Det var en riktigt tråkig match på Bravida Arena förra helgen. Först visade det sig att Pauline Hammarlund blev korsbandsskadad. Och nu kommer även bekräftelsen på att Halimatu Ayinde drog på sig samma typ av skada.

Otroligt tråkigt att två stora, damallsvenska profiler försvann ur årets seriespel i samma halvlek. Det sägs ju finnas en mental påverkan på korsbandsskador, som gör att de ofta kommer ganska tätt. Även om det här är två extremt täta skador kan ju dock knappast Ayinde ha märkt att Hammarlund vred sitt knä i början av matchen. Så det lär vara någon annan typ av tråkiga omständigheter som slagit till.

I Ayindes fall hade man ju tyvärr känslan av att det var korsbandet redan när skadan inträffade. Det såg inte bra ut, och det var alltså inte bra. Utöver avslitet korsband har nigerianskan en skada på menisken. Otroligt tråkigt för henne, och för Eskilstuna.

Det blir ju nämligen inte lätt att hitta en ersättare som håller samma höga nivå som Ayinde. Apropå ersättare så meddelade Häcken via GP i helgen att man är ute och jagar ersättare till Hammarlund. Inte heller där lär det bli lätt att hitta en jämbördig spelare. Utbudet är tunt, och det är många klubbar som slåss om toppspelarna.

Inlägget uppdaterat med länk till den tyska cupfinalen

Vi har kommit en match in i den sjunde omgången av damallsvenskan. Omgången inleddes med en mållös tillställning mellan Växjö och Linköping.

Det är väl ett rätt logiskt resultat sett till hur lagen skött sig så här långt. Båda har sin styrka i defensiven, medan de har förtvivlat svårt att göra mål.

Värst är det förstås för Växjö, som bara gjort två mål på sju omgångar. Nu kom andra poängen, vilket förstås är viktigt på väldigt många sätt för småländskorna. Men samtidigt som andra poängen tickade in så ökade skadelistan i omfång. Framför allt finns det numera lite för många offensiva spelare på den där listan. I dag kom inte Emmi Alanen till spel, och Signe Holt Andersen tvingades kliva av. Oroväckande.

Linköping har med dagens poäng totalt samlat in tolv. Med tanke på att man mött alla andra topptippade lag är det ju fullt godkänt. Samtidigt kan noteras att LFC hade 16 poäng efter sju omgångar i fjol.

Och oroväckade för LFC är att laget för tillfället känns rätt uddlöst. Det här var andra 0–0-matchen i rad. Det var även andra matchen i rad där man inte direkt radade upp målchanser. Tvärtom hade Växjö i princip lika många. Lagen hade exempelvis varsin ramträff. Och man hade varsitt kanonskott som täcktes just framför målvakten.

Jag såg inte hela matchen koncentrerat. Men av det jag såg var 0–0 både logiskt och rättvist. I LFC är det oroväckande att det bara verkar vara Frida Maanum och i viss mån Cornelia Kapocs som besitter tillräcklig kreativitet för att skapa målchanser. Framför allt är det oroväckande att övriga spelare inte har kapacitet att sätta upp Maanum och Kapocs i rättvända lägen mer än enstaka gånger.

I övrigt i omgången har vi under lördagen AIK–Rosengård och Hammarby–Kristianstad. Och på söndag Eskilstuna–Vittsjö, Piteå–Djurgården och Kif Örebro–Häcken. Det är flera så kallade sexpoängsmatcher. Framför allt är ju söndagens matcher hyperintressanta. I alla de tre matcherna är det max tre poängs skillnad mellan lagen inför avspark.

Framför allt känns ju bottenmötet Piteå–Djurgården väldigt spännande.

På söndag spelas också en hyperintressant match i Frankrike. 21.00 sänder Viaplay den match som sannolikt avgör D1 Feminine, Lyon–PSG. Det är ju PSG som varit bäst i Frankrike i vinter, och som är förtjänt av att vinna sin första ligatitel någonsin. Men om Lyon vinner på söndagskvällen talar allt för att storklubben tar ytterligare en serieseger.

En halvtimme tidigare (söndag 20.30) är det avspark i den italienska cupfinalen mellan Milan och Marija Banusics Roma. Den matchen visas på Viasat Sport Premium och Viaplay.

Söndag 16.00 är det även tysk cupfinal. Eintracht Frankfurt och Wolfsburg drabbar samman i Köln. Vad jag kan se sänds inte den matchen på svensk tv. Däremot skall tyska förbundet sända på Youtube för tittare som inte befinner sig i Tyskland, Schweiz eller Österrike. Länk här nedan:

Nilla Fischer har tackat nej till OS. Hon och hennes fru skall få sitt andra barn i juli, vilket gör att mittbacken har meddelat Peter Gerhardsson att hon inte är tillgänglig för spel.

Kul för Fischer med utökad familj, men inte bra för Gerhardsson och vårt OS-lag. På kort tid har både Linda Sembrant och Fischer försvunnit ur diskussionen. Det handlar om otroligt värdefull rutin i form av totalt 311 landskamper och en oersättligt stor mängd stora internationella slutspelsmatcher.

I en kommentar säger Gerhardsson:

”Jag har haft en bra dialog med Nilla i frågan och haft kännedom om situationen. Jag har en stor förståelse för Nilla och hennes beslut och stöttar det fullt ut. Vi har gemensamt pratat om att efter OS ha en ny kontakt med varandra för att prata vidare om framtiden i landslaget.”

Det här återbudet öppnar för Amanda Ilestedt som komplement till Magdalena Eriksson i Gerhardssons startelva. Det öppnar också dörren till truppen för spelare som Emma Kullberg, Emma Berglund och Josefine Rybrink.

Jag gissar att Gerhardsson vill ha fyra spelare som kan spela mittback i den 18 spelare stora grundtruppen. Utöver Eriksson och Ilestedt känns Nathalie Björn given i truppen. Hon har ju i första hand varit mittfältare i landslaget, men spelar mittback i Rosengård. Den typen av spelare som behärskar flera positioner är otroligt värdefulla när man inte kan ta med två spelare per position. Men utöver de tre givna finns det alltså sannolikt en plats öppen för Kullberg, Berglund eller Rybrink.

I dag har Storbritanniens norska förbundskapten Hege Riise presenterat sin trupp till de olympiska spel som vi väl fortfarande tror kommer att bli av i sommar.

Det är en trupp som är byggd kring Manchester City. Elva av de 18 spelarna har City som klubbadress. Det är även en trupp som är byggd kring Englands landslag. Det är på mittfältet andra brittiska landslag har fått plats i form av skotska duon Kim Little och Caroline Weir samt walesiska Sophie Ingle.

Truppen i sin helhet:
Målvakter:
Karen Bardsley (OL Reign, USA), Ellie Roebuck (Manchester City)

Backar:
Millie Bright (Chelsea), Lucy Bronze (Manchester City), Rachel Daly (Houston Dash, USA), Steph Houghton (Manchester City), Demi Stokes (Manchester City) och Leah Williamson (Arsenal).

Mittfältare:
Sophie Ingle (Chelsea), Kim Little (Manchester City), Jill Scott (Manchester City), Keira Walsh (Manchester City), Caroline Weir (Manchester City).

Forwards:
Lauren Hemp (Manchester City), Fran Kirby (Chelsea), Nikita Parris (Olympique Lyonnais, Frankrike), Georgia Stanway (Manchester City, Ellen White (Manchester City).

Reserver på plats:
Målvakt: Sandy MacIver (Everton)
Backar: Lotte Wubben-Moy (Arsenal) och Niamh Charles (Chelsea)
Forward: Ella Toone (Manchester United)

Riise har valt bort engelska spelare som Carly Telford, Alex Greenwood, Jordan Nobbs, Beth Mead och Beth England, skotska Erin Cuthbert och walesiska Jess Fishlock. Hon har också tvingats välja bort Chloe Kelly, som ju olyckligt drog korsbandet tidigare i maj. Kelly var en av de bästa spelarna i WSL den nyss avslutade säsongen, så det är ett stort avbräck för Team GB.

