Johan Rydén, sportreporter på Borås Tidning, bloggar om damfotboll på allra högsta nivå
Kategoriarkiv: Fotbolls-EM 2022
EM i fotboll 2022 spelas i England perioden 6–31 juli. Mästerskapet skulle ha avgjorts 2021, men flyttades fram ett år till följd av corona. Tänkta spelorter är Brighton, London, Manchester, Milton Keynes, Nottingham, Rotherham, Sheffield och Southampton.
Jag hade en bra känsla inför kvällens match. Den positiva känslan hängde med cirka 30 minuter in i matchen. Så långt var Sverige bäst och gjorde det mesta rätt – förutom mål. Man försvarade bort Englands spelvändningar och hotade på ytan bakom långsamma Mille Bright.
Men hur bra man än är ute på planen så avgörs fotboll i straffområdena. Och där var England skoningslöst. När Sverige inte orkade hålla upp pressen kom luckorna. Och glödheta Beth Mead gjorde mål på Englands första riktigt heta målchans. Och efter paus bjöds hemmaspelarna på flera mål.
Sverige har tyvärr inte haft någon glödhet spelare i EM. Det hade behövts.
Ett annat problem är att det svenska laget har haft för stor variation i backlinjen. Det var inte synkat när det hettade till. Och dessutom lyste Hedvig Lindahl:s matchovana genom under hela turneringen.
Sverige åkte på en käftsmäll på samma nivå som 5–1-förlusten mot Brasilien i OS 2016. Eller värre. Då var det gruppspel, och Sverige fick en andra chans. Nu är det hemresa, och förbundskapten Peter Gerhardsson och hans spelare har några riktigt tunga veckor framför sig.
För det här var jobbigt.
Totalt sett är semifinal förstås godkänt. Men ras och 4–0 är inte lika kul. Dock har jag fortsatt förtroende för Gerhardsson. Jag tror att han och Magnus Wikman har mer att ge, och tycker att de är värda att få en ny chans i nästa års VM-slutspel.
Mer om den här matchen i kommande inlägg. Nu skall jag sova lite innan 02.00 då det är avspark mellan Brasilien och Paraguay.
Fredagens kvartsfinal mot Belgien blev en nagelbitare som avgjordes på övertid. Den spontana tanken i måndags när det stod klart att Sverige skulle ställas mot just det belgiska laget var att: ”Det här vinner Sverige”.
Belgien är nämligen den typ av motstånd Sverige i princip aldrig förlorar mot. Jag gjorde en snabbkoll och kom fram till att Sverige de senaste tio åren har spelat 76 landskamper mot länder som nu ligger utanför topp 15 på världsrankingen.
På de matcherna har Sverige bara förlorat en tävlings- (1–0 i Ukraina i VM-kvalet 2018) och tre träningsmatcher (2–1 mot Island i Algarve cup 2014, 3–1 mot Schweiz i vänskapsmatch 2015 och 2–1 mot Portugal i Algarve cup 2019).
Sverige är alltså väldigt bra på att vinna mot sämre rankade lag. Det är inte alltid det ser vackert ut, men på ett eller annat sätt blir det nästan alltid segrar.
Lugn i måndags alltså. Men när sirenerna började ropa ut covid-larm från den svenska truppen började man ändå få lite skräckkänslor kring matchen. Belgien hade ändå visat att man kan spela ett stabilt försvarsspel när man vunnit mot Italien, kryssat mot Island och hållit Frankrike på 2–1.
När det stod klart att båda ytterbackarna Hanna Glas och Jonna Andersson skulle saknas började spekulationerna om hur förbundskapten Peter Gerhardsson skulle ställa upp sin startelva. Jag såg hur många varianter som helst. Och Gerhardsson sa själv i SVT innan matchstart att han hade lagt väldigt mycket tid på att fundera över hur laget skulle formeras.
Hans val föll på följande elva: Hedvig Lindahl – Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Amanda Nildén – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Nathalie Björn, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani (lagkapen) – Stina Blackstenius.
Noterbart här är att Sverige har haft väldigt dålig kontinuitet i sin backlinje under turneringen. På fyra matcher har Gerhardsson ställt upp med fyra olika mittbackskonstellationer. Och det har varit olika vänsterbackar i de tre matcher han har spelat med fyrbackslinje.
På vänsterbacken fick nu Juventus Amanda Nildén göra tävlingsdebut i A-landslaget. Tidigare hade 23-åringen spelat 145 minuter i landslagströjan.
Linda Sembrant
I mittförsvaret fick alltså Nildéns klubbkompis i Juventus, Linda Sembrant, göra comeback från start. Det innebar att Amanda Ilestedt flyttades ut som högerback.
Jag minns att hon spelade i den positionen när Gerhardsson körde en fyrbackslinje med fyra mittbackar mot Kanada i Algarve cup 2019. Men sedan dess kan jag inte minnas att Ilestedt varit högerback i en fyrbackslinje i landslaget.
Med så många förändringar i backlinjen var det skönt att både mittfält och anfall var identiska med hur det såg ut mot Portugal. Således fortsatte Björn att vikariera för Caroline Seger i rollen som sexa.
Motståndaren Belgien hade för första gången tagit sig till utslagsmatcher i ett stort mästerskap. Man valde att byta fyra spelare mot hur de startade i 1–0-segern mot Italien. Det blev en startelva som till tio elftedelar liknade det lag som försvarade ledningen de sista 25 minuterna av den matchen.
Ändringen var att Laura De Neve var tillbaka i mittförsvaret efter att ha missat Italienmatchen med någon form av lårskada. Då vikarierade defensivt skickliga mittfältaren Julie Biesmans som mittback. Nu var Biesmans tillbaka på mittfältet.
Så här såg den belgiska elvan ut (4–4–1–1): Nicky Evrard – Laura Deloose, Sari Kees, Laura De Neve, Davina Philtjens – Janice Cayman, Justine Vanhaevermaet, Julie Biesmans, Marie Minnaert – Tine De Caigny – Tessa Wullaert.
Det är snabba och spelskickliga lagkaptenen Wullaert som är nyckeln till Belgiens anfallsspel. Och i försvarsspelet har Nicky Evrard storspelet genom hela turneringen. Målvakten som på fritiden driver ett företag som hyr ut hoppborgar, har bland annat räddat två straffar. Den hon tog mot Island visade sig till slut bli helt avgörande för avancemanget.
Domare i kvartsfinalen var Ukrainas rutinerade Kateryna Monzul. Slutligen var vädret brittiskt – 18 grader och regn.
Sverige–Belgien Period 1: 1–15 minuter: 0–0 i mål 3–0 i målchanser 1–1 i hörnor
Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit att Linda Sembrant alltid står rätt och löser situationerna så lugnt och säkert att man knappt tänker på att hon är på planen.
Det är i alla fall så många gånger att man blir överraskad när det inte stämmer. Redan i den andra minuten lyste hennes matchovana igenom när hon missade en ganska enkel brytning och gav Marie Minnaert chansen att skapa lite oreda i det svenska straffområdet. Tre belgiska anfallare löpte in på Minnaerts inlägg. Magdalena Eriksson lyckades dock klacka bort bollen.
Det var överhuvud taget en ganska darrig start från den nykomponerade svenska backlinjen. Amanda Nildén missade sin första passning och efter drygt fem minuter slog Eriksson ett uppspel rakt till den belgiska tian Tine De Caigny. Det blev dock inte värre än att Eriksson själv kunde reparera misstaget.
Och i situationen efter drev Filippa Angeldal upp bollen och sköt ett bra skott som målvakt Nicky Evrard fick rädda till hörna – Sveriges första målchans.
Filippa Angeldal
Strax efter fick Belgien sin första inspark. Belgien är ett lag som i princip alltid försöker spela igång insparkarna, vilket borde passa det svenska presspelet bra. Men det centrala mittfältet var inte vaket. Filippa Angeldal låg fel och lät belgiskorna spela sig ur pressen centralt via en helt ensam Julie Biesmans.
Strax efter fick Belgien hörna efter att återigen ha fyllt på med mycket folk i anfallet. På hörnan kom Hedvig Lindahl ut snett. Det spelade dock ingen roll, för den nickades bort av Amanda Ilestedt. Men ändå lite oroväckande att Lindahl varit feltajmad i ganska många situationer hittills i turneringen.
Offensivt fick Sverige ändå utdelning på sitt presspel efter 10.45. Det var Fridolina Rolfö som bröt en passning, och i momentet efter serverades Angeldal ett perfekt skottläge vid straffområdeslinjen av Stina Blackstenius. Verkligen ett perfekt läge. Men en helt ostörd Angeldal kom feltajmad till bollen, och skottet blev både snett och högt. Det var en alldeles för bra chans för att slarva bort så enkelt.
Nästa svenska kanonläge kom efter 13.30. Från vänsterläge slog Nathalie Björn ett inlägg mot mot bortre stolpen. Där dök Amanda Ilestedt upp och tvingade Evrard till en fin räddning. På returen ville Blackstenius ha straff för en närkamp mot Sari Kees. Men ingen reaktion från domare Monzul, och det var nog korrekt.
Ovant att se Ilestedt gå på mål när det luktade inlägg från vänster. Men det känns inte som att det var en slump att Sveriges mest nickstarka spelare löpte in på den yta som bevakades av 151 centimeter korta Davina Philtjens. Ilestedt inledde för övrigt bra som högerback. På minuskontot efter 15 minuter fanns bara några lite för höga inkast.
Känslan efter 15 minuter var att Sverige började få rätt bra kontroll. Att man började komma rätt i pressen, och att man hade börjat fila bort misstagen från matchupptakten.
Sverige–Belgien Period 2: 16–30 minuter: 0–0 i mål, totalt 0–0 1–0 i målchanser, totalt 4–0 1–0 i hörnor, totalt 2–1
Det första som hände i andra kvarten var att Kosovare Asllani för första gången lyckades skaka av sig defensivt skickliga Julie Biesmans. Belgiskan tog då tag i Asllanis tröja, vilket gav Biesmans ett jobbigt tidigt gult kort.
Biesmans låg för övrigt hela tiden nära Asllani, och störde den svenska speluppläggaren. Som konstaterats i tidigare inlägg har motståndarna numera väldigt bra koll på Sveriges styrkor. Och man kan inte räkna med att Asllani skall få frihet att briljera som hon gjorde mot Portugal.
Fast någon minut efter varningssituationen så briljerade verkligen Asllani när hon chippade bollen på ena sidan av rutinerade Lyonspelaren Janice Cayman och sedan sprang förbi på den andra. Läckert.
Totalt sett började den här kvarten med 7,5 minuter där det var mycket belgiskt bollinnehav. De valde alltså konstant att försöka spela sig fram. Den svenska pressen vid insparkarna var nu bättre, men inte klockren. Asllani föll ner och täckte bort Biesmans, med följden att det belgiska vänsterförsvaret rätt ostört kunde kliva fram och leverera längre uppspel med precision.
Några chanser kom dock inte Belgien till. Däremot fick Sverige i 23:e minuten sin andra hörna. Den slog Amanda Nildén, precis som den första – överlångt mot den bakre ytan. Det var inte Jonna Andersson-kvalitet, alltså inte en hörna som gick att nicka direkt i mål. Men den hamnade hos Björn, som fick två chanser att komma till avslut. Hennes skott i obalans blev dock väldigt högt.
Återigen ett otajmat svenskt avslut.
Strax efteråt antecknade jag dock 1–0 till Sverige efter ett väldigt fint tajmat avslut. Dock visade det sig att Stina Blackstenius löpning innan målet bara var nästan perfekt. För andra gången i turneringen visade det sig att hon hade för mycket muskler på axlarna, vilket gjorde att VAR bedömde henne som offside med någon centimeters marginal.
Personligen är jag en vän av VAR. Men regelgruppen Ifab bör nog ta en funderare över offsideregeln. Vore det inte rimligt att offsidelinjen ändras så att den bedöms utifrån var fötterna befinner sig? De här linjerna från övriga kroppsdelar känns tyvärr ofta rätt godtyckligt dragna.
Tyvärr för svensk del blev målet alltså inte godkänt. Synd på många sätt, inte minst eftersom det var ett fint anfall. Det började med att Hedvig Lindahl försökte överraska den belgiska backlinjen med en lång utspark mot Blackstenius. Det var tydligt matchen igenom att Lindahl var tillsagd att försöka få till några sådana kontringar, för hon gjorde fler försök att nå direkt till forwards.
Andrabollen efter Lindahls utspark hamnade hos Asllani, som tog ett par tillslag innan hon frispelade Blackstenius. Forwarden fick vända hemåt efter utsparken, och var nere på rätt sida, men tyvärr inte när bollen slogs. Det spelade således ingen roll att Blackstenius hade en bra förstatouch, skar in framför backarna och var iskall i avslutet. 0–0 stod sig.
Stina Blackstenius
När matchklockan nådde 30 minuter kunde Belgien återigen spela in till Biesmans i uppspelsfas och på så sätt ta sig förbi den svenska pressen. Trots belgiskt övertag i bollinnehav hade de (svart-)röda flammorna (laget kallas Red Flames) ännu inte haft något riktigt avslut. Det var fortsatt ganska god svensk kontroll.
Utöver det knappa offsidemålet skapade det svenska laget dock ingen målchans under den här kvarten.
Sverige–Belgien Period 3: 31–45 minuter: 0–0 i mål, totalt 0–0 1–1 i målchanser, totalt 5–1 3–1 i hörnor, totalt 5–2
Det 39 sekunder långa belgiska anfall som började i förra kvarten ledde till ett riktigt bra skottläge för den boll- och passningsskickliga innermittfältaren Justine Vanhaevermaet, med Reading som klubbadress.
Framspelad av Tessa Wullaert och Tine De Caigny sköt Vanhaevermaet ett lågt skott, som touchade på Nathalie Björns ena häl. Domare Monzul missade touchen och Sverige fick inspark. Men Belgien fick visa att de faktiskt kan spela sig till riktigt bra lägen.
Strax efter fick Sverige tre vänsterhörnor på kort tid. Den första var dåligt slagen från Kosovare Asllani, och efter den andra hamnade andrabollen hos Filippa Angeldal – som drog iväg en strumprullare.
Men det var nära tredje gången gillt. Asllanis hörna skarvades av Fridolina Rolfö vid förstastolpen, och bollen damp ner framför Stina Blackstenius och Magdalena Eriksson. Den förstnämnda slog till bollen två gånger utan att få den förbi Nicky Evrard.
I 36:e minuten var det dags för ytterligare en svensk toffelspark från bra läge. Nathalie Björn kunde stå och måtta när en bortboxning från Evrard kom rakt mot den svenska mittfältaren. Men en helt ostörd Björn fick en riktig snedträff.
Det var andra gången på kort tid just Björn fick ett sådant här läge. Ett läge som är alldeles för bra för att slarva bort. Eftersom Sverige hade haft ganska många sådana lägen är det lätt att börja fundera över om det var stress som skapade den bristfälliga koncentrationen. För så många dåliga träffar på en halvlek skall inte landslagsspelare behöva få.
Halvlekens sista minuter gick faktiskt till Belgien. De hade ett bra inlägg från Wullaert, som Lindahl boxade undan precis framför en framstormande Cayman. Och sedan fick Ilestedt nicka bort en hörna.
Möjligen var det lite svensk trötthet som gjorde att Belgien kunde få några okej minuter. När belgiskorna satte upp ett ganska långsamt högeranfall efter 40.30 noterade jag att bara den svenska backlinjen och innermittfältarna var på rätt sida. Övriga fyra svenska spelare gick hemåt, eller låg kvar högt i planen. Ingen orkade, eller ville sätta press.
Statistik efter första halvleken av Sverige–Belgien.
När domare Monzul blåste för halvtid visade Uefas officiella statistik 16–1 i avslut till Sverige. Men också 169–139 i passningar till Belgien.
Inte för att passningar på egen planhalva avgör fotbollsmatcher. Men det faktum att Belgien hade övertag i bollinnehavet visade på att det var något som hackade i det svenska spelet. Min analys är att det hade med presspelet att göra, att det inte funkade med att låta Asllani försöka täcka bort Biesmans när belgiskorna rullade runt.
TV-bilden var sällan så utzoomad att man fick se var Angeldal var positionerad. Men känslan är att det var just Angeldal som hamnade fel. Känslan är också att det inte hade fått hålla på i 45 minuter om Caroline Seger hade varit på planen. Att Seger hade sett till att kompisarna snabbt hade hamnat mer korrekt i presspelet.
Fridolina Rolfö
En annan känsla i paus var att det här var Sveriges match, trots bristerna. Dock fanns det ganska mycket att förbättra. Sverige hade exempelvis inte fått ut så mycket av yttermittfältarna. Johanna Rytting Kaneryd hade en tung halvlek offensivt, och i engelska BBC:s halvtidsprogram fick Fridolina Rolfö tydligen hård kritik från Jonas Eidevall.
