Emma Lind och Stina Lennartsson – där har vi de nya namnen i Peter Gerhardsson:s landslagtrupp inför matcherna mot Spanien och Frankrike om en dryg vecka.
När det gäller Lennartsson är det ju en från början offensiv kantspelare som fått en alltmer tillbakadragen position i Linköping. Nu är hon uttagen som ersättare till Hanna Glas, alltså som högerback eller kantspelare till höger utanför en trebackslinje.
Härom dagen meddelade Nilla Fischer att hon har gjort sitt i landslagssammanhang. Det kom knappast oväntat efter att hon ställt sig utanför de två senaste mästerskapen och ytterligare flera samlingar.
Tillbaka till truppen. Där är Sofia Jakobsson och Julia Zigiotti Olme tillbaka efter olika lång frånvaro. Totalt har Gerhardsson tagit ut 25 spelare och på presskonferensen pratade han om att matcha olika startelvor i de båda matcherna.
I första matchen väntar alltså Spanien. Det är ett spanskt landslag som drabbats av ett uppror under den senaste veckan. Ett stort antal spelare har gått ut med att de vägrar att spela under förbundskapten Jorge Vilda. Bland dem finns storstjärnor Aitana Bonmati, Patri Guijarro och Mapi León.
Andra namn på listan är Mariona Caldentey, Sandra Paños, Andrea Pereira, Clàudia Pina, Ona Batlle, Laia Aleixandri, Leila Ouahabi, Ainhoa Vicente, Lucía García, Lola Gallardo, Amaiur Sarriegi och Nerea Eizagirre.
Om inget dramatiskt händer kommer ingen av de här att vara med mot Sverige. De bästa spelarna vårt landslag nu kan ställas mot är de som kommer från Real Madrid samt Irene Paredes. Det blir alltså troligen ett väldigt försvagat spanskt lag som väntar nästa fredag.
Det är bra för den svenska rankingen. För den uppgift jag tidigare hade om att VM-lottningen skulle bygga på resultat fram till och med september månad stämde inte. VM-lottningen bygger på en ranking som sammanställs efter kommande fönster. Således kan landslaget behöva göra bra resultat även i de här två matcherna för att bli toppseedade i VM.
Utöver kaos i Spanien har vi även upplevt ekonomiskt kaos i Umeå IK den senaste veckan. Det kom ett pressmeddelande på mejlen i torsdags som förklarade att situationen är kritisk. Jag har ingen inblick i Umeå IK, men läser att klubblegendaren Roland Arnqvist är kritisk mot klubbens organisation.
Att UIK har gjort ett dåligt jobb på marknadssidan och att man räknat fel på publikintäkterna med cirka 400 000 kronor. Det låter klantigt. Man förstår ju att det är lätt att ryckas med i en skenande löneutveckling. Men det finns ju en gräns för hur fel man får räkna. Och nu har UIK passerat den gränsen med rätt stor marginal.
Slutligen är det returmatcher i Champions Leagues playoff i kväll. Mitt lag har match så jag kommer inte att kunna se någon av de båda svenska lagens matcher. Rosengård–Brann startar 18.00 och Häcken–PSG 45 minuter senare. Framför allt gör det lite ont att inte kunna vara på Bravida och se PSG på nära håll. Men man kan inte få allt.
Apropå Champions League avslutades presskonferensen med Peter Gerhardsson just med en fråga om turneringens betydelse för svensk damfotboll och för landslaget. I hans svar lobbade han för att även starta något han kallade Euroleague på damsidan. Jag antar att han menade Europa League. Och jag håller med till 100 procent.
Känslan är att damfotbollen är redo för en europeisk cupturnering till. Och det skulle dessutom göra klubblagsrankingen rättvisare eftersom underlaget skulle bygga på betydligt många fler matcher.
En blogg om internationell damfotboll 
Intressant trupp! Nu när det är lite bortfall får vi se några nya ansikten. Men det var ett namn som jag inte trodde, men hoppades skulle komma med och det gjorde hon också. Menar såklart Stina Lennartsson!
Det finns något väldigt fint i att spelare som har kämpat med skador jobbar sig tillbaka och blir bättre än någonsin. Sådant blir jag imponerad av. Hon har varit suverän hela säsongen och förtjänar verkligen den här chansen. Jag hade mer än gärna sett henne mot Frankrike och deras fysiska spelare.
Inom herrfotbollen pågår det nu heta diskussioner om varför det helt plötsligt börjar gå så dåligt. Där pekar många på talangutveckling och att vi numera inte får fram tillräckligt bra defensiva spelare. Vi producerar för dåliga fotbollsspelare helt enkelt som har svårt att få speltid i Europa.
