På lördag tjuvstartar den andra halvleken av damallsvenskan 2022 med matchen IFK Kalmar–Kristianstad. De senaste två dagarna har det hänt en hel del på övergångsmarknaden.
Under EM noterade jag att det var klart tyngre namn som anslutit till de damallsvenska klubbarna under det här övergångsfönstret än vad som har lämnat.
Men i dag meddelades att Katrine Veje har spelat klart i Rosengård för den här gången. Och de senaste dagarna har det funnits uppgifter om att både Jelena Cankovic och Johanna Rytting Kaneryd är på väg att lämna damallsvenskan för engelska WSL.
För den serbiska Rosengårdsspelaren pratas det om Chelsea eller Arsenal, och Rytting Kaneryd uppges vara klar för Chelsea.
Under dagen har jag haft en diskussion på Twitter om huruvida Chelsea är ett bra karriärval för Häckens landslagsstjärna. Rent spontant tycker jag inte det. Dels för att Emma Hayes lag spelar en fotboll utan ytterforwards, dels för att konkurrensen i de offensiva positionerna är hårdare än i de flesta andra toppklubbarna.
Om vi börjar med spelsättet kör Hayes sitt race, ett race som bygger på snabba omställningar central. Medan huvudkonkurrenterna Arsenal och Manchester City har byggt på vassa ytterforwards kör Chelsea utan utpräglade kantspelare.
Det finns alltså ingen skräddarsydd roll för Rytting Kaneryd i Chelsea. Och sannolikheten att Hayes skall justera sitt spelsätt känns liten. Hon justerade inget när hon värvade Pernille Harder,
Tittar man på rollerna i Chelseas lag så finns det två eller tre offensiva roller där Rytting Kaneryd kan bli aktuell. Antalet roller beror på om Hayes skall fortsätta spela med trebackslinje, eller om hon tänker återgå till fyra backar.
De spelare som Rytting Kaneryd skulle konkurrera med i Chelsea om de där offensiva rollerna är i första hand Pernille Harder, Fran Kirby, Jessie Fleming, Guro Reiten, Erin Cuthbert och nyss värvade Katerina Svitkova. Och i den konkurrensen är jag rädd att svenskan är på sjunde plats.
Men jag kan förstås ha fel. Och i det här fallet hoppas jag att Chelsea är ett succéval för Rytting Kaneryd. Om det nu stämmer att hon är klar för Londonklubben.
Tillbaka till damallsvenskan. Kollar man på hur de 14 lagen har skött sig upp mot det övergångsfönster som öppnade i dag så finns både mina vinnare och förlorare i Stockholmsområdet.
Hammarby har gjort de riktigt tunga nyförvärven i form av Jonna Andersson och Simone Boye Sørensen. Dessutom kan man se både Kyra Cooney-Cross och Elise Kellond Knight som nyförvärv. Båda spelade mot Husqvarna förra helgen. Framför allt är det otroligt roligt att se Kellond Knight tillbaka i spel igen efter sitt överlånga skadeuppehåll.
Djurgården är tvåa på listan över bäst övergångsfönster. Hedvig Lindahl och Ebba Hed är två klassförvärv.
Häcken är också på medaljplats, framför allt genom värvningen av Anna Anvegård. Men att man antagligen tappar Rytting Kaneryd drar ner omdömet lite.
Näst sist på listan finns Kif Örebro som tappar tunga spelare som Jenna Hellstrom och Anna Sandberg. Men Örebro ligger på säker mark och kan ta de tappen.
Däremot ser det väldigt mörkt ut hos jumbon AIK. Man blir av med starka duon Hannah Davison och Jenny Danielsson, och får in Emma Engström, som bara spelat sporadiskt efter sin knäskada. I en träningsmatch föll AIK med 6–0 mot Eskilstuna, ett resultat som indikerar att AIK:s vd Manuel Lindberg kanske kan vara framgångsrik i sitt arbete med att i höst föra klubben till sin favoritserie, elitettan.
En blogg om internationell damfotboll 
Angående Chelsea! Vad tror du, kan det bli problem för Magdalena Eriksson nu när Chelsea värvat både Perisett och Buchanan i förvaret ??
Perisset är ju en ytterback och lär inte konkurrera med Eriksson. Men Buchanan är förstås en utmanare. Gissningsvis tänker Hayes spela med tre mittbackar i vinter, och då bör Eriksson ändå ha en bra chans till att få rejält med speltid. Men visst är konkurrensen hård även där med Buchanan, Millie Bright, Aniek Nouwen, Maren Mjelde och Jess Carter.
Är det så att JRK, Cankovic och nu även Veje försvinner från ligan så är känslan att de som har tillkommit inte väger upp för de som lämnar. Lindahl och Boye är spelare som är i slutet av deras karriärer och på nedåtgående. Jag är inte säker på att Boye kommer vara så bra som många bajare hoppas. Hon har knappt spelat på hela säsongen i Arsenal. Anna Anvegård är det lite svårt att veta var man har. Är hon kvitt alla sina skador och kan gå för fullt är hon en klasspelare. Andersson är såklart en klasspelare som hade en fantastisk form under våren, kan hon bibehålla den?
