Iran, lottning, japanska talanger och Castellanos

På torsdag spelar Sverige landskamp hemma mot Iran. Eller?

Det är en match som omges av högst sviktande intresse. Och då tänker jag inte bara på att man bara sålt några hundra biljetter. Utan även på att motståndarna kanske inte dyker upp.

Skulle det vara så att Irans regim stoppar landslaget är det samtidigt en enorm prestigeförlust för Svenska Fotbollförbundet. Enorm.

Iran är ju ett land där regimkritiska misshandlas eller avrättas, ett land där regimen inte kan stava till jämställdhet. Kvinnor får exempelvis inte titta på herrfotboll. Aftonbladets Erik Niva gjorde ett läsvärt reportage från Iran förra våren.

Därför var kritiken hård här i Sverige inför herrlandslagets vänskapsmatch mot Iran förra våren. Kritiken minskade inte när Erik Hamrén var feg och valde att inte svara på politiska frågor om Iran.

I samband med det gick förbundsbasen Karl-Erik Nilsson in med egen prestige och försäkrade att Sverige hade krävt att få till en ”flicklandskamp” under 2016 och att vi skulle bidra till att förbättra jämställdheten i Iran. Det gjorde Nilsson både här och här.

I den första länken, ett blogginlägg Nilsson skrev den 30 mars i fjol skriver han så här om herrmatchen mot Iran:

”Jag har aldrig fått så många positiva mail som i samband med att matchen mot Iran annonserades. Från föreningar, enskilda och företagare med iranskt ursprung som vill hjälpa till och framförallt komma över biljetter till matchen.”

Nilsson kan inte räkna med speciellt mycket positiv respons om det visar sig att regimen i Iran lurat vårt svenska fotbollsförbund.

* Så till trevligare saker, Champions League. När åttondelsfinalerna lottas på måndag finns ett svenskt lag i vardera pott.

De åtta seedade lagen är: Rosengård, Lyon, Wolfsburg, PSG, Fortuna Hjörring, Bröndby, Barcelona och Rossiyanka.

De åtta oseedade är Eskilstuna, Bayern München, FC Zürich, Brescia, Slavia Prag, Twente, BIIK-Kazygurt och Manchester City.

Två lag från samma land kan inte lottas mot varandra, så Rosengård och Eskilstuna riskerar alltså inte att mötas. För Rosengård gäller det i första hand att undvika Bayern München. I andra hand Manchester City och kanske även BIIK. I det senare fallet eftersom det är en dyr och krävande resa till Kazakstan.

För Eskilstuna vore det önskvärt med danskt eller ryskt motstånd. Även Barcelona känns bra, däremot blir det sannolikt för tufft mot de franska och det tyska laget.

I veckans matcher var det Eskilstuna som glänste mest av våra lag. Rosengårds 0–0 hemma mot Breidablik var ju faktiskt ett riktigt svagt resultat. Malmöklubben borde vinna med minst tre–fyra måls marginal i ett dubbelmöte mot de isländska mästarinnorna.

Olivia Schough

Olivia Schough

Hos Eskilstuna var det Olivia Schough som var matchvinnare i Glasgow. Kul för en spelare som annars haft en rätt svag säsong. Tre mål på 17 damallsvenska matcher är ju exempelvis inte långa vägar godkänt för en offensiv landslagsspelare. Men kanske att Schough hittat toppformen nu i säsongens slutskede.

* Innan jag går in på helgens damallsvenska omgång måste jag skriva lite om det lag som gör mig allra gladast för tillfället – Japans fantastiska F17-landslag. Den bollbehandling och det passningsspel samtliga japanska spelare har är makalöst.

Känslan är att Japan håller på att påskynda damfotbollens utveckling med en rasande hastighet. Känslan är också att övriga världen står bredvid och bara häpnar. I går var det Englands 17-åringar som fick sig en lektion i VM:s kvartsfinal. Japans 3–0-seger var i underkant mot ett starkt engelskt lag. Se höjdpunkter här:

Japan spelar semifinal på måndag 18.00 mot det enda lag som är i närheten av samma passningskvalitet, Spanien. Matchen visas på Eurosport1 och rekommenderas varmt.

I den andra semifinalen möts Venezuela och Nordkorea. Den matchen spelas på måndag 15.00 och visas också av Eurosport1. Där kan man njuta av fantastiska Deyna Castellanos. Hon är verkligen en spelare med spetskompetens.

Jag var tveksam till Castellanos storhet efter första titten. Tveksamheten fanns kvar även efter andra. Det är nämligen så att spelsinnet hos Venezuelas skyttedrottning är långt ifrån japanskt bra. Hennes val av passningar och även hennes passningsteknik har stora brister.

