Den 27 augusti föll domen i Förvaltningsrätten angående konkursen i Tyresö Fotboll AB. Enligt Idrottens Affärer dömdes fyra ansvariga att betala vardera drygt en halv miljon till staten för obetalda skatter, sociala avgifter och utbetalad lönegaranti (spelarlöner).
Av de fyra är tre högst namnkunniga och namngivna i länken ovan. Noterbart är att mannen som byggde upp satsningen inte finns med på listan.
Hela Tyresöaffären är anmärkningsvärd. I den länkade texten i Idrottens Affärer förvånas skribenten Ken Olofsson över att det inte har blivit mer medieuppmärksamhet kring den här domen.
Jag är inte lika förvånad. Damfotboll på klubbnivå engagerar tyvärr inte massorna. Och Stockholmsmedia har aldrig varit speciellt intresserat av Tyresös tveksamma affärer. Det skall nog de ansvariga vara rätt glada för…
Tillagt i efterhand: Uppmärksammades på att Aftonbladet har skrivit om det här.
Det blev ett inlägg till innan Kanadaresan, ett kort med tråkigt innehåll.
Tidigare i dag gick Umeå IK ut på sin hemsida och förklarade att klubben hotas av konkurs. 1,3 miljoner kronor är det som saknas. Läs hela deras inlägg här.
Nyheten kom oväntat för mig. Jag trodde att klubben hade sanerat ekonomin och numera stod på stabila ben. Så var det inte. Därmed fick jag även en förklaring till varför tränare Maria Bergkvistsa som hon sa häromveckan.
UIK har rest sig från kriser förr. Vi får verkligen hoppas att man gör det även den här gången.
Nyårsfesten närmar sig med stormsteg. Det har alltså blivit dags för bloggens stora årskrönika.
Jag har ju tidigare sammanfattat 2014 med diverse statistik och en genomgång av utmärkelser. Här kommer en mer spretig genomgång av damfotbollsåret 2014. Trevlig läsning.
Årets afrikanska mästarinnor: Nigeria. Afrikas stora damfotbollsnation gjorde som de brukar – vann Afrikanska mästerskapen och kvalade in till VM. Det var Nigerias nionde seger av elva möjliga i mästerskapet. I finalen av afrikanska mästerskapet besegrades Kamerun med 2–0:
Årets asiatiska mästarinnor: Japan hade blivit världsmästare och tagit OS-silver, men något asiatiskt mästerskap hade man inte vunnit. Inte förrän i maj då man vann ett något brandskattat mästerskap. Dels för att Nordkorea var avstängt, dels för att japanskorna spelade utan flera av sina bästa Europaproffs. Det hindrade dem alltså inte från att ta hem titeln.
Årets autobahn: VM-kvalet blev en lätt resa för svensk del. Även om landslagsåret väckte många frågetecken går det att glädjas åt hur smidigt det gick i alla tävlingsmatcher, inklusive de båda mot huvudmotståndaren Skottland. Facit i VM-kvalet blev full poäng och 32–1 i målskillnad – bara Tyskland, Frankrike och England hade bättre tabellrader. Vi släppte inte in ett enda spelmål. Baklängesmålet kom nämligen på straff från Kim Little. Framåt gjorde Lotta Schelin tolv och Kosovare Asllani fem mål.
Årets Bagdad-Bob: Den i Tyresö som skrev det här på klubbens officiella hemsida i mitten av januari när man presenterade fyra nyförvärv från Brasilien:
”Som supporter känner du till vår 7-års vision som där den sportsliga delen 2005 döpte till ‘Från lingonserien till Champions League’. En sjuårsplan där de viktigaste fundamenten var att ta oss tillbaks från div.3 till Allsvenskan från 2006 till 2010, vinna SM-guld 2012, konkurrera om slutsegern i Champions League 2013/2014 och säkerställa fortsatt spel i Champions League 2014/2015. En plan som vi med hårt arbete, kreativt tänk och såklart lite tur lyckades ro i land till fullo.”
Årets bojkott: Flera damallsvenska klubbar protesterade mot alla landslagsläger genom att inte släppa sina spelare till landslagets januariläger med följden att lägret fick ställas in.
Årets bortglömda pris: Vid galan Caf Awards i januari där Afrikas bästa spelare 2013 prisades glömde man bort att kora världsdelens bästa damfotbollsspelare. Precis som 2010 delades det bara ut priser till män.
Agerandet får den kritiserade svenska fotbollsgalan att framstå som ett under av jämställdhet. Till Caf Awards i januari, 2014 års pris delas ut har man dock tre nomineringar i damklassen; Annette Ngo Ndom (Kamerun), Asisat Oshoala (Nigeria) och Desire Oparanozie (Nigeria) – så det ser ut att bli bättring.
Årets bäst när det gäller 1: Den underskattade japanska mittbacken Azusa Iwashimizu klev fram när Asiatiska mästerskapen skulle avgöras. Först nickade hon in segermålet i semifinalen mot Kina i förlängningens andra övertidsminut. Sedan gjorde hon enda målet i finalen mot Australien – även det på nick. Vi snackar tvättäkta guldhjältinna.
Årets bäst när det gäller 2: Marta Vieira da Silva. Tyresös och Rosengårds stjärna hade en halvdan säsong i damallsvenskan, men när hon verkligen hamnade i världens fokus var hon på topp. Marta gjorde två mål i Champions Leaguefinalen, satte Rosengårds guldmål och smällde in tre spektakulära mål mot USA på hemmaplan i december.
Tidigare fattade jag inte hur Marta kunde vara en av tre finalister i Ballon d’Or, men för dem som inte ser henne i damallsvenskan framstår lätt hennes 2014 som en succésäsong.
Årets bäst när det gäller 3: VfL Wolfsburg. Sedan 2013 har det tyska storlaget spelat fyra direkt avgörande matcher om stora titlar – och vunnit allihop.
De vann den tyska cupfinalen i fjol. De har vunnit två raka Champions League-finaler – den ena som stor underdog, den andra efter att ha haft ett 2–0-underläge i paus. Dessutom vann man en direkt avgörande seriefinal mot Frankfurt i Frauen-Bundesligas sista omgång i våras. Frankfurt hade tagit guld på kryss, men Wolfsburg vann med 2–1 sedan Alexandra Popp gjort segermålet i 89:e minuten.
Årets bästa spelare: Kim Little, Skottland och Seattle Reign. Läs mer här.
Årets cupmästarinnor: Linköpings FC.
Cupsegrare 2014 blev också bland annat FFC Frankfurt, Olympique Lyonnais, LSK Kvinner, Manchester City (WSL cup), Arsenal (FA-cupen), Tavagnacco, Barcelona, Ferroviária och NTV Beleza/Urawa Reds – finalen i japanska Empress cup spelas i morgon, alltså den 1 januari.
Årets dragkamp: Stod om den holländska megatalangen Vivianne Miedema. I juni stod det klart att Bayern München hade vunnit måldrottningens namnteckning. Miedema har vid 18 års ålder bland annat redan gjort 43 mål i Uefas olika turneringar på flick- och seniornivå – fler än någon svensk spelare genom tiderna. Rätt imponerande av en 18-åring…
Årets fiasko 1: Tyresö FF.
Årets fiasko 2: Även om fiasko kanske är ett hårt ord i sammanhanget placerar jag Lyons respass ur Champions League här. Som jag ser det har Lyon fortfarande störst potential av alla lag i Europa och kanske även i världen. Trots det åkte man ur WCL redan i åttondelsfinal för andra året i rad.
Årets folkfester: Ett mycket glädjande besked för damfotbollen under hösten har varit de fantastiska publiksiffror som noterats för landslag runt om i världen. Landslagen väcker verkligen engagemang.
Några exempel på fantastiska publiksiffror är de 22000 som såg Trinidad och Tobago–Ecuador i VM-playoff, de 45619 på Wembley som såg vänskapsmatchen England–Tyskland, de 13109 som såg Holland–Italien i VM-playoff och de 18000 i Ho Chi Minh-staden som såg Vietnam–Thailand göra upp om en VM-plats.
Årets fotomodell: Alex Morgan var återigen med i Sports Illustrateds klassiska baddräktsnummer. På fotbollsplan fick hon däremot inte mycket uträttat. Skador stoppade forwardsstjärnan under större delen av säsongen.
Årets förvandlingar: Båda de damallsvenska lagen från Göteborgsområdet genomgick metamorfoser inför seriestart. Jitex hade bara en spelare kvar från 2013 års trupp, dåvarande reservmålvakten Jennifer Falk. Hos Göteborgs FC var kontinuiteten något bättre, fyra av de elva som spelade flest matcher 2013 ingick även i årets trupp.
Årets hemliga projekt: Det bistånds- eller möjligen utbildningsprojekt i Afrika som skulle ge Tyresö årliga miljonintäkter.
Årets (näst-)jumbo: Jitex BK – kom sist i damallsvenskan med noll poäng. Mölndalslaget lät bara Sunnanå vara 2000-talets sämsta lag i ett år. Men trots sina noll poäng kom ju Jitex bara näst sist…
Årets konkurs: Se årets fiasko 1.
