Ett elektriskt inhopp efter åsksmäll

Sverige gjorde vad som förväntas i VM-premiären – man vann mot Chile med 2–0. Jag hade 11–1 i målchanser i svensk favör, så segern var helt i sin ordning.

Periodvis undrade jag dock varför inte vårt landslag tog alla chanser de fick att lyfta in bollar i Chiles straffområde. Våra spelare kändes ju klart vassare i luftrummet än chilenskorna. Framför allt reagerade jag när vi rullade igång frisparkar på offensiv planhalva, i stället för att flytta fram våra mittbackar och testa lyckan i luftrummet.

Länge var känslan att vi kunde åka på ett tungt poängtapp mot en klart sämre motståndare.

Madelen Janogy

Efter ett ganska långt åskavbrott satte förbundskapten Peter Gerhardsson in sin joker – elektriska Madelen Janogy. Pitespelaren låg bakom 1–0 genom att suga in ett rätt svårt uppspel från Nilla Fischer. Och sedan satte Janogy 2–0 på egen hand.

Jag tycker att det är läge att testa Janogy från start mot Thailand på söndag. Men det kändes i TV4-intervjun efter matchen som att Gerhardsson inte är redo för det, och det är ju han som bestämmer.

Men jag tror säkert att Gerhardsson funderar mycket på sin anfallslinje. Ingen av Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius eller Sofia Jakobsson gjorde någon blixtrande insats i VM-premiären. Jag tror ändå att Gerhardsson kommer att ge trion förtroendet även i nästa match. Men där lär trion behöva visa klass – annars kommer Janogy med fler att ta över deras platser.

En positiv sak är att Kosovare Asllani såg ut att vara på väg mot formen. Inte bara för att hon gjorde segermålet, utan även för det hon gjorde tidigare i matchen. Det kändes flera gånger att hon var nära att hitta rätt.

Defensivt testades inte det svenska laget i premiären. Det lär det knappast göra på söndag heller. Thailand visade ju sig nämligen vara ett väldigt svagt lag. I kväll föll thailändskorna med rekordsiffrorna 13–0 mot USA. Alex Morgan gjorde fem av målen, och kopplade därmed ett tidigt grepp om skytteligasegern.

USA:s seger innebär också att Sverige får svårt att vinna grupp F på kryss nästa torsdag. Det lär krävas seger mot amerikanskorna i Le Havre för svensk gruppseger. Jag tror att Sverige vinner säkert mot ett svagt Thailand på söndag. Men Sverige gör sällan fler än fyra–fem mål. Det innebär att hoppet om svensk gruppledning efter två matcher i första hand kommer att stå till chilensk poäng mot USA. Och det känns tyvärr inte rimligt.

Jill Roord

I dagens första match sköt inhopparen Jill Roord tre poäng till Nederländerna. Men det satt riktigt hårt inne. För Nya Zeeland gjorde en riktigt bra match, och var faktiskt förtjänt av en poäng. Framför allt imponerade The Ferns defensiv, där Ali Riley höll Shanice van de Sanden utanför matchen, och där CJ Bott reste sig efter en tuff start och fick hyfsad kontroll på Lieke Martens.

Nederländerna är intressanta att följa, inte minst eftersom de är en trolig motståndare för Sverige i åttondelsfinal. I dag avslöjade Nya Zeeland defensiva brister hos de orangeklädda. Anfallsduon Sarah Gregorius och Rosie White var bättre än jag sett dem tidigare. Om inte Sari van Veenendaal gjort en fin insats skulle Ferns ha gjort ett par mål.

I och med tisdagens matcher har alla 24 lagen visat upp sig. De som har imponerat mest så här långt är storfavoriterna Frankrike och USA. Men det är inte i första matchen man vinner VM. Det roliga har varit att alla lag utom Thailand har visat kvaliteter.

Ferns först ut – Wilkinson till VM

I dag har det presenterats vilka 23 spelare som förbundskapten Tom Sermanni tagit ut att representera Nya Zeeland i sommarens VM-slutspel.

