de väl börja gå på damernas matcher. Grunden till tweeten är ju att Bajen har 2 888 åskådare i publiksnitt i år, medan Djurgården bara har 726. Bajen är således fyra gånger så bra som Djurgården. Sportchef Balawo kan kanske också lägga lite av sin tid på att locka publik?

Och autografskrivningen är verkligen inget att bli upprörd över. Tvärtom är det väl väldigt fint, både att en ung Bajensupporter vill ha en motståndarspelares autograf, och att Lindahl inte gör skillnad på barn efter vilken tröja de har på sig.

Det hat som alldeles för ofta omger herrfotbollen behövs inte i damfotbollen. Självklart skall det vara laddning och prestige under matcherna, Men före och efter matcherna väljer jag den kärlek som finns i damfotbollen före herrfotbollens konflikter alla dagar i veckan.

Innan jag lämnar damallsvenskan konstaterar jag att Rosengård även i dag har bekräftat att Jelena Cankovic lämnar för England. Vi får se om Malmöklubben hinner få ihop sitt nya lag till onsdagens prestigemöte med Häcken.

I Costa Rica är det bara fyra lag kvar i F20-VM. Det var ytterst nära att Europa fick med tre lag till semifinal. Jag såg ungefär halva den sista kvartsfinalen, den mellan Japan och Frankrike. När jag började kolla efter drygt 60 minuter så ledde Japan med 2–1 och spelmässigt hade man närmast total kontroll.

Japanskorna spelade fantastisk passningsfotboll och fick fransyskorna att framstå som klumpiga och orörliga. Men efter två egna byten tappade Japan flytet. Plötsligt var det Frankrikes raka och fysiska spel som bar frukt. Frankrike kvitterade, och hade en boll i ribbans underkant precis innan slutsignalen.

I förlängningen gjorde Frankrike sedan 3–2, vilket då var rätt logiskt, då Japans anfallsspel helt hade kommit av sig. Men matchen fick en dramatisk avslutning. På övertid i förlängningen fick Japan en VAR-straff.

Jag reagerade spontant på att den franska målvakten slog en japanska i huvudet när hon försökte boxa undan en boll. Det är dock något domare inte brukar bry sig om. Fast VAR-rummet reagerade, och efter en lång diskussion blev det straff – och 3–3.

Nästan direkt efter kvitteringen var det slut. Det blev straffar. Och där vann Japan. För japanskorna väntar Brasilien i semifinal på fredag morgon 04.00. Tre och en halv timme tidigare gör Spanien och Nederländerna upp om den andra finalplatsen.

En spelare som nyligen spelade en stor final har i dag tackat för sig på den stora fotbollsscenen.

Det är Englands skyttedrottning Ellen White som beslutat sig för att lägga av. Spelmässigt har hon inte presterat lika bra i år som tidigare säsonger. Men när man lägger av som färsk EM-guldvinnare måste man väl ändå säga att hon verkligen sluter på topp.

White har under sin karriär vräkt in mål i det engelska landslaget och i både liga och cuper. Jag kommer att minnas henne för att hon alltid låg och högg på gränsen till offside, ofta över.

Framför allt kommer jag att förknippa henne med ett väldigt speciellt mål. Den geniala frisparken från 2015 var inte bara Whites första mål för Notts County. Det var på alla sätt ett mästerverk med lysande skådespelande från Laura Bassett och Alex Greenwood, och ett koncentrerat avslut från White.

Tack för den godbiten, och grattis till en fin karriär, Ellen White.

Olika världar för ombyggda storlag – vi har fått en guldstrid

Publicerad den av
15

Piteå vann i kväll med 2–1 mot Rosengård och såg samtidigt till att vi just nu har en guldstrid med tre lag. På onsdag kan även ett fjärde lag ansluta.

Piteås seger innebar slutet på två länga sviter. Rosengård hade en svit på 19 raka damallsvenska matcher utan förlust med sig norrut. Man hade dessutom noll förluster på 25 damallsvenska möten med Piteå. Men det blev alltså 26:e gången gillt för Norrbottens fotbollsstolthet.

Sett till historiken var Piteås seger självklart skrällartad. Samtidigt blinkade det varningslampor kring serieledande Rosengård inför avspark.

Medan Piteå redan hade spelat en seriematch efter EM-uppehållet var det höstpremiär för Malmöklubben. Det var dessutom premiär med ett ombyggt lag.

I går åkte Kristianstad ur Champions League. I dag visade Sveriges båda andra representanter upp sig för första gången efter EM. I Göteborg tog Häcken emot Kif Örebro samtidigt som Rosengård alltså spelade i Piteå.

Vid avspark fanns det flera likheter mellan de båda storklubbarna. Både har tvingats bygga om sina lag i sommar. Häcken har som bekant tappat vårens storstjärna Johanna Rytting Kaneryd till Chelsea. Inför avspark i Piteå meddelade Rosengård till Viaplays personal att serieledarna också tappar en spelare till Londonklubben. Jelena Cankovic uppges nämligen vara utomlands för att skriva på för det engelska mästarlaget.

Det är oklart om hon är i England eller USA. Chelseas lag är ju i USA för en fyrlagsturnering. Där förlorade man efter straffläggning mot Lyon i går. På söndag spelar man bronsmatch mot Portland Thorns i den cupen.

Utöver Cankovic har ju Rosengård även tappat Katrine Veje till Everton och fått Caroline Seger långtidsskadad.

På den positiva sidan fanns att Jessica Wik var tillbaka efter sin mammaledighet. Hon spelade i den damallsvenska premiären i april i fjol. Nästan exakt 16 månader senare var hon tillbaka i damallsvenskan. En annan positiv nyhet från Rosengård var att danska Frederikke Thøgersen gjorde sitt första inhopp i damallsvenskan.

Jessica Wik, tidigare Samuelsson
Frederikke Thögersen

Danskan var ju ett nyförvärv förra sommaren, men drog korsbandet innan hon hann debutera i seriesammanhang. Nu blev det ett sju minuter långt inhopp i Piteå.

Noterbart att tränare Renee Slegers matchade 20-åriga Angel Mukasa i målet istället för betydligt mer meriterade Teagan Micah.

