Tyskland hackade sig till tre poäng

Frankrike imponerade stort mot asiatiskt motstånd i går, man avgjorde redan före paus. Däremot hade Tyskland det mycket jobbigare mot asiatiskt motstånd i dag.

Bakom den tyska 1–0-segern rymdes en hel del flyt. Faktum är att jag tycker att oavgjort hade varit det rimligaste resultatet. Dels för att jag fick det till jämna 5–4 (3–3) i tysk favör vad gäller bra målchanser.

Men kanske framför allt för att tyskorna hade lite hjälp av domaren. Jag upplevde att Tyskland fick med sig alla tveksamma domslut. Dessutom var min spontana reaktion att segermålet borde ha varit bortdömt. Den åsikten har inte ändrats.

På de repriser jag sett hoppar Alexandra Popp rakt in i en kinesiska. Tyskan är vänd åt fel håll, och ser således inte bollen. Det borde ha varit frispark.

Det som förvånade mig där var att domarna inte tog chansen att granska situationen med VAR. Om de hade gjort det tror jag inte att det tyska målet hade godkänts.

Kina överraskade på flera sätt. Dels valde man att starta med affischnamnet Wang Shuang på bänken, precis som man gjorde i genrepet mot Frankrike. Jag antar att det var ett taktiskt drag, att inleda med en defensivt inriktad elva, för att sedan få in alltmer anfallskraft ju längre matchen led.

Kina överraskade också genom att vara generellt bättre än jag förväntat. Så har bra har jag inte sett det kinesiska laget sedan VM 2015. Lagkapten Wu Haiyan höll ihop försvaret på ett utmärkt sätt. Och forwarden Yang Li hade två otroligt bra målchanser i den första halvleken. Den första borde ha varit mål, men istället för att bara rulla in bollen i tomt mål valde Yang Li två tillslag – och tyskorna hann täcka. I hennes andra friläge sköt hon i insidan av stolpen.

Kina var alltså starkt. Känslan är att laget bör ha goda chanser i matcherna mot Sydafrika och Spanien.

Tyskland däremot imponerade inte alls så mycket som när jag sett dem under våren. Tvärtom var det tyska mittbacksproblemet tillbaka. Sara Doorsoun-Khajeh hade ett par riktiga indianare som skapade riktig oreda i försvaret.

Och offensivt kom inte laget till så många avslut som man hade trott. Jag sätter ett ganska stort frågetecken för toppforwarden Alexandra Popp, som inte var så delaktig i spelet som jag hade förväntat mig. Jag tyckte det såg ut som att hon hade fokus på annat än att göra mål.

Noterbart också att tyskorna inte klarade av att utnyttja att Kinas målvakt Peng Shimeng visade stor osäkerhet i luftspelet. Där hade Kina sin största svaghet.

De som gladde i det tyska laget var ungdomarna. Giulia Gwinn, Lena Oberdorf, Lea Schüller och Klara Bühl är fyra spelare som utmärkt sig i ungdomslandslag de senaste åren. De tre första fick speltid, och visade att de är redo för att storma in även i seniorfotbollen. Framför allt imponerade Gwinn rejält. Inte bara för att hon snyggt smällde in segermålet. Hon gjorde ett stort arbete både offensivt och defensivt längs sin kant.

Sammanfattningsvis var det inget guldspel som tyskorna visade upp. Å andra sidan vinner man inte VM-guld under gruppspelet. Tyskland kommer att få chans att växa sig in i turneringen, något laget brukar vara bra på.

Den stora VM-guiden – grupp B

Här är del två av VM-guiden. Under lördagen spelas de två första matcherna i grupp B, en grupp där Tyskland är ganska klar favorit. Här är lite tankar om de fyra lagen i den gruppen:

Tysklands elva i EM-finalen 2013

Tyskland

Världsranking: 2

Guldchans: 20–25 procent

Nyckelspelare: Dzsenifer Marozsan – Lyons eleganta tia skall även styra Tysklands anfallsspel.

Spelare med Sverigekoppling: Ingen

Startelva i genrepet (4–2–3–1): Almuth Schult – Giulia Gwinn, Marina Hegering, Sara Doorsoun-Khajeh, Caroline Simon – Melanie Leupolz, Sara Däbritz – Svenja Huth, Dzsenifer Marozsan, Lea Schüller – Alexandra Popp.

Kommentar: Tyskland är ett lag som man egentligen inte vet var det står. Det är ju nämligen ett nybygge som är oprövat i stora sammanhang.

Klart är att laget är väldigt talangfullt, samt att det har en mycket hög högstanivå. Det fick Sverige känna på i träningsmatchen på Friends Arena tidigare i år.

Tyskland har ju varit inne i en generationsväxling en tid. Problemet har knappast varit brist på skickliga spelare, utan mer att få ihop ett fungerande lag av alla talanger.

Steffi Jones misslyckades med sitt lagbygge och fick lämna våren i fjol. Då kom interimtränaren Horst Hrubersch in och gjorde ett kanonjobb. När han lämnade i höstas var han obesegrad. Det är även nya förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg sedan hennes tillträde.

Det var när laget vann mot Frankrike i slutet av februari som man förstod att Tyskland var tillbaka på allvar i världstoppen.

Tysklands svaghet under senare år har varit bristen på snabbhet i mittförsvaret. Voss-Tecklenburg ser ut att matcha ett väldigt grönt mittbackspar i form av Essens Marina Hegering och Wolfsburgs Sara Doorsoun-Khajeh. Duon är i och för sig 29 respektive 27 år, men är ändå färska på den högsta internationella nivån.

Offensivt känns det tyska laget otroligt starkt. Inget annat lag har så många lysande alternativ på mittfältet och i anfallet. Voss-Tecklenburg verkar bygga kring spelgeniet Dzsenifer Marozsan och nickstarka Alexandra Popp. Den senare har fått kaptensbindeln, vilket indikerar att hon kommer att ingå i elvan.

Tyskland är absolut ett av de lag som kan gå hela vägen. I mitt tips vinner de gruppen, men åker sedan ut mot Kanada i semifinal. Dessutom tippar jag att det blir som 2015 – man förlorar alltså bronsmatchen mot England.

Spanien

Spanien

Världsranking: 13

Guldchans: 1–5 procent

Nyckelspelare: Patri Guijarro. Supertalangen är tänkt att driva det spanska anfallsspelet. Men hon har varit skadad hela våren, så det är ett stort frågetecken för formen.

Spelare med Sverigekoppling: Jennifer Hermoso har spelat i Tyresö och Celia Jimenez i Rosengård.

Startelva i genrepet (4–1–4–1): Sandra Panos – Marta Torrejon, Irene Paredes, Maria Pilar Leon, Marta Corredera – Virginia Torrecilla – Amanda Sampedro, Vicky Losada, Alexia Putellas, Mariona Caldentey – Jennifer Hermoso.

Kommentar: Jag har väntat på Spaniens stora genombrott på den internationella scenen. Det kommer, var så säkra. Däremot är jag tveksam till om det kommer i det här mästerskapet.

Jag tror kanske att det blir i EM 2021 som Spanien slår till på allvar på seniornivå. Bland ungdomarna är landet redan av högsta världsklass – bäst i Europa, och jämte Japan bäst i världen.

Och talangerna står på kö att slå sig in i nationselvan. Tanken var att bästa spelaren i fjolårets U20-VM, Barcelonas Patri Guijarro, även skulle driva offensiven i årets VM. Fast Patri har varit skadad hela våren, och det känns inte som att det här blir hennes mästerskap.

I stället känns det som att det är Jennifer Hermoso som måste göra målen. Den tidigare Tyresöspelaren har haft det tungt i de senaste mästerskapen. Lossnar det nu?

Jennifer Hermoso

Defensivt har Spanien haft problem med vem som skall spela bredvid PSG:s Irene Paredes i mittförsvaret. Det ser ut att bli Mapi (Maria Pilar) Leon som får förtroendet i stället för tidigare förstavalet Andrea Pereira. Det tror jag är ett klokt val.

Jag tror att Spanien går vidare som grupptvåa. Då väntar segraren i Sveriges grupp i åttondelsfinal. Och där tror jag att mästerskapet tar slut för spanjorskorna. Skulle de ändå ta sig till kvartsfinal väntar sannolikt Frankrike i kvarten. Vilket också känns som en övermäktig uppgift – även om just fransyskorna brukar vackla i kvartsfinaler.

 

Kina

Världsranking: 16

Guldchans: Promillenivå

Nyckelspelare: Wang Shuang – PSG:s eleganta tia är otroligt viktig för Kinas anfallsspel.

Spelare med Sverigekoppling: Ingen

Startelva i genrepet (4–4–2): Peng Shimeng – Ying Wang, Wu Haiyan, Lin Yuping, Liu Shanshan – Lou Jiahui, Tan Ruyin, Wei Yao, Gu Yasha – Yang Li, Wang Shanshan.

Kommentar: Kina såg väldigt spännande ut i VM 2015. Då föll man mot USA i en tät kvartsfinal. Känslan var ändå att landet återigen var på väg mot den absoluta världstoppen.

