Jitex värvar stjärna från F20-VM

Jitex lämnar inget åt slumpen i kampen för att behålla en rejäl marginal ner till nedflyttningsstrecket. Mölndalsklubben värvade två nya forwards precis innan transferfönstret stängde.

Dels plockade de 18-åriga talangen Mimmi Löfwenius från Göteborg FC. Dels hämtade de Nigerias bästa målskytt i det pågående F20-VM:et, 18-åriga Francisca Ordega – som därmed blir utlänning nummer 70 i årets damallsvenska.

Som bekant har Jitex tappat två forwards under sommaren. Dels har kanadensiska landslagsspelaren Christina Julien återvänt till sitt hemland. Dels drog finska landslagsspelaren Annica Sjölund av korsbandet för ungefär en vecka sedan.

Jag såg ju Jitex 3–0-seger mot Djurgården i lördags. Och visst kändes de lilaklädda något trubbiga framåt.
Samtidigt tyckte jag att Sofia Skog visade positiv inställning, och var nära att jobba fram chanser flera gånger. Och jag tänkte att hon nog kan komma att göra nytta framöver.

Men Jitexledningen har alltså gjort bedömningen att de behöver bredda sin forwardslinje.

Mimmi Löfwenius först. Henne har jag bra koll på. Den Alingsåsbördiga forwarden spelade ungefär 1,5 år för Dalsjöfors, och hann där visa att hon har såväl bollbehandling, fräckhet som fart för att bli en riktig toppspelare.
Hon är bra i djupled, och gör ofta det oväntade, vilket kan göra det svårt att hänga med – både för med- och motspelare.

Löfwenius är född 1994, och var med i Sveriges guldtrupp i F19-EM tidigare i år. Hon har väckt uppmärksamhet för sitt hysteriska målfirande i samband med landskampen mot Italien. Se det på den här länken.

Francisca Ordega är född 1993. Jag har sett henne i några matcher i pågående F20-VM. Där har hon gjort fyra mål, och visat både snabbhet och förmåga att vara på rätt ställe när det hettar till. En sådan spelare har Jitex saknat. För i nuläget leder Sjölund den interna skytteligan på fyra mål. Delad tvåa ligger lagkaptenen och mittbacken Sofia Karlsson.

Fifa skrev en text om Ordega nu under F20-VM. Den hittar du här. Och här är ett klipp från 4–0-matchen mot Italien, där Ordega gjorde Nigerias tre första mål. Hon har skrivit på för resten av säsongen, med option på förlängning även över nästa år.

* Därmed är det läge att även skriva några ord om morgondagens semifinaler i just F20-VM. Som bekant sänds matcherna i Eurosport. Kul är att matcherna rymmer fyra lag från fyra olika kontinenter. En signal om att damfotbollen är en sport med stor spridning.

Vill man se Francisca Ordega, spelar hon och hennes Nigeria i den första matchen klockan 9.00 mot USA.
Sett till spelmässiga kvaliteter hittills i mästerskapet håller jag Nigeria som favoriter i den matchen. Efter gruppspelet hade jag satt 75–25 i nigeriansk fördel.

Efter kvartsfinalerna ser jag det här som en ren 50–50-match. Och sådana brukar ju USA vinna…

Afrikas representanter har flera intressanta spelare i Ordega, Desire Oparanozie, Esther Sunday och några till. Men de vacklade i kvartsfinalen, och behövde förlängning för att besegra Mexiko.
Samtidigt visade USA att det här laget också har den klassiska, amerikanska vinnarinstinkten. De vann också sin kvartsfinal efter förlängning. Man gjorde det mot Nordkorea, efter att ha fått bättre fart i kontringarna genom att spela blixtsnabba Kealia Ohai som forward.

* Semifinal nummer två startar 12.30 och känns som den moraliska finalen. Där möts arrangörslandet Japan och regerande mästarinnorna Tyskland.

Båda lagen vann sina kvartsfinaler rätt smärtfritt. Trots japansk hemmaplan håller jag dock tyskorna som favoriter med hela 70–30. Orsaken är defensiv.