Tittar vi på de uttagna spelarna är jag väl lite förvånad över att Niamh Charles finns med som reserv. I Champions Leaguefinalen tyckte jag nog att det avslöjades att hon både hade problem i offensiven och defensiven när hon ställdes mot internationellt toppmotstånd. Och sådant väntar ju i OS.

Turneringen startar den 21 juli. Team GB har lottats i grupp E, där de i tur och ordning möter Chile, Japan och Kanada.

Idag kom det tråkiga, och faktiskt oväntade beskedet att Pauline Hammarlund är korsbandsskadad.

Jag var ju på plats på matchen där det hände, mot Eskilstuna i lördags. Men jag såg inte den oturliga situationen. Och när hon gick av efter 41 minuter var inte ens korsbandsskada något av de alternativ man tänkte på.

Visst sa Mats Gren på presskonferensen att hon hade fått en vridning i knät. Men han sa också att bytet var en säkerhetsåtgärd, så att det var så här illa, det kom som en chock tidigare idag.

Framför allt är det förstås otroligt tråkigt för Hammarlund själv att tvingas tillbringa resten av säsongen på läktaren – om man nu får det. Men det är även väldigt negativt för Häcken, som nu bara har en meriterad forward i truppen. Det är i och för sig formstarka Stina Blackstenius. Men känslan är ändå att det här innebär att tränare Gren måste göra om något i sitt lags spelsätt.

På plats på Bravida upplevde jag att den skada som Halimatu Ayinde drabbades av var mycket värre. Där har jag inte sett någon diagnos. Men jag håller båda tummarna för att det bara blev en allvarlig knäskada i lördags.

Söndagen den 23 maj 2021 blev en väldigt bra dag för FC Rosengård. Man sjätte raka segern samtidigt som de två andra matcherna slutade oavgjort. Därmed växer avståndet till de jagande lagen.

Det har bara gått sex omgångar, och även om man redan leder med fem poängs marginal är det för tidigt att dra några mer långtgående slutsatser. Man minns ju att Rosengård hade ett guldgrepp efter 15 omgångar i fjol. Då ledde man med tre poäng och 13 mål, alltså i princip 3,5 poäng. Sedan föll som bekant Malmölaget mycket oväntat ihop.

Efter 15 omgångar i fjol var jag säker på att guldet skulle hamna hos Rosengård. Nu nöjer jag mig med att konstatera att laget har skaffat sig ett väldigt bra utgångsläge. Sex raka segrar imponerar. Det gör även målskillnaden 11–1. Framför allt imponerar förstås att man hittills bara släppt in ett mål. Stephanie Labbé har således redan hållit fem nollor.

Elva mål framåt är inte lika imponerande. Här har ju faktiskt Hammarby lyckats bättre – nykomlingen har gjort tolv mål hittills. I fjol hade Rosengård 15 poäng och målskillnaden 15–2 efter sex omgångar. Även om jag inte närstuderat alla Rosengårds matcher har jag känslan av att laget gör betydligt jämnare prestationer i år.

I fjol vann man antingen stort, eller så blev det jämna matcher där man ofta tappade poäng. I år har man redan vunnit tre matcher med 1–0, vilket är en stor styrka.

I dag var en sådan där dag där man hade svårt att få hål på motståndarnas storspelande målvakt. Guro Pettersson räddade bland annat en straff från Jelena Cankovic. I höstas hade den här matchen definitivt kunnat sluta med ett kryss. Nu blev det 1–0 efter att Caroline Seger styrt in segermålet efter hörna.

Bra dag för Rosengård alltså. Däremot en riktigt usel helg för Svenska fotbollförbundets hemsida. Som bekant har den där hemsidan bara blivit sämre och sämre.

Som jag skrivit tidigare hoppas jag att förbundsledningen har köpt in någon riktigt billig skit. För det vore skandal om man betalat för den här nya sidan. När man bytte hemsida hade den gamla börjat växa fram till att bli en riktigt bra informationskällla.

Den nya har ett snyggare utseende, men under ytan är det tyvärr innehållslöst. I helgen har skiten rasat ihop. Att sidans bästa funktion, livescore, strular är tyvärr vardag. Den här helgen har både livescore och all resultatservice legat nere. I skrivande stund är sidan för damallsvenskan helt tom. Där finns varken spelschema, resultat eller tabell. På sidan för herrallsvenskan ligger tabellen uppe. I övrigt är även den sidan tom.

I dagens på förhand mest spännande match blev det tomt i målprotokollet. Linköping förde spelet och vann hörnorna med 9–0. Men Vittsjö hade lika många avslut, och lika bra målchanser. Bland annat gjorde Cajsa Andersson en superräddning i den 15:e minuten på en nick från Emily Gielnik. Linköpings bästa chans var ett ribbskott från Olga Ahtinen. Oavgjort var således inte ologiskt, även om hemmalaget var lite närmare segern.

På förhand kallade jag det för en tidig måstematch för Vittsjö. Då räknade jag med att Kristianstad skulle vinna mot AIK. Men med kryss i båda de matcherna kan Vittsjö trots allt vara rätt nöjt med den här söndagen. Det är trots allt bara fyra poäng upp till Champions Leagueplats.

Tittar vi på tabellen börjar den spricka i tre delar. FC Rosengård är just nu ensamt i guldstriden. Sedan finns sex lag inom fem poäng i kampen om övriga medaljer. I botten är det fem lag mellan ett och sex poäng.

Bland bottenlagen kan jag tänka mig att Eskilstuna lyfter upp i gruppen ovanför. United har trots allt mött fem av de sex lagen på övre halvan. Man borde kunna få bättre utdelning i poäng när man nu skall möta lagen på undre halvan.

Dagens skräll var alltså att AIK tog poäng i Kristianstad. AIK fortsätter sno åt sig poäng i matcher där man är både spel- och chansmässigt underlägsna. I dag hade Solnalaget egentligen bara en riktigt målchans. Det var när Rosa Kafaji snodde bollen från Eveliina Summanen och satte upp ett jättefint kvitteringsmål. Kafaji, Honoka Hayashi och Nora Rönnfors samspelade snyggt så att den sistnämnda till slut kunde slå bollen i mål.

Kristianstad gjorde ingen stor match. Men framför allt under sista 20 minuterna skapade man ändå så mycket att det borde ha räckt till seger. Amanda Edgren var riktigt het. Hon gjorde KDFF:s mål och kunde ha gjort ett par till. Dessutom stod hon för något som skulle kunna vara årets mottagning när hon klackade sig fri efter 60.58. Det var riktigt fotbollsgodis.

Utöver Edgren var Emma Petrovic framträdande i Kristianstads offensiv. Den 18-åriga Helsingborgstjejen har spännande kvaliteter och det känns som att hon skulle kunna bli en av årets sensationer i damallsvenskan. Tyvärr har hon valt att spela sin landslagsfotboll för Serbien, så hon kommer aldrig att bli aktuell för det svenska landslaget.

Det har även hänt en del utanför Sveriges gränser i helgen. I Tyskland blev Fridolina Rolfö målskytt när Wolfsburg vann med 3–2 borta mot Eintracht Frankfurt. Rolfö byttes ut i 79:e minuten. Samtidigt kom Rebecka Blomqvist in. Trots segern försämrades Wolfsburgs chanser att vinna guldet.

Samtidigt vann nämligen Bayern München med 4–0 borta mot Leverkusen. Det innebär att Bayern leder med två poäng och 23 mål inför slutomgången. Den spelas på söndag 14.00, då har båda guldkandidaterna hemmamatcher. Bayern tar emot just Frankfurt, medan Wolfsburg ställs mot Werder Bremen.

I dagens match startade Hanna Glas för Bayern. Hon byttes ut mot Amanda Ilestedt i 88:e minuten. Tidigare i veckan har Uefa korat Glas mål mot Chelsea som det snyggaste målet i Champions League. Jättekul för Glas förstås, och målet är verkligen fint. Men personligen hade jag nog ändå lagt min röst på Glas klubbkompis Sarah Zadrazil, och hennes bomb i returmötet mot Chelsea i London.