Fast de senaste åren har kinesiskorna återigen tappat mark, och nu känns inte laget som någon medaljkandidat. Klart är att laget är defensivt välorganiserat. Det är inte lätt att göra mål på.

I genrepet gjorde dock Frankrike två och vann med 2–1. Kinas fina kvittering gjordes av lagets två offensiva nyckelspelare. Speluppläggaren Wang Shuang kom in från bänken i genrepet och stod för den fina framspelningen. Målet gjordes av skyttedrottningen Wang Shanshan.

Kina har haft det svårt med målskyttet i de större sammanhangen. Tanken är att två gånger Wang skall lösa den biten.

Tyvärr tror jag inte på någon kinesisk framgång i sommar. Jag tror som bäst att laget kan komma trea i gruppen. Det kan ju räcka till åttondelsfinal. Men längre än så tror jag knappast att Kina tar sig.

 

Sydafrika

Världsranking: 49

Guldchans: Promillenivå

Nyckelspelare: Thembi Kgatlana – den hypersnabba forwarden utsågs till Afrikas bästa spelare 2018.

Spelare med Sverigekoppling: Leandra Smeda spelar för Vittsjö.

Startelva i genrepet: Andile Dlamini – Lebogang Ramalepe, Bambanani Mbele, Noko Matlou, Nothando Vilakazi – Refiloe Jane, Kholosa Biyana – Amanda Mthani, Linda Motlhlalo, Thembi Kgatlana – Ode Fulutudilu.

Kommentar: Sydafrikas Banyana Banyana drömmer om att för första gången ta sig vidare ur ett internationellt gruppspel.

I vintras trodde jag att laget skulle ha en ganska bra chans att göra det. Laget såg ju nämligen väldigt defensivt stabilt ut i början av året. 2–1–förlust mot Nederländerna och 0–0 mot Sverige var ju två hoppingivande resultat.

Men på sistone har Sydafrikas försvar läckt ganska rejält. 0–3 mot USA och framför allt 2–7 i genrepet mot Norge är illavarslande siffror. Siffror som säkert skapar oro bland de sydafrikanska backarna.

Nu känns det inte som att Sydafrika kommer att kunna rå på något av lagen i gruppen. Men osvuret är ju bäst.

Sydafrika har några riktigt spännande spelare. Forwarden Thembi Kgatlana är sanslöst snabb, alltså en spelare som är perfekt att kontra på. Och 18-åriga mittfältstalangen Sibulele Holweni skall vara något utöver det vanliga. Hon blir spännande att följa.

Silly season, Afrika och dråpslag för England

Efter några lugna dagar har damallsvenskans silly season i dag blixtrat till. Toppnyheterna är att Djurgården har värvat Ogonna Chukwudi från Kristianstad samt att Växjö har hämtat in den kanadensiska toppmålvakten Erin McLeod från tyska SC Sand.

Dessutom har Göteborg som väntat förlängt med sina båda toppmålvakter Loes Geurts och Jennifer Falk, samt att Kungsbacka har presenterat en ny huvudtränare.

Vad gäller Chukwudi ansluter hon till sin fjärde damallsvenska klubb efter Umeå, Kif Örebro och Kristianstad. För McLeod blir det tredje efter Dalsjöfors och Rosengård. Det där fick mig att fundera lite över vilka utländska spelare som representerat flest klubbar i damallsvenskan.

Spontant kan jag inte hitta någon som slår Chukwudi. Gör ni?

Med McLeod och Katie Fraine skulle jag säga att Växjö nu har seriens näst bästa målvaktsuppsättning bakom Göteborg. För den västsvenska klubben behåller alltså sina två toppmålvakter.

Apropå Västsverige har alltså nykomlingen Kungsbacka i dag fått en ny chefstränare. Han heter Henrik Korhonen och är ett nytt namn för mig. Varifrån han kommer framgår inte i den högst bristfälliga presentationen på klubbens hemsida. Och vid en googling kan jag bara hitta att han verkar ha haft någon roll i Guldheden, samt att han skött materialet i Gais A-trupp samt tränat klubbens P16-lag.

Även om den inhemska säsongen är över händer det en hel del med svensk inblandning utanför landets gränser.

Det Afrikanska mästerskapet har dragit igång i helgen. Det är ett mästerskap som har spelats tolv gånger tidigare. Tio gånger har Nigeria vunnit.

I år leds bekant kontinentens storlag av Thomas Dennerby. Och han fick en riktig mardrömsstart när Sydafrika vann öppningsmatchen med 1–0. Segermålet kom i 85:e minuten och var en riktig godbit från Houston Dashs Thembi Kgatlana. Från klippet nedan verkar Nigeria däremot inte ha skapat så mycket.

I den nigerianska startelvan ingick Piteås Faith Ikidi, Växjös Osinachi Ohale, Kristianstads Rita Chikwelu samt Asarums Ayinde Halimatu. Dessutom byttes Eskilstunas Sonia Okobi in på slutet. Ex-allsvenska Fransisca Ordega (Piteå) startade också. I truppen ingår även Asarums Josephine Chukwunonye.

I den gruppen vann Zambia med 5–0 mot Ekvatorialguinea. Där ser förlorarna från klippet ut att ha ett och annat att lära om försvarsspel…

I den andra gruppen noterades segrar för Ghana (1–0 mot Algeriet) och Kamerun (2–1 mot Mali) i helgen. Hos Ghana ingick Djurgårdsduon Portia Boakye och Sherifatu Sumaila i startelvan. Där ingick även den före detta Kvarnsvedenmittfältaren Elizabeth Addo.

Den före detta Sundsvallsspelaren Ajara Nchout blev stor matchvinnare för Kamerun. Ett Kamerun som även bytte in den tidigare Eskilstuna- och Rosengårdsforwarden Gaelle Enganamouit på slutet.

På andra sidan jordklotet startade även Oceaniens mästerskap i helgen. Det är ett mästerskap som kommer att vinnas av Nya Zeeland. Det verkar som att matcherna skall gå att se på den här länken.

Nya Zeeland inledde turneringen med att besegra Tonga med 11–0. I Football Ferns startelva fanns Vittsjös CJ Bott samt den före detta Rosengårdsspelaren Ali Riley. I truppen ingår även den före detta Mallbackenspelaren Anna Green.

I Uruguay inleds den avslutande gruppomgången i F17-VM i morgon. Där har Ghana, Nya Zeeland och Kanada säkrat sina platser i kvartsfinalerna. Klart är också att Finland, Uruguay och Sydkorea är utslagna.

Trots Kanadas avancemang lämnade turneringens storstjärna Jordyn Huitema planen gråtandes i helgen. Orsaken var att hon fick ett grovt rött kort för en armbåge. Personligen tycker jag att domslutet är väldigt hårt. Det ser ju inte ut som att hon menar att armbåga motståndaren.

Det allra mest spännande inför avslutningen är hur det skall sluta i tuffa grupp C. Där står alla fyra lagen varsin seger. Tyskland och Nordkorea ligger på kvartsfinalplatserna på målskillnad, men USA och Kamerun avancerar vid seger i sista omgången. Då möts Tyskland–USA och Nordkorea–Kamerun.

Så tillbaka till Europa där det var fransk seriefinal i går. Där tog PSG en poäng hemma mot Lyon inför 8 700 åskådare. Det innebär att kampen om ligaguldet lever. Wang Shuang var iskall när hon utnyttjade en grov tavla från Sarah Bouhaddi till 1–0 efter en kvart och Wendie Renard kvitterade strax efter.

Lyon skulle sedan ha haft straff när Irene Paredes försökte dra av Ada Hegerberg tröjan. Men trots att domaren bara var några meter ifrån situationen blev det ingen signal. Svagt.

Hanna Glas byttes in den sista halvtimmen för PSG. Däremot ingick varken Emma Berglund eller Annahita Zamanian i matchtruppen.

Den kinesiska målskytten Shuang är för övrigt en av tre kandidater till att bli Asiens bästa spelare 2018. De andra två är Sam Kerr och Saki Kumagai – tre bra kandidater.

I övrigt i Frankrike spelade Linda Sembrant och Sofia Jakobsson hela matchen när Montpellier vann med 5–0 mot Rodez. Stina Blackstenius ingick däremot inte i truppen. Jag antar att hon är fortsatt skadad.

Linda Sällström gjorde sitt sjunde mål i helgen och är därmed uppe som trea i skytteligan, bakom Marie-Antoinette Katoto (tio mål) och Ada Hegerberg (nio).

I Tyskland var det cuphelg. Där är Bayern München, Frankfurt, Freiburg, Hoffenheim, Leverkusen, Mönchengladbach, Potsdam och Wolfsburg vidare till kvartsfinalerna.

I åttondelsfinalerna spelade Amanda Ilestedt och Nilla Fischer hela sina matcher, medan Fridolina Rolfö byttes ut med en dryg kvart kvar.

