Under lördagskvällen var det två matchen mellan europeiska och afrikanska lag. Båda spelade med europeisk seger, fast efter helt skilda matchbilder.
Norge visade makalös effektivitet i 3–0-segern mot Nigeria. I den första halvleken gjorde norskorna fler mål än de hade avslut mot mål. I nuläget är bara ett av Norges tre mål bokfört som självmål, men kanske att det skall vara två. Jag har inte sett någon repris ur klockren vinkel, men kanske att även att målskytten för 1–0-målet kommer att ändras från Guro Reiten till självmål.
Just de norska kantspelarna Reiten och Caroline Graham Hansen var fantastiska ihop. Båda klev in från sina kanter, och när de kombinerade med varandra var Norge farligt.
Jag hade 6–3 i målchanser till Norge, som gjorde mål på sina tre första. Då tyckte man synd om Nigeria, som ändå startade ganska hyfsat, rent spelmässigt. För Nigeria var det en väldigt tung förlust. Utöver slutsiffrorna 0–3 fick man även Faith Ikidi utburen på bår.
Jag upplevde att Rita Chikwelu och Francisca Ordega var Nigerias två bästa spelare. Med lite flyt hade även någon av dem kunnat bli målskytt.
För Nigeria väntar närmast Sydkorea i något som känns som en måstematch. I VM 2015 var Sverige sista lag till åttondelsfinal på tre poäng och nollmålskillnad. Det är inte orimligt att det kommer att krävas något liknande den här gången. Därmed kan det vara så att Nigeria först måste vinna mot Sydkorea, och sedan ta poäng mot Frankrike i sista gruppmatchen för att kunna nå avancemang.
För Norge ser det däremot positivt ut inför gruppfinalen mot fransyskorna på onsdag. Efter diverse problem ser det även positivt ut för Spanien.
Medan Norge gick rakt mot mål när man närmade sig motståndarnas straffområde verkade spanjorskorna periodvis ha något förbud mot att avsluta. Spanien passade runt, runt och runt mot Sydafrika.
Banyana Banyana spelade däremot närmast extrem kontringsfotboll. De gjorde 1–0 genom blixtsnabba Thembi Kgatlana mitt i den första halvleken. Och elva minuter in i den andra var samma spelare mycket nära att göra 2–0. I det skedet var Spanien illa ute.
Men med hjälp av två straffmål från Jennifer Hermoso vände spanjorskorna matchen. Den första straffen var inte mycket att snacka om. Sydafrikanska backen Janine van Wyk hade armarna i en slarvig position när hon stoppade bollen.
Den andra straffen var tyngre för Sydafrika. När situationen inträffade hade jag ingen som helst tanke på att det kunde bli straff. Men när VAR-domaren kallade på uppmärksamheten såg man hur dubbarna från Nothando Vilakazi träffade inhopparen Lucia Garcia.
Det var nog inte med vilje, men det var klantigt. Samtidigt som jag tycker att domslutet med straff och varning – vilket innebar rött kort för Vilakazi – var hårt, så förstår jag domaren. Vilakazi har sträckt ben och träffar spanjorskan högt upp på låret.
Grymt för Sydafrika, och enormt skönt för Spanien. Trots stort övertag i bollinnehav tycktes nämligen inte spanjorskorna ha kapacitet att skapa målchanser. Man letade hela tiden passningar istället för att gå på avslut. I matchens slutskede kunde dock till slut Spanien även göra ett spelmål.
Det kom efter otroligt klantigt försvarsspel av Leandra Smeda. Vittsjöspelaren hamnade helt fel och upphävde offsiden på Lucia Garcia med många meter. Fri med målvakten kunde Garcia enkelt gör 3–1.
På onsdag spelar Spanien och Tyskland gruppfinal, och dagen efter drabbar Sydafrika och Kina samman. Känslan är att det fortsatt är öppet i grupp B. Alla lagen visade spännande kvaliteter i öppningsrundan.
I morgon fortsätter VM med tre matcher. De spelas enligt följande:
13.00: Australien–Italien
I sista stund har mittbacken Laura Allewaystrukits ut Australiens VM-trupp på grund av skada. Hon ersätts i VM av Karly Roestbakken.
Vi är mindre än ett dygn ifrån VM-premiären. Det har således blivit hög tid att komma med en VM-guide. Eftersom jag redan både har betygsatt lagen och tippat utgången i Aftonbladets bilaga väljer jag en annan form än jag brukar för årets guide. Den här gången går jag igenom lagen grupp för grupp.
Och självklart börjar jag med grupp A.
Frankrike
Frankrike
Världsranking: 4
Guldchans: 15–20 procent
Nyckelspelare: Kadidiatou Diani eller Valerie Gauvin. Frankrike har länge haft problem att hitta en riktigt vass toppforward. Den av Diani och Guavin som får förtroendet måste prestera om det skall kunna bli guld.
Spelare med Sverigekoppling: Ingen.
Startelva i genrepet: Sarah Bouhaddi – Marion Torrent, Griedge Mbock Bathy, Wendie Renard, Eve Perisset – Charlotte Bilbault, Elise Bussaglia – Delphine Cascarino, Gaetane Thiney, Kadidiatou Diani – Valerie Gauvin.
Kommentar: Frankrike har hemmaplan och den högsta högstanivån av alla lag. Men har man nerverna?
Frankrike har ju som bekant aldrig tagit någon mästerskapsmedalj ännu. Men man har varit nära alla gånger sedan EM 2009.
Om hemmapubliken upplevs som stöd, och inte press, kan det äntligen vara dags för den franska fullträffen. Formen är utmärkt. Frankrike är ju direktkvalat och har inte spelat någon tävlingsmatch sedan man åkte ut mot England i kvartsfinal i EM 2017.
Men laget har spelat massor av träningsmatcher. Och på de 14 senaste har förbundskapten Corinne Diacre:s lag 13 segrar och en förlust. Förlusten kom mot Tyskland i februari.
Det senaste året har man bland annat besegrat USA, Australien, Japan och Brasilien. Även om grupp A är en av de tuffare grupperna skall Frankrike självklart ta sig vidare till slutspel. Segern mot USA kom för övrigt i Le Havre – samma plats som Sverige skall möta USA på. Amerikanskorna vet alltså redan hur det känns att förlora där…
Noterbart där är att det kan bli supermöte redan i kvartsfinalen. För om både Frankrike och USA vinner sina grupper går de mot varandra i kvartsfinal. Det skulle faktiskt kunna vara den moraliska finalen.
Tittar vi på den franska truppen var det mycket uppmärksammat att PSG:s Marie-Antoinette Katoto lämnades utanför. Katoto vann skytteligan i Frankrike den senaste säsongen, och var även bästa franska målskytt säsongen 2017/18. Hon misslyckades dock totalt i fjolårets U20-VM, så bedömningen är kanske att hon inte klarar pressen.
Kadidiatou Diani
Sannolikt får istället Katotos lagkompis i PSG, Kadidiatou Diani, eller Montpelliers Valerie Gauvin ikläda sig nyckelrollen som toppforward. Det är just den där spelaren högst upp på topp som varit lite av Frankrikes akilleshäl under den tioårsperiod där laget hållit högsta världsklass.
Men kanske att det blir ändring nu. 24-åriga Diani har imponerat i rollen under våren. Med åtta på mål elva landskamper det senaste året tror jag att hon får förtroendet. Å andra sidan har 23-åriga Gauvin gjort fem mål på sin fem senaste landskamper, så osvuret är bäst.
Klart är att Frankrike nu har två riktigt bra kandidater till den där viktiga forwardsrollen. För bakom i planen vimlar det av klasspelare. Inte minst i de defensiva rollerna.
Målvakten Sarah Bouhaddi är en av världens tre bästa, och snabba mittbacksparet med trygga Wendie Renard och spelskickliga Griedge Mbock Bathy är definitivt världens bästa.
I genrepet mot Kina (2–1-seger) vilades ytterligare en trio som kvalar in på topp tre i världen på sina positioner, nämligen Amandine Henry, Amel Majri och Eugenie Le Sommer. De tre kommer förstås att vara ordinarie i VM. Tekniska och kreativa Le Sommer har en offensiv nyckelroll, där hon sannolikt utgår från vänsterkanten och drar sig inåt i planen. Det är hon som skall hitta öppningar i motståndarnas backlinjer för snabba kantspelarna Majri och Delphine Cascarino.
Båda de missade EM i Nederländerna på grund av skador. Majri och Cascarino är verkligen två fantastiska tillskott. För 22-åringa Cascarino tror jag att hemma-VM kan bli det stora genombrottet. Motståndarnas vänsterbackar får hålla i hatten när den blixtsnabba teknikern får bollen.
Eugenie Le Sommer
Eugenie Le Sommer har potential att bli hela VM:s drottning. Jag älskar både hennes bollbehandling och hennes spelsinne. Men faktum är att hon i princip är sin egen värsta motståndare. Le Sommer har nämligen en tendens att börja hänga med huvudet när hon inte lyckas med sina tekniska konstnummer.
Och stjärnor med hängande huvuden har inte Frankrike råd med om laget äntligen skall bryta den medaljförbannelse som följt laget genom åren.
Jag tror att Frankrike vinner grupp, och sin åttondelsfinal. Sedan väntar USA i kvartsfinal. Det är en vidöppen match där mitt tips går till USA, mest av historiska skäl. Klart är att vinnaren av den matchen har goda möjligheter att gå hela vägen.
Norge
Norge
Världsranking: 12
Guldchans: 1–5 procent
Nyckelspelare: Caroline Graham Hansen – en av världens bästa kantspelare, skrev nyligen på för Barcelona, och blev då första norrman någonsin i den spanska storklubben.