Men avslutningarna. Avslutningarna, herregud vad bra de är. Castellanos är en forwardstyp som jag sällan tidigare sett – jag hittar inte ens någon herrforward att likna henne vid. Hon har grymt tillslag, och en makalös förmåga att skaffa sig skottlägen. När hon skjuter sitter bollen ofta kliniskt. Castellanos vann skytteligan i F17-VM för två år sedan. Då gjorde hon sex mål. Nu har hon gjort fem och är jämsides med Spaniens Lorena Navarro med två matcher kvar att spela.

Med Castellanos som affischnamn kanske Venezuela, ett land där tjejer helst skall tävla i skönhet, kan bli ett damfotbollsland.

Innan jag lämnar F17-VM för nu konstaterar jag att Mexiko hade ett bra lag, men precis som 2014 blev man utslagna i kvartsfinal. Dock är det förstås lovande för nationen att man återigen gick längre än både USA och Kanada.

* Så till de matcher som väntar i helgen. Den hetaste matchen i den damallsvenska omgången är lördagens bottenmöte mellan Mallbacken och Umeå. Det är absolut sista chansen för Mallbacken, men även en måstematch för Umeå. Det lär bli en nervös historia.

På söndag skall Linköping till Vittsjö. Bortaseger där och guldet är nära. På söndag möts även våra båda Champions Leaguelag, Rosengård och Eskilstuna. Om Rosengård vinner den och Piteå samtidigt hemmaslår Kristianstad, då kan vi hamna i det udda läget att Piteå slutar på tredjeplatsen, fast på minusmålskillnad.

I nuläget har Piteå –1 i målskillnad. Man har kvar att möta Rosengård hemma och Göteborg borta efter söndagens match. Och det är högst möjligt att det räcker med tre poäng på de tre sista omgångarna för att PIF skall ta tredjeplatsen.

* Personligen kommer jag inte att kunna se någon damallsvensk match på plats i helgen. I kväll har jag dock varit i Alingsås och sett Holmalund och Hovås Billdal spela 1–1 i elitettan. Där spanade jag efter intressanta framtidsnamn, och de jag hittade spelade hos gästerna. I den första halvleken var 20-åriga Frida Boriero den som imponerade mest – en härligt spelskicklig mittback.

Efter paus var det 16-åriga Paulina Nyström som fick min uppmärksamhet. Hon hade nummer 10 på ryggen och agerade som en riktig tia. Jag tyckte hennes spelsätt kändes mycket intressant, inte minst med tanke på att Sverige saknar skickliga tior. Hon bjöd på flera fina saker i den andra halvleken och kan hon slipa lite till på sitt rörelsemönster bör hon vara ett namn för blågula uppdrag på hög nivå framöver.

Paulina Nyström

Paulina Nyström

I elitettan vann Växjö i dag i Uppsala med 4–1, vilket innebär att man sätter press på Hammarby. Inför Bajens bortamöte med Östersund på söndag är ju nämligen Växjö nu förbi. Det kan bli en riktigt intressant kamp om den där andra damallsvenska platsen.

* I övrigt i helgen ger DFB-tv Potsdam–Essen 14.00 i morgon lördag. Övriga tyska matcher spelas på söndag, med SC Sand–Bayern München som den på förhand mest intressanta. I Frankrike är det toppmöte i morgon, lördag 20.45, då tar Juvisy emot Montpellier.

Trevlig helg.

Genomgång av massor av cuper

De senaste två veckorna har det spelats en mängd stora turneringar runt om i världen. För svensk del har förstås fokus legat på det europeiska OS-kvalet.

Jag tänkte återkomma med en djupanalys av den svenska insatsen, men i väntan på den kan vi fortsätta njuta av att vi fick den där tolfte och sista OS-platsen. Det är lite kul att kolla på det här holländska klippet från den avgörande matchen:

Nu pratas det redan om svensk medalj i Rio. Även om det i nuläget känns ganska långt borta med en svensk pallplats är det ju faktiskt trots allt betydligt lättare att ta medalj i ett OS än i ett VM.

Det är ju mycket svårare att kvala in till ett OS, men väl där är det närmare till medalj än i ett VM – det är ju helt enkelt färre bra lag i ett OS än i ett VM. Klarar man gruppspelet i Brasilien är man bara en kvartsfinal ifrån att få två medaljmatcher. Och gruppmässigt kan vi inte hamna i en svårare grupp än vi gjorde i VM.