Noterbart är att Hannah Wilkinson ingår i truppen. Forwarden drog av korsbandet när Vittsjö åkte ur svenska cupen i början av oktober i fjol. Knappt sju månader senare ingår hon alltså i VM-truppen.

Jag tror att Nya Zeeland är först ut med att presentera sin VM-trupp. Jag har i alla fall inte sett att något annat lag meddelat vilka spelare de satsar på.

En snabbkoll på Sermannis val säger att han satsat på erfarenhet. Han har fått tillbaka några spelare som tidigare slutat i landslaget, som exempelvis Katie Duncan och lagkapten Abby Erceg. Det var ju bråkigt i Football Ferns under den period som österrikaren Andreas Heraf ledde laget, och flera spelare lämnade då landslaget.

En annan som är tillbaka är forwarden Emma Kete som lade av helt med fotboll efter säsongen 2016, men har precis gjort comeback – och går alltså rakt in i VM-truppen.

I truppen finns förstås också en svensk medborgare i form av Ali Riley, som gör sin fjärde VM-turnering. Där finns också en Sverigebaserad spelare i Vittsjös CJ Bott, som ju gjorde mål på Linköping i damallsvenskan i går.

Noterbart att Nya Zeelands stora målvaktstalang Anna Leat, en av huvudorsakerna till landets historiska brons i U17-VM i vintras, hamnar precis utanför truppen. Sermanni har alltså valt rutin före ungdomlig entusiasm. Hela sex spelare i truppen har tresiffrigt antal landskamper. En av de som står på fler än 100 är Ali Riley.

Här är hela truppen, lagdel för lagdel:

Målvakter:
Erin Nayler, Vic Esson och Nadia Olla.

Backar:
CJ Bott, Abby Erceg, Anna Green, Steph Skilton, Meikayla Moore, Sarah Morton, Ali Riley och Rebekah Stott.

Mittfältare:
Katie Bowen, Olivia Chance, Daisy Cleverley, Katie Duncan, Annalie Longo, Betsy Hassett och Ria Percival.

Forwards
Sarah Gregorius, Emma Kete, Paige Satchell, Rosie White och Hannah Wilkinson.

Nya Zeeland har lottats in i grupp E, där de ställs mot Kanada, Nederländerna och Kamerun. Det här rutinerade laget bör ha hyfsade chanser att ta sig vidare ur gruppen. Troligtvis krävs det tre poäng och plusmålskillnad.

En tråkig men ändå positiv 0–0-match

Så här en stund efter den dödstråkiga andra halvleken mellan Sverige och Kina är det lätt att vara kritisk och negativ.

Men kan ni tänka er, i dag är jag ändå rätt positiv. Klart mycket mer positiv än de spelare, ledare och tv-experter som man hört uttala sig om dagens svenska 0–0-insats.

Jag har nämligen sett en hel del lovande saker under de här två inledande landskamperna i Algarve cup. Och trots att den svenska finalchansen är mycket liten inför måndagens avslutande matcher är det länge sedan jag var så positiv över det svenska spelet.

Det är ju inte nu i Algarve vi skall vara som bäst. Vi skall hitta ett vägvinnande spel till sommarens EM, och jag hoppas att Pia Sundhage och Lilie Persson ser samma saker som jag.

Pia Sundhage och Lilie Persson

Pia Sundhage och Lilie Persson

Vad är det då som jag har sett som gör mig positiv? Jo, först och främst två hållna nollor mot lag som var i kvartsfinal både vid VM 2015 och i fjolårets OS-turnering. Kina åkte ur VM 2015 med 1–0 mot USA och man åkte ur OS 2016 med 1–0 mot Tyskland, det är alltså en stark motståndare, som sällan släpper in många mål.

De båda svenska nollorna har inte varit extremt tursamma, utan det känns som att Sundhage äntligen har lyckats hitta en grundtrygghet i sitt lag. En grundtrygghet som ju exempelvis inte fanns i fjolårets OS-turnering. I dag skapade bara Kina en målchans mot det uppställa svenska försvaret.

