Det är tidigt att slå fast saker om årets damallsvenska redan den 27 februari. Och man skall inte dra för stora slutsatser efter att bara ha sett lag en gång. Men jag känner mig ändå rätt säker på att jag redan nu kan säga att Hammarby inte kommer att åka ut. Tvärtom har laget potential att komma högt upp i tabellen.

Under försäsongen är Bajen obesegrat. I dag vann man med imponerande 3–2 (1–0) mot fjolårets (lilla) silverlag Kristianstad. Hammarbys seger var på inget sätt orättvis.

Jag hade inte sett Bajen sedan början av juli i fjol, alltså sedan inledningen av fjolårets seriespel. Då upplevde jag det grönvita Stockholmslaget som väldigt spelskickligt, men ack så tunt och uddlöst.

Bollinnehav är ju bara något positivt om man klarar av att omsätta det i målchanser. Annars är det bara kosmetika.

Jag har hört att Bajen hittade mer tyngd och spets ju längre fjolårssäsongen led. Och det verkar stämma. För det Hammarby jag såg i dag var alltså väldigt bra. Man spelade 4–2–3–1 med två väldigt spelskickliga mittbackar. Både Eva Nyström och lagkapten Alice Carlsson besitter den viktiga egenskapen att de kan spela igenom motståndarnas mittfält med hårda och precisa passningar.

När jag såg Bajen i fjol kände jag inte att de fick ut vad jag väntat mig av June Pedersen. Nu känns det däremot som att man lärt sig hur man skall utnyttja norskan. Det var också hon som låg bakom de två första målen. Möjligen att hon till och med gjorde det andra.

Känslan är att Bajen har värvat väldigt smart. Anna Tamminen känns helt klart som en damallsvensk målvakt. Utifrån dagens match får hon dock jobba lite med spelet med fötterna.

Tamminens landsmaninna Eva Nyström är ett kanonförvärv i mittförsvaret. Fanny Hjelm Rönnlund är en typ av spelskicklig innermittfältare som bör passa perfekt i det spelsätt med stort bollinnehav som man använder. Och Madelen Janogy skapar både spets och ett viktigt djupledshot.

I dag var inte Nina Jakobsson med. Hon bör ju också göra nytta med sina egenskaper som bollmottagare. Men Jakobsson måste nog prestera för att ta plats i startelvan. Jag imponerades nämligen i dag av Ellen Wangerheim i niapositionen. 16-åringen såg väldigt spännande ut, och då tänker jag inte bara på att hon gjorde 1–0-målet.

Wangerheim är inte den enda intressanta tonåringen i Hammarby. Hanna Lundkvist kände vi ju till, inte minst sedan Peter Gerhardsson tog med bolltrollaren till landslagslägret i Malta. Där fick hon dock inte ingå i matchtruppen till någon av de båda landskamperna. I Bajen är hon numera högerback. Offensivt att sätta en dribbler på ytterbacksplats…

Utöver Wangerheim och Lundkvist tyckte jag att inhopparen Matilda Winberg såg spännande ut i tiarollen. Nyförvärvet från Enskede fyller 18 om drygt två veckor, och låg bakom 3–0-målet med ett par fina passningar.

Hammarby känns alltså väldigt spännande. Hur ser då Kristianstad ut? Jag såg delar av deras match mot Häcken härom veckan och nu alltså dagens match. Känslan från de båda förlusterna är ändå att KDFF kan bli att räkna med även i år.

Klart är att Sveindis Jonsdottir kommer att vara ett kanonförvärv. Frågan är om hon inte har världens bästa inkast. De är inte bara långa, utan också väldigt flacka och hårda, vilket gör dem väldigt svåra att försvara mot.

Men Jonsdottir har betydligt fler kvaliteter än bara långa och hårda inkast. Hon är snabb och kraftfull i djupled, och min gissning är att hon kommer att göra tvåsiffrigt antal mål i årets seriespel.

Frågan är vem som skall spela bredvid isländskan. I dag testade Elisabet Gunnarsdottir med Mia Carlsson på topp. Det känns kanske inte som en optimal lösning.

Men KDFF har ju lite tid på sig att hitta rätt i rollerna. Apropå Kristianstad är det väldigt många missuppfattningar kring höstens Champions League.