I SVT noterade Tony Gustavsson att Rolfö har spelat vänsterback hela säsongen i Barcelona, vilket gör att hon inte är van vid de betydligt svårare situationer som hon utsätts för i landslaget, där hon hamnar mer centralt, och mer felvänd. Det känns som en rimlig analys.
Rolfö har inte hittat rätt tajming i offensiven i EM. Som vänsterback har man oftast ryggen fri, och man behöver oftast bara kolla åt höger. I sin landslagsroll behöver hon ha koll 360 grader. Men hon är ett stort sparkapital för Gerhardsson, och jag tycker att hon bör vara på planen.
Sverige–Belgien Period 4: 46–60 minuter: 0–0 i mål, totalt 0–0 1–0 i målchanser, totalt 6–1 1–0 i hörnor, totalt 6–2
Bara sekunder in i den andra halvleken passade Belgien ner en boll djupt i deras backlinje. Omedelbart sprang Filippa Angeldal fram och sökte upp Julie Biesmans, vilket tvingade fram en belgisk chansboll som Sverige lätt kunde vinna.
Sverige bet sig sedan fast på offensiv planhalva och efter ett fint inspel i spelyta två från Amanda Nildén hamnade bollen hos Fridolina Rolfö, som fick till en bra volley ur lite halvdålig vinkel. Nicky Evrard höll skottet, men ändå en mycket bra svensk start på halvleken. Bra är också det ord som bäst beskriver Nildéns mästerskapsdebut. Hon var säker i defensiven och hade flera sådana där fina inspel i spelyta två.
Någon minut efter Rolfös volley nickade en offsidestående Amanda Ilestedt i ribban. Men efter fem bra svenska minuter följde tio rätt hafsiga, som dock huvudsakligen spelades på belgisk planhalva. Johanna Rytting Kaneryd utmanade det belgiska vänsterförsvaret ett par gånger, dock utan att lyckas få in bollen framför målet. Ett problem hon drogs med under hela matchen.
Johanna Rytting Kaneryd
Ett svenskt läge räknades in under de tio hafsiga minuterna. Det gick till just Rytting Kaneryd. Fridolina Rolfö kom runt till vänster och slog ett bra inlägg mot bakre ytan. Bara sju–åtta meter från målet mötte Häckenspelaren med en bredsidesvolley. Läget var jättebra, skottet däremot inte så bra – och Biesmans kunde nicka undan.
Under de här tio minuterna lyckades Belgien återigen ta sig förbi den svenska pressen genom att spela in centralt. Man gjorde det därför att bolltrygga Vanhaevermaet föll ner och avlastade Biesmans i mitten.
Och när klockan nådde 60 mintuer hade Linda Sembrant precis fått avstyra en belgisk kontring tre mot två. Sverige förde fortsatt spelet, men den anstormning som inledde halvleken hade kommit av sig.
Sverige–Belgien Period 5: 61–75 minuter: 0–0 i mål, totalt 0–0 1–0 i målchanser, totalt 7–1 3–0 i hörnor, totalt 9–2
På SVT inleddes den femte kvarten med att expertkommentator Markus Johannesson konstaterade att Sverige hade kommit till många bra inläggslägen, men att spelarna inne i straffområdet stod på hälarna.
Det var riktigt. Men det var knappast orsakat av spelarna inne i straffområdet. Alla som har spelat som forwards vet att det är nästintill hopplöst att få till ett bra inlöp när spelarna ute på kanterna kladdar för mycket på bollen.
Och det var just vad de svenska kantspelarna gjorde. De hade mest hela tiden flera tillslag, och slog dessutom gärna ett par korta passningar i väntan på ett drömläge som aldrig dök upp. Jag vet inget annat lag i EM som är så segt att komma till inlägg som Sverige. Vilket alltså gör det hopplöst att tajma för inlöpande forwards/mittfältare.
Ett problem här är att de som slår inläggen/inspelen verkar tro att man måste pricka en given medspelare. Det är ett missförstånd.
I fjol gjorde jag en stor djupdykning i ämnet inlägg med Elfsborgs Johan Larsson. Han är sannolikt bäst i herrallsvenskan på just konsten att spela in bollen i straffområdet. Jag frågade bland annat om han siktar på spelare eller på yta. Svaret:
”Alltid mot yta. Det är få som kan pricka spelare – det är väl kanske Kevin De Bruyne och några till. Jag kan det inte. Folk kan säga: ‘Lägg den här’. Jag svarar: ‘Nej, jag sätter in den i den ytan – se till att vara där så skall vi nog göra mål.’ Det är bara om jag kommer ner på kortlinjen, eller bryter in i boxen, som jag plötsligt kan börja sikta lite mot spelare.”
Och:
”Är jag mellan straffområdet och långlinjen, och ser att det är packat med folk, skjuter jag hellre en hård vrist in i en yta där jag ser att någon kan komma – den kan träffa vem som helst.”
De som försöker pricka medspelare i straffområdet gör bara något svårt ännu svårare. Jag älskar tidiga inlägg i ytan mellan motståndarnas målvakt och backlinje. Det gör inte landslagets kantspelare, för de slår nästan aldrig den typen av bollar.
Som sagt krånglar ofta de svenska kantspelarna till det alldeles för mycket. Rytting Kaneryd var exempelvis förbi sin back flera gånger, men valde att inte slå in bollen, utan gjorde istället en Cruyff-fint bakåt – och därmed hade medspelarna gjort sina löpningar, och de blev lätta att täcka bort.
Spelmässigt inledde Sverige dock den här kvarten bra. Man pressade fram belgiska uppspel från förlängd målområdeslinje, vilket innebar att Nathalie Björn och den svenska backlinjen kunde vinna bollarna på offensiv sida om mittlinjen. Det innebar också att hela det belgiska laget tvingades att falla ner i utgångspositioner en bra bit in på egen planhalva.
Sett till klara målchanser var det dock rätt tunt. Men Filippa Angeldal drog i alla fall i iväg två hyfsade skott under de tre första minuterna. Dessutom ropade Sverige på straff när bollen träffade Davina Philtjens. På tv-repriserna har jag svårt att se om det är en träff på en högt hållen arm (alltså straff), eller om bollen tar i ansiktet. Jag antar att VAR-rummet ansåg att det handlade om det senare alternativet.
En kanonchans skapade dock det svenska laget innan klockan nådde 75 minuter. I andrafas efter en inläggsfrispark lyfte Linda Sembrant in bollen till Stina Blackstenius. Nicken från bara tre–fyra meter räddades snyggt av glödheta Nicky Evrard. Där borde det ha blivit mål.
Belgien hade två bra kontringslägen under den här kvarten. Vid det första jobbade Fridolina Rolfö hem på ett bra sätt och hjälpte Magdalena Eriksson att reda upp situationen. Vid det andra missade Sembrant sin brytning, vilket gjorde att Belgien ett tag var tre mot två. Tine De Caigny slog dock den avgörande passningen så löst att Amanda Nildén kunde bryta.
Det var fortsatt 0–0 efter 75 minuter, och fortsatt svensk kontroll. Men i bakhuvudet började nu tankarna komma på att Belgien skulle komma till minst en riktigt vass målchans till.
Sverige–Belgien Period 6: 76–90 minuter: 1–0 i mål, slut 1–0 2–0 i målchanser, totalt 9–1 4–0 i hörnor, totalt 13–2 Svenskt byte: Filippa Angeldal ut i minut 84. Hanna Bennison in.
Matchens sista kvart inleddes med att Rytting Kaneryd fixade en hörna från höger. Där hamnade andrabollen hos Nathalie Björn, som för typ femte gången i matchen fick en oförklarligt dålig träff på volleyn.
Efter 80 minuter var det 30–2 i avslut. Då hade precis Linda Sembrant nickat just utanför på ett fint inlägg från Björn. Strax efter kom Belgien till sitt tredje och sista avslut när inhopparen Elena Dhont sköt i burgaveln.
Men slutminuterna var ändå rätt nervösa från svensk sida. Man orkade inte sätta press på Belgien. Och nämnda Dhont var nära att rinna igenom på en fin passning från Wullaert i 89:e minuten. Nildén lyckades dock bryta i sista stund.
I samband med brytningen fick Nildén krampkänning. Det ledde dock inte till att Peter Gerhardsson började förbereda ett byte. Oväntat. För det är ju allt lite farligt att ha en vänsterback med kramp.
I andra övertidsminuten avgjordes matchen. Rolfö och Asllani samarbetade på vänsterkanten, och fick Justine Vanhaevermaet att slå ut bollen till hörna. Den tog Asllani hand om. Huvuddelen av de tolv tidigare svenska hörnorna hade varit ofarliga, många rätt dåligt slagna.
Den 13:e slogs så att den damp ner i målområdet, ganska exakt mitt framför målet. Målvakt Evrard fick ingen träff på undanrensningen, utan bollen hamnade hos Nathalie Björn till höger i målområdet. Den här gången valde hon vänster bredsida – och fick ren träff. Evrard släppte retur som Linda Sembrant kunde trycka in i nätet från nära håll med höger bredsida.
35-åriga Sembrant är ingen ovan målskytt. I EM-kvalet gjorde hon tre, flest av alla svenska spelare. Och hon blev faktiskt Sveriges bästa målskytt i VM 2015. Hon gjorde även mål i VM 2019. Och nu har hon avgjort en EM-kvartsfinal.
Segermålet kom efter 91.37. Det var det som väl brukar kallas grevens tid.
Belgien hann lyfta in en boll i svenskt straffområde under den återstående tiden. Den bollen nickade Sembrant bort, och strax efter gick slutsignalen som förkunnade att Sverige var klart för semifinal.
Även om segermålet dröjde var den svenska segern totalt sett odiskutabel. Hedvig Lindahl behövde inte göra en enda kvalificerad räddning.
Men de spelare som saknades var saknade. Jag har redan nämnt Caroline Segers betydelse i presspelet och Jonna Anderssons för hörnorna från höger.
I semifinalen mot England kommer Sverige verkligen behöva tillgång till alla truppens spelare. Jag har i grunden en rätt bra känsla kring att det kommer att bli en väldigt jämn och öppen match. Peter Gerhardsson och Magnus Wikman har byggt det här laget för just den här typen av matcher.
Men vi har inte råd med att ha några tänkta startspelare på skade- eller sjukdomslistan. England har redan några fördelar i form av hemmaplan och två dagar längre vila. Det räcker.
För övrigt läser jag att flera av er som läser bloggen tycker att det kan vara dags att byta ut Gerhardsson. Jag tycker inte alltid att han gör rätt. Men hans resultat är otroligt bra, och jag har svårt att tro att vi kan hitta en bättre kandidat.
Trots att landslaget både har hackat spelmässigt och varit drabbat av covid skall det spela semifinal på tisdag. Och Gerhardsson har ett otroligt mästerskapsfacit. På 17 matcher har det blivit 13 segrar, tre kryss och bara en förlust. Och nederlaget kom ju när startelvan vilades i en betydelselös gruppspelsmatch mot USA i VM 2019.
Just det att Gerhardsson har haft möjlighet att vila startelvan i en match vardera i VM 2019 och OS 2021 har varit en framgångsfaktor. Den här gången har han inte haft möjlighet att vila spelare på samma sätt. Det är lite oroväckande.
Att det är Sarina Wiegman som leder England är också oroväckande. Hon har ju krossat svenska finaldrömmar förr. För övrigt har Wiegman och Gerhardsson varsin supersvit med sig in i matchen. Wiegman har inte förlorat sedan hon tog över England. Och Gerhardssons Sverige har inte förlorat under ordinarie tid på 34 matcher och 28 månader.
Ett svenskt orosmoment inför matchen är hur det står till med Kosovare Asllani. Hon var inte med på dagens träning. Och lagkaptenen orkade inte komma ut och prata med media efter segern mot Belgien, något exempelvis en gammal Tre Kronor-målvakt hade synpunkter på:
Verkar SÅ jobbigt att lira fotboll i 90min att Sveriges största stjärna inte orkar öppna truten för media🤔 annars gnälls det att dom får för lite uppmärksamhet🤔ja inte lätt med damfotbollen😳https://t.co/60GeHQziIF
Och ja, jag har också synpunkter på det. Jag tycker inte att silenzio stampa är värdigt en lagkapten. Så jag hoppas verkligen att det fanns en vettig förklaring.
Men innan vi blickar framåt noteras att Belgien var bättre än jag trodde. Laget försvarade sig otroligt bra. Låg centralt, var disciplinerat och jobbade stenhårt. Offensivt har de Tessa Wullaert som är alldeles för bra för att spela i Fortuna Sittard. Och målvakten Nicky Evrard är turneringens bästa så här långt.
Även om Belgien bara skapade en målchans i matchen kändes det otäckt flera gånger när de kontrade. Mycket beroende på att det svenska hemspringet var sämre än vanligt.
Belgien var även modigt i sitt passningsspel. Men Sverige var bäst, och segern var förstås otroligt rättvis. Jag hade inga fyror i mina spelarbetyg, men sex treor. Av dem korade jag Nathalie Björn till matchens lirare i Sverige. Mest för hennes andra halvlek. I den första tyckte jag inte att Sverige var speciellt bra centralt i planen.
Även tävlingsdebutanten Amanda Nildén fick en trea. Hon hade flera fina inspel. Men mer om matchen i kommande inlägg.
Här nedan är länkar till mina texter i Borås tidning från matchen. Det krävs inlogg i någon av Gota Medias tidningar för att kunna läsa:
Inlägget uppdaterat efter Putellas korsbandsskada med reviderade procentsatser.
Vi närmar oss EM-premiären med stormsteg. Det är därför hög tid för bloggens stora EM-guide. Jag har valt olika former för mina mästerskapsguider, ofta har de varit uppdelade gruppvis. I år blir det bara en lång guide. Det är det inlägget du har framför dig. Trevlig läsning.
Det är historiskt jämnt i Europatoppen. Hittills har bara fyra nationer vunnit EM-guld. I år tycker jag att det är rätt jämnt mellan sex lag, och jag ser ytterligare tre lag med potential att ta sig till semifinal. En sådan bredd har det aldrig tidigare varit i ett EM.
Innan jag går in på grupperna noterade jag att Eurotalk tog ut en allstarelva inför mästerskapet för att att ha något att jämföra med efter EM. Det tyckte jag var en kul idé. Deras elva ställdes upp 4–4–2 och såg ut så här:
Jag har med några av deras spelare i mitt lag. Jag har dock inte tagit med någon svensk. Närmast var helt klart förbundskapten Gerhardsson, som gick en hård strid mot Sarina Wiegman. Hon har dock vunnit deras inbördes möte, och drog därmed det längsta strået.
Personligen tycker jag att målvakt och ytterbackar är de klart svåraste att hitta vettiga kandidater till. I de offensiva rollerna är svårigheten istället vem man skall välja bland alla heta alternativ. När det gäller målvaktsposten tycker jag att Tyskland har bäst förspänt. Frågan är bara vem av Merle Frohms, Ann-Katrin Berger och Almuth Schult som får förtroendet. Eftersom Frohms har tröja nummer 1 och har stått i Tysklands fyra senaste landskamper faller valet på henne.
Här är min drömelva inför EM. Jag väljer 4–2–3–1: Merle Frohms, Tyskland/Eintracht Frankfurt – Giulia Gwinn, Tyskland/Bayern München, Irene Paredes, Spanien/Barcelona, Griedge Mbock Bathy, Frankrike/Lyon, Selma Bacha, Frankrike/Lyon – Lena Oberdorf, Tyskland/Wolfsburg, Alexia Putellas, Spanien/Barcelona – Caroline Graham Hansen, Norge/Barcelona, Vivianne Miedema, Nederländerna/Arsenal, Lauren Hemp, England/Manchester City – Ada Stolsmo Hegerberg, Norge/Lyon. Förbundskapten: Sarina Wiegman, England
Och här är en genomgång grupp för grupp:
Grupp A
England och Norge bör sluta etta och tvåa i den här gruppen. Outsider är Österrike, som ju tog sig till EM-semifinal för fem år sedan. Då tog man Danmark till straffläggning i semifinalen, och hyllades som vinnare när man kom hem till Wien.
Men Österrike känns sämre nu, och det vore en jätteskräll om de lurar England eller Norge på avancemanget. Gruppens fjärde lag är Nordirland, som bör bli hela turneringens slagpåse. Nordirland har överträffat sig själva genom att ens kvala in. Deras första mål bör vara att just göra ett mål.
England
Världsranking: 8 Förbundskapten: Sarina Wiegman Senaste mästerskapen: Gick till semifinal både i EM 2017 och VM 2019. Spelade som Team GB i OS. Där föll man mot Australien i kvartsfinal.
Kommentar: Värdnationen är en given guldkandidat. Det svåraste för skickliga förbundskaptenen Sarina Wiegman blir att välja vilja stjärnor hon skall ställa på planen. Wiegman är regerande mästare med Nederländerna, och har inte förlorat med det engelska landslaget. Frågan är om det massiva hemmastödet blir ett lyft eller skapar extra press.
Dock är ju Wiegman rätt kvinna att lotsa laget genom den pressen. Hon ledde ju som bekant värdnationen till guld i senaste EM-slutspelet.
