Etikettarkiv: Pia Sundhage

Analys av en sensationellt bra prestation

Publicerad den av
20

Onsdagen den 21 juli 2021 lär få en väldigt speciell plats i svensk damfotbollshistoria. Inte bara för att det var första gången vårt landslag vann en mästerskapsmatch mot USA med större marginal än ett mål.

Utan för prestationen.

Resultatet 3–0 är förstås fantastiskt. Men man kan vinna med 3–0 på olika sätt. Det som är historiskt med dagens seger är att den kom efter stor svensk dominans. Vårt landslag var bättre än världsettorna på det mesta. Inte minst taktiskt.

Om vi tar det från början vet säkert de flesta av er att jag har tippat att USA tar guld medan Sverige åker ut i kvartsfinal. Det tipset kan fortfarande slå in. Man vinner inte guld i första gruppomgången, tvärtom är det ofta segstartade lag som till slut står med pokalen.

När jag letade i minnet efter andra svenska landslag som stått för en liknande rivstart i ett stort mästerskap hamnade jag för övrigt i OS 2002 och herrarnas ishockeyturnering. Där tog Tre Kronor full poäng i gruppspelet efter att ha inlett med en fantastisk 5–2-seger mot NHL-proffsen från Kanada.

Ni minns väl hur den turneringen slutade? Just det, med tidernas debacle, kvartsfinalförlusten mot Belarus – som då kallades Vitryssland.

Dagens seger ger alltså ingen medalj. Men den förbättrar tveklöst förutsättningarna för att ta en en. Minns att jag motiverade mitt tips kring Sverige med att det skulle bli svårt att vila spelare under gruppspelet, samt att det troligtvis skulle bli kvartsfinal mot svårspelade Nederländerna.

Nu är förutsättningarna väldigt annorlunda. Sverige har plötsligt en bra chans att både kunna vila lite spelare och vinna gruppen. Och det är istället USA som är i den situation som jag målade upp för det svenska laget.

När jag satte ihop mitt tips hade jag inte ens kunnat drömma om att jag skulle få se en match som den som utspelade sig på Tokyo Stadium tidigare i dag.

Tidigare när Sverige har tagit poäng, eller vunnit, mot USA har det i princip alltid byggt på stabilt försvarsspel och vassa kontringar. Det har krävts storspelande backar och en målvakt som överträffar sig själv.

Så såg det inte ut i dag. I dag var det utklassning på alla plan.

Jag hade trott att Sverige skulle anfalla 3–4–1–2 och försvara 5–4–1. Det var ett upplägg som funkade bra i 1–1-matchen mot USA i april. Då stod vårt landslag upp bra. Jag minns att jag då skrev att: ”frågan är om jag sett vårt landslag rakt igenom göra en så bra match mot USA”.

Men skall vi vara ärliga var amerikanskorna trots allt det tyngre och bättre laget i den matchen. De hade många chanser, och en storspelande Jennifer Falk var en stor anledning till att vi trots allt var nära att vinna.

Jag trodde alltså att Peter Gerhardsson skulle jobba vidare på det som var bra i 1–1-matchen på Friends. Därför blev jag lite besviken i morse när jag såg att Magdalena Eriksson inte ingick i 18-mannatruppen, och att det därmed skulle bli den gamla beprövade 4–4–1–1-uppställningen.

Känslan vid avspark var att det skulle vara en framgång med en förlust med ett eller två mål.

Den känslan ersattes snart av positiv förvåning. För den aggressiva rivstart som USA alltid inleder matcherna med såg vi inte till. Tvärtom var det Sverige som ägde matchen från start. Öppningen var sensationell. Och det blev bara bättre.

Den här gången behövde inte Hedvig Lindahl storspela. Hon behövde bara göra en riktigt bra räddning – och det var på övertid när matchen redan var avgjord. Sverige ägde matchen från första minuten.

Hur kunde det då bli så bra?

Grunden hittar vi nog i att Gerhardsson krossade Vlatko Andonovski rent taktiskt. Det kan nog ha varit fler än jag som trodde på en svensk 3–4–1–2-uppställning.

Här har Sverige trumf på hand i att vi har två olika formationer att jobba med. Det gör att motståndarna på förhand inte kan veta vad som väntar. USA däremot spelar nästan alltid likadant. Därmed kunde Gerhardsson skräddarsy sin taktik.

Den gick ut på att stänga USA:s kreativa spelare – Lindsey Horan, Rose Lavelle och Tobin Heath. Det är de som ligger bakom väldigt mycket av USA:s anfallsspel. Kan man få bort dem ur matchbilden är således mycket vunnet.

I dag var det dessutom så att både Lavelle och Heath utgick från högerkanten. Därmed valde Sverige att stänga USA:s högerkant och styra över alla USA:s anfall till deras högersida.

Rent praktiskt gjordes det genom att Stina Blackstenius valde en position som gjorde att USA:s högra mittback, Abby Dahlkemper, inte var spelbar. I mitten valde Kosovare Asllani en utgångsposition där hon tog bort passningar in till Lindsey Horan.

Det gjorde att USA:s anfall hela tiden började hos Becky Sauerbrunn och Crystal Dunn på lagets vänstersida. Framför sig hade de Sam Mewis och Christen Press, två spelare som inte har sin styrka att göra sig spelbara i det felvända spelet. Således stod ofta Sauerbrunn och Dunn utan bra passningsalternativ.

Noterbart var att det alltså oftast inte var Blackstenius som satte förstapressen. Hon liksom bara markerade Dahlkemper. Utan det var Asllani som smög ut på kanten och pressade Sauerbrunn. Samtidigt kom Fridolina Rolfö in i mitten och tog över bevakningen av Horan. Det här presspelet funkade utmärkt. USA hade knappt ett riktigt anfall i hela den första halvleken.

Även offensivt hade Sverige en bra taktik. Lindsey Horan är en duktig passningsspelare med skön bollbehandling. Men hon är ingen expert på att täcka ytor. Hon är alltså som bäst när USA har bollen.

Nu var det Sverige som hade bollen. Och trion Nathalie Björn, Caroline Seger och Filippa Angeldahl sökte hela tiden Asllani och Rolfö på ytor bakom eller bredvid Horan.

När ett lag förlorar ytan framför sitt mittförsvar som USA gjorde i den första halvleken, då är det hopplöst att spela i backlinjen. Man hamnar hela tiden i svåra valsituationer. Och risken är uppenbar att man blir passiv och backar hemåt. Precis det drabbade amerikanskorna.

Efter 45 minuter hade jag 7–1 i klara målchanser i svensk favör. Det var även 6–1 i hörnor. Men ”bara” 1–0 i mål.

I paus gjorde Andonovski ett par justeringar för att försöka neutralisera den svenska taktiken. Framför allt tog han in Julie Ertz som defensiv innermittfältare, och flyttade ut Horan på Mewis plats.

Det innebar att man ökade bollskickligheten på sin vänsterkant, samtidigt som man stängde mycket av de ytor som framför allt Asllani huserat på före paus. Dessutom var det tydligt att Sauerbrunn hade fått instruktionen att ta med sig bollen framåt i planen när hon fick den. På så sätt skulle hon ”ställa frågor” till det svenska försvaret, och samtidigt öppna ytor åt medspelare.

I åtta minuter såg det ut att vara ett bra drag. Ertz vann närkamper, och Sauerbrunn tog upp bollen högre i planen. USA såg ut att vara på väg in i matchen.

Då fick Sverige en dubbelhörna. Den första från vänster var Rolfö högst på. Hon var nära att få nicken mot mål. Den andra slog Jonna Andersson från höger. Då var det Amanda Ilestedt som nådde högst. Hennes nick gick i stolpen och ut till en fri Stina Blackstenius – och det var 2–0.

Målet gjorde att USA tappade lite energi. Då gjorde Andonovski nästa drag. Han förstärkte kreativiteten på den amerikanska vänsterkanten ytterligare genom att byta in Megan Rapinoe. Det höll på att resultera.

Matchklockan hade precis passerat 70 minuter när Horan slog en snabb frispark till Rapinoe, som i sin tur slog ett hårt inspel till Christen Press. Från nära håll styrde Press bollen i stolpen och ut. Mål där och USA hade haft vittring.

I stället gjorde Sverige 3–0 cirka 90 sekunder senare. Det kom efter att Sverige i princip ha hållit i bollen hela tiden från stolpskottet. Efter att ha spelat runt hittade Sofia Jakobsson och Hanna Glas en öppning på sin kant. Glas överlappade, fick bollen och slog ett perfekt inlägg till Lina Hurtig – som nickade in spiken i den amerikanska kistan.

Sverige hade alltså haft klart bäst taktik från start. Vårt lag hade även klarat av att hantera USA:s försök att ändra matchbilden. Det var verkligen otroligt imponerande.

På slutet kom amerikanskorna till några chanser till. Min räkning stannade vid 11–5, vilket antyder att segern kanske var något mål för stor. Men sett till spelet kändes det ändå som att 3–0 väl speglade den svenska överlägsenheten.

Värt att notera är ju att det var från den kant som Sverige styrde över USA:s spel som de två svenska spelmålen kom. Båda gångerna efter att Jakobsson och Glas stått för förarbetet. Vid 1–0 passade Glas ut till Jakobsson och vid 3–0 var det alltså en överlappning där Jakobsson lyfte fram bollen till Glas.

Som jag skrev i förra inlägget satte jag 4,0 i snittbetyg på laget. Hade jag satt betyg på förbundskapten Gerhardssons insats hade det dragit upp snittet ytterligare – för taktiken var en självklar femma.

Nu gäller det att försöka kopiera den här insatsen mot Australien på lördag. Det känns inte som att det blir lika lätt att taktiskt manöverera ut Tony Gustavsson. Han kan nog det mesta om vårt svenska lag.

Gustavsson inkasserade för övrigt sin första seger som förbundskapten för The Matildas i dag. Det blev 2–1 mot Nya Zeeland i en match som Australien ägde närmast totalt rent spelmässigt. Football Ferns fick sitt tröstmål precis på slutet. Det gjordes av landslagsdebutanten Gabi Rennie på det som kan ha varit hennes allra första bollkontakt. Rennie byttes in i 89:e minuten och nickade in reduceringen i 91:a.

För svensk del var det ett bra resultat. En poäng mot Australien innebär svenskt drömläge inför slutomgången. Men om Gerhardsson skall kunna vila folk mot Nya Zeeland behöver det nog bli seger mot The Matildas.