Men de potentiella tappen av Kaneryd, Cankovic och att Veje nu lämnar är tyngre kvalitetsmässigt.
Som kalmarit är jag spänd på att se Svea Rehnberg i IFK Kalmar-tröjan. Är en spelare jag har velat få hit ett tag. Jag hoppas att laget har kunnat komma ihop bättre nu under uppehållet och att det egna spelet ser bättre ut.
Tänkte på en sak kring JRK och Cankovic. Egentligen är Chelsea i desperat behov av en ersättare till Ji och där är Cankovic en liknande spelartyp. De borde desperat gå efter en ersättare där för deras mittfält ser lite tunt ut. Stämmer ryktena med JRK känns det lite konstigt prioriterat av Chelsea. Kanske är det så att de är överens med båda två och får jackpot. Annars borde de ju i första hand gå efter en innermitt och inte en ytter som JRK. Därför är min vilda gissning att de ligger bra till för att få även Cankovic.
Eller lyckades Arsenal sno henne framför ögonen på Chelsea? Då får Chelsea jaga vidare.
Arsenal i sin tur behöver ju både en ytter och en mittfältare. De verkar ha gått bet på sina yttrar. Det var någon som valde Barcelona istället. JRK verkar ha varit på deras önskelista men om uppgifterna nu stämmer väljer hon istället Chelsea. Vad man hörde från tiden i Rosengård var det väl inte helt smärtfritt mellan henne och Eidevall, kan det spela in i att hon nobbade Arsenal som det verkar.
Eidevall har säkert många fördelar med att ha varit i Sverige men det kan även finnas en del nackdelar. Blackstnenius och Eidevall har inget förflutet därför var det säkert lättare att få dit henne. Men både Kaneryd och Bennison fick inte så mycket förtroende under hans ledning. Nu när dem är bättre och eftertraktade ligger det nog honom i fatet. Nu finns det inte så många heta alternativ kvar för dem på marknaden.
Med alla Uniteds värvningar börjar dem också närma sig top 3 lite mer. City känns betydligt svagare än förra säsongen och United ser säkert sin chans här. Jag tror fortfarande det kommer stå mellan Arsenal och Chelsea i slutändan. Deras startelvor är numera väldigt jämna men Chelsea har en mycket större bredd. Arsenal behöver få in ett par spelare till.
Jag tycker nog fortfarande att det ser ut som att damallsvenskan kommer att vara starkare i höst än den var under våren. Men visst kan jag hålla med om att värvningar/förluster börjar närma sig ett nollsummespel om Cankovic och Rytting Kaneryd lämnar.
Vad gäller Boye Sørensen tycker jag att hon såg riktigt vass ut när hon fick chansen för Danmark mot Spanien i EM. Och jämför man Boye med Veje är ju Boye ett år yngre. Jag tror faktiskt att hon är exakt den försvarsgeneral som Bajen har sökt. Visst tappar damallsvenskan en sevärd spelare i Veje. Men totalt sett tror jag att Boye kan vara bättre.
Samma med Jonna Andersson som inte är lika spektakulär som Rytting Kaneryd. Men jag skulle nog säga att Andersson i nuläget totalt sett är en bättre spelare.
För tillfället är ju Cankovic bättre än Anvegård. Men när skyttedrottningen från Bredaryd är på topp är hon uppe på Cankovics nivå. Kanske att Anvegård kan göra en Blackstenius, komma hem och hitta självförtroendet?
Värvningen av Hedvig Lindahl känns märkligt hanterad av Djurgården.
Med tanke på hennes ålder är det väl knappast sannolikt att hon spelar mer än hösten, och vad händer sedan? Har de värvat henne som blivande sportchef, tränare eller något liknande, eller kommer hon bara att sluta? Jag kanske har läst dåligt, men kan inte påminna mig om att det har rapporterats.
En tristare aspekt är hur bra hon är. Visst klarar hon sig mycket på rutin i en ganska dålig allsvenska, men hennes instanser i EM lyste ju inte starkt. Faktum är att hon har spelat fler landskamper än klubblagsmatcher i år.
Kommer hon att avsluta karriären med att plocka ut fyra-fem bollar mot Häcken och Rosengård?
Jag fattar att hon ville hem, men vad ska hon göra efter säsongen? Visst, kontraktet är över 2023, men håller hon, har hon motivation? Eller ska hon lära upp de andra?
Det konstigaste med värvningen av Lindahl är i mina ögon att Djurgården redan hade en av seriens vassare målvakter i sitt lag, kanske har Kelsey Daugherty hintat att det inte blir fortsättning för annars känns det som en mycket märklig prioritering av dom.
Djurgården har ju tidigare fått kritik från egna spelare att de inte fått ihop livspusslet och Lindahl är ju ganska outspoken i dessa frågor och har själv barn. Djurgården måste utmana sig själva och bli bättre på det, annars kommer det sluta med frän kritik och dålig PR. Modigt av dem.
Pingback: Klart: Häcken säljer Rytting Kaneryd till Chelsea | En blogg om internationell damfotboll