Kristianstads DFF är utslaget ur Champions League. Elisabet Gunnarsdottir:s lag har nio raka segrar i damallsvenskan. Men när det blev internationellt motstånd räckte inte KDFF till.
Jag var på resande fot och kunde inte se matchen. Men jag hade på ljudet från Kristianstadsbladets sändning under matchens första 55 minuter. När jag tvingades stänga av ledde Kristianstad med 1–0.
När jag kollade slutresultatet visade det att Ajax hade vunnit med 3–1. Det är förstås ett tungt bakslag för KDFF. Men det är även ett tungt bakslag för svensk damfotboll. För den här typen av förluster har vi inte råd med om Sverige över tid skall ligga kvar på topp sex i Europa och därmed få ha med tre lag i Champions League.
De svenska lagen har gjort svaga resultat i Europaspelet de senaste åren. Eftersom rankingen räknas över fem år kan damallsvenskan ännu så länge leva på gamla meriter. Men de senaste åren har vi hela tiden ersatt bra år med dåliga.
Effekten blir att andra länder närmar sig bakifrån. Sverige ligger nu femma. Men risken är uppenbar att Italien passerar efter den här säsongen. I övrigt finns det inte några självklara hot just nu. Men vi kan verkligen inte känna oss trygga ändå.
För det krävs vinster för att upprätthålla rankingen. Och de svenska lagen har absolut inte råd att hålla på att förlora matcher som dagens. Ajax är inte i säsong, och kom med rakt igenom nederländska spelare. Kristianstad hade landslagsmeriterade spelare från sju olika länder i startelvan, men orkade alltså ändå inte vinna.
Det är möjligt att man överskattar klassen på damallsvenskan. Men jag tycker att de svenska lagen borde kunna göra bättre resultat än man gjort de senaste åren. Det är tyvärr länge sedan jag såg ett svenskt lag göra en riktig kanonmatch i Champions League. Vi får backa tre år till hösten 2019 när Kopparbergs Göteborg föll med 2–2 på bortamål mot Bayern München. Sedan dess har det antingen varit okej insatser eller underprestationer.
I övrigt har dagens första kvalomgång präglats av favoritsegrar. Huvudsakligen har de högre seedade lagen vunnit. Och där det oseedade laget vunnit har det ändå inte varit någon skräll. Två oseedade lag som har avancerat är finländska KuPS och skotska Rangers.
För KuPS spelade Maja Göthberg hela matchen. Och för Rangers blev AIK-förvärvet Jenny Danielsson stor matchvinnare genom att göra lagets två första mål i 3–1-segern mot ungerska Ferencvaros.
Svenska spelare spelade även när Juventus (Linda Sembrant och Amanda Nildén) och cypriotiska Apollon (Emelie Helmvall) vann sina matcher.
I Costa Rica är nu gruppspelet av F20-VM avklarat. Och kvartsfinalerna blir:
Spanien–Mexiko
Nigeria–Nederländerna
Colombia–Brasilien
Japan–Frankrike
Noterbart är att inget av de fyra länder som är topp fyra på seniorernas världsranking är med bland de åtta bästa U20-landslagen. Både USA och Tyskland åkte ut i gruppspelet, och varken Sverige eller England lyckades kvala in till VM.
Det brukar vara större bredd mellan världsdelarna i U20-VM än i vanliga VM. Årets mästerskap är inget undantag. Lag från fem av de sex världsdelsförbunden har nått kvartsfinalerna. Noterbart också att Mexiko är Nordamerikas kvartsfinallag i U20-VM. Mexiko som misslyckades med att kvala in till nästa års VM i Australien och Nya Zeeland.
En blogg om internationell damfotboll 
Ajax har väl mer etablerade spelare än KDFF? Pelova och Spitse håller högre klass än Kristianstads diton, har man två toppspelare i Europa som dem ändå får ses vara kan det räcka för att slå ut ett lag som Kristianstad. Sedan har kanske KDFF ett jämnare lag men det är inte det som avgör sådana här matcher, det är spetskvaliteter.