I övrigt under eftermiddagen spelade Kanada och Japan 1–1. Noterbart där var att Rosengårdsmålvakten Stephanie Labbé skadade sig när hon drog på sig en straff. Hon reste sig, räddade straffen – men tvingades strax efter till byte. Hon hade tårar i ögonen när hon gick av planen. Vi får verkligen hålla tummarna för att det inte var en allvarlig skada.

Inför avspark utropade jag Vivianne Miedema som min favorit till att vinna skytteligan. Hon motsvarade det tipset på ett utmärkt sätt genom att göra fyra mål i öppningsmatchen mot ett riktigt svagt Zambia. Till slut vann Nederländerna matchen med osannolika siffrorna 10–3.

Det var två lag som båda var klart bättre i offensiven än i försvarsspelet – fast på helt olika nivåer. Zambias försvarsorganisation höll väldigt långt ifrån internationell klass. Det var ofta rent kaos när Afrikas representant skulle försvara.

Däremot håller lagkaptenen Barbra Banda riktigt hög klass. Hon gjorde alla Zambias tre mål och ligger därmed tvåa i skytteligan efter första gruppomgången. På delad tredjeplats finns Lieke Martens, Marta, Stina Blackstenius och Ellen White med två mål vardera.

Som jag skrev i förra inlägget vann Storbritannien och Brasilien sina förmiddagsmatcher mot Chile respektive Kina.

Jag hann se Team GB under några minuter innan Sveriges match började. Noterbart var att man startade med båda skotskorna Kim Little och Caroline Weir, medan Fran Kirby inte ingick i matchtruppen. Chelseastjärnan verkar alltså vara skadad i ytterligare ett mästerskap.

Noterbart också att förbundskapten Hege Riise valde att spela med två ultraoffensiva ytterbackar i Lucy Bronze och Rachel Daly. De båda såg vassa ut. Vass var även som väntat mästerskapsdebutanten Lauren Hemp. Allra vassast var dock alltså tvåmålsskytten Ellen White. Som vanligt befann hon sig hela tiden på, eller just över gränsen till offside.

Slutligen några ord om Brasiliens 5–0-seger mot Kina. Jag såg inte speciellt mycket av den matchen, mest några blickar då och då. Efter 8.40 såg jag Pia Sundhage göra ett glädjehopp efter Martas 1–0-mål. Och i 82:a minuten såg jag Sundhage dansa glädjedans med andra ledare efter 4–0-målet. Jag såg också Brasilien vara väldigt snabbt och vasst i omställningarna.

Att matcherna i grupp F blev 5–0 och 10–3 innebar öppningar för grupptreorna i grupperna E och G att gå vidare till kvartsfinal. Just nu ser det ut som att mitt tips om att trean från grupp G skall åka ut inte kommer att slå in. Tvärtom känns det nu som att vi kan räkna med att tre lag går vidare ur Sveriges grupp.

Slutligen går det att se höjdpunkter från alla matcher på den här länken.

En pionjär har gått bort – och elitettan har fått en sponsor

Publicerad den av
24

Som ni säkert har märkt blev det inga inlägg under landslagsfönstret. 80 timmars arbete på nio dagar gjorde att det varken fanns ork eller utrymme för bloggande.

Men under de där 80 arbetstimmarna skrev jag om ett par stora damfotbollsnyheter som det finns anledning att ta upp även här. En tråkig, och en rolig.

Men allra först tänkte jag att vi skulle gå igenom de tävlingsmatcher som spelades under det där landslagsfönstret. Den allra viktigaste spelades förra fredagen mellan Finland och Portugal.

Där gjorde Linda Sällström som finländska spelare gör numera – hon avgjorde viktiga EM-kvalmatcher på övertid. Ni minns kanske hur Amanda Rantanen stack fram näsan mot Skottland för ett par månader sedan? Den här gången var matchklockan bara någon sekund från 90+3 när Sällström snyggt lobbsköt in matchens enda mål. Tv-kommentatorns glädje hjälper till att lyfta målet.

Det var inte bara ett mål som avgjorde matchen – det tog Finland till EM-slutspel. Förbundskapten Anna Signeul och en hel hög damallsvenska spelare hade således dubbel anledning att fira när slutsignalen ljöd.

Finland har haft cirka tio tunga år. Landslagets höjdpunkt var EM 2005 där man gick till EM-semifinal. Fyra år senare vid hemma-EM blev det kvartsfinal. Finländskorna kvalade in även till slutspelet i Sverige 2013. Där kryssade de mot Italien och Danmark, men föll med 5–0 mot Sverige på Gamla Ullevi. 

Men sedan dess har det varit mörker. I tre raka kval har man slutat trea i sin grupp. Lag som Österrike och Portugal har kört förbi. I kvalet till EM 2017 kom man bara trea bakom Spanien och just Portugal i gruppen. Nu fick Finland alltså revansch på portugisiskorna.

Utöver Finland har även Spanien, Österrike och Italien säkrat sina EM-platser den senaste veckan. Sedan tidigare var Belgien, Danmark, England, Frankrike, Island, Nederländerna, Norge, Sverige och Tyskland EM-klara.

De tre sista platserna kommer att fördelas i playoffspelet under perioden 7–13 april. Dit har Nordirland, Portugal, Ryssland, Schweiz, Tjeckien och Ukraina tagit sig. Vilka som möter vilka lottas på fredag, den 5 mars.

Så till den första av där nyheterna jag nämnde tidigare – den tråkiga. Det handlar om att Öxabäckspionjären Ebba Andersson har gått bort.

Ebba Andersson var lagkapten i Sveriges allra första landskamp, mot Finland i Mariehamn 1973. Samma år blev hon också första lagkapten att höja SM-bucklan.

Det var som bekant i lilla Öxabäck, en vägkorsning i skogarna mellan Borås och Varberg, som den moderna svenska damfotbollen sparkades igång. Ebba Andersson var inte en av initiativtagarna, men hon var med från första träningen och blev snabbt symbolen för Öxabäcks IF.

Det hade säkert att göra med hennes ålder – och med att media tyckte att det var roligt att hon var bondmora. Ebba hade fyllt 35 när damfotbollen blev en officiell sport till säsongen 1971. Och hon var 37 år och åtta månader när hon debuterade i landslaget. Hon har själv sagt i Borås Tidning:

”Jag var ju egentligen för gammal att spela i landslaget. Så någon mer match där blev det inte.”

Bara en landskamp alltså. Däremot blev det fler SM-guld än det där första officiella. Hon hade vunnit ett inofficiellt 1972, och 1975 var det dags igen.

SM-finalen Jakobsberg–Öxabäck det året är unik. Det är nämligen en av väldigt få gånger som kampen om SM-guldet har avgjorts efter straffläggning. Utan att ha dubbelkollat tror jag att det var första gången en SM-final avgjordes på straffar, herrfotboll inräknat. Ebba Andersson spelade en av huvudrollerna. Den andra spelade hennes dotter Mary Andersson.

Mary hade varit med och blivit svensk mästarinna redan som 13-åring 1973. 1975 vann hon sitt andra guld. Hon gjorde det med mammas hjälp. 15-åringen var nämligen en av de som missade från straffpunkten.

När jag ringde upp Mary förra helgen berättade hon om sina tårar i den där SM-finalen:

”Först grät man för att man hade missat sin straff, sedan av glädje för att mamma avgjorde.”

Mary sa också att Ebba gärna berättade den här historien om hur hon räddade sin dotter.

Här kan ni se straffläggningen som avslutades med den enda straff som Ebba Andersson någonsin slog. En guldstraff:

 

 

Som ni redan har förstått så drogs egentligen den officiella damfotbollen igång lite för sent för Ebba Anderssons skull. När hon var i sin bästa ålder fanns ingen damfotboll. Eller.

Trots att det inte fanns någon damfotboll hade Ebba faktiskt spelat under hela sitt liv. Älekulla IF drog igång inofficiella damträningar strax efter andra världskriget, och höll på en bit in på 1960-talet. Ebba var med från tidig ålder. Hon cyklade de åtta kilometerna från hemmet i Gunnarsjö för att vara med.

Sommaren 2018 hade Älekulla återträff för sitt damlag. Då var jag där och fick damerna att gå ut och slå ett par passningar. Ebba (vita byxor och blå tröja i det här klippet) var en av dem som tog chansen.

Ebba Andersson älskade fotbollen – och sitt Öxabäck. Hon spelade kvar i laget till och med 1977, men var fortfarande aktiv på lägre nivå vid 50 års ålder. Och hon missade knappt en Öxabäcksmatch under de 33 år som laget var igång.

Efter karriären på planen hjälpte hon till vid sidan, först som lagledare och sedan genom att baka och stå i kiosken. Och ända in i det sista tog Ebba alla chanser att se idolen Zlatan Ibrahimovic spela.

Hösten 2017 skrev jag att jag hoppades att Svenska Fotbollförbundet skulle ta chansen att ta upp Kerstin Larsson, Kerstin Johnson, Ebba och de andra pionjärerna från Öxabäck på Globens scen under Fotbollsgalan för en välförtjänt hyllning av kvinnorna som satte bollen i rullning.

Förbundet har inte tagit chansen. Och nu är det för sent att fira Ebba Andersson. Hon dog ju nämligen förra fredagen i en ålder av 85 år.

På den där Fotbollsgalan 2017 firade förbundet istället Pia Sundhage. Just Sundhage är ett föredöme när det gäller tillgänglighet. När jag höll på att skriva min minnesartikel om Ebba Andersson skickade jag i väg ett mejl till Sundhage för att kolla om hon ville dela med sig av något minne.

Jag skickade mejlet mindre än 24 timmar innan Brasilien skulle möta USA i She Believes cup. Trots det fick jag svar inom en timma. Sundhage skrev:

”Ebba. Jag har både spelat med och mot henne och jag kommer alltid att minnas henne som en ståtlig, skicklig och speciell kvinna – med varmt leende. Hon var Pionjären som personifierade damfotbollen och dess vagga belägen i Öxabäck.

Senast jag träffade Ebba var i Kinna när jag höll en föreläsning om ledarskap. Ebba ledde oss in i damfotbollens värld.”

USA vann för övrigt den där matchen med 2–0. Amerikanskorna vann turneringen på full poäng. Brasilien kom tvåa på sex poäng efter att ha besegrat Kanada med 2–0 i matchen om andraplatsen.