Men, men. Hur stor medaljchans Sverige kommer att ha får vi vänta lite på att analysera. Lottningen den 3 april blir väldigt avgörande. Och innan dess blir lottningspotterna viktiga, det känns oerhört spännande att se hur Sverige placeras där. Blir det en Europapott, eller seedar man Brasilien, USA och Tyskland?

Det om framtiden. Nu dags att titta tillbaka på de här stora turneringarna som varit. Om vi börjar i det europeiska kvalet blev det precis så jämnt som jag hade förväntat. Det var bara en match där siffrorna rann i väg, i övrigt slutade med fyra uddamålssegrar och ett kryss.

Det var försvarsspelet som segrade. Sverige gjorde klart minst mål av alla fyra lagen, men släppte bara in ett och tog alltså OS-platsen på målskillnaden 3–1. Här är tabellen:

Sverige                3–1    7
——————————
Nederländerna     6–8    4
Schweiz               5–6    3
Norge                  5–4    3

Mitt tips blev däremot inget vidare. Jag placerade inte ett enda lag på rätt plats, och allt var Norges fel. De andra tre lagen satte jag i rätt ordning, men jag missade att Norge skulle bli kvalets stora besvikelse. Storstjärnorna Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg var precis så bra som jag hade trott, men resten av laget nådde inte den höga nivån man hade i VM.

Ändå är det värt att notera, både för min och Norges skull, att norskorna faktiskt hade OS-platsen i drygt 20 minuter i onsdags. Under de 20 minuter i den första halvleken där Norge ledde med 1–0 mot Schweiz och Nederländerna hade 1–0 mot Sverige satt mitt tips till 100 procent.

Det om det europeiska OS-kvalet. Nu till Asien. Där fanns också förutsättningar för ett riktigt rysarkval. Och visst var matcherna mellan de fem topplagen jämna, men totalt sett var ändå kvalet rätt ojämnt.

Australien och Kina gick nämligen som tåget och hade säkrat sina OS-platser redan med en omgång kvar att spela. Jag såg deras inbördes match (1–1), där båda lagen vilade viktiga spelare – men kvaliteten på spelet var klart högre än Sveriges matcher i Europas OS-kval.

Både Australien och Kina är på stark frammarsch och har nog sin topp i VM om tre år. Men båda lagen känns redan så starka att båda åker till Rio som klara medaljkandidater.

Inte heller i Asiens OS-kval kan jag vara helt nöjd med mitt tips. Det som var klockrent var att jag spikade att Sydkorea skulle ta fem poäng – det är jag nöjd med, och att Vietnam skulle bli poänglös jumbo. Sedan hade jag Australien på OS-plats och varnade för Kina.

Men jag hade ju inte räknat med att Japan skulle floppa på det sättet i ett kval på hemmaplan. Japans kvalinsats var verkligen en jätteflopp, så stor att förbundskapten Norio Sasaki avgick i onsdags.

Sasaki har gjort Japan till en supermakt inom damfotbollen och tråkigt att han klev av efter ett fiasko. Men för japansk damfotboll över tid behöver inte det här misslyckandet vara någon dålig sak. Tvärtom skyndar det här på den generationsväxling som var på gång.

Sasaki har mer eller mindre spelat med samma manskap sedan VM 2011, samtidigt som Japan haft fina framgångar i ungdomsmästerskapen. Det kommer alltså talanger underifrån och nu måste de få chansen.

Sluttabellen i Asiens OS-kval:

Australien     17–3   13
Kina               7–3    11
————————–
Japan          10–7      7
Sydkorea       6–5      5
Nordkorea     4–5      5
Vietnam       1–22      0

Noterbart är att det även här var defensiven som segrade. Australien och Kina var ju de lag som släppte in minst mål. Sedan kan man ju även i Australiens fall säga att offensiven segrade – för 17 mål på fem matcher är starkt.

Defensiven stod även i fokus i högklassiga nykomlingen She Believes Cup i USA. Där blev det fem uddamålssegrar (3x 1–0 och 2x 2–1) samt en 0–0-match.

USA vann premiärupplagan av sin turnering via tre uddamålssegrar och målskillnaden 4–1. Jag såg den första halvleken i finalen mot Tyskland. Det var där alla tre målen i 2–1-mötet föll.

Sett till bollinnehav var det ganska jämnt, men amerikanskorna hade mycket bättre spets på sina anfall än tyskorna. På klippet nedan med höjdpunkter nedan kan ni själva se vilka jätteproblem den tyska backlinjen hade med USA:s snabba anfallsspelare. Där kan ni även se att det amerikanska segermålet var en målvaktstavla från Almuth Schult.