Här är ett klipp med de mål Uefa rankade som de snyggaste:

En omgång kvar i Tyskland alltså. Samma sak gäller i den franska ligan, med ett undantag. Det uppskjutna toppmötet mellan PSG och Lyon återstår också. Tyvärr kommer den att spelas innan slutomgången. Trots det känns det helt rätt att kalla det för en seriefinal.

På söndag 21.00 smäller det i Lyon. Då skall nya Lyonmanagern Sonia Bompastor försöka leda det forna storlagets gyllene generation till en sista ligatitel. Efter säsongen kommer Lyons lag att splittras och byggas om. Bland annat sticker Eugénie Le Sommer till USA för ett halvårs lån i OL Reign. Och Saki Kumagai lämnar för Tyskland och Bayern München.

Många spelare ryktas vara aktuella för ”Det nya Lyon”. Bland dem som skall vara aktuella finns Fridolina Rolfö. Det vore väl kul med svenskt i de franska topplagen igen? Inför söndagens toppmöte leder för övrigt PSG den franska ligan med en marginal av en poäng och tolv mål.

I dag har för övrigt ligan i Italien spelats färdigt. Det var klart sedan länge att Juventus skulle ta hem titeln. I dag ordnade Turinklubben så att det blev en perfekt ligasäsong. Man vann nämligen dagens avslutningsmatch mot Inter med 5–0, vilket innebär att Juve vann samtliga 22 matcher i ligan. Imponerande.

Däremot åkte man ur cupen mot Roma tidigare i vår. Den enda plumpen i det inhemska protokollet för Lina Hurtigs och Linda Sembrants lag. Här är de båda Juvesvenskornas respektive ligafacit:

Sembrant: 19 matcher, 1622 minuter, 3 mål
Hurtig: 15 matcher, 815 minuter, 7 mål

Vi har ju betydligt fler svenska spelare i Italien. Här är facit för dem:

Fiorentina:
Stephanie Öhrström 6 matcher, 640 minuter
Napoli:
Jenny Hjohlman 22 matcher, 1794 minuter, 1 mål
Florentia:
Sara Nilsson 14 matcher, 901 minuter, 2 mål
Jonna Dahlberg 20 matcher, 554 minuter, 0 mål
Pink Bari:
Emelie Helmvall 22 matcher, 1980 minuter, 6 mål
Sassuolo:
Sophie Brundin 6 matcher, 66 minuter
AS Roma:
Marija Banusic 5 matcher, 151 minuter, 1 (dröm-) mål

Utöver Juventus kvalade Milan in till Champions League. I botten åkte San Marino och Pink Bari ut. Noterbart alltså att Helmvall spelade samtliga minuter i samtliga matcher för Bari.

Slutligen till två serier som är i uppstartsskede. I Norge var det premiär i toppserien i går. För svensktrion Emelie Lövgren, Mia Jalkerud och Moa Edrud i Arna-Bjørnar blev det en dyster premiär. Laget föll med 4–1 borta mot Klepp. Lövgren spelade 90 minuter och Jalkerud blev utbytt i minut 73. Edrud satt däremot kvar på bänken hela matchen.

Tillagt i efterhand: Både Kim Sundlöv och Zara Jönsson startade för nykomlingen Stabæk i premiären mot Rosenborg. Det blev dock förlust med 2–0.

Övriga två svenska spelare i serien är duon Mimmi Löfwenius Veum och Cathrine Dahlström i LSK Kvinner. De har premiär mot just Arna-Bjørnar på lördag.

I USA spelas den andra omgången av NWSL färdigt under natten mot måndag. I den andra omgången hade vi ett svenskmöte mellan Freja Olofsson och Julia Roddar. Båda startade för sina lag när Racing Louisville vann med 2–0 mot Washington Spirit. Det var nykomlingen Louisvilles historiska första trepoängare.

I övrigt noteras att de senaste årens suveräner North Carolina Courage bara har en poäng efter två matcher. I natt föll de hemma mot Orlando med 2–1. Gästernas målskyttar var Sydney Leroux och Alex Morgan, en välmeriterad duo…

USA. Racing Louisville.

Vi är halvvägs inne i den sjätte omgången av damallsvenskan. I dag fick vi se tre hemmasegrar – det var i tur och ordning Hammarby, Häcken och Kif Örebro som räknade in varsin trepoängare.

Personligen åkte jag till Göteborg och Bravida Arena för att få se Häcken–Eskilstuna för andra gången på nio dagar. De båda lagen möttes ju som bekant även i cupfinal förra torsdagen. I dag satte jag mig på pressläktaren med frågan på näthinnan: Vart är Eskilstuna på väg?

Jag kan inte säga att jag fick något solklart svar på den frågan. Men väl några hintar. Strax mer om det.

Ni som följer bloggen vet att jag under försäsongen sågat United rätt rejält. Utöver att jag kallat dem för fjolårets riktiga megafiasko har jag skrivit att laget i princip bara blivit sämre och sämre sedan Magnus ”Munken” Karlsson tog över som tränare. Samt att man knappt har något lag- eller passningsspel.

Efter att ha sett laget live två gånger på kort tid får jag nog revidera det där om avsaknad av lagspel. För jag har trots allt sett att laget ha ett rätt lovande högt presspel.

I dag föll United på eget grepp i form av två grova självmål. I paus hade jag 0–0 i klara målchanser, men det stod ändå 1–0 till Häcken. Orsaken var ett tidigt och oväntat självmål. Matilda Plan kom helt fel till ett till synes rätt ofarligt inlägg, och den tänkta rensningen blev istället en lobb in i eget mål.

Men i övrigt lyckades alltså United tämja Häcken väldigt bra. Även om hemmalaget hade lite mer boll upplevde jag att Eskilstuna hade defensiv kontroll. Men fick även ett par riktigt hyfsade omställningslägen. Men där saknades dels tillräcklig passningskvalitet, dels koll på offsidelinjen.

I cupfinalen var det 0–0 i paus. Där hade dock Häcken haft ett större spelmässigt övertag mot ett väldigt lågt stående United. I dag klarade gästerna en halvlek med betydligt högre utgångspositioner. Man vann också bollen högt ett par gånger. Men de bästa kontringslägena sprack på att Loreta Kullashi sprang offside.

Tidigt i den andra halvleken hade Kullashi ett kanonläge att kvittera, men nicken från nära håll gick rakt på Jennifer Falk. Och en minut senare hade Johanna Rytting Kaneryd placerat in 2–0-målet.

Det målet gjorde att Häcken kunde slappna av. Och resten av matchen gick helt i hemmalagets favör. Om inte Stina Blackstenius sprungit offside en massa gånger kunde hemmasegern blivit större än den blev. Nu slutade det 3–0 sedan Rytting Kaneryd blivit enda hemmaspelare att komma i målprotokollet.

Eskilstuna hade en riktigt tung femminutersperiod där först Halimatu Ayinde fick rullas av på bår efter att ha skadat högerknät och sedan inhopparen Vaila Barsley gjort som den spelare hon bytte av – missat en rensning och skickat in ett inlägg i eget mål.

Efter matchen lyssnade jag först på presskonferensen och bytte sedan några ord vardera med tränare Karlsson och Emma Holmgren. Först en sammanfattning av den korta presskonferensen:

”Det är så tudelat. Häcken är ett jättebra lag, och till slut är det inte mycket att snacka om. Men det var jämnt ett tag i första halvleken. Jag tyckte att vi hade något på gång där. Men det är klart att man har större chans att vinna om man inte gör två självmål. Och på något sätt kommer ju självmålen av att Häcken är bra.”

Magnus ”Munken” Karlsson, Eskilstuna United.