Slutligen till England där Arsenal i dag meddelat den tråkiga nyheten att Jordan Nobbs har dragit på sig en skada på korsbandet. Det framgick inte hur illa det är.

Men det är bara sju månader till VM, så det är ju tyvärr högst troligt att Nobbs missar sommarens fest i Frankrike. Det är i så fall ett stort dråpslag för Englands lag, eftersom Nobbs är en av deras viktigaste kreatörer.

Det är förstås även ett stort bakslag för Arsenal, som inlett WSL lysande och står på åtta raka segrar. Nobbs hann göra ett mål och ett assist i 4–0-segern mot Everton innan olyckan var framme. Jessica Samuelsson ingick däremot inte i Arsenals trupp.

Magdalena Eriksson och Jonna Andersson spelade däremot hela matchen när Chelsea vann med 5–0 mot Yeovil.

Allra sist lite fotbollsgodis från Arsenals Danielle van de Donk.

Piteå tycks inte gilla Skåne

Damallsvenskan har nu tagit en liten landslagspaus. Och lagom till den har vi fått ett nytt ledarlag. Nu är det plötsligt Göteborg som alla jagar, samma Göteborg som efter sex omgångar låg på sjunde plats, elva poäng bakom Piteå.

Sedan dess har Göteborg tagit 24 poäng av 27 möjliga och leder nu tabellen med en poängs marginal till Piteå och Rosengård. Det svänger verkligen om vår högsta serie.

För Piteå verkar Skåne vara ett rött skynke. På sju matcher mot skånskt motstånd har norrbottningarna förlorat fem och bara vunnit två – de båda mot LB07. I går blev det 1–0-förlust hemma mot Kristianstad i en match som jag följde lite halvt okoncentrerat. Den bild jag fick var att det var rätt dålig spelkvalitet för att vara ett toppmöte.

Kanske kan det vara Piteås lycka att man bara har en Skånematch kvar, bortamötet med Rosengård i näst sista omgången? För mot lagen utanför Skåne har Piteå fortsatt full poäng.

Tittar man på tabelltoppen efter 15 omgångar är det faktiskt fortsatt fem lag som har chansen att ta hem guldet. Men för både Kristianstad och Linköping krävs det nog full poäng i de sju återstående matcherna om det skall bära hela vägen.

Om vi istället låter blicken vandra ner mot bottenstriden har det skapats en liten lucka mellan lagen under och över nedflyttningsstrecket.

Den här helgen vann ju både Djurgården och Växjö, vilket innebär att LB07 hamnat i ett prekärt läge. Malmölaget är nu 3,5 poäng efter Djurgården och 4,5 efter Hammarby, som båda dessutom har en match mindre spelad.

Det skall dock återigen konstateras att LB har mött fyra av de fem topplagen i höstupptakten, vilket gör att de har det klart ”lättaste” programmet av alla de lag som är mer eller mindre inblandade i nedflyttningsstriden. Både Djurgården och Hammarby har ju exempelvis redan mött Kalmar två gånger, medan LB har kvar ett möte med tabelljumbon.

En reflektion över de senaste årens bottenstrider är ju att det sedan 2015 är flera väldigt bra lag som har åkt ur. Det känns tråkigt att ett lag skall behöva följa Kalmar ner i elitettan. Precis som att det var tråkigt att Kvarnsveden och Örebro flyttades ner i fjol.

Som läget är nu i svensk damfotboll tycker jag gott att det finns plats för 14 lag i damallsvenskan. Kanske till och med för 16.

Nackdelen med en utökad serie är att det blir fler matcher och därmed både dyrare resekostnader och ett tuffare spelschema. Men totalt sett tycker jag att en utökning skulle vara något positivt, då det skulle öka antalet svenska spelare som får chansen att spela på högsta nivå. Det skulle också öka antalet orter/regioner med elitfotboll, vilket skulle locka fler unga tjejer till sporten.

Jag tycker att debatten om en utökning av damallsvenskan borde vara högaktuell, men jag hör och ser väldigt lite synpunkter i frågan.

Apropå damallsvenskan läste jag på bloggen Hattrick att det är problem med handläggningstider på Migrationsverket som gör att alla sommarens nyförvärv inte har kommit i spel ännu.

Det här är något jag funderat över några gånger. För jag har noterat att dambasketlag ofta har liknande problem med amerikanska nyförvärv. Däremot har jag knappt någonsin hört om några herrfotbolls- eller herrbasketlag där långväga nyförvärv fått vänta veckor på att bli spelklara. Någon som vet hur det kommer sig?

I dag samlas landslaget i Göteborg för de avgörande matcherna i VM-kvalgruppen. Jag noterade att P4 Kronobergs fotbollsexpert Hanna Höckert tycker att Växjös Nellie Karlsson borde ha varit med i Göteborg. Höckert verkar till och med se Karlsson som Sveriges för tillfället bästa försvarsspelare.

Det lilla jag har sett Nellie Karlsson kanske jag inte höjer henne så högt till skyarna, men visst har Växjöbacken potential. Och hon visade fina kvaliteter när hon gjorde 1–1-målet mot Vittsjö i går.

Det var inte bara i toppen av damallsvenskan som det tajtade till sig i helgen. Även i elitettan minskade avstånden i toppen. Ett hattrick av nya tyskan Sonja Giraud gjorde att Kvarnsveden vann sin första match på länge, och återigen knappade in på topptrion.

För inget av de tre topplagen vann. Lidköping kryssade mot Västerås BK30 och Kungsbacka mot Assi. Och Kif Örebro kammade noll i ”derbyt” mot Mallbacken. Värmländskornas 2–0-seger innebär att det för tillfället är Lidköping och Kungsbacka som ligger på damallsvensk plats.

I botten tog Uppsala en blytung trepoängare hemma mot Ljusdal. Den innebär att Uppsala i nuläget har lämnat den akuta nedflyttningsstriden.

Det om de båda inhemska toppserierna. I USA:s NWSL är nu 3,5 slutspelslag klara. North Carolina, Seattle och Portland har som bekant 100-procentigt säkrat sina platser.

Och genom söndagens 3–1-seger borta mot Orlando är nu även Chicago Red Stars väldigt nära att knipa den fjärde och sista platsen. Laget behöver två poäng på de två omgångar som återstår, och det troliga är att platsen säkras i nästa omgång, då man har hemmamatch mot tabelljumbon Sky Blue.

För Marta och Orlando innebar förlusten däremot att det är 100-procentigt klart att slutspelståget har gått.

Stor matchvinnare för Chicago i söndagens nyckelmatch var Australiens Sam Kerr, som gjorde två av målen och spelade fram till det tredje.

Kerr vann skytteligan i NWSL i fjol på 17 mål. Med två omgångar kvar av årets serie leder hon på 14, två före Lynn Williams och tre före Lindsey Horan.

Ingen har vunnit NWSL:s skytteliga mer än en gång, vilket ger Kerr en bra chans att bli historisk. Och det är ingen tvekan om att australiskan för tillfället är en av världens bästa spelare. Kanske till med med den allra bästa, som Rainer tyckte i bloggen Hattrick.

När den franska ligan drog i gång i helgen kopplade en annan pålitlig målskytt direkt ett litet grepp om skytteligan. Norska Ada Hegerberg gjorde nämligen två av Lyons mål i 8–0-segern mot Lille. Omgångens andra tvåmålsskytt var lagkompisen Amel Majri.

Det blev inga svenskmål i premiärrundan, även om Stina Blackstenius hade en boll inne. Vadstenaprodukten var dock avvinkad för offside. Ett svenskt assist blev det dock, för Montpellier segermål i 1–0-vinsten mot Dijon gjordes av Anouk Dekker, framnickad av Linda Sembrant.

Vittsjöförvärvet Linda Sällström fick en kanonstart på sin tid i Paris FC. Redan i tionde minuten gjorde hon sitt första ligamål. Hon stod även för det inspel som en Guingampback slog i eget mål till 2–0. Sett till klippet med höjdpunkter var Sällström planens gigant.

Det var helgens klubbfotboll i sammandrag. Kommande inlägg är det förstås fokus på VM-kval. Vårt svenska landslag håller just nu på att träna i Göteborg.

I den landslagsturnering som har pågått i en dryg vecka, Asiatiska spelen, är det nu bara fyra lag kvar. Tisdagens semifinaler spelas mellan Sydkorea–Japan och Kina–Taiwan. Här är ett klipp från Kinas kvartsfinal, där man vann med 5–0 mot Thailand. Spelskickliga PSG-förvärvet Wang Shuang gjorde tre mål:

USA vann, Australien fortsätter att imponera

USA besegrade Brasilien med 4–1 i natt, ett resultat som innebär att amerikanskorna stod som slutsegrare i Tournament of Nations på bättre målskillnad än tvåan Australien.

Den amerikanska damfotbollssidan The Equalizer konstaterar efter segern att USA nu har 19 raka landskamper utan förlust, och utropar laget som stor guldfavorit i nästa års VM-slutspel.