Spelare med Sverigekoppling: Vilde Böe Risa (Göteborg), Frida Leonardsen Maanum (Linköping) och Lisa Marie Utland (Rosengård) spelar i damallsvenskan. Tidigare har även Maren Mjelde (Göteborg), Kristine Minde (Linköping) och Caroline Graham Hansen (Tyresö) spelat för svenska klubbar.
Startelva i genrepet: Ingrid Hjelmseth – Ingrid Moe Wold, Maren Mjelde, Stine Hovland, Kristine Minde – Caroline Graham Hansen, Vilde Böe Risa, Ingrid Syrstad Engen, Guro Reiten – Isabell Herlovsen och Lisa Marie Utland.
Martin Sjögren:s Norge nämns sällan bland favoriterna i den stundande VM-turneringen. Det enda man hör om Norge är att storstjärnan Ada Hegerberg inte är med.
Och visst hade det varit kul för VM-turneringen om Hegerberg hade spelat. Fast frågan är om det hade varit kul för Norge. Känslan när skyttedrottningen tackade för sig i landslaget var att hon mer bidrog med frustration och negativ energi än med viktiga mål.
Onsdagens intervju i norska fotbollsmagasinet Josimar stärker den bilden. Hegerberg mådde inte bra i landslaget, och landslaget mådde inte bra av Hegerberg. Man måste ju för övrigt hålla med herrlandslagets Martin Ödegård och VG:s krönikör om att Hegerberg visar noll respekt genom tajmingen att gå ut med fördjupade tankar om sin landslagsbojkott. Så agerar inte lagspelare – bara egoister.
Faktum är ju att Norge har utvecklats väldigt positivt utan Hegerberg. Laget har kunnat smyga sig genom VM-kvalet. Ett kval där man vann sin grupp före Europamästarinnorna från Nederländerna. Man gjorde det efter segrar i alla matcher utom en – en sen uddamålsförlust borta mot just Nederländerna.
Det norska lag som kommer till Frankrike har massor av rutin i de bakre leden. 39-åriga Ingrid Hjelmseth är en pålitlig målvakt. Och framför sig har hon en backlinje som innehåller allroundspelarna Maren Mjelde och Kristine Minde. Båda kan i princip användas i alla utespelarroller.
Mittfältet är ganska orutinerat, men enormt talangfullt. När Sverige vann med 2–1 mot norskorna i höstas imponerades jag enormt av Norges spelskickliga mittfältare. Men jag är inte ensam, för tre av spelarna har redan gjort klart med internationella storklubbar inför nästa säsong.
Storstjärnan Caroline Graham Hansen skrev nyligen på för Barcelona. Tekniska Graham Hansen är bra på att vinna en-mot-en-situationer och noterades för 25 assist i Frauen-Bundesliga den senaste säsongen. En fantastisk siffra. Gissa om motståndarna kommer att ha lite extra koll på Hansen på högerkanten?
Problemet är att Norge även har en väldigt skicklig spelare på sin vänsterkant. Guro Reiten har dominerat i toppserien i flera år, och man har bara väntat på att hon skall gå till någon internationell toppklubb. Det blev Chelsea som i förra veckan lyckades locka över Reiten. Det blir väldigt spännande att se vad den tekniska och spelskickliga kantspelaren kan göra, både i England och i VM.
Ingrid Syrstad Engen skrev på för Wolfsburg redan i vintras. Den passningskickliga innermittfältaren har dock spelat kvar i LSK under våren. Även hon har kapacitet att bli en attraktion i VM.
Det är en hård kamp om vem som skall ta den fjärde mittfältsplatsen, den bredvid Engen. Den kampen står mellan två av damallsvenskans allra bästa spelare den här våren. Gissningsvis kommer förbundskapten Sjögren i första hand att ge förtroendet till Göteborgs Vilde Böe Risa. Hon har bättre defensiva kvaliteter än Linköpings Frida Maanum.
Att Maanum sannolikt måste börja på bänken visar på nivån på det norska laget. Som jag ser det har norskan totalt sett under våren varit bättre än LFC:s fyra svenska VM-spelare.
Längst fram har Norge duon Isabelle Herlovsen och Lisa-Marie Utland. De båda visade god målform i genrepet mot Sydafrika. De gjorde tre respektive två mål och lade grunden för en imponerande 7–2-seger.
I VM tror jag att Norge tar sig vidare som grupptvåa. Sedan väntar Australien, Brasilien eller Italien i åttondelsfinal, och troligen England i kvarten. Norskorna kommer inte att vara favoriter i de här matcherna. Men jag skulle inte vara chockad om laget smyger sig fram till medaljmatcher.
Faith Ikidi
Nigeria
Världsranking: 38
Guldchans: Promillenivå
Nyckelspelare: Asisat Oshoala – den snabba forwarden skrev nyligen på för Barcelona.
Spelare med Sverigekoppling: Faith Ikidi Michael (Piteå IF) och Rita Chikwelu (Kristianstads DFF) är båda svenska medborgare. Dessutom har man svensk förbundskapten i Thomas Dennerby samt damallsvenska spelare i Osinachi Ohale (Växjö), Ngozi Okobi och Halimatu Ayinde (båda Eskilstuna), Ogonna Chukwudi (Djurgården) och Anam Imo (Rosengård). Dessutom har duon Onome Ebi och Francisca Ordega tidigare spelat i damallsvenskan för Piteå.
Förbundskapten Thomas Dennerby sätter sitt hopp till en hel hög damallsvenska profiler. Det är så mycket svenskt i Nigeria att man nästan kan kalla laget för ”Lilla Sverige”.
Dennerby tog över ett misshandlat landslag. Nigeria spelade inte en enda landskamp under 2017 till följd av spelarmissnöje. I fjol hackade sig laget fram till seger i de Afrikanska mästerskapen. Man gjorde det via straffläggningar i både semi- och final.
Sedan Dennerby tog över har Nigeria fått bättre ordning rent organisatoriskt. Inför tidigare mästerskap har laget bara laddat på hemmaplan. Den här gången har man kunnat åka på turneringar samt ett längre uppladdningsläger i Europa. Förbundet har givit damerna en liknande budget som herrarna brukar ha.
Därmed finns ett visst tryck på landslaget att äntligen gå vidare ur gruppspelet igen. Det har ”The Super Falcons” gjort en gång – 1999. Då blev det förlust efter förlängning i en tät kvartsfinal mot Brasilien.
Den här gången kommer mycket att hänga på försvarsspelet, där svenska Faith Ikidi har en nyckelroll som mittback. Offensivt har man flera duktiga spelare med Asisat Oshoala i spetsen. Hon blev nyligen den första afrikanska spelare att göra mål i en Champions Leaguefinal. Oshoala var utlånad till Barcelona under våren. Nu har Barca köpt loss henne från kinesiska Dalian Quanjian.
Barcelona has made Asisat Oshoala's loan move a permanent one, until June 30, 2022, following a transfer agreement with Chinese club, Dalian Quanjian. In 11 appearances, the @NGSuper_Falcons star scored eight goals, including Femeni's first ever Champions league final goal. pic.twitter.com/eAIlCK8oCD
Men Oshoala är långt ifrån den enda talangfulla forwarden som Thomas Dennerby har i sin trupp. Tvärtom har svensken valt en närmast extremt framtung trupp. Han har med sig hela nio forwards – och bara fem backar.
Trots de många anfallarna skall vi inte räkna med att Nigeria spelar 2–3–5 i VM. Det blir nog 4–2–3–1 eller kanske ett mer traditionellt 4–4–2.
Bland anfallarna är det värt att lyfta fram starka och målfarliga Desiree Oparanozie och spelskickliga Francisca Ordega. Dessutom måste jag säga att jag har imponerats stort av unga Anam Imo under den korta tid hon varit i Rosengård. Imo har förutsättningar att bli en internationell toppspelare.
Historiskt sett är Nigeria Afrikas bästa landslag. Trots tuff lottning bedömer jag att man också har den största chansen av de tre afrikanska lagen att ta sig vidare ur gruppspelet. För det kan räcka med seger mot Sydkorea för att gå vidare som grupptrea – och det är en match som på förhand känns som 50–50.
Det kan alltså bli åttondelsfinal. Skulle laget ta sig längre än så är det en jätteskräll.
Sydkorea
Sydkorea
Världsranking: 14
Guldchans: Promillenivå
Nyckelspelare: Ji Soyun – en av de allra mest bollskickliga spelarna i världen.
Spelare med Sverigekoppling: –
Startelva i genrepet (4–4–1–1): Kim Jung-Mi – Kim Hye-Ri, Hwang Bo-Ram, Kim Do-Yeon, Jang Sel-Gi – Kang Yu-Mi, Lee Young-Ju, Cho So-Hyun, Lee Geum-Min – Ji So-Yun – Jung Seol-Min.
Sydkorea höll nollan i Asiatiska mästerskapens slutspel i fjol. Trots det missade man semifinalen.
Asiatiska mästerskapen fungerar ju som Asiens VM-kval. Sydkorea tvingades kvala till mästerskapet. Inklusive kvalet spelade man åtta matcher och hade målskillnaden 30–1. På de siffrorna låter det ju som att Sydkorea både är vasst framåt och stabilt bakåt.
Fast ibland kan statistik luras.
På de där åtta matcherna spelade man tre mot lag på världsrankingens topp 20. Mot dem blev det följande resultat:
* Nordkorea 1–1
* Japan 0–0
* Australien 0–0
Även om det är tre starka resultat som borde göra att förbundskapten Yoon Deuk-Yeo:s lag kommer till Frankrike med gott självförtroende noteras att man bara lyckades göra ett mål framåt. Och den offensiva spetsen har länge varit Sydkoreas akilleshäl. Laget har vägt för lätt i motståndarnas straffområde.
Och under våren har man även fått målvaktsproblem. Förstamålvakten det senaste året, Yoon Young-Geul, åkte på en knäskada i våras och missar VM. Då fick veteranen Kim Jung-Mi chansen att åter bli förstamålvakt. Men hon skadade hälsenan, och är också borta från VM-spel.
