AIK åker ur men Tyresös hopp lever

Inför blott 84 åskådare gav Clara Markstedt AIK ledningen mitt i den andra halvleken hemma mot Linköping. Då levde hoppet om nytt kontrakt.

Manon Melis

Men när domaren Sandra Fogelberg blåste av matchen hade LFC vänt till 3–1-seger efter mål av Lisa De Vanna (snyggt framspelad av Nora Holstad Berge), Pernille Harder och Manon Melis.
Därmed är AIK klart för nedflyttning till den nyskapade serie som redan verkar ha bytt namn från damettan till elitettan.

Hoppet är alltså ute för AIK. För Tyresö lever däremot guldhoppet. Åtminstone till i morgon. Dagens hemmamatch mot Jitex slutade med säker 3–0-seger. Veronica Boquete gick på glädjeångorna från onsdagens dramatiska avancemang till EM-slutspelet. Vero gjorde nämligen två mål och ett assist i dagens match.

Se målen på det här klippet. Där noteras att Madelaine Edlund blev riktigt läckert serverad av Marta och Vero vid sitt mål.
Tyresö får nu hålla tummarna för att Umeå kan skrälla till sig minst ett kryss mot Malmö i morgon. Annars var dagens seger till ingen nytta.

* Så till Italien, där svensklaget Bardolino Verona gick från 0–1 i halvtid till 2–1-seger hemma mot Fiammamonza.
Först fick jag uppgiften att Maria Karlsson skulle ha gjort sitt första mål någonsin som utlandsproffs. Men sedan ändrades målskytten till 1–1 från Karlsson till Marta Mason. Segermålet sköts av Cristiana Girelli.
Stephanie Öhrström vaktade som vanligt Bardolinos mål. Hon släppte alltså in ett mål – en straff.
Som väntat vann alla de fem topplagen i serien. Fast i tre fall var det bara med uddamålet.

* Så tillbaka till Sverige. Publiksiffran på Pia Sundhage:s premiärmatch som svensk förbundskapten i tisdags var väl inte direkt lysande. Jag hade hoppats på fler än 4905. För Växjö och Myresjöhus Arena är ju en av EM-arenorna nästa år. Och de kommer inte att arrangera någon av Sveriges matcher. Om inte PR-arbetet görs på bästa sätt är risken att läktarna kan gapa riktigt tomma.

Apropå inget låg det förslag till biljettpriser under EM som jag hört på 125–175 kronor för enkelbiljetter för vuxna.

På TV4sport noterades däremot fina siffror för tisdagens landskamp. Här bloggar TV4:s Emir Osmanbegovic om att matchen hade 150 000–200 000 tittare. Det var fler än som såg Zlatan och PSG möta Reimes förra lördagen. Samt fler än som såg Manchester United–Braga (165 000) på TV6 i tisdags. Kul.

Göteborg matchade nästan hela truppen

En fullmatad fotbollshelg är över. På svensk mark var väl den enda skrällen att Umeå vann i Vittsjö. Skräll eftersom att Vittsjö inte förlorat på hemmagräs på två år.

Men egentligen känns inte heller det resultatet speciellt överraskande. Både Vittsjö och Umeå känns som rätt svårtippade lag i höst. Vittsjö verkar ha tappat lite av den magi som laget hade i våras.
Umeå har varit väldigt upp och ner under hela året. Nu är laget uppe på 21 poäng, och kan utan oro börja planera för en damallsvensk säsong även 2012.

Det kan även Piteå IF. Deras 3–0-seger mot AIK innebär att de har nio poäng ner till nedflyttningsstrecket med sex omgångar kvar att spela.
Eftersom AIK och Djurgården har samlat nio respektive tio poäng på 16 omgångar finns det inget som talar för att någon av dem skall kunna hämta in Piteås försprång.
Piteå är ett lag som behövs i damallsvenskan, tack vare sitt starka publikunderlag. I dag var det 1015 åskådare på LF Arena.

Jämför det med 285 på Stockholms stadion – en siffra som gör att jag inte gråter över Djurgårdens förestående degradering. För nu blir den väl närmast omöjlig att undvika?
För övrigt hade Göteborg FC med sig hela truppen till matchen – alla 15 spelare. 93,3 procent av spelarna fick speltid…

Gårdagens publiksiffra i Malmö var också en besvikelse. Bara 836 på Malmö IP när LdB FC jagar tredje raka SM-guldet känns väl blekt.
Jitex pressade för övrigt mästarinnorna i 90 minuter. Men det var klasskillnad när vi snackar spets. Medan Malmö kom till farliga avslut i nästan varenda anfall, så kom Jitex knappt till avslut. Det var väldigt tydligt varför man värvat Mimmi Löfwenius och Fransisca Ordega.

För övrigt måste väl Sofia Anker-Kofoed:s första allsvenska mål vara en kandidat till årets mål? För vilket spel det var. Och vilket snyggt avslut. Att skicka upp en volley på det sättet i steget är inte lätt.

