Bråk om Blackstenius – och flyttat OS

Inlägget uppdaterat med beskedet om att ettan spelas som enkelserie

Efter några dagars nyhetstorka till följd av coronaviruset har det hettat till rejält i dag. Först sköts OS upp, troligen till 2021.

Och i kväll kom nyheten om att Göteborg och Linköping slåss om Stina Blackstenius. Båda klubbarna verkar anse att de har rätt till att ha forwardsstjärnan i sina lag – och frågan har gått till skiljenämnd. Något som förbundet bekräftar i en kommentar till Aftonbladet.

Enligt uppgifter till Aftonbladet skall Göteborg ha ansett sig vara överens med Linköping. Något LFC har en annan uppfattning om. Olof Unogård säger att Blackstenius har ett löpande kontrakt över den här säsongen, och:

”Vi räknar med att hon kan fullfölja och sen hoppas jag att hon kan bli kvar i Linköping längre än så eftersom hon är från trakten.”

Det här är ju en högst intressant, och ovanlig dispyt. Jag kan inte minnas när det senast hände – om det har hänt – att två damallsvenska klubbar gick till skiljenämnd om en spelare. Kanske att det hände på den tiden när det fanns ettårsfall inom svensk fotboll. Fast som sagt, jag kan inte minnas något fall.

Och frågan är hur Stina Blackstenius påverkas av att eventuellt bli tvingad kvar i LFC mot sin vilja. Om det kan vi bara spekulera.

Sedan mitt förra inlägg har vi även fått se en spännande värvning, som är godkänd och klar. Det är Kristianstad som värvar den före detta Hammarbyspelaren, och tillika australiska landslagsspelaren Elise Kellond-Knight. Hon har redan anslutit till klubben.

Kristianstad har även skrivit ett treårskontrakt med den hyperspännande talangen Mathilde Janzen. Hon är född 2005 och kom med i Tysklands F15-landslag redan förra året. Nu under våren har hon debuterat i KDFF:s A-lag. Och känslan är att vi ganska snart får läsa betydligt mer om Janzen.

Tillbaka till Göteborg, som har varit rubriklaget nummer ett i svensk damfotboll den senaste tiden. I dag har vi kunnat läsa att Rebecka Blomqvist har haft en riktigt jobbig vinter. I december fick hon besked om att hon drabbats av cancer. Som väl är skall hon nu vara fri från sjukdomen.

Göteborg har även utmärkt sig genom att klubben önskat göra korttidspermitteringar av sin spelartrupp. Gissar att det finns ganska många fler klubbar som kan få det kämpigt med spelarlönerna här framöver.

En tråkig nyhet från tidigare i dag är att Växjös Elin Karlsson dragit korsbandet, och därmed har spelat färdigt 2020.

I väntan på att tävlingssäsongen drar i gång har det skapats en träningsserie i Svealand. Där gör Hammarby, BP, Djurgården, AIK, Uppsala och Eskilstuna upp. Det kanske kan vara läge för liknande upplägg i Skåne och i Västsverige?

Under onsdagen får vi för övrigt besked från förbundet om huruvida division I kommer att spelas som planerat – eller skjutas upp. Det skulle vara högst överraskande om inte divisionen skjuts upp.

Tillagt i efterhand: Beskedet blev att division I både skjuts upp till midsommartid, och att divisionens sex serier är tänkta att spelas som enkelserier. Det känns både som ett rimligt och vettigt beslut. Svenska fotbollförbundet rekommenderade dessutom distrikten att göra samma upplägg för alla lägre serier – alltså skjuta fram starten till midsommartid, och göra om dem till enkelserier.

Tittar vi internationellt kom tidigare i dag det högst väntade beskedet att OS skjuts upp. Några nya datum har inte givits, men det troliga är att spelen kommer att arrangeras nästa sommar, och att EM spelas sommaren 2022. Huruvida det är bra eller dåligt för svensk del är omöjligt att veta.

Fast det är klart, det är risk att vi har ett målvaktsdilemma, om inte Hedvig Lindahl satsar vidare. Ännu har jag inte sett någon kommentar från henne om hur framtiden ser ut.

Klart är att dagens besked är bra för damfotbollen. För i går meddelade både Kanada och Australien att de skulle ha bojkottat OS, om det avgjorts i år. Därmed skulle turneringen ha tappat två starka lag, som hade kvalat in.

I övrigt noteras att Chelsea värvat tyska landslagsmittfältaren Melanie Leupolz från Bayern München. Det är förstås ytterligare en signal om att WSL är på väg att flytta fram sina positioner, medan Frauen-Bundesliga sakta men säkert tappar mark i den internationella konkurrensen.

Apropå Bayern har lagets slovakiska spelare Dominika Skorvankova för nionde gången utnämnts till årets spelare i hemlandet.

I Norge skulle det ha varit seriepremiär i norska toppserien i lördags. Av självklara skäl är starten uppskjuten, och flera lag har permitterat sina spelare. Reglerna är sådana att permitterade spelare är fria att lämna efter 14 dagar. Det finns alltså risk för spelarkaos i norsk fotboll.

Noterbart är också att flera norska toppspelare väljer att skänka delar av sin lön till coronadrbbade. Bland de som skänker tio procent av lönen finns Wolfsburgs Ingrid Syrstad Engen och Barcelonas Caroline Graham Hansen.

Slutligen lite fotboll. För i lördags morse satte jag klockan för att kolla finalen av Australiens W-league. Det blev en jämn och tät match som tyvärr avgjordes på målvaktstavla. Och på domarmiss.

Melbourne City tog hem titeln via 1–0-seger mot Sydney FC. Segermålet gjordes av vänsterbacken Steph Catley. Men det var ett skott som Sydneys målvakt Aubrey Bledsoe absolut borde ha kunnat styra undan. Tråkigt med ett sådant avgörande, inte minst med tanke på att Bledsoe i övrigt var väldigt bra.

Tyvärr blev även domarinsatsen avgörande. I slutet av den första halvleken tog bollen på målskytt Catleys arm inne i Melbournes straffområde. Armen var över skulderhöjd, vilket innebär att man skall döma straff. Det gjorde dock inte domaren – vilket alltså innebär att Sydney FC gick miste om en straff.

 

Världsklass av Asllani i Göteborg

Sverige vann den sista tävlingsmatchen för året med hela 7–0. Det var vår största seger i en tävlingsmatch sedan 2010, då vi slog Azerbajdzjan med 17–0. Och det var Slovakiens största förlust sedan maj 2014, då man föll med 9–1 mot Tyskland.

Den statistiken räcker för att förstå att Sverige gjorde en riktigt bra match. Efter 25 trevande minuter i inledningen lossnade det rejält, och effektiva Sverige gjorde mål på tre av sina fyra första målchanser.

Resten var defilering. Nästan 10000 åskådare verkade må bra på läktarna, och spelarna hade kul på planen. Allra roligast hade Kosovare Asllani som hade ett finger (eller en tå) med i spelet i alla de sex första målen. Hon fick förstås en femma i betyg – världsklass.

Men många spelare gjorde väldigt positiva insatser. Senast ifrågasatte jag trion Nathalie Björn, Julia Zigiotti Olme och Stina Blackstenius. Den här gången fick alla klara treor i betyg – de var alltså bra allihop.

Jag pratade med några av spelarna efteråt, bland annat bytte jag några ord med formstarka Loreta Kullashi, som återigen gjorde ett piggt inhopp. Jag återkommer med redovisning av de intervjuerna.

Dock noterar jag redan nu att Madelen Janogy klev av med en vadskada, och att hon såg bekymrad ut efteråt, även om hon inte vågade sig på en analys. Redan på lördag är det en väldigt viktig damallsvensk match i kampen om andraplatsen mellan Piteå och Göteborg. Det finns ett stort frågetecken för om Janogy kan spela den matchen.

I övrigt i EM-kvalet noteras återigen rakt igenom favoritsegrare. Det här att alla blåbärsnationer har släppts in i kvalet gör att det blir allt fler ojämna matcher. I dag vann exempelvis Norge med hela 13–0 borta mot Färöarna.

En annan intressant notering är att Tyskland startade sin match mot Grekland i dag med bara en utpräglad back i startelvan, Johanna Elsig. I övrigt hade de bland annat satt upp hela EM-kvalets skytteligaledare Klara Bühl som vänsterback och centrala mittfältaren Melanie Leupolz som högerback. Bredvid Elsig i mittförsvaret spelade innermittfältaren Lena Oberdorf. Framför sig hade den här offensiva backlinjen ytterligare sex offensiva spelare.

Det räckte till 5–0-seger i Thessaloniki. Tisdagens på förhand kanske mest intressanta match i EM-kvalet var den andra i Tysklands grupp – Irland–Ukraina. När jag tippade grupperna trodde jag på jämn kamp om andraplatsen i grupp I mellan de båda lagen. Jag trodde dock att irländskorna skulle dra längsta strået. Det gjorde de också i dag. Inför 5328 åskådare vann Irland hemmamötet med 3–2 och har därmed fördel mot Ukraina i kampen om en playoffplats.

Vårt F18-landslag var ju redan klart för elite round i EM-kvalet inför dagens avslutande gruppmatch mot Belgien. Den slutade med 1–0-förlust, och tyvärr är det nu flera år sedan vi hade ett ungdomslandslag som kändes riktigt vasst.

Slutligen till Afrika, där semifinalerna i OS-kvalet spelas mellan Zambia–Kenya och Elfenbenskusten–Kamerun. Semifinalen mellan Zambia och Kenya hade jag knappast gissat ens om jag fått tio försök. Med både Nigeria och Sydafrika ute ur leken är Kamerun nu stora favoriter att ta Afrikas OS-plats.

Lokaltidningarna sänder Champions League

I kväll spelar Göteborg och Piteå sextondelsfinaler i Champions League. Ingen av de båda hemmamatcherna mot Bayern München och Brøndby sänds av någon etablerad tv-kanal. Däremot har lokaltidningarna valt att streama matcherna på sina hemsidor.

Således kan man se på Göteborg–Bayern München på gp.se (avspark 18.45) och Piteå–Brøndby på pt.se (avspark 19.00).

I övrigt går några av de andra matcherna med svenskintresse att se på youtube. Här är länkar till Mitrovica–Wolfsburg. Där är det avspark 18.00:

20.30 startar Juventus–Barcelona, vilket troligtvis blir Linda Sembrant:s tävlingsdebut för Juve:

Och 21.00 går det att se Breidablik–Sparta Prag här:

Alla matcher visas på något sätt. I den här tweeten ser ni vilka kanaler som sänder:

För svensk del är det till Piteå vi skall sätta vårt klart största hopp. Vid lottningen bedömde jag att chanserna för svensk seger i dubbelmötet mellan Göteborg och Bayern München är mindre än tio procent. Den uppfattningen kvarstår med tanke på att Göteborg är inne i en formsvacka samtidigt som Amanda Ilestedt:s och Ali Riley:s lag har imponerat stort i säsongsupptakten.

Göteborg måste vinna i kväll för att ha kvar en rimlig chans till avancemang. Enligt GP tvingas dock laget komma till spel utan nyckelspelaren Vilde Böe Risa. I stället får 17-åriga Hanna Andersson chansen i startelvan. Hon har totalt spelat 30 minuter i damallsvenskan i år.

Kul för Andersson, men väldigt tråkigt för Göteborg att inte kunna matcha bästa laget. Enligt GP startar man så här:

Loes Geurts – Emma Koivisto, Beata Kollmats, Taylor Leach, Natalia Kuikka – Elin Rubensson, Julia Roddar, Filippa Curmark, Hanna Andersson – Julia Zigiotti Olme, Rebecka Blomqvist.

Hos Bayern vimlar det av VM-spelare. Skall man nämna några så blev ju kantspelaren Giulia Gwinn utnämnd till VM:s bästa unga spelare. Forwarden Linda Dallmann är en härlig tekniker, Lineth Beerensteyn är blixtsnabb och innermittfältarna Melanie Leupolz och Lina Magull är väldigt spelskickliga.

För Piteå bedömde jag i samband med lottningen chanserna mot Brøndby till 50/50. Då skrev jag också att om jag var tvungen att välja en favorit skulle det bli det danska storlaget, mest med tanke på att rutinen – Brøndby har varit med i alla upplagor av Champions League.

Danskorna har tagit tolv av 18 möjliga poäng i upptakten på ligaspelet. Duon Nanna Christiansen och Nicoline Sörensen har gjort 15 mål ihop, och är spelarna att stoppa.