Truppen vimlar alltså av affischnamn. Kvicka och kreativa ytterforwarden Lauren Hemp har dominerat i Manchester City i vinter, och den engelska assistdrottningen är nu även redo för ett stort internationellt genombrott.
Passningsskickliga mittbacken/innermittfältaren Leah Williamson och smarta tian Fran Kirby är två personliga favoriter. Frågan är vem som startar på topp. Pålitliga mästerskapsspelaren Ellen White har haft covid i uppladdningen inför EM, men blir hon bara fullt återställd lär hon säkert sätta några mål.
Nordirland
Världsranking: 47 Förbundskapten: Kenny Shields Senaste mästerskapen: Mästerskapsdebutant
Kommentar: Allt annat än tre raka förluster vore en jätteskräll för förbundskapten Kenny Shields gäng. Laget gjorde en bragd när det tog sig till EM-slutspelet. Man glömmer inte lyckan i samband med playoffsegern mot Ukraina i första taget. Framför allt har Liverpools Rachel Furness firande på kryckor etsat sig fast.
Men så mycket firande lär inte Nordirland få ägna sig åt under EM-slutspelet. Laget är på alla sätt turneringens klart mest nederlagstippade. Och det finns många anledningar till det. En är att deras spelartrupp innehåller 13 spelare som håller till i hemmaligan, som är en av de svagare i Europa. Spelarna där är rena amatörer som har civila heltidsjobb vid sidan av fotbollen.
Lagets mest namnkunniga spelare är anfallaren Simone Magill och backen Rebecca Holloway. De spelar i Everton i WSL respektive Racing Louisville i amerikanska NWSL.
Norge
Världsranking: 11 Förbundskapten: Martin Sjögren Senaste mästerskapen: Blev poänglöst i EM 2017. Föll mot England i kvartsfinalen av VM 2019.
Kommentar: Svenska Martin Sjögren mönstrar ett lag med en fantastisk offensiv, en av turneringens bästa. Barcelonas ytterforward Caroline Graham Hansen och Lyons skyttedrottning Ada Stolsmo Hegerberg tillhör topp tre i världen på sina positioner och behöver inga större presentationer.
Men de är långt ifrån ensamma toppnamn i det norska laget. På mittfältet och i anfallet vimlar det av högklassiga spelare. Innermittfältarna Ingrid Syrstad Engen (Barcelona), Frida Maanum (Arsenal) och Vilde Bøe Risa (Manchester United) håller alla toppklass. Det gör även kantspelarna Julie Blakstad (Manchester City) och Guro Reiten (Chelsea). Offensiven är tveklöst en av Europas allra bästa. Noterbart att 20-åriga mittfältstalangen Blakstad brukar spela vänsterback i landslaget.
Problemen finns i lagets bakre regioner. Förstamålvakten Cecilie Fiskerstrand har dragit korsbandet, vilket gör att tidigare Pitemålvakten Guro Pettersen ser ut att få förtroendet i målet. Det är en duktig målvakt, men hennes internationella rutin är högst begränsad. Den är faktiskt begränsad till tre landskamper, varav två nu i uppladdningen inför EM.
På backsidan kommer även försvarsgeneralen Maren Mjelde från en skadekantad säsong där det bara blev fyra inhopp i Chelsea. Norges utmaning blir alltså att få ihop defensiven. Offensivt finns det många potentiella matchvinnare. Och det imponerar att man kunde ta en 2–1-seger i genrepet borta mot Danmark – trots att man kom i underläge redan i första minuten.
Österrike
Världsranking: 21 Förbundskapten: Irene Fuhrmann Senaste mästerskapen: Gör sitt blott andra mästerskapsslutspel. Gick till semifinal i EM 2017.
Kommentar: Österrike gjorde stor sensation i det förra Europamästerskapet. Då blev det en delad tredjeplats efter att man skrällt till sig gruppsegern före Frankrike och sedan slagit ut Spanien i kvartsfinal. I semifinalen pressade man alltså sedan Danmark hela vägen till straffläggning. Lagets styrka då var förmågan att variera mellan hög och låg press.
I den höga pressen hade löpstarka duon Nicole Billa och Laura Feiersinger nyckelrollerna. De är fortfarande kvar.
Det troliga är att man åker hem efter gruppspelet i år. Men lyckas nyckelspelarna toppa formen som 2017 så…
Utöver Billa och Feiersinger är förstås Arsenals målvakt Manuela Zinsberger otroligt viktig. Hon har hög högstanivå, och den måste hon alltså nå upp till. Det behöver även smarta och spelskickliga Sarah Zadrazil från Bayern München på det centrala mittfältet. .
Totalt har man haft tre spelare i engelska WSL och hela 13 i Frauen-Bundesliga den gångna säsongen, så det finns kvalitet i laget. Men som sagt, känslan är ändå att England och Norge är minst en klass bättre.
Grupp B
Det här är den på förhand klart tuffaste gruppen. Spanien och Tyskland var gruppfavoriter fram till dagen före avspark. Då drog världens bästa spelare, Alexia Putellas korsbandet, och Spanien försvagades betänkligt.
Plötsligt är Tyskland klar gruppfavorit, medan Spanien får göra upp med EM-finalisten från 2017, Danmark, om andraplatsen. Danskorna har en vass offensiv och är en farlig utmanare till Spanien. Fjärde laget i gruppen är Finland, som har fått en riktigt svår lottning. En bra dag kan Helmarit, som det finska laget kallas, ta poäng av de andra lagen. Men det troliga är att Finland åker hem poänglöst från England.
Danmark
Världsranking: 15 Förbundskapten: Lars Søndergaard Senaste mästerskapen: Var i EM-final 2017. Missade slutspelet till VM 2019.
Kommentar: Försnacket om Danmark har i ganska stor utsträckning handlat om Nadia Nadim. Och då tänker jag inte bara på att hon nådde upp i 100 landskamper i samband med genrepet mot Norge.
Thanks, a fantastic feeling to be greeted by all our amazing fans in Viborg for reaching 💯 games for @dbulandshold
Let’s go, for 💯 more! Thanks for the love, I’m so proud and honored! Now let’s do a few days of rest and then it’s off to 🇬🇧 and @WEURO2022 🇩🇰🦖⚽️ pic.twitter.com/KBcmcPTTln
Utan framför allt på att förbundskapten Søndergaard satte som ultimatum att Nadim var tvungen att inför EM uttala sig om sitt uppdrag som ambassadör för Herr-VM i Qatar. Annars skulle inte anfallaren bli uttagen i EM-truppen. Hon blev uttagen, och hon har uttalat sig om Qatar:
Frågan är om Nadim även kommer att debatteras av fotbollsmässiga skäl de kommande veckorna. I de tre uppladdningsmatcherna har det bara blivit ett inhopp för henne.
Det är ju just i offensiven Danmark har sina styrkor. Framför allt har man välkända Pernille Harder. Chelseaforwarden är lagets storstjärna och skall se till att det blir mål. Det är inte nödvändigtvis så att Harder behöver vara sist på bollen. Danmark har fler målfarliga spelare, som exempelvis nickstarka toppforwarden Signe Bruun.
På mittfältet har man ett spännande framtidsnamn i 19-åriga Kathrine Møller Kühl. Hon är en tekniskt skicklig spelare som jag kommer att kolla in lite extra under mästerskapet.
Danmark har alltså en riktigt vass offensiv. Så stark att laget har kapacitet att vinna enstaka matcher mot alla lag i det här mästerskapet. Men man har också stora defensiva brister, och över tid är det mest troliga att man faller på den svaga backlinjen.
Inte minst sedan backklippan Rikke Sevecke (Everton) har varit skadeförföljd under våren. Hon måste nog vara hel under hela Europamästerskapet om Danmark skall kunna skrälla i England som man gjorde 2017.
Finland
Världsranking: 29 Förbundskapten: Anna Signeul Senaste mästerskapen: Gör sitt första slutspel sedan EM 2013. För nio år sedan tog man två poäng och åkte ut på sämre målskillnad än Danmark.
Kommentar: Svenska Anna Signeul har tagit ut tolv spelare som håller till i damallsvenskan, och ytterligare sju som har spelat i vår svenska högstaserie. Det för oss svenskar välbekanta laget är kontringsskickligt, men lottningen är grymt svår.
Finland kan absolut skrälla i någon match. Men avancemang känns inte särskilt troligt. Snabba Vittsjöforwarden Linda Sällström är tidernas bästa målskytt i det finländska landslaget. Det trots att hon varit skadeförföljd med flera korsbandsskador under karriären. En kontringsspelare som är frisk lagom till EM. Hon måste vara på hugget i England om det skall bli några finländska poäng.
En annan Sverigebekant är försvararen Natalia Kuikka. Hon gjorde guldsuccé i Göteborg 2020 som kantspelare. I landslaget är hon oftast mittback, vilket i min värld innebär att man tappar hennes allra största tillgång – löpstyrkan. Men jag antar att det är bäst för laget att Kuikka spelar i mittförsvaret.
Försvaret är ju förstås otroligt viktigt när det väntar matcher mot tre på pappret bättre lag. Viktig är även målvakten. Och där är Finland bra. Rutinerade 36-åringen Tinja-Riika Korpela är en säker sista utpost som vi bland annat minns från Tyresö och Bayern München.
Spanien
Världsranking: 7 Förbundskapten: Jorge Vilda Senaste mästerskapen: Föll i kvartsfinal mot Österrike i EM 2017 och i åttondelsfinal mot USA i VM 2019.
Kommentar: Spanien har aldrig tagit en stor mästerskapstitel på damsidan. Många har trott att det kan vara dags nu. Det bollskickliga och samspelta laget som oftast har åtta Barcelonaspelare i startelvan har varit huvudfavorit hos många oddssättare.
Personligen har jag inte varit lika säker. Jag ser brister i djupledsspelet, brister som kan bli kostsamma. Laget är även känsligt för kontringar.
Spanien har stor potential i sin trupp. Men superstjärnan Alexia Putellas korsbandsskada förstör väldigt mycket. Jag ser tremannamittfältet med Patri Guijarro, Aitana Bonmati och Putellas som världens bästa. Trion har en bra kombination av teknik, arbetskapacitet, spelsinne och självförtroende.
Men nu är alltså Putellas borta. Därmed tappar man lagets målfarligaste spelare, hon vann bland annat skytteligan i Champions League.
🔴 𝗢𝗙𝗜𝗖𝗜𝗔𝗟 I Alexia Putellas ha sufrido una entorsis en su rodilla izquierda durante la sesión de este martes 5 de julio.
— Selección Española Femenina de Fútbol (@SEFutbolFem) July 5, 2022
Mittbackarna Irene Paredes och Mapi Leon är spelskickliga, och Manchester Uniteds högerback Ona Battle är ett spännande framtidsnamn. Däremot är Spanien svagare på vänsterkanten. Och framför allt är det tunt längst fram. Jennifer Hermoso är ju borta på grund av skada. Men inte heller med henne på planen tycker jag att Spanien har den spets de borde ha. Hon är bra på att ösa in mål mot dåliga lag, men lyfter sällan i de riktigt stora matcherna. Och nu är alltså även Putellas borta.
När jag såg Spanien i genrepet mot Italien var det futsalkänsla över det spanska spelet. Många korta passningar och en ambition att passa sig in i målet. Så kommer inte Spanien att vinna EM-guld. Men får det spanska laget in lite mer djupledstänk finns det kvaliteter. Men utan Putellas räcker det sannolikt inte till guld.
Tyskland
Världsranking: 5 Förbundskapten: Martina Voss-Tecklenburg Senaste mästerskapen: Ut i kvartsfinal både i EM 2017 och VM 2019. I EM blev Danmark för svårt i en match som fick skjutas upp en dag på grund av regn. Och i VM slogs man ut av Sverige.
Kommentar: Tyskland har föryngrat både trupp och startelva ganska rejält de senaste åren. Hela elva spelare i den aktuella EM-truppen är nu 25 år eller yngre.
Problemet för rutinerade förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg är vilka av alla toppspelare hon skall välja. Hur hon skall få pusslet att falla ut på allra bästa sätt.
Som noterats ovan har Tyskland exempelvis tre högklassiga målvakter. Det troliga är att Voss-Tecklenburg satsar på den minst meriterade, Frankfurts Merle Frohms. I varje fall har hon stått i de fyra senaste landskamperna.
Tyskland saknar tyvärr två stora mittfältsstjärnor i Dzenifer Marozsan (korsbandsskadad) och Melanie Leupolz (gravid). Trots de tunga avbräcken har man massor av talang – och fart.
Om Voss-Tecklenburg får ihop det där lagpusslet är Tyskland absolut en tänkbar guldmedaljör. Stor vikt läggs på 20-åriga Lena Oberdorf:s axlar. På dem bär hon redan Wolfsburg. Och när hon var på planen var det tyska klubblaget otroligt starkt i vintras. När Oberdorf var skadad åkte man ut ut Champions League.
Den allroundkunniga tvåvägsmittfältaren skall bära det tyska landslaget framöver. Och av det jag såg i vintras är hon redo för det uppdraget redan nu.
Oberdorf är långt ifrån den enda tyska talangen som står inför sitt riktigt stora internationella genombrott. Några andra är Jule Brand, Lena Lattwein, Klara Bühl, Sydney Lohmann och Giulia Gwinn.
När det gäller målskyttet blir det väldigt spännande att se vad Tabea Wassmuth kan göra. Den 25-åriga Wolfsburgspelaren gjorde hela tio mål i vinterns Champions League och blev med det tvåa i skytteligan, ett mål bakom Alexia Putellas.
Grupp C
Sverige och Nederländerna är båda potentiella guldvinnare i det här mästerskapet. De båda lagen är således stora favoriter att gå vidare till kvartsfinal från grupp C. Det lag som vinner gruppen har dessutom bra chans att få en bra lottning i kvartsfinalen.
Nederländerna
Världsranking: 4 Förbundskapten: Mark Parsons Senaste mästerskapen: Guld i EM 2017 och silver i VM 2019. I fjolårets OS blev det däremot hemresa redan efter kvartsfinalen.
Kommentar: Nederländerna har bytt förbundskapten från skickliga Sarina Wiegman till i de här sammanhangen oprövade Mark Parsons. Engelsmannens inledande period på jobbet har kantats av skador, och sådana har de orangeklädda inte råd med.
Nederländerna har nämligen en otroligt stark och vass startelva. Men där bakom sjunker kvaliteten ganska snabbt. Det gäller således att startspelarna är på topp nu under EM.
Toppspelarnas toppspelare är förstås Vivianne Miedema. Hon har gjort makalösa 94 mål på 111 landskamper. Den fantastiska avslutaren har i år spelat som tia i Arsenal, och visat att hon även kan passa fram till mål. Hon är självklart en av EM:s allra största stjärnor – och en högst tänkbar skyttedrottning.
Andra nyckelspelare är tekniska kantspelaren Lieke Martens, som lämnar Barcelona för PSG i sommar, underskattade Jill Roord samt krosspassningarnas, och de fasta situationernas okrönta drottning Sherida Spitse.
Nyttiga Danielle van de Donk har varit skadeförföljd under året i Lyon. Den aggressiva mittfältaren rapporteras vara på gång tillbaka, något som är god nyheter för Nederländernas Oranje Leeuwinnen.
Jag såg laget mot England. Där inledde man starkt, och satte en hög och fin press. Men efter en straffmiss i början av den andra halvleken föll man ihop. Dessutom darrade målvakten Sari van Veenendaal. Hon har dock tidigare visat sig vara bäst när det gäller. Så kanske att hon lyfter sig när det blir tävlingsmatcher.
Bäst när det gäller har för övrigt hela det nederländska laget varit på senare år. Frågan är om man räcker till den här gången. Öppningsmatchen mot Sverige är på alla sätt en nyckelmatch. Gruppsegraren har en gynnsam lottning i kvartsfinalen i form av tvåan i grupp D. Så en bra start kan leda långt.
Portugal
Världsranking: 30 Förbundskapten: Francisco Neto Senaste mästerskapen: Mästerskapsdebuterade i EM 2017. Vann en match, men åkte ut på målskillnad mot Spanien.
Kommentar: Portugal missade kvalet, men fick en friplats när Ryssland blev uteslutet för invasionen av Ukraina. Allt annat än hemresa efter gruppspelet vore en jätteskräll för förbundskapten Francisco Neto:s lag. Inte minst eftersom landets enda riktigt stora stjärna har tackat nej till landslaget. Jag tänker på den tidigare Linköpingsmittfältaren Claudia Neto, som nyligen valde att skriva på för Sporting Clube de Portugal i Lissabon.
Portugal har ett hyfsat taktiskt skolat lag som måste leva på kontring i den här turneringen. Och en vass kontringsspelare har man i Sportings blixtsnabba forward Diana Silva. Hon blir väldigt viktig i ett totalt sett profilfattigt lag.
Sverige mötte Portugal i Algarve cup i vintras. Då höll Portugal emot bra i den första halvleken, och det var 0–0 i paus. Sedan växlade Sverige upp i den andra halvleken och vann med 4–0. I den matchen sköt Diana Silva över öppet mål i 0–0-läge.