* AIK och Djurgården är alltså på god väg ner i damettan. Det börjar bli klart vilka klubbar som kan komma att ersätta dem.
Efter den här omgången känns I ettan är Sirius, Sunnanå och Mallbacken i praktiken klara för kval mot damallsvenskan. QBIK ligger bra till för att bli fjärde kvallag. Jag såg på damfotboll.com att Karlstadsklubben är tveksamt inställd till spel i damallsvenskan av ekonomiska skäl.
Men det måste väl vara jackpot?

För alternativet – damettan – måste väl vara en betydligt jobbigare serie ur ekonomisk synvinkel? Där är det fler långa resor, bara kaffepengar i bidrag – och inga publikdragande motståndare.

Kif Örebro på randen till konkurs

Jag skall skriva basketlandskamp i dag, och har inte så mycket tid till bloggande för tillfället. Men Kif Örebros akuta kris går inte att gå förbi.

Klubben måste ha in 400 000 kronor senast fredag, annars blir det konkurs. Ytterligare 900 000 kronor krävs för att rädda året.
den här länken kan man läsa om – och se – hur illa det är ställt i den damallsvenska klubben.

Med tanke på att Dalsjöfors Goif gick i konkurs för en månad sedan, LdB FC Malmö har en akut ekonomisk situation – och ytterligare ett antal klubbar kämpar för att få ihop det ekonomiska så måste man fundera över vad det är som inte räcker till.

Jag skulle nog säga att den bittra sanningen är att damfotbollen inte är redo för en proffsliga. Produkten håller helt enkelt inte måttet på klubbnivå. Jag skall utveckla det i senare inlägg.
Nu nöjer jag mig med att konstatera att det är dålig tajming att hyperdyra dam-superettan startas nästa säsong. För om det är svårt att få ihop ekonomin i damallsvenskan, hur jobbigt skall inte kassörerna i den nya serien få det?

Nu går tåget för AIK

Det här kan förstås upplevas som lite hårddaget, men som jag ser det kan det allsvenska tåget gå för AIK på lördag.

Vinst hemma mot Kristianstad är ett måste – annars kan AIK-ledningen redan börja planera för damettan 2013.
Och så många bättre segerchanser får man inte. Kristianstad har ju haft förtvivlat svårt att göra mål på sina chanser, och är ett av de lag i serien som är ifrågasatt efter fyra omgångar.

Även Djurgården står inför en väldigt viktig match på lördag, borta mot ett annat högst ifrågasatt lag, Kif Örebro. Men medan djurgårdarna har några fler tåg att hoppa på så känns det nära på som sista chansen för AIK till helgen.

Sista chansen? Nu undrar kanske någon om jag har fått solsting i den underbara vårvärmen.
Nej, jag vet att det bara är femte omgången, och att 17 matcher återstår efter lördagens drabbning. Men jag skall förklara min tankegång:

För att hänga kvar i damallsvenskan har det de senaste tio åren krävts mellan 9 och 18 poäng. Jag tror att när serien börjar sätta sig så får vi en ganska skiktad tabell, där mittenskiktet kommer att bestå av sex lag. Och med tanke på hur de sex lagen hittills har vunnit mot varandra korsvis så tror jag att AIK (eller Djurgården) i år måste upp på cirka 20 poäng för att kunna ha två lag bakom sig i sluttabellen.

För att nå 20 poäng måste man vinna minst sex matcher. Jag tror varken AIK eller Djurgården kommer att ta någon trepoängare mot kvartetten Tyresö, Malmö, Göteborg eller Linköping. Då återstår 14 matcher att samla in huvuddelen av poängen på.

AIK har redan avverkat sina vårmöten med Piteå, Vittsjö och KIF Örebro – tre av de lag som man på förhand trodde att de skulle ha störst chans mot. Man har dock inte ens varit nära poäng i aktuella matcher. Faktum är att AIK som lag på sina fyra matcher har skjutit färre skott mot mål (14) än vad Vittsjös Sofie Andersson (16) ensam har gjort.

Hanna Folkesson och Mattias Eriksson, AIKFör AIK:s lagkapten Hanna Folkesson och tränare Mattias Eriksson är spelschemat ingen rolig läsning.

För efter lördagens Kristianstadsmatch väntar i tur och ordning Tyresö (b), Malmö (h), Jitex (b) och Umeå (h) för AIK. Där tror jag man kammar noll. Således måste Gnaget vinna på lördag för att inte riskera att stå kvar på en poäng efter nio omgångar, och komma in till derbyt mot Djurgården som ett rejält avsågat bottenlag.

För om Örebro och Kristianstad vinner helgens bottenmöten så är AIK:s avstånd till nedflyttningsstrecket redan fem poäng efter fem omgångar. Och det lär ha vuxit sig ännu större efter nio.

Läget för Djurgården då?
Jo, det är nästan lika illa som för AIK. Det forna storlaget har faktiskt inlett årets serie sämre än vad både Dalsjöfors och Hammarby gjorde ifjol. De båda lagen hade nämligen tagit varsin poäng efter fyra matcher.
Nu har Djurgården dock haft ett lite tuffare spelschema än AIK i seriens inledning. De har således några fler hyfsat goda poängchanser framför sig.