Lagen känns ganska jämna när man pratar spets i anfallsspelet. Men medan Japan har haft stora problem med att freda sig i eget straffområde så har tyskornas målvakt Laura Benkarth ännu hållit nollan genom turneringen. Jag tror att den japanska backlinjen kommer att få stora problem med vassa Lena Lotzen – som står på fem mål hittills.
Och så har Tyskland ett sparkapital. Deras storstjärna Dzsenifer Marozsan – som var med och tog guld 2010 – har ännu inte gjort något mål. Fast hon ligger bakom väldigt mycket framåt, och det är en njutning att se hennes bollbehandling i skarvar och mottagningar.

Den enda spelare in mästerskapet som kan mäta sig med Marozsan när det gäller fotbollsestetik är Japans affischnamn, den läckra liraren Yoko Tanaka. Hon har precis som Lotzen gjort fem mål. Och Tanaka måste nog spela på toppen av sin förmåga om Japan skall kunna nå finalen.

Men jag tror att Tyskland vinner med 2–0.

Känslan säger att det blir USA–Japan i finalen i år igen

I morgon smäller det. Fyra lag återstår i OS, och tre av dem kommer att åka hem med medaljer i bagaget.

Inför OS tippade jag USA–Frankrike i final. Det tipset kan mycket väl slå in. Men jag har börjat vackla på fransyskorna, och tippar nu att Japan spelar final på torsdag.

Här är mina tankar inför OS-semifinalerna.

Japans startelva

Japans landslag, Nadeshiko

* Japan–Frankrike
Wembley Stadium, 18.00

Den här semifinalen är så nära 50–50 man kan komma.
Jag tycker fortfarande att Japan är sämre än i VM i fjol. Men laget här ändå imponerat med sitt försvarsspel. Och målvakten Miho Fukumoto, som jag tyckte såg väldigt darrig ut på Gamla Ullevi i juni, har sett väldigt stabil ut.

Bara ett insläppt mål på fyra matcher är förstås strålande.

Offensivt hänger mycket på Yuki Ogimi, som är i kanonform. Men vi väntar fortfarande på lite magi från stjärnorna Aya Miyama och Homare Sawa.

Frankrike har imponerat i korta perioder under OS. Som den första kvarten mot USA. Och de sista 30 minuterna mot Nordkorea.

Men långa stunder har fransyskorna varit rätt bleka.

Fast Frankrike har ett grymt vapen i sina hörnor och frisparkar. Vapnet är extra vasst mot korta japanskor. Det är inte lätt för dem att markera bort långa mittbacksparet Wendie Renard och Laura Georges.
Dessutom vann Frankrike mot just Japan i genrepet i utklassningsstil. Den matchen borde göra Frankrike till favoriter här.

Men något säger mig att Japan trots allt kan dra det längsta strået.
Det något är framför allt orken. Japanskorna har vilat sina nyckelspelare i en match. Det tror jag kan vara väldigt avgörande. Det här är ändå femte matchen på 13 dagar för lagen.

Och så har Japan vinnarvana från VM i fjol. De vet hur man gör för att nå en final. Frankrike däremot har dåliga vibbar av mästerskapssemifinaler.

Men som sagt, det är väldigt jämnt. För två veckor sedan hade jag utan tvekan tippat Frankrike här.

Tipset: Japan är knapp favorit till 51–49.
Troliga startelvor:
Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Frankrike: Sarah BouhaddiCorine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia BompastorSandrine Soubeyrand, Elise BussagliaElodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane ThineyMarie-Laure Delie.

USA:s startelva

USA:s landslag

* USA–Kanada
Old Trafford, 20.45

Här är USA förstås gigantiskt stora favoriter. Jag tror också att de vinner, men jag är inte säker på att de får en så lätt resa som många tror.
I kvartsfinalen fick Pia Sundhage:s lag jobba för att betvinga Nya Zeeland. Och Kanada liknar Nya Zeeland, fast är minst en klass bättre.

I OS-kvalet i januari körde USA fullständigt över Kanada på kanadensisk mark i Vancouver. Segersiffrorna 4–0 var i underkant.

Men sedan dess har Kanada gått framåt klart mer än USA. I lagens senaste match, den i Salt Lake City, just innan lagen åkte över till Europa för OS, föll USA:s segermål först i 85:e minuten.