Nanna Christiansen

Känslan nu är ändå att Piteå har ganska god chans att vinna det här. Vårt mästarlag är svårslaget, och jag tror att det har en fördel av att inte vara lika bra scoutat som det är i damallsvenskan. Sannolikt möter inte Brøndby många lag som spelar som Piteå på hemmaplan.

 

Den stora VM-guiden – grupp B

Här är del två av VM-guiden. Under lördagen spelas de två första matcherna i grupp B, en grupp där Tyskland är ganska klar favorit. Här är lite tankar om de fyra lagen i den gruppen:

Tysklands elva i EM-finalen 2013

Tyskland

Världsranking: 2

Guldchans: 20–25 procent

Nyckelspelare: Dzsenifer Marozsan – Lyons eleganta tia skall även styra Tysklands anfallsspel.

Spelare med Sverigekoppling: Ingen

Startelva i genrepet (4–2–3–1): Almuth Schult – Giulia Gwinn, Marina Hegering, Sara Doorsoun-Khajeh, Caroline Simon – Melanie Leupolz, Sara Däbritz – Svenja Huth, Dzsenifer Marozsan, Lea Schüller – Alexandra Popp.

Kommentar: Tyskland är ett lag som man egentligen inte vet var det står. Det är ju nämligen ett nybygge som är oprövat i stora sammanhang.

Klart är att laget är väldigt talangfullt, samt att det har en mycket hög högstanivå. Det fick Sverige känna på i träningsmatchen på Friends Arena tidigare i år.

Tyskland har ju varit inne i en generationsväxling en tid. Problemet har knappast varit brist på skickliga spelare, utan mer att få ihop ett fungerande lag av alla talanger.

Steffi Jones misslyckades med sitt lagbygge och fick lämna våren i fjol. Då kom interimtränaren Horst Hrubersch in och gjorde ett kanonjobb. När han lämnade i höstas var han obesegrad. Det är även nya förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg sedan hennes tillträde.

Det var när laget vann mot Frankrike i slutet av februari som man förstod att Tyskland var tillbaka på allvar i världstoppen.

Tysklands svaghet under senare år har varit bristen på snabbhet i mittförsvaret. Voss-Tecklenburg ser ut att matcha ett väldigt grönt mittbackspar i form av Essens Marina Hegering och Wolfsburgs Sara Doorsoun-Khajeh. Duon är i och för sig 29 respektive 27 år, men är ändå färska på den högsta internationella nivån.

Offensivt känns det tyska laget otroligt starkt. Inget annat lag har så många lysande alternativ på mittfältet och i anfallet. Voss-Tecklenburg verkar bygga kring spelgeniet Dzsenifer Marozsan och nickstarka Alexandra Popp. Den senare har fått kaptensbindeln, vilket indikerar att hon kommer att ingå i elvan.

Tyskland är absolut ett av de lag som kan gå hela vägen. I mitt tips vinner de gruppen, men åker sedan ut mot Kanada i semifinal. Dessutom tippar jag att det blir som 2015 – man förlorar alltså bronsmatchen mot England.

Spanien

Spanien

Världsranking: 13

Guldchans: 1–5 procent

Nyckelspelare: Patri Guijarro. Supertalangen är tänkt att driva det spanska anfallsspelet. Men hon har varit skadad hela våren, så det är ett stort frågetecken för formen.

Spelare med Sverigekoppling: Jennifer Hermoso har spelat i Tyresö och Celia Jimenez i Rosengård.

Startelva i genrepet (4–1–4–1): Sandra Panos – Marta Torrejon, Irene Paredes, Maria Pilar Leon, Marta Corredera – Virginia Torrecilla – Amanda Sampedro, Vicky Losada, Alexia Putellas, Mariona Caldentey – Jennifer Hermoso.

Kommentar: Jag har väntat på Spaniens stora genombrott på den internationella scenen. Det kommer, var så säkra. Däremot är jag tveksam till om det kommer i det här mästerskapet.

Jag tror kanske att det blir i EM 2021 som Spanien slår till på allvar på seniornivå. Bland ungdomarna är landet redan av högsta världsklass – bäst i Europa, och jämte Japan bäst i världen.

Och talangerna står på kö att slå sig in i nationselvan. Tanken var att bästa spelaren i fjolårets U20-VM, Barcelonas Patri Guijarro, även skulle driva offensiven i årets VM. Fast Patri har varit skadad hela våren, och det känns inte som att det här blir hennes mästerskap.

I stället känns det som att det är Jennifer Hermoso som måste göra målen. Den tidigare Tyresöspelaren har haft det tungt i de senaste mästerskapen. Lossnar det nu?

Jennifer Hermoso

Defensivt har Spanien haft problem med vem som skall spela bredvid PSG:s Irene Paredes i mittförsvaret. Det ser ut att bli Mapi (Maria Pilar) Leon som får förtroendet i stället för tidigare förstavalet Andrea Pereira. Det tror jag är ett klokt val.

Jag tror att Spanien går vidare som grupptvåa. Då väntar segraren i Sveriges grupp i åttondelsfinal. Och där tror jag att mästerskapet tar slut för spanjorskorna. Skulle de ändå ta sig till kvartsfinal väntar sannolikt Frankrike i kvarten. Vilket också känns som en övermäktig uppgift – även om just fransyskorna brukar vackla i kvartsfinaler.

 

Kina

Världsranking: 16

Guldchans: Promillenivå

Nyckelspelare: Wang Shuang – PSG:s eleganta tia är otroligt viktig för Kinas anfallsspel.

Spelare med Sverigekoppling: Ingen

Startelva i genrepet (4–4–2): Peng Shimeng – Ying Wang, Wu Haiyan, Lin Yuping, Liu Shanshan – Lou Jiahui, Tan Ruyin, Wei Yao, Gu Yasha – Yang Li, Wang Shanshan.

Kommentar: Kina såg väldigt spännande ut i VM 2015. Då föll man mot USA i en tät kvartsfinal. Känslan var ändå att landet återigen var på väg mot den absoluta världstoppen.

Fast de senaste åren har kinesiskorna återigen tappat mark, och nu känns inte laget som någon medaljkandidat. Klart är att laget är defensivt välorganiserat. Det är inte lätt att göra mål på.

I genrepet gjorde dock Frankrike två och vann med 2–1. Kinas fina kvittering gjordes av lagets två offensiva nyckelspelare. Speluppläggaren Wang Shuang kom in från bänken i genrepet och stod för den fina framspelningen. Målet gjordes av skyttedrottningen Wang Shanshan.

Kina har haft det svårt med målskyttet i de större sammanhangen. Tanken är att två gånger Wang skall lösa den biten.

Tyvärr tror jag inte på någon kinesisk framgång i sommar. Jag tror som bäst att laget kan komma trea i gruppen. Det kan ju räcka till åttondelsfinal. Men längre än så tror jag knappast att Kina tar sig.

 

Sydafrika

Världsranking: 49

Guldchans: Promillenivå

Nyckelspelare: Thembi Kgatlana – den hypersnabba forwarden utsågs till Afrikas bästa spelare 2018.

Spelare med Sverigekoppling: Leandra Smeda spelar för Vittsjö.

Startelva i genrepet: Andile Dlamini – Lebogang Ramalepe, Bambanani Mbele, Noko Matlou, Nothando Vilakazi – Refiloe Jane, Kholosa Biyana – Amanda Mthani, Linda Motlhlalo, Thembi Kgatlana – Ode Fulutudilu.

Kommentar: Sydafrikas Banyana Banyana drömmer om att för första gången ta sig vidare ur ett internationellt gruppspel.

I vintras trodde jag att laget skulle ha en ganska bra chans att göra det. Laget såg ju nämligen väldigt defensivt stabilt ut i början av året. 2–1–förlust mot Nederländerna och 0–0 mot Sverige var ju två hoppingivande resultat.

Men på sistone har Sydafrikas försvar läckt ganska rejält. 0–3 mot USA och framför allt 2–7 i genrepet mot Norge är illavarslande siffror. Siffror som säkert skapar oro bland de sydafrikanska backarna.

Nu känns det inte som att Sydafrika kommer att kunna rå på något av lagen i gruppen. Men osvuret är ju bäst.

Sydafrika har några riktigt spännande spelare. Forwarden Thembi Kgatlana är sanslöst snabb, alltså en spelare som är perfekt att kontra på. Och 18-åriga mittfältstalangen Sibulele Holweni skall vara något utöver det vanliga. Hon blir spännande att följa.

Ingen svensk i Champions Leaguefinalen

Söndagens semifinaler i Champions League slutade med förluster för svensklagen. Därmed får vi i år en final helt utan svenskintresse. Det är första gången sedan 2009 det inte är en enda svensk spelare i finallagen.

Jag hade på en massa matcher under söndagen, men vet inte om jag såg någon av dem speciellt noga. Det blev mest att man tittade upp när kommentatorn höjde rösten.

I mötet Barcelona–Bayern München fick vi den matchbild jag trodde det skulle blivit i första matchen i München. Alltså ett Bayern som pressade på och radade upp målchanser.

Vid 0–0 hade Melanie Leupolz årets hårdaste ribbskott. Hemmamålvakten Sandra Panos gjorde flera fina räddningar både före och efter ledningsmålet.

Barcas segermål kom på straff genom Mariona Caldentey efter att Gina Lewandowski dragit ner Lieke Martens. Det innebar att Bayern behövde göra två mål för att gå vidare på bortamålsregeln.

Och chanser saknades inte. Jag tycker att klippet från Barca-tv ovan är lite missvisande. För som jag minns det hade Bayern klart fler öppna chanser. Bland annat sköt Sara Däbritz utanför från mycket nära håll. Skall man vända semifinaler i Champions League har man inte råd att missa sådana chanser.

För Bayern blev det lite tröst att söndagens ligaresultat innebär att andraplatsen är säkrad – klubben får alltså en ny chans i höst.

Men det blev Barcelona som vann semifinalen med totalt 2–0 och fick fira ett historiskt avancemang. Barca blir ju den första spanska klubben någonsin i Champions Leaguefinal.

I finalen väntar Olympique Lyonnais. Inför 4670 åskådare i London tog sig Lyon till sin fjärde raka final. Söndagens match slutade 1–1, vilket innebär att Lyon vann mot Chelsea med totalt 3–2. Fast det satt rätt hårt åt för den franska superklubben.

Lyon fick ett tidigt ledningsmål, ett turligt sådant från Eugenie Le Sommer. Hennes avslut hade nog nämligen gått en bit utanför om det inte styrt på Maren Mjelde och in i mål.

Chelsea kvitterade på en underbar frispark från sydkoreanska mittfältsstjärnan Ji So-Yun. Ett Chelseamål till hade inneburit förlängning. Och det fanns chanser, bland annat ett skott insidan av stolpen från Karen Carney och en volley från nära håll från Millie Bright.

Men Lyon vann och spelar final. Chelsea kan summera en säsong där man kommit nära, men inte nått final någonstans. Och klubbens nästa chans att nå Champions Leaguefinal ligger ett par år framåt. Laget får nämligen inte spela turneringen i höst.

För Chelsea startade Magdalena Eriksson och Jonna Andersson. Hedvig Lindahl satt på bänken. Hon gjorde det för sista gången på hemmaplan. För under måndagsmorgonen meddelade vår landslagsmålvakt den väntade nyheten att hon lämnar Londonklubben efter 4,5 år.

Vi får se vart det bär för Lindahl. Jag tycker att hon borde vara intressant för de flesta storklubbar. Jag har inte sett henne göra några stora misstag det senaste året.

När vi ändå är i England så är det dags att gratulera Arsenal. Laget säkrade nämligen ligaguldet i söndags. Efter sju år i skymundan av Chelsea och Manchester City är Englands genom tiderna mest framgångsrika damfotbollsklubb tillbaka på tronen.

Man säkrade guldet via 4–0-seger mot Brighton, och de tre första målen är i högsta grad sevärda. Det är helt enkelt tre riktiga guldmål.

Skyttedrottningen Vivianne Miedema bombade in 1–0-målet och hade den fina assisten till 2–0. För henne blev det en dubbel guldkväll.

Efter matchen prisades hon som ligans bästa spelare vid PFA-galan, alltså av den engelska spelarorganisationen.

Vid samma gala blev Manchester Citys mittfältsstjärna Georgia Stanway korad till ligans bästa unga spelare.