”Det är väl lite som Magnus säger, vi hade problem i den första halvleken med att hitta de positioner som vi gärna vill ha – både i offensiven och defensiven. De kom med en fyrbackslinje, vilket vi definitivt inte var inställda på. Så vi hittade inte riktigt rätt, varken i pressen eller i uppspelen. Vi släppte inte till några chanser, men vi fick inte heller till vårt spel. … Vi ställde om lite till andra halvleken och la våra uppspel mer centralt. Då fick vi lite fart på vårt spel igen, vilket gjorde att vi gjorde en riktigt bra andra halvlek.”

Mats Gren, BK Häcken FF

Gren fick en fråga om det tidiga bytet av Pauline Hammarlund. Han svarade:

”Hon fick först en vridning i knät, som hon meddelade redan efter tio minuter ungefär. Sedan kände hon av det lite mer och mer. Så vi får se vad det är för något. Vi ville absolut inte riskera något, så hon gick av för att hon hade känningar.”

Jag frågade om läget med Ayinde, och fick tyvärr ungefär det svar jag väntade mig:

”Det ser inget bra ut, tyvärr. Det var en vridning, och hon har för ont för att man ens skall kunna göra en undersökning.”

Sedan var presskonferensen över, och jag högg alltså ”Munken” Karlsson för lite mer ingående frågor. En anmärkningsvärd notering här är att han trots fjolårets svaga resultat har haft störst kontinuitet i truppen i hela serien. Min första fråga handlade om vart Eskilstuna är på väg i år?

”Det gör vi väl alla, lite till mans. Jag förstår frågan på ett sätt. Samtidigt har vi spelat elva tävlingsmatcher hittills i år, och förlorat två mot Häcken och en mot Rosengård. Så vi är ju på väg någonstans. Vi har höga ambitioner i föreningen. Det har jag också, och alla spelarna – men vi är inte riktigt där ännu. Men jag tycker ändå att vi rör oss i någon riktning. …
Man får inte recensera de senaste fyra matcherna för hårt, där vi inte lyckats vinna. Vi gjorde en bra match i Örebro i en halvlek, sedan hade vi cupfinalen i åtanke. Sedan spelade vi cupen, kom hem och hade en jobbig första halvtimme mot Hammarby innan vi fick tag på den matchen. Med lite större skicklighet hade vi vunnit den matchen. I dag är Häcken för bra. Vi orkade bara en halvlek.”

”Det här är ett långsiktigare projekt för att Eskilstuna skall bli riktigt, riktigt bra. Vi har ett ungt lag. Vi har tre spelare födda kring 1999 i backlinjen – Emma Östlund, Matilda Plan och Elise Stenevik. Det här kommer att bli jättebra på sikt, det är bara frågan om hur stort tålamod klubben har med mig och om spelarna blir kvar.”

Jag konstaterade att han har en trupp som gjord för kontringsfotboll, men att man inte spelar sådan.

”Det är klart att vårt omställningsspel är en kvalitet. Men vi vill utvecklas till att vara mer spelande än att bara kontra. … Jag har gärna med mig farten. När vi väl anfaller gör det inget om det går fort.”

Känslan är att ni har utvecklat ert höga försvarsspel.

”Ja, absolut. Det har vi jobbat med. Ju större ytor vi kan täcka, ju bredare vi vågar bli och ju mer vi törs spela en mot en – desto bättre blir vårt försvarsspel. När vi väl vågar, som i andra halvlek mot Rosengård också, så är det något på väg. Men jag tror att om några år är det flera av de här spelarna som vi kommer att höra om. Amanda Nildén är en till som är ung och kommer att bli riktigt bra. Loreta Kullashi är inte heller lastgammal. Det är ungt och extremt spännande lag. Jag tycker att vi har kvaliteter för mer. Men de senaste tio dagarna har varit tajta för oss.”

Emma Holmgren tyckte att det var jobbigt att släppa in två självmål.

”Jag tycker ändå att vi i första halvleken står upp bättre än vi gjort de senaste gångerna vi mött Häcken. Men tyvärr har vi tillräckligt långa anfall, kan hålla i bollen och skapa målchanser.”

Sex omgångar, sex poäng – vad tycker du om det?

”Det är klart att jag tycker att vi skall ha många fler poäng. Vi har spelat oavgjort i för många matcher där jag tycker att vi borde ha tagit tre poäng. Det är kanske inte mot Häcken vi skall ta tre poäng, det är de andra matcherna där vi måste upp i nivå för att vinna.”

Vad är det som fattas?

”Vi måste hålla bollen mer på offensiv planhalva och få upp fler spelare. Och komma till fler chanser.”

Hur är den egna formen?

”I dag blev det tre mål, det är klart att det känns jävligt tungt. Dock är det bara ett mål från Göteborgsspelare…”

Bland annat gjorde hon ett par kanonräddningar på närskott från Stina Blackstenius.

”Det är klart att det är skönt att man tar de bollarna. Men man vill ju hålla nollan också.”

Det går ju inte att prata med en toppmålvakt utan att komma in på chanserna att komma med i OS-truppen.

”Jag har själv känt att jag har fokuserat på United – och kommer det så tar jag det då. Men just nu är det fullt fokus på United och att vi skall vinna matcher.”

Jag testade med att säga att ”man väl har OS i bakhuvudet ändå”. Holmgren svarade med tystnad. Men hennes minspel avslöjade att hon helt klart har haft en och annan tanke på mästerskapet i Tokyo. Nästa fråga blev om den tuffa konkurrensen på målvaktssidan.

”Absolut är det tuff konkurrens. Men jag kan inte göra mer än att visa här i United vem jag är.”

Du har ju många år kvar.

”Fast det är nu man vill spela.”

Man vill väl alltid spela? Och du har ju en målvakts bästa ålder framför dig.

”Ja, absolut. Statistiskt är det så, men…”

I nuläget känns det tyvärr för Holmgren som att hon är försmädlig fyra i den svenska målvaktsrankingen. Vi får se om hon kan klättra några steg uppåt. Det om matchen på Hisingen.

I övrigt i dag vann Hammarby med 3–2 i derbyt mot Djurgården. Därmed ser Hammarby ut att kanske gå mot den där mittenplatsen många av oss tippat. Djurgården däremot är fast i botten. Med 14 insläppta mål är man det lag som släppt in flest. Vi får se om djurgårdarna kan få ordning på försvarsspelet när laget börjar bli lite mer samspelt.

Sist ligger fortfarande Växjö. Inför dagens match hade småländskorna trots allt hållit ihop det defensivt. Men i dag blev det 4–1-förlust i Örebro. Ett resultat som borde framkalla lite oro i Växjö. Det lilla positiva man kan ta med sig från Närke är väl att man till slut lyckats göra ett spelmål i årets serie.

Kif Örebro har mer att glädjas över. Jag skulle säga att laget är seriens stora positiva överraskning så här långt. Med tio poäng kommer man som mest ha tre poäng upp till Champions Leagueplats efter sex omgångar. Att man skulle få ihop sitt nybygge så snabbt, det trodde jag faktiskt inte.

I morgon väntar omgångens på förhand intressantaste match. Då tänker jag på LFC–Vittsjö, som på många sätt är en nyckelmatch. Känslan är ju att topplagen håller på att skapa en lucka ner till mittenlagen. Vinner LFC så hakar de av Vittsjö. För Vittsjö är det således en tidig måstematch.

Dessutom har vi Kristianstad–AIK och Rosengård–Piteå på söndagens schema.

Det blev en lång och intressant finalkväll i Göteborg. Barcelonas spelare tycktes aldrig vilja kliva av Gamla Ullevis gräsmatta.

Personligen hade jag en väldigt intressant placering, precis bakom vinnarnas avbytare. På slutet var det betydligt roligare att kolla på avbytarna och de tillresta ledarna än på själva matchen. I avsaknad av supportrar agerade avstängda Andrea Pereira hejaklacksledare. Och på slutet hade hon med sig hela bänken.

Personligen fick jag rätt i mitt tips av Barcelona som segrare. Men egentligen hade jag ju mer fel än rätt, för jag trodde ju att det skulle bli jämnt och ovisst. Det blev ju så långt ifrån jämnt det kan bli.

