Tankar efter Fotbollsgalan 2017

Inför VM-kvalkampen Sverige–Ungern i Borås nyligen uppmärksammade jag den svenska damfotbollens pionjärer från Öxabäck i en pluslåst krönika:

Den krönikan avslutade jag med en uppmaning till Svenska Fotbollförbundet om att ta upp Kerstin Larsson, Kerstin Johnson, Ebba Andersson och de andra pionjärerna från Öxabäck på Globens scen under Fotbollsgalan för en välförtjänt hyllning.

Det blev inget firande av Öxabäcks pionjärer i dag, men väl en mycket välförtjänt hyllning av en annan av damfotbollens pionjärer – Pia Sundhage. Ingen riktig fotbollsgala utan en liten sång från Sundhage…

Som jag skrivit många gånger tidigare har hennes gärning och hennes engagemang för svensk damfotboll genom åren varit, och är, ovärderlig.

Sundhage fick fris av statsminister Stefan Löfvén. Samtidigt valde förbundet, om jag förstod saken rätt, att instifta ett ”Pia-stipendium på en halv miljon kronor, som skall delas ut årligen till någon som jobbar hårt för damfotbollen.

Det var för övrigt en gala där det pratades jämställdhet vid flera tillfällen, vilket förstås var bra. Men riktigt bra är det inte förrän man slipper prata om det.

Galans inledning där konfrenciererna Anna Brolin och Frida Nordstrand först jublade över att: ”Vi är i VM”, och sedan över ”Ett nytt fräscht fyraårsavtal för damlandslaget”, visar lite var vi står.

För männen jublas det över sportsliga framgångar, för kvinnorna över framsteg på andra plan. Under galan hyllades exempelvis Östersund för att ha chansen att gå till sextondelsfinal i Europa League. Östersunds herrlag har gjort en fantastisk prestation, och är värda hyllningar. Men det är väl även de damlag som årligen når mycket längre än så i Champions League. Eller?

För övrigt undrar jag över Nordstrands formulering att landslagsavtalet är ”fräscht”. Hur vet hon det?

Så till galans alla vinnare. Här är de, med korta kommentarer:

Kosovare Asllani

Diamantbollen: Kosovare Asllani. Ett logiskt val. Hon har hållit en hög och stabil nivå under hela året, och har verkligen förtjänat den här segern. Dessutom höll Asllani ett väldigt bra tacktal – klart bäst av alla på galan.

Hedvig Lindahl

Årets målvakt: Hedvig Lindahl. Jämn kategori, där Lindahl inte är något dåligt val, men där min röst hade gått till Gudbjörg Gunnarsdottir.

Jessica Samuelsson

Årets back: Jessica Samuelsson. Var fantastisk i våras, bästa spelare i landskamp efter landskamp. Tappade lite i form under sommaren och hösten, och blev långtidsskadad nu i höst. Men det hindrar inte att jag tycker att priset gick till rätt vinnare.

Kosovare Asllani

Årets mittfältare: Kosovare Asllani. Har varit Sveriges genomgående bästa mittfältare under 2017, men min röst i det här priset hade gått till Claudia Neto. Priset delades ut innan tv-sändningen, och det verkar inte ha gått helt smärtfritt

Tabitha Chawinga

Årets forward: Tabitha Chawinga. Den absolut tuffaste kategorien av alla, där måldrottningen ställdes mot världens och Europas bästa spelare. Här har jag inga invändningar mot vinnaren, för 26 mål för ett bottenlag är självklart en lysande prestation. Å andra sidan hade jag inte protesterat om Lieke Martens vunnit heller.

Tove Almqvist

Årets genombrott: Tove Almqvist. För mig fick Almqvist sitt genombrott i allsvenskan redan förra året, och i landslaget har hon inte fått det ännu. Men den här kategorien är ju alltid väldigt flummig, och Almqvist var ju väldigt bra i våras. Så varför inte.

Elisabet Gunnarsdottir

Tränare: Elisabet Gunnarsdottir. Det här priset har alltmer blivit lite av ett pris där man hyllas mer för en långtidsgärning än för vad som hänt under året. Med det sagt är Gunnarsdottir en otroligt välförtjänt vinnare, för mig är det hon som är Kristianstads DFF. Hon har verkligen kämpat stenhårt under många år för den här utmärkelsen.