När det gäller USA:s offensiv var Meghan Klingenberg lysande. Hon låg bakom väldigt mycket. En annan som var väldigt bra var Alex Morgan, som verkar vara på väg tillbaka till den toppform hon hade i OS för fyra år sedan. Hennes kvitteringsmål mot Tyskland är i högsta grad spektakulärt, kanske till och med en tidig kandidat till Årets mål 2016:

Och här är ett längre sammandrag från mötet mellan världens två bästa landslag:

Tyskland kom alltså tvåa, och försvarade sin världsranking. Känslan är dock fortsatt att man söker efter den rätta lagsammansättningen. Det finns massor av bra spelare, men Silvia Neid har inte lyckas knäcka koden till hur laget skall formeras för att få ut max.

England fortsätter att vara stabilt och starkt. Laget slutade på tredje plats efter uddamålsförluster mot USA och Tyskland samt 0–0 mot Frankrike. Det hade varit spännande att se Storbritannien i OS, det engelska laget förstärkt med Jessica Fishlock och Kim Little hade känts som en utmanare om guldet.

Frankrike är också en utmanare om OS-guldet. Fast för tillfället är laget tillbaka i gamla synder, trots massor av chanser lämnade man USA mållöst. Det är närmast ofattbart när man ser klipp från de tre matcherna. Kolla bara det här sammandraget från matchen mot USA:

Och nog borde fransyskorna även ha gjort något mål mot England. Speciellt hade man ju unnat Claire Lavogez att sätta sin bicycleta ribba in i stället för ribba ut. Den avnjuts 1.20 in i klippet nedan. Kolla förresten in underlaget i Boca Raton som turneringens två placeringsmatcher spelades på. Inte ens nära värdigt världens fyra bästa lag…

Turneringen blir förresten kvar minst till och med 2019, vilket kommer att urholka Algarve cup de kommande åren. Det innebär i sin tur färre chanser för vårt svenska landslag att stöta på de allra bästa lagen i världen – illa.

Årets urholkade Algarve cup fick trots allt en intressant final mellan Kanada och Brasilien. Den vann Kanada med 2–1. Fjolårets Vittsjöspelare Shelina Zadorsky inledde målskyttet med ett intressant klackmål på hörna. Möjligen var det inte klacken, utan sulan hon använde:

Kanada och Brasilien är ungefär som Sverige, lag som bör nå kvartsfinal i OS, och som har viss medaljchans med rätt lottning.

Island fortsätter att visa klass. Laget kom trea i Algarve efter segrar mot Danmark och Belgien i gruppspelet och mot Nya Zeeland i tredjeprismatchen. Det var 1–1 efter full tid och 7–6 efter straffar. För Nya Zeeland blev Amber Hearn först att komma upp i 50 mål för sitt land när hon gjorde 1–1-målet:

Belgien är ett lag på uppgång. De har en bra chans att kvala in till nästa års EM-slutspel. I Algarve slutade laget femma efter att ha krossat Ryssland med 5–0 i sista matchen. Belgien har vassa offensiva spelare i Wolfsburgs Tessa Wullaert (1–0-målet) och Juvisys Janice Cayman (2–0 och 5–0). Wullaert har inte fyllt 23 ännu – gör det i nästa vecka – men är redan landets främsta målskytt genom tiderna. Hon har gjort 26 mål på 41 landskamper.

Slutligen räddade Danmark äran en aning genom att säkra sjundeplatsen genom 3–1-seger mot Portugal.

Även Cypern cup var förstås rejält brandskattad i år. Där blev det lite överraskande final mellan Österrike och Polen, en final som Österrike vann med 2–1. Det österrikiska laget är utan poängförlust i EM-kvalet och man flyttar alltså sakta men säkert fram sina positioner.

Polen var den riktigt stora skrällen i Cypern cup. I gruppspelet slog man Tjeckien och Finland och kryssade mot Wales. Med tanke på att Polen vann F17-EM för några år sedan har polskorna talang att fylla på med. Kanske, kanske att de kan utmana Danmark om andraplatsen i den svenska EM-kvalgruppen?
Jag håller fortfarande danskorna som klar favorit att bli grupptvåa, men laget imponerar inte och får inte ha dåliga dagar när de möter Polen.

I övrigt i Cyperncupen blev Italien trea, Tjeckien fyra, Ungern femma och Wales sexa. Turneringens stora missräkning var Finland. Finskorna kom sist efter att ha förlorat med 2–0 mot Irland i matchen om sjunde plats. 2–0-målet gjordes för övrigt av Eskilstunas Louise Quinn:

Lagen möts även i EM-kvalet, där vann dock Finland på bortaplan med 2–0. Finland är på alla sätt på väg att tappa mark inom damfotbollen, men man har alltså ändå greppet om en EM-plats. Jag trodde på Irland när jag såg dem skaka Tyskland i VM-kvalet häromåret. Men man jobbar sig framåt i längre hastighet än förväntat.