Barca var bättre på allt, och i min krönika i Borås Tidning skrev jag bland annat att:

”Det var en makalös uppvisning som var värd en betydligt större publik än några journalister och lite VIP.”

Med 13 spelare från Barcelonaregionen i sin trupp vann hemvävda FC Barcelona en total utklassningsseger mot ett Chelsea som värvats ihop från hela världen. I min krönika skrev jag också att:

”Med sitt fina passningsspel visade Barcelona på bästa tänkbara sätt hur långt den internationella damfotbollen kommit. Lyon är detroniserat. Från och med nu är Barca laget att slå.”

Svensklaget Chelsea blev på alla sätt överkört i dagens final. Den tur man haft i kvarts- och semifinalerna var som bortblåst. Kommer ni ihåg att Melanie Leupolz träffades av en rensning mot Bayern München, och gjorde ett otroligt viktigt bortamål utan att veta om det. Redan efter 30 sekunder i dag träffades Leupolz av en ny rensning. Den här gången ledde det dock till självmål. Och några minuter senare drog tyskan även på sig en straff.

Men Leupolz var inte den enda olyckliga Chelseaspelaren i matchen. Niamh Charles som fått chansen som högerback på sistone tappade bollen vid 1–0 och blev totalt uppsnurrad av Lieke Martens när Barca definitivt avgjorde matchen med Caroline Graham Hansens 4–0-mål. Och…

Eller. Det känns inte rättvist att leta syndabockar. För framför allt var det ju Barcelona som var otroligt bra i den här matchen. Martens som var inblandad i förarbetet till alla fyra målen är redan nämnd. Graham Hansen också.

Tidigare skyttedrottningen Patri Guijarro vikarierade i mittförsvaret, och var hur stabil som helst. Aitana Bonmati var lysande på det centrala mittfältet. Alexia Putellas också – ni såg väl hennes direktpass med vänstern fram till 3–0-målet? Jennifer Hermoso gjorde stor nytta på topp. Och så vidare.

Den här kvällen var Barca bättre än Chelsea på precis alla positioner. Normalt tror jag inte att avståndet mellan lagen är så gigantiskt stort som det såg ut i dag. Barca hade en riktigt mörk finaldag mot Lyon för två år sedan. Om lagen hade mötts i en ny final någon vecka senare tror jag att det hade blivit betydligt jämnare. På samma sätt upplevde Chelsea en mardrömsfinal i kväll.

Eller kväll. I skrivande stund har klockan passerat 02.00 och det är dags för mig att sova. Gissningsvis lär det däremot dröja länge innan Barcaspelarna somnar i natt. Europas bästa lag har ju full rätt att fira rejält.

Jag sitter nu på Gamla Ullevi som en av 24 reportrar som fick chansen att bevaka matchen på plats. Chelsea är ute och värmer med hela laget, medan bara målvakterna ännu så länge har kommit ut från Barcelonas sida.

Däremot har startelvorna kommit. Där noteras att Magdalena Eriksson är enda svenska spelare från start. Chelsea startar precis som jag tippade i guiden.

Barcelona däremot har två skillnader. Dels spelar Patri Guijarro i backlinjen vilket öppnar för Kheira Hamraoui på mittfältet. Och så väljer man att spela Jennifer Hermoso på topp, vilket ju inte heller var helt oväntat.

Här är hela elvorna:

Chelsea FC: 30 Ann-Katrin Berger – 21 Niamh Charles, 4 Millie Bright, 16 Magdalena Eriksson (kapten), 7 Jessica Carter – 16 Ji Soyun, 6 Sophie Ingle, 24 Melanie Leupolz – 14 Fran Kirby, 20 Samantha Kerr, 23 Pernille Harder. Tränare: Emma Hayes.

FC Barcelona: 1 Sandra Panos – 8 Marta Torrejon, 12 Patri Guijarro, 4 Mapi Leon, 15 Leila Ouahabi – 14 Aitana Bonmati, 10 Kheira Hamraoui, 11 Alexia Putellas – 16 Caroline Graham Hansen, 7 Jennifer Hermoso, 22 Lieke Martens. Tränare: Lluis Cortés.

Alldeles nyss nåddes jag av en väldigt tråkig nyhet. Den skada Linda Sembrant ådrog sig på träning i går är så allvarlig att mittbacken missar OS.

Från Svenska fotbollförbundet kommer följande kommentarer:

”Skador är den allra värsta delen av fotbollen och vi lider så klart med Linda i denna jobbiga situation. Vi tänker på henne och önskar Linda en så bra och stark väg tillbaka till fotbollsplanen som det bara är möjligt.”

Förbundskapten Peter Gerhardsson

Och:

”Vi har varit i kontakt med Juventus medicinska team och fått information om Lindas knäskada. Nu väntar operation med efterföljande rehabilitering och Linda kommer därmed tyvärr inte vara tillgänglig för OS i sommar. Linda är ytterst professionell med ett bra medicinskt team runt sig och vi kommer vara med henne under vägen tillbaka till fotbollsplanen.”

Landslagsläkaren Houman Ebrahimi

Det här är förstås ett riktigt tungt bakslag för vårt svenska landslag. Sembrant är given i startelvan och som den som styr backlinjen har hon en otroligt viktig ledarroll i laget. 

Linda Sembrant har spelat 126 A-landskamper, men får faktiskt sällan den uppskattning hon förtjänar. Sembrant är ju en spelare som i princip aldrig faller i genom, utan som alltid presterar på en hög nivå. Utöver att hon då och då kliver upp och nickar in någon hörna eller inläggsfrispark är Sembrant inte spektakulär, och hon kvitterar sällan ut några fyror eller femmor i medias betygssättningar.

Men jag är rätt övertygad om att när Peter Gerhardsson har skrivit ner sin startelva till viktiga matcher så är Sembrant ett av de tre första namnen som hamnar på listan.

Det här är alltså blytungt för Gerhardsson – men framför allt för Sembrant. Man känner verkligen med henne.

Hon var korsbandsskadad 2012, med följden att hon missade EM på hemmaplan 2013. Nu gör alltså en ny knäskada att hon missar ett mästerskap igen.

Supersöndagen slutade med svenskt guldjubel i London. För andra gången den här säsongen fick Magdalena Eriksson lyfta en trofé.

Tidigare under söndagen hade Bayern München tagit ett stort steg mot sitt tredje ligaguld. Laget vann 2015 och 2016, men har sedan dess fått se sig besegrade av Wolfsburg varje säsong.

I dagens tyska toppmöte startade fyra svenska spelare. I Bayern var högerförsvaret svenskt i form av Amanda Ilestedt och Hanna Glas. De ställdes mot Wolfsburgs vänsterytter Fridolina Rolfö. För Wolfsburg startade även Rebecka Blomqvist, hon spelade dock huvudsakligen på motsatt kant.

Det var rätt trevande fram tills Bayern tog ledningen i minut 34. Sydney Lohmann slog till direkt på en andraboll efter en inläggsfrispark. Skottet gick in under Wolfsburgsmålvakten Almuth Schult.

Den senare gjorde för övrigt sin blott andra ligamatch efter sin mammaledighet. Schult missade hela förra säsongen eftersom hon blev mamma till tvillingar. Under den här säsongen har hon jobbat sig tillbaka sakta men säkert. Noterbart är att Schult är den enda mamman i årets upplaga av Frauen-Bundesliga. Jämförelsevis finns det betydligt fler i damallsvenskan.

Strax efter Bayerns ledningsmål borde nog Lineth Beerensteyn haft straff när Blomqvist var nere i högerbacksposition och satte en rätt klumpig tackling. Wolfsburg kom dock undan där.

Och i 81:a minuten fick dagens toppmatch riktig nerv. Då var både Blomqvist och Rolfö utbytta. Däremot var Ewa Pajor kvar på planen. Det var också polskan som nickade in kvitteringen. Fler mål blev det dock inte.