Jag skulle säga att samma sak drabbade Rosengård förre året. Rosengård hade kanske ett bättre lag totalt sett än Hoffenheim, men med Jule Brant och Billa så kunde Hoffenheim vinna iallafall. I enskilda matcher vinner spets över bredd men i en serie är det tvärtom.
Visst kan jag också tycka att svenska lag har underpresterat i Europa de senaste åren. Frågan är ju vad det beror på.
Förre säsongen tycker jag inte man kan kräva så mycket mer av Häcken. De hamnade i en tuff grupp och slog ändå Benfica borta. I hemmamötet saknade dem Blackstenius, med henne hade dem haft bra chans att vinna den också. Att rå på Bayern eller Lyon trodde ju ingen de skulle göra. Det var väl mer sättet man förlorade matcherna på som smärtade att se, väldigt många individuella misstag.
Jag tycker många svenska lag är lite naiva när de kommer ut i Europa. Speciellt Häcken förra året, de försökte spela lika dant som de gör mot AIK när de mötte Bayern. Det funkar inte!! Därför börjar jag fundera lite på om det faktiskt är så att vi har för dåliga tränare i svensk klubblagsfotboll. De är kanske inte syniska nog? Titta på Juventus som gick vidare i en grupp med Wolfsburg och Chelsea i. De kryssade borta mot Chelsea och vann mot Wolfsburg. Inte började dem spela ett högt presspel som Häcken gjorde. De var mer syniska och förstod att de inte var lika bra individuellt som deras motståndare, så de lade sig lägre och kontrade. Hade Joe Montemurro coachat Häcken är jag övertygad om att de hade legat lägre och kontrat. Han hade förstått att med spelare som JRK och Blackstenius så finns det fantastiska omställningsmöjligheter.
Skulle Juventus och Rosengård mötas skulle jag säga att det är väldigt jämnt om man jämför trupperna. Juve skulle kanske vara lite favoriter. Ett annat exempel är Hoffenheim som krossade Arsenal på hemmaplan. Det var alltså det laget Rosengård skulle slå och är lika bra som enligt vad många tyckte. Jag kan för mitt liv inte se Rosengård köra över Arsenal med 4-0 som Hoffenheim gjorde. Det är någonting som gör att svenska lag inte längre räcker till i Europa. Jag tror de största skälen är kvalite på spelare och kompetens bland ledare men såklart även ekonomi.
Annars är det ju kul med ännu en svenska till WSL i Hurtig. Som jag förstått är hon tänkt att spela på vänsterkanten i första hand men även täcka upp för Blackstenius när det behövs. Eidevall ser Miedema som en tia med Blackstenius framför och sedan blir det Mead med antingen Foord eller Hurtig. Arsenals startelva börjar se riktigt vass ut.
När jag kastade ett öga på Juventus uppställning idag märkte jag att Nilden stod uppsatt som högerback! Jag vet inte om det är skador som gör att hon spelar där eller om Montemuro helt enkelt vill ha båda sina duktiga ytterbackar i Boattin och Nilden på planen samtidigt? Mot bättre lag som i CL blir det nog för offensivt men det är ett intressant alternativ i många ligamatcher där de för spelet. Nilden låg för övrigt bakom två av målen och ” Sempan” gjorde ett som dessvärre avvinkades för offside.
Ajax har kanske lite mer erfarenhet. Mest för att de har varit med i Champions League fler gånger, och så har de Sherida Spitse som sticker ut med överlägsen rutin i de två lagen.
Men det är inte så stor skillnad i rutin. Och jag tycker att KDFF borde ha en jättefördel i att de har hunnit spela ihop sitt lag, samt att de kommer från en liga med fler tuffa matcher. Den nederländska ligan är ojämn, och de nederländska klubblagen har ju knappt nått några framgångar alls. Vad jag kan se har inget nederländskt lag tagit sig längre än åttondelsfinal i UWCL.