Två andra väldigt positiva saker i dag var att jag såg en Caroline Seger som hela tiden försökte spela bollen framåt, och en fortsatt pigg Lotta Schelin. Jag hade totalt 5–2 i klara målchanser till Sverige, alla från den första halvleken och tre av de svenska kom på hörnor.

Caroline Seger

Caroline Seger

Nu var det ju tillfälligt avbrott på SVT under matchens tio första minuter så jag kan ha missat något, men det verkar inte som att det skapades något farligt i någon riktning under de minuterna.

Den första halvleken tyckte jag i stora drag var väldigt bra. Jag var klart med positiv i halvtid än Seger och Lilie Persson, när de intervjuades av SVT. Båda var kritiska mot uppspelen, och visst håller jag med om att det var för dålig klass på ”förstaserven” flera gånger.

De svenska spelarna slarvade med enkla passningar på egen planhalva flera gånger. Dessutom spelade backarna med alldeles för hög risktagning många gånger. Ofta handlade det dessutom om ett väldigt onödigt risktagande, eftersom man slog svåra passningar i situationer där bollmottagaren ändå var felvänd. Risker kan man ta i uppspelsfasen om passningen kan leda till en målchans. Annars bör man jobba med riskminimering i backlinjen under uppspelsfas.

Men det fanns även en hel del positivt i uppspelsfasen, som Magdalena Eriksson:s långa uppspel. Den här gången var det inga ”lycka till-bollar”, utan oftast passningar med bra adress. Eriksson visade att hon vill vara första utmanare till ordinarie mittbacksparet Nilla Fischer och Linda Sembrant.

Det som gör mig mest hoppfull efter de här två matcherna är ändå hur det sett ut när Sundhage minskat ner på antalet djupledslöpare på planen och i stället satsat på fler boll- och passningssäkra spelare. Under de perioderna Sverige bara haft två djupledslöpare på planen har laget varit bra och skapat mycket. Jag tänker dels på den första halvtimmen av den andra halvleken mot Australien, dels på den första halvleken i dag.

Att matcherna blir lite ryckiga beror ju på att spelschemat är tajt och man måste rulla på spelare för att inte utsätta dem för extremt skaderisk. Det positiva här är ju att många spelare får chansen att visa upp sig, och att Sundhage får möjlighet att testa att spelar olika spelare tillsammans. Hittills tycker jag att hon har matchat sin trupp smart och bra i Algarve.

Två spelare som har stärkt sina aktier rätt rejält hittills är Schelin och Hanna Folkesson. Jag hade gärna sett ett mittfält med Folkesson, Seger, Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist bakom Schelin och Fridolina Rolfö i sista matchen i turneringen. Det tycker jag känns som absolut bästa offensiva uppställningen just nu.

Det tror jag också är den uppställning som skulle ha bäst möjlighet att föra en match, vilket ju är något vårt lag av tradition har väldigt svårt med.

I den andra matchen i vår grupp vann Australien med 3–2 mot Nederländerna efter 3–0 i paus. Alla The Matildas mål kom på fasta situationer, antagligen bara för att täppa till käften på mig efter förra inlägget…

Vid Emily Gielnik:s hörna rakt i mål till 1–0 fick Australien både hjälp av vinden och av en svag målvaktsinsats från Loes Geurts. Gielnicks frisparksmål och Alanna Kennedy:s nick är däremot båda högklassiga. Det är även Sherida Spitse:s frispark till 3–2.

Resultaten innebär att Sverige leder gruppen, men får svårt att nå finalen. Det är ju de två bästa gruppsegrarna som får spela final och Spanien och Kanada står båda på full poäng. Kanada vann med 2–1 mot Ryssland i dag och känns redan i praktiken finalklart, de har ju kvar att möta slagpåsen Portugal i sista matchen.

