Som ni säkert har märkt blev det inga inlägg under landslagsfönstret. 80 timmars arbete på nio dagar gjorde att det varken fanns ork eller utrymme för bloggande.
Men under de där 80 arbetstimmarna skrev jag om ett par stora damfotbollsnyheter som det finns anledning att ta upp även här. En tråkig, och en rolig.
Men allra först tänkte jag att vi skulle gå igenom de tävlingsmatcher som spelades under det där landslagsfönstret. Den allra viktigaste spelades förra fredagen mellan Finland och Portugal.
Där gjorde Linda Sällström som finländska spelare gör numera – hon avgjorde viktiga EM-kvalmatcher på övertid. Ni minns kanske hur Amanda Rantanen stack fram näsan mot Skottland för ett par månader sedan? Den här gången var matchklockan bara någon sekund från 90+3 när Sällström snyggt lobbsköt in matchens enda mål. Tv-kommentatorns glädje hjälper till att lyfta målet.
Det var inte bara ett mål som avgjorde matchen – det tog Finland till EM-slutspel. Förbundskapten Anna Signeul och en hel hög damallsvenska spelare hade således dubbel anledning att fira när slutsignalen ljöd.
Finland har haft cirka tio tunga år. Landslagets höjdpunkt var EM 2005 där man gick till EM-semifinal. Fyra år senare vid hemma-EM blev det kvartsfinal. Finländskorna kvalade in även till slutspelet i Sverige 2013. Där kryssade de mot Italien och Danmark, men föll med 5–0 mot Sverige på Gamla Ullevi.
Men sedan dess har det varit mörker. I tre raka kval har man slutat trea i sin grupp. Lag som Österrike och Portugal har kört förbi. I kvalet till EM 2017 kom man bara trea bakom Spanien och just Portugal i gruppen. Nu fick Finland alltså revansch på portugisiskorna.
Utöver Finland har även Spanien, Österrike och Italien säkrat sina EM-platser den senaste veckan. Sedan tidigare var Belgien, Danmark, England, Frankrike, Island, Nederländerna, Norge, Sverige och Tyskland EM-klara.
De tre sista platserna kommer att fördelas i playoffspelet under perioden 7–13 april. Dit har Nordirland, Portugal, Ryssland, Schweiz, Tjeckien och Ukraina tagit sig. Vilka som möter vilka lottas på fredag, den 5 mars.
Så till den första av där nyheterna jag nämnde tidigare – den tråkiga. Det handlar om att Öxabäckspionjären Ebba Andersson har gått bort.
Ebba Andersson var lagkapten i Sveriges allra första landskamp, mot Finland i Mariehamn 1973. Samma år blev hon också första lagkapten att höja SM-bucklan.
Det var som bekant i lilla Öxabäck, en vägkorsning i skogarna mellan Borås och Varberg, som den moderna svenska damfotbollen sparkades igång. Ebba Andersson var inte en av initiativtagarna, men hon var med från första träningen och blev snabbt symbolen för Öxabäcks IF.
Det hade säkert att göra med hennes ålder – och med att media tyckte att det var roligt att hon var bondmora. Ebba hade fyllt 35 när damfotbollen blev en officiell sport till säsongen 1971. Och hon var 37 år och åtta månader när hon debuterade i landslaget. Hon har själv sagt i Borås Tidning:
”Jag var ju egentligen för gammal att spela i landslaget. Så någon mer match där blev det inte.”
Bara en landskamp alltså. Däremot blev det fler SM-guld än det där första officiella. Hon hade vunnit ett inofficiellt 1972, och 1975 var det dags igen.
SM-finalen Jakobsberg–Öxabäck det året är unik. Det är nämligen en av väldigt få gånger som kampen om SM-guldet har avgjorts efter straffläggning. Utan att ha dubbelkollat tror jag att det var första gången en SM-final avgjordes på straffar, herrfotboll inräknat. Ebba Andersson spelade en av huvudrollerna. Den andra spelade hennes dotter Mary Andersson.
Mary hade varit med och blivit svensk mästarinna redan som 13-åring 1973. 1975 vann hon sitt andra guld. Hon gjorde det med mammas hjälp. 15-åringen var nämligen en av de som missade från straffpunkten.
När jag ringde upp Mary förra helgen berättade hon om sina tårar i den där SM-finalen:
”Först grät man för att man hade missat sin straff, sedan av glädje för att mamma avgjorde.”
Mary sa också att Ebba gärna berättade den här historien om hur hon räddade sin dotter.
