Uppmaningen: Bojkotta Fotbollsgalan

Caroline Seger

Diverse olika medier berättar i dag om, som jag uppfattar det, att de spelare som sköter förhandlingen med förbundet genom Caroline Seger uppmanar kompisarna i landslaget att bojkotta Fotbollsgalan. Orsaken är att man inte fått till stånd något avtal med Svenska Fotbollförbundet.

Till Fotbollskanalen säger hon:

”Vi kommer inte att gå på Fotbollsgalan. Vi har inte haft ett avtal på hela året och vi vill få till ett avtal.”

Jag har ingen inblick i förhandlingarna, och är som jag tidigare skrivit högst splittrad i frågan om vad man skall tjäna när man representerar sitt land i landslagssammanhang. I grunden är det ju ett ärofyllt uppdrag, och således inget man skall bli rik på. Förbundens pengar bör ju i första hand användas till att utveckla sin specifika idrott.

Sedan finns det en mängd invändningar i just den här fallet. Invändningar om att man inte heller skall behöva gå back, om att herrarna får betydligt mer, om att vissa länder har anställda landslagsspelare och så vidare.

Det kommer garanterat att finnas anledning att återkomma till ämnet. Men nu har den sista omgången i damallsvenskan just startat.

Får Asllani Diamantbollen 2017?

Kosovare Asllani

I dag har nomineringarna till Fotbollsgalan 2017 offentliggjorts. Och det är ju väldigt tydligt att vi har fått ett nytt tänk i juryn för dampriserna.

Det är ju nämligen 6–6 mellan svenska och utländska spelare i de fyra huvudkategorierna:

Årets målvakt: Hilda Carlén, Gudbjörg Gunnarsdottir och Hedvig Lindahl.

Året back: Faith Ikidi, Jessica Samuelsson och Linda Sembrant.

Årets mittfältare: Kosovare Asllani, Claudia Neto och Sanne Troelsgaard.

Årets forward: Stina Blackstenius, Tabitha Chawinga och Lieke Martens.

Både 2015 och 2016 har det varit nio svenska och bara tre utländska spelare i de här kategorierna. Och då tyckte ju jag att det fanns fler starka utländska spelare i damallsvenskan de säsongerna än det har gjort i år.

Det intressanta här är ju frågan om vem som skall få Diamantbollen. Det logiska är ju att vinnaren finns bland de sex svenska spelarna som är nominerade till de olika lagdelspriserna.

Av de sex har jag svårt att tro att Blackstenius eller någon av målvakterna skulle kunna få priset. Blackstenius var bra i EM – jag gav henne högst betyg av alla svenska spelare, men utöver det har hon haft ett ganska tungt 2017. Hedvig Lindahl har varit stabil, men inte lika lysande som 2015 och 2016, vilket borde diskvalificera henne. Och Carlén är ju bara andramålvakt, och då kan man ju i princip inte få Diamantbollen.

Kvar är alltså Jessica Samuelsson, Linda Sembrant och Kosovare Asllani. I våras hade jag definitivt gått för Samuelsson, närmast före Sembrant i den här trion.

Men Samuelsson lyckades inte fullt ut i EM, och har sedan inte känts lika vass som under våren. Sembrant inledde EM lysande, men avslutade med två riktigt jobbiga matcher. Det gör att jag kastat om ordningen.

Jag gav Asllani näst högst betyg av alla svenska spelare i EM. Och jag tycker att hon har gjort en stark höstsäsong, både i landslaget och i Linköping. Jag tror alltså att Asllani får priset – och jag tycker att det är välförtjänt.

Noterbart här är att vunna titlar tidigare har varit en viktig faktor vid nomineringar till den här typen av priser. Men de som har vunnit flest tunga titlar under 2017 är ju faktiskt inte med. Jag tänker på Caroline Seger, som vann Champions League, ligan och cupen med Lyon, samt Nilla Fischer, som vann ligan och cupen med Wolfsburg.

Fischer har ju faktiskt inte fått Diamantbollen, det trots att jag tyckte att hon borde ha varit högaktuell alla tre åren 2012–14. Framför allt 2014 kändes det som en stöld när priset av slentrian gick till Lotta Schelin, trots att Fischer hade klart bäst meriter från året.

Man kan ju få Diamantbollen utan att vara nominerad som bästa back eller mittfältare. Fast det är ju inte speciellt troligt.