Lydia Williams
Årets korsbandsskador: Glädjande nog var det mycket lugnare på den här fronten i damallsvenskan jämfört med de senaste åren. Helt förskonad från skadeeländet var förstås inte damfotbollen heller 2014. Några av de drabbade var Linda Sällström, Leonie Maier, Lena Lotzen, Saskia Bartusiak, Gaelle Thalmann, Lydia Williams, Leena Khamis och Diana Matheson.
Årets kvalhjältinna: Vivanne Miedema. Holland vann med totalt 3–2 i avgörande VM-playoff mot Italien och den redan nämnda 18-åringen gjorde alla tre målen. Dessutom blev hon både skyttedrottning och MVP när Holland vann F19-EM för första gången. Världens bästa junior kunde självklart även varit med under vinjetten årets bäst när det gäller här ovan.
Årets lag: VfL Wolfsburg.
Årets landslag: Tyskland – vann tolv av 13 landskamper under året och avancerade i december till förstaplatsen på världsrankingen. Tyskland toppar även herrankningen – det är första gången någonsin något land är världsetta både bland herrar och damer. Tyskornas enda förlust i år kom mot Frankrike.
Just fransyskorna kommer på andra plats i en årsrankning av landslag genom säsongsfacit 13–3–1 på årets 17 landskamper. De placeras marginellt före Japan som noterade 13–4–2 under 2014.
Årets långkörare: Therese Sjögran som under hösten kom upp i 200 A-landslamper. Hatten av… Under samma rubrik skall förstås även USA:s Christie Rampone vara med. Hon passerade fantastiska 300 landskamper under hösten.
Årets längsta inkast: Irlands mittback Megan Campbell måste tillhöra de kvinnor som kastar längst i världen. Hennes inkast är vassa anfallsvapen och höll på att ge irländskorna en skrällpoäng mot Tyskland i våras. En domartavla i minut 85 och en målvaktstavla i minut 90 gav dock Tyskland en tursam 3–2-seger.
Årets mest annorlunda förslag: Medan andra vill minska antalet lag i damallsvenskan till åtta eller tio föreslår den före detta Rosengårdstränaren Jonas Eidevall istället en utökning till 16 lag – allt för att ge fler unga talanger chansen. Ett intressant sätt att se på saken.
Årets mål 1: Franska talangen Claire Lavogez mål mot Costa Rica i U20-VM är årets mål på många sätt. Såväl framspelningen som avslutet håller sanslöst hög klass:
Årets mål 2: Charlyn Corral bjöd på årets mest spektakulära volleymål när hennes Mexiko slog Jamaica i det nordamerikanska VM-kvalet. Godbiten kommer 2,30 in i det här klippet:
Men även Jamaiacas 1–0-mål av Donna-Kay Henry är snyggt och sevärt…
Årets mål 3: En kandidat till årets skott stod Katrina Gorry för i australiska W-leauge:
Gorry prisades tidigare i höst som Asiens bästa spelare 2014. Jag gissar att huvudorsaken var just hennes fantastiska distansskytte. Utöver det häpnadsväckande ovan satte hon två läckra skott i Asiatiska mästerskapen:
Årets mål 4: Årets sologenombrott var kanske det här som Marta stod för mot USA nu i december. Det är förstås 2–2-målet 48 sekunder in i klippet som avses:
Årets mål 5: Manchester Citys Toni Duggan tog snyggt emot bollen med bröstet innan hon drog i väg den volleykanon som innebar att Chelsea tappade det engelska ligaguldet till Liverpool. Det här är alltså på många sätt ett riktigt guldmål:
Årets mål 6: Eugenie Le Sommer tog också bollen med bröstet, men lät den studsa innan hon drog till mot Nya Zeeland. Den godbiten kommer sist i det här lilla kollaget med snygga franska landslagsmål från året som varit:
Årets mål 7: Christine Nairn utmanar Gorry i klassen årets skott. Amerikanskan skickade i väg en bomb för sitt Melbourne Victory i W-league:
Årets mål 8: En utmanare i kategorin årets skott i Sverige stod Eskilstunas Elena Sadiku för mot AIK. Det kommer 45 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 9: Även Kristianstads Therese Björck vill ha ett ord med i spelet i kampen om årets svenska skott 2014. 3,45 in i det här klippet kommer bomben som definitivt sköt bort Göteborg från Champions Leaguechansen:
Årets mål 10: Lotta Schelin gjorde flest mål i det svenska landslaget under året, hon gjorde också det snyggaste när hon styrde in 3–0 mot Bosnien med en yttersidesklack. Det målet kommer 1,45 in i det här klippet:
Årets mål 11: Erika Tymrak bjöd på en retfull tunnel och skickade in bollen högt via bortre stolpen. Det målet placeras dock bara som femma i kavalkaden över årets 20 snyggaste mål i NWSL – en kavalkad du kan se nedan. Redan nämnda Christine Nairn stod för årets mål enligt klippet och visst är det ytterligare en glödhet kandidat till årets skott hon bjuder på…
Årets mästare i Concacaf: USA gjorde som de brukar, vann det nord- och mellanamerikanska mästerskapet. Det var amerikanskornas sjunde seger på nio försök. I finalen besegrades Costa Rica med hela 6–0 efter fyra mål av Abby Wambach. Det var ett lite udda mästerskap eftersom de regerande mästarinnorna Kanada inte kom till spel då de redan är klara för nästa års VM-slutspel.
Förra årets mål: Hösten 2013 satte Stephanie Roche drömmålet som hela damfotbollsvärlden hoppas skall vinna Puskas Award, priset som går årets mål i världen. Har du inte röstat kan du göra det här till den 12 januari. Njut av det här:
Årets mästare: FC Rosengård, VfL Wolfsburg, Olympique Lyonnais, FC Kansas City, Urawa Reds, Melbourne Victory, LSK Kvinner, Liverpool FC, FC Twente, Fortuna Hjörring, PK-35 Vantaa, Stjarnan, Brescia, Ferroviária med fler.
Svenska spelare som vann mästerskap utomlands under 2014 var Nilla Fischer, Lotta Schelin, Mimmi Löfwenius och Jessica Samuelsson. Fischer vann även Champions League, medan Schelin och Löfwenius även blev cupsegrare i sina respektive länder.
2015 års första mästarinnor: Canberra United. Finalen i 2015 års mästerskap spelades ju redan innan jul. 2014 års final spelades i februari – då var Jessica Samuelsson alltså med och höjde pokalen tillsammans med lagkamraterna i Melbourne Victory.
Årets nitlott 1: VM-lottningen blev en stor besvikelser. Sverige lottades in i den allra tuffaste gruppen tillsammans med USA, Australien och Nigeria.
Årets nitlott 2: FC Rosengård fick svårast möjliga väg till en eventuell final i Champions League. I kvartsfinal väntar regerande mästarinnorna Wolfsburg och i en eventuell semifinal lär PSG stå för motståndet.
Årets nykomlingar 1: FC Rosengård. Det blev SM-guld direkt under klubbens nya skepnad.Tidigare har man vunnit fem guld som Malmö FF och tre som LdB FC Malmö. Totalt nio SM-guld – flest av alla.
Årets nykomlingar 2: Även klassiska FCR 2001 Duisburg kom till spel under ny skepnad under 2014. Numera heter 2009 års Champions Leaguemästare MSV Duisburg. Det är lagets fjärde skepnad. Tidigare har man hetat FC Rumeln-Kaldenhausen, FCR Duisburg 55 och alltså FCR 2001 Duisburg.
Årets nykomlingar 3: Damallsvenskans stora glädjeämne 2014 hette Eskilstuna United. Nykomlingen var respektlös och låg länge på tabellens övre halva. Men framför allt vann man publikligan med fina 1940 åskådare i snitt. Eskilstuna var huvudorsaken till att publiksnittet i damallsvenskan höjdes till 836 – upp me nästan 100 personer från 2013 års notering på 741.
Årets ord: Moratorium eller moratorieackord var i alla fall nya ord för mig, ord som spelade en stor roll i svensk damfotboll i våras.
Årets mest oväntade juryutslag: Det stod Diamantbollen-juryn för. I nästan alla andra rankingar över 2014 hamnar Nilla Fischer före Lotta Schelin, men inte här. Schelin vann sin fjärde raka Diamantboll, medan Fischer får nöja sig med att ha vunnit Champions League och korats till den tredje bästa spelare i Europa säsongen 2013/14 av Uefa.
Årets (sämsta) prioritering: Gjordes av TV4 som med kort varsel valde att ta bort hyllningen av Therese Sjögran vid Fotbollsgalan.
Årets publiklag: Portland Thorns förstås. 2013 års NWSL-mästarinnor är ensamma i damfotbollsvärlden om att ha haft femsiffrigt publiksnitt någon säsong. Nu har man haft det två år i rad. 2013 års snitt på 13320 fick nämligen se sig besegrat. 2014 snittade Thorns 13364 åskådare – bra jobbat. Man slog även amerikanskt ligarekord när 19123 personer såg Portland–Houston i en vanlig lunkmatch. Makalöst.