Argentina var fjärde laget i turneringen. De slutade sist utan poäng. Jag kikade lite på matchen Brasilien–Argentina, och hörde då hur de amerikanska kommentatorerna berättade om att Argentinas 18-åriga mittfältare Dalila Ippólito inte hade en aning om att man kunde bli proffs som tjej när hon togs ut till VM 2019.

Ippólito skall under VM ha blivit väldigt överraskad över hur stort intresse det var för damfotbollen i Europa. Och för henne. För nu är hon lagkamrat med Linda Sembrant och Lina Hurtig i Juventus.

Historien om Ippólito säger väl en del om damfotbollens status i Sydamerika.

I Kina har damfotbollen betydligt högre status. Men dagens tunga, internationella damfotbollsnyhet är att det kinesiska mästarlaget Jiangsu Suning LFC omgående avslutar all verksamhet.

Jag har inga detaljer kring det här. Men jag har förstått att ägarföretaget Suning Holdings Group lider av svåra ekonomiska problem. Företaget äger även 68,55 procent av italienska FC Inter, en andel man har försökt att sälja under början av året.

Nu verkar ekonomin vara så dålig att såväl herr-, dam- som ungdomslag läggs ner med omedelbar verkan. Jag har inte tillgång till någon aktuell laguppställning för Jiangsu Suning LFC. Men i höstas spelade bland annat Tabitha Chawinga och kinesiska landslagsmålvakten Peng Shimeng i laget.

Det var en tråkig, internationell nyhet. Men jag avslutar inlägget med något positivt – den positiva nyhet som jag skrev i BT om i förra veckan.

Det handlar om att Boråsföretaget Pulsen har gått in och sponsrat elitettan som så kallad presenting partner. Det bör innebära att även klubbarna i näst högsta divisionen kan få lite pengar i bidrag från EFD framöver.

Vd för Pulsenkoncernen är Jonus Bartholdson. Honom har jag koll på sedan länge. Vi gick i parallellklasser på gymnasiet. Jag har förlorat stort mot honom i tennis, och både vunnit och förlorat i fotboll. Bartholdson har fyra fotbollsspelande döttrar och känslan efter att ha suttit ner och pratat med honom är att han brinner för att hjälpa svensk damfotboll att utvecklas. Han säger:

 

”Vi går in med pengar – men det är vårt engagemang man måste få ut. Det är då det blir på riktigt. Nu vill jag prata med alla tränare och sportchefer i elitettan för att presentera Pulsen och ställa frågor till dem. Hur tänker ni? Vad vill ni ha ut av en partner som vi? Och vad är era utmaningar och problem?
Vi kommer inte att kunna adressera alla problem. Men vi gör det här över fem, eller kanske tio år, och då kommer man att kunna fundera över de här sakerna, och göra framsteg. Vi vill vara en partner som verkligen gör skillnad.”

Bartholdson säger också att han tänker använda sina nätverk för att se vad vilken samling han kan få för att utveckla damfotbollen. Det låter väl ändå lite lovande?

 

TV-guide, El Clasico – och nytt i Häcken

Publicerad den av
17

Den här veckan har det mesta handlat om det svenska mästarlaget i Göteborg som numera kallar sig BK Häcken FF. 

Officiellt heter det fortfarande Kopparbergs Göteborg FC, men det verkar som att förbundet brukar godkänna namnändringar fram till den 1 april. Och då bör ju vårt mästarlag heta BK Häcken FF i god tid till damallsvensk avspark.

Hur som helst har Göteborg/Häcken både haft sin första träning på nya hemmaplanen Bravida Arena och dessutom presenterat sitt första nyförvärv efter fusionen.

Träningen var historisk på många sätt. Jag vet att även AIK har fantastiska förutsättningar på Friends det här året. Men det är ändå ovanligt att svenska damlag får ”herrförutsättningar”.

Utöver att det var en historisk träning noteras att trion Julia Zigiotti Olme, Elin Rubensson och Beata Kollmats i går var med ute på planen. De körde i och för sig bara rehab, men det är ändå en signal om att de är på väg tillbaka.

Nyförvärvet?

Jo, det är serbiska landslagsforwarden Milica Mijatovic som presenterades under lördagsförmiddagen.

Hon gjorde elva matcher och ett mål för Hammarby hösten 2018. Minns jag rätt var hon lite av en tia. Mijatovic hade absolut kvaliteter. Men jag är ändå lite förvånad av att se henne i vårt mästarlag.

Serbiskan kommer senast från Apollon Limassol i Cypern. Någon statistik därifrån har jag inte. För ett år sedan spelade hon för Melbourne City FC i Australiens W-league. Där blev det fem mål på 14 matcher, varav nio från start.

Det känns för övrigt som att det utländska nyförvärv som gäller för Göteborg?

Tränare Mats Gren sa igår att laget verkligen behöver få upp speeden nu för att få ihop den trupp de behöver. Han sa också att man måste få in fyra–fem spelare till. En av dem är alltså Mijatovic.

Men det kommer helt klart att behövas minst tre–fyra spelare till. För jag räknar till att det kan bli så att man till slut tappar tio spelare mot fjolårets guldtrupp. Åtta har man redan tappat, och med Mijatovic har man tre nyförvärv.

Men jag noterar att både Vilde Bøe Risa och Bri Folds är strukna från spelartruppen på den gamla hemsidan, Göteborg FC:s. Angående Bøe Risa har man inte hört något. Det brukar ju oftast läcka ut lite info, men kring norskan har det varit tyst.

Frågan är vart hon är på väg. Vi borde få svar ganska snart. För England har ju redan stängt sitt transferfönster och såväl Frankrike, Tyskland, Spanien som Italien stänger på måndag. Av de länder som skulle kunna vara aktuella är det bara USA som har öppet efter den 1 februari.

Noterbart i övrigt alltså att Brianne Folds inte längre står med i truppen på hemsidan. Amerikanskan skrev ju faktiskt kontrakt över två säsonger i fjol. Men det verkar alltså numera vara brutet.

Kollar vi på nyhetsflödet utanför Göteborg har väl veckans roligaste nyhet varit att Nilla Fischer kom med i det världslag för det senaste årtiondet som fotbollsstatistikerna i IFFHS (International Federation of Football History & Statistics) tagit ut.

Laget som helhet: Hope Solo – Lucy Bronze, Wendie Renard, Saki Kumagai, Fischer – Lena Goessling, Dzsenifer Marozsan – Marta Vieira da Silva, Carli Lloyd, Alex Morgan – Ada Stolsmo Hegerberg.

Det är ett väldigt bra lag, ett lag man gärna hade velat se spela…

Två av spelarna i det här världslaget kan nästa år komma att spela i USA, för OL Reign. Lyons president Jean-Michel Aulas har nämligen i veckan sagt att två ur trion Sarah Bouhaddi, Dzsenifer Marozsan och Wendie Renard är på väg över Atlanten.

En annan intressant nyhet är att Pia Sundhage redan fått klart med förlängning som brasiliansk förbundskapten. Jag skriver redan eftersom hon ännu inte lett sitt lag i en enda tävlingsmatch. Sundhages nya kontrakt löper över OS 2024.

Kollar vi det som hänt sportsligt så vann USA förstås även den andra träningslandskampen mot Colombias B-landslag. Den här gången blev det 6–0. 

Colombias landslag är ju för övrigt en tragisk historia. För tio år sedan trodde man på ett lyft för landet, som då byggde ett nytt landslag kring ett starkt U20-lag.

Nu vet vi att förbundet i Colombia förstörde det laget. För er som kan spanska har Sevillaspelaren Isabella Echeverri Restrepo här en liten twittertråd om det hopplösa läge som Colombias landslag befinner sig i:

Apropå Sevilla blir det fokus på ligan i Spanien vid lunchtid i morgon. Klockan 12.00 kan vi nämligen på svensk tv se den tidiga seriefinalen mellan suveräna ligaledarna Barcelona och uppstickarna på andra plats, Real Madrid. Alltså det möte som på herrsidan kallas El Clasico.

Barca leder med två poäng trots att man har spelat tre matcher mindre än Real. Barca är således megafavorit. Senast lagen möttes vann Barca med 4–0. Och de båda inbördes mötena förra säsongen, när Real hette Tacon, slutade med Barcasegrar med 9–1 och 6–0.

Barca kommer ju ta hem guldet. För Real Madrid gäller det i första hand att vara topp tre och få spela Champions League till hösten. I princip är det sex lag som har chansen på de där platserna. Det handlar även om Levante, Atletico Madrid, Madrid CFF, Real Sociedad och Granadilla Teneriffe.

För Hedvig Lindahl och Atletico blev det en blytung 3–0-förlust mot Levante i torsdags. Lindahl hade inte mycket att göra på de tre målen. Däremot var hon ytterst nära att tvåla in en boll. Dock hann hon upp bollen på mållinjen och kunde reparera sitt misstag.

Real däremot vann sin veckomatch. Man kom dock undan med blotta förskräckelsen mot Santa Teresa i tisdags. Trots att Sofia Jakobsson skapade väldigt mycket såg hon ut att bli lite olycksfågel eftersom hon sköt över i ett fritt läge från nära håll i slutminuterna. Men Jakobsson fick sin revansch genom att på 15 sekunders övertid på tilläggstiden slå ett fint inlägg till Lorena Navarro:s fina segermål. 

Även om segern alltså satt riktigt hårt åt var den i högsta grad rättvis. Real gjorde nämligen två mål som felaktigt blev bortdömda för offside. Det första av de där felaktigt bortdömda målen stöttes in av Kosovare Asllani, som sedan byttes ut i mitten av den andra halvleken.

Här är helgens tv-guide:

Söndag
06.05: Melbourne City FC–Brisbane Roar i Australiens W-league. Sänds på Youtubekanalen My Football:

08.05: Sydney FC–Newcastle Jets i Australiens W-league. Sänds på Youtubekanalen My Football:

12.00: Barcelona–Real Madrid i spanska Liga Iberdrola. Sänds på Viasat sport Extra och Viaplay.
13.30: Chelsea–Tottenham i WSL. Sänds på Viasat Football och Viaplay.
15.30: Everton–Manchester United i WSL. Sänds på Viaplay.

Vi får alltså även se Chelsea spela Londonderby. Där lär Magdalena Eriksson och Jonna Andersson finnas med i startelvan. Däremot väntar Zecira Musovic ännu på att få göra sin debut.