FC Rosengård (4–3–3): Angel Mukasa – Jessica Wik (Karin Lundin, 68), Emma Berglund, Gudrun Arnadottir, Rebecca Knaak – Sofie Bredgaard (Olivia Holdt, 83), Mia Persson, Ria Öling (Stefanie Sanders, 77) – Mimmi Larsson (Frederikke Thøgersen, 83), Loreta Kullashi, Olivia Schough.

På Hisingen mönstrade Robert Vilahamn också ett nykomponerat lag i mötet med Kif Örebro. Häcken (4–2–3–1): Jennifer Falk – Hanna Wijk, Aivi Luik, Elma Junttila Nelhage, Anna Sandberg (Molly Johansson, 72) – Elin Rubensson, Filippa Curmark (Marika Bergman Lundin, 61) – Dora Zeller (Mille Gejl, 46), Anna Anvegård, Andrine Hegerberg (Anna Cziki, 60) – Stine Larsen (Pauline Hammarlund, 61).

Precis som Rosengård hade Vilahamn en Wijk (om än med annan stavning) på högerbacken. Häckens Wijk hade en riktigt bra dag och gjorde två mål redan de tio första minuterna.

Hon hade sällskap av ytterligare två backar från F19-landslaget i backlinjen, Junttila Nelhage och Sandberg. De tre talangerna kompletterades av 37-åriga Luik.

Det skall sägas direkt att jag hade fokus på matchen i Piteå, och hade mötet på Hisingen på en liten sidoskärm. Och blickarna på sidoskärmen avtog ganska rejäl efter 13 minuter. Häcken gick nämligen på knock och avgjorde matchen direkt.

Man fick 1–0-målet billigt av Örebromålvakten. Sedan rullade det på, och efter cirka 12.30 gjorde Stine Larsen 4–0, vilket innebar att resten av matchen blev lite av en transportsträcka mot 6–0-seger för Häcken.

Jag har således inte uppfattat om det fanns några skadeskäl till den unga backlinjen, eller om det. är en tvär kursändring från tränare Vilahamn. Tidigare under säsongen har ju Josefine Rybrink och Luna Gewitz bildat mittlås och Lotta Ökvist spelat vänsterback. Nu var Gewitz bänkad, medan varken Rybrink eller Ökvist fanns med i matchtruppen.

Enligt Häckens hemsida skulle Rybrink ha varit med, men det var hon alltså inte. Ökvist fanns inte med i truppen på hemsidan, och stod inte heller med bland de frånvarande. Frågetecken för Rybrink och Ökvist alltså.

Totalt ingick fyra av de fem sommarförvärven i startelvan. Noterbart kring det var att Vilahamn körde med både Anna Anvegård och Andrine Hegerberg bakom Stine Larsen. Nu kollade jag alltså inte så noga hur de matchades. Men det känns ju som att man spelade med två tior.

Mitt fokus låg alltså på matchen i Norrbotten. Den var en jämn och bra. Piteå har bara förlorat en hemmamatch, och man visade stort självförtroende genom att kliva upp och pressa serieledarna.

Även om Loreta Kullashi fick ett friläge redan efter 2.25 hade det nya Rosengård väldigt svårt att spela sig till chanser. Under större delen av matchen var det istället på hörnor som Malmöklubben hotade hemmalaget.

Sofie Bredgaard slog högerhörnorna väldigt bra med sin vänsterfot. Och Rebecca Knaak visade fin förmåga att ta sig till den yta där bollen hamnade. Tyskan fick röra sig ostört eftersom Piteå spelade en ganska extrem zon. Det är farligt att zoona mot så bra huvudspelare som de Rosengård har.

Det var just Knaak som nickade in Rosengårds mål. Det kom på en hörna, efter att Mimmi Larsson hade screenat bort duktiga målvakten Mandy McGlynn. Om domarna hade sett screenen hade det sannolikt blivit frispark istället för mål.

Piteås segermål var en inläggsfrispark från Ronja Aronsson som såg ut att passera flera framrusande spelare och gå rakt i mål. Officiellt har Josefin Johansson fått målet, och hon kan ha touchat bollen. Men personligen tror jag ändå att det var Aronssons mål.

Det kom efter 69.10. Efter det bytte Slegerns in nickstarka forwardsduon Stefanie Sanders och Karin Lundin och gick över på 3–5–2. Dock bytte hon överraskande ut Bredgaard. Jag hade trott att man skulle låta henne och Olivia Schough mata in inlägg mot den starka anfallsduon. Fast det regnade inte in så många inlägg som jag hade trott.

Och trots att det blev sju tilläggsminuter lyckades inte Rosengård skapa speciellt många kvitteringschanser. Totalt räknade jag till 7–6 till serieledarna i chanser. Kryss hade väl således varit ett rimligt utfall. Men Piteå behöver verkligen inte skämmas över trepoängaren.

För Rosengård innebär förlusten att man nu har släppt in Linköping och Kristianstad i kampen om guldet. Och på onsdag väntar hemmamatch mot ett Häcken som nu bara är sju poäng bakom. Vinner Häcken den matchen har även de vittring på guldet.

Efter dagens resultat blev onsdagens prestigematch ännu mer laddad.

Ajax sänkte Kristianstad – tungt för svensk damfotboll

Publicerad den av
13

Kristianstads DFF är utslaget ur Champions League. Elisabet Gunnarsdottir:s lag har nio raka segrar i damallsvenskan. Men när det blev internationellt motstånd räckte inte KDFF till.

Jag var på resande fot och kunde inte se matchen. Men jag hade på ljudet från Kristianstadsbladets sändning under matchens första 55 minuter. När jag tvingades stänga av ledde Kristianstad med 1–0.

När jag kollade slutresultatet visade det att Ajax hade vunnit med 3–1. Det är förstås ett tungt bakslag för KDFF. Men det är även ett tungt bakslag för svensk damfotboll. För den här typen av förluster har vi inte råd med om Sverige över tid skall ligga kvar på topp sex i Europa och därmed få ha med tre lag i Champions League.