Visst, sedan 1–0-förlusten mot Australien i slutet av juli i fjol, en match som ingick i 2017 års Tournament of Nations, har USA 16 segrar och tre kryss. Det är förstås otroligt imponerande, och jag håller med om att USA i nuläget finns bland guldfavoriterna till nästa års VM-slutspel.

Innan jag fortsätter mina funderingar har skall jag berätta att det var länge sedan jag såg USA spela. Deras landskamper avgörs ofta mitt i natten svensk tid, så även de tre matcherna i den senaste veckans turnering.

Därav har jag ingen bild av hur USA:s spel ser ut för tillfället. Dock har man ju förstått att de hittat defensiv stabilitet genom att spela stabila Julie Ertz som defensiv mittfältare framför ett mittbackspar med spelskickliga Becky Sauerbrunn och talangfulla Tierna Davidson.

Dessutom har man höjt den offensiva kreativiteten rejält när man kunnat spela Lindsey Horan på centralt mittfält och både Megan Rapinoe och Tobin Heath på kanterna. Framför allt verkar Heath inte bara vara frisk, hon verkar även vara i toppform.

Det är bra för internationell damfotboll med ett starkt USA eftersom det är ett stort land där damfotbollen har hög status.

Det som gör att jag ändå vill avvakta med att ropa ut att USA är klara VM-favoriter är ju att 18 av de här 19 matcherna har spelats i USA, inför en stor hemmapublik, Huvuddelen av motståndarna har inte bara haft bortaplan, utan även tidsomställning att ta hänsyn till.

Den enda bortamatchen USA haft det senaste året spelades mot Kanada i Vancouver, och slutade 1–1. De andra kryssen har varit mot Frankrike och Australien, två lag jag ser som ungefär lika stora guldfavoriter i VM som amerikanskorna.

Klart är att USA är tillbaka på banan igen, vilket är kul. Ett annat lag som är på banan är nämnda Australien. The Matildas har jag sett i nästan tre halvlekar under den senaste veckans turnering.

Jag såg dem försvara sin ledning mot Brasilien i första matchen och jag såg dem vinna mot ett trubbigt Japan med 2–0 i natt. Även om Japan faktiskt vann mot Australien i finalen av de Asiatiska mästerskapen tidigare i år skulle jag säga att förbundskapten Asako Takakura har problem, anfallsproblem.

Australien–Japan var nämligen en match där japanskorna var klart bättre i spelet fram till mitten av motståndarnas planhalva. Så långt har Japan har ett väldigt bra passningsspel. Däremot saknas både djupledshot och spelare som kan slå en öppnande passning med hög kvalitet. Japan har helt enkelt inga nycklar att ta sig igenom starka försvar.

Därför förlorade Japan alla sina tre matcher i Tournament of Nations. Därför tror jag att japanskorna får det väldigt svårt att ta sig till en tredje raka VM-final nästa år. Det framgångsrika laget under Norio Sasaki hade snabbhet på kanterna i Shinobu Ohno och Nahomi Kawasumi och man hade kanske världens bästa passningsspelare och tia i Homare Sawa. I OS 2012 hade man dessutom en toppforward av högsta världsklass i Yuki Nagasato.

Även om Kawasumi var med i veckans trupp, och Nagasato börjar komma upp ur en lång formsvacka, känns alltså dagens Japan väldigt trubbigt. Det blir intressant att se hur förbundskapten Takakura kommer att agera under det närmaste året för att lösa sina anfallsproblem.

Alanna Kennedy

Australien har däremot inga anfallsproblem. Genom segern kommer man att passera Japan på världsrankingen, och återigen vara Asiens bästa lag.

The Matildas är lite av Japans motsats. De har lite problem med uppspelen, även om Alanna Kennedy nog är en av världens tre–fyra bästa mittbackar. Däremot har man inga offensiva problem. När man väl kommer till anfall har man sylvassa Sam Kerr längst fram och extremt hög fart på en hel hög spelare, inte minst på ytterbacksplatserna med Hayley Raso och Ellie Carpenter.

Hayley Raso

För mig var just 18-åriga Carpenter det stora utropstecknet hos The Matildas. Tidigare har jag tyckt att hon varit med mer för att hon är ett ungt framtidsnamn än för att hon är redo för A-landslaget. Så var det inte nu, Carpenter har vuxit in i den internationella seniorfotbollen och är redan en internationell toppspelare. Får hon fortsätta att vara skadefri finns inga gränser för hur bra hon kan bli.

Carpenter är född 2000. Under turneringen fick även Amy Sayer (född 2001) och Mary Fowler (född 2002) göra sina debuter i A-landslagssammanhang. Det finns förstås faror med att släppa fram sina talanger i väldigt tidig ålder. Skulle de stanna i utvecklingen är det risk att den tidiga debuten mer blir ett hinder än en uppmuntran, att spelarna knäcks mentalt.

Men Australien har goda erfarenheter av att släppa fram spelare tidigt. Och om Sayer och Fowler får samma utveckling som Carpenter och Kerr (båda debuterade som 15-åringar) och Caitlin Foord (debuterade som 16-åring) är framtiden riktigt ljus för The Matildas.

Caitlin Foord

Nämnda Foord har varit skadad en längre period, och missade bland annat Asiatiska mästerskapen. Under Tournament of Nations gjorde hon tre korta inhopp. Det längsta var 22 minuter i natt mot Japan, och jag tyckte allt att hon ser ut att vara på väg tillbaka till toppformen igen – och då lyfter Australien ytterligare.

Min känsla är att Australien definitivt blir att räkna med i VM nästa år. Den spets laget besitter gör dem till en minst lika stor guldfavorit som USA. I varje fall för mig.

Slutligen några övergångar. PSG:s trupp kändes tunn i International Champions Cup, där laget kom sist. I dag har man gjort klart med Kinas duktiga mittfältare Wang Shuang.

I engelska WSL håller nykomlingen West Ham på att bygga ett spännande lag. Senast att ansluta är Nya Zeelands duktiga ytterback Ria Percival. Sedan tidigare har man knutit upp spelare som Jane Ross, Julia Simic, Claire Rafferty och Gilly Flaherty.

Svensk startelva, VM-final, succédebut och ett drömmål

I kväll 18.45 (sänds på TV12) spelar Sverige en historisk landskamp mot Iran. Historisk för att det är första gången Iran är i Europa med ett damlandslag.

Pia Sundhage väljer att testa ett par yngre spelare från start. Det blir nämligen A-landslagsdebut för kvartetten Nathalie Björn, Petra Andersson, Irma Helin och Mimmi Larsson. Helin är uppsatt som forward, men med det nya spelsättet är hon ju den offensiva spetsen i ett diamantformat fyrmannamittfält. Dock lär hon inte behöva spela så mycket försvarsspel mot Iran, som är ett motstånd Sverige bör slå med tvåsiffrig marginal.

I mitt tillägg till förra inlägget konstaterade jag att det trots allt verkar vara ett seniorlag som anlänt till Sverige. Vad det innebär kvalitetsmässigt är dock svårt att säga, i kvalet till Asiatiska mästerskapen 2014 föll Irans seniorer med 6–0 mot Filippinerna och 5–1 mot Thailand. Det är två lag Sverige bör kunna göra rätt många mål på, så tvåsiffrigt känns rimligt.

Den svenska startelvan ser för övrigt ut så här i sin helhet: Hedvig Lindahl – Björn, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna AnderssonCaroline Seger, Petra Andersson, Hanna FolkessonOlivia Schough, Helin, Larsson.

Sportsligt sett är ju Sverige–Iran rätt ointressant. Där är istället EM-playoffet mellan Portugal och Rumänien samt VM-finalen för F17 dagens viktigaste matcher. Portugal och Rumänien känns som en rätt öppen historia, där jag i dubbelmötet håller portugisiskorna som favoriter till 60–40.

I F17-VM känns Japan som det klart bästa laget, ändå känner jag att Nordkorea lika gärna kan vinna. Nordkoreanskorna vann ju de asiatiska mästerskapen och kan ha en liten mental fördel av det. Men spelmässigt har Japan varit det klart bättre laget av de två hittills i VM. För fotbollens skull hoppas jag därför på de offensiva och spelskickliga japanskorna. VM-finalen startar 19.00 och sänds på Eurosport1. Tidigare på eftermiddagen är det bronsmatch mellan Spanien och Venezuela (Eurosport 1, 16.00).

Det spelas även en glödhet träningslandskamp i dag, 21.00 tar England emot Frankrike. Engelskorna var ju inte med i OS, och fransyskorna håller på med ett nybygge. Det blir intressant att se var de båda lagen står.

Under torsdagen har det spelats ett antal landskamper. I USA vann hemmalaget med 4–0 mot ett reservbetonat Schweiz. Även USA håller på att bygga nytt, och vi fick se en succédebut av NWSL:s skyttedrottning Lynn Williams. Hon byttes in i halvtid och gjorde 1–0-målet redan efter 49 sekunder i landslagströjan. Grymt.