En sjätte cup för landslag som spelats den senaste tiden var Istria cup. Där vann USA:s U23-lag sin grupp närmast före Frankrike medan Ungern B vann den andra gruppen före Sveriges nästa EM-kvalmotståndare Slovakien.

Slutligen till EM- och VM-kvalet för F17/99. Där blev det svenskt fiasko. I den avgörande matchen mot Norge föll Sverige med hela 6–0. Det innebar att det svenska laget slutade trea i gruppen med fyra poäng och målskillnaden 3–8. Det var det sämsta svenska kvalresultatet på länge. Tråkigt.

Från de två första matcherna lades det upp tv-klipp på förbundets youtubesida. Men Norgematchen verkar inte ha fastnat på film…

Slutligen några ord om helgens matcher. Efter den heta landslagsveckan väntar en ganska tråkig helg, där fem matcher i franska D1 Feminine är det mest intressanta som händer.

Homare Sawa klar för nytt VM

Homare Sawa på väg av

Homare Sawa

Nu på morgonen svensk tid har Norio Sasaki presenterat Japans 23 spelare stora VM-trupp. Frågan på förhand har varit om den stora guldhjältinnan från 2011, Homare Sawa skulle komma med.

Svaret blev ett tydligt JA. Visst är Sawa med.

Hon har ju spelat varje VM sedan 1995 och hon bar Japans Nadeshiko till VM-guldet 2011. Vi minns väl alla klackskarven i slutskedet av finalens förlängning, den skarv som betydde 2–2 och straffläggning:

Sawa har inte varit uttagen i Sasakis landslag på nästan ett helt år. Hennes senaste match för Nadeshiko var finalen i Asiatiska mästerskapen den 25 maj i fjol.

I vintras förklarade 36-åringen att hon inte alls funderade på att sluta utan hade sina tankar på sommarens VM-slutspel. Där och då blev jag övertygad om att bara en skada skulle kunna stoppa henne från att komma med till Kanada. För även om hon bara skulle spela några få minuter av mästerskapet blir hon viktig för Japans lag som symbol och ledare.

Men att Sasaki har låtit henne stå över Algarve och andra träningslandskamper har gjort många japanska supportrar oroliga. För en kort stund sedan släppte alltså den oron. Nu kan Sawa bli den första spelare någonsin att spela i sex raka VM-slutspel – det har varken någon man eller kvinna gjort tidigare.

Här är ett klipp från presskonferensen. Exakt sju minuter in i klippet börjar Sasaki läsa upp vilka spelare som är uttagna. Lyssna på ljudet från kamerorna i bakgrunden, och lyssna på hur det smattrar till efter 8.28 när han läser upp nummer 10 Sawa, Homare.

Det verkar förresten ha varit en rätt imponerande medienärvaro…

De tre minuter i klippet där Sasaki presenterar sin trupp kan för övrigt användas av de tv- och radiokommentatorer och -experter som skall jobba på VM för att få rätt uttal på de japanska spelarna. Klart är att vi betonar fel i nästan alla namn och jag hade exempelvis inte ens kunnat gissat hur man korrekt säger Kana Kitahara:s namn.

Här är hela Japans trupp:

Målvakter:
1. Miho Fukumoto (Okayama Yunogo Belle), 18. Ayumi Kaihori (Inac Kobe Leonessa) och 21. Erina Yamane (JEF United).

Backar:
2. Yukari Kinga och 5. Aya Sameshima (Inac Kobe Leonessa), 3. Azusa Iwashimizu och 19. Saori Ariyoshi (NTV Beleza), 4. Saki Kumagai (Lyon, Frankrike), 12. Megumi Kamionobe och 23. Kana Kitahara (Albirex Niigata) samt 20. Yuri Kawamura (Vegalta Sendai).

Mittfältare:
6. Mizuho Sakaguchi (NTV Beleza), 7. Kozue Ando (FFC Frankfurt, Tyskland), 8. Aya Miyama (Okayama Yunogo Belle), 9. Nahomi Kawasumi, 10. Homare Sawa och 14 Asuna Tanaka (Inac Kobe Leonessa), 13. Rumi Utsugi (Montpellier, Frankrike) och 22. Asano Nagasato (Turbine Potsdam, Tyskland).