När det gäller övriga priser på galan måste jag säga att jag är rätt förvånad över nomineringarna till damallsvenskans mest värdefulla spelare. Där återfinns trion Filippa Angeldahl, Tabitha Chawinga och Mia Persson. Chawinga känns ju självklar som kandidat, men de andra två hade jag nog inte prickat in och jag så hade fått 25 gissningar.

Framför allt för att jag i första hand hade letat bland topplagen efter nomineringarna. Men även för att jag tycker att Anna Welin varit LB:s bästa spelare när jag sett dem, och att Hammarby inte levt på individer utan mer varit ett stabilt lag.

Tittar vi på årets genombrott är den nominerade trion Filippa Angeldahl, Tove Almqvist och Loreta Kullashi. Angeldahl lär ju ligga väldigt bra till för det här priset, även om jag tycker att båda de andra kandidaterna också är väldigt starka.

Så till helgens matcher. I damallsvenskan är det fokus på söndagen, där Linköping säkrar guldet vid poäng borta mot Kvarnsveden.

Men en viktig match i bottenstriden spelas redan under lördagen, då Vittsjö tar emot formstarka Hammarby. Båda lagen behöver nog en trepoängare till för att kunna känna sig säkra på nytt kontrakt.

I övrigt i bottenstriden har alltså Kvarnsveden hemmamatch mot Linköping på söndag. Samma dag skall Göteborg till Eskilstuna, medan Örebro tar emot Djurgården på måndag. För Örebro är det bara tre segrar som gäller, men risken finns att inte ens det räcker för nytt kontrakt.

I elitettan har både AIK och IFK Kalmar möjligheten att passera Assi och gå upp på damallsvensk plats under lördagen. Båda spelar hemma. Kalmar tar emot nedflyttningsklara Hovås Billdal och AIK får besök av Västerås BK 30.

Assi spelar sin match i den här omgången på söndag, borta mot nedflyttningshotade Böljan i Falkenberg. En måstematch.

Inför de tre sista omgångarna ligger Holmalund ovanför nedflyttningsstrecket med fyra poängs marginal ner till Böljan och fem till Östersund. Dock har Alingsåslaget kvar att möta Växjö, Kalmar och AIK. Så möjligen kan det finnas en öppning för Böljan eller Östersund att smita förbi.

Växjö är ju redan klart för damallsvenskan. Jag kan inte läsa vad det står i den här artikeln, men det verkar som att klubben redan har brutit med sin amerikanska prestigevärvning Mana Shim. Eller om det är hon som har brutit med klubben.

Maleana Shim

Så en snabbgenomgång av helgens internationalla matcher. I Frankrike är mötet mellan Paris och Montpellier helgens intressantaste. Paris har ju varit lite av en besvikelser hittills. Vi får se hur de klarar sig mot Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius.

I tyska Frauen-Bundesliga visar DFB-tv klassikermötet Potsdam–Frankfurt på måndag klockan 18.00. En annan intressant match i den ligan går på söndag mellan serieledande Wolfsburg och den överraskande starka nykomlingen Werder Bremen. Wolfsburg är självklart storfavorit, men kanske, kanske att Bremen kan ordna en ny skräll.

I engelska WSL ställs de båda svensklagen Chelsea och Arsenal mot varsin nollpoängare i Yeovil och Everton. Medan Chelsea har inlett med full poäng efter tre matcher har Arsenal bara tagit fyra. Arsenal har för övrigt bytt tränare i veckan. Pedro Martinez Losa lämnar efter tre år, och ersätts tillfälligt av Ismael Garcia. Frågan är vad det innebär för Jessica Samuelsson.

Noterbart i övrigt är att Australiens W-league drog igång natten mot fredag, svensk tid. Som vanligt består lagen huvudsakligen av australiska och amerikanska spelare. I de två matcher som spelats (Perth–Melbourne City 4–1 och Sydney–Brisbane 1–3) noteras målskyttar som Sam Kerr, Katrina Gorry, Kyah Simon och Emily Sonnett.

I år går W-league att se via samma streamningtjänst som damallsvenskan, Oz. De första 30 dagarna skall det vara gratis. Så ni som är uppe 7.30 lördag morgon skall kunna se matchen Canberra United–Melbourne Victory på den här länken.