Därmed har Bayern alltså ett riktigt fint guldläge inför det två avslutande omgångarna. Man leder med en marginal på två poäng och 20 mål. Således lär det räcka med fyra poäng på de två sista omgångarna för Münchenlaget.

I England föll avgörandet relativt snabbt. Redan i andra minuten gjorde Melanie Leupolz 1–0 för Chelsea och förstörde spänningen i avslutningsomgången. Fran Kirby fyllde sedan på med två mål och Sam Kerr och Erin Cuthbert med varsitt. Chelsea vann med 5–0 mot Reading och tog därmed sitt femte ligaguld efter 2015, 2017, 2018 och 2020.

Vi har ju tre svenska spelare i guldlaget. De har bidragit på följande sätt:

Magdalena Eriksson, 20 matcher, 1715 spelminuter, 1 mål
Jonna Andersson, 19 matcher, 1567 spelminuter, 0 mål
Zecira Musovic, 2 matcher, 180 spelminuter, 0 insläppta mål

För andra gången den här säsongen skickar vi ett grattis till Chelsea. Laget har ju tidigare vunnit ligacupen. Och det kan bli två titlar till. På söndag spelar laget final i Champions League. Dessutom är man ett av de 16 lag som är kvar i FA-cupen.

I damallsvenskan har vi bara kommit knappt fyra omgångar in i säsongen. I dag spelades tre matcher mellan helröda och helvita lag. Det slutade med oavgjort, fyra poäng till respektive färg.

I dagens första match var det röda Piteå som vann med 1–0 mot vita Växjö. Det var också ett möte mellan de två lag som låg längst ner i tabellen inför omgången. Piteås seger innebär att laget petar ner Växjö på nedflyttningsplatsen.

Sett till matchbilden var det knappast logiskt med hemmaseger. Efter en relativt jämn inledning var det gästerna som dominerade helt. Det slutade med att Växjö vann avsluten med 10–2 och avsluten mot mål med 7–1.

Men Växjö har kvar sin oförmåga att göra mål. På de fyra inledande omgångarna har man bara lyckats göra ett mål – en straff mot AIK. Känslan är att Växjö är för stabilt för att åka ur, och att det förr eller senare kommer att lossna även framåt. Man skapar ju chanser.

På seneftermiddagen spelades det två matcher till mellan vita och röda lag. Jag började att kolla mest på vita Rosengård mot röda Djurgården. Det var dock avgjort ganska tidigt. Rosengård imponerade och hade 2–0 redan efter tolv minuter.

Även om alla lagets tre mål i 3–0-segern kom i samband med fasta situationer tycker jag att de har ett mycket bättre spel i år. Det kännetecknas inte längre av bolltrampande och sidledspassningar. Tvärtom sökte exempelvis Caroline Seger hela tiden efter att hitta in på ytan mellan Djurgårdens backlinje och mittfält. Kul att se. Och framför allt väldigt lovande för FC Rosengård, som fått en kanonstart på serien.

I dag hade de även lite flyt. Efter att Sanne Troelsgaard från nära håll tryckt in 1–0-målet efter hörna så fick man 2–0 på ett självmål. Pigga Jelena Cankovic slog en frispark i ribban och var på väg ut i planen igen. Serbiskan hade dock sådan tur att bollen träffade Djurgårdens målvakt Kelsey Daugherty i huvudet, och gick trots allt i mål.

Eftersom matchen i Malmö tidigt kändes avgjord flyttade jag istället fokus till dagens tredje möte mellan vitt och rött. Vita Eskilstuna tog ledningen redan i sjätte minuten när ett avslut från Fanny Andersson tycktes såg ut att gå via näsan på Loreta Kullashi och in i mål.

Sedan var det på många sätt Kif Örebro mot Emma Holmgren. Det såg ut som att en storspelande Holmgren skulle fixa alla tre poängen till sitt vita lag. Men fyra sekunder in på övertiden lyckades det röda hemmalaget kvittera.

Om det var Berglind Ros Agustdottir eller Jenna Hellstrom som var sist på bollen var svårt att se. Däremot var det tydligt att Hellstrom var den som jublade mest. Inte så konstigt med tanke på att hon hade haft nästan alla Örebros chanser i matchen.

Sett till matchen var det helt i sin ordning att det blev delad pott mellan rött och vitt i Örebro.

I tabellen är det Rosengård i topp med maximala tolv poäng. Två bakom finns Kristianstad och fem bakom trean Häcken. Linköping ligger fyra med sex poäng, men en match mindre spelad. LFC kan alltså klättra upp på tredjeplatsen vid seger mot Piteå på torsdag.

Lite oväntat finns nykomlingen AIK på femte plats med fem poäng, samma som sexan Eskilstuna. Bakom dem finns fem lag med tre eller fyra poäng. Och allra längst ner i botten ligger Växjö DFF med bara en poäng.

Noterbart här är att just Växjö även låg sist i damallsvenskan efter fyra omgångar i fjol. Då hade man en poäng och målskillnaden 1–10. I år har man en poäng och målskillnaden 1–5. Då som nu hade man gjort målet på straff.

I fjol klarade Växjö till slut av att klättra ända upp på den övre tabellhalvan. Blir det en repris i år?

Noterbart också att nykomlingen IK Uppsala Fotboll låg femma i fjol efter fyra omgångar. De hade redan samlat sju poäng. Men som bekant rasade Uppsala efter den fina starten.

Fixar AIK att undvika en repris av Uppsalas säsong?

Det om damallsvenskan. Slutligen några ord om gårdagens final i amerikanska NWSL Challenge cup. Det var en match som slutade 1–1 efter mål av Christine Sinclair och Carli Lloyd. Det skulle ha kunnat vara 2001, men det är 2021 och veteranerna visar att gammal är äldst.

Portland Thorns vann sedan cupfinalen efter straffläggning. Det innebär att fjolårets Göteborgsspelare Natalie Kuikka kan skriva in ytterligare en titel i meritförteckningen.

I fjol blev det ingen ordinarie NWSL-säsong. Men i år skall det även bli ligaspel. Avspark är planerad till nu på lördag, och öppningsmatch är Racing Louisville (Freja Olofssons lag) mot Kansas City.

Noterbart är att de senaste årens suveräner North Carolina Courage har missat finalen i båda upplagorna av NWSL Challenge cup. Tar Courage revansch när det blir riktig säsong?

Dagens två damallsvenska matcher slutade med två intressanta resultat. Två resultat där de lag som backade hem och slog ifrån sig lär känna sig som segrare. I Linköpings fall blev det ju seger. I AIK:s fall handlade det om en vunnen poäng.

Lördagens första match var AIK–Hammarby, en match som slutade 2–2. Båda lagen är från Stockholmsområdet, är nykomlingar och har finländska målvakter. Fler likheter än så går knappt att hitta.

Exempelvis går det knappt att ha större skillnader i spelsätt än det är mellan lagen. Medan Hammarby är ett extremt spelande lag med bolltrygga och passningssäkra spelare i backlinjen har AIK knappt något passningsspel alls, och i backlinje och på mittfält är det rätt många hårt arbetande ”träben”. AIK har inte kapacitet att spela sig fram, utan skickar bara långt.

AIK:s trumf är att man har flera bra kontringsspelare. När man väl får kontroll på bollen i offensiva positioner finns det väldigt många intressanta kvaliteter. Trion Jenny Danielsson, Honka Hayashi och Rosa Kafaji kan alla skapa målchanser helt på egen hand – och Nora Rönnfors är blixtsnabb.

Det gör att AIK trots allt måste vara ett väldigt otäckt lag att möta. En motståndare där man lätt får bilden av att man är överlägsen i spelet. Men plötsligt blixtrar de till.

I dag var AIK rätt bra i ungefär 15 minuter. Det var nämligen under en kvart man orkade sätta lite press på Hammarbys bollhållare. Under den perioden vann man flera gånger bollen i sådana positioner att de fyra offensiva kunde utnyttja sina spetsegenskaper.

Kafaji och Danielsson hade haft varsitt rent friläge innan Rönnfors gjorde 1–0, snyggt framspelad av Hayashi och Emma Santamäki. Men efter den där kvarten dog AIK.