I genrepet på Gamla Ullevi fick Kim Jung-Mi förtroendet. Och jag skulle ljuga om jag tyckte att hon kändes stabil. Det är högst oroväckande. För Sydkorea behöver ha en stabil målvakt, inte minst med tanke på att laget har längdunderläge mot de flesta motståndarna vid fasta situationer.
Kim Jung-Mi
Det senaste året har Sydkorea oftast spelat 4–1–4–1 med Lee Young-Ju som balansspelare. Mot Sverige bytte man till ett 4–4–1–1 med storstjärnan Ji So-Yun som tia. Sannolikt för att få ett bättre anfallsspel.
Det är nämnda Ji So-Yun som skall göra det för Sydkorea. Hennes är underbart bolltrygg och passningssäker. Dessutom är hon en bra frisparksskytt. Passa på att njuta av Jis bollbehandling under Sydkoreas matcher.
Ett annat offensivt vapen är vänsterkantens Lee Geum-Min, en företagsam spelare som visade fin form på Gamla Ullevi.
När lottningen kom höll jag Sydkorea som favoriter att ta tredjeplatsen i grupp A. Men vårens målvaktsproblem gör mig osäker. Jag tror inte att de lyckas ta poäng i öppningsmatchen mot Frankrike eller i sista gruppomgången mot Norge. Och då måste det bli en trepoängare i andra matchen, den mot Nigeria, för att det skall kunna bli avancemang. Och den matchen känns alltså vidöppen. Risken finns att det blir kryss, och att båda lagen spelar bort varandra.
Men trots allt, Sydkorea har chansen att gå till åttondelsfinal – vilket man också gjorde 2015. Men längre än så tror jag inte att det här laget förmår att ta sig.
Den VM-nation som har mest svenskkoppling utöver Sverige är Nigeria. Inte nog med att nigerianskorna har en svensk förbundskapten i Thomas Dennerby, man har även en hel hög spelare med svenska klubbadresser. Bland dem är dessutom mittbacken Faith IkidiMichael och mittfältaren Rita Chikwelu svenska medborgare. Så Nigeria har alltså även två svenska spelare.
Faith Ikidi
Dennerby håller lite till på den definitiva 23-manntruppen, men har nu minskat urvalet till 27 spelare. De 27 spelarna tar han med sig till ett uppladdningsläger i Österrike. Bland dem finns utöver Ikidi Michael och Chikwelu ytterligare sex Sverigebaserade spelare.
Bland dem noteras att Josephine Chukwunonye står skriven i Kungsbacka DFF. Övriga spelare med svenska klubbar är Osinachi Ohale, Ngozi Okobi, Ogonna Chukwudi, Halimatu Ayinde och Anam Imo.
Det är inte ofta man kan avslöja saker. Men när Linköping mötte Kungsbacka satt Nigerianskan Josephine Chiwendu Chukwunonye på läktaren. Hon berättade att hon skrivit på för Kungsbacka. English: Josephine Chukwunonye, Nigeria, about her new team and the #FIFAWWC@FIFAWWCpic.twitter.com/m6ibJIlJV2
Tidigare har även Onome Ebi och Francisca Ordega spelat i damallsvenskan, båda spelade för Piteå. Utöver de åtta Sverigebaserade spelarna innehåller 27-mannatruppen även åtta hemmabaserade spelare. Övriga elva är spridda över världen.
Lagets stora affischnamn är forwarden/yttermittfältaren Asisat Oshoala, som skall spela Champions Leaguefinal med Barcelona på lördag 17.30. Den matchen tv-sänds för övrigt i Sverige av TV6.
Forwards: Desire Oparanozie (En Avant Guingamp, Frankrike), Anam Imo (FC Rosengård), Asisat Oshoala (FC Barcelona, Spanien), Chinaza Uchendu (SC Braga, Portugal), Uchenna Kanu (Southeastern University, USA), Rasheedat Ajibade (Alvadsnes, Norge), Francisca Ordega (Shanghai W. FC, Kina), Ini-Abasi Umotong (Brighton, England) samt Alice Ogebe (Rivers Angels).
Nigeria har lottats in i den på förhand allra tuffaste gruppen – grupp A. Där ställs man i tur och ordning mot Norge, Sydkorea och Frankrike. Nigeria slår ur underläge, men bör inte vara chanslöst på avancemang till åttondelsfinal.
Under onsdagen har Marija Banusic:s övergång till Montpellier blivit klar. Hon kan komma att debutera redan på söndag när klubben ställs mot Linda Sällström:s Paris FC i franska cupen.
Nästa ligaomgång spelar svenskklubben den tolfte januari, hemma mot Soyaux.
✍️ Marija Banušić rejoint la section féminine du MHSC ! 🗣 « Je suis très heureuse… » 🇸🇪 Välkommen Marija ! ➡️ https://t.co/texzkXD4E3
Och i Afrika är två damfotbollsmål nominerade till priset för Årets mål 2018 på kontinenten. Det är dels ett mål från sydafrikanska Thembi Kgatlana, dels ett från Kameruns Gabrielle Onguene.
Den stora galan CAF Awards där Afrikas bästa spelare under 2018 skall prisas hålls på tisdag, den 8 januari. Kgatlana är även en av de tre finalisterna i kategorien Afrikas bästa damfotbollsspelare 2018. De andra två är båda från Nigeria, nämligen Asisat Oshoala och den före detta Piteåspelaren Francisca Ordega.
Apropå Afrika värvade norska Avaldsnes under julhelgen en av kontinentens allra mest spännande spelare. Man skrev nämligen tvåårskontrakt med nigerianska talangen Rasheedat Ajibade, som var en av de stora stjärnorna i fjolårets U20-VM.
Slutligen har två danska spelare med bakgrund i damallsvenskan fått nya klubbar i dagarna. I dag meddelades att Katrine Veje byter Montpellier mot engelska serieledarna Arsenal.
Kamerun motsvarade favoritskapet och tog hem bronset i de Afrikanska mästerskapen. Därmed blev Kamerun även det 23:e laget att kvala in till VM i Frankrike. 07.00 på lördagsmorgonen avgörs om det blir Nya Zeeland eller Fiji som tar den sista platsen.
Kameruns hjälte blev CSKA Moskvas Gabrielle Onguene, som drog in ett riktigt snyggt skott till 3–2 mot Mali i bronsmatchen. En stund tidigare hade Kameruns Aurelle Awona bjudit Mali på ett stenhårt självmål.
På övertid blev det också 4–2, på ett hårt skott som dock Malis målvakt bara måste ta. Det håller inte på internationell nivå att släppa in sådana mål.
Noterbart är att forwardsstjärnan Gaelle Enganamouit inte spelade för Kamerun i bronsmatchen. Jag har ju många gånger beklagat att det är för lite känslor kopplade till damfotbollen.
Men i Kamerun gick känslorna överstyr efter semifinalen, där Kamerun ju förlorade på straffar mot Nigeria. Där missade Enganamouit sin. Som tack för det kastade missnöjda supportrar stenar mot hennes hem i Kamerun. Gräsligt.
Gräsligt är även ett ord som lätt kommer upp när man läser att tre 15-åriga flicklandslagsspelare i Belgien har erbjudits närmare en halv miljon kronor för att fixa matcher. Enormt tråkigt att matchfixning även smyger sig in i såväl dam- som flickfotbollen.
Tillbaka till Afrika. Där har i dag kandidaterna till Afrikas bästa spelare 2018 presenterats. Den enda damallsvenska spelaren som finns med på listan är Djurgårdens Portia Boakye. Däremot finns fyra före detta damallsvenska spelare med, nämligen Enganamouit, Elizabeth Addo, Francisca Ordega och Tabitha Chawinga.
ℹ Here is the list of nominees for the Women Player of the Year⚽️🏃🏾♀️of the CAF Awards 2018⬇️⬇️: The Awards 🏆 Gala, to honour footballers will be held on Tuesday, 8 January 2019 in Dakar, Senegal🇸🇳.#CAFAwards#TotalAWCON18pic.twitter.com/E4gtRxtgqa
— Total Women's Africa Cup of Nations (@CAF_AWCON) November 30, 2018
17.00 på lördagen spelas finalen av de Afrikanska mästerskapen mellan Thomas Dennerby:s Nigeria och Sydafrika.
På måndag spelas finalen i damernas Copa Libertadores, alltså Sydamerikas motsvarighet till Champions League. Där möts Santos från Brasilien och Atlético Huila från Colombia. I Huilas trupp ingår den före detta damallsvenska spelaren Yoreli Rincon.
Ellas son nuestras 11 inicialistas para la Semifinal de #ConmebolLibertadoresFemenina2018 ante Iranduba (BRA). Liana Salazar y Yoreli Rincón son baja por acumulación de amarillas.
Efter några lugna dagar har damallsvenskans silly season i dag blixtrat till. Toppnyheterna är att Djurgården har värvat Ogonna Chukwudi från Kristianstad samt att Växjö har hämtat in den kanadensiska toppmålvakten Erin McLeod från tyska SC Sand.
Dessutom har Göteborg som väntat förlängt med sina båda toppmålvakter Loes Geurts och Jennifer Falk, samt att Kungsbacka har presenterat en ny huvudtränare.
Vad gäller Chukwudi ansluter hon till sin fjärde damallsvenska klubb efter Umeå, Kif Örebro och Kristianstad. För McLeod blir det tredje efter Dalsjöfors och Rosengård. Det där fick mig att fundera lite över vilka utländska spelare som representerat flest klubbar i damallsvenskan.
Spontant kan jag inte hitta någon som slår Chukwudi. Gör ni?
Med McLeod och Katie Fraine skulle jag säga att Växjö nu har seriens näst bästa målvaktsuppsättning bakom Göteborg. För den västsvenska klubben behåller alltså sina två toppmålvakter.