För Spanien väntar Island på måndag, en match där spanjorskorna får räknas som storfavoriter. I dag besegrade man nämligen Norge med klara 3–0. Ett respektingivande resultat, även om norskorna bytt ut stora delar av sitt lag från onsdagens 1–1-match mot Island.

I övrigt i Algarve i dag har Japan besegrat Island med 2–0. Den lilla U20-VM-stjärnan Yui Hasegawa gjorde båda målen, de går att se här. Dessutom gjorde Danmark hela 6–0 på Portugal.

I Cypern cup är Belgien lite av skrällgänget. I dag besegrade man Sveriges blivande EM-motståndare Italien med hela 4–1.

Jag den sista halvtimman. Där satte italienskorna en mycket hög men farlig press, för när belgiskorna kom förbi blev det vidöppet. Det var också Belgien som hade de farliga målchanserna – och gjorde ett snyggt mål – under den kvarten.

Belgien inledde med att spela 2–2 mot Schweiz, och har nu chans att ta sig till final. I Cypern cup har nämligen inget lag fler än fyra poäng efter två gruppomgångar. Målen från Belgien–Schweiz går att se här:

Just Belgien och Schweiz samt Österrike, Sydkorea, Irland och Wales står på fyra poäng med en gruppmatch kvar att spela.

Målen från onsdagens match mellan Skottland och Nya Zeeland finns på klippet nedan, det handlar om mål från Jane Ross, Erin Cuthbert och Kim Little för skotskorna samt Rosie White och Amber Hearn för Football Ferns.

 

Febern stiger – fler klara OS-trupper

I morgon är det tre veckor kvar till Sveriges första match i OS, och personligen känner jag att febern så smått börjar stiga.

Land efter land presenterar ju sina trupper. I dag kommer två intressanta då Brasilien och USA skall meddela vilka 18 spelare vardera de satsar på. Efter att ha sett USA mot Sydafrika i lördags känner jag mig rätt säker på att Jill Ellis kommer att chansa med att ta med både Megan Rapinoe och Carli Lloyd. Även om ingen av dem i nuläget är i matchform visade övriga spelare att den offensiva kraften och kreativiteten hos dem inte räckte till. Så jag gissar att Ellis och hennes stab kommer att göra allt för att få Rapinoe och Lloyd i speldugligt skick.

Utöver att trupperna blir klara en efter en är vi ju snart framme vid de olika lagens genrep. En mycket intressant match spelas på lördag 21.00 – då möts Frankrike och Kina. Matchen är intressant dels eftersom det finns frågetecken kring statusen på det franska laget, dels för att Sverige ju möter Kina i gruppen. Och min känsla är att Kina kommer att vara riktigt bra i Rio. Absolut en medaljkandidat.

Jag är ingen spelare, men kollade ändå på Svenska Spels odds kring OS-fotbollen. Där är 6 gånger pengarna på kinesisk gruppseger, 25 gånger pengarna på guld och 5,50 gånger pengarna på medalj de tre spel jag i nuläget tycker känns mest intressanta. Men vem vet, jag kanske har en helt annan uppfattning om Kinas lag vid 23-snåret på lördag.

Kinas franske förbundskapten Bruno Bini presenterade för övrigt sin trupp i helgen. Den ser ut så här:

Målvakter: Zhao Lina och Zhang Yue.

Backar: Liu Shanshan, Xue Jiao, Gao Chen, Wu Haiyan, Li Dongna och Zhao Rong.

Mittfältare: Ren Guixin, Tan Ruyin, Pang Fengyue, Zhang Rui och Yang Man.

Forwards: Ma Xiaoxu, Yang Li, Wang Shanshan, Wang Shuang och Gu Yasha.

Reserver: Han Peng, Li Ying, Lou Jiahui och Bi Xiaolin.

Samtliga de 13 spelare som var på planen när jag såg Kina mot Australien i vårens OS-kval ingår även i OS-truppen. Det handlar om ett otroligt väldrillat lag som är otroligt snabbt på att stänga motståndarnas passningsvägar. Och som har stor bolltrygghet i offensiven.