De svenska lagen har gjort svaga resultat i Europaspelet de senaste åren. Eftersom rankingen räknas över fem år kan damallsvenskan ännu så länge leva på gamla meriter. Men de senaste åren har vi hela tiden ersatt bra år med dåliga.

Effekten blir att andra länder närmar sig bakifrån. Sverige ligger nu femma. Men risken är uppenbar att Italien passerar efter den här säsongen. I övrigt finns det inte några självklara hot just nu. Men vi kan verkligen inte känna oss trygga ändå.

För det krävs vinster för att upprätthålla rankingen. Och de svenska lagen har absolut inte råd att hålla på att förlora matcher som dagens. Ajax är inte i säsong, och kom med rakt igenom nederländska spelare. Kristianstad hade landslagsmeriterade spelare från sju olika länder i startelvan, men orkade alltså ändå inte vinna.

Det är möjligt att man överskattar klassen på damallsvenskan. Men jag tycker att de svenska lagen borde kunna göra bättre resultat än man gjort de senaste åren. Det är tyvärr länge sedan jag såg ett svenskt lag göra en riktig kanonmatch i Champions League. Vi får backa tre år till hösten 2019 när Kopparbergs Göteborg föll med 2–2 på bortamål mot Bayern München. Sedan dess har det antingen varit okej insatser eller underprestationer.

I övrigt har dagens första kvalomgång präglats av favoritsegrar. Huvudsakligen har de högre seedade lagen vunnit. Och där det oseedade laget vunnit har det ändå inte varit någon skräll. Två oseedade lag som har avancerat är finländska KuPS och skotska Rangers.

För KuPS spelade Maja Göthberg hela matchen. Och för Rangers blev AIK-förvärvet Jenny Danielsson stor matchvinnare genom att göra lagets två första mål i 3–1-segern mot ungerska Ferencvaros.

Svenska spelare spelade även när Juventus (Linda Sembrant och Amanda Nildén) och cypriotiska Apollon (Emelie Helmvall) vann sina matcher.

I Costa Rica är nu gruppspelet av F20-VM avklarat. Och kvartsfinalerna blir:

Spanien–Mexiko
Nigeria–Nederländerna

Colombia–Brasilien
Japan–Frankrike

Noterbart är att inget av de fyra länder som är topp fyra på seniorernas världsranking är med bland de åtta bästa U20-landslagen. Både USA och Tyskland åkte ut i gruppspelet, och varken Sverige eller England lyckades kvala in till VM.

Det brukar vara större bredd mellan världsdelarna i U20-VM än i vanliga VM. Årets mästerskap är inget undantag. Lag från fem av de sex världsdelsförbunden har nått kvartsfinalerna. Noterbart också att Mexiko är Nordamerikas kvartsfinallag i U20-VM. Mexiko som misslyckades med att kvala in till nästa års VM i Australien och Nya Zeeland.

Trevlig utflykt till glödheta Kristianstad

Publicerad den av
7

Inlägget uppdaterat med Hanna Bennisons mål mot Häcken

Under fredagen tog jag en liten sväng till nordöstra Skåne för att kolla in derbyt mellan Kristianstad och Vittsjö. Det är även ett möte mellan de båda klubbar som har överpresterat mest sett till ekonomiska utgifter de senaste åren.

Ni som har kollat in den ekonomiska analysen av fjolårets damallsvenska har säkert sett tabellen där lagen sorteras efter kostnader. Enligt den tabellen skulle både KDFF och Vittsjö ha slutat på undre halvan i fjolårets serie – sjua respektive sist. De kom trea och femma. Här är för övrigt den tabellen:

Bild från förbundets analys av de damallsvenska klubbarnas ekonomi 2021.

Kristianstad och Vittsjö fortsätter att prestera otroligt bra utifrån sina förutsättningar. Inför avspark i fredagens match låg lagen tvåa respektive sexa i en haltande tabell.

När jag startade min resa söderut var jag nyfiken på rätt mycket, men framför allt ville jag se om KDFF hade konserverat den toppform man hade inför EM-uppehållet. Det vore verkligen önskvärt, för i nästa vecka väntar ju Champions League, där Kristianstad ställs mot Ajax i första matchen. Vinner man den väntar Eintracht Frankfurt eller Fortuna Hjørring i gruppfinal.

Jag var även nyfiken på att kanske få se ett inhopp av Evelina Duljan. 19-åringen som bara hade spelat 146 minuter i damallsvenskan i år, men som såg väldigt vass ut i F19-EM. På vägen ner hörde jag dock på radion att Duljan just hade sålts till Juventus.

Så det enda jag fick se av den kvicka kantspelaren på Kristianstads fotbollsarena var en misslyckad hälsning på storbildsskärmen. Misslyckad både för att bilden var liggande och för att ljudet var ohörbart. Det här med att folk filmar stående med mobilen blir inte alltid så bra när filmen skall visas på en klassiskt bred tv-skärm.

När jag ändå är inne på Duljan så har jag blandade känslor inför hennes flytt till Italien. Spontant kändes det väl kanske att hon har lite väl bråttom att sticka utomlands. Grunden är ju att man bör vara ordinarie i sitt svenska lag innan man flyttar till en europeisk toppklubb. Och även om ligan i Italien blir professionell först nu tycker jag att Juventus förra säsongen tog klivet in bland de europeiska toppklubbarna på damsidan.

En signal om att Juve har höga ambitioner är dagens nyhet från Italien att klubben nobbat ett WSL-bud på cirka 1,25 miljoner kronor på Lina Hurtig.

Samtidigt är det förstås ett väldigt högt betyg till damallsvenskan att en europeisk toppklubb värvar en spelare som inte är ordinarie i vår svenska serie. Det är även väldigt positivt för svensk damfotboll att våra toppklubbar erbjuder en så bra utmaning för de största talangerna att de behöver kämpa för sin speltid i damallsvenskan, och inte bara kan gå in och dominera.

Nyheten om Duljan hörde jag alltså i bilen. Jag tog förstås den väg som går genom Vittsjö för att komma i rätt stämning. När jag rullade in i den damallsvenska byn noterade jag att vägen var fylld av hål som uppstått till följd av tjälskador.