Här kan ni se straffläggningen som avslutades med den enda straff som Ebba Andersson någonsin slog. En guldstraff:
Som ni redan har förstått så drogs egentligen den officiella damfotbollen igång lite för sent för Ebba Anderssons skull. När hon var i sin bästa ålder fanns ingen damfotboll. Eller.
Trots att det inte fanns någon damfotboll hade Ebba faktiskt spelat under hela sitt liv. Älekulla IF drog igång inofficiella damträningar strax efter andra världskriget, och höll på en bit in på 1960-talet. Ebba var med från tidig ålder. Hon cyklade de åtta kilometerna från hemmet i Gunnarsjö för att vara med.
Sommaren 2018 hade Älekulla återträff för sitt damlag. Då var jag där och fick damerna att gå ut och slå ett par passningar. Ebba (vita byxor och blå tröja i det här klippet) var en av dem som tog chansen.
Ebba Andersson älskade fotbollen – och sitt Öxabäck. Hon spelade kvar i laget till och med 1977, men var fortfarande aktiv på lägre nivå vid 50 års ålder. Och hon missade knappt en Öxabäcksmatch under de 33 år som laget var igång.
Efter karriären på planen hjälpte hon till vid sidan, först som lagledare och sedan genom att baka och stå i kiosken. Och ända in i det sista tog Ebba alla chanser att se idolen Zlatan Ibrahimovic spela.
Hösten 2017 skrev jag att jag hoppades att Svenska Fotbollförbundet skulle ta chansen att ta upp Kerstin Larsson, Kerstin Johnson, Ebba och de andra pionjärerna från Öxabäck på Globens scen under Fotbollsgalan för en välförtjänt hyllning av kvinnorna som satte bollen i rullning.
Förbundet har inte tagit chansen. Och nu är det för sent att fira Ebba Andersson. Hon dog ju nämligen förra fredagen i en ålder av 85 år.
På den där Fotbollsgalan 2017 firade förbundet istället Pia Sundhage. Just Sundhage är ett föredöme när det gäller tillgänglighet. När jag höll på att skriva min minnesartikel om Ebba Andersson skickade jag i väg ett mejl till Sundhage för att kolla om hon ville dela med sig av något minne.
Jag skickade mejlet mindre än 24 timmar innan Brasilien skulle möta USA i She Believes cup. Trots det fick jag svar inom en timma. Sundhage skrev:
”Ebba. Jag har både spelat med och mot henne och jag kommer alltid att minnas henne som en ståtlig, skicklig och speciell kvinna – med varmt leende. Hon var Pionjären som personifierade damfotbollen och dess vagga belägen i Öxabäck.
Senast jag träffade Ebba var i Kinna när jag höll en föreläsning om ledarskap. Ebba ledde oss in i damfotbollens värld.”
USA vann för övrigt den där matchen med 2–0. Amerikanskorna vann turneringen på full poäng. Brasilien kom tvåa på sex poäng efter att ha besegrat Kanada med 2–0 i matchen om andraplatsen.
Argentina var fjärde laget i turneringen. De slutade sist utan poäng. Jag kikade lite på matchen Brasilien–Argentina, och hörde då hur de amerikanska kommentatorerna berättade om att Argentinas 18-åriga mittfältare Dalila Ippólito inte hade en aning om att man kunde bli proffs som tjej när hon togs ut till VM 2019.
Ippólito skall under VM ha blivit väldigt överraskad över hur stort intresse det var för damfotbollen i Europa. Och för henne. För nu är hon lagkamrat med Linda Sembrant och Lina Hurtig i Juventus.
Historien om Ippólito säger väl en del om damfotbollens status i Sydamerika.
I Kina har damfotbollen betydligt högre status. Men dagens tunga, internationella damfotbollsnyhet är att det kinesiska mästarlaget Jiangsu Suning LFC omgående avslutar all verksamhet.
Jag har inga detaljer kring det här. Men jag har förstått att ägarföretaget Suning Holdings Group lider av svåra ekonomiska problem. Företaget äger även 68,55 procent av italienska FC Inter, en andel man har försökt att sälja under början av året.
Nu verkar ekonomin vara så dålig att såväl herr-, dam- som ungdomslag läggs ner med omedelbar verkan. Jag har inte tillgång till någon aktuell laguppställning för Jiangsu Suning LFC. Men i höstas spelade bland annat Tabitha Chawinga och kinesiska landslagsmålvakten Peng Shimeng i laget.
Det var en tråkig, internationell nyhet. Men jag avslutar inlägget med något positivt – den positiva nyhet som jag skrev i BT om i förra veckan.