I en annan match spelade Island och Kina 2–2. Islands 1–0-mål såg ut så här:

Kinas 1–1 av Wang Shuang var läckert – ett riktigt drömmål. Shuang snurrar upp en isländsk back (ser ut som Eskilstunas Glodis Perla Viggosdottir) så att hon inte vet var hon är. Njut av målet här:

Slutligen vann Nederländerna med hela 7–0 mot Skottland. Det var en maktdemonstration av ett allt starkare nederländskt lag. Det blir intressant att se vad de kan uträtta i nästa års hemma-EM.

Den stora damfotbollsguiden till OS 2016

I morgon 18.00 svensk tid sparkar Sverige och Sydafrika igång OS 2016. Det har således blivit hög tid för min stora guide till spelens damfotbollsturnering.

Jag gjorde en ranking av de tolv lagen i april, inför lottningen. Det är dock 3,5 månader sedan, och en del har hänt. Mest positivt är att Sverige har tagit flera steg i rätt riktning sedan dess, medan flera av favoritlagen har hackat.

Innan jag går in på rankingen kommer här lite grundfakta. Det är tre grupper med fyra lag i varje. Ettorna, tvåorna och de två bästa treorna går vidare till kvartsfinal. Slutspelsträdet finns i botten av det här inlägget.

Här är gruppindelningen:

Grupp E
Brasilien
Kina
Sydafrika
Sverige

Grupp F
Australien
Kanada
Tyskland
Zimbabwe

Grupp G
Colombia
Frankrike
Nya Zeeland
USA

Spelschemat finner du här. Notera att man kan ändra matchtid till sin tidszon, till höger just under datumraden.

Alla spelartrupper finner du här.

Det statistiska underlaget för turneringen finns här.

Reglerna finns här.

En genomgång av alla domarteamen finns här.

Därmed har vi kommit fram till min rankinglista av de tolv lagen i OS-turneringen. Trevlig läsning:

12) Zimbabwe
Världsranking: 93
Antal OS: första
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 0 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: Tyskland, 23.00

Laget som kallas The Mighty Warriors gör sitt första stora mästerskap. Och man tog en mycket konstig väg till Rio, förhoppningsvis en väg inget annat lag någonsin kommer att ta.

För det bär ju ett löjets skimmer över damfotbollen att Zimbabwe lämnade walkover i en av kvalmatcherna, men ändå kan spela OS. Det var i bortamatchen mot Elfenbenskusten som Zimbabwe inte kom till spel. I returen lämnade i stället Elfenbenskusten wo, och innan man hade löst nya datum för lagens möten drog sig Elfenbenskusten ur OS-kvalet. Zimbabwe var hastigt och lustigt i kvalfinal mot Kamerun.

Där klev lagets stora stjärna fram, det handlar om journaliststudenten Rudo Neshamba, som gjorde tre av lagets fyra mål i kvalet. Bland annat stod hon för båda målen mot ett Kamerun som kom till spel utan Gaelle Enganamouit.

Zimbabwe vann dubbelmötet genom att förlora med 2–1 borta och vinna med 1–0 hemma och således avancera genom bortamål.

Avancemanget har gjort att laget uppmärksammats enormt i sitt hemland. Kul – det är bra om damfotbollen kan få ett lyft i några afrikanska länder. Men så kul lär inte Zimbabwe få det i Rio. Laget har lottats i samma grupp som Tyskland, Australien och Kanada och lär få åka hem med tre rejäla förluster i bagaget.

Att ställas mot tyskorna i första matchen känns som tuffast möjliga öppningsmatch. Tyskland brukar vara mästerligt på att vräka in mål på svaga motståndare. Och utan att ha sett Zimbabwe spela kan man nog slå fast att det här är OS klart sämsta lag. Kanske till och med det sämsta någonsin.

Greklands bottenrekord med tre raka förluster och målskillnaden 0–11 känns klart i farozonen.

Jag har letat klipp på Zimbabwe, men utan någon större lycka. Här är dock ett från en drygt två år gammal träningsmatch mot Sydafrika:

11) Sydafrika
Världsranking: 52
Antal OS: andra – tog en poäng 2012.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 0 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: Sverige, 18.00

Sydafrikas Banyana Banyana gör sitt andra OS. De tog en poäng mot ett reservbetonat Japan för fyra år sedan, fast det var en match där japanskorna inte hade något emot att spela oavgjort.

Under förbundskaptenen Vera Pauw har laget blivit lite mer stabilt. Man har gjort bra resultat både mot Nederländerna (0–2) och USA (0–1) den här sommaren. Ändå vore det en skräll om Sydafrika tog några poäng i Rio.

Skall man göra det hänger mycket på starka målvakten Roxanne Barker och mittbacken och tillika lagkaptenen Janine Van Wyk. Offensivt har Banyana Banyana stort mod och vågar anfalla med mycket folk. Man har även hyfsad kvalitet på några spelare, inte minst det tidigare Rysslandsproffset Pumi Nyandeni.

Men defensivt är det ibland virrigt. Laget spelar med man-man-försvar med stort hjärta, och man vill gärna kliva upp i hög press. Då riktigt rusar spelarna på, vilket innebär att om motståndaren kan spela förbi förstapressen bildas det lätt stora ytor. Dessutom har Sydafrika det ofta tufft på defensiva fasta situationer.

Trots att jag ändå har både charmats och överraskats lite av Banyana Banyana den här våren tippar jag att laget åker hem med noll poäng från OS.

Mer om laget finns att läsa här och här.

10) Colombia
Världsranking: 24
Antal OS: andra – blev både poäng- och mållöst 2012.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 1 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: Frankrike, 03.00 natten mot torsdag.

Colombia lämnade London-OS med noll poäng och mållskillnaden 0–6. Men sedan dess har laget utvecklats. Man visade i fjolårets VM att man har flyttat fram positionerna rejält. Där skrällslog man ju bland annat Frankrike, plus att man skakade USA i åttondelen.

Ett revanschsuget Frankrike väntar i årets öppningsmatch, och tyvärr känns det som att Colombia inte kommer att ha lika mycket att sätta emot i år.

Visst gynnas colombianskorna av att vara välbekanta med det sydamerikanska klimatet. Men det väger nog inte upp att laget kommer till spel utan sina båda centrala mittfältsstjärnor från fjolårets VM, Yoreli Rincon (skadad) och Daniela Montoya (petad). Apropå Montoya satte hon det här historiska målet i fjolårets VM-turnering, Colombias första VM-mål någonsin:

Efter den fina VM-insatsen var det bråkigt i Colombias lag. Spelarna visade öppet sitt missnöje med uteblivna löner. Obekräftade uppgifter gör gällande att Montoya har petats från OS för att hon protesterade för högljutt mot hur förbundet har behandlat sitt damlandslag.

Den oron som följt på det, avsaknaden av nyckelspelarna samt det faktum att man fått en tuff lottning gör att jag tror att Colombia får åka hem efter gruppspelet den här gången. Man har chans mot Nya Zeeland om tekniska Lady Andrade visar toppform. Men det troliga är att Colombia blir sist i gruppen.

9) Nya Zeeland
Världsranking: 17
Antal OS: tredje – som bäst kvartsfinal 2012.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 2 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: USA, midnatt, natten mot torsdag.

Nya Zeelands Football Ferns är ett fysiskt och hårt arbetande lag, ett lag som är väldigt jobbigt att möta. Större delen av truppen är utlandsproffs, bland annat spelar ju trion Ali Riley, Anna Green och Kirsty Yallop i damallsvenskan.

Duktiga målvakten Erin Nayler, som nyligen skrev på för Sky Blue FC i USA:s NWSL, är viktig. Det är även viktiga mittbacken Abby Erceg som återfinns i samma liga (Western New York Flash). Offensivt är Tysklandsproffset (Jena) Amber Hearn viktig med sin tyngd.

För fyra år sedan gick Nya Zeeland till kvartsfinal, där de pressade USA. I VM i fjol var man en hårsmån från att gå vidare ur gruppspelets jämnaste grupp. Ferns har god chans att bli grupptrea, men den tuffa lottningen gör att man får svårt att ta fler än tre poäng. Därmed talar mycket för att man får lämna turneringen innan slutspelet.

8) Kina
Världsranking: 12
Antal OS: femte – som bäst silvermedaljörer 1996.
Guldchans: 1 procent
Medaljchans: 10 procent
Troliga startelva: Zhao Lina – Wu Haiyan, Zhao Rong, Li Dongna, Liu Shanshan – Wang Shanshan, Tan Ruyin, Pang Fengyue, Wang Shuang – Zhang Rui – Ma Xiaoxu.
Öppningsmatch: Brasilien, 21.00.

Tidigare i våras hade jag Kina som utmanare om guldet. Stålrosorna, som laget kallas, slog USA på bortaplan i december. Sedan följde en imponerande svit på 13 matcher utan förlust. Där besegrade man även Japan och kryssade mot Australien. Laget såg hur stabilt ut som helst.

Man har sin styrka i försvarsspelet, där spelarna inte tar många steg åt fel håll. De är otroligt väldrillade, vilket märktes i fjolårets VM. Då tog man sig till kvartsfinal, där man skakade USA, men till slut föll med 1–0.