När matchen väl drog igång fanns det även massor av hål i Vittsjös lag. Hål som Kristianstad sprang in och ut i.

GPS:en sa att det är 42 minuter mellan Vittsjö och Kristianstad. Ganska mitt emellan orterna visade biltermometern 30 grader. Men fotbollsmässigt var det alltså framför allt hemmalaget KDFF som var glödhett. Glödhet var även Vittsjös målvakt Sabrina D’Angelo. Det var hennes storspel som gjorde att det stod 0–0 i paus.

Jag hade 6–0 i klara målchanser i hemmafavör efter 30 minuter. Och efter paus räddade D’Angelo även en straff. Ett rimligt slutresultat hade varit 3–0 eller kanske 4–1. I slutet av båda halvlekarna ryckte nämligen Vittsjö upp sig.

I den första var det utklassning i 30 minuter. Sedan jämnade Vittsjö ut matchbilden och kom till några målchanser. I den andra dominerade KDFF också i början. Men när Vittsjö satte in Kajsa Lind och bytte spelsystem från 4–4–2 till 3–5–2 fick gästerna plötsligt till ett litet tryck.

Men som tränare Ulf Kristiansson sa efteråt, så gick alla fyra avsluten utanför. Och då är det ju svårt att göra mål.

När jag i dag skulle kolla den officiella statistiken från matchen på svenskfotboll.se låg förbundets katastrofdåliga hemsida återigen nere. Det är inget vidare med en fotbollshemsida som inte har kapacitet för att klara dagar då det spelas matcher.

Jag såg i alla fall matchen. Det var inga problem från huvudläktaren. Jag har förstått att det däremot var värre för er som försökte se den på TV, eller Viaplay. Dels var det visst bildstörningar. Dels filmade man i motljus, vilket gjorde att det var otroligt svårt att se skillnad på spelarna. Det syntes faktiskt tydligt tvärs över planen hur de båda tv-kommentatorerna kämpade för att se vad som hände.

Bänkarna var på ”rätt” sida. På Vittsjös fick Kristiansson för övrigt leda sitt lag själv i krasslige Thomas Mårtensson:s frånvaro. Jag hade inte träffat Kristiansson tidigare, men han hade en oklanderlig matchanalys, och var skönt uppriktig kring det egna lagets brister i matchen.

När jag frågade om avståndet uppåt i tabellen konstaterade han att Vittsjö redan förlorade två matcher för mycket innan EM. Därför måste de ta lite större risker nu, för det blir ingen topplacering om laget kryssar sig fram genom hösten. Man måste börja rada upp segrar.

Rada upp segrar är något Kristianstad gör. Det finns många anledningar till att det lyste om Elisabet Gunnarsdottir efter matchen.

Efter sex omgångar i våras låg hennes lag på tabellens undre halva. Åttonde plats med åtta poäng och 10–8 i målskillnad. Sedan dess har laget gått som tåget. Och då menar jag inte något svenskt SJ-tåg, utan mer på den japanska Shinkansen. På elva omgångar har man tio segrar, ett kryss och målskillnaden 25–4.

Efter sex omgångar låg :s lag på åttonde plats med åtta poäng och 10–8 i målskillnad. Sedan dess har man på elva matcher tagit tio segrar, ett kryss och noterat målskillnaden 25–4. Rosengård spelade 1–1 den 13 maj har båda lagen vunnit varenda match.

Krysset kom mot FC Rosengård den 13 maj. Efter den 1–1-matchen har ingen av de båda skånska storklubbarna tappat någon poäng. Kristianstad har nu nio raka segrar. Och just nu ligger KDFF jämsides med Rosengård i tabelltopp. Malmöklubben har dock spelat två matcher färre.

Men känslan efter att ha sett KDFF vinna derbyt mot Vittsjö är att Kristianstad faktiskt skulle kunna utmana Rosengård om guldet.

För KDFF är bra. Och känns väldigt stabilt. Beta Gunnarsdottir var stolt över att laget är i delad serieledning. Och hon var väldigt noga med att konstatera att KDFF nu har släppt in minst mål i damallsvenskan.

Lagets defensiv är imponerande. Inte minst med tanke på att man släppte åtta av de tolv baklångesmålen i de sex första omgångarna.

Trebackslinjen med Alice Nilsson, Gabrielle Carle och den nya Kanada-kamerunska backen Easther Mayi Kith kändes både stabil och spelskicklig. Och de har bra defensivt stöd av mittfältarna Shelia van den Bulk och Mia Carlsson.

Laget har faktiskt bara släppt ett mål på de sju senaste matcherna. Det är en bra statistik att ha med sig in i Champions Leaguespelet. Som tränare Gunnarsdottir konstaterade i går har KDFF ingen jättefördel av att vara i säsong eftersom den första kvalomgången kommer ganska direkt efter EM-uppehållet. Den fördel man dock har mot lagen med höst-vår-säsong är att KDFF har haft en vårsäsong på sig att spela ihop sitt lag.

Klubbar som Ajax och Eintracht Frankfurt bör inte vara färdiga med sina lagbyggen ännu. KDFF har alltså fått ihop sitt pussel. Anfallet som är byggt kring vassa Evelyne Viens känns också bra, även om man missade rätt många bra chanser igår. Trots det har KDFF en betydligt bättre form i år än man hade i fjol när det var dags för UWCL-spel. Så jag håller laget som 60–40-favorit mot Ajax på torsdag.

Det om gårdagens match. Damallsvenskan återstartar på allvar under söndagen. Det är fyra matcher med bottenmötet Umeå–Kalmar som den på förhand mest intressanta.

Ett lag som inte spelar tävlingsmatch den här helgen är Häcken. De var i dag i England för att träna på det reseupplägg man har i Champions League. Man mötte Everton, förlorade med 2–1, och Liverpoolklubbens nya tia, Hanna Bennison, gjorde ett riktigt snyggt mål.

I förra inlägget skrev jag om Eskilstuna Uniteds ekonomiska problem. Flera av er läsare har haft synpunkter på hur klubbledningen har skött ekonomin. Jag skall inte försvara dem fullt ut, för det är förstås inte försvarbart att äventyra en förenings ekonomi.