Det handlar om att Boråsföretaget Pulsen har gått in och sponsrat elitettan som så kallad presenting partner. Det bör innebära att även klubbarna i näst högsta divisionen kan få lite pengar i bidrag från EFD framöver.
Vd för Pulsenkoncernen är Jonus Bartholdson. Honom har jag koll på sedan länge. Vi gick i parallellklasser på gymnasiet. Jag har förlorat stort mot honom i tennis, och både vunnit och förlorat i fotboll. Bartholdson har fyra fotbollsspelande döttrar och känslan efter att ha suttit ner och pratat med honom är att han brinner för att hjälpa svensk damfotboll att utvecklas. Han säger:
”Vi går in med pengar – men det är vårt engagemang man måste få ut. Det är då det blir på riktigt. Nu vill jag prata med alla tränare och sportchefer i elitettan för att presentera Pulsen och ställa frågor till dem. Hur tänker ni? Vad vill ni ha ut av en partner som vi? Och vad är era utmaningar och problem?
Vi kommer inte att kunna adressera alla problem. Men vi gör det här över fem, eller kanske tio år, och då kommer man att kunna fundera över de här sakerna, och göra framsteg. Vi vill vara en partner som verkligen gör skillnad.”
Bartholdson säger också att han tänker använda sina nätverk för att se vad vilken samling han kan få för att utveckla damfotbollen. Det låter väl ändå lite lovande?
En blogg om internationell damfotboll 
Fina rader om Ebba Andersson. Tack Johan!
Wow!!! Delar EFD ut pengar till elitklubbarna? Jag trodde deras intäkter gick till löner hos EFD-anställda och egna projekt av tvivelaktigt värde.
”Historien om Ippólito säger väl en del om damfotbollens status i Sydamerika.”————————————-ännu en i raden av dina journalistiska pärlor! Vad annars kan man förvänta sig i snacket om ”statusen” på damfotboll av en enkelriktat, teknokratiskt syn på samhället och inte minst sporten som det råder i ”rättfärdig” Europa, att inte nämna Norden, och som du Rydén, så bibliskt, följer på.
Antar att dit saken ska gå till, detta i omgivning där du släpper in- bl a åsikter om det landet som bekämpat nazismen för att efteråt bekämpa den kommunistiska totalitära vanstyre, som i omvänd tes är själv ”fascismens” kommande bygge, allt detta utifrån din och dem du förespråkar för, totalitära syn på sakens tillstånd och inriktning med en djup och skrämmande saknad av, rätt sagt, kunskap
Därefter är inte heller konstigt att en hel kontinent minsann är på efterkälken, denna som gav bl a Pelé, Maradona, Ronaldo och mängder andra, som säkert gick förbi Ippolito helt obemärkta. Hon väntade nog att Sundhage ska komma för att veta vad damfotboll handlade om…glöm Ronaldo..
Du stod just för ett fullständigt obegripligt inlägg där du blandade ihop herr- och damfotboll. För inte var väl Pelé, Maradona och Ronaldo kvinnor?
Sluta mata trollet så självdör det. 🙂
Fotboll är bara ett spel som spelas av både kvinnor och män
I ”new age” tolkning dock finns det damfotboll som enskilt spel.
Tillhör du denna nya religionen eller följer du bara med för att detta är ”modernt”?
Ironin Rydén, såklart att du rider på nya vågen , du är betalt för detta förresten
Nu är du fel på det igen. Det är rätt att fotboll numera spelas av både kvinnor och män – men bara i vissa länder.
Historiskt är fotboll ett spel som bara fått spelas av män. Kvinnor har däremot stoppats eftersom männen kommit med förbud. Exempelvis vann England VM för herrar 1966. På den tiden var det förbjudet för kvinnor att spela fotboll i landet. Först 1971 hävdes det förbudet.
I Brasilien fanns det ett damfotbollsförbud till 1979 – och då är ändå Brasilien det land i Sydamerika som kommit klart längst inom damfotbollen. På Pelés tid fick alltså inte brasilianska kvinnor spela fotboll. Antar att du glömde det när du skrev ditt första okunniga nonsensinlägg.
Jag är övertygad om att Ippolito har full koll på Maradona. Men hans insats för damfotbollen är närmast obefintlig. Så att känna till Maradona ger ingen som helst helhetsbild av damfotbollen i världen.
”Historiskt är fotboll ett spel som bara fått spelas av män”—————————du kan slippa på denna propaganda, dragna ur sammanhanget
Feministiskt dravel….
Länka gärna till resultat från någon damserie på 1950-talet. Eller 1940-talet. Eller var för inte tidigt 1960-tal? Du kan välja vilket land du vill.