Men visst var det en varningssignal för KDFF när Ajax slog Montpellier med 4–1 i genrepet. Det blir spännande att se vad Ajax kan göra i morgon mot Frankfurt.
Jag tror också att det kan vara så att de svenska lagen har för hög svansföring i Europaspelet. Samt att man inte inser sina begränsningar. I damallsvenskan har de här topplagen oftast råd att bjuda på någon målchans, och ändå vinna matcherna. Mot starkare motstånd måste man spela rejälare med mindre risktagning. Rosengård bjöd ju friskt till Hoffenheim. Och Häcken spelade ofta huvudlöst i gruppspelet. Trots att de inte hade tillräckligt bollskickliga spelare för att klara av att spela in på centralt mittfält i uppspelsfas fortsatte man att göra det i match efter match.
Tittar vi på Sveriges facit i fjol så var det knappast imponerande. KDFF vann krampaktigt mot Brøndby, och föll sedan klart mot Bordeaux. Där gjorde man en bra andra halvlek, men då var man redan i underläge. Rosengård fick i och för sig 3–3 i bortareturen mot Hoffenheim. Men det var klen tröst efter den katastrofala 3–0-förlusten i hemmamötet. Och man hade aldrig ledningen i returen, så det var aldrig nära att bli liv i dubbelmötet. Häcken gjorde ett bra playoff och gav aldrig Vålerenga någon chans. Men gruppspelet var uselt. Man kom sist med målskillnaden 3–18 efter att aldrig varit nära i någon av de fyra matcherna mot Lyon och Bayern. Två av de tre målen kom på straffar. Man gjorde alltså bara ett spelmål.
Du nämner Juventus. Jag gjorde jämförelsen mellan Häcken och Juventus i december. Då skrev jag:
Det tråkigaste är ju att chanserna att göra bra resultat blir sämre och sämre för varje toppspelare som lämnar damallsvenskan. I år har ju exempelvis Häcken en betydligt sämre startelva än Juventus.
Ja precis! Nu har både Häcken och Rosengård tappat sina bästa spelare. I Häckens fall förra säsongen så blev det faktiskt tydligt att det var både tekniska och taktiska brister som fällde dem. Det var 4 spelare som jag ser klarade av det internationella tempot, JRK, Blackstenius, Falk och delvis Larsen. Rubensson hade inte riktigt hunnit komma I toppform då. Jag minns målet Blackstenius gjorde hemma mot Bayern, hela det anfallet var ren och skär världsklass. Men det var försvaret som verkligen inte höll nivån som krävs.
Samtidigt som många lag i Italien har plockat in etablerade landslagsspelare. Asllani, Beerensteyn, Gunnarsdottir och Van Der Graagt är bara några exempel. Om bara någon säsong tror jag Serie A kommer vara en klart bättre liga än damallsvenskan.
Men ska jag vara ärlig så tycker jag inte det betyder så mycket för svensk fotboll att KDFF inte gick längre. De har ju som sagt knappt några svenska spelare i laget. Jag hade tyckt det hade varit mer intressant om ett lag med fler svenska talanger hade kvalat, för att se hur dem klarar sig mot lag i Europa. För mig är damallsvenskan numera en liga för unga talanger som vill ta nästa steg i sina karriärer. När jag tittar på damallsvenska matcher bryr jag mig överhuvudtaget inte om de utländska spelarna. Häcken, Bajen, Eskilstuna och Djurgården tycker jag är i framkant med just detta. De ger unga svenska spelare chansen som får mycket speltid.
