Jag hade en bra känsla inför kvällens match. Den positiva känslan hängde med cirka 30 minuter in i matchen. Så långt var Sverige bäst och gjorde det mesta rätt – förutom mål. Man försvarade bort Englands spelvändningar och hotade på ytan bakom långsamma Mille Bright.
Men hur bra man än är ute på planen så avgörs fotboll i straffområdena. Och där var England skoningslöst. När Sverige inte orkade hålla upp pressen kom luckorna. Och glödheta Beth Mead gjorde mål på Englands första riktigt heta målchans. Och efter paus bjöds hemmaspelarna på flera mål.
Sverige har tyvärr inte haft någon glödhet spelare i EM. Det hade behövts.
Ett annat problem är att det svenska laget har haft för stor variation i backlinjen. Det var inte synkat när det hettade till. Och dessutom lyste Hedvig Lindahl:s matchovana genom under hela turneringen.
Sverige åkte på en käftsmäll på samma nivå som 5–1-förlusten mot Brasilien i OS 2016. Eller värre. Då var det gruppspel, och Sverige fick en andra chans. Nu är det hemresa, och förbundskapten Peter Gerhardsson och hans spelare har några riktigt tunga veckor framför sig.
För det här var jobbigt.
Totalt sett är semifinal förstås godkänt. Men ras och 4–0 är inte lika kul. Dock har jag fortsatt förtroende för Gerhardsson. Jag tror att han och Magnus Wikman har mer att ge, och tycker att de är värda att få en ny chans i nästa års VM-slutspel.
Mer om den här matchen i kommande inlägg. Nu skall jag sova lite innan 02.00 då det är avspark mellan Brasilien och Paraguay.
För er som kan läsa Gota Medias texter är här min krönika och mina spelarbetyg i BT.
En blogg om internationell damfotboll 
Jag håller med, Gerhardsson & Co har mer att ge och ska få fortsatt förtroende. Däremot är det dags att säga tack och adjö till Hedvig Lindahl, Caroline Seger och Sofia Jakobsson.
Jag tar det igen från förra inlägget:
vill faktiskt inte döma ut dessa spelare trots deras bleka insatser. De höll absolut världsklass och var i sina livs form förra året. Man kan inte gå från det till avdankad på bara ett år. De har helt enkelt varit ur form nu. Vilket väldigt många andra också har varit. Ingen riktigt bra ersättare har funnits till någondera, och jag anser det var rätt att försöka spela Lindahl i form. Lite samma med Sofia, hon gjorde sitt livs insats i träningsmatchen mot USA förra året. Men jag tycker hon blev ställd fel i matcherna här.
Jaha då var det över med en ganska dålig känsla !!! Sett över hela turneringen är det väl ingen svenska som övertygat, kanske undantaget kosse. Falk får skylla sig själv !! Hade hon inte gjort ett antal idiotgrejor i allsvenskan hade hon nog varit första målvakt . Sen har Sverige ingen målgörare, Blackstenius behöver 10 chanser för ett mål och måste hon ha 2 tillslag är det kört, får också hoppas att det får vara slut på Kaneryd euforin i denna blogg !! Ni kan fortsätta jubla när hon dribblar av en ytterback i t.ex Kalmar men när hon får möta på riktigt motstånd är hon inte i närheten av att räcka till. Dags och pensionera både Seger och Sembrandt med dagens snabba spel bland de riktigt bra lagen hänger de inte med. Glas varit riktigt dålig i turneringen men tror det bara varit tillfälligt, samma med Rolfö, och Hurtig, de har mycket kvar att ge.
Tur för dig att Kaneryd snart lämnar Damallsvenskan – så slipper du skita på henne hela tiden…
Vilken utskåpning! Jag trodde aldrig riktigt på att det skulle gå, men det blev ändå värre än så. Sverige är alltså inte bättre än såhär, precis så halvbra som det sett ut hela tiden. Jag får vibbar från EM 2017, där man hankade sig igenom gruppen och sen fick sig en lektion. Fast nu var det formen snarare än grundspelet som inte stämde. För många spelare var i för dålig form.