”Jag är övertygad om att Ippolito har full koll på Maradona. Men hans insats för damfotbollen är närmast obefintlig. ”————————–det berör på hur definierar du på ”insatsen” ….
Du använder fraser hårdkokta feminister skulle vara stolta över!
Där ligger ju damfotbollens problem egentligen.
”-Länka gärna till resultat från någon damserie på 1950-talet. Eller 1940-talet. Eller var för inte tidigt 1960-tal? Du kan välja vilket land du vill.”———————————-du kan göra det själv, du är ganska bra på det. Börja gärna med Sverige under 1940-talet…när resten av Europa blödde då kunde väl spelas fotboll i Sverige eller hur…
Bara att veta lite om förebildens betydelsen för allt och alla som har det ”fel”
–
Du har rätt, det spelades herrfotboll till och med mitt under brinnande krig.
Här är herrallsvenska tabellen för säsongen 1943/44.
Nu har jag gjort mitt. Nu är det din tur att bjuda på en länk till valfri damfotbollsserie under 1940-, 1950- eller tidigt 1960-tal. Lycka till.
Självklart är det officiella serier jag är ute efter. Men det förstod du säkert redan.
”Nu har jag gjort mitt. Nu är det din tur att bjuda på en länk till valfri damfotbollsserie under 1940-, 1950- eller tidigt 1960-tal. Lycka till.”——————————fällan de feministiska ideologin lät ramlar i är att allt, då menar jag precis allt, förklaras utifrån könsperspektiv..alltså utifrån de kromosom uppsättning som numera förnekas,också det
Det är närmast att ta det lät för sig…inte konstigt med tanke att ”new age” mantran går ut på att skriva nya regler baserade på nya teorier tagna ur vilda fantasier. En av dem användbara är Babylon ockultismens regelverk, där det dåvarande eliten låtit sina medborgare tro på hur många Gudar som helst, inte som tecken på något ”mångfald” utan snarare elitens strävan för fullständig kontroll.
Varje likhet med nuvarande västerländska samhället är helt slumpmässig…
Så min fråga till dig Rydén lider; finns det en ”fotbolls Gud”, denna med tanke på spelets innehåll, syfte och mening eller finns det också en kvinnlig sådan?
Nu har du lämnat ämnet. Jag skrev om att en argentinsk VM-spelare 2019 inte hade en aning om att man kunde bli proffs som tjej.
Vi snackar alltså om en VM-spelare. Inte om en sjuårig flicka.
Du har kommenterat det här genom att bland annat dra upp nazism, kommunism, feministisk propaganda – och Maradona.
Jag ser inget samband mellan mitt inlägg och dina kommentarer.
För vad har den argentinska VM-spelarens okunskap om damfotbollsvärlden att göra med manliga förebilder? Bara för att man vet vem Maradona var innebär det ju inte att man vet att tjejer kan bli proffs.
”Nu har du lämnat ämnet”————————detta hade du gjort själv när du sågat ”damfotbollens status” för en hel kontinent. Från snacket om fotboll till fördomarna och generaliseringar. Tänkta, verkar som, utifrån en feministisk perspektiv då handlade din klumpiga konstaterande om ideologin inte om fotboll
Vadå ideologi?
Jag har konstaterat att Sydamerika, som är en maktfaktor inom herrfotboll, däremot är kass inom damfotbollen. Det handlar inte om ideologi – det är fakta. Det är bara att kolla världsrankingen, eller resultaten i de senaste VM-turneringarna.
På damrankingen finns det ett sydamerikanskt lag på topp 25 – Brasilien på åttonde plats.
På herrankingen finns det sex sydamerikanska lag på topp 25 – tre av dem är topp åtta.
I senaste VM-turneringen för herrar hade Sydamerika fyra lag i åttondelsfinal. Två av dem gick vidare till kvartsfinal, där båda åkte ut.
I senaste VM-turneringen för damer hade Sydamerika ett lag i åttondelsfinal, inget i kvartsfinal.
I näst senaste VM-turneringen för herrar hade Sydamerika fem lag i åttondelsfinal. Tre gick vidare till kvartsfinal, två till semifinal och Argentina till final.
I näst senaste VM-turneringen för damer hade Sydamerika två lag i åttondelsfinal, inget i kvartsfinal.