Fast en så mycket bättre segerchans än att ställas mot ett sågat Örebro får man nog inte. Och även om Jessica Landström är på väg in behöver man nog åtminstone ha sju–åtta poäng när serien vänder för att ha en rimlig chans på nytt kontrakt. Det är nog bäst även för Djurgården att vinna på lördag…

LdB Malmö i ekonomisk kris – tråkigt, och lite för vanligt

De senaste tre åren har i princip alla damallsvenska klubbar brottats med mer eller mindre akuta ekonomiska problem.

Senast att börja närma sig konkursens brant är nu de två senaste årens svenska mästarinnor LdB FC Malmö. Klubbens avgående ordförande Cecilia Tholse gör i Kvällsposten klart att läget är akut:

”Vårt läge är såpass allvarligt att om inte kommunen hjälper oss tror jag att det blir svårt att genomföra ett fotbollsår 2012… …Om det inte händer något tror jag att vi kommer att gå i konkurs eller får avveckla verksamheten på elitnivå. Du kan inte driva något om det inte finns pengar. Löner måste ju betalas. Då blir det att rädda vad som räddas kan.”

Tråkigt, men har man inte vaknat väl sent?
Malmö har ju trots allt värvat toppspelare som Ramona Bachmann och Anja Mittag under vintern, och man uttryckte alldeles nyligen även intresse för Marta, och hävdade att dörren var öppen för Manon Melis. Det är inga billiga spelare, och man undrar vad det var för dörr man höll öppen för skyttedrottningen – dörren som leder mot avgrunden?

För är krisen så överhängande som Tholse säger, då undrar man ju om de överhuvud taget har haft koll på sin bokföring.
Klubben menar att det är snabbt minskande sponsorsintäkter som är boven i dramat. Den utlösande faktorn skall vara att man tvingats ta bort en så kallad reklamväxlare efter att Sunnanås Kristina Wiklund kolliderat våldsamt med den under säsongen 2010.
Nu man gnäller mästarklubben på att hemmaarenan Malmö IP inte är ”sponsorsvänlig”. Kommunen svarar med rätta att det inte är kommunens ansvar att stå till tjänst med loger och andra så kallade kommersiella ytor.

Men visst, till Malmös försvar kan konstateras att de damallsvenska klubbarna jobbar med tajta ekonomiska marginaler. Och pengafrågorna i damallsvenskan är intressanta.
Sedan först WPS lades på is i måndags, och sedan Umeå IK gick ut med att Marta kräver en miljon dollar (cirka sju miljoner kronor) för en säsong, har det skrivits flera bra artiklar om klubbarnas ekonomi.

I Aftonbladet idag kan man läsa att allsvenska topplag som Göteborg FC och Linköpings FC har en total omsättning på just sju miljoner kronor. Med en sådan budget hade man inte kommit långt i herrfotbollen…

GP hade en artikel i onsdags där man konstaterar att snittlönen under 2010 i damallsvenskan – världens näst bästa proffsfotbollsliga för tjejer – låg på 7000 kronor i månaden. Knappast löner som spelarna kan leva lyxliv på…
Då skall man ändå veta att lönekarusellen snabbt har snurrat uppåt de senaste tio åren. Och trots den låga lönenivån är det i allmänhet för höga lönekostnader som ställer till det för klubbarna.

Redan 2006 var både Malmö FF och Sunnanå SK illa ute, men till slut klarade båda klubbarna elitlicensen.
2008 var det Bälinge IF:s tur att drabbas av akut kris. Det gick så illa att laget omgående efter säsongen tvingades lägga ner sin verksamhet. Men Upplandslaget var inte ensamt. Totalt visade de allsvenska klubbarna underskott på 8 miljoner kronor under 2008.

Under 2009 hade åtta av tolv allsvenska klubbar negativt kapital. Och åren sedan dess har Umeå IK, Kristianstads DFF och Djurgården Damfotboll varit på konkursens brant. Värst var läget för 2000-talets svenska suveräner Umeå, som hade 3,6 miljoner kronor i skulder när det var som värst.

Tyvärr har damidrott alltid varit kopplat till knappa ekonomiska resurser.
Under början och mitten av 1990-talet försvann 1970- och 80-talens båda suveräner – Jitex BK och Öxabäcks IF – bort från elitfotbollen på grund av svag ekonomi. Det här var ändå långt innan spelarna var avlönade så kallade proffs.
Öxabäck gick under helt, medan Jitex reste sig efter 13 år i skuggan, och är ju som bekant åter en allsvensk klubb sedan 2010.

Till sist två tankar:
1) Hur skall lagen i den nya damettan – en serie som troligen kommer att spelas i total riksmedieskugga – nästa år hitta sponsorer för att klara ekonomin när LdB FC Malmö som svenska mästarinnor inte gör det?
2) Jag tycker fortfarande att fotbollförbundet är medskyldigt till damfotbollens ekonomiska problem. Om förbundet jobbade hårdare på att lansera sina affischnamn skulle man inte bara öka intresset för vårt landslag – man skulle även hjälpa till att göra allsvenskan mer attraktiv.