Forwards:
11. Shinobu Ohno (Inac Kobe Leonessa), 15. Yuika Sugasawa (JEF United), 16. Mana Iwabuchi (Bayern München, Tyskland) och 17. Yuki Ogimi (VfL Wolfsburg, Tyskland).

Det innebär alltså en trupp med 17 hemmabaserade spelare, plus två Frankrikeproffs och en spelare vardera från de fyra stora tyska klubbarna. Det är även en mycket rutinerad och meriterad trupp. Hela 17 av de 23 spelarna ingick även i guldtruppen 2011.
Trots att Sasaki har testat rejält de senaste åren och experimenterat med en mängd yngre spelare i olika turneringar har han alltså till slut valt att satsa på de beprövade korten.

Det om Japan för nu. Men när land efter land nu presenterar sina VM-trupper känner man ju ofrånkomligen att mästerskapet börjar smyga sig riktigt nära. Ytterligare ett tecken på det är att Fifa nu presenterat den tv-signatur som skall inleda alla VM-sändningar världen över. Den ser du på det här klippet:

Visst får man sköna VM-vibbar av att titta på klippet? Det enda man funderar över är varför Josefine Öqvist är med? Borde inte Fifa ha koll på att hon har slutat och istället valt någon aktiv spelare?

Kattem drar sig ur norska toppserien

2,5 månader innan säsongsstart väljer Kattem Kvinnefotball att dra sig ur den norska toppserien. Nyheten går att läsa på kvinnefotball.no i dag.

Klubben tog beslutet under ett möte i dag. Det har tvingats fram genom svag organisation och stor spelarflykt.

Enligt turordningen skall platsen nu erbjudas fjolårets tvåa i division 1, Medkila. Det var just Medkila som Kattem slog med totalt 5–3 i kvalet mot toppserien i mitten av november. Medkila var uppe och vände i toppserien 2011.

Frågan är om det även blir en urdragning ur Frauen-Bundesliga. Som damfotboll.com kunde berätta i förra helgen är forna topplaget Duisburg riktigt illa ute, ekonomiskt sett, och man har bett en konkursförvaltare att förbereda en konkursansökan.
Fattar jag rätt så säger den här texten på tyska förbundets hemsida att om lämnar man in en sådan så innebär det automatisk nedflyttning ur Frauen-Bundesliga. Duisburg balanserar alltså på en skör tråd.

* Mer Tyskland. De regerande mästarinnorna satsar rejält mot EM. Genrepet mot Japan den 29 juni kommer att spelas på mäktiga Allianz Arena i München. Säljer man ut samtliga 70 000 platser?
Tyskland möter för övrigt Frankrike på bortaplan i Strassbourg den 13 februari. Den matchen skall kunna gå att se på Eurosport. Hade inte EM-lottningen sett ut som den gör hade det varit en tänkbar försmak av EM-finalen. Nu är det mer troligt att de här lagen stöter på varandra redan i kvarts- eller semifinal.

Erika Martinsson

Erika Martinsson

* I en träningsmatch i dag spelade Vittsjö 1–1 mot danska topplaget Bröndby. Vittsjös kvittering gjordes av Erika Martinsson.
En utmärkt lista över en stor del av vårens träningsmatcher för lagen i damallsvenskan och elitettan hittar du för övrigt här.

* I en intressant artikel i Märkische Allgemeine – lokaltidningen i Potsdam – bjuder Turbines ledning på diverse siffror kring sin satsning. Den totala omsättningen ligger mellan 1,2 och 1,5 miljoner euro och snittlönen ligger på 1300 euro brutto. Antar att det gäller för förstalaget, och inte för hela föreningen. Turbine har ju även ett lag i näst högsta divisionen.
Artikeln handlar framför allt om Turbines kritik gentemot den lokala herrfotbollsstorheten SV Babelsberg 03. Intressant det också.

* I Sverige har EFD handlat vaket och handlingskraftigt gentemot Fifa i frågan om försäkringar av spelare som är i väg på landslagsuppdrag. Bra gjort.

* Slutligen har fönstret nu öppnat för klubbarna i NWSL att värva fyra kontraktslösa spelare vardera. En spelare som inte längre är aktuell för årets NWSL är Beverly Goebel-Yanez. Hon har förlängt sitt kontrakt med japanska storklubben Inac Kobe Leonessa även över 2013.

Tårar och massor av hyllningar

Det var stor avskedskväll inför 18 589 åskådare i Denver i morse svensk tid. Pia Sundhage rördes till tårar. Och jag gissar att även en eller annan som tittar på den här skakiga videon också gör det.