Schweiz
Världsranking: 20 Förbundskapten: Nils Nielsen Senaste mästerskapen: EM 2017. Utslaget i gruppen efter en dramatisk 1–1-match mot Frankrike. Kvalade inte in till VM 2019.
Kommentar: För sju–åtta år sedan kändes det som att Schweiz var på väg mot den yttersta världstoppen. Men utvecklingskurvan har svängt neråt eftersom påfyllning saknats när äldre stjärnor lagt av.
Den tidigare Umeå- och Rosengårdsspelaren Ramona Bachmann (nu i PSG) skall bära lagets offensiv. Hennes snabbhet med boll är av yttersta världsklass. Bollskickliga mittfältaren Lia Välti (Arsenal) och nickstarka Barcelonaspelaren Ana-Maria Crnogorcevic är två andra schweiziska spelare att ha ögonen på.
Danske förbundskaptenen Nils Nielsen har ett lag med en hyfsat stabil startelva, men en väldigt tunn bänk. Dessutom kommer man till EM med en riktigt usel form. På de fem senaste landskamperna har det blivit ett kryss och fyra förluster, och sammanlagda målskillnaden 1–16.
I de båda uppladdningsmatcherna mot Tyskland och England har man hängt med hyfsat i första halvleken för att sedan rasa ihop efter paus när man börjat byta. Högstanivån är fortsatt okej, så laget kan absolut skrälla till i någon match. Men det blir knappast mer än så.
Sverige
Världsranking: 2 Förbundskapten: Peter Gerhardsson Senaste mästerskapen: Utslagna av Nederländerna i kvartsfinal i EM 2017 och i semifinal i VM 2019. Finalförlust efter straffar mot Kanada i OS.
Kommentar: Sverige kommer till England som det högst rankade europeiska landslaget. Spelarna själva pratar om favoritskap, men på oddslistorna ligger ofta England eller Spanien före. Jag håller Sverige som andrahandsfavoriter bakom England.
Peter Gerhardsson:s landslag har inte förlorat en tävlingsmatch under ordinarie tid på drygt tre år, då USA vann i VM mot ett reservbetonat svenskt lag.
Defensiven är bland de bästa i världen – det är otroligt svårt att göra mål på Sverige. Truppen är dessutom historiskt bred, med fullgoda alternativ på de flesta positionerna. Akilleshälen är sexan, där Caroline Seger är enda toppspelaren. Hon behöver alltså vara frisk och hel. Är hon det är lagmaskinen Sverige en given guldkandidat.
Bollsäkra lagkaptenen Seger gjorde ett grymt bra OS. Då var hon bättre än hon varit någon gång tidigare. Nu är hon 37 år ung och skall sköta defensiven på det svenska mittfältet. Kollegan på centralt mittfält, Filippa Angeldahl, är väldigt bra offensivt, mästerlig på att spela igenom motståndarnas lagdelar. Dock har Angeldahl defensiva brister, bland annat blir hon lätt bolltittare. Där måste Seger täcka upp.
Offensivt hänger mycket på Barcelonas Fridolina Rolfö och Milans Kosovare Asllani – och på de fasta situationerna. Sverige har många nickstarka spelare och dessutom fina fötter från bland annat Asllani och Jonna Andersson. Andersson är en underskattad spelare som har varit superstabil på sistone.
Förutsättningarna för Sverige är desamma som för Nederländerna. Alltså att öppningsmatchen är väldigt avgörande. Att vinna gruppen kan vara väldigt viktigt.
Grupp D
Det här är en öppen grupp, där Frankrike är given favorit. Det franska laget är ett potentiellt guldlag. Bakom Frankrike är Italien förstahandskandidat att ta sig till kvartsfinal. Men varken Belgien eller Island skall räknas bort. Det kan bli väldigt jämnt och spännande i slutomgången.
Belgien
Världsranking: 19 Förbundskapten: Ives Serneels Senaste mästerskapen: Debuterade i EM 2017. Då vann man mot Norge, men föll mot Nederländerna och Danmark.
Kommentar: Skrällvann alltså mot Norge när man EM-debuterade för fem år sedan. Jag trodde att det belgiska laget var på väg mot ett stort genombrott där för fem år sedan.
Men faktum är att laget känns något sämre nu. Öppningen är dock att man har lottats in i en grupp där man bara ställs mot en av de sex potentiella guldlagen. Något som skapar viss chans till avancemang.
Belgien har en offensiv spets i snabba Tessa Wullaert och starka bollmottagaren Tina De Caigny. De kan med lite flyt kan leda sitt lag till till kvartsfinalplats. Den tidigare Wolfsburg- och Manchester Cityforwarden Wullaert spelar för övrigt nu med Fortuna Sittard i den nederländska ligan. Hon är en snabb djupledslöpare som gjort 67 mål på 109 landskamper. Även Lyons Janice Cayman är en snabb och väldigt viktig spelare i det här belgiska laget.
Frankrike
Världsranking: 3 Förbundskapten: Corinne Diacre Senaste mästerskapen: Ut i kvartsfinal mot England i EM 2017 och ut i kvartsfinal mot USA i VM 2019.
Kommentar: Förbundskapten Corinne Diacre har byggt om landslaget från grunden sedan VM-misslyckandet på hemmaplan för tre år sedan. Och hon har tillgång till väldigt många duktiga spelare.
Hon anser sig ha råd att ställa över världsspelare som Lyons skickliga mittfältare Amandine Henry och smarta forwarden Eugenie Le Sommer. Dessutom är kvicka vänsterspelaren Amel Majri korsbandsskadad.
På pappret är den franska truppen trots det väldigt stark. Bland alla mästerskapsdebutanter vimlar det av spännande spelare. PSG-duon Kadidiatou Diani och Marie-Antoinette Katoto har nyckelroller i anfallsspelet. Det är ofta Diani som jobbar fram chanserna och Katoto som avslutar.
Nickstarka mittbacken Wendie Renard är ett vasst vapen vid fasta situationer. Hon har dock haft lite skadeproblem inför turneringen. En känning i framsida lår gjorde att hon stod över genrepet, samt att hon har vilat från träningar.
En annan spelare jag gillar är offensiva vänsterbacken Selma Bacha, utrustad med en fantastisk inläggsfot. Men 20-åriga Bacha är inte given i startelvan. Det kan lika gärna bli Sakina Karchaoui som får förtroendet som vänsterback.
In till EM kommer Frankrike med 14 raka segrar. Dock har man huvudsakligen mött lågt rankade nationer, men Tyskland och Brasilien tillhör de lag som Frankrike besegrat under det senaste året.
Det kanske kan vara dags för fransk damfotboll att äntligen ta medalj i ett stort seniormästerskap. Fast säker är jag inte. Fransk damfotboll kommer från ett stökigt år, bland annat med bråk i PSG och med kritik mot Diacre från alla möjliga håll och kanter.
Dessutom saknar man alltså vinnarkultur. Oftast drabbas man av franska nerver och medaljfrossa i kvartsfinal.
Island
Världsranking: 17 Förbundskapten: Thorsteinn Halldorsson Senaste mästerskapen: Åkte ut i gruppspelet i EM 2017 efter tre raka förluster.
Kommentar: Island är ett svårspelat lag som kommer att ha ett massivt publikstöd under EM. Det skämtas med att halva ön ville ha biljetter till lagets matcher.
Man har en toppspelare i varje lagdel, toppspelare som vi i Sverige har bra koll på. Mittbacken Glodis Perla Viggosdottir, nu i Bayern München, är otroligt stark i luftrummet och har även fina spelvändningar med sin högerfot. Mittfältaren Sara Björk Gunnarsdottir, som skrivit på för Juventus efter ett par säsonger i Lyon, är en fysisk pådrivare och vinnarskalle som precis har kommit tillbaka efter ett års mammaledighet. Och i anfallet har man Wolfsburgs snabba talang Sveindis Jane Jonsdottir – en målfarlig forward som dessutom kastar väldigt långa inkast.
Eftersom laget har många nickstarka spelare kan Jonsdottirs långa inkast vara ett segervapen. Även rutinerade backen Sif Atladottir har för övrigt långa inkast som specialitet.
Gruppen är öppen bakom Frankrike, så det är inte omöjligt med en kvartsfinalplats. I utgångsläget håller jag Italien som favorit till andraplatsen. Men ett fysiskt och hårt kämpande Island är inte chanslöst.
Italien
Världsranking: 14 Förbundskapten: Milena Bartolini Senaste mästerskapen: Ut i gruppspelet i EM 2017. Men tog sig till kvartsfinal i VM 2019. Där föll man mot Nederländerna.
Kommentar: Förbundskapten Milena Bartolini ställer ett mycket välorganiserat landslag på benen. Ett laget det är svårt att göra mål på, och som dessutom har flera duktiga kontringsspelare med Barbara Bonansea i spetsen. I
VM 2019 tog man sig alltså till kvartsfinal. Och just kvartsfinal är utgångstipset även här i EM. Men det kan även bli ett snäpp bättre än så. I enstaka matcher har Italien potential att skrälla även mot topplagen. I genrepet nådde man exempelvis 1–1 mot Spanien genom en disciplinerad defensiv och vassa kontringar.
Nämnda Juventusstjärnan Barbara Bonansea är en av världens bättre kantforwards. I landslaget spelar hon dock ofta centralt. En nyttig kontringsspelare som är snabb med bollen, kan ta sig förbi sin back och även är målfarlig. Hon är på många sätt nyckeln till framgång för ett Italien som annars är en jämn lagmaskin.
Efter många tunga år är italiensk damfotboll lite på frammarsch igen. Juventus visade i Champions League att man är på väg att ta ikapp klubbarna i den yttersta Europatoppen. Kanske att det kan inspirera landslaget till framgång i England.
Det är roliga dagar inom damfotbollen. I kväll 20.00 på SVT Play spelar vårt F19/03-landslag mot Norge i en avgörande match i gruppspelet i F19-EM. Det svenska laget har överraskat rejält. Med tanke på skadesituationen hade jag som sagt inte några som helst förväntningar på framgång.
I 1–0-segern mot England var det två mittbackar från Göteborgsområdet som spelade huvudroller. Häckens Elma Juntilla Nelhage (moderklubb IK Zenith) nickade tidigt in segermålet på en hörna. Och Jitex Sofia Reidy (moderklubb Jonsereds IF) stod för en matchavgörande räddning på mållinjen.
2–0 mot Tyskland och 1–0 mot England är grymt bra. Utgångsläget inför avslutningen är också grymt bra. Sverige har råd att förlora med ett måls marginal, och ändå gå till semifinal. En England tappar poäng mot Tyskland är det svenska avancemanget också klart.
Det svenska laget vinner gruppen vid vinst eller kryss mot Norge. Man vinner också gruppen vid ettmålsförlust, förutsatt att England samtidigt vinner mot Tyskland.
Men F19-EM är inte det enda mästerskapet som är igång. Under lördagen sparkades de Afrikanska mästerskapen igång i Rabat, Marocko. Hemmalaget vann öppningsmatchen med 1–0 mot Burkina Faso efter segermål på frispark från Ghizlane Chebbak. Hon fick hjälp av Burkina Fasos målvakt som borde ha tagit skottet.
Det jag reagerade mest på från den matchen var att den tidigare engelska ungdomslandslagsforwarden Rosella Ayane, med Tottenhamn som klubbadress, numera spelar för Marocko. Samt att laget leds av den tidigare Lyontränaren Reynald Pedros.
Det stora samtalsämnet dagarna inför mästerskapet har dock inte haft med värdnationen att göra. Utan det är att Zambias storstjärna Barbra Banda har stoppats från spel av medicinska skäl. Banda gjorde ju stor succé i fjolårets OS-turnering, med totalt sex mål på tre matcher efter två hattrick.
Banda var med i Zambias träningsmatch mot ett marockanskt klubblag tidigare i veckan, men fanns inte med när landets 22 spelare stora trupp fastställdes häromdagen. Det anmärkningsvärda här är att man får ha med 26 spelare i turneringen.
Obekräftade uppgifter gör gällande att Banda är stoppad på grund av för höga testosteronvärden. Alltså samma problem som bland annat den sydafrikanska medeldistanslöparen Caster Cemenya haft inom friidrotten.
Barbra Banda, ruled out of the Womens AFCON due to alledged "medical reasons". Unconfirmed reports say it's due to testosterone level issues. If so, she was cleared by the Olynpics committee now can't play the womens AFCON? Tell me it isn't true🤦🏾♂️ pic.twitter.com/4gnQ6qLtUw
Det här med kön har ju blivit allt svårare inom idrotten. Vi har fått lära oss att det här med man eller kvinna inte är svart eller vitt, utan att det även finns en gråzon. Anmärkningsvärt här är ju att Banda faktiskt fick spela i OS. Dessutom har jag inte hört något om något gränsvärde för testosteronet inom fotbollen, likt det omdiskuterade man har inom friidrotten. Någon annan som gjort det?
Hur som helst tråkigt för Banda, Zambia och mästerskapet att det får spelas utan världsdelens kanska allra bästa spelare.
Noterbart i övrigt att Afrikanska mästerskapen för första gången spelas med tolv lag. Grupperna ser ut så här:
A: Marocko, Burkina Faso, Senegal och Uganda. För Uganda spelar bland annat färska Kalmarförvärvet Violah Nambi.
B: Kamerun, Togo, Tunisien och Zambia.
C: Botswana, Burundi, Nigeria och Sydafrika.
Åtta lag går till kvartsfinal, och finalen spelas den 23 juli. Utöver titeln spelar de om fyra direktplatser till nästa års VM-slutspel, samt två playoffplatser. Jag håller Kamerun, Nigeria och Sydafrika som ganska klara favoriter till varsin VM-plats. Med Banda hade jag lagt till Zambia också. Nu känns det betydligt mycket öppnare om den fjärde direktplatsen.
Under veckan som kommer sparkas även världsdelsmästerskapen igång i Europa, Sydamerika och Nordamerika, och nästa vecka drar även Oceanien igång sitt. Mycket damfotboll framöver alltså.
EM startar ju på onsdag 21.00 med matchen England–Österrike. Alla förberedelsematcher är nu spelade. Jag såg Spanien och Italien spela 1–1 tidigare i veckan. Där noterades att Spanien både saknar en utpräglad toppforward samt ett djupledsspel.
Man har en fantastisk bollbehandling, och världens bästa tremannamittfält, men spelar en fotboll som på många sätt påminner om futsal. Man spelar mycket på kropp, och vill väggspela sig in i mål. Så blir det svårt att motsvara oddssättarnas favoritskap för Spanien. Framför allt inte som det spanska laget är lite känsligt för kontringar. Det blir intressant att se om man får bättre ordning på djupledsspelet framöver.
Faktum var att jag satt och tänkte på att Spanien hade behövt en Sofia Jakobsson. Alltså en spelare som hela tiden ligger på rulle för att gå i djupled, och som på så sätt tvingar motståndarnas backlinje att tänka bakåt.
Här är höjdpunkter från de flesta av de träningslandskamper som EM-lag har spelat under veckan som gått:
Tidigare i veckan fick vi veta vilka 23 spelare som Peter Gerhardsson tänker ta med sig till England om en knapp månad. Det är ett tag sedan vår förbundskapten stod för några större skrällar i sina uttagningar. Således förväntade jag mig inte några oväntat namn i truppen.
Och det blev inte heller några skrällar. De frågetecken jag hade handlade om två back- och två offensiva platser. För backplatserna var mina kandidater Emma Kullberg, Emma Berglund, Julia Roddar och Amanda Nildén. Och på mittfältet var det Sofia Jakobsson och Rebecka Blomqvist mot Madelen Janogy.
Utan att ha sett de båda USA-proffsen spela något i sina klubbar den här säsongen tippade jag att Gerhardsson skulle välja just de fyra han gjorde, alltså Kullberg, Nildén, Blomqvist och Jakobsson.
Kullberg och Jakobsson har varit favoriter hos förbundskaptenen, och Nildén imponerade när hon fick chansen i Algarve i vintras.
Faktum är att jag tror att Kullberg kan ha varit den som satt lösast. Hon hade det tufft i Champions League i vintras, och det jag sett av henne i Brighton har inte heller varit klockrent. Men jag har bara sett någon enstaka match, så mitt underlag är väldigt långt ifrån heltäckande.
Hur bra är då den svenska EM-truppen?
Jag skulle nog säga att det till och med är den klart bästa mästerskapstrupp Sverige haft. I tidigare trupper har det alltid funnits några spelare som känts som utfyllnad, eller chansningar. Några sådana finns inte nu.
Tittar man på vilka spelare som inte kom med så har vi tyngre namn där än man är van vid. Utöver nämnda Janogy, Berglund och Roddar står ju även starka spelare som Nilla Fischer, Anna Anvegård, Mimmi Larsson, Julia Zigiotti Olme och Filippa Curmark utanför truppen.