Samtidigt är det elitidrott, man vill göra bästa möjliga resultat, och det är inte jättesvårt att förstå att man vill sikta mot stjärnorna.

En tanke jag har efter att ha kollat analysen av ekonomin i förra årets damallsvenska är att man kanske borde göra om kraven för elitlicensen. Kollar man klubbarna i fjolårets serie hade de nio som inte är stora Stockholmsklubbar med herrelitlag vid årsskiftet ett eget kapital på maximalt 1,1 miljoner kronor.

Samtidigt hade de här klubbarna kostnader på 8,6–30 miljoner kronor. Man behöver inte vara utbildad ekonom för att förstå att man inte får göra några större räknefel, för marginalerna är små, och fallet blir tungt om det går snett.

Men en tanke är att man istället för att kräva positivt eget kapital i elitlicensen höjer kravet på eget kapital till fem miljoner kronor. Då blir marginalerna inte lika små. Det borde väl vara genomförbart? Och självklart skulle nykomlingar ha lägre krav.

Kris i Eskilstuna – och sparkad förbundskapten

Publicerad den av
22

De senaste dagarnas stora damfotbollsnyheter har på hemmaplan handlat om ekonomisk kris i Eskilstuna United, och om att även Nederländerna nu har sparkat sin förbundskapten efter EM-slutspelet.

I dag meddelades nämligen att Mark Parsons blev tredje förbundskapten att få lämna sitt jobb efter mindre lyckade resultat i England. Skall man försvara Parsons så hade han ett rätt hopplöst uppdrag. Han kom efter Sarina Wiegman med instruktionen att föryngra det nederländska landslaget.

Om man har den typen av arbetsbeskrivning måste man få omedelbara toppresultat, annars är risken uppenbar att man drar på sig stort missnöje från de äldre spelare som skall växlas ut. Kalla det gärna Lex Tom Sermanni i USA.

Parsons fick inga omedelbara toppresultat, även om kvartsfinal i EM ändå borde ha ansetts vara okej med tanke på det skade- och sjukdomselände som de orange hade under mästerskapet i England. Spelarna såg dock inga rimliga förklaringar till att Parsons lag misslyckades, utan han fick rätt hård kritik. Inte minst från Danielle van de Donk.

Och nu har han gjort sitt i Nederländerna. Parsons blir den tredje förbundskaptenen efter svenskarna Martin Sjögren (Norge) och Anna Signeul (Finland) att få lämna sitt jobb efter EM.

Gemensamt för alla tre är att de kommer från ett annat land är det de coachade under mästerskapet. Totalt var det fem lag som hade utländska förbundskaptener. De två som har kvar sitt jobb är Englands guldcoach Wiegman och danske Nils Nielsen i Schweiz.

Så till den största inhemska nyheten, den om att Eskilstuna United snabbt måste ha in stora summor för att klara elitlicensen och få spela kvar i damallsvenskan nästa år.

Jag har inte tillgång till artiklarna i Eskilstuna-kuriren och är lite osäker kring summan tre miljoner kronor. Det har skrivits att det är just tre miljoner som klubben behöver få in redan till månadsskiftet, då man måste lämna in ett periodiserat bokslut som visar att det egna kapitalet är noll, eller positivt. Plus en likviditetsplan som visar att föreningen kan klara sina betalningar under resten av året.

Jag hörde en alternativ uppgift om att United behövde få in tre miljoner kronor under det här året för att klara elitlicensen. Vilket som är svårt, men att få in de där miljonerna på tre veckor låter otroligt jobbigt.

Apropå damallsvensk ekonomi så såg jag nyligen att förbundet presenterade de ekonomiska rapporterna från fjolåret:

* Analys av de damallsvenska klubbarnas ekonomi 2021

* Analys av elitettanklubbarnas ekonomi 2021

I den damallsvenska analysen kan man läsa mer om vad som gäller för Eskilstuna United. Där kan man också läsa att snittlönen i vår högsta serie har ökat till 18 530 kronor per månad. Räknat på
tolv månaders anställning och antaget att klubbarna har 22 spelare i sina spelartrupper.

I fjol låg snittlönen på 15 113 kronor per månad, vilket innebär en ökning med 22,6 procent, vilket förstås är rätt mycket. Dock är ju inte 18 530 kronor speciellt mycket. Det blir spännande att se hur snittlönen utvecklas nu när vi har 14 lag i damallsvenskan. Min gissning är att vi får se en sänkning med några tusen kronor.

En annan högst anmärkningsvärd notering från de damallsvenska klubbarnas ekonomier är de rapporterade intäkterna för de tre Stockholmsklubbarna som även har lag i herrallsvenskan: AIK, Djurgården och Hammarby.

Av övriga nio lag hade Vittsjö GIK lägst intäkter i form av 7,3 miljoner kronor. De tre stora Stockholmsklubbarna rapporterade följande intäkter till sina damsatsningar:

* Hammarby 4,9 miljoner kronor
* Djurgårdens IF FF 3,8 miljoner kronor
* AIK 2,1 miljoner kronor

Noterbart här är att de tre Stockholmsklubbarna rapporterade kostnader på 8,9–11,1 miljoner för sina damlag. Här är frågan om man antingen redovisat intäkter på ett konstigt sätt, eller om man väljer att koncentrera sig på att skapa intäkter till sina herrlag och sedan sponsra damlagen med ”herrpengar”.

Slutligen har F20-VM startat i Costa Rica. Alldeles nyss vann Colombia öppningsmatchen mot Tyskland med 1–0 efter sent segermål av inhopparen Mariana Munoz. Jag såg slutet på Fifa+, och noterade att även målvakten Natalia Giraldo bör bokföras som matchvinnare. På övertid räddade hon nämligen ett friläge från Eintracht Frankfurts Carlotta Wamser.

Sverige är inte med i mästerskapet. I varje fall inte med ett lag. Däremot är domarna Tess Olofsson och Almira Spahic på plats. Det udda är att F19-EM från 2019 räknas som kvalturnering för de europeiska lagen. Jag har inte kollat trupperna från den turneringen, men antar att knappt någon av de spelare som var med då håller åldern för det här mästerskapet.