På damsidan tycker jag det är tvärtom. När jag tittade på den truppen som blev uttagen idag och U23-laget så kryllar det av talang. Lägg därtill de yngre landslagen som också har flertalet bra spelare. Det är inte bara på en position det ser bra ut utan på mer eller mindre alla. Det finns så många olika spelartyper som är bra på olika saker. Titta bara på u23. Där har vi Nelhage, Wijk och Sandberg som ikväll ska möta PSG. Vi har Saving och Vinberg som jag tror mycket på som speldirigenter. Vickius ( nu borta med huvudskada) och Nyström som är mer power och tunga att möta. Freja Olofsson får spela på Real Madrids mittfält och Selerud samt Lundqvist är oerhört kvicka och duktiga tvåvägsbackar ja listan kan göras lång. Sedan har vi en handfull skadade spelare som ju kanske är de allra största talangerna.
Personligen tror jag mycket på ” jaget före laget” i ungdomsfotbollen. Jag tror det är mycket viktigare att fokusera på individen istället för på lagspel. Det är så man får fram spetsspelare som blir riktigt bra på vissa saker. Är det en ung tjej som är duktig på att dribbla, låt henne då göra det. Satsa mer på individanpassad träning som teknik, koordination och fysik för att skapa bättre atleter.
Tittar vi på både trupperna så får de allra flesta kontinuerligt med speltid, de startar kanske inte varje match men får ändå speltid. Just nu är det väl Musovic, Blomqvist, Angeldahl och JRK som inte är ordinarie i sina lag, resten är ju faktiskt viktiga pusselbitar i sina klubbar numera. JRK och Blomqvist verkar ligga precis utanför startelvan eftersom de ändå har bytts in i matcherna. Angeldahl har det fortsatt tungt! Men annars ser jag ändå positivt på svensk damfotboll i stort där det egentligen bara är ekonomin som just nu skaver. Vilket i sig inte är så ” bara”!
Håller med dig om en utökning av Europeiska cuper Johan. Antingen att man skapar någon form av Europa League eller utökar man Champions league till 32 lag. För tittar vi på kvalet nu så är det alldeles för många starka lag som slås ut. Man skulle lätt kunna få in 3 lag från Spanien, England, Tyskland, Italien, Frankrike, Sverige plus flera lag från andra ligor därtill. Det räcker bara med att titta på hur jämnt det är i kvalet. Det är inte längre så att lag som PSG
, Arsenal eller Bayern kör över lagen i kvalet. Även klubbar som har mindre resurser har mycket kunnande som gör det svårt för storlagen.
Man tycker att när man avtalat med ett annat land om en landskamp så ska man ha i avtalet att det i stort sett ordinarie A-landslaget ska representera Sverige och motståndarna. Prövas ny talanger ska det överenskommas i förväg. Om vi avtalar om en landskamp mot tex Tyskland, hur kul blir det om Bühl, Magull, Popp. Schüller , Dallmann, Gwinn, Rauch tex saknas och Tyskland blir B-betonat. Sverige ska kräva av Spanien att ordinarie lag ska representera Spanien. Annars bör landskampen ställas in
Varför är Jennifer Falk inte uttagen i landslaget? För att de väntar barn?
Precis så.
Det tvingar ju för övrigt fram ytterligare testning av målvakter. Skall man gissa på varsin match för Musovic och Holmgren?
Sina Lennartsson har kommit i skugga av Vagnsgaard i Linköping, men just det samarbetet är en del i framgångarna för LFC.
Lite oklart vad du menar angående att Stina Lennartsson skulle fått en allt mer defensiv roll i Linköping. När hon presenterades av klubben var det som ‘den 24-årige ytterbacken’ och därmed kan man snarare argumentera för att hon fått en offensivare roll som wingback sedan Jeglertz och övriga i ledarstaben insåg hur bra hon är på att utmana och ta sig förbi sin motståndare för att skapa lägen i offensiven.
Hur som helst väldigt kul och tycker jag välförtjänt att hon fått chansen, både för hennes egen del och för LFC som nu fortsatt kan marknadsföra sig som klubben där man tar sig in i landslaget. För mig är Stina en modern spelartyp med enorm arbetskapacitet, fin teknik och ett lagom ‘elakt’ närkampsspel. Hon är också tillsammans med lagkamraten Alva Selerud statistiskt sett en av Damallsvenskans farligaste spelare sett till att skapa ‘situationer’ i offensivt straffområde.
Lennartsson var ju huvudsakligen inner- eller yttermittfältare i Växjö. Men visst förflyttningen bakåt påbörjades väl under förra hösten efter att hon kom tillbaka från sin korsbandsskada. Men jag tror inte att hon kallade sig back när hon värvades i vintras. Du får väl kolla med henne. Så den mer defensiva rollen har cementerats i Linköping.
För att förtydliga så var det Linköping som kallade henne ytterback när hon värvades.