Och Kanada har skakat USA förr i OS-sammanhang. I den rekordlånga kvartsfinalen i Shanghai vid OS 2008 vann USA först efter ett mål av Tasha Kai i förlängning. Matchen slutade hela fyra timmar och tio minuter efter att den startat. Orsaken var ett uppehåll för åska och skyfall.

Den här gången är inte Kai med i USA:s trupp. Nu har Sundhage en klart starkare forwardsuppställning. Abby Wambach delar ledningen i skytteligan med sina fyra mål, och är sannolikt bättre än någonsin förr.
Jämfört med i fjol är Wambach mycket snabbare och rörligare. Dessutom har pilsnabba Alex Morgan kommit in som en virvelvind i USA:s anfall.

Morgan var inte ordinarie under OS-kvalet. Nu är hon fullständigt självskriven i startelvan. Men är det något som hackat i det amerikanska laget så är det Morgans målskytte. Fram till OS gjorde hon mål på allt. De senaste matcherna har hon missat väldigt många klara chanser.
Skall Kanada ha någon chans måste nog Morgan fortsätta missa…

Skall vi leta fler svagheter i USA:s närmast kompletta lag så är det väl bakom mittbacken Rachel Buehler som Kanadas forwards skall löpa in.
Och en svaghet till: Hope Solo:s utrusningar – eller snarare brist på utrusningar. Solos svaghet som målvakt är att hon är feg, och gärna backar ner på mållinjen istället för att rusa ut och avstyra anfallen på ett tidigt stadium.

Kanada är förstås den stora överraskningen i semifinalerna. I startelvan i kvartsfinalen hade man tre spelare som spelat i division I för Dalsjöfors i år – Erin McLeod, Carmelina Moscato och skytteligaledaren Melissa Tancredi.
Och man har skrällt trots att man har jätteproblem med skador i backlinjen.

Men Kanadas främsta defensiva kraft spelar närmast framför backlinjen. Desiree Scott är nämligen fantastisk som bollvinnare – sannolikt den bästa defensiva mittfältaren i hela OS.
Och laget har även offensiv kvalitet. Christine Sinclair har tagit klivet tillbaka i planen, vilket har gjort att hon numera både agerar framspelare och måltjuv.
Och med Jonelle Filigno har Kanada också fått ett riktigt snabbt hot i djupled.

Kanada lär sälja sig dyrt, och vi kan få se en riktigt kul match. Men USA vinner till slut.

Tipset: USA är favorit till 80–20.
Troliga startelvor:
USA: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’HaraTobin Heath, Lauren Cheney, Carli Lloyd, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Kanada: Erin McLeod – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree Scott – Diana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Jonelle Filigno.

Blev Wembley för mycket för Team GB?

Kanada, med tre spelare som spelat division I-fotboll med Dalsjöfors under året, kan vara på väg att fixa till OS-fotbollens första riktiga slutspelsskräll.

De leder med 2–0 i halvtid. Och Storbritannien, som gjorde en så enormt imponerande insats mot Brasilien i tisdags, måste lyfta sig flera klasser om man skall få spela semifinal.

För det fina spel som brittiskorna presterade inför storpublik på Wembley har vi inte sett skymten av i kväll.
Att nyckelspelaren Kelly Smith inte är med i startelvan påverkar ju förstås. Det kan ju förstås också vara så att brittiskorna blev lite väl självsäkra efter den imponerande gruppsegern.

Men framför allt tror jag att det är skillnaden i motstånd som överraskat brittiskorna.
För medan Brasilien spelar världsfotbollens i särklass sämsta, och mest nonchalanta, försvarsspel så är Kanada disciplinerat.
Alla de tio kanadensiska utespelarna jobbar stenhårt för laget. Och vilken utdelning de har haft.

Först smällde Jonelle Filigno in 1–0-målet på hörna. Pang sa det i krysset bakom Linköpingsmålvakten Karen Bardsley.

Och sedan placerade storstjärnan Christine Sinclair läckert in en frispark till 2–0.

Storbritannien har haft en kanonchans, men då nickade Karen Carney utanför. Med en halvlek kvar är Kanada i semifinal mot USA? Känslan just nu är att det kan stå sig. Men får Storbritannien bara en reducering så kan de säkert lyftas ytterligare av hemmapubliken.

Förnuft och känslor

I kväll möter Dalsjöfors fotbollstjejer sitt öde. Skulle de få ett annat besked än att det är färdigspelat i klubben vore det en megaskräll.