Pernilla Larsson

Domare: Pernilla Larsson. Logiskt val att VM-domaren får priset.

Filippa Angeldahl

Damallsvenskans mest värdefulla spelare: Filippa Angeldahl. Angeldahl har varit bra i år, och hon har varit viktig för Hammarby, men det hindrar inte att jag tycker att det här är en rätt konstig utnämning.

Man kan förstås anses värdefull på många olika sätt. Ingen har varit i närheten så värdefull för sitt lag som Tabitha Chawinga var för Kvarnsveden. Men de fick ju inga framgångar. Skall vi leta spelare som lett sitt lag till framgång finns det ju ett par viktiga LFC-spelare i Claudia Neto och Kristine Minde plus bland annat Hilda Carlén i Piteå och Linda Sällström i Vittsjö. Faktum är att jag totalt sett tycker att Emma Holmgren nog var Hammarbys viktigaste spelare.

Men det är ju lite tanken med en gala, att den skall väcka känslor. Så stort grattis till alla vinnare.

19 thoughts on “Tankar efter Fotbollsgalan 2017

  1. Nja kan nog tycka Filippa är värt sitt pris. Spelar på en svår krävande plats där hon skall lyfta laget fördela spelet. Utmana försvar -spelarna och dessutom kunna göra mål också. Hon gör nog en starkare säsong nästa år.

  2. Tränarpriset har ju helt tappat sin mening om det fortsättningsvis alltid ska gå till långtidsgärningar. Även om Beta har gjort ett gediget arbete i KDFF med ofta begränsade resurser så har hon haft en stabil stomme att jobba med under flera år och om något kan jag tycka man underpresterat i flera år och först nu nått den nivå man borde varit på tidigare.

    För mig borde Björkegren varit given i år, att få ta över ett lag som bokstavligt talat slagits i spillror och där nästan alla profiler på mittfältet och i anfallet försvunnit och sedan leda dom till ett odiskutabelt SM-guld är oerhört imponerande. Om man sedan lägger till det faktum att han kom som helt oprövad på elitnivå och dessutom fick se två landslagsbackar lämna under sommaren så blir det faktiskt en mindre skandal i mina ögon att han inte priset. Kanske kan han vinna om LFC skulle klara av att försvara guldet under 2018?

    Vad gäller Minde så måste hon vara de senaste årens bästa spelare som aldrig ens varit nominerad. Även om det ligger henne i fatet att hon fått flytta runt så mycket så borde hon åtminstone haft en MVP-nominering något år men icke. För mig är hon det tapp som kommer bli svårast för LFC att ersätta trots att Neto är den bästa spelaren man haft i år.

  3. Lite komiskt att Angeldahl blev allsvenskans MVP men inte vann priset som årets genombrott.Hur tänkte juryn där? Borde inte kategorin Årets tränare byta namn till Tränarpriset eller För lång och trogen tjänst? ”Beta” har gjort mycket bra i KDFF men ”årets” tränare tycker jag nog inte hon var.
    Tycker nog att Kim Björkegren var den självklara vinnaren.Sjunnesson eller Unogård hade också varit helt okey vinnare.

  4. Jaaaaa…..? Är galan till för att väcka känslor? Hos mig gör den visserligen det, främst en känsla av trötthet. Antalet galor i TV är snart lika stort som att varje företeelse har en egen dag i kalendern (nyligen kladdkakans dag exempelvis). Visserligen många behjärtansvärda ändamål, men ändå….
    Inget fel i att svensk fotboll får ha sin årliga firmafest, men två timmar primetime på TV?

    ”Freudiansk felskrivning” med Asslani? #metoo?

    Pristagare kan alltid diskuteras, men så länge det inte finns några hyggligt rimliga och officiella kriterier och prismotiveringar som bygger på dessa är det mer än lovligt luddigt. Juryns sammansättning domineras helt av före detta spelare (som har sina nya jobb för att de är just före detta spelare) och förbundsfolk. Nog skulle exempelvis Fussgänger, Lundell och Rydén platsa väl och göra juryn till en bättre mix.

    Plats för nytänkade till nästa års fotbollsgalande..?