Truppen har stora likheter med det lag som åkte ut mot USA med 1–0 i kvartsfinal i fjolårets VM. Från den startelva man ställde upp i kvartsfinalen saknas målvakten Wang Fei samt utespelarna Han Peng (reserv) och Wang Lisi i 18-mannatruppen. Fei och Lisi var båda nyckelspelare i VM, men har inte ingått i nya förbundskapten Binis planer. Stjärnmålvakten Fei bröt med landslaget i våras under dramatiska och uppmärksammade former. Läs mer om det här.

Ytterligare en OS-trupp som jag inte presenterat här på bloggen är klar. Det handlar om Nya Zeelands Football Ferns, ett lag som innehåller flera Sverigebaserade spelare. I förbundskapten Tony Readings meriterade trupp finns som väntat Rosengårds Ali Riley och Mallbackens Kirsty Yallop och Anna Green.

Här är truppen i sin helhet:

Målvakter: Erin Nayler (Norwest United) och Rebecca Rolls (Three Kings Utd).

Backar: Ali Riley (Rosengård, Sverige), Anna Green (Malbacken, Sverige), Abby Erceg (Western New York Flash USA), Katie Bowen (FC Kansas City, USA), Ria Percival (FC Basel, Schweiz), Meikayla Moore (Cashmere Technical), Rebekah Stott (Claudelands Rovers)

Mittfältare: Kirsty Yallop (Malbacken, Sverige), Rosie White (Liverpool, England), Katie Duncan (FC Zurich, Schweiz), Betsy Hassett (Ajax, Nederländerna) och Annalie Longo (Cashmere Technical).

ForwardsAmber Hearn (USV Jena, Tyskland), Sarah Gregorius (Speranza FC Osaka-Takatsuki, Japan), Jasmine Pereira (Three Kings United) och Hannah Wilkinson (University of Tennessee, USA).

ReserverVictoria Esson (målvakt, Ferrymead Bays), Catherine Bott (Forrest Hill Milford United AFC), Daisy Cleverley (Eastern Suburbs AFC) och Paige Satchell (Three Kings United).

 

Europa tappar mark – hur kan vi vända trenden?

Efter OS, när det är dags att hitta en ny svensk förbundskapten, så handlar delar av debatten om damfotbollens utveckling.
Debatten känns extra aktuell nu när F20-VM pågår i Japan – turneringen där framtidens stjärnor visar upp sig.

Därför tänkte jag i två inlägg delge lite tankar kring hur jag ser på utvecklingen.

Innan jag går vidare tänkte jag slå fast att jag tror att Sverige har goda förutsättningar att tillhöra de cirka tio nationer som kommer att slåss om internationella medaljer de kommande tio åren. Varför kommer jag mer gå in på i nästa inlägg.

Det här kommer mer att handla mer om utvecklingen kontinent för kontinent.

Jag väljer att synliggöra den genom tabeller över snittpoäng i tre mästerskap – OS 2008, OS 2012 och F20-VM 2012. Tabellerna visar varje kontinents snittpoäng i mästerskapen – och notera att poängberäkningen gäller resultat efter 90 minuter i slutspelsmatcher.

OS 2008
1) Europa            1,79 poäng per match – 25 poäng/14 matcher
2) Sydamerika     1,56 – 14/9
3) Nordamerika   1,50 – 15/10
4) Asien              1,31 – 17/13
5) Oceanien        0,33 – 1/3
6) Afrika              0,00 – 0/3

OS 2012
1) Nordamerika    2,25 – 27/12
2) Europa             1,64 – 23/14
3) Asien               1,55 – 14/9
4) Sydamerika      0,86 – 6/7
5) Oceanien         0,75 – 3/4
6) Afrika               0,17 – 1/6

F20-VM 2012 – efter två gruppspelsomgångar.
1) Oceanien         2,00 – 4/2
2) Asien               1,75– 14/8
3) Nordamerika   1,67 – 10/6
4) Europa            1,25 – 10/8
5) Afrika              1,00 – 4/4
6) Sydamerika     0,50 – 2/4

Jämförelsen mellan de två senaste olympiska fotbollsturneringarna visar på tre tydliga trender. Den ena är att Nordamerika, Asien och Oceanien (Nya Zeeland) är på väg uppåt. Den andra att Europa och Afrika ligger kvar på ungefär samma nivå. Och den tredje är att Sydamerika har en väldigt negativ trend.