Kollar du på Argentina har deras herrar vunnit två VM-guld och spelat ytterligare två finaler. För damer har Argentina däremot inte vunnit en enda match i ett VM-slutspel. Inte en enda. Men det är väl förstås inte heller fakta – utan bara feministiskt dravel…
För övrigt anser jag att Diego Armando Maradona är den bäste fotbollsspelaren genom tiderna. Jag har även Messi på topp fem. Men de båda superstjärnorna har alltså inte hjälpt Argentinas damer.
”Jag har konstaterat att Sydamerika, som är en maktfaktor inom herrfotboll, däremot är kass inom damfotbollen”——————————detta påstående är inte- helt -sant,varken för herrar eller damer.
Att Sydamerika tappat i bägge konkurrens är faktum närmare sanning. Det finns flera anledningar för denna utvecklingen men detta är ett annat ämne.
Trots tappet då är världens genomtiderna bästa damspelare i min tycke, en sydamerikanska, nämligen Marta
Under de sista årtionde europeisk och i mindre utsträckning svensk damfotboll har befolkats av sydamerikanska spelare.
Bakom påstående att sydamerikansk damfotboll är kass döljer sig visst ideologi, dessvärre en extrem sådan..Jag är övertygad om att medvetenhet om sin ”offerställningen”, som tjejer ofta påminns och inte minst påtvingas till tänka på, kommer inte höja statusen på varken de europeiska, svenska, sydamerikanska eller vilka som helst damspelare Tvärtemot det kommer leda till uniformitet, en enkelriktad gata utan chans att hävda sig på egen bevåg, denna -utan hjälp från sina ”förövare” nämligen män.Särskild om man tar med spelet fotboll i beaktande- där damerna har mycket att lära på
Nuvarande styrkeställningen,inom damfotbollen talar om detta, nämligen ”maktfaktor” börjar men dessvärre också slutar på USA. detta.inte för att de spelar bästa fotbollen utan för att alla andra försöker efterlikna och spela på samma sätt…uniformitet, likriktning och inget annat
Och Europa, som ekonomisk jätte kan suga mängder av damspelare men dessvärre med politisk/ideologisk dvärg statusen, kan bara tacka och buga samt följa efter sin stora sportsliga damförebilden på andra sidan av Atlanten …
Nu blir det återigen svårt för dig Rydén- jag har åter ”lämnat ämne” ….-..
–
Egentligen vet jag inte om jag håller med om att Sydamerika har tappat inom damfotbollen. Totalt sett skulle jag nog säga att länder som Chile, Colombia och Argentina kommit närmare toppnationerna i Asien, Europa och Nordamerika. Men satsningen på de här landslagen är för dålig från förbundshåll för att lagen skall ha chans att komma ikapp. De sydamerikanska lagen behöver löpande möta lag i världstoppen för att kunna ta nästa steg.
Dock har ju sydamerikansk damfotboll i stor utsträckning handlat om Brasilien. Och de har ju tappat i slagstyrka de senaste tio åren. De var ju i både VM- och OS-final 2007 och 2008, och var mycket nära att slå ut USA i VM 2011. Men mycket hängde på supertrion Marta, Formiga och Cristiane – precis som det fortfarande gör.
Innan de tre slog igenom var Brasilien ungefär som nu, alltså lite bakom de sex–sju bästa lagen i världen. Det kan alltså ha varit så att Brasilien snarare hade en tillfällig topp perioden 2007–11 och nu är nere på sin normalnivå igen.
För övrigt håller jag med om att Marta är tidernas bästa damfotbollsspelare.
Nu får du allt bestämma dig, Johan!
Antingen ägnar du energi och engagemang åt dina läsare som levererar förnuftiga inlägg.
Eller också fortsätter du att tjafsa med ”axel” – en fullständigt meningslös dialog som ingen bryr sig om och som ingen läser.
Jag försöker hinna med alla som har frågor eller tankar. Det är fullt möjligt att det är en svaghet, men det är sådan jag är.
”Jag försöker hinna med alla som har frågor eller tankar.”
and with all who are babbling just off topical nonsense. no, wait, not ALL. just one actually. others are not permitted a tenth of the nonsense and offenses that one guy is.
a ”feature” that reduces the quality of this blog a lot. unfortunately.
Jag tycker nog ändå att jag har högt i tak för alla.
Antar att din irritation kanske hör ihop med att jag inte publicerade din kommentar om polsk politik.
Tänkte bara klargöra att det inte berodde på att jag tyckte den var över gränsen, för det tyckte jag inte. Orsaken till att kommentaren inte publicerades var att jag faktiskt hade avslutat den debatten tidigare på dagen. Det hade jag gjort eftersom jag inte tyckte att signaturen axel höll sig till ämnet, som ju är damfotboll – inte polsk politik.