Så till Sverige. I damallsvenskan vann FC Rosengård stort på lördagen. På söndagen vilade förstås Malmöklubben, ändå kändes den även som söndagens vinnare. Alla tänkta huvudkonkurrenter om guldet tappade ju nämligen poäng.

Vittsjö vann mot Linköping med 2–0 på en mjuk och blöt gräsplan. Det var ingen tvekan om att hemmalaget bemästrade det svåra underlaget bäst. LFC har det fortsatt tungt på egen planhalva.

Fast av det jag såg från matchen kändes det nog ändå som att domaren hade det nog allra tuffast. I och för sig bidrog vätan till att skapa svåra situationer. Men jag upplevde det som att det silades mygg och svaldes kameler.

Vittsjös seger var dock hur rättvis som helst. Hemmalaget verkade ha större vilja, och Linköping var inte lika vasst och effektivt som i de två första omgångarna.

Några mil från Vittsjö spelade sedan tänkta topplagen Kristianstad och Göteborg 2–2. Även där avgjordes matchen på ett blött gräs.

Göteborg hade rört om lite i startelvan, möjligen för att spara spelare till den cupfinal aktuella lag emellan som avgörs i morgon, den 1 maj.

En av de nya spelarna i elvan var Emma Pennsäter, som drog på sig en till synes onödig straff vid 1–0-ledning. Straffen gav hemmalaget energi, och några minuter senare var det 2–1.

Göteborg fixade en poäng i en spelmässigt sett ganska medioker toppmatch. Göteborgstränaren Marcus Lantz var inte nådig i SVT efteråt. Han sa:

”Sämre än så här kan vi inte spela i alla fall.”

Han ansåg att passningsspelet var under all kritik, och var inte nöjd med något. Han ville inte heller skylla på underlaget.

I morgondagens cupfinal blir det konstgräs. Matchen har ju flyttats från Gamla Ullevi till Valhalla. Konstgräs är ett underlag som borde passa Göteborg bäst. Jag håller därmed hemmalaget som favoriter till 60–40 i finalen. Men Kristianstad är ett tungt lag att möta, så jag hade nog helgarderat om jag tippat matchen.

Slutligen vann Växjö med 1–0 i Eskilstuna inför 1198 åskådare. Matchens enda mål kom tidigt, efter att Halimatu Ayinde tappat bollen i eget straffområde, och Emmi Alanen skickat upp den i nättaket.

Sett till matchbilden kändes kryss egentligen som det mest logiska resultatet. Men givetvis skönt med en bortaseger för det Växjölag som ju tog huvuddelen av sina poäng på Myresjöhus arena i fjol.

Efter nästan tre spelade omgångar är Rosengård nu ensamt om full poäng, och man har tre poängs lucka i tabelltoppen. Piteå har chansen att gå upp på sju poäng och ta hand om andraplatsen om man vinner den hängmatch man fick i och med att LB07 inte tog sig upp till Norrbotten i lördags. I botten är fortsatt Kungsbacka och LB07 utan poäng.

I dag har EFD meddelat hur de certifierat elitklubbarnas talangutveckling. Där vinner AIK ganska klart före Rosengård och Umeå. De tre klubbarna får högsta betyg.

Noterbart är att Linköping, som ju numera bara har ett damlag, får högre poäng än Kungsbacka och Göteborg. Antar att LFC riskerar att tappa lite till nästa år.

Till Italien, där Petronella Ekroth slog till igen i söndags. Hon visade vägen till cupseger för Juventus genom att nicka in 1–0-målet i cupfinalen mot Fiorentina. Juventus vann till slut med 2–1. Otroligt imponerande av Ekroth att kliva fram i de allra viktigaste matcherna.

Det är för övrigt cupfinalstider. Den svenska och den tyska avgörs under onsdagen. I Tyskland är det Wolfsburg och Freiburg som möts. Och till helgen spelar Manchester City och West Ham engelsk FA-cupfinal på Wembley.

Slutligen till USA, där Sverigebekantingen Christen Press gjorde ett läckert mål i helgen. Det är bara att njuta och imponeras av hur hon vänder och tar emot bollen i samma aktion.

Den stora EM-guiden – De vinner

Det har blivit dags för den femte och sista delen av Den stora EM-guiden. Det är således dags att avslöja hur guld och silver fördelas i mitt tips. Mina finallag är alltså England och Tyskland.

Innan jag fortsätter vill jag klargöra att procentsiffrorna i guiden vad gäller guld- och medaljchans är bedömda chanser nu, alltså inför mästerskapet. Jag har försökt att hålla isär de bedömningarna och mina tips. Det har exempelvis gjort att min bedömning är att Sverige på förhand har större medaljchans än Norge, mycket beroende på att svenskorna har en på pappret enklare grupp.

För er som har missat de fyra tidigare delarna av guiden finns de här:
* Del 1, lag 13–16
* Del 2, lag 9–12
* Del 3, lagen som åker ut i kvartsfinal
* Del 4, bronsmedaljörerna, plus skytteligan

Nu till de båda lag jag tippat fram till finalen. Medan nästan alla experter nämner Tyskland och Frankrike som de stora guldfavoriterna har England fått smyga med i skymundan. Det känns lite konstigt, eftersom det engelska laget är högklassigt.

Det är dessutom ett lag som har byggts upp under en längre tid och är väl samspelt. Det blev bästa europeiska lag i VM för två år sedan, där man tog bronset efter seger mot just Tyskland i matchen om tredje pris. Där var ju laget dessutom smärtsamt nära en finalplats, ni minns väl att man föll på ett självmål i 92:a minuten mot Japan i semin.

En del av mig vill sticka ut hakan och tippa engelskt guld. Men jag har ju dragit fram Tyskland till finalen, och i stora finaler har ju tyskorna haft en makalös förmåga att vinna. Tyskland har totalt varit i tolv finaler i OS, VM eller EM – och vunnit elva. England har nått två finaler – och förlorat båda.

Därför ser mitt tips ut så här:

2) England
Världsrankning: 5 – har som bäst varit rankat som nummer 4.
Lottning: Grupp D. Spelar enligt följande: 1) Skottland den 19 juli 20.45, 2) Spanien den 23 juli 20.45, 3) Portugal den 27 juli 20.45.
Guldchans: 20 procent
Medaljchans: 60 procent
Tips: Vinner sin grupp, tar sig till final – men där förlorar man mot Tyskland.
Profiler: Stephanie Houghton, Lucy Bronze och Jordan Nobbs.
Trolig startelva: Karen Bardsley – Lucy Bronze, Stephanie Houghton, Millie Bright, Demi Stokes – Toni Duggan, Jade Moore, Jill Scott, Jordan Nobbs – Francesca Kirby och Jodie Taylor.

Kommentar: England gjorde fiaskoresultat vid EM i Sverige 2013. Laget tog bara en poäng, blev sist i sin grupp – och fick åka hem med svansen mellan benen. Misslyckandet blev slutet på posten för förbundskapten Hope Powell.

Hon ersattes av Mark Sampson, som nu haft nästan fyra år på sig att bygga sitt lag. Han lär känna sig färdig, i varje fall drar jag den slutsatsen ifrån att han tog ut sin EM-trupp redan den 3 april, alltså tre månader innan han behövde och även innan den engelska ligan drog i gång för året.

Den rekordtidiga uttagningen var förstås bra för de uttagna, som kunde känna trygghet under våren. Men det var ju förstås tveksamt för spelare på gång uppåt. De fick ju aldrig chansen.

England är nu rankat som tredje bästa europeiska lag bakom Tyskland och Frankrike. Och engelskorna skall verkligen ses som första utmanare till de stora favoritnationerna. Under året har förbundskapten Sampson i princip spelat med två olika landslag – och båda har visat klass.

Man har i och för sig förlorat med uddamålet både mot just Tyskland och Frankrike, men man har vunnit med 1–0 borta mot USA…

…och på sistone visat god form genom att rada upp segrar mot Österrike, Schweiz samt Danmark.

Kollar man på truppen skulle jag säga att svagheten finns på målvaktssidan, även om jag fått känslan av att båda alternativen Karen Bardsley och Siobhan Chamberlain är betydligt säkrare nu än de var för några år sedan.

I backlinjen har man många intressanta spelare. Jag tycker ju att England just nu har världens bästa högerback i Lucy Bronze. Hon är duktig defensivt, och dessutom ett offensivt vapen. Lödet i hennes högerdoja går ju inte av för hackor. Framför allt har hon smällt en ett par grymma mål på halvvolley.

Man har även en väldigt bra frisparksskytt i mittbacken Steph Houghton. Hon ställde in siktet under lördagen:

Offensivt kommer garanterat den lilla liraren Jordan Nobbs att ligga bakom mycket. Hon smyger in från kanten och letar efter luckor för att slå precisa genomskärare. Nobbs är en underskattad speluppläggare med härlig speluppfattning och bra känsla i de fasta situationerna. Min uppfattning är att hon redo att få ett brett internationellt genombrott.

Och skulle Nobbs ha en dålig dag kan England alltid kasta in pålitliga Karen Carney, som ju också är en kreativ spelare som utgår från kanten. Centralt är Jill Scott en duktig djupledslöpare.

Längst fram på topp har man fyra heta forwards. Fran Kirby och Jodie Taylor har varit förstavalen under våren, de har också båda varit vassa på att hitta målet. På sistone har dock även Ellen White visat het målform, vilket innebär angenäma problem för förbundskapten Sampson.

Som grädde på moset finns ju även spektakulära Toni Duggan, som blev klar för Barca i förra veckan.

Jag skriver spektakulära eftersom Duggan är lite av expert på att göra drömmål. Utöver Duggan är alla i det engelska laget hemmabaserade. Att de engelska klubblagen numera erbjuder professionell träning har förstås också hjälp till att lyfta landslaget.

Och i det här mästerskapet kommer England att gå vidare ur gruppspelet. Laget skall slå Skottland och Portugal. Frågan är bara hur långt det bär. Jag tror att engelskorna har bra chans i en kvartsfinal, även om man skulle stöta på Frankrike.

Men mer troligt är att det blir som mitt EM-tips, alltså att England vinner grupp D och slipper fransyskorna i kvarten. Vilket det än blir av Schweiz, Island eller Österrike är det en match England skall vinna. Engelskorna känns även som klara favoriter i semifinalen mot Norge eller Sverige. Men något engelskt guld tror jag alltså inte på. Guldet går nämligen till…

Tyskland

1) Tyskland
Världsrankning: 2 – har som bäst varit rankade som nummer 1.
Lottning: Grupp B. Spelar enligt följande: 1) Sverige den 17 juli 20.45, 2) Italien den 21 juli 20.45, 3) Ryssland den 25 juli 20.45.
Guldchans: 25 procent
Medaljchans: 70 procent
Tips: Tar EM-guld – som alltid.
Profiler: Dzsenifer Marozsan och Sara Däbritz.
Trolig startelva: Almuth Schult – Anna Blässe, Kristin Demann, Babett Peter, Carolin Simon – Sara Däbritz, Linda Dallmann, Lina Magull – Dzsenifer Marozsan – Svenja Huth, Hasret Kayikci.

Kommentar: Tyskland har en fantastisk EM-historia. Efter ett inledande misslyckande 1984 – man missade topp åtta i det första Europamästerskapet – har man dominerat stort. Tyskorna har vunnit åtta guld på de senaste nio EM:en.

Till slutspelet i Sverige 2013 kom man med ett nytt och orutinerat lag. Man inledde också svagt med kryss mot Nederländerna och förlust med Norge, vilket väckte massor av frågetecken. Men till slut stod tyskorna ändå där med guldmedaljerna – som de brukar. Ni minns väl Anja Mittag:s guldmål?

Lagbilden en bit upp i inlägget är för övrigt Tysklands startelva från finalen på Friends Arena för fyra år sedan. Där hade man följande uppställning (4–2–3–1): Nadine AngererLeonie Maier, Saskia Bartusiak, Annike Krahn, Jennifer CramerNadine Kessler, Lena GoesslingLena Lotzen, Dzsenifer Marozsan, Simone LaudehrCelia Sasic (hette då Okoyino da Mbabi).

Det är inte många spelare från det guldlaget som är kvar fyra år senare. Tyskland har inte bara bytt förbundskapten från stenhårda Silvia Neid till mjukare Steffi Jones, man har också genomfört en närmast total generationsväxling.