Vi tar det världsdel för världsdel.

Det är tydligt att Sydamerika är den världsdel som har det jobbigast att hänga med i utvecklingen. Framför allt är det Brasilien som tappar mark. Och även om Colombia kommer sakta men säkert på A-lagsnivå så är utvecklingen i världsdelen som helhet väldigt negativ.
För bakom Brasilien och Colombia finns inget. Argentinas insats i F20-VM, med 0–6 och 0–9 i de två första matcherna, är ju exempelvis direkt pinsam.

Afrika har haft det tungt på seniornivå både i fjolårets VM och i årets OS. Men i F20-VM gör både Nigeria och Ghana det riktigt bra. Problemet här är att spelarna inte har några riktiga ligor att utvecklas i. Följden blir att de riskerar att tappa i utveckling mot spelare från andra världsdelar. Det lär därför dröja innan Afrika kan konkurrera om medaljer i seniormästerskap.

I Oceanien flyttar Nya Zeeland hela tiden fram positionerna. De visade kvalitet redan i VM, följde upp genom att göra ett starkt OS med ett ungt lag.
Nu har de även ett av de yngre lagen i F20-VM, och har inlett på ett imponerande sätt. Målskytten Rosie White är redan på väg in i A-landslaget, och målvakten Erin Nayler har potential att bli en riktig världsmålvakt. Nya Zeeland har en given plats i alla mästerskap framöver, och kan mycket väl komma att spela medaljmatch i VM eller OS de kommande tio åren.

Nordamerika upplever ett fantastiskt fotbollsår. USA tog fler poäng i årets OS än vad de själva och Kanada tog ihop för fyra år sedan. Och då vann ju ändå USA guld även 2008.
Jag har trots det läst både svenska och amerikanska experter som anser att USA inte hänger med i utvecklingen. Jag håller inte med. För om man jämför USA:s OS-lag 2008 med det 2012 så ser i alla fall jag en makalös utveckling.
Lagen är byggda på olika sätt. I årets USWNT finns betydligt fler bolltrygga lirare än det gjorde i guldlaget för fyra år sedan.
Som jag ser det finns USA fortfarande i damfotbollens framkant. Tillsammans med framför allt Japan leder amerikanskorna utvecklingen.
Och USA drar med sig sina grannländer Kanada och Mexiko, som genom att ofta ställas mot bästa möjliga motstånd, också hela tiden flyttar fram sina positioner.
Både Kanada och Mexiko har för övrigt intressanta talanger i sina F20-lag, även om de båda nu riskerar att missa kvartsfinalspelet i F20-VM.

Den snabbaste utvecklingen sker dock i Asien. Där går Japan i täten. Men även Sydkorea, Nordkorea och Kina hänger på. Och Australien finns där strax bakom. De asiatiska nationerna spelar högkvalitativ, passningsorienterad och njutbar fotboll. Under F20-VM har jag med glädje sett att såväl Japan, Nordkorea som Sydkorea har fantastiskt bolltrygga juniorer.
De ligger hysteriskt långt före exempelvis oss i Sverige. Eller i Europa som helhet för den delen.
De asiatiska A-landslagen lider dock av att klassen på deras ligor är för ojämn. Spelarna får helt enkelt för få riktigt bra matcher mot starkt motstånd varje säsong. Japan har löst problemet genom att huvuddelen av deras spelare har varit i USA eller Europa och varit proffs.
Om de bästa spelarna från Nord- och Sydkorea också kommer ut i världen och spelar tuffa matcher varje vecka, så kommer de nationerna garanterat snart vara uppe på Japans nivå.