Apropå Västsverige har alltså nykomlingen Kungsbacka i dag fått en ny chefstränare. Han heter Henrik Korhonen och är ett nytt namn för mig. Varifrån han kommer framgår inte i den högst bristfälliga presentationen på klubbens hemsida. Och vid en googling kan jag bara hitta att han verkar ha haft någon roll i Guldheden, samt att han skött materialet i Gais A-trupp samt tränat klubbens P16-lag.
Även om den inhemska säsongen är över händer det en hel del med svensk inblandning utanför landets gränser.
Det Afrikanska mästerskapet har dragit igång i helgen. Det är ett mästerskap som har spelats tolv gånger tidigare. Tio gånger har Nigeria vunnit.
I år leds bekant kontinentens storlag av Thomas Dennerby. Och han fick en riktig mardrömsstart när Sydafrika vann öppningsmatchen med 1–0. Segermålet kom i 85:e minuten och var en riktig godbit från Houston Dashs Thembi Kgatlana. Från klippet nedan verkar Nigeria däremot inte ha skapat så mycket.
I den nigerianska startelvan ingick Piteås Faith Ikidi, Växjös Osinachi Ohale, Kristianstads Rita Chikwelu samt Asarums Ayinde Halimatu. Dessutom byttes Eskilstunas Sonia Okobi in på slutet. Ex-allsvenska Fransisca Ordega (Piteå) startade också. I truppen ingår även Asarums Josephine Chukwunonye.
I den gruppen vann Zambia med 5–0 mot Ekvatorialguinea. Där ser förlorarna från klippet ut att ha ett och annat att lära om försvarsspel…
I den andra gruppen noterades segrar för Ghana (1–0 mot Algeriet) och Kamerun (2–1 mot Mali) i helgen. Hos Ghana ingick Djurgårdsduon Portia Boakye och Sherifatu Sumaila i startelvan. Där ingick även den före detta Kvarnsvedenmittfältaren Elizabeth Addo.
Den före detta Sundsvallsspelaren Ajara Nchout blev stor matchvinnare för Kamerun. Ett Kamerun som även bytte in den tidigare Eskilstuna- och Rosengårdsforwarden Gaelle Enganamouit på slutet.
På andra sidan jordklotet startade även Oceaniens mästerskap i helgen. Det är ett mästerskap som kommer att vinnas av Nya Zeeland. Det verkar som att matcherna skall gå att se på den här länken.
Nya Zeeland inledde turneringen med att besegra Tonga med 11–0. I Football Ferns startelva fanns Vittsjös CJ Bott samt den före detta Rosengårdsspelaren Ali Riley. I truppen ingår även den före detta Mallbackenspelaren Anna Green.
I Uruguay inleds den avslutande gruppomgången i F17-VM i morgon. Där har Ghana, Nya Zeeland och Kanada säkrat sina platser i kvartsfinalerna. Klart är också att Finland, Uruguay och Sydkorea är utslagna.
Trots Kanadas avancemang lämnade turneringens storstjärna Jordyn Huitema planen gråtandes i helgen. Orsaken var att hon fick ett grovt rött kort för en armbåge. Personligen tycker jag att domslutet är väldigt hårt. Det ser ju inte ut som att hon menar att armbåga motståndaren.
Det allra mest spännande inför avslutningen är hur det skall sluta i tuffa grupp C. Där står alla fyra lagen varsin seger. Tyskland och Nordkorea ligger på kvartsfinalplatserna på målskillnad, men USA och Kamerun avancerar vid seger i sista omgången. Då möts Tyskland–USA och Nordkorea–Kamerun.
Så tillbaka till Europa där det var fransk seriefinal i går. Där tog PSG en poäng hemma mot Lyon inför 8 700 åskådare. Det innebär att kampen om ligaguldet lever. Wang Shuang var iskall när hon utnyttjade en grov tavla från Sarah Bouhaddi till 1–0 efter en kvart och Wendie Renard kvitterade strax efter.
Lyon skulle sedan ha haft straff när Irene Paredes försökte dra av Ada Hegerberg tröjan. Men trots att domaren bara var några meter ifrån situationen blev det ingen signal. Svagt.
Hanna Glas byttes in den sista halvtimmen för PSG. Däremot ingick varken Emma Berglund eller Annahita Zamanian i matchtruppen.
Den kinesiska målskytten Shuang är för övrigt en av tre kandidater till att bli Asiens bästa spelare 2018. De andra två är Sam Kerr och Saki Kumagai – tre bra kandidater.
WANG SHUANG | The midfielder is on the three-name shortlist for the Asian Women's Player of Year award. Sam Kerr (Australia) and Saki Kumagai (Japan) are the others finalists. The celebration from @theafcdotcom will be held in Oman on November 28. #AFCAwards2018#WomenInFootballpic.twitter.com/ggxujm7V3d
I övrigt i Frankrike spelade Linda Sembrant och Sofia Jakobsson hela matchen när Montpellier vann med 5–0 mot Rodez. Stina Blackstenius ingick däremot inte i truppen. Jag antar att hon är fortsatt skadad.
Linda Sällström gjorde sitt sjunde mål i helgen och är därmed uppe som trea i skytteligan, bakom Marie-Antoinette Katoto (tio mål) och Ada Hegerberg (nio).
I Tyskland var det cuphelg. Där är Bayern München, Frankfurt, Freiburg, Hoffenheim, Leverkusen, Mönchengladbach, Potsdam och Wolfsburg vidare till kvartsfinalerna.
I åttondelsfinalerna spelade Amanda Ilestedt och Nilla Fischer hela sina matcher, medan Fridolina Rolfö byttes ut med en dryg kvart kvar.
Slutligen till England där Arsenal i dag meddelat den tråkiga nyheten att Jordan Nobbs har dragit på sig en skada på korsbandet. Det framgick inte hur illa det är.
Men det är bara sju månader till VM, så det är ju tyvärr högst troligt att Nobbs missar sommarens fest i Frankrike. Det är i så fall ett stort dråpslag för Englands lag, eftersom Nobbs är en av deras viktigaste kreatörer.
Det är förstås även ett stort bakslag för Arsenal, som inlett WSL lysande och står på åtta raka segrar. Nobbs hann göra ett mål och ett assist i 4–0-segern mot Everton innan olyckan var framme. Jessica Samuelsson ingick däremot inte i Arsenals trupp.
Magdalena Eriksson och Jonna Andersson spelade däremot hela matchen när Chelsea vann med 5–0 mot Yeovil.
Allra sist lite fotbollsgodis från Arsenals Danielle van de Donk.
Jag har haft kameran med mig när jag åkt runt och kikat på träningar, presskonferenser och matcher. Det har dock inte blivit så mycket tid att kolla igenom de bilder som tagits. I dag har jag dock haft lite tid över, så ovan rullar nu ett bildspel med alla de bilder jag hunnit ta fram. De föreställer lite av varje…
Dagens presskonferenser var intressanta. Det känns som att båda lägren tror rätt säkert på seger på tisdag. Och personligen tycker jag att det är naturligt. Båda lagen visade klass senast och har positiv energi med sig in i matchen.
Jag kommer att erbjuda mer uppsnack inför matchen i morgon. Då har förresten Sverige sin officiella matchpresskonferens klockan 02.15 på natten svensk tid. Det är inte många medier som får med något därifrån…
I går var det däremot bättre. Då fick vi i media tillgång till samtliga spelare, vilket är väldigt positivt. Hoppas det händer fler gånger. Då var det lite fokus på skadorna.
Det står nog ganska klart att varken Emma Berglund eller Kosovare Asllani kommer att vara aktuella för spel i de kommande matcherna. Asllani pratar om sin frustration över skadan i den här artikeln. Hon säger bland annat:
”Jag räknar inte med att få starta. … Det är klart att det är störande. För det är ju VM och man vill vara tillgänglig för att spela 90 minuter. Det som är mest irriterande är att man inte får ut allt som man vill.”
Och om sin insats i premiären:
”Fy, fan – katastrof! Man får ju andra förutsättningar när man inte är hel. Passningar som jag aldrig brukar slå bort slog jag bort i premiären.”
En tredje spelare som är borta från spel ett tag är Emilia Appelqvist, som fått en spricka i underarmen och nu går gipsad.
Det är ju svårt att veta hur Berglund och Asllani kände sig inför och jag har svårt att klandra dem för att de ville chansa – självklar vill man hysteriskt gärna spela i ett VM. Men nog känns det som att Sverige hade vunnit och redan varit klart för slutspel om vi spelat med elva friska spelare från start? Alltså borde de inte funnits med i startelvan.
Slutligen, här är mina nya bilder igen, en och en. Och för mina utländska läsare: Here’s my pictures taken from Winnipeg and the Women’s World cup in football (soccer) 2015. It’s pictures both of Team Sweden, The Matildas of Australia and of US WNT. Enjoy.
I dag har jag varit på tre presskonferenser, faktiskt tre ganska bra presskonferenser. Efter de senaste dagarna har förväntningarna sjunkit varje gång man går in och sätter sig för att lyssna på spelare eller ledare.
Men Nigerias Edwin Okon är en ny favorit. Han är alltid underhållande. I dag besvarade han en fråga om vad han tycker om att hans lag alltid kallas oförutsägbart:
”Ingen kan förutsäga vad det nigerianska laget skall göra. Bara han där uppe…”
En annan ny favorit är Meghan Klingenberg – hon är välformulerad och riktigt kul att lyssna till.
Den svenska presskonferensen var tråkigast – i varje fall verkade Kosovare Asllani tycka det. Hon plockade fram mobilen efter tio minuter utan frågor.
Det här inlägget blir kort, eftersom jag tänkte följa dagens matcher den närmaste tiden. Nu är det halvtid mellan Norge och Tyskland. Det är en match tyskorna har dominerat stort, men bara leder med 1–0 efter mål av Anja Mittag.