Jag har under våren hört att både Göteborg (Häcken) och Rosengård är klara för gruppspel. Och i dagens sändning på Aftonbladet var även Kristianstad klart för det där UWCL-gruppspelet.

Men det där är ju inte sant. Kristianstad är definitivt inte klart för något gruppspel. Inget svenskt lag är klart för gruppspel – alla måste kvala när turneringen för första gången avgörs i sin nya skepnad.

Den skepnaden innebär mycket riktigt gruppspel för de 16 bästa lagen. Men de enda fyra lag som har direktplatser till det där gruppspelet är det lag som vinner vårens Womens Champions League samt de tre lag som vinner ligorna i de tre högst rankade länderna – Tyskland, Frankrike och Spanien.

Kvalet om de tolv övriga platserna är tvådelat. Sju platser går till mästarlag, och fem till lag som kommit tvåa eller trea i sina ligor.

Det innebär att det är Göteborg/Häcken som har klart bäst chans att nå gruppspelet. Som svenska mästarinnor går man nämligen in direkt i playoff-omgången i det som kallas Champions Path.

Fördelen här är alltså att man inte kan möta några lag från Tyskland, Frankrike och Spanien, eftersom deras mästarlag har direktplatser in i gruppspelet.

Av de 14 mästarlag som får spela playoff i Champions Path är det väl egentligen bara engelska WSL-mästarna som känns som en ”omöjlig” lottning. Däremot bör Göteborg ha mycket goda chanser mot mästarlagen från Tjeckien, Italien, Danmark, Norge (Vålerenga), Nederländerna, Island (Breidablik) och så vidare.

Rosengård går in direkt i playoff i den så kallade League Path. Där finns dock risken att man ställs mot väldigt starkt motstånd. Även om Rosengård bör ha god chans att vara seedade i playoffspelet kan det vara starkt engelskt, franskt, tyskt eller spanskt motstånd som väntar.

För Kristianstad väntar ett väldigt tufft kval. Det svenska tredjelaget går nämligen in redan i grundomgången av League Path. Där skall 16 lag bli till fyra via direktutslagning, alltså åtta semifinaler och fyra kvalfinaler – alla i enkelmöten. De fyra segrarlagen går vidare till playoff i dubbelmöte.

Nämnda Häcken/Göteborg har för övrigt också spelat träningsmatch i dag. De mötte Eskilstuna och vann med 4–1. Det var en match där mästarlaget, som fortfarande heter Kopparbergs/Göteborg FC på förbundets hemsida, var bättre från start till mål.

Jag tycker att Filippa Angeldahl och Johanna Rytting Kaneryd imponerade i offensiven och att Emma Kullberg var en defensiv klippa. Den sistnämnda backade för övrigt ur mot bortre stolpen och nickade in 1–0 på en hörna. Angeldahl satte 2–0 i krysset, Pauline Hammarlund satte 3–0 innan Stina Blackstenius gjorde 4–0 på ett kraftfullt sologenombrott. 

Det där 4–0-målet var nog både skönt och viktigt för Blackstenius, som långt in i matchen såg ut att lida av svagt självförtroende framför motståndarmålet.

På slutet placerade Loreta Kullashi in gästernas reducering i krysset. Om jag varit United-supporter hade jag dock varit orolig. Jag har haft en känsla av att Eskilstuna skulle kunna bli ett lag för mitten, eller övre halvan i år. Men dagens match gav inga sådana vibbar. Tvärtom kändes United förvirrat i defensiven, och utan linjer i anfallsspelet. För United är det nog skönt att det är 1,5 månader till seriestart.

Jag hade för övrigt även tänkt att kolla en stund på Vittsjö–IFK Kalmar 2–1, men den filmades på fel ledd, vilket gjorde att man inte orkade se den. I övrigt noterar jag Växjö–Borgeby 5–0, Örebro–Älvsjö 3–0 och Jitex–Alingsås 1–5.

Alingsås och Jitex möts för övrigt igen på fredag. Antar att det är fler elitlag som har svårt att hitta motståndare för träningsmatcher nu när varken division I-klubbar eller pojklag får spela matcher. Gissar att det är extra svårt för lagen i norr.