Slutligen då Europa. Samtidigt som Asien och Nordamerika utvecklas positivt tappar de europeiska nationerna mark. Det är inget stort tapp, men ändå märkbart bland annat genom att det inte blev någon europeisk medalj i OS.
Och tittar man på det F20-VM som pågår i Japan nu så har Europas representanter varit högst ojämna. Schweiz är redan utslaget, och Italien är illa ute.
Däremot har Tyskland stundtals imponerat. De har faktiskt ett lag som kan gå hela vägen. Och Norge visade offensiv klass i dag. De har verkligen tre offensiva supertalanger i Caroline Graham Hansen och systrarna Andrine och Ada Stolsmo Hegerberg.
Men frågan är om den trion kan bli världsspelare hemma i toppserien. Mer funderingar kring det i ett senare inlägg.

Slutligen. Japan har utvecklats genom att skicka sina bästa spelare till Europa och till USA. USA har utvecklats genom att ta in tränare från Europa. Hur skall då Sverige göra för att ta nästa steg?

Här är en tanke.

Vi har ju skickat en infiltratör till USA. En kraft som alla verkar vilja hämta hem. Pia Sundhage har unik kunskap om hur man har jobbat på andra sidan Atlanten. Den erfarenheten kan vara guld värd de kommande åren.

Högt och lågt i inledningen av F20-VM

Har suttit framför tv:n och sett F20-VM nu på förmiddagen. Och redan efter två matcher har jag sett ett par drömmål, men även tecken på att tjejerna börjar lära sig av herrfotbollens avigsidor.

Men först ett konstaterande kring Sverige. Så klart hade man helst sett att vi hade haft med det lag som vann F19-EM för någon månad sedan.

Men vi har inget att skylla på, mer än att vi inte var tillräckligt bra i kvalet. För vi kunde knappast ha haft en bättre kvallottning. För vi åkte ut mot Schweiz, ett lag som känns som en av turneringens allra sämsta. Schweiziskorna gjorde nämligen en riktigt blek insats när de föll med 2–1 mot Nya Zeeland i dag.

Det var en ganska dålig match, sett till spelkvalitet. Men Junior Ferns visade att Nya Zeeland är rätt stabila även på F20-VM. Noterbart är att Rosie White gjorde 2–0-målet och därmed har gjort mål i tre raka F20-VM. Ovanligt.

Målen från den matchen finns på det här klippet.

Dagens första match var Italien–Brasilien. Jag slog på tv:n när de hade spelat drygt 60 minuter. Och jag fick tyvärr se ett hårt och fult spelande Italien försöka bevaka sin 1–0-ledning. Det var verkligen ingen vacker fotboll italienskorna spelade. Dessutom maskades det en del. Tråkigt.

Å andra sidan gjordes det två fantastiska mål i matchen, som slutade 1–1. Först en kanonfrispark i krysset från Elena Linari, sedan ett underbart tekniskt nummer avslutat med en lobb av Amanda på övertid. Båda är rejält sevärda, och finns på det här klippet.

Nu pågår Nigeria–Sydkorea, och så är det dags för avspark i Japan–Mexiko. Den senare spelas på Miyagi Stadium utanför Sendai. Det är en arena som ger mig sköna vibbar.
Jag var nämligen där 2002 och såg Anders Svensson sätta en rätt omskriven frispark mot Argentina…

Damallsvenskan och F20-VM i fokus under helgen

Damallsvenskan och F20-VM, det är helgens godbitar inom damfotbollen.

I morgon drar damallsvenskan igång efter OS-uppehållet. Jo, jag vet att det spelades två damallsvenska matcher i veckan. Men det var uppskjutna matcher från våren. Nu börjar det på riktigt.

Och även om serieledande LdB FC Malmö spelar i morgon så sätter jag mitt fokus på bottenstriden i de fyra matcherna. Alla tabellens fyra lägst placerade lag är nämligen i farten.
Jitex spelar hemma mot Linköping, Kif Örebro spelar borta mot Kristianstad, AIK tar emot Göteborg FC och Djurgården åker till Malmö. Inget av bottenlagen känns som favoriter i sina matcher.