Men sen gav man sig aldrig chansen. Det var ett strategiskt misstag att bara ha en träningsmatch före EM. England hade tre, och de har sett allt annat än trötta ut, trots en förlängning också. Visst, hemmaplan, men ändå. Hur kunde så många i Sverige bli skadade på träningarna? Var det allt filmande och blippande med telefonerna som distraherade dem? Eller inbjudningen av släkt och vänner till deras sommarläger? De signalerade så mycket oskärpa och oseriositet. Klart är att alla kramkalas och umgängen lett till en COVID-epidemi i laget. Men detta förklarar inte den uteblivna kämpaglöden.
Ändå har de pratat om att gå hela vägen och att de nu minsann ska ta det där guldet. Jävla lallare. Blir så förbannad på sån skit. De saknar vinnarattityd. De gör inte vad som krävs för att ta en titel. Man måste ha fullt fokus och jobba stenhårt. Och så bölar Magda om att så mycket gått emot dem. De fattar alltså ingenting. Det känns som att de satte ribban utifrån hur det gick i OS, men har sen inte följt upp det med handling. Så tycks de ha fastnat där mentalt och hamnar i förnekelse när verkligheten inte stämmer med självbilden. Precis som jag ältat om har deras utfästelser blivit en hybris istället för en drivkraft. Lallande.
Det mest positiva från denna turnering är 1–0-målet och -vinsten mot Belgien. Vilket säger en hel del. När ledarna sedan säger att det var en bra insats, och därmed sanktionerar allt lallande, då är det fullt logiskt att det slutar såhär. Ett inlägg på Flaskbacken sammanfattade det väl: https://www.flashback.org/sp81035983 Kanske bara att inse att Norge inte är ett undantag, utan en vägvisare.
Men..! En ljusglimt i allt detta är att de inte knäböjde inför avspark. Det kanske kan vara kornet till en mental nystart. För detta gäng har mer att ge, om de bara ger sig fanken på det.
De knäböjde visst inför avspark. Till glädje för alla vettiga människor.
En halv Norge-historia satte punkt för Sveriges EM. Kollektivet (som det så ofta hävdas) Sverige skulle vinna mot stjärnorna i England. Det visade sig att England var det betydligt starkare kollektivet OCH att de hade stjärnorna. Spiken i kistan kom redan i 48 minuten med 2-0 och när Lindahl såg ut som en sämre div 3-målvakt vid nästa mål var det dags att kasta ut TV:n. Jodå, en semifinal är kanske godkänt, men det sätt på vilket Sverige spelat (undantaget matchen mot Portugal) är underkänt både kollektivt och individuellt. Den enda som kan få plusbetyg är Asllani. Att det är 38 år sedan Sverige tog sitt enda mästerskapsguld är ingen slump. På den tiden var fortfarande Sverige ett föregångsland inom damfotbollen. Nu har fler länder fler skickliga spelare att plocka in i sina landslag. Tyskland – England är den självklara (dröm-)finalen och har varit så sedan länge.
Jag tror inte att Tyskland – England är den givna finalen. Frankrike är minst lika bra som Tyskland, om inte bättre. Hur som helst kommer denna semifinal att bli en match att se fram emot – med två av mina favoritspelare i EM: Delphine Cascarino och Lena Oberdorf. Jag sätter en tia på ”Les Bleus”.
Detta hade man väl tyvärr på känn. Jag tippade 3-1 till England innan avspark.
Det har inte sett bra. Nu skyller man på COVID och allt möjligt. Men man pratar också om hur jämn truppen är och att vem som helst kan spela. Det blir lite motsägelsefullt. Konstatera att dom trodde bättre om sig själva, och att svensk damfotboll står på hälarna mot snabbare lag.