Hur ‘defensiv roll’ har en wingback i ett lag med en extremt offensiv spelfilosofi som vill spela anfallsfotboll mot alla lag man möter, är Stina Lennartsson verkligen mindre offensiv som wingback i Linköping än hon var som mittfältare i Växjö ?
Nu kanske du inte sett Linköping spela så mycket i år, det är i alla fall känslan jag får efter ditt svar här, men våra wingbacks har varit oerhört offensiva och blir i praktiken mer av ytterforwards i de flesta matcherna. De ligger oftast längre upp i plan och pressar än våra innermittfältare och är som jag tidigare skrev inblandade i det mesta som skapas offensivt.
Du har nog rätt i att jag har sett LFC för lite i år. I dag har jag sett laget, och utifrån den här matchen undrar jag om inte Gerhardsson ångrar sin uttagning. I dag hade Lennartsson knappt ett rätt.
Hur länge dröjer det innan damerna borde få Conference League också?
Ingen som tycker frågeställningen är intressant?
Jo, frågeställningen är intressant. Men det känns inte aktuellt, mest eftersom bredden på den europeiska toppen är lite för liten. I nuläget är en Europa League med 16 lag bästa utökningen. Innan en Conference League är aktuell bör nog europeisk damfotboll vara redo för en ökning till 32 lag i vardera turnering. Och det känns som att det ligger rätt många år framåt i tiden.
Tänker vi oss att man utökar med ett Europa League så kommer de bästa länderna att få med fem–sex lag. Det är typ hälften av lagen i högstaligorna.
Jag förväntade mig faktiskt ett större uppmärksammande av Nilla Fischer. Mellan raderna läser jag från flera håll att det är lite skönt att hon äntligen tagit bladet från munnen och kanske också, som fortsättning på den tanken, gjort slut på farsen.
Själv måste jag dividera om hennes landslagsförehavanden ännu en gång.
Hennes relation till landslaget har varit minst sagt märklig sedan VM 2019. Hon skadar ryggen kort efter turneringen och är borta ganska många veckor. Det hade varit ett bra läge att lägga av, men hon ville fortsätta och spela OS, så hon krigar sig tillbaka. Pandemin kommer, allt skjuts upp ett år. Om hennes plan var att bara hålla på ett år till i landslaget så hade detta också varit ett bra läge att lägga av. Men hon fortsätter. 2021 kommer, och hon är med – tills det vankas OS. Då kryper det fram att hennes partner har alstrat barn som ska komma lagom till OS, och det går före. Heeelt uppåt väggarna. Vad kämpade hon för innan? Varför upptog hon plats i landslaget under OS-förberedande samlingar när hon visste om detta? Varför planerade de inte barnet bättre?
Efter OS är hon tillbaka. Efter avblåsningen av det årets sista match tar hon ett mycket känslosamt och långt farväl av publiken. Alla undrar om detta var sista gången, men hon försäkrade att det inte var så.
Nästa år, dvs i år, är hon i skugga. EM kommer. Familjen går före igen, av ren slentrian den här gången. Hon blir kommentator på SVT under turneringen, en tydlig avdankad-signal, men om jag inte missminner mig yttrades något om att det inte var slut för henne än. Ändå är det precis så det blir.
Det är helt sanslöst respektlöst mot landslaget, supportrar och henne själv. Hur kan man kämpa sig tillbaka till elitnivå för ingenting? Hur kan man stå över en ”gratis” OS-medalj? Hur kan man sluta så nära 200 matcher? Hur kan en elitspelare vara så ointresserad av meriter? Varför låter hon inte supportrar tacka av henne ordentligt? Varför kan hon inte kläcka ur sig viktiga saker hon bestämt som berör många andra förrän ett halvår senare? Hur kan man skita ner allt och alla så hårt?
Ett tre år långt plågsamt utdraget anti-adjö för en världsstjärna. Hon slutar i lite vanära enligt mig.
Och i kommentarerna här läser jag att Jennifer Falk också ska vara ”mamma”-ledig. Känns som Nilla satt en väldigt dålig ribba. Några tycker kanske att det bara är träningsmatcher och att man måste få lite ledighet, men den mentaliteten vinner inga medaljer, särskilt inte när träningsmatcherna är mot högintressant motstånd och när man är bra nog att vara startspelare. Det måste vara lite mer av det här https://www.svt.se/sport/fotboll/kulusevski-vi-maste-fostra-ungdomar-med-en-annan-mentalitet vilket jag varit inne på tidigare.
Herrejösses, ”Mongo från yttre rymden”, vi som läser din drapa kan alla förstå att skribenten är en perfekt människa, en människa som aldrig drabbas av vankelmod utan fattar de korrekta besluten vid varje givet tillfälle. För mig är det givet att Nilla Fischer har brottats med detta beslut, att det inte varit lätt för henne att bestämma sig om det är klart med landslaget eller inte. Förbundskaptenen har givetvis rätt att säga ”Nej, Nilla, du är inte uttagen och du kommer nog inte bli uttagen framöver.” Men det har han inte gjort. Peter Gerhardsson har tyckt att det har varit värt att ha med Nilla Fischer i åtanke.