Faktum är att man även får klara sig utan stora delar av det gäng som vann OS-guld i fjol. Trion Melanie Behringer, Krahn och Bartusiak har slutat att spela med landslaget. Dessutom har startspelarna Alexandra Popp och Melanie Leupolz fallit bort på grund av skador. Goessling ingår i truppen, men är matchotränad efter att ha missat hela våren till följd av skador.

Även i OS inledde Tyskland för övrigt knackigt, man föll bland annat mot Kanada i gruppspelet. Men återigen reste sig tyskorna och stod till slut där med guldet. Man har helt enkelt en svårslagen vinnarkultur, som gör att man lätt tippar tyskt.

Nu är det långt ifrån självklart med tyskt guld i Nederländerna. Det är fler lag än vanligt som utmanar, och generationsväxlingen har gjort att årets tyska lag alltså är ännu mer oprövat än det som vann 2013.

Tyskland har ändå massor av högklassiga spelare, så många att man ju återigen har ansett sig ha råd att peta Lyonspelaren Pauline Bremer – precis som i OS. Man frågar ju sig vad hon kan ha gjort förbundskaptenerna för ont. För i min värld borde hon vara självklar i den tyska truppen.

Trots få profiler och avsaknad av Bremer tycker jag att nya förbundskaptenen Steffi Jones håller på att skapa något spännande. Hon har lämnat den gamla tyska stilen med fysik och tyngd för att bygga ett lag som spelar på teknik och fart. Spelstilen är ett 4–3–3 där lagkaptenen och storstjärnan Marozsan har en fri roll. Det är just hon som skall bära laget.

Men det finns fler spännande spelare i den preliminära startelvan. I genrepet mot Brasilien hade Jones exempelvis valt ett otroligt offensivt balanserat tremmannamittfält. Det bestod av Sara Däbritz, Linda Dallmann och Lina Magull – tre rätt småväxta spelare som jag snarare ser som forwards än bollvinnare. Det blir spännande att se hur deras arbetsfördelning kommer att se ut.

Här är förresten ett väldigt roligt litet tips till Pia Sundhage på hur man effektivt kan stoppa Magull…

Linda Dallmann är en annan ny bekantskap på mittfältet. Hon har en grym teknik, är en riktig bolltrollare som blir spännande att följa.

Men det saknas alltså en mer utpräglad bollvinnare på det tyska mittfältet. Det är överhuvud taget stora frågetecken för defensiven. Målvakt Almuth Schult blandar och ger. I genrepet mot Brasilien bjöd hon exempelvis på ett väldigt billigt mål.

Det finns även frågetecken för mittförsvaret. Där hade tyskorna problem i fjol, och det känns inte starkare i år. Ändå är jag alltså så tråkig att jag tror att det går som vanligt – att Tyskland ändå vinner.

Jag tror nämligen att tyskornas anfallsspel kommer att vara såpass bra att det kompenserar försvarsbristerna. När det gäller målgörandet är det inte självklart vem det är som skall kliva fram.

Tyskorna gjorde 35 mål i EM-kvalet, Alexandra Popp var bästa målskytt med sina fem fullträffar. Ingen annan gjorde fler än tre mål.

Nu när Popp är skadad är det upp till andra att ta över. Som det har sett ut på våren kommer Steffi Jones satsa mer på kvicka, tekniska och rörliga forwards än på fysiska. Det var exempelvis duon Hasret Kayikci (Freiburg) och Svenja Huth (Potsdam) som startade på topp i genrepet. Lite intressant att Jones valt oprövade Kayikci som blev trea i Frauen-Bundesligas skytteliga på tolv mål före vinnaren Mandy Islacker, som gjorde 19.

Slutligen en liten kommentar till tipsen kring tyskorna. Jag tror att laget vinner grupp B, mycket beroende på att de möter Sverige i första omgången, och svenskorna aldrig brukar vara bra i sina öppningsmatcher.

I kvartsfinal tippar jag en spännande drabbning mot Nederländerna, en match som borde kunna bli rätt målrik. Men både där och i semin mot Spanien tror jag att den tyska vinnarmentaliteten väger tungt. Det gör den även i finalen mot England – och därmed fastnar jag vid ett förutsägbart och allmänt dödstråkigt tips: Tyskland tar guld igen.

Det var min presentation av alla EM-lagen. Vill ni läsa fler genomgångar rekommenderas de som finns i engelska tidningen The Guardian. Den är förstås på engelskal, och där har skribenter från respektive land fått kommentera sitt eget lag i ett kort stycke. Det är mycket läsvärt.

Så här med mindre än 24 timmar till avspark tänkte jag även passa på att dela ut en titel till Island.

Det är ju inte mycket som talar för att laget kommer att vinna någon medalj i EM. Men islänningarna vinner uppladdningen på knockout. Man blir ju närmast rörd när man ser bilderna från när laget i går lämnade flygplatsen Keflavik för att åka till Nederländerna:

Om det finns en risk att det inte blir någor firande efter EM gäller det att passa på innan. Guld till Island i den disciplinen alltså.

Det blir isländskt guld även i disciplinen om från vilket land de mest påkostade och väl genomarbetade reklamkampanjerna med EM-spelare kommer. Har ni inte sett dem är det bara att njuta av de här båda klippen:

Nu är det dags att sätta punkt, och börja ladda för söndagens öppningsmatch mellan Nederländerna och Norge.

Förutsättningarna för den beskrivs här på holländska av Sverigebekanta Kirsten van de Ven. Trots att jag normalt tycker att holländska är ett omöjligt språk förstår man ju vad hon säger i det här inslaget. Eller hur?

Guide till kvartsfinalerna i Champions League

I morgon kör äntligen kvartsfinalspelet i Champions League igång. Lottningen gav fyra riktigt täta och intressanta kvartsfinaler. Medan damfotbollsvärlden i stort i första hand ser fram emot tungviktsmötet Wolfsburg–Lyon är svenskt fokus förstås i första hand riktat mot Rosengård–Barcelona – även om vi har svenskintresse i alla fyra kvartsfinalerna.

När lottningen kom i slutet av november utropade jag Rosengård till favoriter med 60–40 mot Barcelona. Jag konstaterade samtidigt att det var långt ifrån självklart att Malmölaget vinner dubbelmötet, spansk damfotboll flyttar nämligen fram positionerna snabbt, och ”det är ju bara för Rosengård att slå en signal till Linköping och kolla vad de har för erfarenheter av spanskt motstånd”. Där tänkte jag förstås på LFC:s pinsamma 9–1-förlust mot Atletico Madrid förra sommaren.

På de knappa fyra månader som gått sedan lottningen har saker förändrats ytterligare – till spansk fördel, och det var mycket nära att jag satte Barcelona som favoriter i det här dubbelmötet.

Här är min guide till kvartsfinalerna i Champions League, notera att tipsen gäller dubbelmötena totalt, alltså inte veckans inledande match.

Onsdag 22 mars:
19.00 Rosengård–Barcelona

Tips: 51–49
Tv/Stream: Sänds av Sydsvenskan, kostnad 69 kronor.

Rosengård har traditionen, och den mest namnkunniga startelvan. Barcelona har formen och framtidsnamnen. Man skulle kunna säga att det här är en match mellan damfotbollens historia och dess framtid.

För två år sedan hade den här kvartsfinalen känts självklar – Rosengård vinner lätt. Men framför allt under de nu pågående vintern har spansk damfotboll fått ett jätteuppsving. Landslaget vann nyligen Algarve cup, och Barca är i toppform. I ligan har man fem raka segrar med målskillnaden 19–0.

Det spanska landslagets framgångar på sistone är en inte alls oväsentlig faktor inför den här matchen. För även om Barca som klubb är rätt orutinerad i stora damfotbollssammanhang har klubbens spelare skaffat sig viktig internationell erfarenhet i olika landslag. Och i det Spanien som besegrade Kanada med 1–0 i finalen av Algarve cup nyligen var nio av 15 spelare från FC Barcelona.

De nio är målvakten Sandra Panos, backarna Marta Torrejon och Patricia ”Patri” Guijarro, mittfältarna Leila Ouahabi, Alexia Putellas, Vicky Losada samt forwardsen Olga Garcia, Maria ”Mariona” Caldentey och skyttedrottningen, den före detta Tyresöspelaren Jennifer ”Jenni” Hermoso.

Jennifer Hermoso

Lägg till att Barca även har Brasiliens hyperintressanta vänsterytter Andressa Alves i sin trupp. Det är verkligen inget lätt lag Rosengård ställs mot. I fjol föll Barca med totalt 1–0 mot PSG i kvartsfinal. Varningsflaggan är alltså hissad.

Ser att Rosengårdstränaren Jack Majgaard Jensen i dag i Sydsvenskan kallar Barca för turneringens bästa lag. Även om jag förstår hur han menar, att de spelar bäst som ett lag och inte lever på individer, håller jag väl inte riktigt med om att de är bäst – fast som sagt, Barca är väldigt bra.

Frågan är hur bra Rosengård är för tillfället. För ett år sedan var man bra, men föll mot Frankfurt i kvartsfinal efter straffläggning. Nu är tanken att Rosengård skall ta revansch, och äntligen avancera till semifinal i Champions League igen.

Men Malmölaget har hackat lite på sistone. De resultat som presterats har varit långt ifrån övertygande, exempelvis bärgades helgens bortaseger i Piteå med minsta möjliga marginal. Det gör att jag känner mig osäker på Rosengårds dagsform. Det gör tydligen Majgaard Jensen också:

”Inför landslagsuppehållet tyckte jag att vi var riktigt bra, nu är jag osäker på hur vi har drabbats mentalt av att det varit en tuff period för många av spelarna.”

Trots alla invändningar håller jag Rosengård som mycket knappa favoriter – men de måste verkligen prestera på topp om de skall få spela semifinal längre fram i vår.

För Rosengård kan det vara ett segerrecept att försöka utnyttja Barcas man-man-spel och skapa lägen att sätta upp kvicka yttrar som Marta och Lieke Martens i en mot en-situationer mot de spanska backarna.

Lieke Martens

Torsdag 23 mars:
19.00 Bayern München–PSG

Tips: 48–52
Tv/Stream: tv-sänds inte i Sverige

Här möts två lag som visat tveksam form den senaste tiden, två lag som båda i praktiken redan missat chansen att vinna ligan på hemmaplan.

Fridolina Rolfö

Jag håller PSG som mycket knappa favoriter mot Fridolina Rolfö och Bayern München. Parislaget har hackat sig fram efter årsskiftet. Och hackandet har varit som värst de senaste veckorna. Man behövdes straffläggning för att slå ut Juvisy ur cupen, och föll sedan mycket överraskande mot Marseille i ligan i helgen.

På minuskontot för PSG finns att man tappat tilltänkta förstärkningen Amandine Henry, som plötsligt häromveckan kallades tillbaka av sin amerikanska klubb Portland Thorns.

PSG har trots det många spännande spelare i sin trupp, jag tänker bland annat på Laura Georges, Shirley Cruz, Formiga, Cristiane, Ashley Lawrence, Veronica Boquete och Marie-Laure Delie. Men man har alltså inte riktigt fått ihop laget efter årsskiftet, där det kom in lite nya spelare i truppen, bland annat Natasa Andonova från Rosengård.

Natasa Andonova

PSG har dock lite större vana vid Champions League-spel än Bayern, och det är orsaken till att jag håller fransyskorna som knappa favoriter. En annan är att PSG var väldigt stabilt innan årsskiftet. Då vann man varenda match i ligan, och släppte inte in ett enda mål.

Dock var man illa ute mot norska LSK i 16-delsfinalen av Champions League. Där fick man draghjälp av en välvillig svensk domarinsats när man vände 3–1-förlusten på bortaplan till totalseger med 5–4.

Medan PSG ju var i Champions Leaguefinal 2015 har Bayern München redan gått längre än någonsin tidigare i turneringen. Det tyska mästarlaget kommer till sin första kvartsfinal någonsin med två tunga förluster mot Wolfsburg i bagaget. Man kommer också med en skadedrabbad trupp.

Man kommer lätt att tänka på twittercitatet från Raymond Verheijen från förra inlägget när man ser listan över alla skadade Bayernspelare. Tränare Thomas Wörle kanske borde fundera igenom sitt träningsupplägg?