Man trodde helt enkelt att man var bra, vilket man absolut inte har varit.
Jag är orolig för utvecklingen av svensk damfotboll i stort. Dom spelare som idag spelar i landslaget spelar utomlands, och blir fullständigt överkörda i EM.
Vad har vi att ta fram vid ett generationsskifte? Det kan ju börja droppa av lite spelare efter detta.
En usel svensk liga som ska försöka få fram spelare som kan mäta sig internationellt…
Klubbar utan pengar för kunna att satsa på utvecklingen av spelare… Och som inte får tydliga direktiv från förbundshåll att utbildningsnivån måste höjas.
Förbundet har såklart också trott av vi är bra.
Det här var nog det sista vi sett av ett svenskt landslag i slutspel i ett mästerskap på många år.
Vi hänger helt enkelt inte med i utvecklingen.
Hoppas jag har fel…men känslan är inte bra just nu.
4-0 speglade inte matchen. Tyvärr ger det massa dysterkvistar vatten på sin kvarn.
Det speglar matchen efter första 25min.
Efter det var det ju riktigt tungt.
Hade man gjort 0-1 tidigt hade vi haft en annan match.
Jag är för övrigt inte speciellt dyster.
Dyster var inte menat som ett direkt svar till dig. Utan jag klickade helt enkelt på fel knapp.
England var absolut det bästa laget efter första halvtimmen men siffrorna blev väldigt stora. Det mentala spelar in här också såklart. Sverige tappar mycket när man bjuder till enkla mål.
Såg något om att xG var 2-2, men svenska problemet har ju varit i de avgörande momenten även tidigare under turneringen.
Jag kan förstå besvilkelsen, även om kommentaren är både onyanserad och direkt osann. För det första har ju Sverige redan kvalificerat sig för nästa års VM-slutspel och att Sverige inte skulle platsa bland de 16 bästa i nästa EM håller jag för helt osannolikt. Däremot är det uppenbart att ju mer de stora länderna satsar på damfotbollen desto mindre är chanserna för de nordiska länderna att hävda sig. Även om Sverige tappar mark så är Allsvenskan fortfarande en av de allra bästa i Europa. Detsamma gäller landslaget, också framöver. Däremot kanske man inte kan kräva eller förvänta sig att vara medaljkandidat varje slutspel.
Såklart kommer vi att ta oss till mästerskap, då många länder fortfarande är betydligt sämre än Sverige.
Men vi hade fullt sjå att ta oss till finalspel i detta EM och jag tror inte att det blir enklare framöver.
Och det är det jag menar med slutspel.
Allsvenskan håller, sett till andra länder hyfsad klass. Men om man jämför allsvenskan år från år så vill jag nog påstå att årets upplaga inte är bra.
Dags att byta ut Gerhardsson och Wikman. Dags för Lindahl och Seger att sluta. Tyvärr tror jag Sverige nu permanent är omkörda av bland andra England, Tyskland och Frankrike. Det är ren logik när man tittar på folkmängd och ekonomiska resurser. Däremot tror jag inte damerna kommer sjunka lika lågt på världsrankingen som herrarna, utan Sverige kommer nog hålla sig i topp tio i några år till.
Jag hade tippat 2-1 eller 3-1 mycket beroende på spelarnas eget självförtroende under turneringen. Tyvärr brukar dom hävda att dom är guldfavoriter ända fram till första bollkontakten i första matchen: och efter det tenderar spelarna att tona ner sitt självpåtagna favoritskap efter knackiga inledande matcher. Jag önskar att dom kunde gå in mer ödmjukt inför mästerskap och försöka bevisa favoritskap istället för att kaxa sönder i stil med Caroline Seger.
Matchen i sig är inget att snacka om, man var aldrig nära. Vissa startspelare kunde man verkligen fundera över: jag gillar Sofia Jakobsson, men det kändes orättvist att inte använda henna alls fram till hennes start igår. Jag tycker dock hon har mer att ge.