I Europa hade Wolfsburg bäst siffror i den senaste färdigspelade serien. De dubbla tyska mästarinnorna snittade 2933 säsongen 2013/14, mest eftersom fina 12464 räknades in till den rena guldfinalen mot Frankfurt i sista omgången. I höst har dock Turbine Potsdam gått om, man har 2207 mot Wolfsburgs 1777.
Årets reklamfilm: Det är nog den här, även om det är lite oklart vad filmen gör reklam för…
Årets rättsfall: Låt oss kalla det konstgräsgate – rättsfallet där ett flertal spelare från olika länder har stämt Fifa för att de planerar att spela Kanada-VM på konstgräs.
Från svensk del har protesterna varit rätt beskedliga, även om flera spelare står bakom stämningen. Men med tanke på att damallsvenskan i mycket stor utsträckning spelas på konstgräs borde underlaget passa vårt svenska lag mycket bra.
Årets selfie: Den togs av Sverigedemokraternas ungdomsförbund i Almedalen ihop med Pia Sundhage och Erik Hamrén. Sedan uppstod en storm i ett vattenglas.
Årets skalp: Vårt landslag slog världsettan USA med 1–0 i Algarve. Det var en match som hade mycket av det man vill se i VM nästa år; en stabil defensiv, en målvakt (Hedvig Lindahl) som presterade på toppen av sin kapacitet, Lotta Schelin som matchhjälte mot en toppnation – dessutom efter nickmål:
Årets skyttar: Katrina Gorry och Christine Nairn. Har du kollat klippen som ligger under årets mål ovan förstår du varför.
Årets stipendiat: Den titeln tillfaller Pia Sundhage som tog tjänstledigt från jobbet som svensk förbundskapten under januari månad för att sticka till USA och verka som gästprofessor vid Bethany College i Lindsborg, Kansas.
Årets storm i ett vattenglas: När det blev klart att den så kallade baddräktskungen Panos Papadoupolos skulle stötta Jitex uppstod en udda diskussion om kvinnliga fotbollsdräkter. Jag fattade ingenting.
Årets svenska målrekord: Lotta Schelin är uppe i 73 mål för Sveriges A-landslag – fler än någon annan. Bra jobbat.
Årets sydamerikanska mästarinnor: Brasilien gjorde som de brukar – vann Copa America Feminina. Det var sjätte segern av sju möjliga för Sydamerikas damfotbollsstolthet. Slutspelet avgjordes i år som gruppspel, men den sista matchen mot Colombia blev ändå som ett slags final. Den matchen slutade 0–0 ett resultat som innebar brasiliansk trofé.
Mästerskapet avgjordes utan några av segrarlandets stora stjärnor. Varken Marta eller Debinha var exempelvis med i guldlaget. Däremot ingick de båda före detta Tyresöspelarna Thaisa och Tamires (Rilany) i finalelvan.
Årets sämsta resebudget 1: När Trinidad/Tobagos Soca Princesses åkte till USA för att spela Concacaf:s VM-kval kvala skickade förbundet med spelarna matchkläder, varsin flygbiljett samt en resekassa på totalt 500 dollar. Alltså drygt 3500 kronor i kassa för hela laget. Några bollar, koner, sjukvårdsmaterial eller annan utrustning fick man inte. De 3500 kronorna skulle dessutom räcka till mat och husrum.
Deras amerikanska, gratisarbetande förbundskapten Randy Waldrum bad om donationer via sitt Twitterkonto den 8 oktober:
Randy Waldrum ber om donationer för sitt lag.
Trots de usla förutsättningarna höll det på att leda hela vägen till VM för The Soca Princesses. Mer om det i ett annat inlägg.
Årets sämsta resebudget 2: Tyresö hade inte råd att åka till Champions Leaguefinalen i Lissabon utan Svenska Fotbollförbundet fick gå in och ge ett förskott för att rädda den svenska representationen i årets match i Europa.
Årets sämsta seedningssystem: Det är det Uefa använder när man seedar till Champions League. Upplägget bör omgående göras om. Hur snett det nuvarande systemet slår går det att läsa om här.
Årets utspel 1: Kosovare Asllani var inte nöjd med förbundskapten Sundhages laguttagningar. Vid 3–0-segern mot Polen i augusti fick Asllani sitta på bänken i den första halvleken. Till TT kommenterade PSG-stjärnan petningen så här:
”Hade jag hetat något annat och skrattat och dansat så kanske jag spelar.”
Årets utspel 2: Susan Varli gick till attack mot Calle Barrling vid månadsskiftet februari/mars. Varli menade att spelare med utländsk bakgrund var chanslösa i svensk damfotboll. Hon syftade framför allt på landslagen, men breddade kritiken en aning genom det här citatet:
”Zlatan sa nyligen att det inte går att jämföra damfotboll och herrfotboll. Jag håller med till hundra procent. Om han hade varit damspelare i Sverige skulle han blivit petad i division fem.”
Årets sämsta värvning: Fabiana. Tyresö hade redan ett rejält underskott när man den 14 januari presenterade fyra dyra brasilianska nyförvärv. Affischnamnet var Fabiana – som man inte lyckades få spelklar. Klubben betalade alltså fet lön i ett halvår till en spelare som inte spelade en enda minut. Svårslaget.
Fabiana
Årets tack för allt 1: Jenny Palmqvist. Sveriges i särklass bästa damfotbollsdomare någonsin slutade. Hon är redan saknad.
Jenny Palmqvist
Årets tack för allt 2: Josefine Öqvist. Enda svenska spelaren som gjort mål i två VM-semifinaler tackade för sig i somras. En underbar personlighet som också är rejält saknad.
Josefine Öqvist
Årets tack för allt 3: Johanna Almgren. Damfotbollens ansikte utåt på Västkusten tvingades till slut ge upp kampen mot knäskadorna. Självklart är hon saknad, inte minst som traditionsbärare i Göteborg FC. Men Almgren kommer tillbaka som tränare. Redan 2015 ser vi henne leda Kungsbacka DFF i elitettan. Spännande.
Några andra spelare som har slutat under 2014 är Lori Lindsey, Madelaine Edlund och Emmelie Konradsson. Tack för allt.
Årets tränarbyte: Det mest uppmärksammade tränarbytet var tveklöst när USA sparkade Tom Sermanni i början av april. Han fick gå direkt efter en 2–0-seger mot Kina.
Det var resultaten i Algarve cup som fick det att koka över för förbundsledningen. Där föll USA ju både mot Sverige och Danmark och kryssade mot Japan. 5–3-förlusten mot danskorna innebar dessutom rekord i antalet insläppta mål för det amerikanska damlandslaget. Det anmärkningsvärda i det hela var att Sermanni inte hade förlorat en enda match inför Algarve cup och att han fick kicken utan att ha coachat laget i en enda tävlingsmatch. Sermannis facit blev 18 segrar, fyra kryss och bara två förluster på de 24 matcher han ledde USA.
Årets tusing: När Kosovare Asllani satte 1–0 på straff borta mot Nordirland i VM-kvalet i början av april innebar det att en milstolpe passerades. PSG-stjärnan gjorde nämligen vårt landslagsmål nummer 1000.
Årets tv-debacle: Ingen av de två första semifinalerna i Champions League tv-sändes. Ett gigantiskt bakslag för europeisk damfotboll. Mest udda att ingen kanal var intresserad av heta tyskmötet Potsdam–Wolfsburg.
Årets udda uttagning: Sverige spelade F19-EM utan Marija Banusic. Varför fick vi inte veta.
Årets uppmaning: Pia Sundhage:s systerson Tomas Örn berättade i BT om förbundskaptens möte med Zlatan Ibrahimovic:
”Hon är ju skön Pia. Damlandslaget möter Frankrike i Paris den 8 februari. Pia var på Zlatan om att han skulle komma dit och snacka lite. Och att han skulle ta med sig cykeln…”
Årets usch vad nära: Närmare ett VM-slutspel än Trinidad och Tobagos Soca Princesses var går det inte att komma. Med Kvarnsvedens Ahkeela-Darcel Mollon i laget fick man tre chanser att kvala in.
Först föll man efter straffläggning mot Costa Rica, sedan efter förlängning mot Mexiko. I båda de matcherna slog T&T ur underläge. I det avgörande playoffmötet med Ecuador var Trinidad favoriter. Inte minst efter 0–0 på bortaplan.
Returen inför fantastiska 22000 åskådare i Port of Spain dominerades totalt av hemmalaget. Ecuador fick sin första målchans i 92:a minuten – och gjorde mål. Ecuador klart för VM med 1–0.
Årets utvandrare: Ett flertal svenska spelare har valt andra landslag än Sveriges. I våras kom beskedet att Sunnanåmålvakten Sussie Nilsson valde Serbien framför Sverige. Och trion Eldina Ahmic, Iris Kadric och Amna Lihovic har alla spelat VM-kval för Bosnien – två av dem var med på Gamla Ullevi tidigare i år.
Årets världsmästare: Tyskland vann F20-VM efter 1–0 mot Nigeria i finalen och Japan vann F17-VM efter finalseger mot Spanien med 2–0.