Och sedan din kommentar om Jennifer Falks kommande föräldraledighet är bara för mycket. Ja, hon är förälder, även om det är hennes partner som bär barnet. Och låt oss hoppas att alla föräldrar, oavsett kön och sexuell läggning, prioriterar ett barns födsel. Din inställning däremot luktar 1800-tal.
Herrejösses själv, vilka halmdockor du uppbringar!
Är mina tankegångar verkligen så orimliga? Menar du att man inte ska ställa krav på professionella? Är det det som är 1800-tal?
Jag tolkade ditt inlägg om Jennifer Falk som att hon inte borde tacka nej till landslaget på grund av sitt barns födsel? Om det inte var du menade så får jag be om ursäkt. Om det var det du menade, så tycker jag du har fel. Jag tycker varje förälder bör vara med vid sitt barns födsel. Och att Nilla Fischer varit mammaledig kallar du tydligen ”mamma”-ledig, vilket antyder att hon inte borde vara mammaledig eftersom hon inte är barnets biologiska mamma. Eller vantolkar jag dig där? I så fall, varför sätter du ”mamma” inom citationstecken?
Ser nu att jag fått en svenskhatare på halsen, stollen som knäböjer för västerlänningfientliga fascister (https://damfotboll.blog/2022/07/26/4-0-till-england-vilken-grym-kaftsmall/#comment-24828) och hejar på utländska lag mot svenska (https://damfotboll.blog/2022/10/01/hur-ser-en-dromlottning-ut/#comment-25668). Någon sport är uppenbarligen inte intressant för denna person.
Desto värre är alla tummar som ger medhåll för detta, så jag svarar dessa.
Det om föräldraledighet var ju mest ett konstaterande att sådan mentalitet inte vinner några medaljer. Ska man ta ett guld är det denna typ av hängivenhet som krävs: https://www.gp.se/sport/fotboll/mohamed-buya-turay-missade-sitt-eget-bröllop-1.78261345
I ett lag så förstör man för laget genom att hatta så. Det är uppenbart att Nilla velat, men då får man faktiskt vara vuxen och respektfull nog att man tar sig i kragen och tar en klart beslut så man inte förstör för alla andra. Det hör till normalt hyfs gentemot sitt lag och sina lagkamrater, överallt, på i princip alla nivåer, men mer ju högre upp man är. Hon hade ju kunnat strunta i OS helt och hållet, men sen kanske känt att hon har mer att ge ändå och meddelat att hon är intresserad igen efter turneringen.
Att vara med på turneringsförberedelser men sen skippa turneringen är minst sagt dålig stil. Har man väl skrivit upp sig får man löpa linan ut, ledtiderna är långa och träningstillfällena få. Där är naturligtvis ledningen också skyldig som har en sådan slapp attityd och tillåter sådant.
Man kan för all del tycka att landslaget ska vara dagis där man kan komma och gå som man vill, men då kan man inte förvänta sig så mycket uppmärksamhet och därmed inte heller pengar. Och absolut inte yra om några medaljer, för det blir så utomordentligt tokigt.
Är du upprörd över att jag tycker att man ska hedra människors lika värde? Och att jag tycler att fotboll är trevligt oavsett ursprungsland på lag och spelare?
Väl bekomme!
Fast det tycker du ju inte, du gillar inte västerlänningar i allmänhet och svenskar i synnerhet. Du tillber en västerlänningfientlig fasciströrelse och är en fotbollsturist. Fotbollsturister är bara intresserade av starka varumärken och bolagsidrott, vilket inte är sport, och eftersom varken varumärken eller ekonomi är stark i svensk sport blir de i princip emot svenska lag och spelare så fort de ställs mot utländska, vilket du faktiskt gett uttryck för.
Fotbollsspelare är inte lika bra, därmed är de inte lika värda.
Käre Mongo, du fabulerar fritt i din yttre rymd. Jag tror jag lämnar dig där.
Bara jag som tycker att det är lite märkligt att 21 åriga Evelyn Ijeh inte kallades till U23 landslaget? Hon har gjort 19 mål på 21 matcher för Växjö i Elitettan och vad jag vet rör det inte sig om någon skada då hon spelade i Växjös senaste match.. Detta är alltså en talangfull spelare som skulle kunna spela för ett annat land än Sverige som lämnats utanför truppen för andra spelare jag tycker hon skulle kunna peta.
Ja, konstigt, Ijeh borde vara värd uttagning i U23. Kanske är hon av något skäl inte uttagningsbar?