Mitt lag är som tidigare sagt IFK Kalmar. Jag gillar verkligen inte att de tar in så många utländska spelare. Samtidigt förstår jag att de var tvungna att göra det pga av alla spelartapp inför säsongen. Men nu blev jag riktigt glad över att vi lyckades få in Svea Renberg som jag tycker är jätteintressant. Hoppas de ger henne en hel del speltid under hösten även om det kanske blir mest inhopp. Klarar vi oss kvar i Damallsvenskan så vill jag gärna se att IFK börjar jobba mer som Kalmar FF gör med att ta in unga talanger, utveckla dem och sedan sälja vidare.
Sedan tittar jag på delar av Häckens match igår och ser en backlinje med 3 spelare födda 2003 där alla var bland de bättre på planen. Jag tycker det ändå säger en del om att svensk damfotboll nog ändå mår rätt hyfsat 😉. Efter EM var det många, inklusive mig själv som var kritisk. Men Sverige tog sig ända till Semi i ett mästerskap där egentligen allt gick emot dem. Det är ju såhär i efterhand riktigt starkt gjort. Hade det delats ut brons i EM hade nog ingen varit så nedslagen. Då hade de kommit hem som hjältar, marginalerna år så små i idrott. Jag tror Sverige har alla chanser i världen att göra ett riktigt bra mästerskap nästa sommar.
I F19 EM hade Sverige inte i närheten av sitt starkaste lag. Ändå tog de sig till semi! Med alla spelare tillgängliga hade mycket väl kunnat vinna rubbet.
Så även om svensk klubblagsfotboll är påväg neråt så ser det ändå bra ut för svensk damfotboll i stort. Vi kan inte räkna med att Sverige alltid kommer ta medalj numera. Men däremot kan vi räkna med att vi kommer vara med i toppen av världsfotbollen ett bra tag till. Varför skulle inte Sverige som har ungefär lika många invånare som Portugal och Belgien inte kunna ha ett lika bra damlandslag som de har herrlandslag?
Vad gäller KDFF påverkas den svenska rankingen rätt mycket av deras resultat. Nationspoäng räknas ju genom att alla landets representanters resultat räknas ihop och delas med det antal lag man har. Kammar ett lag noll blir det således ett rejält sänke. Det är således önskvärt att KDFF vinner mot Fortuna i morgon.
Personligen har jag inte samma aviga inställning till KDFF som du verkar ha. Jag tycker att de har en ganska sund syn i sitt truppbygge. De har en stomme med regional talang som de kombinerar med toppspelare utifrån. Eftersom det inte finns så många svenska toppspelare, och de som finns är förhållandevis dyra, har man valt en lösning med starka utländska spelare. Det tycker jag är rimligt. Det ger de lokala talangerna möjlighet att spela och träna med klasspelare.
Sedan är det ju förstås tråkigt för damallsvenskan att lokala talanger som Evelina Duljan och Mathilde Janzen lämnar för utlandet innan de etablerat sig på allvar i vår högsta serie.
IFK Kalmar kanske har tänkt gå i samma riktning som KDFF. Men i nuläget är det svårt att prata om någon lokal eller regional stomme i Kalmars trupp.
Nu kommer detta lite spontant, och jag ber om ursäkt men.
Det är helt enkelt dags att vakna. Klassen på allsvenskan är usel, skulle jag vilja påstå. Räkna antalet felpass eller missade mottagningar under en vanlig match så är det skrämmande hög felprocent. Eller för den delen brännande av målchanser. Idéen med 14 lag i serien. Visst, fler matcher..men vilken klass är det på 85% av matcherna? Allsvenskan är kanske rankad som 5-6 liga i Europa. Och det innebär att vårt bästa klubblag skulle rankas som ca lag 10 i Europa.(Min egen tolkning) Och då är jag snäll.
KDFF som har blivit hyllade här i bloggen, men även i andra forum, får regelrätt stryk med 3-1 mot Ajax. Och Ajax är inget superlag i Europa.
Svenska klubbar kommer inte att få ta del av några större CL-pengar på åratal, vilket gör att ekonomin i Sverige kommer ännu mer efter dom bättre klubbarna i Europa. Och vad har då svenska klubbar att spela för i allsvenskan? Det kommer att kosta mer än det smakar att vara med i nån form av CL-kval.