Här är en fin stillbild när Lauren Cheney kramar om en tårögd Sundhage. Knäpp som man är satt jag uppe och kikade på en rätt grynig stream. Men det var det värt. För det var en kanonmatch, och det var ett känslosamt avsked efteråt.

Twitter i USA var Pia Sundhage en av kvällens mest skrivna namn. Det handlade i princip uteslutande om hyllningar. Via den här länken ligger många av dem kvar ett par veckor.

Sundhage avslutade sina fem säsonger i USA med att leda laget till sin 14:e raka seger. Den senaste förlusten kom mot Japan i Algarve den 5 mars. Att USA skulle vinna mot Australien var förstås ingen skräll. Amerikanskorna har inte förlorat på hemmaplan sedan den 6 november 2004, då Danmark vann med 3–1.

Men jag återkommer till själva matchen. Först blir det mer Pia Sundhage. Spelarna började hyllningarna av henne på twitter redan inför avspark. Inte minst för att trigga igång alla supportrar. Här är några exempel:

Kelley O’Hara:

”Tacksam att ha blivit coachad av Pia. Hon är verkligen den enda av sitt slag. Så kom igen, nu måste vi se till att höras. Låt oss tacka av henne på bästa sätt.”

Heather O’Reilly:

”Det är Pias sista match med oss, vi hoppas tacka av henne på bästa sätt.”

Alex Morgan:

”Pias sista match. Låt oss visa vår tacksamhet genom att spela bra fotboll – och genom en högljudd publik.”

Carli Lloyd:

”I sista matchen för Pia möter vi Australien. Låt oss göra den minnesvärd. Vi kommer att sakna dig, Pia.”

Christie Rampone:

”Sista matchen med Pia. Dubbla OS-guld, en klassisk VM-final och massor av nöje. Bra jobbat.”

Abby Wambach:

”Det är matchdag, folk. Vilka tänker titta? Vi får göra Pias sista match minnesvärd. Du kommer att bli saknad.”

Och efter avslutad match kom några hyllningar till:

Heather Mitts:

”Önskar det bästa för Pia. Hon har fått oss att älska spelet ännu mer. Tack för att man fick vara med i kväll i Denver. Det blir något att minnas. Tack Pia.

Wambach:

”Pia”

Lauren Cheney:

”Tack Pia.”

Under matchen pratade ESPN:s kommenatatorer mycket om Sundhage. Det var mest ros, men man pratade även lite om den kritik som funnits.

Bland annat hade flera spelare nu önskat en mer hårdhänt tränare. För flera har tyckt att Sundhage har varit för vek i disciplinära frågor.

Sedan har förstås även hennes laguttagningar periodvis ifrågasatts. Det finns ju ingen tränare som tar ut en elva som alla spelare och supportrar tycker är helt korrekt.
I Sundhages fall är det backlinjen som de flesta frågetecken höjts för. Och visst har USA svagheter i defensiven. Men med hjälp av Christie Rampones snabbhet och Hope Solo:s målvaktsspel har de bristerna inte blivit så tydliga.

Sundhage fick även rätt mycket kritik för att hon höll tillbaka Alex Morgan så länge. Många experter tyckte att hon borde ha fått en ordinarie plats redan innan VM i fjol. Själv tycker jag att Morgan var redo för startelvan på senhösten i fjol.
Sundhage höll dock länge tillbaka den blixtsnabba forwarden. Morgan var inte helt ordinarie förrän i Algarve cup i mars i år.

Sedan dess har hon visat att hon förtjänar sin plats. Så även i natt. För Morgan var tveklöst spelaren som gjorde Sundhages avskedsmatch till en amerikansk fest.
Hon spelade fram till 1–0, placerade själv in 2–2, sköt skottet som träffade Abby Wambach och betydde 3–2 och nickade in 4–2. Ja, dessutom hade hon en boll i stolpen innan hon byttes ut.
Morgan har nu gjort 24 mål och 15 assist i år. Därmed är hon den yngsta spelaren i USA:s landslagshistoria att göra över 20 mål under ett kalenderår.

Det var överhuvud taget en väldigt bra match. USA gick på för fullt från första spark, och Australien höll emot i drygt en halvlek. Här är sevärda höjdpunkter. Klippet avslutas med en sundhagsk tår.

Heather O’Reilly gjorde 1–0 med ett skott som ändrade riktning på Servet Uzunlar. Sedan sprang USA:s spelare ut till Sundhage och spelade lite luftgitarr.

Efter det stal Australiens unga Matildas showen en stund. De visade nämligen återigen att de blir att räkna med framöver – om de kan stabilisera sitt försvarsspel.
En av damallsvenskans besvikelser i år är Lisa De Vanna. Hon har visat god form i dubbellandskamperna, och gjorde för andra matchen i rad ett riktigt klassmål. Det betydde 1–1.