Utöver Tyskland representeras Europa av Frankrike, Nederländerna och Spanien.

Tyvärr är det ett mästerskap utan ålderskategoriens största stjärnor. Tyska Jule Brand är exempelvis inte med, det är inte heller USA:s Trinity Rodman. Båda de två spelade nyligen seniormästerskap.

En spelare som var med i ett seniormästerskap, och som nu även spelar F20-VM är Colombias Linda Caicedo – hon som sköt sitt land till OS, och till final i Copa America.

I övrigt var det inte många namn jag kände igen när jag kollade igenom de 16 lagens spelartrupper. I USA:s trupp noteras att omskrivna 16-åringen Olivia Moultrie (fyller 17 i september) från Portland Thorns finns med. Hon är en av blott två amerikanska spelare som klivit in i proffsvärlden- Övriga representerar olika skolor.

Hos Spanien är löpstarka Salma Paralluelo truppens affischnamn. Hon var uttagen i den spanska EM-truppen, men tvingades då lämna återbud till följd av skada. Nu får hon chansen att trots allt spela ett mästerskap den här sommaren.

Hos Frankrike finns högerbacken Alice Sombath med som ett affischnamn. Hon fick speltid i tolv av Lyons 22 ligamatcher i fjol. Även PSG:s Laurina Fazer är en spelare som fått speltid i en fransk storklubb. Mittfältaren startade tre liga- och fyra Champions Leaguematcher den nyss avslutade säsongen.

En Sverigebaserad spelare är med i turneringen. Ghanas Azumah Bugre har spelat 269 minuter i elitettan för IFK Norrköping.

En spelare jag sett i Sverige är Japans Yuzuki Yamamoto. Hon var 15 år när jag såg henne briljera mot äldre spelare i Gothia cup 2018. Då beskrev jag henne så här:

”Hon är inte bara en bra målskytt, och har även ett fantastiskt spelsinne. Hennes rörelseschema håller redan otroligt hög nivå.”

I höst fyller hon 20, och det skall bli intressant att se hur hon har fortsatt utvecklas.

Matcherna går att se streamade på Fifas egna tv-kanal Fifa+. Spelschema finns här, notera att det är åtta timmars tidsskillnad till Sverige.

Klart: Häcken säljer Rytting Kaneryd till Chelsea

Publicerad den av
19
Johanna Rytting Kaneryd

Alldeles nyss blev det officiellt att Häcken säljer Johanna Rytting Kaneryd till Chelsea. Hon har skrivit ett treårkontrakt med mästarlaget i WSL.

Jag har ju redan presenterat mina tankar kring Rytting Kaneryds övergång.

Det är den tredje spelaren Häcken säljer till engelska WSL på mindre än ett år. De två andra är ju Filippa Angeldal till Manchester City och Stina Blackstenius till Arsenal.

Dåliga vibbar när AIK:s vd sticker ut hakan

Publicerad den av
27

Inlägget uppdaterat med länk till den rapport från forskningsgruppen CIES Football Observatory som Expressen hänvisar till. Samt med fundering om den statistiken som Expressen presenterade är korrekt.

För några veckor sedan tipsades jag om att Manuel Lindberg stuckit ut hakan i en klubbpodd. Där framförde Lindberg åsikten att de damallsvenska spelarna har för bra betalt, och att det krävs ett omtag från alla klubbar för att komma åt problemen med de allt för höga kostnaderna.

Han sa:

”Jag är rädd för att svensk damfotboll är på väg mot ett ättestupa. Nu låter det kanske drastiskt, men vi behöver nog bromsa in och fundera på ‘vad vill vi med damfotbollen.'”

Det här är intressant eftersom Lindberg är AIK:s nya vd, och att han därmed är en av de herrfotbollsledare som framöver kan ha stort inflytande över svensk damfotboll. Han kommer närmast från BP, och säger sig vara en stor vän av damfotboll. En vän som alltså tycker att de låga lönerna är för höga.

För att påminna så låg spelarlönerna 2020 i damallsvenskan i snitt på 15 113 kronor per månad. Det är förbundets officiella siffror räknade utifrån att spelarna var anställda under helår och att alla klubbar hade 22 spelare i sina spelartrupper.

Om en snittlön på den nivån säger vd Lindberg i podden:

”Det generella problemet just nu för damfotboll är att kostnadsbitarna har ökat dramatiskt, lönerna har blivit ett lönerace som egentligen ingen riktigt orkar med. Och där vi lägger mycket av pengarna i damfotbollen i Sverige idag på utländska spelare. Det spelar väldigt få svenska spelare, och framför allt spelar det väldigt, väldigt få unga svenska spelare.”

Efter det har Lindberg även upprepat några av utspelen i en podd hos svenska Fans, Studio Allsvenskan (27.00 in i podden). I dag har Expressen följt upp utspelen och kollat upp speltiden i årets i damallsvenska. Tidningen har hittat siffror från forskningsgruppen CIES Football Observatory som säger att utländska spelare har fått 47,7 procent av speltiden i årets damallsvenska. Expressen skriver här om att det varit ganska stor ökning mot hur det såg ut för fem år sedan. Man uppger att utländska spelare hade 32,9 procent av speltiden i damallsvenskan 2017.

Jag är osäker på om den senare siffran stämmer. I rapporten från CIES står det att speltiden för utländska spelare har stigit med 14,8 procent sedan 2017. Det står inte att den ökat med 14,8 procentenheter, som Expressen antar. En ökning med 14,8 procent skulle innebära att det var 40,6 procent utländska spelare för fem år sedan.

Tillbaka till Lindberg:

”Nu stundar ett fotbolls-EM. När jag tittade på nyheterna i går sa de att Sverige aldrig har haft en så bra trupp till ett fotbolls-EM någonsin på damsidan. Jag skulle hävda att om vi inte väljer en annan väg, gör något annat inom svensk damfotboll, så kommer Sverige inte vara så bra i landslagssammanhang om tio år. Eller fem år.”