Övriga 75 minuter gick till Hammarby. Och efter att Madelen Janogy gjort 2–1 i minut 56 hade Hammarby typ åtta 100-procentiga chanser att punktera matchen.

AIK hade absolut ingenting mer än en massa rensningar. Inte förrän i minut 87, då man plötsligt blixtrade till med ett klassmål. Danielsson slog ett fint inlägg mot bortre stolpen, där Kafaji skapade sig yta genom att lura June Pedersen att ta några kliv framåt.

När bollen kom visade Kafaji varför hon anses vara en supertalang. För den styrningen på volley upp i närmaste krysset som hon stod för är ett mästerverk av hög svårighetsgrad.

Det målet betydde 2–2 – och att AIK återigen tagit poäng i en match där laget varit spelmässigt underlägset. Jag har inte sett matchen mot Djurgården. Men vad jag förstått har AIK nu ”stulit” fem poäng i den här serien. Fem otroligt viktiga poäng som förstås ger laget betydelsefullt självförtroende.

När det gäller Hammarby är laget tydligen trots allt kvar i fjolårets synder. Förra våren var laget väldigt spelskickligt, men ack så tunt och uddlöst. Under försäsongen tyckte jag att det såg ut som att spelskickligheten hade kryddats med offensiv spets.

I dag visade Hammarby upp ett mellanting mellan uddlöshet och offensiv spets. Man hade spets såtillvida att man skapade massor av 100-procentiga målchanser. Men när man väl hade de där chanserna var det rätt uddlöst. Visst gjorde Milla-Maj Majasaari ett par riktigt fina räddningar. Men att det blev 2–2 berodde mer på Hammarbys oförmåga i straffområdet än på Majasaaris storspel.

Trots det som hänt under de fyra första omgångarna känner jag inte att tipsen av Hammarby som sexa och AIK som jumbo är orimliga. Däremot börjar jag ångra att jag tippat guldet till Göteborg.

För BK Häcken FF spelar verkligen inte som ett guldlag för tillfället. Sett till matchbild borde de förstås ha tagit minst en poäng i dagens hemmamatch mot Linköping.

Men Häcken har tappat spetsen i spelet. Under hela försäsongen, fram till och med cupsegern mot Rosengård, hade Häcken kvar den fart och det flyt som har kännetecknat Göteborg FC under de senaste tre säsongerna. Och det var ju just efter segern mot Rosengård som jag ändrade mig. Fram till dess hade jag Rosengård på guldplats, och Häcken som tvåa.

Nu känner jag att jag borde ha lyssnat på alla varningssignaler och stått fast vid att tippa guldet till Malmö. För nu är det där snabba, attraktiva och vägvinnande Göteborgsspelet som bortblåst.

Sedan damallsvenskan började har Häcken blivit sämre och sämre. I dag kändes laget mer som en kopia av FC Rosengård modell 2020 än av sin företrädare Kopparbergs Göteborg FC. De hårda och fina passningarna har ersatts av långa bolltransporter och av en hel del bolltrampande.

Det känns som att det nu är upp till bevis för Mats Gren att visa vad han går för som tränare. Och det måste hända något snabbt. Annars kan guldtåget snart ha gått för Häcken.

Fram till i dag har jag för övrigt sett Häcken som megafavorit till cuptiteln. Men om inte Häcken kan prestera bättre än det här känns det som väldigt bra läge för Eskilstuna på torsdag. United har som bekant en väldigt bra målvakt, och ett par riktigt vassa kontringsspelare. Det kan således bli en hyperintressant cupfinal.

För Linköpings del var dagens 1–0-seger förstås en rejäl självförtroendehöjare. Det är synd att säga att LFC imponerade. För faktum är att laget länge bara försvarade sig, och helt saknade ett eget anfallsspel. På slutet kom Cornelia Kapocs in lyfte offensiven en aning. Men totalt sett var det i princip spel på LFC:s planhalva från start till slutsignal.

Men precis som AIK blixtrade till mot Hammarby blixtrade LFC till två gånger. Båda gångerna blev det frilägen för Uchenna Kanu. Och första gången rullade nigerianskan lugnt in bollen i mål.

Det var för övrigt på många sätt ett slumpanfall. Men ett väldigt snyggt sådant. Det började med en lång och hög frispark från Cajsa Andersson och eget straffområde. Vid mittplan vann Frida Leonhardsen Maanum en nickduell. Hennes skarv gick till Therese Simonsson, som i sin tur klackade in bollen på ytan bakom Häckens backlinje. Där kom Kanu med så hög fart att hon blev helt fri.

Sett till matchbild var Linköpings seger en stöld. Men fotboll handlar ju om att göra mål – och att hitta sätt att vinna. Det visade sig att LFC hade hittat en vinnande taktik i dag, och laget behöver inte på något sätt skämmas över sin seger. Precis som att AIK inte behöver skämmas över sin poäng.

LFC:s seger var förstås jackpot för FC Rosengård som nu har chansen att redan efter fyra omgångar ha en fempoängslucka till tänkta huvudmotståndaren i guldracet. Men då måste förstås Malmöklubben vinna morgondagens hemmamatch mot Djurgården.

När den här helgen startar är det Kristianstads DFF som leder damallsvenskan. Man gör det efter 1–0-seger mot Vittsjö i gårdagens Skånederby.

Det var tyvärr en rätt tråkig match. Framför allt var den första halvleken en enda lång gäspning. Det enda jag antecknade under den var fem hörnor.

Det blev lite mindre tråkigt efter paus, men tyvärr nådde aldrig matchen de höjder jag hade hoppats på. Jag räknade till 3–0 klara målchanser till Kristianstad. Segermålet bokfördes till slut som självmål, vilket kändes rimligt. Det var ju nämligen Sandra Adolfsson som sprang in en retur från Sabrina D’Angelo i eget mål.

Därmed har KDFF nu tio poäng på fyra omgångar. Målskillnaden är 5–2, vilket visar att laget mer imponerat genom stabilitet än genom blixtrande offensiv så här långt.

Vittsjö tog en fin poäng mot Häcken förra helgen. Nu föll man alltså på ett självmål. Laget har väl ännu så länge inte nått den nivå jag trott att man skulle hålla. Framför allt tycker man ju att de borde ha kapacitet att få till mer fler än tre mål på fyra matcher.

Ett av de där tre målen var ju för övrigt kvitteringen mot Häcken förra helgen. Det målet fick Vittsjö lite som en jinx-gåva från mig. För efter den hyllning av Jennifer Falk jag skrev härom veckan låg det väl kanske lite i luften att hon skulle göra en tavla.

I och med Häckens poängförlust är Rosengård nu enda laget med full poäng. Två mål på drygt 65 sekunder i 25:e och 26:e matchminuterna ordnade segern senast mot Eskilstuna. Det var de båda tidigare Unitedspelarna Mimmi Larsson och Olivia Schough som stod för målen.

Jag jobbade i söndags och har bara sett höjdpunkter från den dagens matcher. Men jag fick ett tips att kolla en situation i slutminuten av första halvleken på Tunavallen. En situation där Sanne Troelsgaard stod för ett regelbrott.

Och tipset stämde – jag tycker att det är självklart att danskan borde ha fått ett rött kort för det som går att kategorisera som ett slag eller möjligen som en hård och aggressiv knuff.

Det är ju omöjligt att veta exakt var någon annan har sin blick. Men domare Sara Wiinikka är i alla fall vänd mot situationen och borde ha haft bra chans att se förseelsen. Efter lång diskussion med sina båda assisterande domare nöjde sig Wiinikka med ett gult kort. Trots det vara det färdigspelat för Troelsgaard. Hon byttes ut i halvtid.

I söndagens tredje match hade vi också ett omdiskuterat domslut. Det handlade om den straff på vilken AIK:s japanska mittfältsstjärna Honoka Hayashi satte segermålet mot Djurgården.