Strax efter gjorde veteranen Sarah Walsh sitt sista landslagsmål. För det var inte bara avskedsmatch för Sundhage. Även Walsh tog avsked av sitt landslag. Och hon gjorde det alltså med stil.

I sin 75:e landskamp gav hon Australien ledningen med 2–1 genom att göra sitt 38:e mål. Snart 30 år gammal är dock hennes knän så sargade att hon till och med har svårt att passa bollen. Så det är nog hög tid att trappa ner karriären.

I den 57:e minuten lämnade Walsh planen, och överöstes med hyllningskramar på väg mot bänken.

Då stod det 3–2 till USA. Sedan fixade alltså Alex Morgan två mål innan Shannon Boxx nickade in en hörna till 5–2 och slutligen Sydney Leroux bjöd på en läcker språngskalle som fastställde segersiffrorna till 6–2.

När Ballon d’Or skall delas ut i vinter måste Morgan och Christine Sinclair vara självklara som två av de tre finalisterna. Kanske att Yuki Ogimi bör var den tredje som tar plats på Fifagalan. Eller vad tycker ni?

På den galan kommer garanterat Pia Sundhage också ta plats. Hon lär ju få kröna sina fem år i USA med titeln som världens bästa tränare. Eller hur?

Men innan dess skall hon dra på sig de svenska landslagskläderna för första gången såsom förbundskapten på seniornivå. Debuten sker på Myresjöhus arena i Växjö den 23 oktober. För motståndet svara Schweiz.

En utmaning för SvFF

Såg att bronsmatchen i F20-VM mellan Japan och Nigeria sågs av 29427 åskådare. Det är fler än vad Svenska Fotbollförbundet har räknat med på nästa års EM-final.

För på den damallsvenska upptaktsträffen berättade förbundsfolket – jag tror att det var Sune Hellströmer – att planen var att öppna de nedre sektionerna på Friends Arena. Och hålla de övre stängda.
Minns jag rätt pratade man om man skulle släppa cirka 30000 biljetter.

Visst har Japan mer än tio gånger så stor befolkning som Sverige. Men närmare 30000 på en bronsmatch i ett flickmästerskap är en fantastisk siffra. Skall vi kunna matcha den noteringen får nog SvFF sälja ut hela Friends Arena – även de övre sektionerna – nästa år…

Vad bronsmatchen blev? Jo, Japan vann med 2–1 efter mål av Yoko Tanaka, Asuka Nishikawa och Desire Oparanozie. Finalen sparkas i gång 12.20.

Inte mycket nytt i Dennerbys sista trupp

Thomas Dennerby har just presenterat sin sista trupp som förbundskapten för damlandslaget. Och den innehåller inget nytt.

Eller. Jämfört med OS är förstås Sara Larsson tillbaka. Fast hon är ju knappast ny i landslagssammanhang.

Dennerby har tagit ut 19 spelare. Övriga 18 fanns med bland de 22 i bruttotruppen till OS. Men han plockar in OS-reserverna Stina Segerström och Kristin Hammarström på bekostnad av Malin Levenstad och Sofia Lundgren.

Däremot är de båda andra OS-reserverna, Jessica Landström och Susanne Moberg, således utanför truppen.
Det innebär att 16 av de 18 ordinarie i OS-truppen samt två av de fyra reserverna alltså är med.

Med tanke på att Dennerbys jobb snart är över så var det inte annat att räkna med, än en trupp bestående av gamla pålitliga kort. Eventuella förändringar får Pia Sundhage stå för.

Här är en länk till truppen i sin helhet.

För övrigt sitter jag och ser på den andra semifinalen i F20-VM samtidigt som jag skriver det här inlägget. USA är finalklart, och där kommer man att få möta Tyskland.

Tyskorna leder nämligen med 3–0 mot Japan efter 32 minuter. Och Dzsenifer Marozsan har visat varför hon är guld värd för Tyskland. Redan i första minuten stod hon för ett mästerverk. ”Maro” som hon kallas gjorde först en läcker tvåfotare, och följde upp med en precis yttersida i djupled till Melanie Leupolz, som gjorde 1–0. Innan matchen var en kvart hade Marozsan även lobbat in 2–0-målet.

3–0 nickade för övrigt Lena Lotzen efter en hörna. Det tyska laget är helt överlägset i den här turneringen – och i världen. När man ser dem spela är det svårt att förstå hur Sverige kunde slå ut 19-åringarna i våras.