Konkursförvaltaren har ju varit tydlig med att han inte tänker driva vidare elitsatsningen.
Och att tro att någon kommer att pumpa in ett par miljoner innan den första augusti, och ta över det sjunkande skeppet känns inte troligt.

Hur kunde det då gå så här?
Det är en fråga som jag tänkt på många gånger de senaste veckorna.

Bloggen Footballmanagement.se gör en intressant analys av frågan här. Det är på många sätt en relevant analys.

Fast i resonemanget bortser man från en viktig faktor: känslor. Och i idrott är känslorna väldigt starka.

Om vi backar tillbaka till november i fjol. Då hade Dalsjöfors just åkt ur allsvenskan, och såg ut att göra ett ekonomiskt minusresultat.
Samtidigt hade spelare och klubbledning under hösten sett vad som krävs för att klara sig på allsvensk nivå. De hade lärt sig hur man tävlar med de stora elefanterna.

Man stod vid ett vägskäl. Hur hårt skulle man satsa?

Jag har följt Dalsjöfors sedan trean, och känner de som leder damfotbollssatsningen. När klubben nådde allsvenskan hade jag aldrig gissat att det skulle sluta så här.
Men det verkar finnas ett läge inom idrotten när förnuftiga människor tappar fattningen. När känslorna tar överhanden, när de chansar, och satsar allt på ett kort. Dalsjöfors satsade på Allmänna arvsfonden.

Jag har faktiskt undrat lite hur man själv skulle agera om man hamnade i ett sådant där vägskäl. Skulle man vara tråkigt feg och bromsa, eller skulle man köra på?

Dalsjöfors valde efter viss tvekan att köra på. De hade fått vittring på allsvenskan, och ville testa sina nya kunskaper så snart som möjligt igen.
De visste också att en försiktig, långsiktig satsning hade varit ett risktagande. Rätt många av de klubbar som har valt den vägen efter att ha åkt ur damallsvenskan har drabbats av spelarflykt, och fallit som ett sänke genom seriepyramiden.

När jag i december var på Dalsjöfors presskonferens där de berättade om sin satsning på snabb comeback till allsvenskan hade ledningen, utöver presentationen av Erin McLeod och Melissa Tancredi som Dalsjöforsspelare 2012, även med sig en folder.

Den foldern handlade om klubbens framtida satsning och heter ”SM-guld 2016”. En av de viktiga punkterna för årets säsong är formulerad så här:

* Få in tre miljoner kronor.

En stor del av den punkten skulle lösas genom en ansökan om ett jättebidrag från Allmänna arvsfonden. Ledningen trodde så hårt på sin ansökan att de räknade in bidraget i sin budget, och började dra på sig kostnader.
Jag har i tidigare inlägg kallat Dalsjöfors damfotbollsledning för ansvarslös. Och att satsa allt på en ansökan om bidrag från Allmänna arvsfonden är ansvarslöst.

Hur lockande det än må vara måste man följa förnuftet. Man får inte låta känslorna ta över.

Dalsjöfors ledning har gjort damfotbollen en stor otjänst

I går var det stormöte i Dalsjöfors Goif. Konkursförvaltaren berättade att damfotbollen dras ur seriesystemet omedelbart. Och att tjejerna får starta om i femman nästa år, om någon av spelarna är kvar.

Damfotboll står knappast högt i kurs i Dalsjöfors samhälle just nu. Och vad värre är, på plats vid mötet fanns inte en enda av de ledare som drivit en 87-årig förening med 1000 medlemmar i avgrunden.
Den som fick föra damfotbollens talan var ordförande Hans Forsman, som kom in i verksamheten när skutans skrov redan tillfogats alla förödande hål.

De som på ett ansvarslöst sätt sänkt Dalsjöfors Goif vågade inte möta klubbens medlemmar. Eller så är de så naiva att de inte fattar att spelet är förlorat.
Och man börjar ju undra, för i dag kom följande nyhet upp på Dalsjöfors Damelits hemsida: Josefin Berg lämnar DGoif.

Jaha. En spelare lämnar. När jag läser texten vet jag inte om jag skall skratta eller gråta. Dalsjöfors är i konkurs. Om några dagar finns inte damlaget längre. Tro sjutton att spelarna kommer att lämna.