Den senaste tiden har dock det kinesiska laget tappat i kvalietet. I slutet av juli noterades först förlust mot Kanada (1–0) och sedan hela 3–0 i baken mot Frankrike.

Ett stort skäl till den försämrade formen är säkert lårskadan på centrala mittfältaren Ren Guixin. Jag imponerades enormt av henne när jag såg Kina mot Australien i vårens OS-kval. Hon kändes som lagets klippa, och självklart är det ett jättestort bakslag för förbundskapten Bruno Bini att han inte kan spela Guixin i Rio.

Bini har för övrigt petat VM-stjärnorna Wang Fei och Wang Lisi. Mot Frankrike saknades inte minst stabila målvakten Fei. Just målvaktsspelet är ett frågetecken i Kinas lag.

Defensivt kommer lagkaptenen Li Dongna vara väldigt viktig. Offensivt har Kina ett bra inläggsspel. Man har både bra precision på inläggen, bland annat från duktiga Wang Shanshan, och bra tajming inne i straffområdet.

Jag tror att Kina går till kvartsfinal. Men lagets dipp den senaste tiden gör att jag skiftar dem från gruppfavoriter till trolig grupptrea. Därmed väntar sannolikt USA i kvartsfinal, och då tar OS slut för årets kinesiska lag.

7) Kanada
Världsranking: 10
Antal OS: tredje – som bäst bronsmedaljörer 2012.
Guldchans: 1 procent
Medaljchans: 12 procent
Troliga startelva: Stephanie Labbé – Rhian Wilkinson, Shelina Zadorsky, Kadeisha Buchanan, Ashley Lawrence – Jessie Fleming, Desiree Scott, Sophie Schmidt – Diana Matheson, Christine Sinclair, Janine Beckie.
Öppningsmatch: Australien, 20.00.

Kanada tog brons för fyra år sedan, och nu kommer man med ett mycket intressant lag. Faktiskt ett lag som känns klart mycket bättre än det man mönstrade i fjolårets hemma-VM. I sommar har man bland annat vunnit mot Brasilien, efter segermål av Janine Beckie i 94:e minuten.

I VM 2015 föll man på problem i mittförsvaret. Nu har förbundskapten John Herdman hittat en bra lösning genom att spela Shelina Zadorsky bredvid försvarsstjärnan Kadeisha Buchanan.

Kanada har även fått en bättre offensiv spets och fart genom tillskottet av nya unga spelare som Beckie, Jessie Fleming och Deanne Rose.

Faktum är att Herdman har en mängd bra alternativ när han skall sätta upp sin startelva. Dock är det fortfarande så att mycket vilar på Christine Sinclair:s axlar. Kanadas superstjärna är inte bara en grymt bra avslutare, hon är även otroligt viktig i anfallsuppbyggnaden med sin fina kreativitet.

Frågetecknet finns på målvaktssidan. Ex-allsvenska Stephanie Labbé är utmärkt på mållinjen. Men frågan är hur hon klarar av spelet i luftrummet. Där har hon brister, och där avgörs alltfler internationella matcher.

Jag tror att Kanada säkert tar sig vidare ur gruppspelet. Det rimliga är att man åker i kvartsfinalen, men med rätt lottning kan det bli medalj. Kanadas lag ser som sagt väldigt spännande ut. Läs mer om det här.

6) Sverige
Världsranking: 6
Antal OS: sjätte – som bäst fyra 2004.
Guldchans: 2 procent
Medaljchans: 23 procent
Troliga startelva: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Ericsson – Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Caroline Seger – Lotta Schelin, Fridolina Rolfö, Sofia Jakobsson.
Öppningsmatch: Sydafrika, 18.00.

Sverige är det lag som har bäst facit av alla sedan fjolårets VM – tio segrar, ett kryss och bara ett insläppt mål. Det bör dock konstateras att Sverige inte har mött något lag på världsrankingens topp fem sedan debaclet i Kanada.

Den senaste tiden har det hänt saker i det svenska spelet som gör att mitt hopp om vår första OS-medalj någonsin har vuxit. Det handlar framför allt om hur Kosovare Asllani och Fridolina Rolfö kommit in och lyft laget. En mer ingående analys av det svenska spelet finns här.

Mycket kommer att avgöras i gruppspelet. Vid svensk gruppseger ligger vägen mot medaljerna öppen. Då ställs vi nämligen mot en grupptrea i kvartsfinalen. Vid andra- eller tredjeplats i gruppen lär vi få en tuffare placering i slutspelsträdet. Känslan är också att Sverige har en bra chans att ta hem gruppen. Jag ser det som 40–45–15 mellan vårt lag, Brasilien och Kina.

5) Brasilien
Världsranking: 8
Antal OS: sjätte – som bäst silvermedaljörer 2004 och 2008.
Guldchans: 4 procent
Medaljchans: 27 procent
Troliga startelva: Barbara – Poliana, Erika, Monica, Tamires – Debinha, Andressinha, Andressa Alves, Marta – Beatriz, Cristiane.
Öppningsmatch: Kina, 21.00.

Brasilien har varit på nedgång under ett par år. Nu kan det dock vända. Man har en spännande trupp, en trupp som känns klart bättre än fjolårets i VM. Man har även fördelar i att man kan de vädermässiga förhållandena bättre än konkurrenterna och förstås genom publikstödet.

Det skall sägas direkt, om inte Brasilien hade haft hemmaplan skulle jag inte placerat dem så här högt. Då hade nog både Sverige och Kanada gått före.

Men med publiken i ryggen och med en Marta i bra form kan Brasiliens lag lyfta mot medaljmatcher. I grunden gäller samma sak för brasilianskorna som för Sverige, alltså att gruppspelet blir väldigt avgörande. Vid gruppseger finns en god medaljchans. Blir man tvåa eller trea i gruppen blir det däremot mycket tuffare att ta sig upp på pallen.

I genrepet mot Australien var Brasilens lag otroligt offensivt balanserat. I mittförsvaret var offensiva halvvolleydrottningen Erika tillbaka. Hela mittfältet bestod i princip av spelare som även kunde ha varit uppsatta som forwards. Och av forwards har dubbla olympiska skyttedrottningen Cristiane hittat målet igen i PSG.

Noterbart är att Formiga har varit med och spelat i alla fem OS-turneringarna. Jag tyckte att den superrutinerade innermittfältaren var Brasiliens bästa spelare i fjolårets VM. I år verkar hon dock börja från bänken.

Offensivt är alltså Brasilien väldigt starkt. Ett lag med massor av individuellt skickliga spelare. Defensivt är laget klart sämre. Största frågetecknet finns på målvaktssidan, där Barbara knappast utstrålar säkerhet.

4) Australien
Världsranking: 5
Antal OS: tredje – som bäst kvartsfinal 2004.
Guldchans: 10 procent
Medaljchans: 40 procent
Troliga startelva: Lydia Williams – Caitlin Foord, Laura Alleway, Alanna Kennedy, Stephanie Catley – Elise Kellond-Knight, Emily van Egmond, Katrina Gorry – Samantha Kerr, Michelle Heyman, Lisa De Vanna.
Öppningsmatch: Kanada, 20.00.

Australien har aldrig varit nära medalj i ett stort mästerskap. Nu kan det vara dags. The Matildas har med sig ett jätteintressant lag till Brasilien. I Asiens OS-kval dominerade man bollinnehavet mot alla lag, alltså även mot bollskickliga gäng som Japan, Kina, Nordkorea och Sydkorea.

Australiens lag är bolltryggt, och framför allt har man blixtsnabba omställningar. Inget annat lag är så vasst i djupled som The Matildas. Lägg till att man dessutom har många väldrillade spelare som lärt sig hur man springer för varandra.

Jag imponerades enormt av dem i det asiatiska OS-kvalet. I startelvan har man inga svaga positioner. Före detta Piteåspelaren Lydia Williams är en världsmålvakt, man har några av världens mest spännande unga backar i Alanna Kennedy och Steph Catley. Man har smarta och passningsskickliga offensiva mittfältare i Katrina Gorry och Emily Van Egmond och vassa forwards i Sam Kerr, Michelle Heyman och Lisa De Vanna. Helt enkelt ett lag som kan lämna Rio med guldet.

Det som talar mot Australien är bristen på vinnarkultur – och på att truppen är lite tunn på vissa positioner. Lagets är således rätt känsligt för skador. Det kan också få lida av att det är ett mördande spelprogram i OS.

Lottningen där man har Zimbabwe i gruppen gör att Australien dock kommer att kunna vila folk i minst en gruppmatch, och ändå avancera till kvartsfinal.

I gruppspelet tror jag att Australien har god chans på gruppsegern. Jag tycker att deras snabba omställningsspel borde passa Tysklands sega mittförsvar extremt dåligt. Men frågan är om det inte är bättre att komma tvåa eller trea i den här gruppen. Ettan ställs ju nämligen mot antingen Frankrike eller USA i kvartsfinal.