På listan över långtidsskador finns spelare som Viktoria Schnaderbeck, Mana Iwabuchi, Simone Laudehr och Stefanie van der Gragt. Däremot har Lena Lotzen och Melanie Leupolz precis gjort comeback efter frånvaro.

Lena Lotzen

Skadorna ledde ju till att två 16-åringar – i och för sig väldigt talangfulla 16-åringar – fick speltid mot Wolfsburg i söndags. Jag tror att skadorna knäcker Bayern i det här dubbelmötet. Men helgardera på tipset…

19.00 Fortuna Hjörring–Manchester City
Tips: 40–60
Tv/Stream: tv-sänds inte i Sverige

Här är den kvartsfinal som har den klaraste favoriten. Trots att Manchester City är debutanter i Champions League måste Kosovare Asllani:s gäng hållas högre än mer erfarna Fortuna Hjörring.

City slog ut Bröndby i åttondelsfinal med knappa 1–0 totalt i höstas. Men Bröndby är lite bättre än Fortuna, och sedan dess har City förstärkt med Carli Lloyd. Vi får ett engelskt lag i semifinal.

En intressant sak blir att se hur mycket speltid Asllani får. Gissar att hon får räkna med att börja från bänken.

Kosovare Asllani

20.15 Lyon–Wolfsburg
Tips: 51–49
Tv/Stream: sänds av Eurosport 1 från 20.00

Avslutningsvis är vi framme vid kvartsfinalernas kvartsfinal. Det här är den moraliska finalen mellan de senaste årens suveräner i europeisk damfotboll. Förhoppningsvis blir det även fotbollsunderhållning värdig två riktiga superlag.

När lottningen gjordes kändes Lyon som ganska klara favoriter. Men de senaste månaderna har Wolfsburg fått ordning på sitt anfallsspel – och nu känns det här vidöppet.

Det är på många sätt duon Pernille Harder och Caroline Graham Hansen som har fått fart på Wolfsburg. De båda blir förstås också otroligt viktiga för Wolfsburg i det här dubbelmötet. Notera att Wolfsburgs offensiv är så stark att Anja Mittag numera är förvisad till korta inhopp.

Anja Mittag

Personligen håller jag alltså ändå Lyon som knapp favorit. Jag bygger det tipset dels på att Lyon var det bättre laget när man efter straffar vann det inbördes mötet i finalen i fjol (bland annat hade man 9-3 i avslut mot mål). Dels på att den franska toppklubben totalt sett har lite högre klass på sin trupp, framför allt i backlinjen. Men även offensiven med spelare som Dzsenifer Marozsan, Alex Morgan, Ada Stolsmo Hegerberg och Eugenie Le Sommer är förstås makalöst stark. Det blir intressant att se hur Lyon formerar sin offensiv i de här matcherna.

Dock är alltså Wolfsburg väldigt formstarkt, och dessutom har Lyon förlorat den här typen av matcher förr. Både 2014 och 2015 åkte man ur Champions League redan i åttondelsfinal, och det i matcher där de hade betydligt större favoritskap än de har i den här kvartsfinalen mot Wolfsburg.

Så den tyska formen och de franska nerverna är faktorer som talar för tysk seger.

För svensk del får supermötet en extra laddning genom att det är Caroline Seger mot Nilla Fischer. Att Fischer har en huvudroll i Wolfsburg vet vi, i den här kvartsfinalen får vi se vilken roll Seger har i Lyon. Det blir spännande att se om hon tar plats i Lyons startelva, för i de här matcherna lär Gerard Precheur inte rulla, utan han lär matcha den elva han tror absolut mest på.

Musovic, Carlén, Rolfö och Fischer

Det har gått ett tag sedan mitt senaste inlägg, trots det känner jag att det inte har hänt så där jättemycket sedan dess.

Spelartrupperna i de damallsvenska klubbarna börjar bli spikade. I dag presenterade dock Göteborg en andra amerikanska, den defensiva innermittfältaren Sarah Teegarden. Det blir intressant att se vad de båda nytillskotten från USA kan göra i KGFC:s unga trupp.

I övrigt är det ju nu landslagsfokus de kommande två veckorna. Landslaget är i Portugal, där Algarve cup drar i gång på onsdag.

Tråkigt att Algarve cup har urvattnats av att USA startade She Believes Cup och bjöd dit Frankrike, Tyskland och England. Sverige har ändå fått tre riktigt bra gruppmatcher mot Australien, Kina och Nederländerna. Hoppas nu verkligen att Pia Sundhage gör som hon sagt i olika medier de senaste dagarna, ger många spelare chansen. Att slita hårt på sin startelva när det är fyra matcher på kort tid kan ju faktiskt vara kontraproduktivt.

Jag kan inte säga att jag har närstuderat trupperna, men Australien får räknas som gruppfavoriter efter att ha gjort starka insatser både i VM 2015 och fjolårets OS-turnering. Jag tycker att The Matildas spelmässigt sett har varit klart bättre än Sverige i båda de turneringarna. Dessutom har ju Australiens spelare precis avslutat sin ligasäsong, så de borde vara i gång.

När det gäller Sveriges trupp hoppas jag att Zecira Musovic får chansen att debutera. Jag gillar verkligen Musovic, både som målvakt och som person. Det kan kanske låta konstigt eftersom jag aldrig har träffat Rosengårdsmålvakten. Men jag följer henne på sociala medier, och där är hon underhållande.

Nyligen har hon även skaffat sig en jättesnygg hemsida. Där har hon en läsvärd blogg där hon bland annat har berättat om sina känslor under en något oskön flygresa till förra landslagssamlingen i Spanien:

”Här har vi större delar av landslaget på ett flygplan som håller på att braka samman. Pia Sundhage och superstarsen var antingen på Idrottsgalan eller på ett annat flygplan. Det här var fan ödet, att vi skulle dö och de bästa skulle komma undan. Det här kommer bli en jäkla rubrik.”

Musovic skal tydligen få utmana Hilda Carlén fullt ut om platsen bakom självskrivna förstamålvakten Hedvig Lindahl. I den här artikeln i HD berättar nämligen Musovic att:

”Jag blev jätteförvånad och glad när målvaktstränaren för landslaget ringde. När han nämnde att kampen om andraplatsen är öppen för fight kändes det extra spännande och motiverande.”

Egentligen är det lite konstigt att man skall behöva berätta att det är öppen kamp om landslagsplatserna, det borde väl vara självklart?

Apropå kampen om målvaktsplatserna bakom Lindahl möttes ju fjolårets andra- och tredjemålvakter i landslaget i cupen förra helgen. Där gjorde Hilda Carlén först en rejäl tavla på Eskilstunas mål i själva matchen. Sedan blev Pitemålvakten ändå stor matchvinnare med tre fina straffräddningar.

Se dem här. Kolla även in Julia Karlernäs kvitteringsmål, det är nämligen inget fel på den avslutningen…

Apropå cupen är här även ett klipp med höjdpunkter från Mallbackens 2–1-seger hemma mot Vittsjö:

Kvartsfinalerna skall vara spelade innan den 19 mars. Lottningen föll ut så här: Kvarnsveden–Kristianstad, Linköping–KIF Örebro, Piteå–Rosengård och Mallbacken–Djurgården.

Innan det blir en lite kort koll från helgens ligaspel i Tyskland och Frankrike tänkte jag komma med en rolig nyhet från Solna och elitettan.

sin hemsida meddelade nämligen AIK att man har sålt 578 årskort till årets hemmamatcher i elitettan. Det måste väl vara nytt svenskt rekord när det gäller säsongsbiljetter inom damfotbollen, eller är det någon som känner till att någon klubb skulle ha sålt fler något år?

AIK hade ett publiksnitt på 207 personer förra året. Känns som att den siffran kommer att krossas i år.

Så till Tyskland. Där debuterade Fridolina Rolfö för Bayern München i går. Fjäråsprodukten byttes in i stället för Melanie Leupolz i 67:e minuten, vid ställningen 1–1. Strax efter fick Rolfö sin första assist. Hon spelade fram en annan inhoppare, Vivianne Miedema, till nederländskan andra mål – och Bayern vann med 2–1. Höjdpunkter från matchen finns här. Notera det anmärkningsvärda självmålet av Bayerns målvakt Manuela Zinsberger.

I tabelltoppen tappade sensationslaget Turbine Potsdam serieledningen via 1–1 borta mot Frankfurt. Potsdam har i och för sig en match mindre spelad än Wolfsburg, men känslan är att skadorna på Potsdams farliga forwardsduo Tabea Kemme och Svenja Huth kan bli dyrbara för laget.

Wolfsburg har ingen farlig forwardsduo. Faktum är att lagets målskytte under ligans första hälft var anmärkningsvärt dåligt, bara 15 mål på elva matcher. Men sedan Pernille Harder anlände har man fått rejäl fart på målfabrikationen. Det blev 4–1 mot Sand förra helgen och hela 8–1 mot Leverkusen i går.

Nilla Fischer gjorde ett av målen mot Leverkusen och försvarar därmed sin position som lagets bästa målskytt. Hon är nu uppe på fem mål, hon delar numera ledningen i den interna skytteligan med gårdagens tvåmålsskytt Alexandra Popp. Se alla målen från 8–1-segern här.

Slutligen till Frankrike. Där var det svenskmöte mellan Montpellier och Lyon. 684 åskådare såg Lyon vinna klart med 3–0 (1–0). Caroline Seger byttes in i paus. Det gjorde även Stina Blackstenius, medan Linda Sembrant spelade hela matchen. Lyon går mot ett nytt guld, medan Montpellier kommer allt längre ifrån den där andraplatsen som innebär Champions Leagueplats.

OS-silver – en framgång som svider

Silvia Neid

Silvia Neid

Tyskland är olympiska fotbollsmästarinnor för första gången. I sin sista match som tysk förbundskapten förde Silvia Neid sitt lag till 2–1-seger mot Sverige – och ett historiskt OS-guld.

Matchhjälte blev Dzsenifer Marozsan som gjorde 1,5 mål. Hon smekte läckert in 1–0-målet i början av den andra halvleken, sedan Nilla Fischer misslyckats med att styra undan ett inspel från Melanie Leupolz:

Sverige gjorde en helt ok match, men den tyska segern var ändå odiskutabel. Jag räknade till 6–3 i tysk favör i klara målchanser. 2–1 var således ett rimligt resultat.

Sedan var det förstås otroligt tråkigt att 2–0-målet var ett självmål från Linda Sembrant:

Sverige och Stina Blackstenius gjorde ett snyggt reduceringsmål efter fint förarbete av Kosovare Asllani och Olivia Schough.

Jag tycker att Sverige gjorde sin bästa insats i OS. Men just nu är det svårt att vara nöjd och glad. Och jag kan inte släppa åsikten att Pia Sundhage gjorde en tveksam insats i sitt taktiska upplägg, och i sina byten.

Startelvan har jag kommenterat i de två senaste inläggen. Jag tyckte alltså att Blackstenius borde ha spelat från start. Men det kändes ok att plocka Sofia Jakobsson när LFC-forwarden byttes in. Det kom också föredömligt tidigt. Så långt inga konstigheter.

Men det andra bytet? Att sätta in Pauline Hammarlund kändes självklart. Men att ta ut Asllani? Hur tänkte Sundhage där? I mina ögon var Asllani en av matchens allra bästa spelare. Hennes kreativitet och bolltrygghet var otroligt viktig för vårt spel.

För att Sverige skulle lyckas slå Tyskland fanns inte utrymme för misstag. Det blev lite för många, såväl ett par olyckliga på planen som några från ledarsidan.

Men vi fick i alla fall ett silver – och där inte så dåligt. Nu skall jag skriva BT-krönika. Slutorden blir förstås: Grattis Tyskland till ert första OS-guld.

Nej Sundhage, varför startar du så här?

Pia Sundhage

Pia Sundhage

Startelvorna  har kommit, och jag skakar uppgivet på mitt huvud.

Jag trodde att Pia Sundhage hade insett att hon inte kan spela med forwardstrion Olivia Schough, Sofia Jakobsson och Lotta Schelin. De tre har fått massor av chanser tillsammans, men har aldrig funkat ihop.

Visst är alla tre snabba, men de har varit odugliga på att samarbeta. När de tre har spelat ihop har vi haft jätteproblem att få fast bollen högt upp i planen.

Jag får alltså tyvärr väldigt dåliga vibbar av den svenska startelvan.