I veckan har Musovic skrivit en krönika om Häckens övertagande av Göteborg FC. Visst är det intressant att en tidigare konkurrent kallar fusionen för ”ett otroligt nyttigt steg i rätt riktning för svensk damfotboll” medan olika herrfotbollssupportrar rasar mot övertagandet?

För tillfället är ju faktiskt herrelitens supportrar en av de värsta bromsklossarna för utvecklingen av svensk damfotboll.

Det är alltså lite tunt med tv-matcher även den här helgen. Det beror på att det är cuphelg i Frankrike och att tyska Frauen-Bundesliga egentligen har vinteruppehåll även den här veckan. Men på söndag tjuvstartar ändå ligan med en hängmatch från i höstas, Turbine Potsdam–Werder Bremen.

Den riktiga vårstarten är på fredag, då även med Turbine Potsdam som ena parten. Då skall de till Wolfsburg i en match som också sänds i svensk tv. Vi kan alltså få se Rebecka Blomqvist:s ligadebut i Tyskland.

Blomqvist gjorde för övrigt matchens första mål när Wolfsburg ”bara” fick 2–2 borta mot Essen i fredagens generalrepetition. Blomqvist och Fridolina Rolfö spelade de första 45 minuterna.

Grattis Magdalena Eriksson – Diamantbollen 2020

Publicerad den av
13

Alldeles nyss avslutades den alternativa fotbollsgala som kallades för Fotbollsåret 2020 på TV4. Diamantbollen gick som väntat till Magdalena Eriksson.

Magdalena Eriksson

Jag såg som bekant henne som den självklara vinnaren, och det gjorde tydligen även juryn. Stort grattis till Magda.

Här är alla kvällens damfotbollsvinnare:

Diamantbollen: Magdalena Eriksson
Årets målvakt: Jennifer Falk
Årets back: Magdalena Eriksson
Årets mittfältare: Caroline Seger
Årets forward: Fridolina Rolfö
Årets domare: Tess Olofsson
Årets futsalspelare: Hilma Lundqvist 

Dessutom gick Piastipendiet till Jitextränaren Kajsa Tornfalk och så fick Happy Lovesan, hon som tidigare hette Tina Nordlund, Fotbollskanalens hederspris.

Just Fotbollskanalens hederspris är kanske det pris som är allra mest ärofyllt på fotbollsgalan. Lovesan blev den femte kvinna att få hederspriset. Marta fick det allra första priset 2007. Efter henne har även Therese Sjögran (2015), Pia Sundhage (2017) och Lotta Schelin (2018) fått hederspriset.

 

Jullov, moral, dåliga regler och ett nyhetssvep

Publicerad den av
Svara

Det har varit en händelserik damfotbollstisdag – massor av hänt på vår svenska silly season. Alla verkar vilja rensa skrivborden inför jul. Och i helgen gick alla europeiska toppligor utom den spanska på julledighet.

I Frankrike och Tyskland har de båda suveränerna Lyon och Wolfsburg vunnit alla ligamatcher utom en i höst. Lagen har drabbats av ”bakslag” i form av varsitt kryss. I Frauen-Bundesliga finns Hoffenheim tre poäng bakom och Bayern München har sex poäng till serieledning. Inga andra lag har i praktiken chans på Champions Leagueplatser.

I Frankrike har Lyon en lucka på fem poäng ner till tvåan PSG. Sedan finns Bordeaux ytterligare två poäng bakom, och Montpellier har fem poäng till PSG. Topp två efter slutspelad serie kommer att finnas bland de fyra lagen.

I England är det tre lag som slåss om guldet. Efter att Chelsea tappat poäng mot Liverpool är det Arsenal som går på jullov som serieledare. Manchester City är tre poäng bakom och Chelsea fyra. Fast Chelsea har en match mindre spelad.

I Arsenal har vi höstens spelare inom internationell damfotboll – Vivianne Miedema. Den nederländska skyttedrottningen har gjort 26 mål för sitt lag på 16 starter i höst. Dessutom har hon stått för tio assist, och hon leder både skytteligan i WSL och i Champions League.

Den senaste tidens stora olycksfågel är tyska PSG-stjärnan Sara Däbritz, som tyvärr dragit av korsbandet.

På svensk mark noteras att Hammarby och Kvarnsveden håller på att torna upp som tänkbara seriefavoriter i elitettan nästa år. I varje fall känns de som de båda klubbar som varit starkast hittills under silly season.

Däremot ser det riktigt mörkt ut för Kungsbacka DFF. Ett tiotal spelare har lämnat, och ännu har jag varken sett någon kontraktsförlängning eller några nyförvärv. Kris.

I damallsvenskan har dagens nyheter varit att Amanda Johnsson Haahr går till Växjö och att Jenna Hellstrom lämnar Örebro för NWSL och Washington Spirit.

Dagens stora snackis i svensk damfotboll har dock handlat om Malmö FF:s dränering av division I-klubben Dösjöbro.

Ni minns ju att MFF kunde ha tagit över LB07:s verksamhet. Det skulle ha skett i samförstånd, och enligt befintliga regler. Men det föll av moraliska skäl. MFF:s medlemmar ansåg att det var omoraliskt att ta över en annan klubb.

I stället skall MFF börja från gärdsgårdsserierna, och bygga något eget. Det gör man genom att ta över Dösjöbros lag, mot Dösjöbros vilja. Ni som är insatta vet ju att Dösjöbro kvalade mot elitettan för några veckor sedan. Nu ser det ut som att klubben får spela med ett F17-lag i ettan nästa år.

Det finns förstås MFF:are som vänder som mot hanteringen av Dösjöbro. Men de allra flesta kommentarer som jag sett på olika sociala medier tycker att klubben har agerat på ett korrekt sätt. Det gör ju förstås även klubbledningen.

Och rent regelmässigt har Malmö FF inte gjort något fel – man har följt reglerna. Men hur är det med moralen?

Patrick Ekwall och Zecira Musovic är två profiler som framfört olika vinklar på frågan.

Jag tycker som ni förstår mest som Ekwall. MFF har ju röstat nej till att ha damelitfotboll de kommande åren – de skall spela i division IV nästa år. Att då sänka en annan klubb för att få ihop ett lag som kommer att göra tvåsiffrigt i varje match känns ju sisådär.

Vi har för övrigt en kopia här i Borås, där Elfsborgs nystartade damlag har dränerat Sjömarkens IF (som åkte ur ettan i år) så mycket att Sjömarken inte ser ut att komma till spel nästa år. Det är kul att Elfsborg och MFF vill vara med i damfotbollen, men deras inmarsch har lämnat en rätt bitter eftersmak.

I förra veckan kom en annan tråkig damfotbollsnyhet här i Borås – den elitsatsning som var planerad att göras utifrån Bergdalens IK:s lag stoppas av Svenska Fotbollförbundet, och läggs ner.

Personligen tycker jag att förbundet har sjukt dåliga regler för elitsatsningar. I min (pluslåsta) krönika i BT skrev jag:

”Folket bakom Borås FC skall förstås ha kritik för sitt misslyckande. Men det finns också anledning att ifrågasätta Svenska Fotbollförbundets ramar och regler. Som jag ser det måste man ha olika upplägg för hur man hanterar satsningar inom herr- respektive damfotboll. Det är samma sport, men olika världar.
…
I Sverige har vi jätteproblem med att hitta fotbollsklubbar som vill satsa på tjejer. Assi drog sig exempelvis nyss ur elitettan av ekonomiska skäl. Och ytterligare två klubbar har i år släppt sina platser i division I. När man vet förutsättningarna känns det vansinnigt att förbundet stoppar de som vill något.”

Bakgrunden var att Bergdalens IK är en kvartersklubb som inte vill bära någon elitsatsning. Klubbens damlag har dock kommit trea i ettan två år i rad, och vill uppåt. För att kunna satsa rejält mot elitettan ville damerna bryta sig ur och bilda en egen förening – Borås FC.

Det hela stoppades dock på grund av att Bergdalen ville ha kvar sina många ungdomslag. Om Bergdalen hade misskött sin flickverksamhet hade det inte varit något problem – då hade Borås FC kunnat bildas. Så funkade det i Alingsås härom året. Eftersom Holmalund inte hade några flicklag godkändes Alingsås FC United. Men eftersom Bergdalen har flicklag tilllät inte förbundet bildandet av Borås FC.

Det här har bara skapat förlorare. Inte minst Bergdalens IK som står kvar med ett damlag som är för bra för klubben.

Jag tycker i och för sig att det finns en rimlighet i att förbundet kräver att elitklubbar har ungdomsverksamhet. Men det går att formulera reglerna på mycket bättre sätt än de nuvarande. Exempelvis genom att villkora att man måste starta ungdomslag inom ett visst antal år, annars blir det tvångsnedflyttning. Och sedan bör man dra in, eller i alla fall sänka, medlen till de elitklubbar som inte har flicklag.

Innan jag sätter punkt för det här inlägget kommer här en liten snabbgenomgång av nyhetsflödet från de senaste veckorna:

* Pia Sundhage och Brasilien avslutade året med en stabil seger. Det blev 4–0 mot Mexiko i ländernas andra landskamp på några dagar.

* Japan vann Östasiatiska mästerskapen efter att ha tagit full poäng och gjort 13–0 i slutspelet. Dagens ”final” mot Sydkorea slutade med 1–0-seger.

* Japan även är en av slutkandidaterna till arrangera nästa VM-slutspel. Övriga länder som är kvar i striden om värdskapet 2023 är Brasilien, Colombia och ett samarbete mellan Australien och Nya Zeeland.

* Det inte är given succé med herrelitklubbar inom dameliten. Djurgårdens trotjänare Mia Jalkerud tycks inte vara speciellt nöjd med hur svenska herrmästarna tar hand om sitt damlag.

* Nils Nielsen tar över som förbundskapten i Schweiz. Nielsen gjorde ju succé 2017, då han tog Danmark till EM-final.