Australien är svårtippat. De tar sig säkert till kvartsfinal. Där avgörs deras chanser av lottningen. Med rätt väg framåt kan The Matildas faktiskt gå hela vägen.

3) Tyskland
Världsranking: 2
Antal OS: femte – som bäst brons 2000, 2004 och 2008.
Guldchans: 14 procent
Medaljchans: 50 procent
Troliga startelva: Almuth Schult – Leonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Isabel Kerschowski – Dzsenifer Marozsan, Melanie Behringer, Sara Däbritz – Anja Mittag, Simone Laudehr – Alexandra Popp.
Öppningsmatch: Zimbabwe, 23.00.

Tyskland är svårbedömt. Man har massor av talangfulla spelare, men man har inte hittat det perfekta lagbygget.

Sedan fjolårets VM, där tyskorna blev fyra, har man tappat stabila målvakten Nadine Angerer och skyttedrottningen Celia Sasic. Man har heller inte hittat någon ersättare till effektiva tvåvägsmittfältaren Nadine Kessler, som ju 2013 ledde laget till deras senaste mästerskapsguld.

Förbundskapten Silvia Neid gör sitt sista stora mästerskap på posten. De senaste tre åren har hon testat sig fram för att få ihop laget på bästa sätt. Till OS verkar hon satsa på en så kallad julgransuppställning, alltså spelsystemet 4-3-2-1.

Om Tyskland får ihop sitt lagspel kan det bära hela vägen till OS-guld. Men jag känner mig långt ifrån säker på att det blir så. Almuth Schult är en ojämn målvakt, med grym högstanivå, men också med låg lägstanivå. Rutinerade mittbackarna Annike Krahn och Saskia Bartusiak är bra när de får kliva framåt, men har stora brister i snabbheten.

På mittfältet finns massor av talang, sannolikt för mycket. Frågan Neid får brottas med är hur hon skall få ut max ur alla sina duktiga mittfältare, framför allt ur spelgeniet Dzsenifer Marozsan. Lyons nyförvärv har inte lyft i landslaget ännu. Gör hon det i OS? Personligen gillar jag Melanie Leupolz skarpt. Men hon fick inte plats i genrepet.

Bland forwards har Alexandra Popp haft en rätt svag säsong. Men hon har visat bättre och bättre form på sistone, det är ett gott omen för tyskorna.

Tyskland kommer att gå vidare till kvartsfinal. Laget är mästerligt på att vräka in mål på svaga motståndare. Eftersom de inleder mot Zimbabwe tippar jag måltjuven Anja Mittag som hela OS-turneringens skyttedrottning. Hon utmanas i första hand av Popp.

Eftersom jag tippar Tyskland som grupptvåa tror jag att de ställs mot tvåan i Sveriges grupp i kvarten. Där blir Tyskland storfavorit, vilket innebär att laget kommer att ha god medaljchans.

2) Frankrike
Världsranking: 3
Antal OS: andra – som bäst fyra 2012.
Guldchans: 18 procent
Medaljchans: 40 procent
Troliga startelva: Sarah Bouhaddi – Jessica Houara d’Hommeaux, Wendie Renard, Griedge Mbock Bathy, Amel Majri – Elise Bussaglia, Amandine Hendy – Kadidiatou Diani, Camille Abily, Louisa Cadamuro (tidigare Necib) – Eugenie Le Sommer.
Öppningsmatch: Colombia, 03.00 natten mot torsdag.

Frankrike blir bara bättre och bättre. Det fyller hela tiden på med intressanta talanger från ungdomslandslagen. Och hade det inte varit för den franska medaljfrossan – hade jag lyft procentsiffrorna på fransk guld- och medaljchans ytterligare.

Men det är ju så att Frankrikes landslag aldrig har tagit en mästerskapsmedalj. De har darrat till varje gång de varit på väg att ta medalj de senaste åren. Se bara här:

2009, EM: Ut på straffar i kvartsfinal.
2011, VM: Förlust i bronsmatch mot Sverige, trots numerärt överläge.
2012, OS: Förlust i bronsmatch mot Kanada.
2013, EM: Ut på straffar i kvartsfinal.
2015, VM: Ut på straffar i kvartsfinal.

Rent spelmässigt känns det franska laget som första utmanare till USA, som ett lag som mycket väl skulle kunna åka hem mot guldmedaljerna. Frankrike har världens bästa mittbackspar i Wendie Renard och Griedge Mbock Bathy, skickliga ytterbackar, ett grymt starkt centralt mittfält, där eleganta spelgeniet Louisa Cadamuro (tidigare Necib) gör sina sista matcher innan hon slutar. Hon är värd att få kröna karriären med en OS-medalj.

Frågetecknen finns som vanligt på forwardssidan. Smarta Gaetane Thiney är petad, och fjolårets succéspelare Eugenie Le Sommer har inte nått samma nivå i år. Le Sommer har en makalöst hög högstanivå. Kanske att hon har lyckats toppa formen till OS. I så fall blir Frankrike livsfarligt i Rio.

Fransyskorna kommer att göra upp med USA om den viktiga gruppsegern. Det kan bli en väldigt stor skillnad mellan motstånd i kvartsfinal för ettan och tvåan, så gruppsegern är viktig. Även om jag tycker att det franska laget rent kapacitetsmässigt borde kunna skaka amerikanskorna är historiens makt stor. Jag tippar således att Frankrike blir grupptvåa, och får en riktigt tuff kvartsfinal – sannolikt mot Tyskland eller Australien.

1) USA
Världsranking: 1
Antal OS: sjätte – guld 1996, 2004, 2008 och 2012
Guldchans: 50 procent
Medaljchans: 95 procent
Troliga startelva: Hope Solo – Kelley O’Hara, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Mallory Pugh, Morgan Brian, Lindsey Horan, Tobin Heath – Carli Lloyd – Alex Morgan.
Öppningsmatch: Nya Zeeland, midnatt – natten mot torsdag.

De regerande världsmästarna har aldrig vunnit OS. Det är en av de saker som starkast talar emot USA inför mästerskapet i Rio.

På pappret är Jill Ellis lag verkligen jättestora guldfavoriter. USA har vunnit de tre senaste stora mästerskapen, och man har vunnit fyra av fem OS-turneringar.

Men, det finns faktiskt en hel del men med i spelet i år. USA har agerat knackigt ända sedan senhösten i fjol. Man har fortfarande en stabil defensiv i ryggen. På målvaktssidan har exempelvis USA en grym bredd.

Bakom ohotade ettan Hope Solo finns en hel hög världsmålvakter. Att Nicole Barnhart inte längre ens är med bland de fyrafem målvakter som ingått i diskussionen kring att ta plats i OS-truppen är ju närmast makalöst. Barnhart hade sannolikt varit en kandidat till platsen som förstemålvakt i alla andra landslag i den här OS-turneringen.

Sedan VM är även den stabila backlinjen intakt. Men på mittfältet är det många förändringar sedan fjolårets VM-guldlag, och alla har inte varit till det bättre. Den stora frågan är hur man skall fylla luckan efter Lauren Holiday.

Den passningssäkra mittfältaren/forwarden saknas inte bara i spelet. Hon saknas även vid fasta situationer. Där saknas även Megan Rapinoe, som ingår i OS-truppen efter sin korsbandsoperation, men som sannolikt inte är aktuell för någon längre speltid förrän tidigast i ett slutspel. Att ta med Rapinoe var en chansning, men en rimlig sådan med tanke på bristen på känsliga fötter vid fasta situationer.

Tanken är att gradvis matcha in Rapinoe i turneringen, ungefär som man gjorde med Alex Morgan i fjolårets VM. Nu är Morgan frisk och i god form. Blir viktig. Det blir även lagets i särklass mest intressanta framtidsnamn, 18-åriga Mallory Pugh. Hon har den fart, blick och kreativitet som kommer att känneteckna framtidens stora damfotbollsspelare.

Ytterligare ett offensivt frågetecken är Carli Lloyd. Hon har avgjort de senaste två OS-finalerna och den senaste VM-finalen. Vinnarskallen finns där alltså, men hur är det med formen? Hon har inte imponerat i de matcher hon spelat sedan vårens skadefrånvaro.

Trots att USA:s spel alltså har hackat under våren håller jag laget som stor guldfavorit. De brukar hitta vägar till seger, även när de spelar dåligt. Och i truppen finns en hel hög potentiella matchvinnare – med Lloyd som ständig huvudkandidat.

Jag tippar att USA tar hem sin grupp, och väl i slutspelet blir laget väldigt svårslaget.

TIPS:

* Skyttedrottning: Anja Mittag

* Slutspelsträdet tror jag kommer att se ut så här:

Brasilien–Kanada
USA–Kina

Sverige–Tyskland
Australien–Frankrike

* Slutligen skall jag förstås tippa första gruppspelsomgången. Här är mina odds för matcherna:

Sverige–Sydafrika           85–12–3
Kanada–Australien         30–30–40
Brasilien–Kina                40–40–20
Zimbabwe–Tyskland    0,1–0,4–99,5
USA–Nya Zeeland          90–8–2
Frankrike–Colombia       80–15–5

Spelen kan börja…

Febern stiger – fler klara OS-trupper

I morgon är det tre veckor kvar till Sveriges första match i OS, och personligen känner jag att febern så smått börjar stiga.