Jag har ju sedan länge mer eller mindre fastslagit att AIK och Djurgården kommer att åka ut. Även om något av lagen skulle få igång spelet maximalt tror jag att de som mest kan ta tolv poäng på de tio omgångar. Det innebär att de som bäst kan sluta på 18 poäng.

Jitex har tolv nu, och Kif Örebro har tio. De får verkligen rasa ihop totalt för att släppa något av de två lagen från Stockholmsregionen förbi sig.

Omgångens mest intressanta match spelas annars på måndag 19.15. Då tar Tyresö emot Vittsjö – en match som sänds på Tv4sport.

* Så till F20-VM. 16 nationer är i Japan för att göra upp om guldet. Spelarna får som tidigast vara födda 1992. Så här ser gruppindelningen ut:

Grupp A
Japan
Mexiko
Nya Zeeland
Schweiz

Grupp B
Brasilien
Italien
Nigeria
Sydkorea

Grupp C
Argentina
Kanada
Nordkorea
Norge

Grupp D
Ghana
Kina
Tyskland
USA

Grupp A och B startar i morgon på morgonen. Eurosport sänder alla matcherna, med start 8.00. Grupp C och D startar måndag morgon 9.00.

Sportsligt ser ju förstås grupp D mest intressant ut. Sanningen att säga så har jag ganska dålig koll på de flesta av lagen. Men USA är alltid starka på flicksidan, och Tyskland har ett väldigt starkt och namnkunnigt lag.
Andra guldkandidater är Sydkorea som anförda av Yeo Minji vann F17-VM för två år sedan, Nordkorea som alltid har bra flicklandslag, och så värdnationen Japan. Det skall bli spännande att se vad japanskorna har bakom dagens A-landslag. Det skall även bli intressant att se om Brasilien har en ny generation på gång.

Hos tyskorna har spelare som Dzsenifer Marozsan, Luisa Wensing och Lena Lotzen redan provat på spel i A-landslaget. Även Jennifer Cramer och Silvana Chojnowski är bekanta namn. Och duon Annabel Jäger och Lina Magull låg med sina 20 respektive 19 mål bakom att FSV Gütersloh 2009 tog sig upp i Frauen-Bundesliga i våras. Tyskland känns alltså som ett lag att räkna med.

USA har väldigt många nya namn i sin trupp. Inga av spelarna är meriterade på seniornivå, men kvartetten Mollie Pathman, Crystal Dunn, Samantha Mewis och Maya Hayes var med i F20-VM redan för två år sedan.

I flera av de andra trupperna finns spelare som varit med i mästerskap på seniornivå. Nya Zeelands trupp innehåller två OS-spelare, i Hannah Wilkinson och Rosie White. Dessutom var målvakten Erin Nayler och mittfältaren Katie Bowen med i fjolårets trupp till stora VM.

Norge är Nordens hopp. De har med två VM-spelare från i fjol, Emilie Haavi och Kristine Wigdahl Hegland. Dessutom har de ett intressant namn i toppseriens skytteligaledare Ada Stolsmo Hegerberg.

Brasilien har OS-forwarden Thais Guedes som sin på förhand mest lysande stjärna. De har även Beatriz, som ingick i fjolårets VM-trupp.

Nigeria har med fyra spelare från sin trupp till stora VM i Tyskland i fjol, Desire Oparanozie, Josephine Chukwunonye, Francisca Ordega och Ebere Orji.

Nordkorea är ett snäpp värre och har fem spelare från fjolårets VM-trupp, målvakten Kim Chol Ok samt utespelarna Jon Myong Hwa, Kim Su Gyong, Kim Un Ju och Yun Hyong Hi. Nordkorea brukar alltid vara starka i ungdomsmästerskapen, och är det säkert i år också.

Slutligen så har Mexiko sin förstemålvakt från fjolårets stora VM i sin F20-trupp, alltså Cecilia Santiago.