Larsson var ju exempelvis knappt ens med i diskussionen den här gången. Fischer tackade nej, men hade säkert varit med i diskussionen annars. Även om hon har klara brister i snabbheten är hennes passningsfot en tillgång om man spelar med tre mittbackar, vilket det ju är troligt att Gerhardsson kommer att göra, åtminstone i några EM-matcher.
Att det är den starkaste truppen innebär dock inte automatiskt att det blir svensk EM-succé. Som jag ser det är det sex lag som kan vinna guldet, och ytterligare några som skulle kunna ta medalj. Sverige skall ta sig till kvartsfinal. Men när utslagningsmatcherna väl börjar kommer varje sådan att bli tuff.
Det om EM för den här gången. Nu till damallsvenskan.
Där har vi kommit till halvtid. Det är dock ingen lång vila efter 13 omgångar, utan det skall spelas ytterligare två omgångar innan det blir paus. Omgång 14 spelas söndag och måndag, och innehåller en riktigt intressant match i Häcken–Vittsjö. En match mellan två lag som förlorade senast, och därmed tappade viktig mark i kampen om medaljerna.
När vi nu kommit halvvägs har Rosengård gjort ett litet ryck. Malmöklubben är seriens enda obesegrade lag, man har dessutom både gjort klart flest mål och tagit klart flest poäng. Avståndet ner till tvåan Linköping är fem poäng.
Tvåan LFC är årets positiva skrällag. Egentligen är man den enda riktigt positiva överraskningen. I övrigt är det ju bara lag som har överraskat negativt.
Men i Östergötland har André Jeglertz fått ordning på materialet. Hans lag spelar en snabb anfallsfotboll, där Amalie Vangsgaard är spetsen som leder skytteligan med tio mål. Men där även inhopparen Therese Simonsson gjort sex.
Tittar vi på skytteligan är det fyra utländska spelare i toppen. Utöver Vangsgaard är det Tabby Tindell (tvåa på åtta mål), Hayley Dowd (trea på sju) och Evelyne Viens (fyra på sex mål och åtta assist).
Linköping är alltså tvåa. Man leder en klunga om sex lag som slåss om medaljerna. De andra fem är i tur och ordning Kristianstad, Häcken, Vittsjö, Eskilstuna och Hammarby. De sex klubbarna ligger inom sex poäng.
Fyran Häcken är en av seriens negativa överraskningar. Om det nu är en överraskning. Jag tyckte ju inför seriestart att truppen var betydligt mycket sämre än för ett år sedan. Och samtidigt trodde jag att den ändå skulle vara tillräckligt vass för att kunna försvara den andraplats man tog i fjol.
Det tycker jag fortfarande att man borde kunna. Men tränare Robert Vilahamn har haft en tung vår, där han inte fått bitarna att falla på plats. Så in i seriens andra halvlek hackar Häcken betänkligt. Man har bara tagit fem poäng på de fyra senaste omgångarna, och totalt sett har man gjort alldeles för få mål.
Det trots att man har Johanna Rytting Kaneryd. Det är hon som bär Häcken, och som jag ser det har hon varit vårens överlägset bästa spelare i damallsvenskan. Tweeten nedan är en sammanställning av skapade målchanser i damallsvenskan, statistik som jag såg för några veckor sedan. Vet inte vilken källan är, men Rytting-Kaneryd är tveklöst i absolut särklass.
Bakom medaljlagen finns en mittenklunga med Djurgården, Piteå och Kif Örebro, tre lag som knappast kan nå medaljstriden men som inte heller är i seriös risk att åka ut.
Det är mellan Kalmar, Umeå, BP och AIK nedflyttningsstriden står. Kalmar har bäst läge, efter att ha fått ihop sitt nya lag på ett helt ok sätt. Framför allt har snabba Juliette Kemppi levererat i nyckelmatcherna mot bottenkonkurrenterna. Av finländskans fem mål har två vardera kommit mot AIK och Umeå.
Umeå ligger på kvalplatsen. Laget är klart sämre än det UIK som åkte ut hösten 2020. Jag trodde nog att fjolårets seriesegrare i elitettan skulle stå sig betydligt bättre än man gjort. Men det är uppenbar risk att UIK spelar i elitettan igen nästa år.
UIK är en besvikelse, men den stora besvikelsen är ändå AIK. Solnalaget vann vårens första och sista match, och ligger sist med målskillnaden 8–31. AIK:s trupp känns som den starkaste i bottenstriden, vilket indikerar att laget kan få ett litet lyft om man tar sig ur krisstämningen efter sommaruppehållet.
Som ni säkert har märkt blev det inga inlägg under landslagsfönstret. 80 timmars arbete på nio dagar gjorde att det varken fanns ork eller utrymme för bloggande.
Men under de där 80 arbetstimmarna skrev jag om ett par stora damfotbollsnyheter som det finns anledning att ta upp även här. En tråkig, och en rolig.
Men allra först tänkte jag att vi skulle gå igenom de tävlingsmatcher som spelades under det där landslagsfönstret. Den allra viktigaste spelades förra fredagen mellan Finland och Portugal.
Där gjorde Linda Sällström som finländska spelare gör numera – hon avgjorde viktiga EM-kvalmatcher på övertid. Ni minns kanske hur Amanda Rantanenstack fram näsan mot Skottland för ett par månader sedan? Den här gången var matchklockan bara någon sekund från 90+3 när Sällström snyggt lobbsköt in matchens enda mål. Tv-kommentatorns glädje hjälper till att lyfta målet.
Det var inte bara ett mål som avgjorde matchen – det tog Finland till EM-slutspel. Förbundskapten Anna Signeul och en hel hög damallsvenska spelare hade således dubbel anledning att fira när slutsignalen ljöd.
Finland har haft cirka tio tunga år. Landslagets höjdpunkt var EM 2005 där man gick till EM-semifinal. Fyra år senare vid hemma-EM blev det kvartsfinal. Finländskorna kvalade in även till slutspelet i Sverige 2013. Där kryssade de mot Italien och Danmark, men föll med 5–0 mot Sverige på Gamla Ullevi.
Men sedan dess har det varit mörker. I tre raka kval har man slutat trea i sin grupp. Lag som Österrike och Portugal har kört förbi. I kvalet till EM 2017 kom man bara trea bakom Spanien och just Portugal i gruppen. Nu fick Finland alltså revansch på portugisiskorna.
Utöver Finland har även Spanien, Österrike och Italien säkrat sina EM-platser den senaste veckan. Sedan tidigare var Belgien, Danmark, England, Frankrike, Island, Nederländerna, Norge, Sverige och Tyskland EM-klara.
De tre sista platserna kommer att fördelas i playoffspelet under perioden 7–13 april. Dit har Nordirland, Portugal, Ryssland, Schweiz, Tjeckien och Ukraina tagit sig. Vilka som möter vilka lottas på fredag, den 5 mars.
Så till den första av där nyheterna jag nämnde tidigare – den tråkiga. Det handlar om att Öxabäckspionjären Ebba Andersson har gått bort.
Ebba Andersson var lagkapten i Sveriges allra första landskamp, mot Finland i Mariehamn 1973. Samma år blev hon också första lagkapten att höja SM-bucklan.
Det var som bekant i lilla Öxabäck, en vägkorsning i skogarna mellan Borås och Varberg, som den moderna svenska damfotbollen sparkades igång. Ebba Andersson var inte en av initiativtagarna, men hon var med från första träningen och blev snabbt symbolen för Öxabäcks IF.
Det hade säkert att göra med hennes ålder – och med att media tyckte att det var roligt att hon var bondmora. Ebba hade fyllt 35 när damfotbollen blev en officiell sport till säsongen 1971. Och hon var 37 år och åtta månader när hon debuterade i landslaget. Hon har själv sagt i Borås Tidning:
”Jag var ju egentligen för gammal att spela i landslaget. Så någon mer match där blev det inte.”
Bara en landskamp alltså. Däremot blev det fler SM-guld än det där första officiella. Hon hade vunnit ett inofficiellt 1972, och 1975 var det dags igen.
SM-finalen Jakobsberg–Öxabäck det året är unik. Det är nämligen en av väldigt få gånger som kampen om SM-guldet har avgjorts efter straffläggning. Utan att ha dubbelkollat tror jag att det var första gången en SM-final avgjordes på straffar, herrfotboll inräknat. Ebba Andersson spelade en av huvudrollerna. Den andra spelade hennes dotter Mary Andersson.
Mary hade varit med och blivit svensk mästarinna redan som 13-åring 1973. 1975 vann hon sitt andra guld. Hon gjorde det med mammas hjälp. 15-åringen var nämligen en av de som missade från straffpunkten.
När jag ringde upp Mary förra helgen berättade hon om sina tårar i den där SM-finalen:
”Först grät man för att man hade missat sin straff, sedan av glädje för att mamma avgjorde.”
Mary sa också att Ebba gärna berättade den här historien om hur hon räddade sin dotter.
Här kan ni se straffläggningen som avslutades med den enda straff som Ebba Andersson någonsin slog. En guldstraff:
Som ni redan har förstått så drogs egentligen den officiella damfotbollen igång lite för sent för Ebba Anderssons skull. När hon var i sin bästa ålder fanns ingen damfotboll. Eller.
Trots att det inte fanns någon damfotboll hade Ebba faktiskt spelat under hela sitt liv. Älekulla IF drog igång inofficiella damträningar strax efter andra världskriget, och höll på en bit in på 1960-talet. Ebba var med från tidig ålder. Hon cyklade de åtta kilometerna från hemmet i Gunnarsjö för att vara med.
Sommaren 2018 hade Älekulla återträff för sitt damlag. Då var jag där och fick damerna att gå ut och slå ett par passningar. Ebba (vita byxor och blå tröja i det här klippet) var en av dem som tog chansen.
Ebba Andersson älskade fotbollen – och sitt Öxabäck. Hon spelade kvar i laget till och med 1977, men var fortfarande aktiv på lägre nivå vid 50 års ålder. Och hon missade knappt en Öxabäcksmatch under de 33 år som laget var igång.
Efter karriären på planen hjälpte hon till vid sidan, först som lagledare och sedan genom att baka och stå i kiosken. Och ända in i det sista tog Ebba alla chanser att se idolen Zlatan Ibrahimovic spela.
Hösten 2017 skrev jag att jag hoppades att Svenska Fotbollförbundet skulle ta chansen att ta upp Kerstin Larsson, Kerstin Johnson, Ebba och de andra pionjärerna från Öxabäck på Globens scen under Fotbollsgalan för en välförtjänt hyllning av kvinnorna som satte bollen i rullning.
Förbundet har inte tagit chansen. Och nu är det för sent att fira Ebba Andersson. Hon dog ju nämligen förra fredagen i en ålder av 85 år.
På den där Fotbollsgalan 2017 firade förbundet istället Pia Sundhage. Just Sundhage är ett föredöme när det gäller tillgänglighet. När jag höll på att skriva min minnesartikel om Ebba Andersson skickade jag i väg ett mejl till Sundhage för att kolla om hon ville dela med sig av något minne.
Jag skickade mejlet mindre än 24 timmar innan Brasilien skulle möta USA i She Believes cup. Trots det fick jag svar inom en timma. Sundhage skrev:
”Ebba. Jag har både spelat med och mot henne och jag kommer alltid att minnas henne som en ståtlig, skicklig och speciell kvinna – med varmt leende. Hon var Pionjären som personifierade damfotbollen och dess vagga belägen i Öxabäck.
Senast jag träffade Ebba var i Kinna när jag höll en föreläsning om ledarskap. Ebba ledde oss in i damfotbollens värld.”
USA vann för övrigt den där matchen med 2–0. Amerikanskorna vann turneringen på full poäng. Brasilien kom tvåa på sex poäng efter att ha besegrat Kanada med 2–0 i matchen om andraplatsen.
Argentina var fjärde laget i turneringen. De slutade sist utan poäng. Jag kikade lite på matchen Brasilien–Argentina, och hörde då hur de amerikanska kommentatorerna berättade om att Argentinas 18-åriga mittfältare Dalila Ippólito inte hade en aning om att man kunde bli proffs som tjej när hon togs ut till VM 2019.
Ippólito skall under VM ha blivit väldigt överraskad över hur stort intresse det var för damfotbollen i Europa. Och för henne. För nu är hon lagkamrat med Linda Sembrant och Lina Hurtig i Juventus.
Historien om Ippólito säger väl en del om damfotbollens status i Sydamerika.
I Kina har damfotbollen betydligt högre status. Men dagens tunga, internationella damfotbollsnyhet är att det kinesiska mästarlaget Jiangsu Suning LFC omgående avslutar all verksamhet.
Official: Suning Group announce all their football clubs(in China), including the CSL reigning champion Jiangsu FC(formerly Suning), the Women's CSL powerhouse Jiangsu Suning Women's(2019 WCSL champion) and youth teams of all levels, 'cease operation from today'. pic.twitter.com/BSv2I5V2bf
Jag har inga detaljer kring det här. Men jag har förstått att ägarföretaget Suning Holdings Group lider av svåra ekonomiska problem. Företaget äger även 68,55 procent av italienska FC Inter, en andel man har försökt att sälja under början av året.
Nu verkar ekonomin vara så dålig att såväl herr-, dam- som ungdomslag läggs ner med omedelbar verkan. Jag har inte tillgång till någon aktuell laguppställning för Jiangsu Suning LFC. Men i höstas spelade bland annat Tabitha Chawinga och kinesiska landslagsmålvakten Peng Shimeng i laget.
Det var en tråkig, internationell nyhet. Men jag avslutar inlägget med något positivt – den positiva nyhet som jag skrev i BT om i förra veckan.
Det handlar om att Boråsföretaget Pulsen har gått in och sponsrat elitettan som så kallad presenting partner. Det bör innebära att även klubbarna i näst högsta divisionen kan få lite pengar i bidrag från EFD framöver.
Vd för Pulsenkoncernen är Jonus Bartholdson. Honom har jag koll på sedan länge. Vi gick i parallellklasser på gymnasiet. Jag har förlorat stort mot honom i tennis, och både vunnit och förlorat i fotboll. Bartholdson har fyra fotbollsspelande döttrar och känslan efter att ha suttit ner och pratat med honom är att han brinner för att hjälpa svensk damfotboll att utvecklas. Han säger:
”Vi går in med pengar – men det är vårt engagemang man måste få ut. Det är då det blir på riktigt. Nu vill jag prata med alla tränare och sportchefer i elitettan för att presentera Pulsen och ställa frågor till dem. Hur tänker ni? Vad vill ni ha ut av en partner som vi? Och vad är era utmaningar och problem? Vi kommer inte att kunna adressera alla problem. Men vi gör det här över fem, eller kanske tio år, och då kommer man att kunna fundera över de här sakerna, och göra framsteg. Vi vill vara en partner som verkligen gör skillnad.”
Bartholdson säger också att han tänker använda sina nätverk för att se vad vilken samling han kan få för att utveckla damfotbollen. Det låter väl ändå lite lovande?
I dag har det spelats en på många sätt hyperintressant SM-final. Det handlade om F17, och stod mellan det nya och det gamla. Mellan klassisk herrelit och klassisk damelit. Det var IFK Göteborg som tog emot Umeå IK, och efter 90 minuter var det 1–1 – alltså oavgjort mellan det nya och det gamla.
Jag såg bara fem–sju minuter i slutet av den ordinarie tiden. Och då såg Blåvitt starkare ut. Jag tyckte att UIK gick på knäna, och gissade att Göteborg skulle vinna i förlängningen. Så blev det inte, utan Monica Jusu Bah satte istället två mål för Umeå som vann med 3–1.
Den klassiska damfotbollsklubben UIK vann alltså SM-guldet. Man gjorde det efter att ha slagit AIK i semifinal och Blåvitt i final.
Intressant och anmärkningsvärt att en division IV-klubb är i final i F17-SM. Nu har Blåvitt i och för sig säkrat avancemanget till division III, men de har ju spelat i fyran i år.
Precis som för många andra herrelitklubbar återstår att se hur mycket IFK kommer att satsa på sitt damlag. Men även om de skulle välja att låta handbromsen ligga i på seniornivå är det förstås otroligt bra och viktigt för damfotbollen i Göteborgsregionen att det nu börjar komma klubbar som verkligen satsar seriöst på sin akademiverksamhet.
Tidigare skulle jag säga att Jitex var den enda klubb i Göteborgsregionen med en riktigt stabil och bra flickakademi. På pojksidan har det däremot vimlat med möjligheter för unga talanger. Men nu börjar det alltså även dyka upp fler vägar till eliten för talangfulla Göteborgstjejer. Det är självklart väldigt positivt.
Positivt är även bästa ordet att beskriva Umeås talangverksamhet. Klubbarna i den västerbottniska residensstaden gör verkligen ett kanonjobb med att ta fram talanger som sedan förädlas till elitspelare i UIK. Nu står alltså en ny kull talanger och knackar på dörren.