Årets vallöfte: Inför riksdagsvalet skrev ett av våra större partier in damfotbollen i sitt partiprogram. Men vad är det egentligen de ska verka för?
”31. Fi ska verka för att Sverige får en kvinnlig proffsliga inom ishockey och fotboll.”
Årets värvning: Den gjorde Rosengård som lade beslag på Marta i somras och förlängde kontraktet med ytterligare tre år nu i höst. Nu trängs världsstjärnor som Marta, Ramona Bachmann och Anja Mittag i samma anfallsuppställning. Hyfsat…
Det var min genomgång av 2014. Förhoppningsvis har jag fått med allt viktigt, men ibland ser man inte skogen för alla träd. Vilket som, nu blir det nyårsfirande. Vi hörs igen 2015 – VM-året 2015. Gott slut.
Året är snart slut och det är hög tid för min sammanfattning av damallsvenskan 2014. Jag passar på att slå två flugor samtidigt genom att kombinera tillbakablicken med en koll på hur lagen ligger till i silly season.
Dessutom stämmer jag av med mina förhandstips. Där fick jag rätt på ettan och på de tre sista lagen. Fast de tre jumbolagen placerade jag ändå på fel placering i och med att jag inte förutsåg Tyresös konkurs…
När det gäller silly season finns fortfarande ett stort antal svenska spelare ute på marknaden, inte minst ett gäng målvakter i Sofia Lundgren, Kristin Hammarström och Carola Söberg samt landslagsaktuella spelare som Lisa Dahlkvist, Marija Banusic, Emma Lundh och Hanna Folkesson. Det blir intressant att se var de hamnar nu när klubbarnas spelarbudgetar börjar ta slut.
FC Rosengård, svenska mästarinnor 2014
1) FC Rosengård
Mitt tips: 1
Att pricka Rosengårds placering den här säsongen var tyvärr (för seriens skull) lite för lätt – och inget tyder på att det blir svårare 2015. Den stora frågan för nästa år är om de kan klara av att bryta Wolfsburgs dominans i Champions League.
2014 var överlägsenheten i damallsvenskan så stor att den största dramatiken var att man skiftade i klubbledningen. Först lämnade klubbchefen Niclas Carlnén för MFF vid seriestart och under sommaruppehållet gick tränaren Jonas Eidevall till danska Lyngby. Under sommaren hade man även ganska stor genomströmning i truppen, sannolikt väl så stor som det blir nu i vinter.
Efter säsongen har man nämligen tvingats hålla lite i plånboken. Det innebär dock inte att man försvagat truppen. På minuskontot finns att man har tappat underskattade karaktärsspelaren Katrin Schmidt och användbara Elin Rubensson.
Det vägs upp av att man värvat den snabba mittback som saknats i Emma Berglund och skrivit långtidskontrakt med Marta. Dessutom finns en hel hög duktiga, unga talanger och bankar på dörren.
När jag såg Rosengård slå Göteborg med 3–2 i höstas var känslan att storstjärnorna Marta, Ramona Bachmann, Anja Mittag och i viss mån även Therese Sjögran inte hade hittat rätt rollfördelning. Jag tyckte mest att de var felvända och att alla samlades kring bollen.
För tränare Markus Tilly är utmaningen att hitta rätt roller för alla stjärnor, och få dem att turas om att springa i djupled. Klarar han det kan Rosengård nå riktigt långt, för Tilly har numera en trupp som är redo att vinna internationella titlar. Rosengård har exempelvis tre spelare på min lista över världens 20 bästa det här året. Bara Wolfsburg, Lyon och Seattle Reign har lika många.
Sarah Michael
2) KIF Örebro
Mitt tips: 3
Många tyckte att det var en skräll att Kif lade beslag på Sveriges andra Champions Leagueplats. Jag tillhörde dock den skara som inte chockades.
Med tanke på den stabilitet som Örebro visade 2013 och att man hade kvar både succétränaren Rickard Nilsson och i princip hela truppen så förväntade jag mig att laget skulle slåss i toppen. Utöver premiärförlusten mot Eskilstuna var också Kif precis så stabilt som jag väntat mig. Och när man i somras först bortaslog Linköping med 4–0 och sedan även vann hemmareturen med 2–0 förstod man att det stora silvret troligen skulle hamna i Närke.
Kif har fortsatt kontinuitet på tränarsidan och det ser även ut som att man skall kunna få behålla hela spelartruppen vilket gör att om bara skyttedrottningen Sarah Michael håller sig frisk är målvaktsfrågan det enda hotet mot att det blir toppstrid även nästa år.
Det mesta talar ju för att årets succémålvakt Stephanie Labbé kommer att ingå i Kanadas storsatsning inför hemma-VM, vilket innebär att hon först kan vara aktuell för damallsvenskan efter sommaren.
Om ersättaren heter Kristin Hammarström lär det jublas både i Örebro och i förbundsborgen i Solna. För det skulle ju även gynna en svensk VM-satsning. I övrigt hoppas garanterat Kif-ledningen på att Lisa Dahlkvist flyttar hem.
Uppdaterat i efterhand: Ungefär samtidigt som det här inlägget publicerades stod det klart att Kif Örebro har löst målvaktsfrågan. Det blir Carola Söberg som tar över efter Stephanie Labbé, en lösning som bör kunna bli bra för laget.
Maren Mjelde
3) Göteborg FC
Mitt tips: 5
I går skrev GP:s Johan Rylander att GFC floppade i allsvenskan i år. Jag tycker tvärtom att de lyckades klart bättre än vad man kunde förvänta sig.
Laget genomgick ju en närmast total förvandling efter förra säsongen och inför avspark ställde jag mig frågande till om man skulle kunna få ihop sitt nya lag tillräckligt tidigt för att blanda sig i toppstriden. Starten var sensationellt bra, men efter ett par omgångar blev det tydligt att man hade problem på det centrala mittfältet.
De problemen löstes under sommaren när Maren Mjelde anlände från Potsdam. Mjelde får sällan några stora rubriker, men jag skulle definitivt ranka henne som en av damallsvenskans tre toppvärvningar under året – kanske den allra bästa.
Tyvärr klarade inte juniorlandslagets lagkapten Julia Wahlberg av att bära laget under våren. På hösten fick Wahlberg bara fyra inhopp på totalt 20 minuter. Förhoppningsvis kan Wahlberg lära sig av Mjelde så att det förväntade lyftet kommer under 2015.
Göteborg hade greppet om den viktiga andraplatsen inför bortamötet med Kristianstad i näst sista omgången. Förlusten där kostade dock en Champions Leaguesatsning inför nästa år. Nu kommer budgeten inför 2015 att ligga på samma nivå som årets, vilket innebär att GFC återigen lär slåss med Linköping och Örebro om Sveriges andra Champions Leagueplats.
I somras anslöt även Lisa Ek och efter säsongen har Sabrina Viguier (Saint-Etienne) och Annica Sjölund tvingats lämna, medan man värvat Elin Rubensson, Filippa Curmark och Adelina Engman. De värvningarna antyder att man tänker spela Mjelde som mittback kommande säsong. Eller är det även en mittback på väg in?
Intressant också att man säger att man ser Rubensson som yttermittfältare, medan det nog är som ytterback hon kan slå sig in i en VM-trupp.
Fridolina Rolfö
4) Linköpings FC
Mitt tips: 2
Fjärdeplatsen var helt klart en missräkning för Linköpings talangfulla lag som får trösta sig med att man vann cuptiteln och är kvar i Champions League.
I damallsvenskan visade det sig att laget var för ojämnt för att sluta topp två – man hade en otroligt hög högstanivå men kunde också spela väldigt dåligt.
Efter att det portugisiska passningsgeniet Claudia Neto anslöt i somras gick laget som tåget i en månad och vann fem raka matcher. Bland annat besegrades Rosengård på bortaplan. Då talade det mesta för att man skulla ta hand om andraplatsen. Men på senhösten slutade man göra mål och 0–0 hemma mot Eskilstuna och 1–1 borta mot AIK förstörde Europadrömmen.
Utöver Neto var som väntat norska Kristine Minde ett kanontillskott som användes i en mängd olika roller. Dessutom fick Fridolina Rolfö ett lyft in i rampljuset och landslaget. Jag lanserade Rolfö till nationselvan för flera år sedan, bland annat i det här inlägget från hösten 2012. När hon bytte från Jitex till ett topplag insåg även landslagsledningen Rolfös storhet. Kul.
Mindre kul var att följa Stina Blackstenius utveckling under året. Jag skrev inför avspark att talangen borde kunna göra 15–20 mål i år. Det blev tre – och ganska mycket tid på bänken. Nu behöver inte det här vara ett minus för 18-åringen, för de spelare som har psyke att resa sig efter motgångar är också de som har möjlighet att nå hela vägen.
Under silly season har LFC hittills tappat fyra spelare utan att ha fyllt på med någon ny. Dock ingick ingen av de fyra i den ordinarie elvan, vilket innebär att förlusterna inte bör betyda så mycket. LFC kommer att vara med och slåss topp fyra även nästa år. Förhoppningsvis kan de pricka in nästa formtopp redan i mars när Bröndby väntar i WCL-kvartsfinal.