  5. Något jag inte fattade var de tre ”fyllon” som satt på avbytarbänken. Vad skulle det symbolisera? I övrigt tyckte jag det var rätt spelar som premierades.

  6. Kategorin ”Årets tränare” påminner mest om vissa Nobelpris, som föräras upptäckter som gjordes 50-60 år tillbaka i tiden. Ingen skugga må falla över Elisabeth Gunnarsdottir, utan henne hade nog Kristianstads DFF åkt hiss mellan allsvenskan och lägre divisioner mest hela tiden…

    Annars var det en och annan som före galan skrev att om inte Linköpings Kim Björkegren får tränarpriset så handlar det om Årets dåliga skämt. I så fall ett skämt som föranleder en huvudskakning, inget gapskratt.

    Utanför Fotbollsgalan så svarar Djurgårdens IF och Linköping FC:s Irma Helin för eftersäsongens överraskning när nu den sistnämnda (enligt officiella källor) återbördas till fadershuset – eller moderklubben. Den manövern har de båda skött med bravur – inte en enda liten ”ryktesunge” har sipprat ut. Undrar om ens LFC visste om avhoppet…

    • Jag vet inte vad Helin har för ambitioner i livet, men går hon av egen fri vilja så omintetgör hon egna gigantiska möjligheter inför framtiden, det är väldigt märkligt. Hade passat perfekt in i LFC med sin spelstil.

      Vad gäller Fotbollsgalan så speglar den svensk damfotboll rakt av. Det är så det ser ut. Och har sett ut. De som verkligen bör hyllas faller bort. Det som verkligen behöver tas upp, faller på samma sätt bort – vågar man inte se att statusen devalveras på damfotbollen i Sverige? Och sedan prickar man rätt i en del annat. Asllani var bra på galan, bäst tal.

      • Helin lämnade sitt bidrag till LFC utanför planen. Gissar att hon är spelsugen och att hon räknar med att få spela betydligt mer i DIF än hon skulle fått göra i LFC. Det och att DIF är ”klubben i hennes hjärta” räcker väl? Det är ju en särskild ”kompetens” spelare som bestämt sig för att lämna utvecklar – att hålla tyst och låtsas som att inget hänt eller ska hända.

      • Ska man se det krasst hade Helin förutsatt att man förlänger med Almqvist och att övriga konkurrenter stannar varit långt ner i hierarkin på mittfältet och därmed hade hennes karriär knappast gynnats av att stanna kvar. Detta tillsammans med att hon i själ och hjärta är en Djurgårdare gjorde nog flytten till ett lätt beslut skulle jag tro.

    • Dock obegripligt att skriva tvåårskontrakt när hon uppenbarligen helst vill spela i Sthlm. Årets ”Lindberg”?

      • Jaaa…kanske kalkylerade hon då med en annan spelaruppsättning på mittfältet (utan exempelvis Asllani och Maanum) och bättre chanser till speltid? Hennes skada kan väl också bidragit till nytt beslut. Tycker nog Lindberg ändå var märkligare.

    • För mig hade Helin (skadefri) varit en given startspelare 2018 med sin spelintelligens och som sagt passat väldigt bra in i spelsystemet – av det jag såg under säsongen. Men visst, det kan kanske gå bra i DIF också. 🙂

      Ja, det blir en viss konkurrens på mittfältet. Och vi får se hur silly-säsongen utvecklar sig för LFC. Det kommer in en del nyförvärv de kommande veckorna. Det är riktigt bra spelare som lämnat, nu måste det vägas upp på något sätt.

  7. Fotbollsgalan väcker alltid känslor och leder ofta till stora diskussioner. Själv tycker jag det var befriande fritt från s k svenska komiker som brukar gå runt och vara ”roliga” och man kunde också struntat i inslaget med dom som satt på avbytarbänken och ”fyllnade till”. TV-profilerna Frida Nordstrand och Anna Brolin ledde galan rutinerat och med lagom entusiasm. Dom båda låg även bakom att utdelningen av Diamantbollen till bästa dam låg som sista punkt på galan. Bra där.