Frågan är ju bara vilken division Umeå spelar i nästa säsong. Klubbens damallsvenska kontrakt är som bekant rejält hotat. Dock brukar klubbar med en så stabil ungdomsverksamhet som UIK alltid komma tillbaka. Så även om en nedflyttning alltid är jobbig behöver det inte vara totalt förödande för Umeå om man inte skulle klara sig kvar i höst.
I dag har Hammarby tagit ett jättekliv mot damallsvensk status till 2021. 3–0-segern borta mot Morön innebär att Bajen har åtta poäng upp med tre omgångar kvar. Det kan förstås inte det formstarka Stockholmslaget tappa.
I botten tog Lidköping sista halmstrået genom att vinna med 3–0 mot Sunnanå. Därmed är västgötskorna en poäng under strecket med tre svåra matcher kvar att spela.
Innan jag lämnar elitettan finns här ett par tweets med AIK-glädje från igår:
Det blir inte eller någon EM-kvalmatch mellan Estland och Slovenien på tisdag. Enligt källan nedan skall 22 slovenska spelare ha testats positivt för covid 19. Jag har inte sett någon bekräftelse på den anmärkningsvärda uppgiften. Men klart är att matchen har skjutits upp.
På tisdag kan även Sverige dansa sig till England. Seger mot Island innebär säkrad gruppseger och då även säkrad EM-biljett. Även om det nya isländska laget visade sig ha kvalitet och tyngd i fasta situationer bör Sverige vinna på tisdag.
Vad jag kan hitta har inte vårt landslag tappat poäng i en tävlingsmatch på hemmaplan sedan förlusten mot Tyskland i EM-semifinalen 2013. Och varför bryta den sviten på tisdag?
Vi har spelat hemma mot Island sex gånger tidigare. Facit är fem segrar med totalt 19–0 samt en 2–2-match från VM-kvalet 2005. Eftersom det är inbördes möte som gäller vore inte 2–2 några bra resultat. Men jag tycker som sagt att vi bör vara tillräckligt bra för att vinna matchen.
Det börjar för övrigt dra ihop sig på allvar i EM-kvalet. Utöver gruppfinalen Sverige–Island spelas ytterligare ett antal avgörande EM-kvalmatcher under tisdagen. Jag tänker på Finland–Skottland, Wales–Norge, Italien–Danmark, Belarus–Nordirland och Österrike–Frankrike.
I dag blev Tyskland och Nederländerna första och andra lag att kvala in till EM i England. Tyskorna säkrade sin gruppseger utan att spela. Det var Ukraina som ordnade den tyska EM-biljetten genom 1–0-seger mot Irland.
Nederländerna säkrade sin plats genom storseger (7–0) hemma mot Estland.
Det spelades en hel del EM-kvalmatcher i dag. För svensk del innebar resultaten att vi är väldigt nära nästnästa års EM-turnering. Det är ju de nio gruppsegrarna samt de tre bästa grupptvåorna som går till slutspelet i England 2022.
Här är läget grupp för grupp:
Grupp A: Nederländerna klart för slutspel. Allt talar för att Ryssland tar andraplatsen efter att laget idag besegrat Slovenien med 1–0. En inte alltför vågad gissning är att ryskorna kommer att få tillgodoräkna sig 18 poäng i jämförelsen med de andra grupptvåorna. Just 18 poäng är max för Ryssland eftersom de förlorat båda matcherna mot de regerande mästarinnorna.
Grupp B: Både Danmark och Italien har full poäng och kommer att sluta etta respektive tvåa. För danskorna återstår bara dubbelmötet med Italien, medan italienskorna även har kvar det uppskjutna hemmamötet med Israel. Det troliga är att grupptvåan här får med sig 18, 19 eller 21 poäng, vilket innebär stor chans till en direktplats.
Danmarks målskillnad efter åtta matcher är för övrigt anmärkningsvärda 45–0. Imponerande.
Grupp C: Norge har full poäng och rusar mot EM. Allt talar för norsk gruppseger. Tre lag har chansen att ta andraplatsen; Wales, Belarus och Nordirland. Det mest troliga är att Wales tar andraplatsen. Och walesiskorna kan som mest nå upp i 17 poäng. För att få det måste de vinna hemmamatchen mot Norge.
Grupp D: Här vann Spanien dagens gruppfinal mot Tjeckien med klara siffror. Det blev 4–0 efter att ha varit 3–0 redan i halvtid. Resultatet innebär att Spanien går mot gruppseger. Det innebär också att grupptvåan som bäst kan komma upp i 17 poäng. Det står mellan Tjeckien och Polen om andraplatsen. Men då polskorna och tjeckiskorna har kvar en match vardera mot Spanien är det troliga att tvåan här stannar på 13 eller 14 poäng.
Grupp E: Det här är den grupp där lagen kommit kortast. Här står topplatserna mellan Finland, Portugal och Skottland. Alla de tre lagen är ännu obesegrade, men inget av dem har spelat fler än fyra matcher. Dessutom är Portugal–Finland 1–1 det enda inbördes mötet mellan topptrion hittills. Det är således ännu så länge svårt att sia om utfallet i den här gruppen.
Grupp F: Det här är vår grupp. Här leder Sverige på 16 poäng, tre före Island. Isländskorna har dock en match mindre spelad. På tisdag möts Sverige och Island på Gamla Ullevi. Vinnaren där spelar EM-slutspel nästa år. Blir det kryss kvalar sannolikt båda lagen in till slutspelet.
Och det känns faktiskt mycket sannolikt att Sverige även kan ta en direktplats vid förlust. Men då krävs tre poäng borta mot Slovakien i sista omgången. I så fall skulle Sverige bli grupptvåa med 19 poäng. Och det känns som att det kan räcka för att bli en av de tre bästa grupptvåorna.
För övrigt har Slovakien också kvar en liten chans att bli grupptvåa. De föll bara med 1–0 i det inbördes mötet med Island, och skulle kunna passera isländskorna om de vinner returen, samt får lite hjälp.
Grupp G: Här har både Frankrike och Österrike full poäng efter fem spelade omgångar. Det är troligen också just de båda lagen som kommer att sluta etta och tvåa, även om Serbien har kvar en liten chans på andraplatsen. Med tre omgångar kvar där topplagen möts dubbelt står det klart att grupptvåan här kommer att sluta inom intervallet 15–21 poäng.
Grupp H: Schweiz och Belgien gör upp om gruppsegern. Schweiz leder med en poängs marginal med två omgångar kvar. De båda topplagens andra inbördes möte kommer att avgöra vilka som tar hem spelet. Grupptvåan kan som mest nå 19 poäng.
Grupp I: Här blev alltså Tyskland klart för slutspel under fredagskvällen. Efter Ukrainas seger mot Irland i dag talar det mesta för att just Ukraina blir tvåa. De kommer upp i 15 poäng om de vinner sina två återstående matcher mot Grekland och Makedonien. Om Ukraina blir tvåa får de alltså spela playoff. Men Irland har kvar chansen. De står på 13 poäng med en match kvar. Den är dock hemma mot Tyskland, och det troliga är att irländskorna måste vinna den matchen för att gå till playoff.
Slutligen några ord om Sveriges 7–0-seger mot Lettland i går. Lettland är ju ett genomuselt landslag, ett lag som sannolikt hade fått det väldigt svårt i elitettan. Således är 7–0 ett högst rimligt segerresultat. Jag hade inte blivit förvånad om det blivit tvåsiffrigt.
Lettland är alltså ett lag som Sverige bara måste slå. Jag hörde Caroline Seger inför matchen säga att matchen skulle bli en utmaning. Det var rent skitsnack. I fjol gjorde Sverige en jättedålig insats borta mot lettiskorna, men vann ändå med 4–1. Då räknade jag för övrigt bara till totalt fem lettiska passningar under de första 45 minuterna. Fem passningar, varav en var en misslyckad rensning som hamnade hos en lagkompis…
I går gjorde Sverige en väldigt bra insats och hade avgjort matchen redan i den första halvleken. Väl medveten om hur uselt det lettiska laget är skulle jag ändå säga att de första 20 minuterna var bland de allra bästa jag sett Sverige prestera mot svagt motstånd. Vårt landslag gjorde ju exempelvis tre spelmål under första kvarten. Det tillhör inte vanligheterna ens mot lag av lettisk klass.
En anledning till det fina spelet kan ha varit att Peter Gerhardsson mönstrade en startelva som var anpassad efter motståndet, med många spelskickliga fötter på planen. Och många var också bra. Inte minst tycker jag att Olivia Schough är värd beröm. Hon gjorde en toppinsats – och nog gjorde hon väl även två mål? Jag tycker nämligen att det ser ut som att hörnan till 4–0 bara touchar den lettiska målvakten på sin väg in i mål.
För svensk del väntar alltså gruppfinal mot Island på tisdag. Det skall bli riktigt kul.
Inlägget uppdaterat med stream till Wolfsburg–Köln, och med helgens tv-sändningar
Under onsdagen fick landslaget en ny spelordning för EM-kvalet. Programmet innehåller två matcher vardera i september och oktober samt avslutning den 1 december.
Återstående matcherna i kvalet för svensk del: • 17 september, Sverige-Ungern • 22 september, Island-Sverige • 22 oktober, Sverige-Lettland • 27 oktober, Sverige-Island • 1 december, Slovakien-Sverige
Även om mästerskapet inte kommer att spelas förrän 2022 förstår man ju att Uefa försöker få matcherna spelade. Man vill ju inte att EM-kvalet skall krocka med kvalet till VM 2023, ett kval som skall dras igång nästa år.
Men frågan är ju om det är rimligt med internationell fotboll i höst. Som exempel tänker jag att det är rimligt att det till matcherna mellan Sverige och Island kommer att tas ut spelare som håller till i åtta–tio olika länder. Och de aktuella länderna är bland annat Italien, Spanien, USA, Sverige och England – alltså flera av de länder som drabbats hårdast av corona. Kommer spelare som bor i de länderna verkligen kunna resa hursomhelst i höst?
Det känns tveksamt. Men vi får se. Först får vi ju i morgon se om den svenska damfotbollen kan sparkas igång igen. Det är ju knappast lovande att den svenska coronakurvan vänt uppåt igen. Jag såg tisdagens presskonferens, och där var både FHM och Socialstyrelsen bekymrade över läget. Så fotbollen skall kanske inte vara helt säker på att få tummen upp i morgon.
Men en sak är säker. Om det blir klartecken, och om det går att spela internationell fotboll i höst blir det väldigt många matcher på kort tid för våra landslagsspelare. Det här är något som Göteborgstränaren Mats Gren snabbt noterade. Till GP sa han så här under onsdagen:
”Det är bara för oss att försöka rusta så gott som möjligt. Det blir inte så mycket träningar, kanske bara dagen före och efter, för spelarna kommer behöva tid att återhämta sig.”
Och:
”Optimalt är det absolut inte. Inget snack om det. Men det är inget att klaga och gnälla över, kommer vi igång får vi vara jättenöjda med det. Och det är likadant för alla. Bara att gilla läget.”
Vi får hoppas att spelarnas kroppar också gillar läget – så de inte går sönder. Det känns ju tyvärr som att det stundande säsongsupplägget kan leda till en skadekavalkad.
Klart är att de spelare som håller till i England åtminstone får extra lång sommarsemester. Under tisdagen avblåstes nämligen WSL definitivt. Frågor om vinnare samt upp- och nedflyttning har däremot inte fått något svar ännu.
För våra Tysklandsproffs kan däremot 2020 bli ett otroligt hektiskt år. I morgon återstartar Frauen-Bundesliga. Och ligan är tänkt att rulla minst juni månad ut. Sedan brukar nästa års liga starta i mitten av augusti – så om coronaläget inte ändras blir det inte mycket mer semester för spelarna i Tyskland.
Frauen-Bundesliga rivstartar för övrigt med en omgång som innerhåller den viktigaste matchen som återstår i ligan – den mellan Bayern München och uppstickaren Hoffenheim om den andra tyska platsen i det Champions League som vi inte vet om det blir av.
Wolfsburg är i praktiken redan klara mästarinnor. Det är alltså kampen om andraplatsen som är mest intressant i toppen. Och sedan lever ju förstås bottenstriden i högsta grad.
De fyra sista lagen: Leverkusen, Duisburg, Köln och Jena har kvar alla sina inbördes möten under våren – det är matcher som blir otroligt avgörande för vilka lag som håller sig kvar.
Noterbart också i bottenstriden att Köln har två matcher färre spelade än genomsnittet i ligan. Köln har alltså det allra tätaste schemat av alla bottenslagen.
Köln är också allra först ut i återstarten. Fredag klockan 14.00 spelar man borta mot Wolfsburg. Det är en väldigt konstig avsparkstid. Men det kanske är någon konstig tysk högtid i morgon? Matchen streamas på DFB-tv.
Från helgens omgång går tre matcher att se på Viaplay och de olika Viasatkanalerna. Här är de matcher som sänds:
Fredag 19.15: Frankfurt–SC Sand på Viaplay och Viasat Fotboll
Lördag 13.00: Bayern München–Hoffenheim på Viasat Sport Premium och Viaplay samt Freiburg–Turbine Potsdam på Viasat Fotboll och Viaplay.
Innan jag sätter punkt noterar jag att det under onsdagen var exakt 36 år sedan Sverige blev Europamästarinnor.
För 36 år sedan idag skrevs historia när Pia Sundhage sparkade in den avgörande straffen mot England och damlandslaget vann EM-guld 1984 – det allra första EM-slutspelet på damsidan 🏆👏🥇 pic.twitter.com/MW6EiwWIJP
Jag såg faktiskt den första EM-finalen från 1984 förra helgen. Den finns att beundra på svtplay. Det var en match som spelades med den udda matchtiden 2×35 minuter. Det var också en match där Sverige var totalt överlägset.
Det som slog mig mest var vilken otrolig utveckling damfotbollen haft på 36 år. Exempelvis kan jag inte minnas att jag såg den svenska backlinjen använda sig av ett enda uppspel längs marken. Spela på felvänd mittfältare verkade inte ens finnas i tankevärlden. Det var bara höga och långa bollar, oftast mot Pia Sundhage.
Sundhage var väldigt bra som central forward. Bra var även debutanten Lena Videkull som utgick från högerkanten. På mittfältet såg man att framför allt Eva Andersson men även Anna Svenjeby hade ett passningsspel som överglänste alla andra aktörer på planen. De hade nog fixat det felvända spelet, om de fått chansen.
Trots att det svenska spelet alltså både var rätt torftigt och riskminimerande var alltså det svenska laget totalt överlägset. Jag tappade räkningen på målchanserna, men tror att det kan ha stannade kring 13–1 i svensk favör. För de svenska långbollarna hade faktiskt ofta en adress. Däremot kändes det engelska spelet helt idélöst. Utan att ha sett returen i Luton känns det ändå som att det var rätt lag som tog hem det första Europamästerskapet.
I dag har vi fått veta att herrarnas EM-slutspel flyttas från i år till nästa sommar. En följd av det är att damernas EM-slutspel i England, som var tänkt att spelas nästa sommar, får flytta på sig.
Det är förstås inte idealiskt, och det känns lite tråkigt att damerna får flytta på sig för herrarnas skull. Samtidigt är inte damernas EM-kval avslutat, och det känns högst ovisst när matcherna kan spelas. En killgissning (det blir många sådana nu) är att kvalet kommer att slutföras först nästa år.
Och det rimliga är att slutspelet spelas sommaren 2022. Det är ju en mästerskapsfri sommar för de europeiska länderna eftersom herrarnas VM det året kommer att spelas på vintern.
Flytten av damernas EM väcker en del känslor från spelare, bland annat här och här. Den gav även några svar. Bland annat fick vi veta i SVT att Nilla Fischer inte planerar att ställa upp fotbollsskorna på vinden än på några år. Hon säger:
”Jag har ju sagt att jag vill köra ett EM till så det är bara att köra på helt enkelt.”
Europas bästa spelare säsongen 2018/19 heter Lucy Bronze. Det är en utnämning man kan diskutera. Bronze har varit bra, men har hon varit bäst? Kul dock att priset går till en ytterback, för det är ju inte speciellt vanligt.
Bronze kunde för övrigt inte vara på plats och ta emot priset. Hon spelade ju nämligen landskamp borta mot Belgien i dag. Den matchen slutade 3–3, efter att Bronze spelat yttermittfältare. Jodie Taylor gav England ledningen efter den här läckra passningen från Georgia Stanway.
England gjorde även 2–0 innan belgiskorna vände matchen med tre raka mål. På slutet fick England straff. Och den här gången var Nikita Parris, som ju missade två straffar i VM, hur säker som helst från straffpunkten.
Det där var en träningsmatch. Men det har ju även spelats fem EM-kvalmatcher i kväll. Eftersom Uefa har strukit förkvalet är det fler blåbärsnationer i det här kvalet än det har varit inför de tre senaste Europamästerskapen. Därmed kommer det att bli fler stora segersiffror, något som märktes direkt den första dagen. För Danmark gjorde hela 8–0 på Malta och Wales vann med 6–0 borta mot Färöarna.