Gällande Lindahl och Seger så hoppas jag dom inser själva att landslaget behöver en nystart. Seger har dikterat och styrt laget i över ett decennium nu och hennes filosofi och ledarstil leder inte hela vägen fram. Som jag ser det kan man inte ta ”nya tag” eller generationsväxla så länge hon finns med i truppen. Hon skulle aldrig finna sig i att du åka med i baksätet så landslaget är antingen Segers privata klubb för beundran eller inte Segers privata klubb för beundran.
Min egen hang-up är ingen mindre än Amanda Ilestedt som jag under flera års tid tyckt sett trög ut i vändningarna och sammantaget med hennes slarv och klumpiga fötter så ser jag henne knappt ens som bänknötare i landslaget.
Men nog klagat: ett plus i turneringen till Kosse, som ofta bär lagets offensiv på egen hand. Ett mindre plus till Nathalie Björn och Stina Blackstenius för sin kämpaglöd och arbetskapacitet.
Sist men inte minst undrar jag om Jennifer Falk verkligen kan axla ansvaret efter Lindahl och tänker i min stillhet att vi kanske haft 4-5 målvaktstavlor i denna turneringen istället för 3-4 om Falk hade spelat.
0-4 är såklart ett riktigt dåligt resultat. Lindahl har sett osäker ut hela turneringen, och inget av målen var otagbart. Glas har också varit blek, och lyckades inte som vänsterback. Både Björn och Angeldahl var rätt osynliga.
Men lite perspektiv kanske vore bra. England har en handfull världsstjärnor, och en enorm medvind. Hemmaplan, inga skador, tur med VAR, nyckelspelarna i toppform, världens kanske bästa matchcoach.
Trots allt detta spelade Sverige periodvis ut dem, och xG blev 2-2 (att jämföra med England-Norge 7-0).
En förlust är en förlust, hur bra man än spelat. Men det finns ingen grund för att kicka PG och gnälla över att spelarna saknar vinnarinstinkt.
Tack för att du och din blog finns Johan! Det är en ovärderlig plattform där man kan få dela med sig av sina känslor efter en sådan här match, få skriva av sig lite👍
Som sagt hade jag detta lite på känn. Antingen faller Sverige ihop eller står man för en grym insats. Man stod för en fantastisk insats under första 30. De vann dueller och var hela tiden påväg framåt. Sverige hade behövt få första målet för att ha en chans. Dock glömde de av att man faktiskt inte alltid måste gå framåt. Man kan hålla i bollen ibland också och inte gå framåt varje gång. Det tycker jag är Sveriges största problem, att värdera när man ska hålla i bollen inom laget. Där märks det att Seger saknas. Nu har Sverige bara en växel och det är full gas. De spelar mer eller mindre i samma tempo hela tiden vilket blir ganska lättläst till slut. Jag vill som sagt se ett mer varierat anfallsspel med fler tempoväxlingar. Sedan måste vi på något sätt hitta en bättre kemi mellan spelarna på planen för det ser väldigt krampaktigt ut. Igår tycker jag dock Blackstenius och Rolfö hittade varandra bra och skapade en del.
Sverige borde och hade behövt få in en boll under första 30. För man orkar inte löpa så mycket under en hel match och förr eller senare kommer England få sin chans, vilket de också fick. Andra halvlek hade jag ingen möjlighet att se men målen vi släpper in känns väldigt billiga. Sverige har under hela turneringen varit som sämst där matcherna avgörs. Nämligen i straffområdena. Inte ens med öppet mål kan man vara säker på att vi trycker in den. Sedan är det såklart inte konstigt att backlinjen ser skakig ut med alla ändringar som man har tvingats göra. Som lag sitter de inte ihop, vilket man annars förknippar med Sverige. Det är långt mellan lagdelarna och spelarna får löpa kopiösa mängder.