Elisabet Gunnarsdottir
5) Kristianstads DFF
Mitt tips: 9
KDFF stod för ett av årets stora positiva lyft. Man studsade tillbaka upp på tabellens övre halva efter den stora besvikelsen ifjol. Framför allt kom lyftet eftersom tränare Elisabet Gunnarsdottir lyckades hitta receptet för hur man skulle täta till i defensiven.
43 insläppta mål 2013 sjönk till fina 18 under 2014. I snitt innebar det att man gick från 1,95 insläppta per match till 0,90 – en förändring som självklart gör det lättare att vinna matcher.
Klubben har länge brottats med ekonomiska besvär. Den brottningsmatchen är långt ifrån över med följd att man har svårt att behålla uppvaktade nyckelspelare, samtidigt som man har svårt att ge sig in i dragkamper om tänkbara, attraktiva ersättare.
Man har tappat Hedvig Lindahl, Therese Björck, Marija Banusic och höstlånet Becky Edwards efter säsongen. Dessutom lär man inte kunna räkna med gravida Sif Atladottir.
Man har hittills ersatt med talangfulla spelare från lägre divisioner och så har man fått tillbaka Margret Lara Vidarsdottir – vilket bör garantera en fortsatt vass offensiv.
Skall man bli ett lag för den övre tabellhalvan även 2015 bör man självklart även hitta en stabil ersättare till Lindahl samt ytterligare någon eller några defensiva kuggar.
Tillagt i efterhand: Så här löser KDFF målvaktsfrågan.
Emma Berglund
6) Umeå IK
Mitt tips: 4
UIK hamnade precis mitt i tabellen, vilket var lite sämre än både jag och klubben själv hade trott och hoppats.
Laget var inledningsvis väldigt stabilt och målsnålt, något som gav hopp om att man skulle kunna blanda sig i striden om andraplatsen. Men under sommaren visade det sig att UIK inte räckte till mot de fem topplagen. Från den 8 juni och tre månader framåt vann man inte en enda match, utan inkasserade sju raka förluster och föll som ett sänke genom tabellen.
En hyfsad avslutning gjorde att man ändå hamnade på sjätte plats – ett hack sämre än 2013. Risken är att man faller ytterligare något snäpp till nästa år. För även om man har en fin talangutveckling är det oroande att man tappar sin stora ledare Emma Berglund och att Emmelie Konradsson lägger av. Dessutom har det funnits uppgifter om att även Hanna Folkesson skulle kunna vara på väg bort. Där har bland annat Piteå nämnts.
Klart är att man byter tränare för andra året i rad. Jonas Wikström lämnar över till Maria Bergqvist. Några fler nykomlingar har man inte presenterat, men man får i alla fall behålla skyttedrottningen Jenny Hjohlman och talangen Lina Hurtig. Hurtig fick inte det lyft man hoppats på och hade ett mellanår precis som sina kollegor i det svenska F19-EM-laget Wahlberg och Blackstenius.
Precis som för de två andra får vi hoppas att Hurtig får sitt lyft nästa år i stället. Det lär ju inte minst UIK-ledningen hoppas på, för Hurtig har potential att lyfta laget upp på den övre tabellhalvan.
Malin Diaz
7) Eskilstuna United Mitt tips: 8
Inför avspark tyckte jag att Eskilstuna kändes som en riktigt intressant nykomling och chansade genom att tippa dem så högt upp som på åttonde plats. Det visade sig tidigt att jag borde ha tagit i lite till.
För Eskilstuna fick en kanonstart där de inledde med att besegra Örebro och Tyresö och man spelade seriefinal mot Rosengård i mitten av maj. Därefter tappade man som väntat lite fart, men det var aldrig någon fara för kontraktet.
Eskilstuna hade värvat förnuftig. Backlinjen med Sara Thunebro, Vaila Barsley, Louise Quinn och Annica Svensson var stabil och framåt gav Gaelle Enganamouit nödvändig tyngd. Efter Tyresös konkurs anslöt dessutom Malin Diaz med kreativitet och teknik.
Framför allt hade man sin hemmapublik som ett extra vapen. Snittet på 1940 åskådare var kanske årets roligaste nyhet i damallsvenskan. Förhoppningsvis var det inte bara nyhetens behag utan vi får hoppas att man kan ligga kvar på över 1500 i snitt även nästa år.
Under silly season har man förstärkt truppen ytterligare genom tillskotten av Glodis Perla Viggosdottir, Petra Larsson och Olivia Schough. Enda tyngre förlusten hittills är Kim Arodin som slutar. Eskilstuna blir minst ett stabilt mittenlag 2015.
Minna Meriluoto
8) Vittsjö GIK
Mitt tips: 7
Nordskånskorna hade en riktigt tung vår och tog bara åtta poäng under de första tolv omgångarna. Man var således länge under någon form av nedflyttningshot – om man nu kan prata om något sådant i år. Efter sommaren växlade Vittsjö dock upp och man tog 15 poäng på de sista åtta omgångarna vilket ledde till en slutlig åttondeplats.
Efter säsongen har det dock varit väldigt oroligt i leden. På tränarsidan lämnar Simon Sjöfors och ger plats till Denise Reddy bredvid Thomas Mårtensson. Man tappar också en hel hög bärande spelare i Minna Meriluoto, Hayley Lauder, Sofie Andersson, Mandy van den Berg, Elin Nilsen och underskattade Emma Sjödahl.
Visst blir Antonia Göransson nästan som ett nyförvärv och man har hittills även knutit upp Linda Sällström och ett par talangfulla spelare. Men det lär behövas fler etablerade nytillskott om man skall kunna undvika att vara indraget i nedflyttningsstriden hela nästa år.
Faith Ikidi
9) Piteå IF
Mitt tips: 10
Piteå fick en bra start och hade 14 poäng och tätkänning efter åtta omgångar. Sedan tappade man lite av den defensiva stabiltet som man hade inledningsvis och laget föll sakta men säkert genom tabellen. Det var aldrig så man var illa ute, men hösten blev som en enda lång transportsträcka.
Trots att det bara blev sju poäng på de sista tolv omgångarna noterade man fina 1130 i publiksnitt, seriens tredje bästa bakom Eskilstuna och Linköping.
Den starka våren gjorde att såväl Emilia Appelqvist, Josefin Johansson som Hilda Carlén fick känna på landslagsluften. Carlén finns med även i 2015 års första trupp, något som överraskar mig. Jag har nämligen aldrig sett den Ystadsbördiga målvaktens storhet, men förhoppningsvis får jag möjlighet att upptäcka den framöver.
Lagbygget inför nästa år tyder hittills på att laget blir ungefär jämnstarkt med årets – alltså ett lag just över nedflyttningsstrecket. Nyckeln blir att lösa defensiva nyckelspelaren Faith Ikidi. I övrigt har man ett intressant nyförvärv i Sunnanås Nina Jakobsson.
Det har alltså ryktats om att Hanna Folkesson skulle vara på väg in, något som skulle innebära ytterligare ett lyft för en Piteåtrupp som har många unga, talangfulla framtidsnamn.
AIK
10) AIK
Mitt tips: 11
Jag tippade AIK näst sist och så blev det. Fast genom Tyresös konkurs slapp man nedflyttning. Solnalaget var väldigt tunt och blekt under våren. Efter halva serien stod man på sex poäng och hade målskillnaden 5–28. På hösten hittade man lite mer stabilitet, även om det bara blev åtta poäng och 8–20 i målskillnad under de sista tio omgångarna.
Klart är att laget måste höja sig minst en klass om man skall spela kvar i damallsvenskan även 2016. Faktum är ju att Tyresös nämnda konkurs borde kunna innebära ett lyft för AIK och Hammarby, då de är de enda damallsvenska lagen från Stockholmsregionen.
Bland de nämnda namnen i det här inläggets ingress skulle nog flera helst vilja spela i Stockholmsklubbar, fast under förutsättningen att man gör rätt satsning. Vad jag förstått har tyvärr inte AIK de musklerna.
Värvningarna av Jennie Nordin och Juliette Kemppi är lovande. Nordin kommer in med stabilitet och Kemppi är en snabb kontringsspelare.
På minuskontot finns Emma Lundh som har deklarerat att hon tänker lämna. Det borde vara ett stort avbräck att tappa en landslagsspelare, men personligen har jag uppfattat Lundh som en stor besvikelse. Hon gjorde ju exempelvis bara två mål på hela säsongen.
Emily Zurrer
11) Jitex BK
Mitt tips: 12
Var given jumbo på förhand och infriade förväntningarna… Men att Mölndalslaget skulle sluta på noll poäng hade jag inte trott. Tvärtom tippade jag ju att de skulle kämpa till sig så många pinnar att de fick bättre facit än 2013 års jumbo Sunnanå.
Jitex stora brist var att man var i total avsaknad av spets. Defensivt skötte man sig oftast riktigt bra. Jennifer Falk är en klassmålvakt och Emily Zurrer en mittback av världsklass. Fast inte ens duktiga försvarsspelare klarar av att hålla emot när man i match efter match tvingas tillbringa minst 85 minuter på egen planhalva.