Hos danskorna startade Rosengårdsduon Sofie Svava och Sanne Troelsgaard. Den senare blev tvåmålsskytt. Det blev även Stine Larsen.
Sanne Troelsgaard
Däremot var det oväntat jämnt mellan Israel och Italien. Israel tog faktiskt ledningen, och även om italienskorna vände och vann blev det bara 3–2.
I Sveriges grupp vann Island planenligt hemma mot Ungern. Slutsiffrorna blev 4–1 (1–1) efter att Elin Metta Jensen blivit tvåmålsskytt.
Elin Metta Jensen
I morgon är det ytterligare sju EM-kvalmatcher. De sportsligt sett mest intressanta är Nordirland–Norge och Slovenien–Ryssland.
I natt skall USA spela mot Portugal inför storpublik. I natt gör även Pia Sundhage sin debut som förbundskapten för Brasilien. I matchen mot Argentina får Sundhages lag klara sig utan storstjärnan Marta som skadade sig i senaste ligaomgången.
Se liga no último treino da #SeleçãoFeminina para o jogo de hoje contra a Argentina. Tudo pronto para a estreia de Pia Sundhage!
🇧🇷 x 🇦🇷 🗓 Quinta-feira (29/08) ⏰ 21h30 📍 Estádio Pacaembu, São Paulo (SP) 📺 SporTV e TV Cultura 🗳 Ingressos no site TS Tickets pic.twitter.com/2q3yI30P1Y
Slutligen råkade jag snubbla över några resultat i Kazakstans liga. Den består bara av sex lag, och BIIK Kazygurt prenumererar på ligaguldet. De har för övrigt 97–4 i målskillnad efter tolv omgångar i år. Det innebär att de i snitt vinner med 8–0,3.
Men det var inte BIIK Kazygurts överlägsenhet som väckte mitt intresse, utan några av lagnamnen. Trea i ligan ligger nämligen SDYuSShOR No.8 Astana och på fjärde plats finns FK ODYuSSh 2 Aktobe. Det känns knappast som traditionella lagnamn.
Slutligen till Spanien där Tacon/Real Madrid tydligen skall vara redo att presentera en ny utländsk forward. Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson kommer alltså att få konkurrens.
Vem det handlar om vet jag inte. Men Romain Balland brukar ha bra koll på damfotbollen i Frankrike. Så det skulle kunna vara en fransyska. Personligen tänkte jag spontant på Lisa-Marie Utland som ju sägs vara på väg bort från Rosengård. Men det är bara en ren gissning.
I dag 17.30 inleds EM-kvalet med matcherna Israel–Italien och Litauen–Kroatien. Under kvällen spelas ytterligare tre matcher, bland annat Island–Ungern i Sveriges grupp.
EM 2021 spelas i England, och således är det Englands Lionesses som är enda laget som är klart för mästerskapet. Övriga 15 platser fördelas i kvalet, där 47 lag ställer upp. Noterbart är att Cypern för första gången ställer upp i ett stort mästerskap på seniornivå, samt att Kosovo gör sitt första EM-kval.
Noterbart också att det har varit förkval i de tre senaste EM-turneringarna. Det för att minska ner antalet blåbärsnationer och undvika alltför många storsegrar. I år har det dock inte varit något förkval, utan det är fler svaga lag med i det här kvalet än det har varit till turneringarna 2009, 2013 och 2017.
De 47 kvallagen är uppdelade på nio grupper där vinnarna och de tre bästa tvåorna tar direktplatser till slutspelet. Eftersom det är olika många lag i grupperna räknas bara matcherna mot gruppettan, -trean, -fyran och -femman när man jämför de olika grupptvåorna.
Då Sveriges grupp bara innehåller fem lag räknas således alla Sveriges matcher in, vilket gör att det kan vara viktigt att vräka in mål mot svaga Lettland på tisdag.
De sex sämsta grupptvåorna får spela playoff om de tre sista platserna i oktober nästa år.
Här är en genomgång av kvalet, grupp för grupp:
Holland
Grupp A
Nederländerna (regerande mästare – rankat 3 i världen), Ryssland (rankat 25 i världen), Slovenien (51), Turkiet (62), Kosovo (126) och Estland (99).
Den här gruppen skall VM-finalisten Nederländerna vinna enkelt. Det troliga är att man går rent, alltså utan poängförlust. Känslan är att man nog till och med kan klara sig utan insläppta mål.
Ryssland är näst högst rankat i gruppen och bör också ta andraplatsen. Ryskorna har dock tappat lite i slagstyrka de senaste åren, och mitt tips är att de kammar noll mot Nederländerna och att de också kan tappa någon poäng mot Slovenien. Därmed går de miste om att bli en av de tre bästa tvåorna, och tvingas således till playoff för att nå EM.
Slovenien är lite på uppgång, och har bland annat vunnit med 3–1 mot Ukraina i år – vilket ju är ett bra resultat. Men det rimliga tipset är att slovenskorna blir trea i gruppen.
De tre sista lagen i gruppen är riktigt svaga. Det skulle vara en skräll om Turkiet, Estland eller Kosovo tog poäng mot de tre andra lagen. De här tre gängen får i första hand kämpa om att undvika jumboplatsen i gruppen.
Danmark
Grupp B
Italien (14), Danmark (15), Bosnien-Hercegovina (67), Israel (64), Malta (102) och Georgien (112)
Den här gruppen är en av de på förhand mest ovissa. Har finns två riktigt starka segerkandidater i VM-kvartsfinalisterna Italien och EM-finalisterna Danmark. De ligger också på platserna bredvid varandra på världsrankingen.
Mitt tips är att Italien vinner gruppen, men att Danmark tar minst en poäng av italienskorna. Då de båda topplagen lär gå rent mot de övriga fyra lagen bör Danmark bli en av de grupptvåor som tar en direktplats till slutspelet.
För de fyra sista lagen i den här gruppen är riktigt svaga. Inget av dem har med kampen om EM-platser att göra.
Norge
Grupp C
Norge (12), Wales (32), Vitryssland (54), Nordirland (59), Färöarna (85).
Här är VM-kvartsfinalisterna från Norge klara gruppfavoriter. Martin Sjögren:s lag får dock se upp lite med ett allt starkare Wales.
Lagen möttes även i det förra EM-kvalet. Då vann norskorna gruppen, medan Wales kom trea. Norge vann då båda de inbördes matcherna.
Men sedan dess har Wales flyttat fram sina positioner. Laget förlorade bara en match i VM-kvalet. Bland annat fick man där fina 0–0 borta mot England. Ett stort avbräck för Wales är ju att lagets storstjärna Jessica Fishlock missar stora delar av kvalet eftersom hon drog av korsbandet i somras. Wales har dock flera andra spännande spelare, som exempelvis lagkaptenen Sophie Ingle från Chelsea och forwarden Natasha Harding från Reading.
Känslan är ändå att Wales som bäst blir tvåa i gruppen – samt att de kommer att tvingas till playoff för att nå en EM-plats. Både Vitryssland och Nordirland är nämligen lag som kan skrälla till ibland, framför allt på hemmaplan. Risken finns alltså att Wales tappar poäng mot något av de lagen.
Den här gruppen kommer Spanien att vinna. Troligen kommer man att göra det med full poäng. Det även om bortamatcherna i Tjeckien och Polen kan bli lite luriga.
Just tjeckiskor och polskor gör upp om andraplatsen. Båda lagen är på frammarsch, och deras kamp blir spännande. Jag håller Polen som mycket knapp favorit i kampen om andraplatsen.
Polskorna imponerade i Algarve cup där de vann både mot Spanien och Nederländerna. Låt vara att båda lagen ställde upp rätt B-betonat – det var ändå besked om att Polen är mer än bara Ewa Pajor. Polen spelade även oavgjort mot Italien i april. Men det går inte att räkna mot Tjeckien. Det senaste året har de vunnit mot lag som Ryssland, Sydafrika och Finland, samt spelat oavgjort borta mot Island.
Mitt tips är att det lag av Polen och Tjeckien som kniper andraplatsen tvingas till playoff.
Moldavien och Azerbajdzjan är bara utfyllnad. De gör upp inbördes om att slippa sistaplatsen.
Skottland
Grupp E
Skottland (22), Finland (31), Portugal (30), Albanien (78), Cypern (117)
Det här är den på pappret sämsta gruppen. Det är även en speciell grupp för svenska Anna Signeul. I förra EM-kvalet ledde hon Skottland till landets första stora mästerskap. Nu skall hon försöka ta Finland tillbaka till den stora scenen, delvis på skotskornas bekostnad.
Jag tror dock tyvärr för Signeul att det blir tufft att leda Finland till EM-slutspel igen. Mitt tips är nämligen att gruppsegern står mellan Skottland och Portugal.
Skotskorna var ju med i VM i somras. Där hade de knappast marginalerna med sig. De blev lurade på en straff i 2–1-förlusten mot Japan och vi minns ju hur målvakten Lee Alexander var någon millimeter framför mållinjen när hon räddade Argentinas straff i sista gruppmatchen. Om straffen inte hade fått skjutas om hade skotskorna fått spela slutspel.
Skottland får segertipset här, men det var nära att jag istället tog Portugal som favoriter. Vi minns ju hur portugisiskorna vann med 2–1 mot Sverige i Algarve cup i våras.
Då gjorde Claudia Neto segermålet på övertid. Det är också den före detta Linköpingsspelaren som bär det allt starkare portugisiska laget. Jag tippar att hon bär det till playoff.
Finland kommer att vinna matcherna mot svaga Albanien och Cypern, och finskorna kan även knipa någon poäng mot de båda topplagen. Men totalt sett tror jag alltså att Finland får nöja sig med en försmädlig tredjeplats. I det senaste EM-kvalet var det ju just Portugal som lurade Finland på en playoffplats.
Sverige
Grupp F
Sverige (6), Island (17), Ungern (45), Slovakien (47), Lettland (93).
Då var vi framme vid Sveriges grupp. På pappret är det den med flest bra lag. Ingen annan grupp innehåller nämligen fyra lag på världsrankingens topp 50. Lägger man ihop rankingen för alla lag i grupperna får dessutom den här gruppen ganska klart lägst totalsiffra.
VM-trean Sverige är expert på att klara kval, och vårt lag får således räknas som ganska klar favorit. Utgångstipset är att svenskorna går genom gruppen utan poängförlust.
Framför allt skall Sverige gå rent på hemmaplan. Däremot är det tre ganska tuffa bortamatcher. Framför allt är Island ett svårspelat motstånd. Och såväl Ungern som Slovakien har blivit allt bättre.
Island vann ju ena matchen mot Tyskland i VM-kvalet, och vi minns att Sverige bara vann med 2–1 mot Slovakien i förra EM-kvalet samt att Ungern höll emot länge i VM-kvalet förra året. Då vann i och för sig Sverige till slut med 4–1, men de sista målen kom i 87:e respektive 90:e minuten.
Bakom Sverige är Island favorit till andraplatsen. Jag tror dock inte att de tar så många poäng att de blir en av de tre bästa tvåorna, utan isländskorna får nog inrikta sig på playoff nästa höst.
Jag tror att Slovakien blir trea och Ungern fyra. Lettland däremot blir gruppens slagpåse. Mitt tips är att lettiskorna inte tar en enda poäng.
Österrikisk glädje
Grupp G
Frankrike (4), Österrike (21), Serbien (43), Kazakstan (73), Nordmakedonien (127).
Jag var på plats i Utrecht och såg Österrike ta en sensationell poäng mot Frankrike i EM-slutspelet för två år sedan. I den turneringen gick Österrike till slut ett steg längre än Frankrike.
I det här kvalet är dock Frankrike jättefavorit till att ta direktplatsen. Mitt tips är att laget går rent, samt att de gör det utan att släppa in mål. Tipset är också att Österrike tar 18 poäng och får en så bra målskillnad att laget också tar en direktplats till EM-slutspelet.
Det är Serbien som möjligen kan sno någon poäng från Österrike, och tvinga dem till playoff. Men att Frankrike blir etta och Österrike tvåa i den här gruppen känns klar.
Det känns även klart att Serbien blir trea. De två sista lagen, Kazakstan och Nordmakedonien, är riktigt svaga, vilket ger förutsättningar till att topplagen kan få riktigt vass målskillnad.
Om Sveriges grupp är den med lägst totalranking är den här den med minst avstånd på rankingen mellan första och fjärde lag. Den här gruppen bör alltså kunna bli den jämnaste.
Jag tror också att det blir jämnt om gruppsegern, men bara mellan två lag. Det står mellan ett Schweiz på nedgång och ett Belgien på uppgång. Och jag tippar på belgisk gruppseger.
Lagen möttes i VM-playoff förra hösten. Då vann Schweiz med 3–3 och fler bortamål. Då var dock viktiga Lara Dickenmann med. Sedan drog hon först av korsbandet, och sedan tackade Wolfsburgspelaren för sig i landslaget efter 53 mål på 135 matcher. Ett tungt avbräck för ett Schweiz som backat sedan det förra EM-slutspelet.
2️⃣0️⃣0️⃣2️⃣ – 2️⃣0️⃣1️⃣8️⃣
1️⃣3️⃣5️⃣ Spiele / Matchs / Partite 5️⃣3️⃣ Tore / Buts / Gol 8️⃣ "Player of The Year" Awards
Lara Dickenmann tritt aus dem Nationalteam zurück Lara Dickenmann se retire de l'équipe nationale Lara Dickenmann si ritira dalla Nazionale
Belgien har däremot sakta men säkert flyttat fram sina positioner. Jag tror att Janice Cayman och Tessa Wullaert leder de röda flammorna (landslaget kallas Red Flames) till gruppseger – och EM.
Men jag tror också att Schweiz tar en direktplats till mästerskapet. Jag tror nämligen att de går rent mot de övriga tre lagen i gruppen. Och då kan det räcka med en poäng mot Belgien för att bli en av de bästa grupptvåorna.
Men Rumänien och Kroatien är absolut inte ofarliga. Det är två lag som framför allt är svårspelade på deras hemmaplaner. Minns att Sverige fick kämpa för 2–0-segern i Kroatien i Peter Gerhardsson:s debutlandskamp. I VM-kvalet snodde ju dessutom Kroatien poäng på bortaplan mot Danmark. Och Rumänien snodde en poäng av Portugal i VM-kvalet.
I det kvalet spelade för övrigt Belgien och Rumänien i samma grupp. Belgiskorna vann med 3–2 hemma och 1–0 borta. Så det blir ingen helt enkel resa mot EM-slutspel för Belgien.
Yana Kalinina (7), Daryna Apanaschenko (17) och Veronika Andrukhiv (5).
Grupp I
Tyskland (2), Ukraina (24), Irland (33), Grekland (65), Montenegro (98).
Den här gruppen kommer Tyskland att vinna i stor stil. Bortamatcherna i Ukraina och Irland är inte helt lätta, men jag tror ändå att tyskorna tar full poäng.
Just Ukraina och Irland slåss om andraplatsen medan Grekland och Montenegro är ren utfyllnad. Kampen om andraplatsen känns däremot vidöppen. Ukraina visade i VM-kvalet att de har kvaliteter, och Irland har varit svårspelat i flera år. Känslan är att det kan vara dags för irländskorna att få till en lite större framgång. Och den framgången blir att ta sig till playoff.
Men Ukraina lär inte ge sig utan kamp. Vi vet ju hur bra Daryna Apanaschenko kan vara när hon får utrymme. Hon ledde ju Ukraina till en sensationell seger mot Sverige i VM-kvalet.
Därmed är min genomgång av grupperna i EM-kvalet klar. Sammanfattningsvis tippar jag alltså att följande lag når slutspelet:
Som arrangör (klart): England
Som gruppsegrare: Holland, Italien, Norge, Spanien, Skottland, Sverige, Frankrike, Belgien och Tyskland.
Som bästa grupptvåor: Danmark, Österrike och Schweiz.
Dessutom tippar jag att följande sex lag får spela playoff om de sista tre platserna: Ryssland, Wales, Polen, Portugal, Island och Irland.
I Afrika är OS-kvalet i gång. I går spelade Hanna Boubezari:s Algeriet mot Thomas Dennerby:s Nigeria. Nigeria vann bortamatchen mot 2–0 och har således bra chans att gå vidare till nästa omgång.
Noterbart är att Dennerby fick spela med en elva som inte alls såg ut som hans VM-elva. Exempelvis saknades alla Sverigeproffsen.
Jag vet inte huruvida Boubezari fick debutera eller inte. Klart är att hon inte ingick i startelvan. Men jag har inte sett några uppgifter om Algeriets byten. Jag ser inte heller Boubezari i spel på någon av de här bilderna.
Det är för övrigt riktigt usel rapportering kring damlandskamper i Afrika. På det afrikanska fotbollsförbundet CAF:s hemsida går det exempelvis inte att hitta gårdagens slutresultat ännu. Svagt.
Stark lär däremot publiksiffran bli i USA, när laget tar emot Portugal i natt (avspark 01.00) på The Linc i Philadelphia. I går var det sålt 46 000 biljetter till matchen. Inte dåligt för en träningsmatch.