Men jag tycker inte bara det var kollektivet som Sverige tappade allt eftersom. Det var många individuella misstag som ledde till farliga chanser. Jag börjar faktiskt bli något orolig för den svenska backlinjen. Det känns inte alls lika tryggt där bak längre. Det känns långt ifrån lika stabilt som för några år sedan. Känslan är att våra backar inte är särskilt trygga med bollen och blir lätt stressade. Förutom en som jag kommer till senare.
Att ta över Glas till vänsterkanten har jag svårt att förstå?! Det föll inte väl ut. Om han nu tvunget skulle ha in henne skulle det ha varit på högerkanten även om jag tyckte Ilestedt gjorde det helt okej där. Problemet med Ilestedt som ytterback är att anfallsspelet blir lidande. Vi får ytterst lite kreativitet på högerkanten när vi spelar såhär.
Något jag har lagt märke till är att ytterbackarna får en allt mer viktig och betydande roll i anfallsspelet för lag som vill kunna dominera en matchbild. På herrsidan är det numera ytterbackarna som nästan har mest boll i uppbyggnadsfasen, nu börjar man se samma mönster på damsidan. Igår var både Rachel Daly och Lucy Bronze ofta dem som tog fram bollen och satte fart på Englands anfall.
I Sverige blir ytterbackarna ofta väldigt statiska och det medför att Sveriges kantspel inte har fungerat lika bra i den här turneringen. Det blir inte samma fart på kanten men det drabbar också anfallsspelet i stort.
Och ja, nu kommer Nilden-fantasten igen! Jag hade mycket hellre sett henne på vänsterbacken igår. Tycker det var en stor chansning med Glas där. Det hade visserligen Nilden också varit men hon hade ändå en match i benen och var inne i det. Hon är den typen av ytterback som har de egenskaperna som krävs för att kunna driva spelet från sin kant. Det visade hon mot Belgien, i början av andra halvlek när hon fördelade bra bollar i parti och minut. Sedan är det skillnad att möta England men någon gång måste vara den första. Jag är som sagt kanske naiv men hon hade inte gjort bort sig igår på något sätt.
Ska Sverige hänga med på allvar nu måste vi börja få in fler spelskickliga backar som är bekväma med bollen och kan ta bra beslut.
Amanda Nilden är ett exempel, Hanna Lundqvist, Anna Sandberg och Hanna Wijk är några andra som har de egenskaperna. Dock saknar vi en riktigt passningssäker mittback om nu Björn tar steget upp på mittfältet.
Jag håller inte med om all kritik Blackstenius har fått under det här mästerskapet. Hon kom fel in i det från början med skadorna. Hon har haft väldigt mycket emot sig med VAR och bortdömda mål. Det sätter sig såklart i skallen. Det är inte så att hon har gått och blivit en dålig avslutare helt plötsligt. Avsluten på alla hennes offside-mål är det högsta klass på. Under det här mästerskapet ville det sig helt enkelt inte för henne. Under våren var hon den mest effektiva spelaren i hela WSL så hon har det i sig. Jag tyckte hon var Sveriges bästa spelare igår av det jag hann se, hon gjorde så mycket rätt förutom mål. Hon visade till och med att hon faktiskt kan driva bollen med fart vilket inte hör till vanligheterna. Sedan bedöms en anfallare alltid efter målproduktion och där finns mer att önska men samtidigt har hon inte varit sämre än någon annan.
Jag hoppas inte hon blir allt för nedslagen av det här. Är övertygad om att hon kommer ha en fin säsong med Arsenal.
Det positiva, om det nu finns något positivt att ta med sig från det här. Det är att om Sverige hade haft samma förutsättningar som England med spelare i form och ingen covid. Då har vi kapaciteten att vinna EM och det tar jag med mig. Hade Blackstenius gjort 5 mål och Rolfö varit i toppform skulle Sverige haft en bra chans.