Jag hoppas självklart att Sundhage har gjort ett succéval, men på förhand finns det tyvärr inget som talar för det. Det är när vi har haft Fridolina Rolfö högst upp på topp som en tydlig bollmottagare som vi fått till ett hyfsat bra anfallsspel. Det näst bästa alternativet har varit Stina Blackstenius och jag skulle säga att tredje- och fjärdealternativen är Pauline Hammarlund och Kosovare Asllani.

22.30 är det avspark. Då får vi veta hur Sundhages elva står sig. Den ser ut så här i sin helhet: Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Elin Rubensson – Schough, Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Schelin – Jakobsson.

I den tyska elvan återfinns Dzsenifer Marozsan, som alltså inte är mer skadad än att hon kan spela med från start. Intressant. Så här ser den tyska elvan ut: Almuth SchultLeonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Tabea KemmeMelanie Behringer, Marozsan, Sara DäbritzAnja Mittag, Melanie LeupolzAlexandra Popp.

I bronsmatchen vann ett imponerande Kanada hur välförtjänt som helst med 2–1 mot Brasilien. Utöver målen hade Kanada två ramträffar, och John Herdman:s spelade stundtals ut det Brasilien som vårt svenska lag haft så svårt med.

Sedan Christine Sinclair:s smarta löpning som gav 2–0. För passningen svarade Deanne Rose.

Slutligen Brasiliens reducering från Beatriz:

 

Guide till de båda OS-semifinalerna

På tisdagen är det dags för semifinalerna i OS-turneringen. Och för andra gången någonsin är Sverige med. Vårt lag har nu två chanser att få med sig en historisk medalj från Rio.

En intressant sak med startfältet i semifinalerna är att ingen av medaljörerna från fjolårets VM är kvar. England lämnade wo, Japan föll redan i kvalet och USA åkte ju ut i kvartsfinalen. Det är för övrigt första gången någonsin som inte de regerande världsmästarna tar medalj i OS.

Att vi får tre nya medaljörer nu är ju också ett tecken på att konkurrensen i damfotbollsvärlden blir allt hårdare. Här är min guide till morgondagens drabbningar:

18.00 Brasilien–Sverige
Tv/stream: Tv3, Viasat Sport, Viasat Fotboll och Viaplay.
Världsranking: Brasilien: 8, Sverige: 6
Tips: 75–25.
Troliga startelvor: Brasilien: BarbaraPoliana Barbosa, Rafaelle Souza, Monica Hickman, Tamires Dias GomesAndressa Alves, Formiga, Thaisa Moreno, Marta Vieira da SilvaDebinha, Beatriz Zaneratto.
Sverige: Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Elin RubenssonSofia Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lotta SchelinStina Blackstenius.

Brasilien är självklart storfavoriter i den matchen. Inför storpublik på Maracana tror jag att det kan bli en ganska klar hemmaseger – om Brasilien får ett tidigt mål.

Men kan Sverige hålla emot i defensiven förbättras de svenska oddsen för varje minut. Jag har varit inne på varför i det här inlägget. Jämfört med USA är Brasilien vassare i offensiven, men också sämre i defensiven. Mot det brasilianska laget kommer det att öppnas fler kontringslägen än det blev mot amerikanskorna.

I kontringarna måste våra spelare vara effektiva. För får Sverige det första målet, då känns plötsligt finalchansen riktigt hyfsad. Då blir det stor press på Brasiliens lag. Riktigt stor press.

Trots att det blev 5–1 till Brasilien i lagens förra möte ger jag faktiskt svenskorna klart större chans i den här matchen än jag gjorde mot USA. Jag tror ju nämligen inte att svenskorna gör om misstaget att kliva upp och ge Brasilien ytor.

Faktum är ju också att Brasilien inte har gjort något mål sedan den där 5–1-segern. Deras målskytte har hackat utan Cristiane. Hon skadade ju sig senast mot Sverige, men är kvar i truppen. Jag hittar ingen info kring om hon är aktuell för spel mot Sverige, men gissar att man inte chansar med henne från start.

Även Fabiana känns som ett frågetecken. Hon haltade ju av i kvartsfinalen. Är hon frisk går hon in i stället för Poliana i startelvan.

För svensk del har försvarsspelet varit bra när Jessica Samuelsson och Linda Sembrant varit på planen. På deras tre matcher har det bara blivit ett insläppt mål, mot USA. Och försvarsspelet måste sitta.

Offensivt har Sverige visat att laget inte har kapacitet att skapa något mot samlade försvar i den här turneringen. Skulle vårt lag hamna i underläge är vi alltså väldigt illa ute.
Om det händer behöver vi ha forwards som kan nicka, så att vi kan lyfta upp chansbollar. Jag tycker ju faktiskt att Pauline Hammarlund borde finnas med i startelvan, men jag tror inte att Pia Sundhage kommer att röra sina ytterforwards.

Men skulle vi jaga kvittering, då måste nog Hammarlund vara inne på planen bredvid Stina Blackstenius. För det går inte att lyft bollar mot varken Sofia Jakobsson, Lotta Schelin eller Olivia Schough.

För svensk del är det definitivt en fördel att det var en extra vilodag mellan kvartsfinalen och semin. För Sverige har slitit hårdare på sin trupp än vad Brasilien har. Barbara, Monica och Andressa Alves är de spelare i Brasiliens lag som spelat samtliga 390 minuter hittills i OS. Många har dock fått rejält med vila. Förbundskapten Vadao valde ju nämligen att spela B-laget mot Sydafrika i sista gruppmatchen.

Hos Sverige är speltiden fördelad så här:

390 minuter: Lindahl, Seger och Schelin.
378: Fischer.
317: Dahlkvist.
302: Asllani.
300: Sembrant.
299: Samuelsson.
296: Rubensson.
274: Magdalena Ericsson.
250: Jakobsson.
248: Fridolina Rolfö.
160: Olivia Schough.
123: Blackstenius.
103: Emma Berglund.
45: Jonna Andersson.
16: Emilia Appelqvist.
0: Hilda Carlén och Hammarlund.

Här kan man ju konstatera att Sundhage inte har rullat så mycket som hon pratade om inför turneringen. I en stor intervju i Aftonbladet i maj fick vår förbundskapten frågan om det är omöjligt att peta Lotta Schelin. Så här framställs svaret:

Paus, Sundhage slingrar sig lite.

”Ingen är omöjlig att peta. Och vi kommer att spela tre matcher i hett klimat på kort tid, så Lotta kommer inte att kunna spela alla tre matcherna hela tiden. Men däremot kanske hon kommer att spela från start, ja.”

Det rimliga är alltså att Brasilien går till final. Men känslan är att Sverige har chansen att bli stora festförstörare. Hoppas att spelarna njuter av matchen. För på många sätt är det här den största match ett svenskt landslag har spelat sedan VM-finalen 2003.
Okej då, jag vet att vi har spelat semifinaler i OS och VM sedan dess. Men en semifinal i Brasilien mot Brasilien känns väl på många sätt som en större match än en semifinal mot Brasilien i Grekland eller en semifinal mot Japan i Tyskland. Eller?

21.00 Tyskland–Kanada
Tv/stream: Viasat Fotboll och Viaplay.
Världsranking: Tyskland: 2, Kanada: 10
Tips: 48–52.
Troliga startelvor: Tyskland: Almuth SchultLeonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Tabea KemmeDzsenifer Marozsan, Melanie Behringer, Sara DäbritzAnja Mittag, Melanie LeupolzAlexandra Popp.
Kanada: Stephanie LabbéRhian Wilkinson, Shelina Zadorsky, Kadeisha BuchananAshley LawrenceJessie Fleming, Desiree Scott, Sophie SchmidtDiana Matheson, Christine Sinclair, Janine Beckie.

Om någon sagt till mig för två veckor sedan att jag skulle tippa kanadensisk seger mot Tyskland i en utslagsmatch i ett stort mästerskap hade jag nog skrattat åt det.

Jag hade sett att Kanada har något spännande på gång. Men att bitarna skulle falla på plats så här klockrent redan från början i OS, det trodde jag inte.

Men här är vi. Det normala är förstås att Tyskland vinner det här. Det är tyskorna som har traditionen och som ligger klart högst på världsrankingen.

Men det är Kanada som är det enda 100-procentiga laget i den här turneringen. Det enda som vunnit fyra raka segrar under ordinarie tid. Och det är inga korplag man mött. På vägen till semi har man besegrat Australien, Tyskland och Frankrike. Alltså lag två, tre och fyra på världsrankingen.

Man vann alltså mot tyskorna senast, trots att man ställde upp med B-laget och trots att man kom i tidigt underläge.

Det känns även som att det är i Kanada man brinner mest för det här. Se bara lyckan i Christine Sinclair:s ögon efter segern mot Frankrike:

Det som imponerat mest är att Kanada spelat till sig segrarna. Den småfula kraftfotboll man tidigare stått för är som bortblåst. Numera spelar man sig fram, Kanada är ett av få lag i den här turneringen som klarar av att föra matcher. Det är verkligen sensationellt på många sätt. Inte minst för att det är en otroligt snabb förvandling som skett sedan fjolårets hemma-VM. Den har skett genom att förbundskapten John Herdman valt att föryngra truppen rätt rejält.

Kanadas svagheten finns i luftrummet, vid fasta situationer. Där är målvakt Stephanie Labbé väldigt osäker. Man har även tunt på backsidan eftersom Josee Belanger är avstängd i semifinalen och Allysha Chapman är skadad. I varje fall gick hon med mitella hon tittade på måndagens träning.

Styrkan finns i offensiven. Janine Beckie är blixtsnabb i djupled, hon lär vara en riktigt otäck bekantskap för de tröga, tyska mittbackarna. Och Sinclair är ju unik. Hon ser stundtals kantig ut, men oj vad effektiv hon är.

Tyskland då? Efter 6–1-segern mot Zimbabwe har laget hackat sig vidare. Man räddade kryss mot Australien i slutminuterna och föll mot Kanada. Sedan vann man med 1–0 mot Kina i kvartsfinalen utan att imponera. Där gjorde man segermålet med en man mer på planen, Kinas inhoppare Wang Shanshan fick sitt andra gula kort i minut 57.

19 minuter senare avgjorde Melanie Behringer. Fast Kina hann missa en straff innan slutsignalen ljöd. Tyskorna har alltså inte alls hittat något vägvinnande spel. Det måste man nog göra nu om det skall bli final. För Kanada är alltså turneringens jätteskräll.

När det gäller den tyska truppen har Svenja Huth gått in i stället för skadade Simone Laudehr.

 

Så följer du OS-spelarna på sociala medier

OBS. Det här inlägget är uppdaterat med länkar till svenska landslagsspelares sociala medier som startats, eller jag hittat, även efter OS. Klicksiffrorna är dock från slutet av juli 2016.

Det verkar som att Aftonbladet är enda svenska media på plats på landslagets läger i Portobello. Kristoffer Bergström lämnar lite texter därifrån, som den här krönikan. Bladet har även det här fina bildspelet.

Expressen däremot verkar inte på plats. De använder sig dessutom bara av spelarnas egna bilder från sociala medier.

Just landslaget och sociala medier är rätt intressant. För någon vecka sedan reagerade jag över att en mängd svenska landslagsspelare mer eller mindre samtidigt stolt visade upp sina nya OS-skor på sociala medier.

Det är ju ett smart att visa tacksamhet mot sina sponsorer. Sociala medier är även ett bra sätt att kommunicera med sina fans. På det här området håller våra landslagsspelare verkligen en väldigt varierande klass.

Toni Duggan

Toni Duggan

I samband med att jag såg de där bilderna på alla nya OS-skor såg jag en artikel om att Toni Duggan var första engelska landslagsspelare på damsidan med sexsiffrigt antal följare på twitter (102 000) och på instagram (101 000).

Jag började fundera över hur det såg ut bland de svenska spelarna. Jag var förstås medveten om att de har förhållandevis dåliga siffror, delvis för att svenska är ett litet språk. Men jag ville ändå kolla hur de står sig mot spelare från andra länder – och hur de står sig inbördes.

Direkt kan man konstatera att de amerikanska spelarna inte bara är bäst på planen, de dominerar även på sociala medier. Affischnamnet Alex Morgan har exempelvis 2,8 miljoner gillaklick på sin facebooksida, hon har 2,45 miljoner följare på twitter och 3,7 miljoner följare på instagram.