Så var det för Jitex i år. Bristen på duktiga forwards gjorde att man aldrig fick fast bollen på offensiv planhalva. Målchanserna bestod oftast i fasta situationer, gärna slagna mot nickstarka Zurrer.
Inför årets säsong tappade Jitex hela laget. Trots att det blir nedflyttning har man bättre kontinuitet den här vintern. Visst tappar man Falk och Zurrer samt Filippa Curmark, men i övrigt blir de flesta kvar. I en elitetta som i nuläget känns rätt öppen kanske Jitex unga lag kan hävda sig väl.
Förbundskapten Pia Sundhage brukar ju för övrigt så ofta hon får chansen plädera för att klubbar skall satsa på unga svenska spelare. Jitex följde hennes önskemål och släppte fram en mängd talangfulla juniorlandslagsspelare – facit blev alltså att man tog noll poäng.
Matchen på Åbyvallen mellan Jitex och AIK, som ju också satsar ungt och svenskt, är den sämsta damallsvenska match jag sett på väldigt många år. Hoppas inte Sundhage vill att vår högsta serie skall hålla den nivån.
Fabiana
12) Tyresö Fotboll Mitt tips: 6
Vad kan man säga mer än att Tyresö stod för det historiskt stora fiaskot inom svensk damfotboll. Som första klubb någonsin tvingades man dra sig ur allsvenskan mitt i säsongen till följd av konkurs. Det är förstås ett rekord som inte kan slås – bara tangeras.
Jitex tog alltså noll poäng, vilket också är svårslaget. Men man hade i alla fall vettet att dra i den ekonomiska handbromsen innan man gick under. Mölndalsklubben släppte alla dyra spelare och körde ungt och billigt. Tyresö däremot gick in i året med tomt bankkonto och miljonskulder – ändå värvade man in fyra dyra brasilianska spelare under januari.
Dyrast av de fyra var Fabiana, som man inte lyckades få arbetstillstånd till innan klubben försattes i rekonstruktion. Där fick således vi skattebetalare stå för en lön till en spelare som inte tilläts spela en minut i sin svenska klubb.
På frågan om framtiden sa ordförande Hans Lindberg gång på gång att det inte var någon risk för att man skulle tvingas lägga ner verksamheten. Han försäkrade bland annat på den damallsvenska upptaktsträffen att Tyresö skulle ha ett elitlag även 2015.
Jag var skeptisk och fick lite skit i bloggens kommentarsfält från supportrar som tyckte att jag gjorde osmakliga övertramp mot Tyresöledningen. Tyvärr visade det sig att situationen till och med var värre än jag hade befarat.
Svenska Fotbollförbundet tvingades gå in och betala klubbens resa till Lissabon och Champions Leaguefinalen. Redan på kvällen efter att Tyresö hade förlorat med 3–2 mot Wolfsburg splittrades laget. Och ytterligare några dagar senare var konkursen och urdragningen ur damallsvenskan ett faktum.
Nykomlingarna:
Eilish McSorley
Mallbackens IF Sunne Vann elitettan
Mallbacken imponerade genom att omgående marschera tillbaka till högsta serien. Värmländskorna var väldigt stabila hela säsongen – om man undantar en märkligt riktigt djup svacka i somras där man med några dagars varsel föll med 7–1 mot Djurgården och 5–0 mot Hammarby.
Utöver de båda rasen gick man som tåget och vann serien på starka 59 poäng. Eftersom man var uppe så sent som 2013 är såväl klubbledning som ett stort antal spelare medvetna om vad som krävs för att klara sig i damallsvenskan.
Mimmi Larsson är en klasspelare, Jennifer Falk ett utmärkt nyförvärv på målvaktssidan och skotska Eilish McSorley känns intressant. Men att Julia Karlenäs lämnar för Hammarby var inte bra för klubben. I nuläget känns Mallbacken som en given avstigningskandidat.
Katrin Schmidt
Hammarby IF Damfotboll Tvåa i elitettan
Hammarby låg bara fyra i elitettan efter halva serien, men var starkast av alla på hösten där man bland annat tog in fyra poäng på suveräna Mallbacken.
Som jag skrev om AIK ovan finns det goda öppningar för satsningar för lagen från Stockholmsregionen. Och sedan uppflyttningen blev klar har Söderbönorna förstärkt truppen på ett mycket intressant sätt. Katrin Schmidt är en riktig klassmittfältare som inte minst blir ovärderlig vid fasta situationer med sitt starka huvudspel. Julia Karlenäs borde kunna bli ett klockrent komplement till Schmidt på centralt mittfält.
Man har även värvat Clara Markstedt som ju är en riktig murbräcka framåt. Känslan är att Bajen så smått börjar få ihop ett lag som kanske kan klara kontraktet.
Dagens stora nyhet är att Jonas Eidevall lämnar FC Rosengård vid sommaruppehållet. Det var en på många sätt tråkig nyhet för svensk damfotboll – och för Rosengård.
Kortsiktigt behöver det inte betyda så mycket. Rosengård är Sveriges bästa lag, och lär klara den här säsongen mycket bra – vem som än tar över. Men långsiktigt väcks det frågor kring klubbens ledning. För två månader sedan lämnade klubbchefen Niclas Carlnén för Malmö FF, och nu lämnar även succétränare Eidevall.
Över tid är kontinuitet väldigt viktigt. Och att tappa två viktiga ledare på så kort tid är givetvis långt ifrån bra.
Personligen kommer jag att sakna Eidevall, som varit bra för svensk damfotboll. Och då tänker jag inte bara på att han är väldigt populär i Malmö, och har gjort fina resultat. Utan jag tänker även på att han är frispråkig, och vågar att sticka ut hakan och provocera. Och på att han därmed ordnar viktiga rubriker till sporten.
I början tyckte jag att han gav lite Besserwisser-vibbar. Men ju längre tiden har gått, desto bättre har jag tyckt om honom. Och på hans twitter tycker jag att han oftast har kommit med relevanta och bra åsikter.
Den senaste tiden har han tyckt till rätt rejält om Tyresös ekonomiska ras. Så här skrev Eidevall nyligen om det faktum att Svenska Fotbollförbundet gav Tyresö förskott på sina prispengar, så att klubben kunde åka till Lissabon och spela Champions Leaguefinalen:
”Inte förbundets uppgift att stötta enskilda klubbar. #mörkrädd”
Samma dag gav han sig på det faktum att Tyresö har drivit elitverksamheten i ett IdrottsAB, och kan komma hyfsat billigt undan vid en konkurs:
”Jag tycker svensk idrott borde ha ett tuffare reglemente vid konkurs av Idrotts AB. Upplåtande förening skulle vara betalningsansvarig. Likaså bör avgifter och medlemsavgifter som ungdomsspelare betalar skyddas bättre. Dessa pengar SKALL gå till u-verksamhet inte A-lag.”
Dagen innan hade han skrivit:
”Undrar hur PSG känner sig? Blev utslagna av ett ekonomiskt dopad Tyresö & blir sedan bestraffade för att ha brutit mot financial fair play.”
Härmed är steget till Tyresö inte så långt. För klubben väntar två viktiga matcher i veckan. På onsdag spelar man borta mot Linköping, och på torsdag går man den viktigaste matchen – i Nacka tingsrätt. Man hoppas ju på ett mirakel, och att klubben ska klara krisen. Men den typen av mirakel sker alltför sällan för att man skall tro på det.
Rosengård har redan spelat sin match i den här omgången. 5–0 mot Göteborg var verkligen ett styrkebesked. Det var också ett tecken om att Göteborgs nybygge kommer att behöva mycket mer tid innan det blir färdigt. Oavsett hur bra spelare man har är det inte lätt att byta ut ett lags stomme, och tro att det skall fungera direkt.
Med tanke på hur jämnt det är i tabellen har GFC fortfarande chans på andraplatsen, trots att man nu ligger på nionde plats. Men marginalerna minskar för varje omgång, och efter sex raka matcher utan seger måste pusslet snart falla ut för Stefan Rehn.
I Umeå verkar däremot bitarna vara på plats. Helgens 6–1-seger mot Eskilstuna imponerar. Och bortamatchen i Malmö på söndag är lite av en seriefinal. Här ser du några av Umeås mål:
Även Kif Örebro har fått upp farten. I damallsvenskan har man nu fyra segrar på de fem senaste omgångarna, och Kif är nu uppe på andra plats i tabellen.
Eskilstuna är nu nere på tabellens undre halva, och har bara sex poäng ner till nedflyttningsplats. Fast det där avståndet känns ändå lite onödigt att spekulera kring innan man vet utfallet av torsdagens förhandlingar i Nacka tingsrätt.
I skytteligans topp gjorde Anja Mittag ett ryck genom sina tre mål mot Göteborg. Hon leder på åtta mål, tre före Manon Melis och sensationen Emmi Alanen.
Bästa svenska målskyttar är Fridolina Rolfö och Jenny Hjohlman på fyra vardera närmast före Lina Hurtig och Sara Lindén på tre vardera.