Tyskland är väldigt starka i offensiven, men de kliver fram med otroligt mycket folk och ligger inte kvar med jättesnabba backar. Känslan är att Norge kan få lite kontringslägen efter paus.
Här är mina bilder en och en:
Pia Sundhage
Kosovare Asllani
Pia Sundhage
Christen Press
Edwin Okon
Fransisca Ordega
Jill Ellis
Meghan Klingenberg
Yelverton Tegner
Marika Domanski Lyfors
Lilie Persson
Här är förresten klippen med Sveriges och USA:s presskonferenser – om någon är intresserad av att se hur snacket går dagen innan:
Bilden ovan föreställer Memorial Field i Winnipeg. Där bakom det som ser ut som en svart mur, men är ett svart skynke, har just vårt svenska VM-lag avslutat en blöt träning.
Vi i media fick chansen att se de första 45 minuterna av träningen. Men när regnet kom efter 25 tyckte jag att det var nog och gick in för att blogga.
Inför träningen var det pressträff med Lilie Persson och tre spelare; Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran och Emilia Appelqvist. All svensk riksmedia är på plats så man fick inte direkt någon ensamtid med Sjögran eller Dahlkvist. Som väntat var Appelqvist däremot inte lika populär, så jag henne gick det att få en enskild intervju med.
Inom kort kommer ni att överösas med artiklar om nämnda tre spelare. Dahlkvist berättade om att nigerianskorna är kaxiga på spelarhotellet och tacklas i hissen. Dahlkvist hade inte tacklat tillbaka, hon sparar tacklingarna till matchen på måndag. Sjögran sa väl inget som välter kiosker, men verkade ha gott självförtroende och var på gott humör. Hon sa även att det svenska laget skall se Kanada–Kina ihop i eftermiddag lokal tid. Appelqvist hoppades få speltid och tyckte att det var väldigt lätt att komma in i laget. Hon varnade även för oförutsägbara Francisca Ordega, som ju var i Piteå under knappt två år.
När övriga svenska spelare anlände hit till Memorial Field sa Lotta Schelin till GP:s Eric Hilmersson att det skall döna på måndag. Hoppas hon syftade på fotboll och inte på vädret. Hon verkade i alla fall på strålande humör – det är något som ger mig lite hopp.
Jag hann byta några ord med Mimmi Löfvenius på vägen till planen. Hon visste inte exakt vad som gäller för henne, Marija Banusic och Marina Pettersson Engström, men sannolikt blir det hemresa efter första matchen för trion.
Noterbart från dagens träning är att alla var med utom Hedvig Lindahl – som hade planerad vilodag.
För egen del känns det som att den här veckan i Winnipeg kan bli ett riktigt äventyr. Parallellt med VM, där ju publikmagneten USA spelar sina två första matcher i staden, så drog festivalen ”Pride of the Prairies” igång i går. Krocken gjorde att det var jättesvårt att hitta boende i staden.
Jag lyckades till slut hitta ett rum. Så i går kväll checkade jag in som inneboende hos Melanie i ett villaområdet i utkanten av stan. Den drygt 30 minuter långa bussresan i morse från Melanies lilla hus in till centrum var spännande. Eller rättare sagt deprimerande. Jag har bara varit här i 16 timmar ännu, men hittills ligger Winnipeg mycket högt upp på topplistan över de tråkigaste städerna jag har varit i. Mycket högt.
Nu tänkte jag ta mig till VM-arenan Investors Group Field, eller Winnipeg Stadium som den kallas på Fifa-språk. Dels för att bekanta mig med miljön där, dels för att hämta min ackreditering. Det är ju först när man har den där plastbiten hängande om halsen som man på allvar känner att man är del av ett mästerskap. I dag var vi sju svenska reportrar utan ackreditering som fick hjälpas in på träningen av förbundets presschef Rebecca Hedin.
Sedan hoppas jag kunna se lite av både Champions Leaguefinal och dagens båda VM-matcher. Visst börjar febern att stiga?
I min genomgång av våra VM-motståndare har turen kommit till Nigerias Super Falcons. De är utan tvekan det mest svåranalyserade laget i vår grupp.
På senare år har nigeriansk damfotboll i princip fått fler internationella rubriker för tveksam etik än för framgångsrikt spel. De rubriker jag tänker på har handlat om den förkastliga synen på homosexualitet i Afrikas mest folkrika land.
Frågan var på agendan redan i samband med VM 2011, och blev än mer aktuell hösten 2013 när man från förbundshåll helt bannlyste homosexuella spelare. Jag måste erkänna att jag inte följt utvecklingen i frågan så ingående, men känslan är att det inte har rört sig i rätt riktning. Tvärtom.
I oktober 2014 upphöjde nämligen Nigerias fotbollsförbund sin damfotbollschef Dilichukwu Onyedinma till att även bli ansvarig för etik och fair play i nigeriansk fotboll. Det är samma Dilichukwu Onyedinma som ett år tidigare tog beslutet om att bannlysa homosexuella spelare i landet. Hon har i intervjuer sagt att:
”Vi tolererar inte lesbiskhet och vi diskuterar den alltid när vi har möten. Vi uppmanar klubbar och klubbledare att avstå från det eftersom vi diskvalificerar alla spelare som vi hör är inblandade i sånt från landslagsspel.”
Visst låter hon som en utmärkt chef för etik och fair play?
Det om det. Nu till själva fotbollen. Där vann Nigeria det afrikanska mästerskapet i höstas. De gjorde det med en kaxig förbundskapten vid rodret. Han heter EdwinOkon och sa så här efter VM-lottningen:
”Vi behöver ingen information om våra motståndare, allt vi behöver är att förbereda oss mycket bra och sedan spela. Vi är inte nervösa inför något motstånd även om vi vet att alla lag i VM är bra. Vi hoppas vinna vår grupp och med Gud på vår sida och med goda förberedelser hoppas vi nå vårt mål och gå hela vägen.”
Om Okon verkligen menar att hans lag inte behöver scouta sina motståndare undrar jag om han är mogen sin uppgift. Visst skall man uppträda respektlöst och visst skall man fokusera på sitt eget. Men har man inte koll på motståndarens styrkor och svagheter minskar man samtidigt sin egen vinstchans rätt rejält.
Precis som Australiens Matildas har Nigerias Super Falcons ett mycket ungt och lovande lag. I de stora seniormästerskapen har nigerianskorna inte rosat marknaden de senaste åren. De misslyckades med att kvala in till OS 2012 och i VM 2011 blev det tre poäng, de togs genom 1–0-seger i en betydelselös match mot Kanada.
Däremot har Nigeria skördat stora framgångar i de tre senaste F20-VM:n. Det har blivit två silver och en fjärdeplats i turneringarna 2010, 2012 och 2014. Bara Tyskland kan uppvisa ett bättre facit. Båda Nigerias finalförluster har för övrigt kommit just mot tyskorna.
I huvudsak är det spelare födda 1991–94 som utgjort de här tre F20-lagen. De spelarna är numera basen i Edwin Okons A-landslag.
Francisca Ordega
Tittar vi på finalelvan från höstens Afrikanska mästerskap så den ut så här: Ibubeleye Whyte (födelseår 1992) – Onome Ebi (1983), Ugo Njoku (1994), Ngozi Ebere (1991), Nwabuoku Evelyn Chiedu (1985), Josephine Chiwendu Chukwunonye (1992) – Asisat Oshoala (1994), Halimatu Ayinde (1995) – Francisca Ordega (1993), Desire Oparanozie (1993) och Ngozi Sonia Okobi (1993).
På bänken satt rutinerade spelare som målvakten Precious Dede (1980) och Sunnanås forward Perpetua Nkwocha (1976).
I truppen saknades starka Sverigeproffs som Faith Ikidi och Sarah Michael, spelare som jag tycker platsar i de flesta VM-lagen. Jag känner inte till hur chanserna är att Ikidi och Michael spelar VM till sommaren. Däremot verkar andra duktiga Sverigeproffs som Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu vara borta ur diskussionen.
Faith Ikidi med Amanda Edgren i ryggen
Som noteras ovan hade ju alla spelare i Nigerias finalelva utom två fått spela i ett U23-landslag. Förbundskapten Okon satsar verkligen stenhårt på sina 90-talister. De flesta av dem spelar fortfarande på hemmaplan, flera av dem faktiskt i Okons eget lag, River Angels of Port Harcourt.
Vad jag hittat spelar däremot ingen ur Nigerias silverlag från F20-VM 2014 i någon av de större internationella ligorna. Faktum är att Nigeria har väldigt få utlandsproffs överhuvud taget för tillfället.
Kollar man de stora ligorna så har vi alltså haft ett antal nigerianskor i Sverige de senaste åren, både i damallsvenskan och i elitettan. I övrigt ser det ur så här:
* Frauen-Bundesliga: ingen
* D1 Feminine: En – Guingamps skyttedrottning Desire Oparanozie.
* NWSL: En – den 23-åriga backen Osinachi Ohale (1991) i Houston Dash.
Nigerias stora affischnamn inför VM är hemmabaserad. Det handlar om Afrikas bästa spelare, den 20-åriga Asisat Oshoala som under 2014 var härförare både vid silvret i F20-VM och vid seniorguldet i Afrikanska mästerskapet.
I F20-VM vann Oshoala både skytteligan och utnämndes till mästerskapets allra bästa spelare. I Afrikanska mästerskapen var hon nära att pricka in samma dubbel. Hon prisades nämligen som mästerskapets allra bästa spelare, men blev ”bara” tvåa i skytteligan – ett mål efter Oparanozie. De båda gjorde för övrigt målen i finalen.