Det blir ännu tuffare att överleva för klubbarna.
Hur många svenska klubbar kommer att ha råd med den utveckling på löner som vi just nu idag även ser inom svensk fotboll? (Snittlönen upp med ca 3000kr/spelare och månad. Johans redovisning)
Eskilstuna i färskt minne..
EM är dessutom en klar fingervisning om vart detta är på väg.
Vi kan inte längre räkna med att vi är någon form av maktfaktor internationellt.
Har vi rätt utbildning för unga spelare? Har vi rätt utbildning för våra ledare?
Dags för vårt förbund med EFD i frontlinjen att ta tag i detta, på allvar, innan det är försent.
Rätta mig gärna om jag har fel.
Nåt behöver hända.
Kaiser Frans ställer många frågor (förvisso relevanta) och har många synpunkter och krav på andra. Vad har du själv för förslag och vad blir ditt eget bidrag för att ”få skutan på rätt köl igen”?
För ett år sedan var vi mycket besvikna över förlusten i OS-finalen som vi faktiskt borde vunnit. U19-landslaget åkte ut i semin mot mästarna Spanien i somras. Hur hade laget klarat sig med Bennison (jämförelsen är relevant då segrarna 2012 och 2016 kom med spelare som i stor utsträckning utgör stommen i dagens A-landslag) och skadade spelare som Kafaji, Akgun m fl. Med dessa på plan är jag övertygad om att laget hade hotat Spanien och kanske tom vunnit EM.
Att utifrån EM i juli och inledningen på CL totalsåga OBOS Damallsvenskan och svensk fotboll känns överdrivet och väl negativt. Kanske finns förklaringen i att de stora etablerade ”herrklubbarna” ute i Europa var några år tidigare med att satsa på damsidan vilket gör att vi idag upplever att vi halkar efter? Har jag rätt i min gissning har vi rimligtvis vind i seglen igen om några år. Fram till dess får vi hoppas vi har förmågan kryssa och slå i motvind för att nå resultat internationellt och hålla intresset vid liv.
Jag ställer inte några krav på andra, och jag har ingen lösning på problemet. Jag har försökt lösa vissa problem, lokalt, utan gehör från högre uppsatta inom sporten. Vilket jag inte gillar.
Men att vi kommer att komma ikapp dom stora herrklubbarna i Europa som nu satsar på damerna, via herrlagen i Sveriges satsning på damer tror väl ändå ingen på. Det är en utopi. Det visar ju bara herrfotbollen på.
Läs Tomas Ros krönika om JVM i ishockey, och hans slutsatser där. Finns på Sportbladet.
Har läst Ros, och han har inga svar, bara frustration. Och skulle han haft svar är det inte troligt att damallsvenskan hade haft någon nytta av dem. Det är ju enorm skillnad på landslag och klubblag. För damallsvenskan räcker det inte om svensk damfotboll fostrar fler och bättre spelare. I val av klubb följer spelarna pengarna. Och trots att Sverige är ett av världens rikaste länder finns det bara kaffepengar i svensk idrott.
Men när de damallsvenska klubbarna är i det läge att man tappar mark i snabb mot omvärlden takt gäller det att visa smartness, och inte bara lägga sig ner och dö. Det är viktigt att inse sin position, och därifrån jobba på bästa sätt för att dels minska hastigheten på fallet, dels hitta sätt att då och då skaka om jättarna.
Det Ros vill är ju att förbundet funderar över hela sitt upplägg.
Och det gäller väl samma med EFD, innan det är försent. Jag tycker att det ringer varningsklockor nu och då.
Självklart hänger klubblag och landslag ihop. Tränar man ungdomar så gör man ju ändå det till slut för svensk fotbolls bästa. Det måste ju såklart vara uppdraget. Om spelarna ändå väljer utlandet så har vi kanske bättre utbildade spelare, som klarar sig i internationell konkurrens. Alla duktiga spelare kan inte flytta utomlands så nivån på allsvenskan borde rimligt också bli bättre och bättre med fler duktiga spelare. Eller?