Se Mittags tre mål här:
* Franska ligan färdigspelades i går. Där var kampen om skytteligasegern mellan Marie-Laure Delie och Gaetane Thiney en av de hetaste. De var jämsides inför slutomgången.
Delie gjorde två mål när PSG säkrade sin Champions Leagueplats via 4–0 mot Yzeure. Där gjorde för övrigt Kosovare Asllani sista målet – hennes sjunde för säsongen.
Delies insats räckte dock inte, då Thiney gjorde tre när Juvisy vann med förkrossande 10–0 mot jumbon Muret. Thiney vann på 25 mål, ett före Delie och sju före trean Josefine Öqvist.
Öqvist lämnade planen mållös i sin sista match. Hennes Montpellier fick bara 1–1 borta mot Saint-Etienne. Samtidigt vann Saint-Etiennes lokalkollegor Lyon med 7–0 mot Henin-Beaumont. De resultaten innebar att Saint-Etienne hängde kvar på bättre målskillnad än Henin-Beaumont. Lotta Schelin gjorde för övrigt ett av Lyons mål. Hon slutade på åttonde plats i skytteligan på tolv mål.
Utöver Muret och Henin-Beaumont åker även Yzeure ur Feminine Division 1. De ersätts till hösten av Algrange, Issy och Albi – som vunnit varsin av de tre division 2-serierna.
* I England vann Arsenal FA-cupen via 2–0 mot Everton i finalen. Kelly Smith (snygg frispark) och Yukari Kinga gjorde målen som innebär att WSL:s nuvarande och oväntade tabelljumbo alltså får minst en titel även i år. Se höjdpunkter från matchen här:
* I Danmark säkrade Fortuna Hjörring ligaguldet via 3–0 borta mot Skovbakken i näst sista omgången. I den sista omgången ställs Hjörring mot tvåan Bröndby. Men då avståndet är fyra poäng är guldracet alltså redan avgjort.
* I norska toppserien ryckte LSK lite i tabelltoppen via hela 6–1 hemma mot Medkila. LSK leder nu med två poängs marginal till mästarinnorna Stabaek.
* Japanska Nadeshiko League återstartade i helgen efter Asiatiska mästerskapen. Urawa Reds vann igen, och leder serien med 18 poäng efter sju omgångar. Man är två poäng före Yunogo Belle.
* En japanska spelade huvudrollen i helgens omgång av amerikanska NWSL. Nahomi Kawasumi gjorde nämligen två av Seattle Reigns mål när serieledarna vann med 3–1 borta mot Sky Blue. Reign regerar i tabelen, där man är enda obesegrade lag. Och lagets skotska stjärna Kim Little regerar i skytteligan, som hon leder på nio fullträffar – en mer än Amy Rodriguez.
Jag fick en fråga via twitter om jag vet hur den ekonomiska situationen är för LdB FC Malmö just nu. Svaret är nej.
Men för två månader sedan var ju klubben 1,5 miljoner kronor back. Då sa klubbdirektör Niclas Carlnén till Kvällsposten att man hade så mycket pengar i kassan att man klarade att sköta betalningarna oktober ut.
Jag skrev här om det absurda i att SM-guldet kan hamna i ett konkursbo.
Nu, när jag återigen funderade lite över läget, så slog det mig att rent ekonomiskt så gynnas inte Malmö ett dugg av Tyresös förlust mot Djurgården. Tvärtom, faktiskt.
För har ett konkursmässigt Malmö verkligen råd att gå miste om en direkt avgörande guldmatch på hemmaplan?
Klubben skulle sannolikt gå miste om flera hundratusen kronor om man vinner mot AIK och Umeå – och därmed säkrar SM-guldet i Västerbotten.
För jag gissar att en direkt avgörande guldmatch skulle locka ett par tusen extra åskådare till Malmö IP. Och för varje tusen åskådare får man minst 100 000 kronor i extra inkomst.
Det skulle alltså bli väldigt kostsamt för klubben att säkra guldet innan den sista omgången.
Faktum är att en andraplats till och med skulle kunna vara bättre ur ekonomisk synvinkel. Jag gissar att man inte kan räkna med så många extra sponsorer bara för att man tar guld. Och blir man tvåa slipper man att betala ut eventuella guldbonusar till spelare och ledare. Och man får ändå spela i Champions League nästa år.
Det här med Malmös ekonomi gör att jag faktiskt inte unnar klubben att bli svenska mästarinnor. Man kommer att ta guld med hjälp av spelare som man egentligen inte har råd att betala för.
Att klubbar har dålig ekonomi kan man i och för sig förstå. Men när klubbdirektör Carlnén sa så här i augusti sjönk han och klubben i mina ögon:
“Jag kan inte bortse från risken att vi går i konkurs. Men i så fall ska vi göra det med ett SM-guld.”
Det var ett sällsynt ansvarslöst uttalande. Ett uttalande som gör att man inte kan känna speciellt mycket sympati med LdB FC Malmö.
Fast å andra sidan har den andra guldkandidaten, Tyresö, också agerat i högsta grad oetisk under hela året.
Klubbledningen hävdar utåt att sexköpsdömde Hans Löfgren inte längre har några officiella uppgifter i klubben. Det är en väldigt illa dold lögn.
Alla som följer Tyresö kan lätt se att Löfgren i högsta grad fortfarande är aktiv kring laget.
Därmed är det också svårt att känna någon sympati för Tyresö. Så jag unnar inte heller dem att ta SM-guld.
Men det spelar ju ingen roll hur mycket jag vill se någon annan SM-vinnare än Malmö och Tyresö. För en av klubbarna kommer att höja Kronprinsessan Victorias pokal vid 15-snåret den 3 november.
Och det är ju klubbledningarna, och inte spelarna, som jag känner tveksamhet mot. Så:
Jag skall skriva basketlandskamp i dag, och har inte så mycket tid till bloggande för tillfället. Men Kif Örebros akuta kris går inte att gå förbi.
Klubben måste ha in 400 000 kronor senast fredag, annars blir det konkurs. Ytterligare 900 000 kronor krävs för att rädda året.
På den här länken kan man läsa om – och se – hur illa det är ställt i den damallsvenska klubben.
Med tanke på att Dalsjöfors Goif gick i konkurs för en månad sedan, LdB FC Malmö har en akut ekonomisk situation – och ytterligare ett antal klubbar kämpar för att få ihop det ekonomiska så måste man fundera över vad det är som inte räcker till.
Jag skulle nog säga att den bittra sanningen är att damfotbollen inte är redo för en proffsliga. Produkten håller helt enkelt inte måttet på klubbnivå. Jag skall utveckla det i senare inlägg.
Nu nöjer jag mig med att konstatera att det är dålig tajming att hyperdyra dam-superettan startas nästa säsong. För om det är svårt att få ihop ekonomin i damallsvenskan, hur jobbigt skall inte kassörerna i den nya serien få det?
Jag skrev det förra inlägget om den damallsvenska återstarten innan jag hade surfat runt. Därmed missade jag dagens grej, att LdB FC Malmö återigen står på randen till konkurs.
Titta på det här uttalandet från klubbdirektör Niclas Carlnén till Kvällsposten:
”Jag kan inte bortse från risken att vi går i konkurs. Men i så fall ska vi göra det med ett SM-guld.”
Det tillhör de mest ansvarslösa citat jag har sett på länge.
Man blir ännu mer förvånad när man betänker att Malmö alldeles nyss värvade Lisa Ek från Göteborg. Saknas 1,5 miljoner kronor i klubbkassan kan ledningen knappast anses vara ansvarsfull om den värvar fler spelare. Speciellt som klubben har en mängd unga talanger som kan fylla på underifrån.
Jag hoppas att Malmöledningen vet vad den gör. För den här artikeln och den här krönikan i Kvällsposten ger dem ingen bra reklam. Tvärtom.
Ett SM-guld är inte så viktigt att det få äventyra hela verksamheten. Inte ens nära.
Jag har sett hur många Göteborgssupportrar står frågande till hur GFC under det senaste året har kunnat släppa iväg spelare som Ingvild Stensland, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant och nu då Lisa Ek, och samtidigt ge upp kampen om guldet.
Visst förstår man att det svider hos Göteborgsfansen. Men jag tror att även de hellre tar en fjärdeplats än en konkurs.
I kväll möter Dalsjöfors fotbollstjejer sitt öde. Skulle de få ett annat besked än att det är färdigspelat i klubben vore det en megaskräll.
Konkursförvaltaren har ju varit tydlig med att han inte tänker driva vidare elitsatsningen.
Och att tro att någon kommer att pumpa in ett par miljoner innan den första augusti, och ta över det sjunkande skeppet känns inte troligt.
Hur kunde det då gå så här?
Det är en fråga som jag tänkt på många gånger de senaste veckorna.
Bloggen Footballmanagement.se gör en intressant analys av frågan här. Det är på många sätt en relevant analys.
Fast i resonemanget bortser man från en viktig faktor: känslor. Och i idrott är känslorna väldigt starka.
Om vi backar tillbaka till november i fjol. Då hade Dalsjöfors just åkt ur allsvenskan, och såg ut att göra ett ekonomiskt minusresultat.