I går tog Oshoala ett nytt storslam när hon vid Caf Awards korades till Afrikas bästa spelare 2014 och självklart även till Afrikas bästa unga spelare. Oshoala, vars förnamn ibland även stavas Azizat, lär vara högvilt för storklubbarna i Europa och USA efter VM – om hon inte värvas redan nu i januarifönstret. 20-åringen spelar just för River Angels of Port Harcourt där hon således har förbundskapten Okon som tränare.
Nyligen ombads han att jämföra Oshoala och rutinerade måltjuven Perpetua Nkwocha. Hans svar var att de är väldigt olika – inte bara i ålder:
”Nkwocha är ingen bollvinnare, utan hon väntar tålmodigt in passningarna och förvaltar dem. Oshoala däremot kämpar själv till sig bollen och tar sig genom motståndarförsvaren med hjälp av muskelkraft. Hon är också snabbare och mer vältränad. Men när vi kommer till kyla och rutin är Nkwocha självklart svårslagen.”
Frågan är om Nkwocha platsar i VM. Hennes karriär närmar sig slutet medan framför allt Oshoala och Oparanozie är riktiga framtidsnamn. Apropå inget sa Nkwocha i samband med Afrikanska mästerskapen att hon drömmer om att bli förbundskapten i framtiden. Det är alltid kul när stora spelare vill ge tillbaka till sporten.
Nigeria i VM:
8 juni 22.00 (svensk tid): Nigeria–Sverige
12 juni 23.00: Nigeria–Australien
17 juni 02.00: Nigeria–USA
Nigerias landskamper det senaste året är inte lätta att kartlägga. Överhuvudtaget är Nigerias fotbollförbund rent odugligt på att förmedla information om sitt damlandslag – överlägset sämst i gruppen.
Spelmässigt är man också sämsta laget. Dock har man ett såpass starkt lag att man en bra dag kan skaka alla tre gruppmotståndarna. På förhand är mötet med Australien nyckelmatchen för avancemang, men med tanke på hur darrigt Sverige brukar inleda mästerskap skall vi nog inte ta för givet att vi tar tre poäng i Winnipeg den 8 juni.
Elfenbenskusten blir Afrikas tredje och sista representant i nästa års VM-slutspel. Man blir därmed 19:e lag av 24 att kvala in.
Ivorianskorna slog Sydafrika med 1–0 under lördagen. Målet kom i minut 84 och gjordes av Rebecca Ida Guehai. Det verkar som att det annars var sydafrikanskorna som skapade mest. Fast det hjälper dem föga. Deras nästa VM-chans blir 2019.
I finalen av Afrikanska mästerskapet vann Nigeria med 2–0 mot Kamerun. Francisca Ordega, som ju brutit sitt kontrakt med Piteå och som inte skulle fått förlängt ändå, utnämndes till matchens lirare i finalen. Målen gjordes dock av Desire Oparanozie och Asisat Oshoala – båda före paus.
I Europa har playoffspelet där fyra nationer gör upp om en plats påbörjats idag. Och det är klar fördel Holland mot Skottland. Holländskorna vann nämligen bortamötet med 2–1. Göteborgsduon Lieke Martens och Manon Melis (straff) satte Hollands mål före paus, medan Kim Little reducerade på straff i andra halvlek.
Manon Melis
I den andra matchen är det däremot vidöppet. Italien vann hemma med 2–1 mot Ukraina. Det är faktiskt ett riktigt bra resultat för ukrainskorna att ha med sig till sin hemmaplan. Italien är fortfarande favoriter till totalsegern, men oddset har sjunkit från 80–20 till 60–40.
I det europeiska stormaktsmötet vann Frankrike med 2–0 borta mot Tyskland. Målen därifrån går att se på det här klippet. Det första är ett självmål av Bianca Schmidt och det andra gör en frispelad Elodie Thomis efter riktigt fint franskt spel. Inte minst Thomis egen löpning är riktigt fin. Räkna med att tyskorna kommer att vara revanschsugna i Örebro i veckan.
Apropå vänskapsmatcher visade Japan klass sent på lördagskvällen när de vann med 3–0 borta mot Kanada. Siffrorna är lite oroväckande för det kommande världsmästerskapet. För man vill ju självklart att kanadensiskorna skall lyckas på hemmaplan och skapa en riktig fotbollsfeber nästa år.
Slutligen drog alltså även Oceaniens kval igång. Nya Zeeland inledde mot Tonga och vann med 16–0. I nästa omgång väntar gruppfinal mot Papua Nya Guinea som vann med 4–1 mot Cook Islands. Kanske att PNG kan klara sig under tvåsiffrigt i måndagens gruppfinal…
Med Nigeria och Kamerun är nu 17 av 24 VM-platser besatta. Och de kommande dagarna får vi besked om ytterligare ett antal VM-länder.
Nigeria och Kamerun fick kämpa för segern i sina båda semifinaler i de afrikanska mästerskapen. Båda lagen vann till slut med 2–1. För Kamerun krävdes det dock förlängning mot Elfenbenskusten för att säkra nationens första VM-avancemang någonsin på damsidan.
Eskilstunas Gaelle Enganamouit gjorde 1–0 för sitt lag i 60:e minuten, men ivorianerna kvitterade sju minuter senare. Bara två minuter från straffsparksläggning blev lagkapten Christine Manie stor matchvinnare när hon nickade in segermålet på hörna.
Francisca Ordega
Nigeria gjorde två mål före paus, båda genom Asisat Oshoala. Men Sydafrika reducerade mitt i den andra halvleken och höll sedan spänningen vid liv ända fram till slutsignalen. För nigerianskorna spelade före detta Piteåspelaren Francisca Ordega från start och den rutinerade före detta Sunnanåspelaren Perpetua Nkwocha byttes in på slutet. Båda de två har ju brutit kontrakten med sina svenska klubbar nu under hösten för att kunna spela i VM-kvalet. Personligen tycker jag att det är hemskt tråkigt att VM-kvalen inte ligger i landslagsfönster så att spelarna både kan hinna med sina klubbar och landslag.
På lördag avgörs vilka som blir afrikanska mästarinnor av Nigeria och Kamerun. Fast den mest intressanta matchen blir ändå bronsmötet som även avgör vilka av Sydafrika och Elfenbenskusten som blir Afrikas tredje och sista VM-representant. Nigeria är klara favoriter i finalen, medan bronsmatchen känns vidöppen.
Innan dess kommer vi att få veta två av Nord- och Latinamerikas 3,5 VM-lag. 22.30 i kväll spelar Costa Rica och Trindad och Tobago om en plats. Och i natt möts sedan USA och Mexiko om den andra. Här är länkar till matcherna:
Logiken säger att Costa Rica och USA bör ta varsin ganska klar seger. Men minns att amerikanskorna föll just mot Mexiko i motsvarande match för fyra år sedan – då med Pia Sundhage vid rodret. Dock skall poängteras att USA:s lag är mer samspelt nu samt att Mexiko har ställt ett ungt framtidslag på benen i det pågående VM-kvalet.
I helgen påbörjas också VM-kvalet i Oceanien. Det lär bli en ensidig historia. För allt annat än seger för Nya Zeeland vore tidernas sensation.
Dessutom är det ju dags för första matcherna i Europas playoffspel. Men mer om det i ett senare inlägg.
Efter fyra omgångar av damallsvenskan toppas tabellen av Eskilstuna United. Smaka på den. Nykomlingen spelade idag 1–1 borta mot seriens andra skrällgäng – Piteå IF.
Eskilstuna tog ledningen genom kamerunskan Gaelle Enganamouit i första halvleks slutskede. Piteås nigerianska Francisca Ordega kvitterade några minuter efter paus. Därmed är båda lagen fortfarande obesegrade. De ligger dessutom etta och tvåa i publikligan. Hade jag burit hatt hade jag nu lyft på den…
I publikligan är Umeå trea. De har bara spelat tre matcher, och har så långt den ganska anmärkningsvärda målskillnaden 1–0. Idag noterades UIK för 0–0 mot Göteborg.
Dagens resultat packade verkligen ihop lagen i toppen lagom till det stundande VM-kvaluppehållet. Nu är fem lag inom tre poäng i tabelltoppen. Dessutom kan Umeå ansluta till kvintetten om de vinner sin hängmatch mot Tyresö.
Dagens toppmöte spelades i Linköping mellan LFC och Rosengård. Rosengård hade inte förlorat i damallsvenskan sedan de var i Linköping förra gången – då förstås som LdB FC Malmö. Idag sprack sviten efter 17 raka matcher utan förlust.
LFC vann med 2–0 efter att Jennie Nordin nickat in 1–0 på en hörna som såg ut som en kopia på LFC:s 1–0-mål mot Göteborg häromdagen. Strax efter kämpade Stina Blackstenius in 2–0-målet.
Se Nordins mål här:
Själv var jag igår på Åbyvallen och såg Jitex möta Tyresö. Det var på många sätt en rätt tråkig match. Jitex har inte gjort något mål i årets serie. Och de två matcher jag har sett dem är det inte svårt att förstå varför. Laget saknar nämligen spets, och spelare som går rakt på mål. Mot Tyresö var de dessutom överkonstruktiva i speluppbyggnaden, och tappade ofta bollen just utanför eget straffområde. Sådana misstag ledde bland annat till de alla de tre baklängesmålen. Se dem här:
Det finns kvalitet bland de unga Jitexspelarna. Och vilja. Men känslan är ändå att det skall väldigt mycket till för att laget skall kunna ta så många poäng att det räcker till förnyat kontrakt.
Däremot tänker jag återigen nämna målvakten Jennifer Falk. Varje gång jag ser henne spela imponerar hon. Igår räddade hon Jitex från ett betydligt större nederlag.