Hope Solo har just över två miljoner gilla på facebook, drygt en miljon följare på twitter och 700 000 följare på instagram. Carli Lloyd och Megan Rapinoe är inte på Morgans eller Solos nivå, men Lloyd har 670 000 gilla på facebook, 712 000 följare på instagram och 564 000 på twitter. Rapinoe har just över 320 000 gilla på facebook, 400 000 följare på twitter och 500 000 på instagram.

Det finns även spelare i andra landslag som har väldigt bra siffror. Japanska forwarden Yuki Nagasato har exempelvis 194 000 följare på twitter. Den franska ytterbacken Laure Boulleau missar tyvärr OS på grund av skada. Hon tillhör de allra bästa fotbollsspelarna på att sköta sina sociala medier, hon jobbar hårt med sin facebooksida. Det är således ingen slump att den gillas av hela 515 000 personer. Hon har även 204 000 följare på twitter och 188 000 på instagram.

Melanie Leupolz

Melanie Leupolz

I Tyskland är Melanie Leupolz en spelare som lägger tid på sin facebooksida – den gillas av 81 000 personer. Hon har även 72 000 följare på instagram, men har ännu inte något konto på twitter.

Av Sverigebaserade spelare har Marta bra siffror. Hon har 190 000 gillaklick på sin facebooksida. Hon har även 230 000 följare på instagram.

Alla de nämnda spelarna har större antal följare än de svenska. Däremot står sig de mest omtyckta svenska spelarna bra i en nordisk jämförelse. Norska stjärnan Ada Hegerberg har 30 000 gillaklick på sin facebooksida, hon finns även på twitter, där hon följs av 13 500. Linköpings och Danmarks affischnamn Pernille Harder har 7 072 gillaklick på sin facebooksida, 5 320 följare på instagram och 1 136 följare på twitter.

När det gäller det svenska OS-laget kan man slå fast är att det inte är många som har egna sidor på facebook. Däremot finns de flesta spelarna på instagram och twitter – det är dock inte många av dem som har internationellt gångbara siffror på antalet följare.

En spelare står sig dock mycket väl i en europeisk jämförelse, Kosovare Asllani. Hon har nästan 60 000 följare på instagram och både drygt 33 000 gillaklick på facebook och följare på twitter – det är bra siffror.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

Även Lotta Schelin, Caroline Seger, Olivia Schough och Nilla Fischer har bra siffror på instagram, Schelin har även väldigt bra på twitter. På facebook är det Sofia Jakobsson som är tvåa bakom Asllani.

Jag tänkte försöka hjälpa spelarna att få ett extra lyft genom det här inlägget. För här är en guide till hur du följer vårt OS-lag på sociala medier:

Hedvig Lindahl: facebook (6 000 gillaklick), instagram (5 600 följare) och twitter (2 800 följare).

Hilda Carlén: facebook (hittade sidan efter OS), instagram (1 800 följare) och twitter (699 följare).

Jessica Samuelsson: instagram (3 380 följare). Har inte twitter, har inte heller någon facebooksida.

Magdalena Ericsson

Magdalena Ericsson

Magdalena Eriksson: instagram (1 150 följare) och twitter (375 följare). Har inte någon facebooksida.

Jonna Andersson: instagram (600 följare) och twitter (230 följare). Har inte någon facebooksida.

Nilla Fischer: instagram (16 600 följare) och twitter (8 100 följare). Har inte någon facebooksida.

Linda Sembrant: twitter (96 följare) och ett privat instagram-konto (3 600 följare). Har inte någon facebooksida.

Emma Berglund: instagram (5 685 följare) och twitter (1 900 följare). Har inte någon facebooksida.

Caroline Seger

Caroline Seger

Caroline Seger: facebook (3 580 gillaklick), instagram (27 900 följare) och twitter (10 400 följare).

Lisa Dahlkvist: instagram (6 788 följare) och twitter (1 175 följare). Har inte någon facebooksida.

Emilia Appelqvist: instagram (1 375 följare). Har varken twitterkonto eller någon facebooksida.

Elin Rubensson: instagram (7 155 följare), twitter (2 475 följare) och facebook. Har även ett inredningskonto på instagram.

Kosovare Asllani: facebook (33 350 gillaklick), instagram (59 100 följare) och twitter (33 500 följare).

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Lotta Schelin: instagram (18 700 följare) och twitter (31 400 följare). Det finns en facebooksida för Schelin, men jag tror inte att det är hon själv som sköter den. Den har knappt 3 100 gillaklick.

Olivia Schough: instagram (22 800 följare) och twitter (6 150 följare). Har inte någon facebooksida.

Sofia Jakobsson: facebook (24 650 gillaklick), instagram (11 500 följare) och twitter (4 900 följare).

Fridolina Rolfö: facebook (290 gillaklick), instagram (1 440 följare) och twitter (580 följare).

Stina Blackstenius: instagram (3 500 följare) och twitter (680 följare). Har inte någon facebooksida.

Reserver:

Emelie Lundberg: instagram (1 130 följare) och twitter (451 följare). Har inte någon facebooksida.

Amanda Ilestedt

Amanda Ilestedt

Amanda Ilestedt: instagram (5 540 följare) och twitter (2 411 följare). Har inte någon facebooksida.

Hanne Gråhns: har ett privat instagram (600 följare) och ett twitter-konto hon inte använder aktivt (13 följare). Har inte någon facebooksida.

Pauline Hammarlund: instagram (850 följare) och twitter (300 följare). Har inte någon facebooksida.

Innan jag sätter punkt för genomgången av sociala medier gäller det ju att passa på. Mig och den här bloggen följer man så här: facebook, instagram och twitter.

Slutligen har det varit en intressant träningsmatch inför OS i dag. Nya Zeeland vann med 4–1 mot Sydafrika, ett resultat som det gärna även får bli i svensk favör på onsdag…

Sydafrikas landslag slår faktiskt Sveriges på en punkt med stark koppling till det här inlägget – de har ett eget twitterkonto

Tysk trupp utan Pauline Bremer

I dag har Tyskland presenterat sin OS-trupp. Det är en stark trupp, men precis som för de andra stora favoriterna USA och Frankrike känns det som en sämre trupp än laget hade för ett år sedan.

Den tyska truppen är byggd kring storlagen i Frauen–Bundesliga. Det är fem spelare vardera från Wolfsburg och Bayern München samt två från Frankfurt. I övrigt är det en spelare vardera från sex klubbar.

Från fjolårets VM-lag – som ju slutade på fjärde plats – saknas i första hand måldrottningen Celia Sasic. Henne har man inte någon klockren ersättare för, vilket gör formeringen av startelvan intressant. I VM fick ju ofta Dzsenifer Marozsan agera inhoppare, nu borde hon få spela en större roll.

Dzsenifer Marozsan

Dzsenifer Marozsan

En annan försvagning i det tyska laget finns på målvaktssidan. Almuth Schult har en hög högstanivå, men är ojämn och gör en del grova tavlor. Jag håller exempelvis fem–sex amerikanska målvakter högre än Tysklands etta. Schult blir helt klart en tysk nyckelspelare i Rio.

Noterbart är att förbundskapten Silvia Neid i sista rensningen tog bort kvartetten Meike Kämper, Lena Petermann, Pauline Bremer och Felicitas Rauch. Här är det i första hand Bremers namn man reagerar över. Lyonspelaren var ju lysande i Champions Leaguefinalen, och är en världsspelare på högerkanten. Vid dagens presskonferens uttalade sig inte Neid om de fyra spelarna en och en, utan enligt den här artikeln valde förbundskaptenen att klumpa ihop dem när hon motiverade uttagningen:

Beslutet var naturligtvis inte lätt. Vi har samlat många intryck under våra tre förberedande läger och inom tränarstaben har vi ingående gått igenom varje lagdel. Med en trupp på bara 16 utespelare och två målvakter spelar mångsidighet en viktig roll. Pauline, Meike, Lena och Felicitas har av olika skäl inte riktigt räckt till. Men de är spelare med stor potential, de är framtiden.

Det är förstås en namnkunnig och rutinerad trupp Tyskland skickar. Här är spelarna i nummerordning:

Och här är truppen lagdel för lagdel:

Målvakter: 1 Almuth Schult (Wolfsburg) och 18 Laura Benkarth (Freiburg).

Backar: 2 Josephine Henning (Arsenal, England), 3 Saskia Bartusiak (FFC Frankfurt), 4 Leonie Maier (Bayern München), 5 Annike Krahn (Bayer Leverkusen), 12 Tabea Kemme (Turbine Potsdam) och 14 Babett Peter (Wolfsburg).

Mittfältare: 6 Simone Laudehr, 7 Melanie Behringer, 13 Sara Däbritz och 16 Melanie Leupolz (alla Bayern München), 8 Lena Goessling och 17 Isabel Kerschowski (båda Wolfsburg) och 10 Dzsenifer Marozsan (Olympique Lyonnais, Frankrike).

Forwards: 9 Alexandra Popp (Wolfsburg), 11 Anja Mittag (PSG, Frankrike) och 15 Mandy Islacker (FFC Frankfurt).

Mandy Islacker

Mandy Islacker

Reserver: Lisa Weiss (målvakt, SGS Essen), Kathrin Hendrich (FFC Frankfurt), Lina Magull (Freiburg) och Svenja Huth (Potsdam).

* I morgon lördag spelas två intressanta matcher. Först den sista damallsvenska matchen innan OS-uppehållet. Det är som bekant Rosengård som tar emot Djurgården. Det handlar om Lotta Schelin:s debut i Malmöklubben.

Det blir intressant att se hur Schelins form är. Det blir även intressant att se hur mycket speltid hon får. Med tanke på hur Rosengård har marknadsfört matchen känns det ju som att tränare Jack Majgaard Jensen är tvungen att ge sitt nyförvärv minst 15–20 minuter.

Lördag 14.00 är det avspark.

Apropå Rosengård och OS har Sydsvenskan i dag en intressant intervju med Marta. Läs den här:

* I morgon kväll spelas helgens andra hyperintressanta match. Lördag 21.00 tar Frankrike emot Sveriges OS-motståndare Kina i vänskapsmatch. Länkar till matchen här, här och här. Det är näst sista matchen innan OS för båda lagen. Frankrike möter Kanada nästa helg och Kina skall spela mot Zimbabwe den 29 juli.

Det blir väldigt spännande att se statusen på både fransyskor och kinesiskor – inte minst de senare. Faktum är att de landslag som jag tycker har imponerat mest spelmässigt i år är Asiens båda representanter i Rio, alltså Australien och Kina. Men det var i våras jag såg dem, och det kan ju ha hänt saker sedan dess.

Intressant debatt om Rosengård

I mitt första inlägg efter semestern skrev jag om att Sara Björk Gunnarsdottir kommer att lämna Rosengård för Wolfsburg i sommar.

I det stycket skrev jag att jag inte tycker om den idé som Kvällspostens krönikör Jan Peter Andersson verkar förorda, att försöka göra Rosengård mer lokalt.

På mitt inlägg följde en intressant diskussion. Signaturerna Martin, Calle, Emilia, Noone och Sigge framförde alla sina synpunkter. En del av diskussionen blev en jämförelse mellan de vägval som gjorts av våra två nuvarande storklubbar, Rosengård och Linköping.

Jag tänkte nu gå djupare in i den debatten.

Allra först vill jag poängtera att jag tror att det gynnar hela damallsvenskan att Rosengårds ambition är att vara ett topplag i Europa – inte bara bäst i Sverige. Jag tror även att den ambitionen gynnar svensk damfotboll i stort – även om en och annan talang kommer i kläm.

Jag förstår att supportrar till andra klubbar kan känna irritation över Rosengårds kaxighet, men jag gillar verkligen att Malmöklubben siktar mot stjärnorna. Att de har en spelare som Marta i sin trupp är exempelvis till nytta för alla andra klubbar när de skall värva utländska spelare.

”Du får spela i samma liga som Marta”

Allt Rosengård gör är inte klockrent, men som jag ser det får klubben ofta lite orättvis kritik för sin höga målsättning.

Marta

Marta

Nu till de kommentarer som trillade in. Martin var först ut. Han undrade var Rosengård skulle stå om de inte längre hade råd att värva utländska toppspelare.

Det är en bra fråga. Jag tror att svaret är att FC Rosengård sannolikt fortsatt skulle stå sig väldigt starkt – nationellt. När det gäller talangutveckling är ju faktiskt Rosengård bäst i Sverige. Och så har det varit över en längre tid.