* Tacon har en riktigt tuff avslutning på 2019. På lördag väntar nämligen derby, borta mot Atletico Madrid. Atletico har tappat lite mark mot Barcelona på sistone, och måste i princip vinna. Efter tolv av 30 omgångar är det fem poäng upp till serieledning. För Tacon har läget ljusnat något på sistone. Man ligger nu på elfte plats av de 16 lagen. Men det är bara två poäng ner till negativt kval, så Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani kan knappast slappna av under jul. De båda stod för övrigt för de här båda målen i den viktiga segern mot Espanyol härom helgen:

* Det verkar bli åtta lag i Algarve cup kommande år: Belgien, Danmark, Italien, Norge, Nya Zeeland, Portugal, Sverige och Tyskland. De åtta lagen kommer att spela utslagsturnering med kvartsfinal, semifinal och final.

Sällström med viktig kvittering

Publicerad den av
Svara

I dag har det spelats ett gäng tävlingslandskamper. Danmark noterade ett anmärkningsvärt resultat hemma mot Georgien. Det stod hela 10–0 i paus, och till slut blev det förkrossande 14–0.

I grupp A är både Danmark och Italien med stora steg på väg mot EM-slutspelet. De båda lagen har full poäng efter fem respektive sex matcher.

I tisdagens på förhand mest ovissa match fick Finland en otroligt viktig poäng borta mot Portugal. Hemmalaget tog ledningen på straff i den första halvleken – målskytt Sverigebekanta Claudia Neto. Men det blev ingen hemmaseger, för i minut 90 slog en annan Sverigebekant till. Linda Sällström gjorde ett mål som kan bli guld värt i det här kvalet.

Linda Sällström

Finskorna har nu tio poäng efter fyra spelade matcher. Dock har man kvar båda sina matcher mot Skottland, samt hemmamatchen mot Portugal. Men dagens poäng ger i alla fall Anna Signeul:s gäng en bra chans att bli minst tvåa i gruppen.

Vi fick även två skrällar i dag. Grekland blandade sig i kampen om andraplatsen i grupp I. Det är en grupp där Tyskland är storfavorit, och där andraplatsen på förhand såg ut att stå mellan Irland och Ukraina. Men i dag fick grekiskorna 1–1 hemma mot Irland, ett resultat som gör att även Grekland har bra chans på den där andraplatsen.

Ewa Pajor

Den andra skrällen stod Polen för. Anförda av de spelare som vann F17-EM 2013, framför allt Wolfsburgs Ewa Pajor, går polskorna sakta men säkert framåt. I dag nådde Polen sitt hittills främsta resultat någonsin i en mästerskapsmatch. Man spelade nämligen 0–0 hemma mot Spanien – ett resultat som antyder att det kan bli Polen och inte Tjeckien som blir spanjorskornas främsta utmanare i grupp D.

Tjeckien visade dock också kvalitet i kväll. De tog emot England i en träningslandskamp, som länge såg ut att bli oavgjord. Det var 2–2 redan efter 27 minuter, ett resultat som stod sig ända till minut 86 då Leah Williamson avgjorde för England.

I Sveriges grupp vann Ungern med 4–0 mot Lettland, ett väntat resultat. Det lär ju dock stå mellan Sverige och Island i grupp F, så de inbördes matcherna mellan Ungern, Slovakien och Lettland lär bara handla om tredjeplatsen.

Kvällens sista EM-kvalmatch var det brittiska derbyt Nordirland–Wales i grupp C. Den matchen blev mållös – ett resultat som sannolikt mest gläder gruppens ledarlag Norge. Nu har Norge nämligen råd att tre poäng i de fyra kvarvarande matcherna. Martin Sjögren:s lag är alltså på mycket god väg mot EM-slutspel.

Till Afrika, där Kamerun som väntat tog sig till final i OS-kvalet. Men det satt hårt åt. Elfenbenskusten kvitterade till 1–1 i början av den andra halvleken i dagens returmatch. I det läget var det just Elfenbenskusten som var vidare till final på fler gjorda bortamål.

Men i minut 84 frälste Sverigebekanta Ajara Nchout de otämjbara lejonhonorna. Det var ju för övrigt också just Nchout som sköt Kamerun till åttondelsfinal i VM – hon tycks vara expert på avgörande mål.

I finalen av OS-kvalet väntar nu Zambia för Kamerun. Den finalen spelas i dubbelmöten efter årsskiftet.

Lynn Williams

Under helgen har det spelats ett antal träningsmatcher runtom i världen. Lynn Williams blev tvåmålsskytt när USA vann med 6–0 mot Costa Rica. Apropå USA är här också ett fyra minuter långt klipp från Sveriges 3–2-förlust mot amerikanskorna:

USA:s norra granne Kanada har varit i Kina och spelat en fyrnationsturnering. Där vann kanadensiskorna tredjeprismatchen med 3–0 mot Nya Zeeland. I den matchen gjorde Janine Beckie två mål.

Det tredje målet gjordes förstås av Christine Sinclair. Måldrottningen är därmed uppe i 183 landslagsmål – ett bakom Abby Wambach. Jag kan faktiskt inte förstå varför inte Kanada valt att bjuda in något bonkalag under hösten för att ge Sinclair maximal chans att slå världsrekordet på hemmaplan. En sådan match borde kunna locka riktig storpublik.

Turneringens kanadensiska snackis var dock att blott 15-åriga Olivia Smith (född i augusti 2004) fick debutera. Hon gjorde inhopp i båda Kanadas matcher och blev med sina 15 år och 94 dagar Kanadas yngsta landslagsspelare någonsin. I Smiths debut spelade Kanada mot Pia Sundhage:s Brasilien.

Brasilien vann den matchen med 4–0 efter mål av Bia Zaneratto (2), Formiga och Francisleide dos Santos Barbosa, den sistnämnda mest känd som Chu Santos.

I finalen föll Brasilien mot Kina efter straffläggning. Matchen slutade 0–0, vilket innebär att Sundhages lag alltså inte släppt inte några spelmål i turneringen.

Bra dag för Sundhage och Jitex

Publicerad den av
5

I dag har Pia Sundhage och hennes Brasilien tagit en fin skalp. Laget vann med 2–1 borta mot England efter att Debinha gjort två mål i början av den andra halvleken, och Bethany England reducerat i 80:e minuten.

Det var Brasiliens första seger mot ett topp tio-lag sedan slutet av juli i fjol. Sedan dess har man nio raka förluster mot lag på topp tio, eller åtta förluster och ett kryss beroende på hur man räknar. VM-åttondelsfinalen mot Frankrike var ju oavgjord efter ordinarie tid.

Sundhages start i Brasilien har varit upp och ner. Det här var förstås väldigt mycket upp.

Det var väl även ett resultat som ökar Sveriges chanser att få avsluta året på världsrankingens topp fem. På den senaste listan delar ju Sverige och England femteplatsen.

I övrigt i dag har svenska ungdomslandslag gjort två mindre bra resultat. U23 förlorade med klara 4–0 mot Nederländerna och F18 spelade 2–2 mot Bosnien. Det senare resultatet gör att F18 måste ta poäng mot fullpoängaren Belgien i sista omgången för att gå vidare till nästa omgång i EM-kvalet.

På hemmaplan i Sverige har Pia Sundhages gamla klubb Jitex skaffat sig ett riktigt drömläge i kvalet mot elitettan. Mölndalsklubben vann med hela 4–0 hemma mot Dösjöbro, vilket ju ger Jitex mycket goda chanser att äntligen fixa kvalet. Det är ju fjärde året i rad som klubben försöker ta sig tillbaka till elitfotbollen.

Det var en bra dag för de västsvenska lagen. Alingsås FC United har nämligen kopplat ett rejält grepp om dubbelmötet med Älvsjö AIK. Alingsås vann bortamatchen med 2–0 och har därmed ena benet i näst högsta divisionen.

Även Bollstanäs vann på bortaplan och har bra läge. Det blev 3–2, borta mot Sunnanå vilket förstås ger Bollstanäs bra chans att återvända till näst högsta serien.

I övrigt noteras att Tyskland fått en superstart på EM-kvalet. I dag vann man med hela 8–0 hemma mot Ukraina, vilket innebär att tyskorna efter tre matcher har full poäng och den förkrossande målskillnaden 26–0. Och då har man möte ukrainskorna två gånger, samma Ukraina som vårt svenska landslag förlorade mot i fjol.

Under söndagskvällen spelar USA mot Sydkorea. Matchen som har avspark 20.00 svensk tid är speciell eftersom det är Jill Ellis avskedsmatch som amerikansk förbundskapten.

Under sin tid som förbundskapten har Ellis 106 segrar på 131 matcher. Blir det en 107:e seger?

En annan intressant sak här är att den första landskampen för nästa amerikanska förbundskapten går mot Sverige den 8 november. Vi får nog snart besked om vem som leder världsmästarinnorna då.

Sundhage landade med ett plask

Publicerad den av
Svara

Pia Sundhage fick ju en riktig succédebut som brasiliansk förbundskapten. Tidigare i veckan vann hennes lag mot Argentina med hela 5–0, och svenskan hyllades efter sin debut.

Men under söndagen kom Sundhage och hennes Brasilien ner på jorden igen. Och det med ett rejält plask.

På en vattensjuk plan förlorade nämligen Brasilien mot Chile efter straffläggning i finalen av den fyrnationsturnering som spelats i veckan. Och det hör verkligen inte till vanligheterna att Brasilien på seniornivå förlorar mot ett annat sydamerikanskt landslag.

På de sju tidigare landskamperna mot Chile under 2010-talet hade exempelvis Brasilien sju raka segrar och målskillnaden 22–2. I dag blev det 0–0 och förlust med 5–4 efter straffläggning. Det trots att Brasiliens målvakt Aline Reis räddade tre straffar. Brasilien slog nämligen två utanför plus att Chiles stjärnmålvakt Tiane Endler räddade två.

Jubel i Chile, medan Sundhage fick lära sig att Brasilien anno 2019 inte är något självspelande piano. Dock skall det sägas att matchen tycks ha spelats under väldigt blöta förhållanden. Och när matcherna mer blir vattenpolo än fotboll underlättas arbetet för försvarande lag.

I helgen har det bara varit två EM-kvalmatcher i Europa. Tyskland vann med 10–0 mot Montenegro och Serbien med 3–0 i Kazakstan. Montenegro gör sitt andra EM-kval, och ännu så länge har man inte tagit någon poäng.

Under måndagen går två matcher, bland annat intressanta Island–Slovakien i Sveriges grupp. Sedan det smäller till rejält i EM-kvalet med hela 15 matcher på tisdag. Det är ju då som Sverige går in i kvalet, vårt landslag gör det 18.00 borta mot Lettland. En match som sänds på TV6 och Viaplay. Den sportsligt mest intressanta matchen under tisdagen är dock Ukraina–Tyskland.