Och för övrigt hade jag uppfattningen att kontrakt upphörde att gälla i samma ögonblick som klubben gick i konkurs. I varje fall var det ju så för Örgryte IS i fjol.

Själv mår jag dåligt av hur uselt Borås enda elitlag överhuvud taget inom damidrott har skötts det senaste året. När Dalsjöfors och Byttorp gick ihop i en i och för sig väldigt positiv satsning i oktober 2009 hade Borås ett mittenlag i ettan och ett topplag i tvåan.

Nu finns inget kvar. I höst har varken Dalsjöfors eller Byttorp damlag i seriespel. Det har inte heller Borås stads historiskt sett starkaste damfotbollsklubbar Kronäng och Mariedal. Kommunens högst placerade lag spelar i trean.
Alltså, damfotbollen i Borås är stendöd. Och det värsta är inte att sammanslagningen missköttes och blev pannkaka.

Det värsta är att Dalsjöfors klubbledning har givit damfotboll ett extremt dåligt rykte i Boråsområdet. Och att det lär dröja länge innan någon klubb vågar göra en rejäl elitsatsning på tjejer.

Tillagt i efterhand: Här är fler tankar kring Dalsjöfors konkurs.

Här är alla OS-spelare

Även i dag går i princip all min tid åt till jobba med artiklar kring Dalsjöfors konkurs för BT.
Det finns roligare saker att ägna sig åt, men ibland tvingas man dyka ner i elände i det här jobbet. Det innebär att bloggandet kommer i skymundan även i dag. Och jag får återkomma med reflektioner och synpunkter på fiaskot i Dalsjöfors, och på den ekonomiska situationen i svensk damfotboll som helhet.

Men för er som är kalenderbitare tänkte jag erbjuda en bra länk inför OS-fotbollen. Fifa har nämligen presenterat samtliga tolv spelartrupper här.

Även om det här är en damfotbollsblogg noterar jag att väldigt många surfar in här även i jakt på fakta kring herrturneringen i OS. Och ni som vill ha alla spelartrupper i den cupen finner dem här.

Fullt spelschema för damcupen hittar du här. Och för herrarna här. Notera att det är brittisk tid som gäller, vilket innebär att vi får lägga till en timma. Är avspark 17.00 brittisk tid är den således 18.00 svensk tid.

Mållös debut för Marta

Ser att Marta gjort en halvlek för sitt Tyresö idag. Den blev mållös, precis som hela träningsmatchen borta mot danska Bröndby.
Enligt twitterrapporter var det en ganska dålig match. Det som förvånar mig är att Tyresö hade tillgång till samtliga sina svenska landslagsspelare.
Linköpings FC ställde ju in kvällens match mot Dalsjöfors Goif på grund av landslagssamling.

* Bröndby–Tyresö ingår i en träningsturnering. De andra två lagen i cupen spelade på planen bredvid. Där tog damallsvenska nykomlingen Vittsjö en meriterande 2–0-seger mot danska ligalaget Skovbakken. Josefine Mårtensson och Sofie Andersson gjorde målen under matchens första kvart.

* Annars väntar man väl mest på landslagsturneringarna Cyprus och Algarve cup skall dra igång i nästa vecka. Där visar de alla världens bästa landslag utan Brasilien upp sig. Skall bli spännande att följa.

* På söndag spelas omgång 13 i Frauen-Bundesliga. Även om det inte är några toppmatcher är det kul att ligan åter är igång.
För övrigt tjuvstartade Hamburg och Turbine Potsdam i onsdags. Och spelade överraskande 1–1. De gästande ligaledarna missade straff i början, och var tydligen riktigt illa ute på slutet.
Antonia Göransson spelade från start hos Potsdam, men byttes ut i minut 60. Ersättaren var en debutant från damallsvenskan, isländska skyttedrottningen Margret Lara Vidarsdottir. Även fjolårets Dalsjöforskapten, Alex Singer, fick debutera för Potsdam. Singer spelade 90 minuter som vänsterback.

* I Italien har Bardolino Verona viktig nyckelmatch hemma mot Tavagnacco i morgon. Där krävs det nog tre poäng för Stephanie Öhrström:s och Maria Karlsson:s lag, om man tänker vinna ligan.