Tyresö då? Jo, de var stabila. Och minst en klass bättre än Jitex. Minst. Christen Press prisades som Champions Leaguefinalisternas bästa spelare. Den utmärkelsen hade jag givit till Marta eller Caroline Seger. Marta hade två avslut, båda var kliniska och betydde 0–1 och 0–3. Dessutom slog hon hörnan som Line Röddik Hansen nickade in till 0–2. Redan efter 55 minuter hade Marta gjort tillräckligt för att kunna bytas ut.
Elva minuter senare tog Tony Gustavsson även av Caroline Seger. Och det var då matchen blev lite intressant. Tyresö kom nämligen omgående av sig rätt rejält.
Visst var det 3–0 – och avgjort. Och visst satt både Lisa Dahlkvist och Malin Diaz vid sidan av planen i det här skedet. Men känslan var ändå att det Tyresö som avslutade matchen, i princip det som skall spela klart serien om man klarar ekonomin, var rätt svagt.
Som jag ser det var Seger planens gigant. Hon vann nickdueller, var hela tiden spelbar, och ägde mittfältet. Så länge hon var på planen hade Jitex bara bollen på Tyresös planhalva vid enstaka tillfällen. Utan henne på planen flyttades matchbilden ganska omgående ett 20-tal meter närmare Carola Söberg:s mål. Plötsligt var det jämnt, och Jitex började komma till avslut.
När man inte vet om Tyresös elitverksamhet har ett liv i juni så kan förstås det här vara helt onödiga funderingar. Men den känsla jag hade kring Tyresö när jag lämnade Åbyvallen var att laget utan Marta, Seger, Press, Meghan Klingenberg, Veronica Boquete och Whitney Engen kommer att få det tungt. Framför allt saknades kreativitet. Där lär Diaz få en vansinnigt stor roll.
Jag hade som vanligt med mig kameran. Här är ett bildspel med ett antal av de bilder jag knäppte från matchen:
Detta bildspel kräver JavaScript.
* I Tyskland vann både Potsdam och Wolfsburg sina hängmatcher idag. Därmed är de nu jämsides, respektive fyra poäng bakom, serieledande Frankfurt. Hängmatchen är just det inbördes mötet Wolfsburg–Potsdam, som spelas den 16 maj. Antonia Göransson fick 23 minuter på planen för Potsdam idag. Nilla Fischer spelade hela matchen för Wolfsburg. Noterbart var att hon ser ut att ha spelat central mittfältare ihop med Nadine Kessler.
* Patrizia Panico fixade med en känslig lobb så att det med största sannolikhet blir en ren guldfinal i den italienska ligans allra sista omgång. Veteranen gjorde nämligen matchens enda mål när Torres besegrade svensklaget Verona med 1–0.
Därmed är Torres två poäng bakom Brescia med två omgångar kvar att spela. Om Torres även besegrar ligafemman Mozzanica på söndag är guldfinalen ett faktum. Det är Brescia som har hemmaplan.
Bilder från Torres–Verona, inklusive två ramträffar från Verona och ett par fina räddningar av Stephanie Öhrström, ser du här:
* I Norge vann Röa idag mot Avaldsnes med 3–1. Därmed är inget lag utan poängförlust efter tre omgångar av toppserien. Oslotrion Röa, Lilleström och Stabaek är dock alla obesegrade, och står på sju poäng vardera.
* I NWSL finns det däremot ett lag som fortfarande är utan poängförlust. Fjolårets seriejumbo Seattle Reign, som då inledde serien genom att bara ta två poäng på de elva första omgångarna, har startat årets liga med fyra raka segrar. I natt blev det 2–0 borta mot Sky Blue FC inför blott 582 åskådare i uselt väder.
Något klipp med höjdpunkter från den matchen har jag inte hittat. Däremot går det att se Amy Rodriguez segermål från Kansas Citys 1–0-viktoria mot Chicago på det här klippet:
Apropå USA har interimsförbundskapten Jill Ellis tagit ut en 22 spelare stor trupp inför en träningslandskamp mot Kanada den 8 maj. Alla tre Tyresöspelarna är med. Mer överraskande är att Portlands Allie Long är uttagen för första gången på fyra år. Samt att klubbkompisen Nikki Marshall är med i truppen för första gången.
Vi framme vid en av årets trevligaste fotbollshelger. I dag startar elitettan, och i morgon drar damallsvenskan i gång.
Det är nu jag borde ha gjort en sådan där genuint detaljerad genomgång av alla lag som jag gjort de senaste åren. Men tiden har tyvärr inte räckt till.
Faktum är att jag har brottats med tanken att lägga bloggen i träda i några månader. Bakgrunden är att jag under de närmaste sex månaderna kommer att ha andra arbetsuppgifter på Borås Tidning, med fler arbetstimmar som följd. Dessutom har jag efter flera års kamp mot knäskador nyligen kunnat göra comeback som spelare, vilket tar ytterligare timmar. Plus att jag dessutom tränar ett lag.
Totalt har jag de här senaste två veckorna insett att jobb och egen fotboll kommer att ta åtta–tolv timmar mer av min tid jämfört med föregående år. En av de saker som kommer att ta stryk är den här bloggen.
Jag har dock beslutat mig för att försöka hålla i gång den så gott det går. Men jag tycker inte om att göra saker halvdant, så skulle jag om några veckor inse att det inte funkar så kommer jag att ta bloggpaus. Det om det.
Jag måste ju förstås i alla fall komma med ett litet tips på hur årets damallsvenska slutar. Faktum är att det är den mest svårtippade upplagan på flera år. Tipsen för ettan och tolvan föll sig ganska självklara, men platserna där emellan är desto svårare att förutspå.
För ganska många lag är rejält svårplacerade. Skadefria, och med en bra start, kan de slåss om Champions Leagueplats. Fast med lite otur kan de lika gärna hamna i bottenstrid.
Innan jag går in på tipsen så tänkte jag uppmärksamma att det även är premiär i USA:s NWSL i morgon. Alla matcher i ligan kommer att gå att se gratis på Youtube, vilket förstås är en härlig nyhet för alla intresserade. För full info om alla lag rekommenderar jag den här länken. Skall jag tippa tror jag att det finns god chans att Portland Thorns försvarar sin titel. Känslan är att fjolårets bottenlag Seattle Reign kan skrälla, och kanske till och med är en tänkbar finalist.
I övrigt utanför Sveriges gränser är det cuphelg både i Tyskland och Frankrike. Tyska cupen har nått semifinaler. Där möts Essen och Freiburg i dag och Frankfurt och skrällgänget Sand i morgon. Två matcher i Frauen-Bundesliga spelas för övrigt också i morgon. Turbine Potsdam skall försöka ta över serieledningen hemma mot Hoffenheim och Wolfsburg skall försöka haka på toppduon hemma mot Duisburg.
I franska cupen är det kvartsfinaler, som alla spelas i morgon. Mest intressant är mötet Lyon–Montpellier. Det var ju motsvarande cupmöte i fjol, som Montpellier vann, fast ändå inte. Domaren kunde ju inte reglerna i straffläggningen, utan dömde under skandalartade omständigheter bort Montpellier.
Därmed är jag framme vid mitt damallsvenska tips för 2014. Jag börjar bakifrån:
12) Jitex Mölndal
Ett väntat, och tråkigt tips. Men med tanke på att man tappat hela fjolårets lag så är det ofrånkomligt. Årets trupp är dock intressant, då den till mycket stor del består av unga, svenska talanger. Det borde innebär att före detta Jitexspelaren Pia Sundhage håller båda sina tummar för Mölndalslaget, som numera har kommuntillhörigheten inskriven även i klubbnamnet. Hon vill ju att fler svenska lag skall satsa på talanger.
11) AIK
Det här är ett tips som jag inte är jättenöjd med. Någonstans känner jag nämligen att det är en ganska god chans att de båda nykomlingarna kommer att hänga kvar i år. Men till slut blev det ändå Solnagänget som placerades under strecket. Kanske för att jag har ett frågetecken för deras norska målvakt Hilde Gunn Olsen. Det frågetecknet bygger på att jag aldrig har sett henne spela. Men å andra sidan har hon ju två riktigt pålitliga spelare framför sig. Maija Saari och Malin Levenstad är två kanonförvärv. Frågan är dock hur länge Levenstad blir kvar. Mycket talar väl för att hon trots allt lämnar i sommar.
10) Piteå IF
Lyfte till slut ändå upp till sjunde plats i fjol. Har dock tappat flera viktiga spelare, och känns spontant som en självklar nedflyttningskandidat. Hade det inte varit för att man vet hur tufft det är att komma till Piteå och spela så hade jag placerat laget ett hack längre ner. Framför allt är det defensiven som är ett frågetecken för PIF. Lydia Williams är en världsmålvakt. Det är inte ersättaren Hilda Carlén. Även i backlinjen har man ett par tunga tapp. Offensivt ser det däremot bättre ut. Hanna Pettersson är tillbaka, Francisca Ordega är inspelad i svensk fotboll och Pauline Hammarlund är ett spännande nyförvärv. Kanske är det offensiven som räddar Piteå?
Lydia Williams
9) Kristianstads DFF
Ytterligare ett svårtippat lag. KDFF var fjolårets besvikelse med sin niondeplats. Har dessutom tappat måldrottningen Margret Lara Vidarsdottir. Med tanke på att ekonomin är ansträngd får man nog klara sig med de spelare man har. I fjol var det defensiven som kollapsade. Trots att man har landslagsmålvakten Hedvig Lindahl som sista utpost var det bara usla Sunnanå släppte in fler mål i serien. I år måste nog Elisabet Gunnarsdottir:s lag hitta bättre organisation i försvarsspelet. Annars riskerar man att bli rejält indraget i nedflyttningsstriden. Å andra sidan finns det offensiv kraft i laget, och med rätt medvind från start så kan det bli en placering flera snäpp uppåt i tabellen.