Tidigare i dag föll F18/01-landslaget med 2–1 mot Norge. Jag såg delar av den första halvleken, och av det jag såg var norskorna det klart bättre laget. Så jag kan inte säga att jag var förvånad över slutresultatet.

Under helgen blev det för övrigt bekräftat att CD Tacon/Real Madrids nya forward är engelskamerikanska Chioma Ubogagu.

Succéstart för Sundhage

Publicerad den av
5

Det blev seger med hela 5–0 mot Argentina i Pia Sundhage:s första match som förbundskapten för Brasilien.

Det här är naturligtvis en succéstart för förbundskapten Sundhage, som nu hyllas i Brasilien för vad hon har uträttat under sina första veckor på jobbet.

Sundhages lag saknade ändå viktiga duon Marta och Cristiane. Jämfört med VM var dock trion Erika, Bia Zaneratto och Andressa Alves tillbaka. Den förstnämnda missade VM helt, medan skador gjorde att varken Bia Zaneratto eller Andressa Alves kunde prestera på topp i mästerskapet. Zaneratto (även kallad Beatriz) bröt benet i våras och Alves tvingades kliva av VM efter två gruppomgångar.

En intressant detalj är att Sundhage gjorde orutinerade Luana till lagkapten. Den 26-åriga mittfältaren fick bara spela 51 minuter i VM. Sydkoreabaserade Luana tackade för Sundhages förtroende i natt genom att bjuda på den här tunneln:

Noterbart att Argentina kom till spel utan kvartetten Estefania Banini, Ruth Bravo, Aldana Cometti och Florencia Bonsegundo som startade alla fyra matcherna i VM. Det verkar som att spelarnas konflikt med förbundskapten Carlos Borrello fortsätter.

Matchen Brasilien–Argentina ingår i en fyrnationsturnering. I den andra semifinalen vann Chile med 1–0 mot Costa Rica, vilket innebär att det blir final mellan Brasilien och Chile.

Under natten vann USA med 4–0 mot Portugal i en träningsmatch. Hela 49 504 åskådare såg matchen på plats i Philadelphia – nytt publikrekord för träningsmatcher för USA:s landslag.

Tobin Heath gjorde första målet…

och Carli Lloyd gjorde det tredje:

Slutligen kommer uppgifter om att den forward som tycks vara på väg till Tacon/Real Madrid skall vara engelsk-amerikanska Chioma Ubogagu, som släpptes från Orlando Pride i går.

Det kommer även uppgifter om att klubben är på gång att värva trion Eva Navarro, Olga Garcia och brasilianska mittbacken Kathellen. När det gäller Garcia har hon kontrakt med Atletico Madrid till nästa sommar.

Bronze är bäst i Europa

Publicerad den av
2

Europas bästa spelare säsongen 2018/19 heter Lucy Bronze. Det är en utnämning man kan diskutera. Bronze har varit bra, men har hon varit bäst? Kul dock att priset går till en ytterback, för det är ju inte speciellt vanligt.

Bronze kunde för övrigt inte vara på plats och ta emot priset. Hon spelade ju nämligen landskamp borta mot Belgien i dag. Den matchen slutade 3–3, efter att Bronze spelat yttermittfältare. Jodie Taylor gav England ledningen efter den här läckra passningen från Georgia Stanway.

England gjorde även 2–0 innan belgiskorna vände matchen med tre raka mål. På slutet fick England straff. Och den här gången var Nikita Parris, som ju missade två straffar i VM, hur säker som helst från straffpunkten.

Det där var en träningsmatch. Men det har ju även spelats fem EM-kvalmatcher i kväll. Eftersom Uefa har strukit förkvalet är det fler blåbärsnationer i det här kvalet än det har varit inför de tre senaste Europamästerskapen. Därmed kommer det att bli fler stora segersiffror, något som märktes direkt den första dagen. För Danmark gjorde hela 8–0 på Malta och Wales vann med 6–0 borta mot Färöarna.

Hos danskorna startade Rosengårdsduon Sofie Svava och Sanne Troelsgaard. Den senare blev tvåmålsskytt. Det blev även Stine Larsen.

Sanne Troelsgaard

Däremot var det oväntat jämnt mellan Israel och Italien. Israel tog faktiskt ledningen, och även om italienskorna vände och vann blev det bara 3–2.

I Sveriges grupp vann Island planenligt hemma mot Ungern. Slutsiffrorna blev 4–1 (1–1) efter att Elin Metta Jensen blivit tvåmålsskytt.

Elin Metta Jensen

I morgon är det ytterligare sju EM-kvalmatcher. De sportsligt sett mest intressanta är Nordirland–Norge och Slovenien–Ryssland.

I natt skall USA spela mot Portugal inför storpublik. I natt gör även Pia Sundhage sin debut som förbundskapten för Brasilien. I matchen mot Argentina får Sundhages lag klara sig utan storstjärnan Marta som skadade sig i senaste ligaomgången.

Slutligen råkade jag snubbla över några resultat i Kazakstans liga. Den består bara av sex lag, och BIIK Kazygurt prenumererar på ligaguldet. De har för övrigt 97–4 i målskillnad efter tolv omgångar i år. Det innebär att de i snitt vinner med 8–0,3.

Men det var inte BIIK Kazygurts överlägsenhet som väckte mitt intresse, utan några av lagnamnen. Trea i ligan ligger nämligen SDYuSShOR No.8 Astana och på fjärde plats finns FK ODYuSSh 2 Aktobe. Det känns knappast som traditionella lagnamn.

Slutligen till Spanien där Tacon/Real Madrid tydligen skall vara redo att presentera en ny utländsk forward. Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson kommer alltså att få konkurrens.

Vem det handlar om vet jag inte. Men Romain Balland brukar ha bra koll på damfotbollen i Frankrike. Så det skulle kunna vara en fransyska. Personligen tänkte jag spontant på Lisa-Marie Utland som ju sägs vara på väg bort från Rosengård. Men det är bara en ren gissning.

Ökvist till United – kanonmål av Eriksson

Publicerad den av
20

Dagens svenska damfotbollsnyhet är ju förstås att Manchester United köper loss Lotta Ökvist från Hammarby. Vänsterbacken har skrivit ett kontrakt på 2+1 år. Aftonbladet hävdar att övergångssumman ligger på en bit över 300 000 kronor.

Det blir andra gången den 22-åriga Piteprodukten lämnar Sverige för en utländsk liga. Förra gången var förra våren, och då blev det lite av ett fiasko. Ökvist skrev först på för Boston Breakers i amerikanska NWSL. Den klubben lades dock ner. Då skrevs hon över till Houston Dash. Men bara två veckor senare bytte Dash bort henne till Orlando Pride.

För Pride satt Ökvist på bänken i sex ligamatcher utan att få speltid innan hon släpptes, och vände hem till Hammarby.

Nu gör alltså Ökvist ett nytt försök att få till en karriär som utlandsproffs. Hon gör det i nykomlingen i engelska WSL, Manchester United. Det skall bli väldigt spännande att se hur hon står sig i den allt starkare engelska proffsligan.

Ökvist blir den fjärde svenska spelaren i WSL den här säsongen. Totalt får jag det till att vi nu har 25 svenska spelare som håller till i olika utländska högstaligor. Vem vet, det kanske kan bli ytterligare någon i höst, alla fönster är ju inte stängda ännu.

Noterbart är att Ökvist indirekt kan tacka Magdalena Eriksson för chansen i United. Eriksson tackade ju nej till Lyon, vilket gjorde att den franska storklubben i stället värvade Unitedbacken Alex Greenwood. Och nu tar United in Ökvist för att fylla luckan efter Greenwood.

Magdalena Eriksson har för övrigt gjort ett riktigt kanonmål i kväll.

Vår svenska landslagsback slog till inför ögonen på Chelseas ägare Roman Abramovitj.

Chelsea vann träningsmatchen mot Israels landslag med 3–1. Eriksson bar kaptensbindeln och hade även ett skott i ribban. Däremot blev Jonna Andersson kvar på bänken hela matchen.

Apropå England har Phil Neville i dag tagit ut en landslagstrupp. Det ovanliga den här gången var att det engelska förbundet valde att ha en presskonferens när truppen presenterades, vilket man inte haft tidigare. Damfotbollen tar hela tiden små steg framåt.

I dag har även Pia Sundhage tagit ut en trupp, hennes första som förbundskapten för Brasilien. Svenskans debut blir en fyrnationsturnering där Brasilien möter Argentina i semifinal, och sedan spelar placeringsmatch mot Chile eller Costa Rica. Sundhages trupp liknar Brasiliens VM-trupp. Marta och Formiga är med, däremot saknas Cristiane.

 

 

 

Klart: Jakobsson till Tacon/Real Madrid

Publicerad den av
2

På onsdagsförmiddagen blev det officiellt, det blir minst två svenska spelare i CD Tacon kommande säsong. Sofia Jakobsson gör alltså som Kosovare Asllani, och flyttar till den spanska liganykomlingen som är uppköpt av Real Madrid men som spelar med Tacons klubbmärke kommande säsong.

Det blir förstås väldigt spännande att se hur Tacon, med Jakobsson och Asllani som affischnamn, klarar sig i Liga Iberdrola.

Apropå svenskar ute i världen så har en rörd Pia Sundhage nu landat i Brasilien.

V som i fredagens vinnarlag

Publicerad den av
12

Vittsjö är ny tabelltrea och Växjö har fått andrum i bottenstriden. Det blev resultatet av dagens båda intressanta matcher i damallsvenskan.

Vi är många som ofta skriver om hur jämn årets damallsvenska är. Men om vi börjar i botten så man undrar ju lite över lagens jämnhet. I förra omgången imponerade LB07 spelmässigt, och var det klart bättre laget i matchen mot Djurgården. Samtidigt blev Växjö totalt överkört av Rosengård.

I dagens match på Myresjöhus Arena var däremot Växjö flera klasser bättre än LB07. De första tio minuterna kom inte gästerna över mittlinjen, och till slut hade jag 14–3 i småländsk favör i klara målchanser. Man undrar ju hur bra Rosengård var senast, och hur dåligt Djurgården var.