Land efter land presenterar ju sina trupper. I dag kommer två intressanta då Brasilien och USA skall meddela vilka 18 spelare vardera de satsar på. Efter att ha sett USA mot Sydafrika i lördags känner jag mig rätt säker på att Jill Ellis kommer att chansa med att ta med både Megan Rapinoe och Carli Lloyd. Även om ingen av dem i nuläget är i matchform visade övriga spelare att den offensiva kraften och kreativiteten hos dem inte räckte till. Så jag gissar att Ellis och hennes stab kommer att göra allt för att få Rapinoe och Lloyd i speldugligt skick.

Utöver att trupperna blir klara en efter en är vi ju snart framme vid de olika lagens genrep. En mycket intressant match spelas på lördag 21.00 – då möts Frankrike och Kina. Matchen är intressant dels eftersom det finns frågetecken kring statusen på det franska laget, dels för att Sverige ju möter Kina i gruppen. Och min känsla är att Kina kommer att vara riktigt bra i Rio. Absolut en medaljkandidat.

Jag är ingen spelare, men kollade ändå på Svenska Spels odds kring OS-fotbollen. Där är 6 gånger pengarna på kinesisk gruppseger, 25 gånger pengarna på guld och 5,50 gånger pengarna på medalj de tre spel jag i nuläget tycker känns mest intressanta. Men vem vet, jag kanske har en helt annan uppfattning om Kinas lag vid 23-snåret på lördag.

Kinas franske förbundskapten Bruno Bini presenterade för övrigt sin trupp i helgen. Den ser ut så här:

Målvakter: Zhao Lina och Zhang Yue.

Backar: Liu Shanshan, Xue Jiao, Gao Chen, Wu Haiyan, Li Dongna och Zhao Rong.

Mittfältare: Ren Guixin, Tan Ruyin, Pang Fengyue, Zhang Rui och Yang Man.

Forwards: Ma Xiaoxu, Yang Li, Wang Shanshan, Wang Shuang och Gu Yasha.

Reserver: Han Peng, Li Ying, Lou Jiahui och Bi Xiaolin.

Samtliga de 13 spelare som var på planen när jag såg Kina mot Australien i vårens OS-kval ingår även i OS-truppen. Det handlar om ett otroligt väldrillat lag som är otroligt snabbt på att stänga motståndarnas passningsvägar. Och som har stor bolltrygghet i offensiven.

Truppen har stora likheter med det lag som åkte ut mot USA med 1–0 i kvartsfinal i fjolårets VM. Från den startelva man ställde upp i kvartsfinalen saknas målvakten Wang Fei samt utespelarna Han Peng (reserv) och Wang Lisi i 18-mannatruppen. Fei och Lisi var båda nyckelspelare i VM, men har inte ingått i nya förbundskapten Binis planer. Stjärnmålvakten Fei bröt med landslaget i våras under dramatiska och uppmärksammade former. Läs mer om det här.

Ytterligare en OS-trupp som jag inte presenterat här på bloggen är klar. Det handlar om Nya Zeelands Football Ferns, ett lag som innehåller flera Sverigebaserade spelare. I förbundskapten Tony Readings meriterade trupp finns som väntat Rosengårds Ali Riley och Mallbackens Kirsty Yallop och Anna Green.

Här är truppen i sin helhet:

Målvakter: Erin Nayler (Norwest United) och Rebecca Rolls (Three Kings Utd).

Backar: Ali Riley (Rosengård, Sverige), Anna Green (Malbacken, Sverige), Abby Erceg (Western New York Flash USA), Katie Bowen (FC Kansas City, USA), Ria Percival (FC Basel, Schweiz), Meikayla Moore (Cashmere Technical), Rebekah Stott (Claudelands Rovers)

Mittfältare: Kirsty Yallop (Malbacken, Sverige), Rosie White (Liverpool, England), Katie Duncan (FC Zurich, Schweiz), Betsy Hassett (Ajax, Nederländerna) och Annalie Longo (Cashmere Technical).

ForwardsAmber Hearn (USV Jena, Tyskland), Sarah Gregorius (Speranza FC Osaka-Takatsuki, Japan), Jasmine Pereira (Three Kings United) och Hannah Wilkinson (University of Tennessee, USA).

ReserverVictoria Esson (målvakt, Ferrymead Bays), Catherine Bott (Forrest Hill Milford United AFC), Daisy Cleverley (Eastern Suburbs AFC) och Paige Satchell (Three Kings United).

 

Abby Wambach har gjort sitt bokslut

Abby Wambach har gjort sin sista landskamp. I den 72:a minuten av nattens träningslandskamp mot Kina tog legendaren av sig sina fotbollsskor och lämnade planen och landslaget i strumplästen.

Gissa om hon möttes av med stående ovationer från drygt 30000 åskådare i New Orleans…

TV-sändningen från matchen var förstås späckad av Wambach-hyllningar. Nästan får många, faktiskt. Den här från US Soccer är dock sevärd.

I samma stund som Wambach vandrade av planen kunde man göra bokslut över hennes karriär. Här är lite siffror:

* 18 363 minuters speltid på 255 landskamper under drygt 14 år.
* 184 landslagsmål – rekord. 77 av dem på nick.
* 73 assist
* 2 OS-guld
* 1 VM-guld
* 1 VM-silver
* Världens bästa spelare 2012
* Fanns i år med på Time magazines lista över världens 100 mest inflytelserika kvinnor.

Som jag skrev i det förra inlägget vill alltså Wambach att vi skall glömma henne nu. Faktum är att jag när jag skrev det inlägget letade efter en tweet från Wambach där hon uppmanade till just det.

Men jag hittade den inte i går kväll, trots att jag sökte i flera minuter. Jag hittade inte ens Wambachs konto. Det visade sig att stjärnan hade gjort sitt för att bli bortglömd – hon hade nämligen raderat sitt twitterkonto i går eftermiddag. Dock hittade jag tweeten nu i min mejlkorg:

Abby Wambachs sista tweet.

Abby Wambachs sista tweet.

Hur mycket hon än vill kommer hon inte att bli glömd. Abby Wambach är inte tidernas bästa spelare. Hon är inte heller med på tio-i-topp, men som damfotbollens affischnamn i USA har hon spelat en av de viktigaste rollerna för sportens utveckling de senaste åren.

Och när det gäller huvudspel är hon nog nummer 1 genom alla tider. Ingen annan forward inom damfotbollen har någonsin tidigare varit så imponerande och dominerande när det kommer till nickande. Så USA kommer åtminstone att sakna henne vid varenda fasta situation framöver.

Faktum är att en av damfotbollsvärldens största vinnare avslutade karriären med en förlust. Kina vann nämligen med 1–0 och bröt USA:s svit på 104 raka hemmamatcher utan förlust. 92 av de där 104 matcherna sedan Danmark vann på amerikansk mark den 6 november 2004 hade varit segrar för USA.

En riktigt tung skalp för Kina alltså. Målet gjorde Wang Shuang i början av den andra halvleken på ett skott som ändrade riktning på Meghan Klingenberg.

Kinesiskorna var sedvanligt välorganiserade i defensiven. Offensivt var känslan att nye förbundskaptenen Bruno Bini har givit spelarna lite större frihet. Anfallsspelet hade nämligen inte lika många raka linjer, utan kändes lite mer oförutsägbart, något jag anser vara positivt.

Från USA gick varenda offensiva boll under den första halvleken mot Wambach, en taktik som var långt ifrån framgångsrik eftersom legendaren inte är fulltränad och det dessutom blev lättläst. I en tv-intervju på Fox direkt efter slutsignalen sa Wambach just:

”Alla ville så gärna att jag skulle göra mål, sannolikt var det därför vi lämnade planen mållösa.”

Efter paus bytte Jill Ellis in flera spelare som jag inte sett tidigare i landslaget, som Jaelene Hinkle, Emily Sonnett och Stephanie McCaffrey. Ingen av dem satte några större spår, det gjorde däremot Crystal Dunn. Hon bidrog med fart och skapade oreda i det kinesiska försvaret.

För Alex Morgan slutade matchen med skada just innan halvtid. Förhoppningsvis var det inget allvarligt. Det såg ut som någon form av sträckning eller bristning.

Så här spelade USA: Hope Solo – Kelley O’Hara (Jaelene Hinkle, 46), Julie Johnston (Emily Sonnett, 46), Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg (Stephanie McCaffrey, 78) – Heather O’Reilly (Crystal Dunn, 60), Carli Lloyd, Morgan Brian, Tobin Heath – Alex Morgan (Lindsey Horan, 43) och Wambach (Christen Press, 72).

I halvtid avslöjades att Carli Lloyd som väntat valts till årets spelare i USA. Tvåa på listan kom Becky Sauerbrunn. Det stämmer perfekt med min uppfattning om vilka som varit USA:s bästa spelare i år.