Manuel Lindberg,vd i AIK, till expressen

Lindberg tycks inte ha så bra koll på hur det har sett i damallsvenskan på sistone. Under alla de elva år som den här bloggen har funnits har antalet utländska spelare diskuterats. Det har alltid funnits debattörer som ansett att det varit alldeles för många spelare som inte har svenskt pass.

Ändå är vårt landslag världstvåa.

Personligen har jag hela tiden stått för åsikten att de utländska spelarna har hjälpt svensk fotboll att växa. Jag har ingen anledning att ändra den uppfattningen. Tvärtom är jag övertygad om att vi inte hade haft så många spelare i topp tre-ligorna om det inte varit för att vi har en så konkurrenskraftig liga på hemmaplan.

En stor anledning till att speltiden för de svenska spelarna har minskat i damallsvenskan sedan 2017 är ju att vi har fler utlandsproffs än någonsin tidigare. Räknar man den totala speltiden för svenska spelare i topp fem-ligorna är jag säker på att den inte har minskat under de senaste fem åren. Tvärtom.

Och på damsidan värvar internationella toppklubbar direkt från Sverige. Det händer aldrig numera på herrsidan. Trots det ser Manuel Lindberg herrallsvenskan som en förebild. Han säger i podden:

”Vi måste hitta en plattform för svensk damfotboll, kanske också börja anpassa oss för att inte vara en topp fem-liga. Herrallsvenskan är inte ens en topp 20-liga i Europa. Och damallsvenskan kommer inte att vara topp fem om tio år.”

”Herrallsvenskan är en liga där man utvecklar spelare för att för att sedan sälja dem vidare. Dit måste också damallsvenskan komma. Men vi kommer inte sälja spelare vidare om alla lag i damallsvenskan springer omkring med 60–70–80 procent utländska spelare.”

Lindberg borde väl veta att det även går alldeles utmärkt att sälja utländska spelare. Just så finansierar faktiskt flera herrallsvenska klubbar sin verksamhet.

Faktum är att jag nyligen pratat med framgångsrika talangutvecklare på herrsidan som gett upp och söker nya uppdrag eftersom många herrallsvenska klubbar nu väljer att värva in exempelvis unga isländska eller afrikanska spelare för att kunna sälja vidare dem några år senare. Och att det upplägget bromsar svensk talangutveckling på herrsidan.

Men känslan är ju att grunden i Lindbergs utspel är att han tycker att AIK:s damallsvenska lag är för dyrt, samt att han inte vill satsa på att se till att laget spelar på högsta nivån. För han säger i podden:

”Hela Sverige har sprungit i väg i den här fällan, skulle jag kalla det för. Damhockeyn hade lite samma sak för tio år sedan när man var världstrea. Idag spelar inte ens Damkronorna i A-VM. Pengarna kommer in, kostnaderna går upp, lönerna går upp – man satsar på etablerade spelare, utländska spelare framför allt, för att höja nivån. Vad händer då med våra egna tjejer? Oftast slutar de och försvinner bort. Om vi vill jobba långsiktigt för damfotbollen behöver vi ta ett omtag.

Exakt hur det där omtaget skall se ut säger han inte. Men eftersom lönerna ökar i för hög hastighet känns det självklart att det skall handla om frysta eller sänkta löner – plus sämre nivå på vår högsta serie.

Det Lindberg faktiskt säger om omtaget i AIK är: ”Jag vill att vi utgår från våra egna tjejer och egna flickors bästa. Vad vill våra AIK-tjejer?” Sedan säger han att det kan innebära att klubben ibland kommer att falla ner en division.

Att spelare på olika nivåer har olika önskemål om hur de vill att satsningen ser ut är inget han nämner. Han får det att låta som att alla AIK-spelare vill exakt samma sak.

Personligen tycker jag att det bästa för svenska fotbollstjejers utveckling är att de erbjuds så många olika nivåer som möjligt på hemmaplan. Alltså att ju bättre damallsvenskan är, desto större chans att vi kan fortsätta fostra spelare till Barcelona, Lyon, PSG, Chelsea, Arsenal, Juventus, Wolfsburg och Bayern München några år till. Det har inte herrallsvenskan klarat av på många år.

En notering här är att utländska spelare stod för 47,0 procent av speltiden i engelska WSL den gångna säsongen. Någon som tror att engelsk damfotboll står vid ett ättestupa?

En annan notering är att AIK har haft 28,3 i snittålder på de spelare som varit på planen under våren i herrallsvenskan. Känns som gammalt för en plantskola. Men Lindberg tänker sig kanske inte samma upplägg och målsättningar för sin klubbs herr- och damverksamhet.

Han säger sig vara ”otroligt pro damfotboll” och ”jag väljer att titta på damfotboll och herrfotboll på samma sätt.”

Lindberg har vissa insikter, som att den senaste tidens publikrekord är engångsföreteelser, men att engagemanget måste ökas i vardagen för att damfotbollen skall få det stora genombrottet. Samt att det fortsatt är rena damfotbollsklubbar som dominerar svensk damfotboll, och att herrfotbollsklubbarna brottas med problem kring hur man skall finansiera sina damsatsningar. Trots de insikterna tycker jag att AIK:s vd visar rätt stora kunskapsluckor.

För kan man verkligen vara pro damfotboll om man tycker att snittlöner på cirka 15 000 kronor är för höga?

Så nej, jag tycker inte att AIK:s vd har rätt i att svensk damfotboll behöver ett omtag. Det svensk damfotboll verkligen behöver är folk som investerar i den.

Däremot tror jag att Lindbergs syn delas av ganska många svenska herrfotbollsledare. Något som gör att det finns anledning att vara bekymrad över att herrfotbollen får allt större inflytande över damfotbollen. För hur gärna Manuel Lindberg än vill tro att han ser på herr- och damfotboll på samma sätt tydliggör hans uttalanden i podden att så inte är fallet.

Svensk topptrupp – och halvtid i damallsvenskan

Publicerad den av
17

Tidigare i veckan fick vi veta vilka 23 spelare som Peter Gerhardsson tänker ta med sig till England om en knapp månad. Det är ett tag sedan vår förbundskapten stod för några större skrällar i sina uttagningar. Således förväntade jag mig inte några oväntat namn i truppen.