Anna Anvegård

Utöver tre poäng och andrum i bottenstriden var det förstås glädjande för Växjö att storstjärnan Anna Anvegård gjorde två mål. Det var garanterat även ett berg som föll från hennes eget hjärta. Jag minns nämligen mitt och TT-reportern Marie Karlsson:s samtal med Anvegård efter segern mot Thailand i Nice, alltså Växjöspelarens första och hittills enda VM-match från start.

Då pratade Anvegård om hennes målskytte under våren. Eller snarare hennes uteblivna målskytte.

”Jag har gjort många mål tidigare och jag hoppas att det skall lossna.”

Har det grämt dig under våren, att du inte har gjort så många mål?

”Ja, det var rätt så tufft och man har tänkt på det rätt mycket. Speciellt när det inte har gått så bra för laget. Är man van vid att göra mycket mål förväntar sig folk att man skall göra det. Och gör man inte det för man höra det. Men det är inte det värsta – det är att man tänker på det själv. … Jag ligger inte sömnlös, men det har varit några tuffa veckor, det skall jag inte ljuga om. Men det är en ny upplevelse, och man får lära sig från det.”

Tänker man negativa tankar när chanserna dyker upp, eller kommer det efteråt?

”Nej, inte när jag spelar, då är det bara att göra det bästa av situationen. Det kommer efter matcherna, att man blir besviken på sin insats, att man inte lyckas att hjälpa laget. … Jag är väldigt självkritisk, och jag vet att jag hade ett läge i första halvlek – det tänker man på, det gör man. … Ibland kollar jag mina matcher i efterhand, men jag tycker att det är rätt så jobbigt att se mig själv spela. Då tänker jag att jag borde ha sprungit på det där viset, eller gjort så. Så det är inte jätteofta jag kollar matcherna.”

Kommer du att kolla på den här?

”Kanske första halvlek. Vi kommer ju att kolla klipp allihop.”

Gissningsvis kommer Anvegård gärna att kolla klippet med höjdpunkter från 3–1-segern mot LB07.

Det var för övrigt en match där båda lagen spelade 3–5–2. I Växjös variant är Jennie Nordin numera balansspelare på mittfältet, vilket väl borde vara en ny roll för henne. Eller?

En fundering jag hade var varför Anvegård lägger alla Växjös hörnor. Har man en spelare som är vass i straffområdet vill man väl ha henne i straffområdet? Inte vid hörnflaggan.

En annan fundering var att 3–0-målskytten Signe Holt Andersen blev avvinkad för offside alldeles för många gånger. Anvegård får nog försöka lära Andersen hur man löper på rätt sida om offsidelinjen. För om danskan hade varit lite smartare i löpningarna hade hon fått minst tre–fyra frilägen i den här matchen.

Slutligen noteras att LB07 värvade Dallas Dorosy som målskytt, och amerikanskan behövde exakt 60 minuter i damallsvenskan innan hon hittade målet för första gången. Bland mycket negativt för Malmöklubben den här dagen får väl Dorosys mål räknas som det positiva.

Men annars är det mest mörker för LB. Efter nio av 22 omgångar har laget nu fyra poäng upp till fast mark. Och i de närmaste fyra omgångarna väntar bara topplag, bland annat två möten med nya tabelltrean Vittsjö. Vittsjö vann nämligen till slut derbyt mot Kristianstad med klara 3–0.

Till min stora glädje tillät den nya sajten på damallsvenskan.tv att man såg två matcher parallellt. Jag hade därmed på båda dagens matcher samtidigt, en på datorn och en på mobilen. I den första halvleken låg fokus på matchen i Växjö och i den andra körde jag Skånederbyt på den större skärmen.

Då fick jag och 1527 åskådare se ett Vittsjö som var klassen bättre än Kristianstad. När jag var på Vittsjö Idrottspark i söndags sa tränare Thomas Mårtensson att hans lag var väldigt bra på att kontrollera matchbilden – när man var i ledning. Det var en analys som stämde bra in på fredagens match.

Nu kollade jag alltså inte på matchen koncentrerat under den första halvleken, men det jag såg hade jag 2–2 i klara målchanser. I halvlekens slutminuter borde Kristianstad ha tagit ledningen. Efter att Sabrina D’Angelo räddat Amanda Edgren:s friläge fick Svava Ros Gudmundsdottir öppet mål från åtta–nio meter. Visst studsade bollen, men sådana där lägen får man inte missa i jämna matcher. Då riskerar man att förlora.

Och så blev det. Istället gav Ebba Hed Vittsjö ledningen efter 49.57. Efter att ha kastat ett inkast fick Leandra Smeda tillbaka bollen nära höger hörnflagga. Den sydafrikanska VM-spelaren slog ett högt inlägg som Kristianstadsmålvakten Brett Maron helt missbedömde. Bollen damp ner mitt framför målet, precis framför fötterna på Hed, som inte gjorde något misstag.

Maron rusade direkt rakt till domare Tess Olofsson för att protestera. Jag antar att hemmamålvakten ansåg att hon blivit ojust attackerad av Clara Markstedt i luftduellen. Olofsson godkände dock målet, och det kändes helt korrekt.

Markstedt var nämligen först på plats i duellen, och vad jag kan se går dessutom Vittsjöspelaren rent på bollen.

Tove Almqvist

Drygt fem minuter senare kom 2–0 när Tove Almqvist nickade in ett inlägg från Hed. Och med en kvart kvar stod Almqvist för ett läckert förarbete till Markstedts 3–0-mål. Kristianstad försökte, men skapade egentligen inte en enda klar målchans efter paus. Trots att Vittsjö saknade båda sina ordinarie ytterbackar i den andra halvleken spelade man säkert av matchen.

Tove Almqvist var för övrigt lysande i den andra halvleken. Hon såg ut att trivas utmärkt i den tiaroll som hon hade den här dagen.

För Vittsjö väntar nu närmast tre matcher mot Malmölag. På onsdag väntar ett riktigt roligt toppmöte hemma mot Rosengård – blir det fyrsiffrig publiksiffra då? Sedan vänder serien med två matcher mot LB07. Vinner man två av de tre matcherna kommer laget att ligga på medaljplats efter tolv omgångar.

För Kristianstad var förlusten tung. Inte bara för att man åkte på en käftsmäll mot lillasyster Vittsjö. Utan även för att avståndet upp till de två Champions Leagueplatserna sannolikt kommer att växa igen. Det blir således press på KDFF att vinna de tre kommande matcherna mot Växjö, Örebro och Linköping för att på allvar hänga med i toppen.

Lilie Persson och Pia Sundhage

Det om damallsvenskan. När jag läst nyheterna om Pia Sundhage:s jobb i Brasilien lite mer noggrant noterar jag att hon även fått chansen att ta med sig en assisterande förbundskapten. Lilie Persson verkar inte vara aktuell. Så man undrar ju vem det kan bli. Kanske Tony Gustavsson kan vara intresserad?

Fredagens stora nyheter utanför Sveriges gränser var att Thaisa är nästa storvärvning av Tacon/Real Madrid…

…och att Lieke Martens förlänger sitt kontrakt med Barcelona till att gälla fram till och med säsongen 2021/22.

 

Omgång 9, Sundhage, silly season och norsk flicksatsning

Publicerad den av
6

Inför sommaruppehållet var sju lag fortfarande i högsta grad med i damallsvenskans guldstrid. Vi har fortfarande sju lag inom fyra poäng i tabelltoppen.

Så många kommer förstås inte att hänga kvar över tid, och den nionde omgången är en omgång som lär öka avstånden i serien. Det är nämligen en omgång med fem matcher mellan lag som ligger bredvid varandra i tabellen. Även om det ännu är för tidigt att prata om avgörande matcher så är det i alla fall flera väldigt viktiga.

På förhand ser Rosengård ut som den troliga vinnaren den här helgen. Man möter jumbon Kungsbacka på hemmaplan, en match som bara måste sluta med hemmaseger. Tre poäng till Malmöklubben kan räcka till övertagen serieledning. För ettan Göteborg har en lurig hemmamatch mot trean Örebro.

I kväll startar den här högintressanta omgången med två matcher, dels mötet mellan tian Växjö och elvan LB07, dels derbyt mellan de båda 14-poängarna Kristianstad och Vittsjö. Tidigare i veckan funderade jag över att åka och se någon av de intressanta matcherna. Men värmeböljan fick mig att strunta i en fredagsutflykt. Det var mer lockande med att bada än sitta ett par timmar i bil i 30-gradig värme.

Matchen i Växjö är en vattendelare i nedflyttningsstriden. Formsvaga Växjö har fyra raka förluster och blev överkört mot Rosengård i söndags. LB såg bra ut spelmässigt i lördags, men föll på övertid mot Djurgården. Sett till förra omgången borde kanske Malmölaget hållas som favorit. Men samtidigt har vi sett att Växjö är betydligt stabilare lag på gräs, och på hemmaplan.

Det känns alltså som en vidöppen match. Vidöppet känns även derbyt i nordöstra Skåne mellan Kristianstad och Vittsjö. Där borde det kunna bli en riktigt fin publiksiffra. Kan vi få se 2000 på Kristianstad fotbollsarena?

Publiksiffrorna var för övrigt genomgående bra i förra omgången. Alla hemmalag hade en bit över sina snitt. Gissningsvis är det en liten VM-effekt. Vi får se hur länge den håller i sig.

Den andra stora ligan som rullar i sommar har fått en stor VM-effekt. Jag pratar NWSL i USA, där det har varit väldigt bra publiksiffror den senaste veckan.

Bäst var det i Chicago, där hela 17388 åskådare såg hemmalaget ta en meriterande trepoängare genom att vinna med 2–1 mot mästarinnorna North Carolina Courage. I Utah fick 15 931 personer bland annat se Christen Press göra det här målet:

I går spelades två matcher till i NWSL, där kom 5 003 Sky Blue–Washington 0–1 och makalösa 22 329 såg serieledande Portland vinna med hela 5–0 mot Houston. USA är inte bara bäst i världen på att spela fotboll, de har även de överlägset högsta publiksiffrorna.

Tillbaka till damallsvenskan där omgångens toppmatch spelas på Valhalla i morgon, lördag 13.45. Då kommer trean Örebro på besök till serieledande Göteborg. De möttes på samma ställe i genrepet inför serien. Då åkte jag till Valhalla med tanken att jag skulle tippa Göteborg som etta i tabellen och Örebro sist.