När finalen av de Sydostasiatiska mästerskapen spelades i Chonburi, Thailand var det däremot bara 550 åskådare. De fick se Vietnam vinna med 1–0 mot värdnationen efter förlängning. Segerskytt blev lagkapten Huynh Nhu, som blev så glad att hon drog av sig tröjan och sprang ut över löparbanorna. Det kostade henne en utvisning, för hon hade redan dragit på sig ett gult kort tidigare i matchen.
Bilderna nedan är rätt roliga, där Vietnam försöker slippa det röda kortet genom att byta ut målskytten. Något som är nära att lyckas.
Nhu kan nog ta sitt röda kort. Det blev ju seger, Vietnams tredje i mästerskapet. Thailand är bäst med fyra titlar. Sedan har Myanmar två, medan Japan och Australien har varsin seger. I år ställde dock varken Japan eller Australien upp.
Slutligen till en inhemsk nyhet. Örebrotränaren Stefan Ärnsved fick ju en hel del rubriker härom veckan.
Han anmäldes till disciplinnämnden efter att ha protesterat på ett olämpligt sätt mot ett domslut i matchen mot Göteborg. Ni minns kanske situationen där Heather Williams borde ha fått straff i duell med Jennifer Falk.
Precis som jag tyckte Ärnsved att det borde ha varit straff, vilket han berättade för domarna. Enligt tidigare rapportering skulle Örebrotränaren ha lagt handen på fjärdedomarens axel och kallat henne för ”lilla gumman”.
Nu har Ärnsved blivit friad av disciplinnämnden, och han ger sin beskrivning av situationen på klubbens hemsida. Där ber han om ursäkt för det inträffade, och hävdar med bestämdhet att han inte sa ”lilla gumman” utan ”lilla vän”.
Och lyssnar man noga på tv-sändningen från matchen hör man fjärdedomaren ropa något som avslutas med ”lilla vän”. Så Ärnsved har med stor sannolikhet rätt i att han aldrig sa ”lilla gumman”.
Sammanfattningsvis känns det rimligt att Ärnsved frias. Visst var hans uttalande olämpligt, men jag tycker inte att det var värt någon större bestraffning än den han redan fått genom tidigare medierapportering.
På måndag öppnar det första internationella fönstret efter VM. Som bekant spelar Sverige en EM-kvalmatch under fönstret, den går i Lettland först tisdagen den 3 september. Själva EM-kvalet inleds redan på torsdag med fem matcher, bland annat Island–Ungern i vår grupp.
Dagen innan kan en svensk spelare göra landslagsdebut i det afrikanska OS-kvalet. Då möts nämligen Algeriet och Nigeria i åttondelsfinal. Och i Algeriets trupp finns för första gången den Umeåbördiga Kungsbacka- och Jitexspelaren Hanna Boubezari.
Hon flög ner till Afrika i onsdags för att eventuellt få göra landslagsdebut i mötet med Thomas Dennerby:s meriterade landslag. Boubezari har varit på läger med det svenska flicklandslaget, men är vad jag kan se inte bokförd för någon landskamp.
Det kan alltså bli debut alla kategorier på onsdag. Afrika har bara en plats i nästa års OS-turnering, och kampen lär i första hand stå mellan VM-lagen Nigeria, Kamerun och Sydafrika. Möjliga utmanare är Ghana, Mali och Elfenbenskusten.
Algeriet känns inte som ett troligt OS-lag. Men algeriskorna var ett av åtta lag som nådde slutspelet i Afrikanska mästerskapen förra året. Då blev det noll poäng och 2–7 i målskillnad. Till nästa gång (2020) utökas för övrigt de Afrikanska mästerskapen från åtta till tolv lag, så kanske att Boubezari kan få spela i ett mästerskap framöver.
I år har hon spelat två matcher i damallsvenskan för Kungsbacka. Nu under hösten är hon utlånad till division I-klubben Jitex.
Inför det stundande landslagsuppehållet har vi fått besked om att två rutinerade mittfältare slutar i sina respektive landslag. Det handlar dels om den 33-åriga tyska OS- och EM-mästarinnan Lena Goessling.
Wolfsburgspelaren har dessutom vunnit Champions League två gånger. Hennes bästa säsong hittills var 2013, då hon bland annat kom med i EM:s allstarlag samt prisades som världens bästa speluppläggare av den internationella statistikorganisationen IFFHS.
Goessling fick bara speltid i en match i årets VM-slutspel, och ingår sannolikt inte i förbundskapten Martina Voss-Tecklenburg:s planer. Det var sannolikt därför rimligt att tacka för sig nu.
I övrigt vad gäller det tyska landslaget så har talangfulla 19-åringen Lena Lattwein tvingats lämna återbud till det stundande landslagslägret. Hon ersätts av Pauline Bremer, en spelare som jag trodde hårt på för några år sedan. Men den 23-åriga Manchester Cityspelaren har inte fått den utveckling hon spåddes. Inte ännu i alla fall.
Nachnominierung❗ Lena Lattwein fällt aufgrund einer Bänderverletzung im Sprunggelenk für die kommende Maßnahme aus – für sie rückt @pauline_bremer ins Team.
Den andra spelaren som tackar för sig är franska mittfältaren Elise Bussaglia. 33-åringen (fyller 34 i slutet av september) som numera spelar för Dijon i franska ligan var startspelare i VM. Hon spelade fyra av fem matcher, bland annat hela kvartsfinalen mot USA. Den matchen visade sig bli hennes sista landskamp.
Élise Bussaglia ends her international career🇫🇷 a massive thank you for your fantastic career with Les Bleues👏👏
Apropå Frankrike så drar ligan igång med fem matcher under lördagen. I fjol var Lyon, PSG, Montpellier, Bordeaux och Paris FC de fem högst placerade lagen. Känslan är att det kommer att se ut på ett liknande sätt i år.
Lyon är förstås megafavorit. Lagets senaste förlust i ligan kom mot PSG den 17 december 2016. Under de fem senaste säsongerna har Lyon på 110 ligamatcher tagit 103 segrar, 6 kryss – och bara en förlust.
Under sommaren tycker jag nog ändå att klubben har gjort några rätt konstiga värvningar. Det känns mer som att klubben breddar truppen än spetsar den. Det mest namnkunniga nytillskottet är Nikita Parris. Men man hade redan två högklassiga kantspelare till höger i Shanice van de Sanden och Delphine Cascarino.
Man får ju sannolikt klara sig utan korsbandsskadade Jessica Fishlock under hela säsongen. Men jag ser ingen riktig ersättare till henne bland nykomlingarna Alex Greenwood, Janice Cayman, Jessica Silva och den talangfulla finländska målvakten Katriina Talaslahti.
Dock har ju Lyon sedan tidigare en väldigt stabil stomme att luta sig mot. En intressant fråga blir ju om Ada Stolsmo Hegerberg kan återta kommandot i skytteligan. Norskan blev ligans bästa målskytt tre säsonger i rad 2016–18 (dock delat med kompisen Eugenie Le Sommer ett av åren). Den senaste säsongen fick dock Hegerberg nöja sig med andraplatsen bakom PSG:s Marie Antoinette Katoto.
Då tycker jag att första utmanaren PSG har gjort fler spännande värvningar. Man har bland annat toppat sin trupp med tyska Sara Däbritz, kanadensiska jättetalangen Jordyn Huitema och norska VM-spelaren Karina Saevik.
När PSG nyligen vann med 2–1 mot Bayern München i en träningsmatch hade Annahita Zamanian en större roll än tidigare. Det blir intressant att se om det även fortsatt kommer att se ut så för den svenskfostrade speluppläggaren.
I fjol hade vi fem svenskor plus Zamanian i D1 Feminine. I år är det nere i 2+1. I PSG finns ju även Hanna Glas, och i Montpellier har vi Marija Banusic.
I fjol var Montpellier tidigt borta ur striden om de två topplaceringarna. Till årets säsong har man gjort stora förändringar i sin spelartrupp. Bland annat har Linda Sembrant och Sofia Jakobsson lämnat. In har man fått tyska målvakten Lisa Schmitz, tidigare Rosengårdsmittfältaren Iva Landeka samt tyska landslagsforwarden Lena Petermann.
Iva Landeka
Montpellier har vunnit mot Chelsea och PSG (efter straffar) under försäsongen, och kan kanske utmana om andraplatsen i år.
Men man får se upp bakåt för ett alltmer intressant Bordeaux. Tittar man på FC Girondins trupp innehåller den en hel hög spännande spelare. Där finns bland annat nyazeeländska landslagsmålvakten Erin Nayler och brasilianska mittbacken Kathellen. I backlinjen finns även Estelle Cascarino, och på mittfältet landslagsmeriterade duon Charlotte Bilbault och Clarie Lavogez. Och forwardssidan är namnkunnig. Där finns Ouleymata Sarr, Viviane Asseyi och spännande jamaicanska nyförvärvet Khadija Shaw.
Till topplagen skall vi även räkna in före detta storklubben Juvisy, som ju sedan några år tillbaka spelar under namnet Paris FC. I Parisklubben hittar vi bland annat Sverigebekanta forwarden Linda Sällström.
Det är just på forwardssidan som PFC ser riktigt spännande ut. Utöver Sällström finns även anfallare som Gaetane Thiney, Camille Catala och Clara Mateo.
Juvisy har tagit sex ligaguld genom åren. Paris FC har ett berg att bestiga om man i år skall kunna ta första guldet i den nya konstellationen. Laget har just laddat för säsongen genom att bestiga berg.
Spelarna kämpade i sju timmar för att bestiga det 3173 meter höga Campbieil i Pyrenéerna.
Det om den franska ligan. Tittar vi på veckans silly season noteras att den före detta LFC-lagkaptenen Janni Arnth lämnar Arsenal för lagets motståndare i Champions League, italienska Fiorentina.
32-åringen gjorde mål i sin debut för Londonklubben. Men sedan blev det inte någon succé för Arnth i Arsenal. Hon fick bara spela totalt 254 minuter i WSL, och det är därmed rimligt att hon flyttar på sig.
I övrigt noteras att Australiens landslagsforward Emily Gielnik är nästa spelare att ansluta till Bayern München. Amanda Ilestedt:s lag spelar för övrigt i kväll mot Frankfurt, en match som visas på tyska Europsport, men som inte går att se gratis i Sverige.
I höst är det inte längre möjligt att se matcher från Frauen-Bundesliga eller NWSL gratis i Sverige. Det skriver bloggen Hattrick om här. Det är förstås tråkigt för oss som är intresserade, för det finns ju gränser för hur många kanaler man har råd att betala för. Samtidigt får vi hoppas att det innebär fina intäkter till klubbar och spelare.
I NWSL spelar ju bara amerikanska lag. I en bra intervju med Kanadas superstjärna Christine Sinclair beklagar hon bristen på proffslag i landet. Kanada är ju det högst rankade landet i världen utan att ha någon högklassig liga. Inom herrfotbollen spelar ju kanadensiska lag i MLS. Nog borde väl det kunna finnas intresse även för ett kanadensiskt lag i NWSL? Exempelvis är det ju inte jättelångt mellan Vancouver och Seattle.
I på seneftermiddagen har Umeå återtagit ledningen i elitettan. Laget vann med 2–0 borta mot Lidköping. Lova Lundin visade vägen genom två tidiga mål. Lundin inledde säsongen som inhoppare och har bara spelat sju hela matcher. Men ju längre säsongen har gått, desto större roll har hon tagit i laget. Nu är den 20-åriga powerforwarden uppe på tolv mål. Och vad jag kan se har hon gjort mål i nio av de tio senaste tävlingsmatcherna.
Matchen i Lidköping hade för övrigt avspark redan 16.30, vilket ju är en mycket konstig avsparkstid. Jag antar att det handlar om att Umeå skall kunna åka hem under kvällen, vilket ju är bra för dem. Spontant känns det ju rent publikmässigt som att man ger upp på förhand om man lägger matcher så tidigt en vardagskväll.
Samtidigt noterar jag att publiksiffran blev 190, vilket är ganska exakt var Lidköping brukar ha. Så kanske att det inte spelade någon roll.
Slutligen en snabbtitt på helgens damallsvenska omgång. Klart inför omgången är att toppduon Rosengård och Göteborg kommer att ligga topp två även under landslagsuppehållet. Frågan är vilka som kommer att vara i ledning, samt vilket avstånd de båda lagen kommer att ha neråt.
Om Göteborg och Rosengård vinner hemma mot Linköping respektive borta mot Piteå kommer de båda topplagen att ha en lucka neråt på minst tre poäng plus målskillnad. Men om LFC och Piteå skulle vinna skulle vi återigen ha en extremt tajt toppstrid.
För övriga topplag väntar hemmamatcher. Kif Örebro tar emot LB07 och Vittsjö tar emot Växjö. Matchen Kristianstad–Djurgården blev lite extra intressant i dag när stockholmarna bytte tränare. Hur väljer Pierre Fondin att matcha Djurgården? Blir det exempelvis tre eller fyra backar?
Klockan 14.00 satt jag bänkad för att få se Peter Gerhardsson sammanfatta VM och presentera sin trupp till EM-kvalet i Lettland tisdagen den 3 september.
Tyvärr blev det ingen sändning från presskonferensen. Men en trupp har vi i alla fall fått.
Här är damlandslagets trupp som inleder EM-kvalet borta mot Lettland den 3 september 🙌 Äntligen snart match igen! #viärsverigepic.twitter.com/A7rqyXH0l8
Och lite överraskande innehåller den trion Ronja Aronsson, Emma Kullberg och Pauline Hammarlund. Jämfört med VM-truppen ersätter de tre nya trion Nilla Fischer, Mimmi Larsson och Fridolina Rolfö.
Kul med Aronsson, som jag lobbat för i perioder under ganska många år. Dock kom det överraskande att hon kom med just nu. Piteåbacken är debutant i truppen, det är även Kullberg som har varit en av de allra hetaste spelarna i damallsvenskan de senaste veckorna. Minns att Kif Örebros tränare Stefan Ärnsvedlobbade hårt för sin mittback efter 0–0-matchen i Göteborg.
Emma Kullberg
Hammarlund är ingen landslagsdebutant, hon har ju till och med spelat i en OS-final. Däremot är hon debutant under Gerhardsson.
Mötet med Lettland är ju för övrigt match Sverige skall vinna med minst fyra–fem måls marginal. Lettiskorna klarade sig inte ens vidare till det stora VM-kvalet, utan åkte ut i förkvalet efter att ha kryssat mot Kazakstan och Georgien. Det är en mjukstart på det EM-kval där vi även ställs mot Island, Slovakien och Ungern.
Det är nio grupper i kvalet. Segrarna och de tre bästa tvåorna går direkt till slutspel, medan övriga sex tvåor får spela playoff om tre platser. Slutspelet avgörs ju i England, så engelskorna har den 16:e och sista platsen.
Slutligen kan man konstatera att mina tips från gårdagens inlägg var långt ifrån bra. Loreta Kullashi och Michelle De Jongh får helt enkelt vänta på sina chanser.
Det om landslaget. Vi är nu inne i det svenska transferfönstrets sista tio timmar. I dag har en damallsvensk övergång gjorts klar. Det är den Uppsalabördiga backen Malin Winberg som byter skånsk klubb. Hon lämnar LB07 och ansluter till Vittsjö.
Jag hörde uppgifter i början av transferfönstret att Vittsjö var nära att lösa en mittback från Australien. Det slutade med att det blev en från en skånsk konkurrentklubb istället – och det behöver ju inte vara det sämsta. Noterbart för övrigt att LB var snabba på att berätta nyheten på sin hemsida – det tar sig.
I USA jobbar förbundet på att hitta en ersättare till avgående förbundskaptenen Jill Ellis. I väntan på att det jobbet tillsätts har man infört en ny tjänst kring sina landslag – en general manager.
Den första att bli damlandslagets general manager är den tidigare landslagsspelaren Kate Markgraf. Hon har två OS- och ett VM-guld på sin meritlista.
— U.S. Women's National Soccer Team (@USWNT) August 12, 2019
Markgraf har i varit tv-expert för olika kanaler efter sin spelarkarriär. För två veckor sedan var hon med i ESPN och pratade om Ellis avhopp.
Då nämnde hon kvartetten Laura Harvey, Paul Riley, Vlatko Andonovski och Mark Krikorian som tänkbara ersättare. Se klippet nedan. Det kanske kan vara en ledtråd, för nu är hon ju själv med i den organisation som skall hitta den nya förbundskaptenen.
I Spanien har det varit tufft för svensklaget Tacon/Real Madrid i början av försäsongen. Nu är det ju bara träningsmatcher ännu, men laget har bara gjort ett mål på tre matcher, och fått två förluster och ett kryss.
Sent i går kväll föll man med 1–0 mot Athletic Bilbao. Det var Maite Oroz som blev matchvinnare när hon slog in returen efter att själv ha slagit en dålig straff.
Tidigare i matchen bjöd Oroz för övrigt på en riktigt snygg tunnel. Se den här nedan:
En blogg om internationell damfotboll 