Hedvig Lindahl
8) Eskilstuna United
Det här är en chansning. Men Eskilstuna gick upp på defensiv stabilitet, vilket är en mycket bra grund. Dessutom har man värvat klokt genom att ta in ytterligare stabilitet. Frågetecknet har varit offensiven, men Gaelle Enganamouit och Pamela Conti känns som ett spännande forwardspar. Dessutom känns Eskilstuna som ett lag man inte vill ge fasta situationer på offensiv planhalva. I truppen finns nämligen ett antal fina fötter, och flera starka huvudspelare. Eskilstuna är en riktigt intressant debutant.
7) Vittsjö GIK
Ytterligare ett svårtippat lag. Ett tag i vintras såg jag laget som nedflyttningskandidater. Men känslan är ändå att man till slut fått ihop en stark trupp. Finska målvakten Minna Meriluoto är en personlig favorit. Kan hon bara bli frisk, och hålla sig skadefri, så har Vittsjö en rejäl trygghet som grund. Framåt tror jag att formstarka Jane Ross kommer att göra de mål som krävs för att hålla distansen till nedflyttningsstriden.
Minna Meriluoto
6) Tyresö FF
Här är det allra mest svårtippade laget. Ingen vet ju hur truppen ser ut efter sommaren. Jag hoppas att Tyresö klarar krisen. Jag hoppas också att klubbledningen inser hur viktig den här våren är för deras framtid. Man får helt enkelt inte göra några misstag. Det enda rätta är att bygga om från grunden, genom att skapa förtroende både hos spelare och sponsorer. Låt det ta några år. Och se till att ha någon eller några miljoner på banken innan man börjar en ny satsning. Även om det blir en total nystart efter sommaruppehållet gissar jag att laget har samlat så många poäng i serieupptakten att det räcker för övre halvan. Men det kan ju lika gärna bli konkurs – och jumboplats. Noterbart är att sex spelare kommer nästan direkt från andra sidan jorden till morgondagens premiär. Så jetlag kan fälla Tyresö i Skåne i morgon.
5) Göteborg FC
Ett av seriens allra mest svårtippade lag. På pappret har man en trupp för topp tre. Men pappret kan ju inte spela. Man brukar ju säga att kontinuitet är ett segervapen, och det är alldeles för många förändringar i både trupp och startelva för att jag skall våga tippa GFC högre upp i tabellen. Laget har av tradition varit trögstartat i serien. Med en dåligt samspelad startelva talar mycket för att våren blir avgörande även i år. Framåt höstkanten borde nämligen det här laget vara riktigt starkt. Och holländska nyförvärvet Lieke Martens kommer att bli en attraktion i årets serie. Som boråsare varnar jag även för Sara Lindén, som verkar vara tillbaka på allvar.
Lieke Martens
4) Umeå IK
Med Lina Hurtig och Jenny Hjohlman som vasst anfallspar och med Emma Berglund tillbaka i mittförsvaret bör UIK kunna vara ett lag för medaljstriden. Men det är långt ifrån självklart. Man har en ny tränare och man har bytt ut några etablerade spelare och ersatt med unga talanger. Med skador på fel spelare, och en dålig start, så kan det bli undre halvan.
Emma Berglund
3) Kif Örebro
Det här är en chansning. Laget var väldigt starkt i fjol, men slutade ändå ”bara” sexa. Man var nämligen väldigt beroende av Sarah Michael. Så när nigerianskan saknades för skada hade laget en djup svacka. Nu har Michael skadeproblem från start på serien, vilket är illavarslande. Klart är även att Nigerias VM-kval krockar med de två sista omgångarna. Och utan sin starka forward skulle Kif lika gärna kunna hamna på seriens undre hälft. Två unga Kifspelare som jag är nyfiken på inför den här säsongen är Linda Hallin och Michelle De Jongh. Båda är stora talanger som missade fjolåret på grund av knäskador. Genombrott i år?
Sarah Michael
2) Linköpings FC
Hade det inte varit för att nyckelspelaren Pernille Harder missar serieinledningen så hade jag kunnat tänka mig att tippa LFC som etta. I fjol tappade laget guldchansen direkt i serieupptakten, där man bara tog tre poäng på de fyra första matcherna. Höstspurten var däremot mäktig, och man har värvat klokt. Exempelvis kan har norska Kristine Minde förutsättningar att bli en av seriens stora attraktioner i år. Dessutom är ju Stina Blackstenius ett år bättre. Hon borde kunna göra 15–20 mål i år, vilket ger laget förutsättningar för att kvala in till Champions League 2015/16.
Pernille Harder
1) Rosengård
De regerande mästarinnorna från Malmö är med rätta skyhöga favoriter. Även om truppen känns tunnare i år än i fjol så är också konkurrensen sämre. Så om bara spelare som Ramona Bachmann, Therese Sjögran och Anja Mittag hittar formen borde det kunna bli en minst lika stor segermarginal som i fjol.
Det var årets damallsvenska tips. Elitettan har jag dålig koll på. Men känslan är väl att vi hittar nästa års två damallsvenska lag i kvintetten Sunnanå, Mallbacken, Hammarby, Djurgården och Kvarnsveden.
Jag kikade på den tyska seriefinalen tidigare i dag – och jag blev besviken. För matchkvaliteten nådde inte alls upp till mina högt ställda förväntningar.
Huvudorsaken till besvikelsen är underlaget. Den stenhårda, och ojämna gräsplanen tillät tyvärr ingen kortpassningsorienterad fotboll. Därför blev det en ganska tråkig historia, där huvuddelen av de målchanser som skapades kom vid fasta situationer.
Tänk om matchen hade spelats på konstgräs i stället, då hade det åtminstone funnits förutsättningar för den typen av supermatch som jag hade förväntat mig av Europas kanske två bästa lag för tillfället.
En uppskattning mellan tummen och pekfingret var att passningskvaliteten sjönk med minst tio procent per passning. Ofta med mer. Det gjorde i sin tur att det närmast blev omöjligt med kombinationer med flera passningar i rad på ett tillslag. Följden blev dels långsamma anfall, dels att det följaktligen blev lätt för lagen att försvara sig.
Frankfurt hade en helt nykomponerad backlinje med Simone Laudehr som mittback och Ana Crnogorcevic som vänsterback. De backade hem, spelade tajt och kontrade. Före paus hade de perfekt kontroll, och tillät bara Wolfsburg skapa en riktig målchans. Däremot hade Celia Sasic ett par lägen för hemmalaget, och skyttedrottningen borde kanske ha gjort något mål.
Wolfsburg ryckte upp sig efter paus, och fick Frankfurt att falla lite djupare ändå, med följd att de inte orkade kontra med mer så många spelare.
Simone Laudehr
0–0 var totalt sett ett rättvist resultat. Det var nog även ett resultat båda lagen var nöjda med. Wolfsburg eftersom de har returmötet, som spelas i allra sista omgången, på hemmaplan. Frankfurt eftersom de fortfarande är serieledare, och kommer att leda serien halvvägs. Dessutom är båda lagen fortfarande obesegrade.
En som led av underlaget var Nilla Fischer. Jag tyckte att hon hade problem med studsar och tempo före paus. Det såg betydligt bättre ut i den andra halvleken, när Frankfurt sjönk djupare. Totalt sett blir det ändå ett godkänt betyg på Fischers insats.
Intressant var det tidiga bytet (62:a minuten) av Lena Goessling. Hon såg arg ut och gick rakt ut i omklädningsrummet. Lider hon av en skada, eller blev blev hon bara förbannad över att ha blivit avplockad från planen. Intressant också Wolfsburg hade sin bästa period just efter det bytet.
Något jag imponerades av var den taktisks disciplinen i Frankfurt. Den har jag inte sett tidigare. Men kanske är det så att tränare Colin Bell har lyckats få stjärnorna att inse betydelsen av att spela smart. Sannolikt har han i så fall haft hjälp av de senaste årens uteblivna framgångar.
Slutligen en notering om trenden på ytterbacksplats, alltså den att forwards eller offensiva yttermittfältare allt oftare placeras som backar. Jag gillar den trenden skarpt. I dag anslöt alltså schweiziska Crnogorcevic till gänget. Hon är normalt en mycket hårt arbetande forward, något som gör att hon borde kunna passa bra på positionen.
Nu har ju redan Schweiz väldigt välbeställt på just vänsterkanten. Man har ju även tänkbara kandidater i Potsdams Lia Wälti och Lyons Lara Dickenmann.
Olivia Schough
* När jag skrev i går att Olivia Schough skulle kunna debutera för Bayern München i morgondagens toppmöte med Turbine Potsdam hade jag inte kollat in Göteborgs-Posten. För på deras hemsida framgår att Schough är lätt knäskadad, och som tidigast kan debutera mot Wolfsburg på tisdag.
GP är tydligen på plats i München – kul, men synd att de inte fick se någon match… På länken ovan finns en färsk tv-intervju med Schough, dock med ganska så dåligt ljud.
* FC Rosengård fortsätter att vara exemplariskt genom att lägga upp videoklipp från sina matcher. Här är ett klipp från veckans träningsmatch mot kazakiska ligaledarlaget Biik Kazygurt, alltså den match där Lisa Ek blev tvåmålsskytt:
* I dagens mest intressanta, svenska träningsmatch vann Eskilstuna U med 2–1 mot Kif Örebro. Örebro tog ledningen genom Sanna Talonen i den första halvleken. Efter paus vände nykomlingen efter mål av kamerunska Gaelle Enganamouit och Annica Svensson. Båda Eskilstunas mål skall ha kommit i samband med hörnor. Med tanke på hur bra frisparks- och hörnskyttar som laget värvat så är det föga överraskande.
* I övrigt i dag har Piteå vunnit med 2–1 mot finska Merilappi United. Piteås målskyttar var Francisca Ordega och Josefin Johansson. Dessutom körde Vittsjö över LB07 med 5–0.
En blogg om internationell damfotboll 