Men Örebro vann säkert, och jag omvärderade närkingarna så mycket att jag flyttade upp dem till åttonde plats – jag såg ingen expert som hade Kif högre. Men ännu så länge har alltså nykomlingen med råge överträffat alla lågt ställda förväntningar. Och som sagt, man vann på Valhalla i genrepet. Det gör att jag inte utesluter att det kan bli en ny skräll den här gången.

Det är för övrigt intressant att titta på de båda lagens målskillnad inför matchen. Göteborg har 20–8, vilket har givit 18 poäng. Medan Örebro har 10–9 och 16 poäng. Närkingarna har alltså 1,8 poäng per mål, medan Göteborg har 0,9 poäng per mål. Skillnad.

Rebecka Blomqvist

I Göteborg finns både ettan (Rebecka Blomqvist) och tvåan (Pauline Hammarlund) i skytteligan. Bloggarkollega Jared Burzynski konstaterar att det är troligt att vi får en svensk skytteligavinnare för första gången på tio år. Det är ju för övrigt ett tecken på att kvaliteten har sjunkit på de utländska spelarna i damallsvenskan.

De senaste två gångerna vi hade svenska skytteligasegrare i damallsvenskan kom de för övrigt från Göteborg.

Om Örebro lyckas skrälla på Valhalla lär Rosengård ta över serieledningen 75 minuter senare. Då är ju deras match mot Kungsbacka över. Hittills är 5–0 största segersiffrorna i årets serie. Står det sig efter lördagen?

På söndag avslutas omgången med möte mellan de båda andra 14-poängarna Linköping och Piteå klockan 17.00 och en timme senare möts åttan Djurgården och nian Eskilstuna.

Den första matchen har en liten måste-stämpel för de tre senaste årens båda svenska mästarlag. För regerande mästarinnorna från Piteå väntar nu två riktiga nyckelmatcher på fyra dagar. Efter besöket i Linköping skall laget till Göteborg på onsdag. Man får inte kamma noll på de båda bortamatcherna om guldhoppet skall kännas rimligt när serien vänder.

För mästarinnorna från 2016 och 2017, Linköping, gäller det att snabbt anpassa sitt spelsätt till den nya sammansättningen av truppen. Matchen i Eskilstuna i måndags var ju långt ifrån imponerande. Nu lär ju dock Stina Blackstenius vara tillbaka i startelvan. Räcker det?

Även det här är en väldigt svårtippad match. Piteå har vunnit i Linköping de två senaste åren. I år hade jag utgått från kryss i mitt tips.

Slutligen då matchen Djurgården–Eskilstuna, en match mellan de två lagen som ligger mittemellan de sju topplagen och de tre lagen i nedflyttningsstriden. Segraren i den här matchen kommer att få kontakt med lagen ovanför, medan förloraren riskerar att återigen vara indraget i nedflyttningsstriden.

Båda lagen vann senast. Medan Djurgårdens seger var högst turlig kändes United väldigt stabilt. Jag håller därmed Eskilstuna som knappa favoriter här.

Det väntar alltså en riktigt öppen och spännande damallsvensk omgång i högsommarhettan.

Heta har ju även svenska spelare och ledare varit på transfermarknaden den här sommaren. Nu väntar vi ju egentligen bara på besked om vart Sofia Jakobsson är på väg. Utan att egentligen ha någon aning börjar jag få en känsla av att hon kanske kan komma att hålla Kosovare Asllani sällskap i Tacon/Real Madrid.

Klubbarna nere på kontinenten börjar en efter en dra igång sin försäsong, så besked kring Jakobsson lär komma inom kort.

En spelare som ryktas bli klubbkompis med Asllani är Brasiliens mittback Kethellen, som dock är bunden till kontrakt i Frankrike. Fast här sägs Tacon ha råd att köpa loss kontraktet…

Flera svenska spelare har ju bytt upp sig i sommar. Som bekant har duon Fridolina Rolfö och Hedvig Lindahl flyttat till Europas näst bästa lag, Wolfsburg. Och Amanda Ilestedt tar ett par steg uppåt i Frauen-Bundesligas tabell när hon går till Bayern München.

Dessutom har ju Asllani och Linda Sembrant (Juventus) gått till stora, klassiska herrfotbollsklubbar.

Det tyngsta steget i sommar tar dock Pia Sundhage. Ju mer man tänker på det, desto större blir det. Sundhage blir alltså första utlänning någonsin att leda ett brasilianskt A-landslag i fotboll. Det är nästan obeskrivligt stort.

Pia Sundhage

Sundhage från lilla Marbäck utanför Ulricehamn har verkligen gjort en makalös fotbollsresa. Den började på små arenor med Marbäcks IF, IFK Ulricehamn och Falköpings KIK, men har nu tagit henne till ledande länder i fyra världsdelar. Som spelare var hon proffs i Italien.

Som ledare har hon varit assisterande förbundskapten i Kina och huvudansvarig förbundskapten i USA, Sverige och nu Brasilien. En otroligt fin meritlista. Otroligt.

Snart flyttar Sundhage till Rio de Janeiro med uppdraget att få ordning på Brasiliens misskötta damfotboll. Hon har 2+2 år på sig, och med sig i bagaget har hon viktiga erfarenheter av hur man har jobbat i flera andra ledande damfotbollsnationer.

En av hennes viktigaste uppgifter i förstaläget är att få alla spelare att vilja spela i landslaget igen. Det har ju varit flera bojkotter på senare år. Det skall bli riktigt spännande att se hur Sundhage klarar det här.

Sundhage är veckans hetaste internationella damfotbollsnyhet. Andra övergångar som det pratats om är att Sari van Veenendaal flyttar till Madrid, men VM:s bästa målvakt blir inte klubbkompis med Kosovare Asllani utan har istället skrivit på för mästarlaget Atletico.

I den italienska huvudstaden verkar Roma göra en seriös satsning på att utmana Juventus och Fiorentina om ligatiteln i år. En av de spelare man plockat in är storasyster Hegerberg, Andrine.

Till Storbritanniens huvudstad, där West Ham har gjort ett par spännande rekryteringar de senaste dagarna. Först värvade man den spännande australiensiska forwarden med det svåruttalade namnet, Jacynta Galabadaarachchi. Sedan anslöt den tidigare Lyonmittfältaren Kenza Dali. West Ham kom sjua förra säsongen, nu verkar Londonklubben sikta högre.

En annan Londonklubb som värvat spännande är nykomlingen i WSL, Tottenham. I deras lagbygge märks bland annat tekniska Gemma Davison och Nya Zeelands Ria Percival.

Efter det huvudstadssvepet blir det lite ungdomsfotboll. F19-EM är framme vid final. Där möts Tyskland och Frankrike. Båda lagen vann sina semifinaler med 3–1, tyskorna mot Holland och Frankrike efter förlängning mot Spanien.

Det är två stormakter som möts i finalen. Tyskland har sex EM-titlar i F19, medan Frankrike har fyra. Frankrike gör sin tredje final på de fyra senaste åren, Tyskland sin andra raka.

Jag såg stora delar av Frankrikes semifinal mot Spanien på uefa.tv. Spanjorskorna hade fem raka finaler och hade inte släppt in något mål i turneringen. Men båda de sviterna är nu brutna.

Tyvärr var det en rätt stängd och tråkig match. Jag tyckte att Spanien hade bra kontroll i 85 minuter utan att skapa några vassa målchanser. Fransyskorna tog över sista fem av ordinarie tid och var sedan klart bättre i förlängningen.

Noterbart var att både det andra det tredje franska målet gjordes av den 15-åriga jättetalangen Vicki Becho Desbonne. PSG-forwarden fyller 16 i oktober, och blir väldigt spännande att följa framöver. Uppfattade jag kommentatorn på uefa.tv rätt är hon den yngsta spelaren som gjort mål i ett EM-slutspel för U19-lag. Hon får vara med i turneringen tre gånger till.

Becho var en ny spännande bekantskap. Annars är Frankrikes största stjärnor Lyons vänsterback Selma Bacha och PSG:s vänsterytter Sandy Baltimore.

I det spanska laget är högeryttern Eva Navarro och måltjuven Claudia Pina affischnamnen. Pina är ju en favoritspelare. Men i semifinalen var hon blek. Kanske att hon lidit av att sitta på bänken i Barcelona det senaste året. Men nu ryktas det att forwardstalangen är på väg till Valencia, vilket lär vara bra för 17-åringens utveckling.

De fyra semifinallagen Spanien, Frankrike, Tyskland och Holland är de fyra nationer som dominerar europeisk flickfotboll, och således även de som på sikt kommer att ha flest spelare att välja mellan till sina damlandslag.

Tittar vi på hur många gånger olika länder varit i EM-semifinal i F19 under de fem senaste åren får vi följande lista:

5 gånger: Spanien
3 gånger: Frankrike, Tyskland och Holland
1 gång: Sverige, Schweiz, Norge och Danmark.

Det är en ganska tydlig lista. I Norge har man nu vidtagit åtgärder. Där satsar landets motsvarighet till EDF nästan fem miljoner kronor på att elitklubbarna skall bli bättre på att fostra unga talanger.

Men i Sverige har vi flera elitlag som inte tar ansvar för fostran av unga spelare. Här behövs krafttag om vi inte skall halka efter ännu mer än vi redan har gjort.

 

Bekräftat: Pia Sundhage ny förbundskapten i Brasilien

Publicerad den av
10

Uppdaterat inlägg.

Pia Sundhages

Härom dagen fick Vadao sparken. Nu, strax efter midnatt, natten mot torsdag kommer uppgifter om att det är klart att han ersätts med Pia Sundhage. I natt sas det att det skulle bli officiellt närsomhelst.

Det dröjde cirka 14 timmar, men strax efter två nu på eftermiddagen svensk tid bekräftar Svenska Fotbollförbundet att Sundhage lämnar sitt jobb med Sveriges flicklandslag för att ta över Brasiliens A-landslag. Hon säger:

”En otroligt inspirerande utmaning. Det går inte att säga nej till en sådan möjlighet.”

Ytterligare någon timme senare bekräftade även Brasiliens fotbollsförbund att Sundhage blir landets första utländska förbundskapten i fotboll någonsin – både herr- och damfotboll inräknat.

Otroligt kul för Sundhage förstås, men även för svensk damfotboll som helhet.

Men det är ingen lätt uppgift hon får. Brasiliens landslag är ålderstiget, och ungdomslandslagen har gjort dåliga resultat på senare år.