    Några egna funderingar om galan och pristagarna.
    Först så får vi nämna lapsusen när Aslani skulle få pris som bästa mittfältare – när inte prisutdelaren visste efternamnet på Kossovare Aslani. Bra om den skall dela ut priset känner till hela namnet på prisutdelaren?
    Att man valde att inte sända utdelningen till Aslani som bästa mittfältare ”Live” med motiveringen att Forsberg inte deltog. Men när Chawinga fick pris som bästa forward och Zlatan saknades på galan gick det tydligen bra att Chawinga fick pris ensam på scenen men inte Aslani? Märkligt och inkonsekvent och dålig bortförklaring.
    När det gäller pristagarna och nomineringarna så är det ju en fråga om tycke och smak men själv tycker jag det är svårt att jämföra prestationer när det skiljer så mycket mellan olika spelare – en del spelar enbart i Damallsvenskan, vissa har spelat både i Damallsvenskan och senare på säsongen i utländska klubbar, vissa spelar internationellt på landslagsnivå och i utländska klubbar. Man kanske skall ha en uppdelning med bästa svenska spelare samt bästa utländska spelare i damallsvenskan?
    När det gäller målvakten är väl det okey att Lindahl får pris. Även Jessica Samuelsson som bästa back helt i sin ordning trots att hon olyckligt skadade sig på hösten. Aslani som bästa mittfältare är väl okey – bra insats i Manchester City på våren, inget bra EM för Sverige men väldigt bra i landslaget och inte minst i LFC. Neto kunde mycket väl vunnit priset också hade inte protesterat mot det.
    Årets forward där Chawinga vann efter att ha gjort 26 mål i Damallsvenskan kan väl diskuteras, även om jag tycker hon har gjort en fantastisk säsong med sitt Kvarnsveden. Däremot har hon inte spelat mot internationellt motstånd (vad jag vet) vare sig på landslagsnivå eller mot internationellt tufft motstånd på klubblagsnivå i CL. Blackstenius spelar i en internationell toppklubb i internationell konkurrens i Franska ligan och i CL, var en av de bättre i Sverige under EM slutspelet i Holland. Sist av de nominerade, Lieke Martens, framträdande spelare i Rosengård under våren, 7 mål och 2 assist på 10 matcher, EM vinnare med sitt Holland där hon utsågs till turneringens bästa spelare, 3 mål och 2 assist, senare av UEFA utsedd till Årets spelare i Europa och sedan av FIFA även nominerad till Player of the year i världen. Om inte det räcker att vinna en svensk nominering så vet jag inte vad?
    När det gäller Årets tränare, så allt gott om Gunnarsdottir som säkert gjort ett bra jobb med sitt KFF som hamnade 5:a – bra så. Men att hon skulle få priset före Björkegren i LInköping är mycket svårförståeligt och obegripligt. Björkegren med ringa bakgrund av tränarjobb på elitnivå lotsade sitt Linköping till seger i Damallsvenskan, 9 poäng före förhandsfavoriten Rosengård och gått till 1/4 final i CL och där Linköping innan säsongen hade tappat Harder, Blackstenius och Rolfö och sedan Samuelsson och Eriksson och även fick klara sig utan nyckelspelaren Neto under hösten är en strålande prestation. Alla begriper ju det utan Fotbollsgalans jury tydligen.
    Till sist, Kossovare Aslani fick Diamantbollen – rätt så även om hon inte var bra i EM – men visade under hösten att hon har växt som spelare, både i landslaget och i Linköping. Hon var märkbart rörd under utdelningen men höll ändå ett bra tal som avslutning på Galan.

    • Kanske skojar du Rolf, för att visa hur lätt det är att få Kosovare Asllanis (eller som du skriver Kossovare Aslani) namn fel?

      • Nej, jag erkänner, det var felstavat av mig. Men jag visste iaf vad hon hette både för- och efternamn även om jag råkade stava fel på båda. Men det märks ju inte om det är ”felstavat” när man säger eller uttalar hennes namn i TV – om jag nu skall försöka med en bortförklaring. Oavsett min ”groda” tycker jag och många (inkl Kosse) att det var dåligt att prisutdelaren inte kunde hennes namn .))

      • Ja, felstavat av mig – både för och efternamn. Tar på min dumstruten. Oavsett det, tycker jag och många (inkl Kosse) att det var svagt av prisutdelaren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s