Och det blev inte heller några skrällar. De frågetecken jag hade handlade om två back- och två offensiva platser. För backplatserna var mina kandidater Emma Kullberg, Emma Berglund, Julia Roddar och Amanda Nildén. Och på mittfältet var det Sofia Jakobsson och Rebecka Blomqvist mot Madelen Janogy.

Utan att ha sett de båda USA-proffsen spela något i sina klubbar den här säsongen tippade jag att Gerhardsson skulle välja just de fyra han gjorde, alltså Kullberg, Nildén, Blomqvist och Jakobsson.

Kullberg och Jakobsson har varit favoriter hos förbundskaptenen, och Nildén imponerade när hon fick chansen i Algarve i vintras.

Faktum är att jag tror att Kullberg kan ha varit den som satt lösast. Hon hade det tufft i Champions League i vintras, och det jag sett av henne i Brighton har inte heller varit klockrent. Men jag har bara sett någon enstaka match, så mitt underlag är väldigt långt ifrån heltäckande.

Hur bra är då den svenska EM-truppen?

Jag skulle nog säga att det till och med är den klart bästa mästerskapstrupp Sverige haft. I tidigare trupper har det alltid funnits några spelare som känts som utfyllnad, eller chansningar. Några sådana finns inte nu.

Tittar man på vilka spelare som inte kom med så har vi tyngre namn där än man är van vid. Utöver nämnda Janogy, Berglund och Roddar står ju även starka spelare som Nilla Fischer, Anna Anvegård, Mimmi Larsson, Julia Zigiotti Olme och Filippa Curmark utanför truppen.

Larsson var ju exempelvis knappt ens med i diskussionen den här gången. Fischer tackade nej, men hade säkert varit med i diskussionen annars. Även om hon har klara brister i snabbheten är hennes passningsfot en tillgång om man spelar med tre mittbackar, vilket det ju är troligt att Gerhardsson kommer att göra, åtminstone i några EM-matcher.

Att det är den starkaste truppen innebär dock inte automatiskt att det blir svensk EM-succé. Som jag ser det är det sex lag som kan vinna guldet, och ytterligare några som skulle kunna ta medalj. Sverige skall ta sig till kvartsfinal. Men när utslagningsmatcherna väl börjar kommer varje sådan att bli tuff.

Det om EM för den här gången. Nu till damallsvenskan.

Där har vi kommit till halvtid. Det är dock ingen lång vila efter 13 omgångar, utan det skall spelas ytterligare två omgångar innan det blir paus. Omgång 14 spelas söndag och måndag, och innehåller en riktigt intressant match i Häcken–Vittsjö. En match mellan två lag som förlorade senast, och därmed tappade viktig mark i kampen om medaljerna.

När vi nu kommit halvvägs har Rosengård gjort ett litet ryck. Malmöklubben är seriens enda obesegrade lag, man har dessutom både gjort klart flest mål och tagit klart flest poäng. Avståndet ner till tvåan Linköping är fem poäng.

Tvåan LFC är årets positiva skrällag. Egentligen är man den enda riktigt positiva överraskningen. I övrigt är det ju bara lag som har överraskat negativt.

Men i Östergötland har André Jeglertz fått ordning på materialet. Hans lag spelar en snabb anfallsfotboll, där Amalie Vangsgaard är spetsen som leder skytteligan med tio mål. Men där även inhopparen Therese Simonsson gjort sex.

Tittar vi på skytteligan är det fyra utländska spelare i toppen. Utöver Vangsgaard är det Tabby Tindell (tvåa på åtta mål), Hayley Dowd (trea på sju) och Evelyne Viens (fyra på sex mål och åtta assist).

Linköping är alltså tvåa. Man leder en klunga om sex lag som slåss om medaljerna. De andra fem är i tur och ordning Kristianstad, Häcken, Vittsjö, Eskilstuna och Hammarby. De sex klubbarna ligger inom sex poäng.

Fyran Häcken är en av seriens negativa överraskningar. Om det nu är en överraskning. Jag tyckte ju inför seriestart att truppen var betydligt mycket sämre än för ett år sedan. Och samtidigt trodde jag att den ändå skulle vara tillräckligt vass för att kunna försvara den andraplats man tog i fjol.

Det tycker jag fortfarande att man borde kunna. Men tränare Robert Vilahamn har haft en tung vår, där han inte fått bitarna att falla på plats. Så in i seriens andra halvlek hackar Häcken betänkligt. Man har bara tagit fem poäng på de fyra senaste omgångarna, och totalt sett har man gjort alldeles för få mål.

Det trots att man har Johanna Rytting Kaneryd. Det är hon som bär Häcken, och som jag ser det har hon varit vårens överlägset bästa spelare i damallsvenskan. Tweeten nedan är en sammanställning av skapade målchanser i damallsvenskan, statistik som jag såg för några veckor sedan. Vet inte vilken källan är, men Rytting-Kaneryd är tveklöst i absolut särklass.

Bakom medaljlagen finns en mittenklunga med Djurgården, Piteå och Kif Örebro, tre lag som knappast kan nå medaljstriden men som inte heller är i seriös risk att åka ut.

Det är mellan Kalmar, Umeå, BP och AIK nedflyttningsstriden står. Kalmar har bäst läge, efter att ha fått ihop sitt nya lag på ett helt ok sätt. Framför allt har snabba Juliette Kemppi levererat i nyckelmatcherna mot bottenkonkurrenterna. Av finländskans fem mål har två vardera kommit mot AIK och Umeå.

Umeå ligger på kvalplatsen. Laget är klart sämre än det UIK som åkte ut hösten 2020. Jag trodde nog att fjolårets seriesegrare i elitettan skulle stå sig betydligt bättre än man gjort. Men det är uppenbar risk att UIK spelar i elitettan igen nästa år.

UIK är en besvikelse, men den stora besvikelsen är ändå AIK. Solnalaget vann vårens första och sista match, och ligger sist med målskillnaden 8–31. AIK:s trupp känns som den starkaste i bottenstriden, vilket indikerar att laget kan få ett litet lyft om man tar sig ur krisstämningen efter sommaruppehållet.