Utöver de egna unga produkter som man har i truppen spelar ju Rosengårdsprodukter viktiga roller i flera andra svenska toppklubbar.

De damallsvenska klubbarna är tyvärr väldigt dåliga på att skriva ut moderklubbar, fotbollsbakgrund och liknande info i sina spelarpresentationer. Men känslan är att ingen annan svensk fotbollsklubb har fostrat lika många spelare till årets damallsvenska som FC Rosengård.

Om någon har siffrorna får ni gärna bistå med dem.

Visst verkar det vara bra fart på flickfotbollen i Linköpingstrakten för tillfället. Men vad jag kan hitta har LFC inte en enda egen produkt i årets damallsvenska.

Frågan här är ju snarare, var skulle LFC stå om toppklubbarna på kontinenten öppnar plånboken och lockar över klubbens två–tre bästa spelare?

Hittills har LFC lyckats hålla ihop spelargruppen bra. Men ett sådant tungt spelartapp behöver inte ligga jättelångt fram i tiden. Mer om det i ett kommande inlägg om den silly season som dragit igång nere på kontinenten.

När man jämför Rosengård och Linköping skall vi också tänka på att Rosengård har vunnit SM-guld fyra av de fem senaste åren – bara dopade Tyresö lyckades besegra Malmöklubben en gång. LFC har inte slutat topp två någon av de aktuella säsongerna. Möjligen kommer Linköpings modell bära frukt i år, fast helt säkert är det inte.

Till nästa kommentar. Där var Calle inne på att Rosengård behöver stärka klubbens varumärke och skapa en större samhörighet med publiken.

Här har Sigge redan skrivit en hel del kloka saker. Det brukar ju heta att lokal förankring ökar publiksiffrorna – fast det stämmer sällan på annat än mycket låg nivå. På elitnivå vill publiken i första hand se framgångar.

Noterbart här är ju ändå att Rosengård är den enda av våra damallsvenska storstadsklubbar som har ett hyfsat publiksnitt. De senaste säsongerna har de hela tiden legat kring 1000. Faktum är ju att FCR trots allt har något fler åskådare än Linköping, som valt att satsa regionalt och svenskt.

Vidare till signaturen Emilia som tycker att Rosengård är en trist och själlös klubb, delvis på grund av alla namnbyten. Emilia är även inne på att Rosengård har svårt att hålla kvar sina spelare.

Här noteras först att även LFC har genomgått ett namnbyte. Minns att laget hette Kenty första gången de var upp i högsta serien.

Namnbyten är inget jag är speciellt förtjust i. Men jag inser ju att både namnbyten och spelartapp är följder av att klubbarna har bra spelare, men begränsad ekonomi.

Ju närmare Rosengård kommer kontinentens toppklubbar, desto mer attraktiva blir Malmöklubbens bästa spelare. Och när klubbar som PSG och Wolfsburg viftar med sedelbuntarna är det svårt för både enskild spelare och klubbledning att tacka nej.

Exempelvis har ju Anja Mittag varit tydlig med att hon trivdes väldigt mycket bättre i Rosengård än i PSG, men att lönen var så mycket bättre att hon kände sig tvungen att sticka.

Anja Mittag

Anja Mittag

När stjärnorna har stuckit har Rosengård gjort en och annan panikvärvning. Så är det, men totalt sett tycker jag nog att Malmöklubben skött spelarbiten på ett utmärkt sätt. Man har visat god fingertoppskänsla i sina värvningar och laget har blivit bättre och bättre de senaste åren.

LFC:s lag har däremot inte varit så bra att deras spelare blivit tillräckligt attraktiva – inte förrän nu. Men från och med den här sommaren kommer nog klubben att få jobba hårdare med att försöka hålla i sina bästa spelare.

Slutligen till Noones intressanta fråga om världens bästa innermittfältare. Jag står förresten fast vid att jag hade tagit ut Sara Björk Gunnarsdottir som första mittfältare om jag varit svensk förbundskapten och hon varit svensk.

När det gäller jämförelsen med Caroline Seger är den intressant. Seger är en av de spelare i världen som har störst potential. Hennes bollbehandling är ofta njutbar och hon är ganska bra på det mesta. Men Seger saknar några viktiga egenskaper som jag vill ha på ett mittfält – och som Björk Gunnarsdottir besitter.

Jag ser isländskan som en av världens allra bästa tvåvägsspelare. Även om hennes bollbehandling inte når Segerklass är Björk Gunnarsdottir den bättre av de två i offensivt straffområde. Hon är en bättre poängspelare, och det handlar mycket om offervilja. Dessutom är isländskan bättre i defensiven – både i luftrummet och som bollvinnare.

Med bara två centrala mittfältare tycker jag att det är svårt att få med Seger. Däremot är hon väldigt användbar på ett tremannamittfält, eftersom hon är ganska bra på det mesta – bland annat på att styra tempot i matcherna.

Till rankningen av världens bästa innermittfältare för tillfället. Här vill jag direkt dela in dem i tre olika typer: defensiva innermittfältare, offensiva innermittfältare och tvåvägsspelare.

Här är fem i varje kategori utan inbördes ranking:

Tvåvägsspelare:
* Amandine Henry, Frankrike
* Shirley Cruz, Costa Rica
* Aya Miyama, Japan
* Melanie Leupolz, Tyskland
* Sara Björk Gunnarsdottir, Island

Defensiva innermittfältare:
* Jessica Fishlock, Wales
* Lena Goessling, Tyskland
* Elise Kellond-Knight, Australien
* Morgan Brian, USA
* Maren Mjelde, Norge

Maren Mjelde

Maren Mjelde

Offensiva innermittfältare:
* Kim Little, Skottland
* Louisa Necib, Frankrike
* Carli Lloyd, USA
* Ramona Bachmann, Schweiz
* Pernille Harder, Danmark

Namn som hamnat just utanför listorna är Seger, Veronica Boquete, Melanie Behringer, Dzsenifer Marozsan och Lindsey Horan. Jag har säkert missat någon ytterligare som borde vara med, men det här är i alla fall 20 av världens allra bästa mittfältare.

SC Sand – en fantastisk fotbollssaga

Som jag hintade om i gårdagens inlägg såg jag större delen av den tyska cupsemifinalen där skrällgänget SC Sand slog ut stora FC Bayern München.

SC Sand är verkligen en makalös fotbollssaga, ett Tysklands motsvarighet till Mallbacken – eller möjligen Vittsjö. Sand är en liten klubb från orten Willstätt (med just under 10000 invånare) i sydvästra Tyskland, precis intill gränsen mot Frankrike. Närmaste stora stad är Strasbourg.

Klubben var så sent som 2012 nere i regionalliga och tog sig 2014 för första gången upp i 1. Frauen-Bundesliga. Förra säsongen var klubbens första någonsin i högsta serien. Laget var nederlagstippat, men räddade sig kvar genom 1–0-seger borta mot Leverkusen i sista omgången.

I somras tappade man både tränaren och stora delar av det lag som höll sig kvar i fjol. Man fyllde huvudsakligen på med spelare som varit bänkade i andra Frauen-Bundesligaklubbar. Inför avspark i höstas var det få som trodde på budgetgänget från landet.

Men under nya tränaren Alexander Fischinger har SC Sand gjort en mirakelsäsong. Laget ligger på fjärde plats i ligan och i går tog man sig till cupfinal.

När de stora elefanterna från herrfotbollen i hög hastighet tar över inom damfotbollen är det underbart att se vad lilla SC Sand kan göra med små resurser.

När jag såg bilderna från gårdagens cupsemifinal blev jag omgående kär i klubben. Deras hemmaplan ligger på en åker och har en liten läktare bakom ena målet. Men huvuddelen av publiken tvingas stå på marken bara några meter från sidlinjen. Här är en skrämdump från webbsändningen:

SC Sand

SC Sand

Bilden visar för övrigt situationen där Vivianne Miedema rullar in 1–0 till Bayern. Sand spelade perfekt i 35 minuter, sedan tappade man bollen mitt på planen. Melanie Leupolz såg Miedema och någon sekund senare var det mål.

Inför drygt 2000 åskådare på den fullsatta landsortsplanen vände alltså Sand efter paus. Serbiska Jovana Damnjanovic – som var i Linköping och testade för några år sedan – stod för kvitteringen. Det målet hade mycket gemensamt med Bayerns ledningsmål, bland annat att det kom efter ett bolltapp. Kolla efter Damnjanovics läckra mottagning med klacken på det här klippet med höjdpunkter.

Sedan kom Anne Van Bonn:s 2–1-mål. Bollen studsade som den kan göra på riktiga bonnaplaner och sedan utbröt glädjefnatt i hemmalägret. Tränare Fischlinger sprang en bit i eufori – sedan letade han efter någon att krama. Första bästa person som kom i hans väg var en bollflicka. Hon fick en riktig björnkram.

Alexander Fischinger kramar en bollflicka

Alexander Fischinger kramar en bollflicka

Bayern hade två riktigt bra lägen att kvittera, men efter slutsignalen gjorde tränare Fischinger återigen en euforilöpning – den här gången in på planen. Det var verkligen en feelgoodmatch.

I finalen ställs SC Sand mot Nilla Fischer och Wolfsburg. Laget vann sin semifinal mot Freiburg med 2–1. Se bilder här. I matchen visade Alexandra Popp att hon har kvar känslan. Hon stod för ett mål och ett assist.

Den stora frågan efter matchen är dock hur det är med Caroline Graham Hansen som skadade sig i början av den andra halvleken. Man fick lite dåliga vibbar, men förhoppningsvis är det inget värre.

I Frankrike tog Lyon ett stort steg mot ligaguld när man vann med 1–0 borta mot Juvisy efter mål i 70:e minuten av inhopparen Pauline Bremer. Som synes på klippet fick även Lotta Schelin göra ett inhopp. Svenskan kom in i 54:e minuten:

Vid Montpelliers 3–0-seger borta mot Rodez var det Sofia Jakobsson som visade vägen. Hon gjorde nämligen matchens första mål.

I England var det nära svensk jackpot i kvartsfinalerna av FA-cupen. Manchester City (Kosovare Asllani spelade hela matchen) och Chelsea (utan Hedvig Lindahl) vann sina matcher. Däremot åkte Notts County (Maja Krantz spelade hela matchen) ut efter straffläggning mot Arsenal.

Hemma i Sverige var det träningsmatcher i helgen. På Linköpings facebooksida kan man se fem av målen från segermatchen mot Djurgården. Och Eskilstuna erbjuder som vanligt sina mål på youtube:

Och Göteborg har lagt upp sin match mot Mallbacken i sin helhet:

Den här veckan är det EM-kval. Det svenska landslaget har samlats i Malmö i dag. Spelarna kanske också kollade in SC Sand i går. Laget innehåller nämligen två duktiga slovakiska spelare. Dels yttermittfältaren Jana Vojtekova som är utrustad med en mycket vass vänsterfot. Hon slår frisparkar och hörnor med både längd och precision från många olika platser på planen. Dels offensiva mittfältaren/defensiva forwarden Dominika Skorvankova som både var snabb och hade en enorm arbetskapacitet. Sprang över mycket stora ytor.

Innan jag sätter punkt är det läge för en liten koll mot USA till igen. Där har två av spelarna i herrlandslaget valt att skoja om hur kollegor ur damlandslaget åkt fast för rattfylleri.

Twitterskämt från USA:s herrlandslag

Twitterskämt från USA:s herrlandslag

Det är lite anmärkningsvärt, men samtidigt tycker jag att om man sticker ut hakan som tjejerna har gjort får de allt tåla en och annan hård passning när de gör sådana här grova övertramp.

Bedoya syftar för övrigt på att Wambach anser att det är alldeles för många ”utländska amerikaner” i herrlandslaget, alltså spelare med amerikanskt påbrå som vuxit upp i andra länder. Altidore syftar på att Hope Solo:s man, med Solo på passagerarplats, åkte fast för rattfylla när han körde en av landslagets bilar.

Slutligen tänkte jag göra reklam för något kul som kommer här på bloggen innan seriestart i damallsvenskan och elitettan. En av mina favoritskribenter om damfotbollen är Maja Johansson. Hon har i olika medier de senaste åren presenterat rankinglistor över Sveriges främsta talanger.

Nu har hon ingen given egen kanal för sina listor. Därför frågade hon om jag ville publicera dem här i bloggen. Svaret var ett självklart ja. Så håll koll den här och nästa vecka.