Om OM och VAR inte varit och Nildén fått spela, då kanske… 😉
Exakt! Jag borde bli förbundskapten🤩 Då skulle allt lösa sig och Sverige skulle spela en fantastisk fotboll?! Dem där om:en skulle bli verklighet och gamle gode ” Sempan ”hade petats. In med ungdomarna Nilden, Kaneryd och Bennison istället så hade vi kanske blivit ännu mer förnedrade, eller hade vi faktiskt fått in lirare som inte hanterar bollen som en trampmina, vilket många tycktes göra 😂
För en gammal division 5-tränare som mig är detta en baggis😉
Där finns visserligen inte VAR men att ligga och fiska ligger även i en division 5-spelares DNA. Jag hade nog fått ordning på Blackstenius.
Är inte just Sembrant styrka att hon kan hantera bollen? Var ju några uppspel där hon slog en hel lagdel.
Mycket har redan skrivits men som flera andra – första 30-35 min lovade gott, då trodde man att de lämnat det sömniga gruppspelet och frustrerande kvarten bakom sig och tände till mot en riktigt kompetent motståndare. Men tyvärr är det många som inte hittat formen till detta EM. Rolfö är absolut inte ensam om det, men som exempel att se henne i skottläge vid straffområdesgränsen passa bollen istället för att ta till stora kanonen kan bara peka på att självförtroendet inte var på topp efter de inledande matcherna.
Asllani är väl den som glänst mest men lite mindre igår, även Ilestedt o Björn och kanske Jonna A får totalt sett godkänt av mig men många andra kan bättre. Är ingen stor fan av Jakobsson normalt men tyckte ändå hon var pigg framåt i början igår så bytet till JKR som inte lyckats offensivt tidigare förvånade, åtminstone mig.
Det är nog dags för några att tacka för sig och spela in ett yngre lag till VM. Sedan tror jag vi kommer få vänja oss med att komma till kvartsfinal i stora mästerskap framöver med nationer som England, Frankrike, Spanien och ett pånyttfött Tyskland före oss. Skall bli intressant att se hur USA står upp mot dessa fyra framöver.
Sättet Sverige åkte ut på var en stor besvikelse, inget snack om saken. Jag fick en dålig känsla redan när Sofia Jakobsson missade jätteläget i första spelminuten. Ineffektivitet har fällt svenska lag i stora matcher förr. Tyvärr fortsatte svenskorna att missa öppna lägen medan England gjorde mål på sina chanser. Jag vet inte vad den historiska svenska ineffektiviteten beror på, men efter gårdagskvällens match går det att förstå varför Sveriges enda mästerskapsguld är från EM 1984, och varför det kan förbli så under överskådlig tid.
Slutligen visade England med eftertryck att dom är en stark guldkandidat. Effektiva när lägena kom och med en stark målvakt. Mary Earps har imponerat och kan mycket väl vara spelaren som blir avgörande för England i EM-finalen på söndag.
Dåliga resultat betyder att det är dags att blicka framåt. Hur blir det när 30+arna försvunnit?
Musovic
Glas, Ilestedt, Eriksson, Nildén
Björn, Angeldahl
Rolfö, Blomqvist, Kaneryd
Blackstenius
Falk, Andersson, Bennison, Rubensson, Hurtig + 7
Ser inte alltför illa ut. Sedan behövs 2 mittbackar, en högerback, en 10a, och två yttrar.
Några namn ur hatten; Kullashi, Sprung, Kafaji, Nelhage, Plan, Wijk, Selerud, Saving, Wangerheim, Janogy, Björk, Vickius…
Ett litet (eller stort) problem för Sverige är att 7 av spelarna som nämns i din ”nya” trupp blir 30+are under nästa år. Om inte alla så har rimligtvis de flesta av dem peakat och är på väg nedåt.
Sveriges problem är inte att stommen i landslaget består av spelare från årgångarna 1993 och 1997. Problemet är att det i princip inte finns några spelare att matcha in från årgångarna 1998-2002. Att det dröjer ett par år till innan påfyllningen kommer från starka årgångarna 2003-2005.