Samtidigt hade spelare och klubbledning under hösten sett vad som krävs för att klara sig på allsvensk nivå. De hade lärt sig hur man tävlar med de stora elefanterna.
Man stod vid ett vägskäl. Hur hårt skulle man satsa?
Jag har följt Dalsjöfors sedan trean, och känner de som leder damfotbollssatsningen. När klubben nådde allsvenskan hade jag aldrig gissat att det skulle sluta så här.
Men det verkar finnas ett läge inom idrotten när förnuftiga människor tappar fattningen. När känslorna tar överhanden, när de chansar, och satsar allt på ett kort. Dalsjöfors satsade på Allmänna arvsfonden.
Jag har faktiskt undrat lite hur man själv skulle agera om man hamnade i ett sådant där vägskäl. Skulle man vara tråkigt feg och bromsa, eller skulle man köra på?
Dalsjöfors valde efter viss tvekan att köra på. De hade fått vittring på allsvenskan, och ville testa sina nya kunskaper så snart som möjligt igen.
De visste också att en försiktig, långsiktig satsning hade varit ett risktagande. Rätt många av de klubbar som har valt den vägen efter att ha åkt ur damallsvenskan har drabbats av spelarflykt, och fallit som ett sänke genom seriepyramiden.
När jag i december var på Dalsjöfors presskonferens där de berättade om sin satsning på snabb comeback till allsvenskan hade ledningen, utöver presentationen av Erin McLeod och Melissa Tancredi som Dalsjöforsspelare 2012, även med sig en folder.
Den foldern handlade om klubbens framtida satsning och heter ”SM-guld 2016”. En av de viktiga punkterna för årets säsong är formulerad så här:
* Få in tre miljoner kronor.
En stor del av den punkten skulle lösas genom en ansökan om ett jättebidrag från Allmänna arvsfonden. Ledningen trodde så hårt på sin ansökan att de räknade in bidraget i sin budget, och började dra på sig kostnader.
Jag har i tidigare inlägg kallat Dalsjöfors damfotbollsledning för ansvarslös. Och att satsa allt på en ansökan om bidrag från Allmänna arvsfonden är ansvarslöst.
Hur lockande det än må vara måste man följa förnuftet. Man får inte låta känslorna ta över.
I går var det stormöte i Dalsjöfors Goif. Konkursförvaltaren berättade att damfotbollen dras ur seriesystemet omedelbart. Och att tjejerna får starta om i femman nästa år, om någon av spelarna är kvar.
Damfotboll står knappast högt i kurs i Dalsjöfors samhälle just nu. Och vad värre är, på plats vid mötet fanns inte en enda av de ledare som drivit en 87-årig förening med 1000 medlemmar i avgrunden.
Den som fick föra damfotbollens talan var ordförande Hans Forsman, som kom in i verksamheten när skutans skrov redan tillfogats alla förödande hål.
De som på ett ansvarslöst sätt sänkt Dalsjöfors Goif vågade inte möta klubbens medlemmar. Eller så är de så naiva att de inte fattar att spelet är förlorat.
Och man börjar ju undra, för i dag kom följande nyhet upp på Dalsjöfors Damelits hemsida: Josefin Berg lämnar DGoif.
Jaha. En spelare lämnar. När jag läser texten vet jag inte om jag skall skratta eller gråta. Dalsjöfors är i konkurs. Om några dagar finns inte damlaget längre. Tro sjutton att spelarna kommer att lämna.
Och för övrigt hade jag uppfattningen att kontrakt upphörde att gälla i samma ögonblick som klubben gick i konkurs. I varje fall var det ju så för Örgryte IS i fjol.
Själv mår jag dåligt av hur uselt Borås enda elitlag överhuvud taget inom damidrott har skötts det senaste året. När Dalsjöfors och Byttorp gick ihop i en i och för sig väldigt positiv satsning i oktober 2009 hade Borås ett mittenlag i ettan och ett topplag i tvåan.
Nu finns inget kvar. I höst har varken Dalsjöfors eller Byttorp damlag i seriespel. Det har inte heller Borås stads historiskt sett starkaste damfotbollsklubbar Kronäng och Mariedal. Kommunens högst placerade lag spelar i trean.
Alltså, damfotbollen i Borås är stendöd. Och det värsta är inte att sammanslagningen missköttes och blev pannkaka.
Det värsta är att Dalsjöfors klubbledning har givit damfotboll ett extremt dåligt rykte i Boråsområdet. Och att det lär dröja länge innan någon klubb vågar göra en rejäl elitsatsning på tjejer.
De senaste tre åren har i princip alla damallsvenska klubbar brottats med mer eller mindre akuta ekonomiska problem.
Senast att börja närma sig konkursens brant är nu de två senaste årens svenska mästarinnor LdB FC Malmö. Klubbens avgående ordförande Cecilia Tholse gör i Kvällsposten klart att läget är akut:
”Vårt läge är såpass allvarligt att om inte kommunen hjälper oss tror jag att det blir svårt att genomföra ett fotbollsår 2012… …Om det inte händer något tror jag att vi kommer att gå i konkurs eller får avveckla verksamheten på elitnivå. Du kan inte driva något om det inte finns pengar. Löner måste ju betalas. Då blir det att rädda vad som räddas kan.”
Tråkigt, men har man inte vaknat väl sent?
Malmö har ju trots allt värvat toppspelare som Ramona Bachmann och Anja Mittag under vintern, och man uttryckte alldeles nyligen även intresse för Marta, och hävdade att dörren var öppen för Manon Melis. Det är inga billiga spelare, och man undrar vad det var för dörr man höll öppen för skyttedrottningen – dörren som leder mot avgrunden?
För är krisen så överhängande som Tholse säger, då undrar man ju om de överhuvud taget har haft koll på sin bokföring.
Klubben menar att det är snabbt minskande sponsorsintäkter som är boven i dramat. Den utlösande faktorn skall vara att man tvingats ta bort en så kallad reklamväxlare efter att Sunnanås Kristina Wiklund kolliderat våldsamt med den under säsongen 2010.
Nu man gnäller mästarklubben på att hemmaarenan Malmö IP inte är ”sponsorsvänlig”. Kommunen svarar med rätta att det inte är kommunens ansvar att stå till tjänst med loger och andra så kallade kommersiella ytor.
Men visst, till Malmös försvar kan konstateras att de damallsvenska klubbarna jobbar med tajta ekonomiska marginaler. Och pengafrågorna i damallsvenskan är intressanta.
Sedan först WPS lades på is i måndags, och sedan Umeå IK gick ut med att Marta kräver en miljon dollar (cirka sju miljoner kronor) för en säsong, har det skrivits flera bra artiklar om klubbarnas ekonomi.
I Aftonbladet idag kan man läsa att allsvenska topplag som Göteborg FC och Linköpings FC har en total omsättning på just sju miljoner kronor. Med en sådan budget hade man inte kommit långt i herrfotbollen…
GP hade en artikel i onsdags där man konstaterar att snittlönen under 2010 i damallsvenskan – världens näst bästa proffsfotbollsliga för tjejer – låg på 7000 kronor i månaden. Knappast löner som spelarna kan leva lyxliv på…
Då skall man ändå veta att lönekarusellen snabbt har snurrat uppåt de senaste tio åren. Och trots den låga lönenivån är det i allmänhet för höga lönekostnader som ställer till det för klubbarna.
Redan 2006 var både Malmö FF och Sunnanå SK illa ute, men till slut klarade båda klubbarna elitlicensen.
2008 var det Bälinge IF:s tur att drabbas av akut kris. Det gick så illa att laget omgående efter säsongen tvingades lägga ner sin verksamhet. Men Upplandslaget var inte ensamt. Totalt visade de allsvenska klubbarna underskott på 8 miljoner kronor under 2008.
Under 2009 hade åtta av tolv allsvenska klubbar negativt kapital. Och åren sedan dess har Umeå IK, Kristianstads DFF och DjurgårdenDamfotboll varit på konkursens brant. Värst var läget för 2000-talets svenska suveräner Umeå, som hade 3,6 miljoner kronor i skulder när det var som värst.
Tyvärr har damidrott alltid varit kopplat till knappa ekonomiska resurser.
Under början och mitten av 1990-talet försvann 1970- och 80-talens båda suveräner – Jitex BK och Öxabäcks IF – bort från elitfotbollen på grund av svag ekonomi. Det här var ändå långt innan spelarna var avlönade så kallade proffs.
Öxabäck gick under helt, medan Jitex reste sig efter 13 år i skuggan, och är ju som bekant åter en allsvensk klubb sedan 2010.
Till sist två tankar:
1) Hur skall lagen i den nya damettan – en serie som troligen kommer att spelas i total riksmedieskugga – nästa år hitta sponsorer för att klara ekonomin när LdB FC Malmö som svenska mästarinnor inte gör det?
2) Jag tycker fortfarande att fotbollförbundet är medskyldigt till damfotbollens ekonomiska problem. Om förbundet jobbade hårdare på att lansera sina affischnamn skulle man inte bara öka intresset för vårt landslag – man skulle även hjälpa till att göra allsvenskan mer attraktiv.
En blogg om internationell damfotboll 