Och, ja, sporten får smulor av pengarna som finns i samhället. Och där kommer ju EFD åter in i bilden med centrala stora sponsorer, bättre tv-avtal osv.
Se UNIBET som sponsrar stort på ungdomssidan för herrarna. Det genererar miljoner till klubbarna, och deras utbildningar. Varför gör EFD inte nåt liknande på damsidan.
Jag ser inte nattsvart på tillvaron, men det är farligt att tro att det ”bara ska lösa sig”.
Det finns absolut samband mellan klubb- och landslag. Men de är inte riktigt så täta som många tror. På herrsidan är exempelvis Belgien rankat som tvåa i världen, och som Europas bästa lag. Kollar man den belgiska ligan är den rankad på plats 13 i Europa.
Men visst står förbättrad talangutveckling högt på önskelistan. Problemet är att det är för lite ekonomi i det på damsidan för att klubbar verkligen skall vilja satsa på tjejer. På herrsidan är talangutveckling en investering. På damsidan är det en kostnad. Det är ett av flera stora problem för damfotbollen.
Jag tror för övrigt inte heller att allt bara kommer att lösa sig av sig själv. Det krävs hårt jobb. Och det värsta är ju att man inte rakt av kan kopiera herrfotbollens upplägg, eftersom det är en helt annan värld. Och ju sämre damallsvenskan blir, desto större fler problem kommer det att bli med talangutvecklingen. Just nu är svenska damtalanger välsignade med att ha en av världens bästa ligor på hemmaplan. Det är inte herrtalangerna. Men de kan å andra sidan tjäna bra med pengar i en högst begränsad toppserie.
Man kan förstås bara gissa hur det hade gått med full trupp. Dock så hade Bennison inte fått vara med. Det var spelare 2003 eller senare som spelade i EM. Bennison är född 2002. Däremot är det 2002 som gäller i det F20-VM som spelas just nu i Costa Rica.
De som var säkerligen hade varit med om de inte varit skadade är som du nämner Rosa Kafaji, Nesrin Akgün samt Monica Jusu Bah och Ellen Wangerheim.
Fel av mig såklart ang Bennisson. Men frånvaron av de 4 övriga inbillar jag mig blev skillnaden mellan vinst/förlust i matchen mot Spanien. När vi tvingades gå framåt efter Spaniens 1-0 visade vi ju att det finns stor potential i både laget och individerna. Sen är det såklart ett stort kliv från lovande F19 till etablerad senior.
Men jag tänker att det försprång vi (Sverige) haft tidigare helt naturligt är borta m.a.a. damfotbollens tillväxt i fler och fler länder och att vi precis som på herrsidan möts av en helt annan konkurrens. Vi får förlita oss på att den kollektiva förmågan även framöver då och då kommer besegra lag med tekniskt skickligare individer.
Kvalitén på Damallsvenskan kan nog ifrågasättas men det har alla möjligheter att bli vidöppet i toppen efter en chockerande förlust för Rosengård och en veritabel massaker från Häcken. Det kommande mötet mellan just Rosengård och Häcken kan nu verkligen sätta tonen för hur avslutningen av serien blir, vid Häckenseger så är plötsligt 4 lag på allvar inblandade i guldstriden vilket om inte annat bör öka intresset kring matcherna lagen emellan.
Min känsla efter sommarens silly season är att Häcken och Hammarby stärkt upp klart bäst, även om också Rosengård fått in flera bra spelare så lär det bli rörigt till en början när de ska hitta sina roller. Hör tror jag att Kristianstad och Linköping som inte byggt om lagen till hösten kan ha en fördel inledningsvis då de ”bara” behöver bygga vidare på och utveckla det som gav poäng under våren.