Jag hade inte dömt straff för den tacklingen från Gudrun Arnadottir mot Linda Hallin. Men isländskan träffar ju även lite fot, så det går att uppfatta som straff. Men en gissning är att försvararen kommer undan utan blåsning i den här typen av situationer vid cirka 95 procent av fallen. Djurgården hade alltså otur, medan AIK hade tur.

2–1-segern var AIK:s första trepoängare i damallsvenskan sedan bortavinsten mot Piteå den 5 oktober 2014. Det anmärkningsvärda här är att AIK hade spelat 26 raka matcher utan seger inför förra helgens derby. Det blev 27:e gången gillt…

Och nu ligger nykomlingen lite oväntat på fjärde plats efter tre omgångar.

I det här derbyt stod för övrigt Milla-Maj Majasaari för en makalös räddning i den första halvleken. Låg raklång och styde ut Daniela Zamoras nick till hörna. Näst efter Jennifer Falks räddning mot Växjö var det nog den svettigaste räddningen hittills i serien. Majasaari var en spelare jag satte frågetecken för inför serien. Hittills har hon varit precis så bra som hon nog måste vara om AIK skall klara kontraktet.

När jag ändå är inne på fina räddningar stod Emma Holmgren även för ett par sådana mot Rosengård.

Holmgren mot Falk blir en kul match i matchen i torsdagens cupfinal på Bravida Arena. Det är nästa veckas första final under en stor finalvecka i Göteborg. Nästa söndag står ju Gamla Ullevi som värd för Champions Leaguefinalen mellan Chelsea och Barcelona.

Till söndagens final ansökte arrangören om dispens för att ta in 500 åskådare. Det avslogs dock från regeringshåll i går. Det blir alltså tomma läktare när Sverige för första gången står värd för damfotbollens största klubbmatch.

Apropå finalerna noteras att det spelas två damallsvenska matcher samtidigt som cupfinalen. Det känns ju på många sätt som väldigt konstigt. Vill man höja statusen på cupen bör man ju låta finalen få största möjliga fokus.

Det svenska fokuset i finalen blir ju förstås riktat mot Chelsea, och i första hand Magdalena Eriksson och Jonna Andersson, men även lite mot Zecira Musovic. Chelsea hade allt det flyt man behöver i stora matcher när man slog ut Bayern München i semifinalen.

För på många sätt blev det bortamål som Melanie Leupolz inte hade en aning om att hon nickade in, helt avgörande. Man hade även flyt i slutet av hemmamatchen när Eriksson räddade ett skott från Klara Bühl på mållinjen. Men allt var förstås inte tur. Chelsea är otroligt vasst framåt, och blir en tuff nöt att knäcka för Barcelona.

Barcas semifinal mot PSG blev också en nagelbitare. Men spanjorskorna vann till slut hemmamatchen med 2–1 efter att Lieke Martens gjort båda målen. Vid det första var hon verkligen på gränsen till offside i förstaläget. Sedan bröt hon snyggt in och satte på Martensvis bollen vid bortre stolpen.

Det andra målet var hon rätt ställe på ett fint inspel från Caroline Graham Hansen.

En av veckans bättre damallsvenska nyheter handlade om Sveindis Jane Jonsdottir. Magnetkameraundersökning visade att hennes knäskada inte var så allvarlig, utan att hon snart är tillbaka i spel igen. Kul för henne, Kristianstad och för hela damallsvenskan.

En oväntad nyhet kom under fredagen när elitettans sensationslag så här långt, Älvsjö AIK, meddelade att de brutit kontraktet med tränaren Fredrik Andersson.

Under de tre matcher Andersson lett laget i elitettan har man två segrar och ett kryss, och ligger på damallsvensk uppflyttningsplats. Någon förklaring till varför man bryter med Andersson finns inte i den korta texten på klubbens hemsida. Vi får se om vi får några svar framöver.

När jag skriver det här börjar dagens Stockholmsderby mellan AIK och Hammarby. Även om det spelas ytterligare några intressanta matcher på svensk mark i helgen, bland annat eftermiddagens Häcken–Linköping, så får vi riktiga blicken utanför landets gränser för att hitta helgens tre riktigt stora matcher.

I kväll 19.00 är det final i NWSL Challenge cup mellan Portland och Gotham FC. Det senare är det lag som tidigare har hetat Sky Blue FC.

Den amerikanska finalen är dock bara lite av uppvärmning inför morgondagens godbitar. Då har vi lite av en supersöndag i internationell damfotboll. Då skall engelska WSL avgöras, och sannolikt kommer vi även få veta var guldet i Frauen-Bundesliga kommer att hamna.

Det är bara omgång 20 i den tyska ligan. Men det mesta talar för att vinnaren av matchen Wolfsburg–Bayern München också tar hem guldet. Inför avspark ser tabelltoppen ut så här:

Bayern München 19 +65 54
Wolfsburg 19 +45 52
Hoffenheim 20 +27 38
Turbine Potsdam 19 + 2 32

Efter söndagens toppmöte har Bayern kvar bortamatch mot femman Leverkusen och hemmamöte med sexan Eintracht Frankfurt medan Wolfsburg skall möta Frankfurt borta och slutligen ta emot nian Werder Bremen.

Mycket talar för att topplagen kommer att ta full poäng i de två slutomgångarna. Och att serien alltså avgörs i morgon.

I engelska WSL är det helt klart att guldet delas ut i morgon. Ligan är nämligen framme vid sin slutomgång. Där har det sedan länge stått mellan Chelsea och Manchester City. Läget inför sista omgången är så här:

Chelsea 64–10 54
Manchester City 64–13 52

City ställs mot ett West Ham som slåss för kontraktet, medan Chelsea tar emot sexan Reading. Båda topplagen är storfavoriter till att ta tre poäng. Men det kan ju kanske komma in nerver i bilden. Det finns alltså förutsättningar för en kul damfotbollssöndag.

Här är slutligen helgens tv-guide. Några matcher är redan igång. Bland annat står AIK–Hammarby 1–1 efter att Nora Rönnfors först gjort 1–0 och Eva Nyström nyss kvitterat på nick efter hörna. Hammarbys hörnor har för övrigt visat att AIK-målvakten Majasaari behöver jobba på sitt spel i luftrummet.

Lördag
12.30: Juventus–Napoli i italienska Serie A Femminile. Sänds på Viaplay.
13.00: AIK–Hammarby i damallsvenskan. Sänds på Sportbladet Play.
13.00: BP–Bollstanäs i elitettan. Sänds på SportexpressenPlay.
13.00: Sundsvalls DFF–Mallbacken i elitettan. Sänds på SportexpressenPlay.
15.00: Alingsås FC United–IFK Kalmar i elitettan. Sänds på SportexpressenPlay.
16.00: Häcken–Linköping i damallsvenskan. Sänds på Sportbladet Play.
19.00: Portland Thorns–Gotham FC i amerikanska NWSL Challenge Cup. Sänds på Twitch.

Söndag
12.00: Lidköpings FK–Morön BK i elitettan. Sänds på SportexpressenPlay.
12.30: Milan–Fiorentina i italienska Serie A Femminile. Sänds på Viaplay.
13.00: Piteå IF–Växjö DFF i damallsvenskan. Sänds på Sportbladet Play.
13.00: Wolfsburg–Bayern München i tyska Frauen-Bundesliga. Sänds på Viaplay.
15.00: Jitex BK–IFK Norrköping i elitettan. Sänds på SportexpressenPlay.
15.00: Älvsjö AIK–IK Uppsala Fotboll i elitettan. Sänds på SportexpressenPlay.
15.30: Chelsea–Reading i engelska WSL. Sänds på Viaplay.
15.30: West Ham–Manchester City i engelska WSL. Sänds på Viaplay.
16.00: FC Rosengård–Djurgårdens IF i damallsvenskan. Sänds på Sportbladet Play.
16.00: Kif Örebro–Eskilstuna United i damallsvenskan. Sänds på Sportbladet Play.
16.30: Athletic Club–Real Sociedad i spanska Liga Iberdrola. Sänds på Viaplay.